Fredrik Backman's Blog, page 72

Imagination rules the world

Jag säger inte att jag inte älskar att ha barn.

Men det skulle ha kommit upp lite fler blogginlägg här under dagen. Och det var meningen att jag skulle svara på en hel del mejl och eventuellt skriva något som någon kanske eller kanske inte skulle ha kunnat tänka sig att betala mig för. Men tyvärr sattes allt detta på stand by eftersom min dator sedan strax efter tre i eftermiddags befunnit sig i ett rymdfängelse vaktat av livsfarliga vajar i garderoben i hallen. Vajar är en muterad mix av vargar och hajar som tydligen blir exceptionellt aggressiva när någon försöker frita en laptop ur deras rymdfängelse. Det har även figurerat väckfiskar och sakar. Deras exakta arbetsuppgifter är oklara men flera av dem förefaller ha varit beväpnade.

Sedan klockan tre i eftermiddags.

Och sen åt vajarna mackor i rymdfängelset och spillde sylt och banan på tangentbordet på fången.

Jag säger alltså inte att jag inte älskar att ha barn.

Jag tror i alla fall inte att jag säger att jag inte älskar att ha barn.

Jag skiter i vad hon säger

”Stockholmsmjölk” är ett ord.

Det är mjölk som görs i Stockholm. Den har annorlunda förpackningar och den har mycket sämre hållbarhetstid. I Skåne skriver man ut ett datum på mjölken och då kan man ändå dricka den gott och väl två-tre dagar efter att den har gått ut, i Stockholm är konsistensen i paketet ta mig fan kramsnö två-tre dagar FÖRE utgångsdatumet. Det är ju helt uppenbart en konspiration, och att alla stockholmare förnekar att den finns är fan bara ytterligare ett bevis för att alltihop är en stor jävla cover-up. Antingen är kylskåpen sämre här eller så är kossorna sämre här. Och jag har visserligen inga direkta belägg för det men jag är rätt jävla säker på att det här på något sätt kan ha ett samband med att milkshakemaskinen på Burger King på Odenplan fan ALLTID är sönder när jag kommer dit.

Jag skiter i att hon säger att jag ”lever ett helt sjukt okomplicerat liv” och att jag ”ska hålla käften och somna om”.

Det här är också en sorts problem.

Jag säger inte att vi inte älskar varandra

Jag säger bara att om några år är jag ganska säker på att vi allihop kommer titta tillbaka på den här tiden och konstatera att det som verkligen höll vår familj samman var möjligheten att registrera separata Netflix-profiler.

Bara för att vara extra tydlig

Jag glömde inte bort var jag hade lagt bebisen.

Jag glömde bort att ta med bebisen ut från badrummet, ja. Det gjorde jag.

Men jag visste utomordentligt väl var den befann sig.

Guilt by association

Ni vet de där mer eller mindre verklighetsutmanade historierna man får höra på middagar då och då om hur det amerikanska rättssystemets invecklade nät av överklagningsinstanser och lokala prejudikat resulterat i att en mikrovågsugnstillverkare fått betala miljoner till en kvinna som försökt torka sin katt i deras produkt, och hur ett husbilsföretag förlorat den juridiska kampen mot mannen som låg och drack öl i sovdelen när hans husbil fickparkerade i entrén till en 7-Eleven eftersom husbilsföretaget underlåtit att i instruktionsboken tydligt förklara att ”cruise control” inte är samma sak som ”autopilot”?

Visst. Det fanns en tid när jag också skrattade rått och avfärdade detta som ”dumheter” och ”skrönor”.

Men idag hittade vår treårige son saltförpackningen och innan jag upptäckte honom hade han hällt salt över exakt hela soffan och drygt hälften av mattan i vardagsrummet. Med flit.

Sen kom min fru ut från sovrummet. Och det tog exakt 10 sekunder innan diskussionen helt och hållet handlade om varför jag äter popcorn i vardagsrummet.

Det här är fan sista gången hon får titta på Suits innan hon går och lägger sig.

Det är inget personligt

Men det finns ett särskilt rum i Helvetet för personen som ansvarar för volymstegringen varje gång det blir reklam på Nickelodeon.

Okej. Det är lite personligt.

Treåringar, alltså.

Först valde han vegetariska vårrullar när vi var på thairestaurangen.

Och nu sa han precis åt mig att plocka upp min blöta handduk från badrumsgolvet.

Han har gått över till den mörka sidan.

Jag köper inte hela det här snacket om att man är mycket mer avslappnad och nonchalant med det andra barnet än med det första

Men absolut. Jag svarade ju ”spelar Dragon Story på iPaden” för att jag trodde att du frågade ”vad gör du?”.

Om jag hade förstått att du frågade ”var fan är barnen?” så hade jag givetvis gett dig en helt annan respons.

De här nya hörlurarna är verkligen sjukt täta.

Och:

Jag jämförde inte att tappa bort barnet med att tappa bort bilnycklarna.

Okej jag jämförde det lite med att tappa bort bilnycklarna.

Om man tänker på det och inte håller på och hänger upp sig på att bebisen andas och har känslor så är det i stort sett samma sak.

Och hon låg ju här på sängen hela tiden. Så egentligen är det de bebisfärgade sängkläderna som bär den största skulden här.

För att förtydliga

Jag tappade inte bort bebisen.

Jag visste att den var någonstans i lägenheten.

Det räknas inte som att man har tappat bort den då.