Fredrik Backman's Blog, page 68

Frågor. Svar. #2

Jag vill också veta vad x-box heter! Och så vill jag veta mer om x-box i allmänhet.

Vi stavar det ”Xbox”. Än så länge finns inte så värst mycket att säga om henne. Hon sover mycket och blir arg när hon är hungrig och verkar i största allmänhet lite lätt uttråkad.

Favoritchoklad? Form, färg och konsistens och hur mycket?

Jag har inga fördomar, en god vän beskrev mig trots allt en gång som en ”all in-ätare”.  Men just precis nu äter jag faktiskt sjukt mycket sån där 85-procentig mörk choklad eftersom det är något med beskheten i den som verkligen gör underverk för min snusabstinens. Är det ett lite mer festligt tillfälle gillar jag mint. Eller allra helst snus.

Jag är också jättenyfiken på vad Xbox heter.

Xbox.

Hur träffades du och din fru?

Vi ”träffades” väl egentligen inte så mycket som att jag ”följde efter henne tills hon gav upp”, kan man säga. Jag tror att hon brukar referera till vårt förhållande som ”en sån där katt som springer in i din lägenhet och sedan bara vägrar gå hem i sex år”.



Och som föjld-fråga på det tänkte jag kolla vilka tider du eventuellt skulle vara på bokmässan? Jag vill ju gärna ha den där worsen i lagom tid till att senare försvinna till Borås.

På fredagen är jag i Månpockets monter mellan 14 och 18. På lördagen är jag i Bonniers monter från 11.30.

Läser du alla kommentarer till dina inlägg? Får du någon slags notis om att någon har kommenterat ett inlägg?

Jag försöker läsa allt, både här och på Facebook och på Twitter och i mejlen. Ibland, till exempel när mina barn är sjuka eller när det har kommit ett nytt avsnitt av Suits, tappar jag kontrollen lite över inflödet och då hinner jag tyvärr inte svara på allt. Men jag försöker läsa så mycket jag har möjlighet till.

På tal om användandet av ordet smarthuvud. Det är ett ord som jag också använder. Men jag brukar också twista till det lite och säga ”smartskalle” och ”smarto”. Är det något du också gör? Eller är det mer ”smarthuvud or nothing!”?

Jag är en enkel man med ett enkelt språk. Jag varierar mig sällan. ”Smarthuvud” fyller de flesta basala sociala interaktionsbehoven för min del.

Och nu till den viktigaste frågan. Cocos eller strössel på kärleksmumsen?

”Eller”?

Kan du se skillnad mellan oss som råkar ha samma alias ibland? Jag oroar mig för sammanblandning. (Denna C tycker det är självklart att ni ska ha dotterns namn och personlighet helt för er själva. Kanske kan ni nämna namnet för någon rik släkting så att hon kan nämnas i testamentet. Men annars helt för er själva.)

Jag tror det. Eller alltså, jag är inte helt säker på att jag förstod frågan. Jag tror att förskolepersonalen kommer behöva vissa personlighetsuppgifter om vi inte ska gå helt ”The artist formerly known as Xbox”. Men i övrigt är jag rätt säker på att det kommer lösa sig.

Din fru är ju vegetarian, så du måste ju ändå äta en hel del vegetariskt? Vilken är din vegetariska favoriträtt?

Är ost en rätt? I så fall säger jag ost.

Om de får veta vad X-Box heter, så vill jag veta vad 3-åringen heter.

Wii.

Vilken är din förätar-favorit?!

Generellt gillar jag mackor och korv mest av allt så jag får väl säga att för-ätar-korven, som fyller båda kriterierna, ligger bra till.

Vad jobbar din vän och kontorskollega N med egentligen? Han kan väl inte bara blogga, eller? Och när dyker du upp i Nyköping och ritar något vackert även i min Ove bok?

Om du har letat upp hans blogg så är tidningen som äger sajten en ypperlig ledtråd för att vidare förkovra dig i hans primära försörjning, vilket jag för din underhållnings skull verkligen på alla sätt starkt rekommenderar. Men frågar du mig så borde han absolut ha fått blogga på heltid om det hade funnits någon form av rim och reson i den här planetens kapitalistiska system. I övrigt tror jag dock att han själv främst siktar på någon form av internationell proffstour i japansk bambuflöjt, om det finns tillgängligt med prispengar motsvarande de som Henrik Stensson sopade in häromdagen.

Jo, alltså, nu när du frågar så undrar jag om du har läst mitt brev till dig. Jag vill ju inte tjata eller så, jag har redan kommenterat i bloggen en gång och på Facebook en gång så efter den här kommentaren får det vara bra.

Jag har läst det nu. Varmt tack. Det var fint att du gillade boken.

Jag undrar vilka favoritbloggar du har (som inte skrivs av någon som arbetar på ditt kontor)?

Alla dagar i veckan säger jag ju Bank och Nivas fotbollsblogg på Sportbladet. Min fru säger http://supermamman.tumblr.com. Hon brukade skratta sådär åt mig i början av vårt förhållande innan hon nyktrade till.

Det har ju meddelats att Ove ska bli film, men sen har det inte sagts mer om det alls. Är mycket nyfiken om när filmen kan väntas på duken, och har det meddelats något alls om vem som kommer spela Ove?

Enligt produktionsbolaget har de planerat för premiär hösten 2015. Det är egentligen ungefär allt jag vet. De skriver manus just nu, och lite då och då bjuder de in mig för att äta wienerbröd och ”bolla tankar och reflektioner”. Det är artig stockholmska för ”vi kommer inte lyssna på dig eftersom vi inte kan lägga en produktion för en jävla massa pengar i händerna på en kille som inte kan sitta i ett konferensrum i fem minuter utan att lyckas få wienerbrödssmulor OVANPÅ kepsen, men det är förstås viktigt för oss att du får känna dig delaktig”. Det är lite som när jag försöker få min treårige son att känna att det är h-a-n-s idé att klä på sig och borsta tänderna och gå till förskolan på morgonen istället för att stanna hemma och softa och kolla på Jake och Piraterna och käka cashewnötter hela dagen, inte min. Generellt kan man väl säga att produktionsbolaget är betydligt bättre på att upprätthålla illusionen av medbestämmande än vad jag är med treåringen. Imorse låste han in mig i garaget och sprang upp i lägenheten igen. Och sen frågar min fru varför jag förvarar nödsituationsmat i bilen. Vad var frågan nu igen? Filmen. Jo. Nä. Jag vet väl ungefär lika mycket som alla andra. Utom de på produktionsbolaget, alltså. De vet säkert mycket mer än jag. Jag hoppas att det kommer finnas bra snacks. De har lovat att det kommer finnas bra snacks.

Visst. Visst. Jag ska kanske sluta skämta i affärer. Men ändå.

Så vi skulle köpa en ny wok. För att det var sjukt dålig kvalitet på vår gamla. Och den vi hade innan dess. Och den vi hade innan dess. Och de två vi hade innan den vi hade innan dess. Eftersom ingen av dem tålde att diskas så som jag hade tänkt att en wok skulle diskas efter att jag hade lagat mat i en wok så som jag hade tänkt att man skulle laga mat i en wok.

Så vi var i en wokaffär. Min fru pratade rätt länge med försäljaren om huruvida wokpannor i allmänhet är tillverkade för att man ska fritera Snickersglass i den och sedan fritera kyckling i samma wokpanna direkt efteråt och sedan lämna ett centimetertjockt lager med olje- choklad- och kycklingrester i botten och låta alltihop stå på en varm platta tills allt bränner fast och sedan panikslaget försöka få bort rubbet med stålull och Yes innan ens fru kommer hem så att hon inte ska märka något. Och visst, okej, försäljaren såg väl kanske inte helt och hållet övertygad om att det var den primära funktionen han trodde att wokpannetillverkaren haft i åtanke under produktionen. Det gjorde han kanske inte. Och sen sa han något om att det tydligen står ganska tydligt på förpackningen när man köper just den här typen av wokpannor att man inte ska använda diskmedel i dem eftersom det tydligen förstör dem. Och sen var det något om att stålull repar något ytlager eller vad det nu var. Okej. Men han plockade hur som helst fram en wokpanna som han stolt berättade ”kommer hålla en livstid!”.

Och då tyckte jag att det var rätt fyndigt av mig att utropa ”challenge AAACCEPTED!!!”

Varpå försäljaren vände sig till min fru, såg en aning tveksam ut, och sa: ”Ja, den håller en livstid om man tar hand om den, alltså, om man inte…diskar den med diskmedel eller…stålull…”

Varpå min fru tog tag i handtaget på den där wokpannan, svängde den en aning olycksbådande fram och tillbaka bredvid låret, tittade på mig, tittade på wokpannan, nickade mot försäljaren och sa: ”Den kommer hålla EN livstid i alla fall, i så fall, det kan du vara säker på”.

Jag förstår att alla relationsterapeuter säger att det är viktigt att man har en kommunikation med varandra som är ”tydlig”. Men jag upplever faktiskt ändå att den rätt ofta just när vår familj ska handla köksredskap ligger lite väl nära gränsen för ”dramatisk”.

Finders keepers

Jag: (Tittar in i kylskåpet) Vet du var yoghurten står?

Fru: (Med den onödiga tonen) I kylskåpet.

Jag: (Med en fullt berättigad suck) No SHIT att den står i kylskåpet, jag undrar om du vet VAR i kylskå…vänta…

(Tystnad)

Fru: Jag sa ju det.

Jag: Det här räknas inte. Den stod mitt framför ögonen på mig.

Fru: Jag sa ju det.

Jag: Du sa ”i kylskåpet”. Det räknas inte då!

Fru: (Slår med spektakulär nonchalans ut med armarna, lite som Zlatan hade gjort om han hade imiterat Marlon Brando) Du frågade var den var, eh?

Jag: Ja, vafan, men det här räknas i-n-t-e som en av gångerna som du får tjata om sen när du säger att jag alltid frågar efter allt och att du alltid får berätta var allting är bara för att jag ”inte letar ordentligt utan bara frågar direkt”.

Fru: (Rycker på axlarna) Du frågade var yoghurten var.

Jag: Det räknas för fan inte om du säger ”i kylskåpet”!

Fru: (Gnuggar knogarna mot tröjärmen) Hittade du den eller inte?

Jag: Det berodde ju för fan inte på din beskrivning, det var ju för fan en SLUMP!

Fru: (Rycker på axlarna) Säger du, ja. Varje gång.

Jag: Den stod ju mitt framför ögonen på mig!

Fru: (Knäpper betänksamt händerna framför höfterna) Det är ju det jag säger. Du letar aldrig ordentligt. Du bara frågar dire…

Jag: DET RÄKNAS INTE SÄGER JAG TILL DIG!

Going places

Ja, jag ska som jag har ältat till förbannelse här alltså flyga fram och tillbaka till Skåne idag. Jag gillar inte att flyga, men det är det förstås ingen i min familj som bryr sig om. Barnen eftersom de skiter i mina känslor och min fru för att hon har hittat det här: http://supermamman.tumblr.com/

Egentligen hittade hon det inte. Det var jag som VISADE det för henne imorse när JAG hade hittat det. (Jag hittade det visserligen inte heller, jag såg att en som äter grejer på tv twittrade om det imorse men nu håller vi oss till historian här!). Hur som helst börjar jag ångra det nu för jag hör att min fru skrattar från vardagsrummet och det låter sådär som det lät när hon skrattade åt mina skämt i början av vårt förhållande. (En väldigt kort början.)

Jag ska i alla fall flyga. Och jag säger inte att jag blir lite melodramatisk när jag ska flyga men om jag aldrig mer kommer tillbaka så har ni i alla fall något annat att ägna er lördag åt nu än den här bloggen.

Min fru pratade i telefon med en kompis för en stund sedan och skulle förklara att det var en rolig blogg, och sen sa kompisen i telefonen någonting som jag inte hörde, och då sa min fru ”nejnejnej, jag menar alltså roligt på RIKTIGT!”.

Jag åker nu.

Reklam (den här gången extra kort)

Imorgon är jag i Löddeköpinge, på Bokia på Center Syd. Tyvärr har illvilliga rykten (den här bloggen) spridda av oseriösa aktörer (jag) tidigare gjort gällande fel tid för detta evenemang.

Mina ursäkter för det.

12.00 är rätt tid.

Man behöver inte ha med egen ponny.

Bloggen återgår strax till resten av fråga-svar-kalabaliken.

Olika sorters frågor. En slags svar. #1

Några planer på att rita ponnys i några böcker i Dalarna månne?/ Jag undrar om du har någon plan över vilka ställen du kommer finnas tillgänglig på, signering då./ Är det nåt Göteborgsbesök inplanerat lagom till Bokmässan? / Har du någon boksignering i Helsingborg på gång (eller ännu hellre i Båstad)?

Just nu ser det, såvitt jag förstår av min frus kalender och min agents sms fulla av arga smileys, ut ungefär så här:

21 september–Löddeköpinge, Bokia Center Syd, klockan 12.00.

27 september–Bokmässan Göteborg, Månpockets monter klockan 14.00.

28 september–Bokmässan Göteborg, Bonniers monter, klockan 11.30.

25-26 oktober–Helsingfors, finska bokmässan. Oklar tid.

27 oktober–Västerås, Bokens dag. Klockan 14.00.

2-3 december–Helsingborg. Första kvällen på Bokia vid Stortorget och andra kvällen på Stadsbiblioteket.

Det var alldeles för längesen det pratades om förätarmat. Har du lust att komma med något bra förslag på förätarmat inför helgen.

Om min läkare läser det här så säger den nya Fredrik nötter och avokado och sånt skit. Den gamla Fredrik säger Laco. Som är en grej jag testade där jag gjorde lasagne och åt i tacoskal. Eller tre tacoskal, egentligen, som jag satte ihop i varandra med jordnötssmör som lim. Gamla Fredrik, alltså. Gamla Fredrik testade. Nya Fredrik har sjukvårdsförsäkring och omförhandlingsbara premier och sådär.



Jag saknar också förätarmaten! Vart tog den vägen?

Jag trodde att det framgick av själva blogginläggen att jag planerade att äta upp den. Om det inte gjorde det så ber jag om ursäkt. Jag åt upp den.

Hej! Jag vill veta din favoritsort på chips, alternativ top fem?!

Om de ska ätas helt cleant föredrar jag sourcream & onion. Jag är old school. Om de ska vara ingrediens i en varm chipsmacka föredrar jag grillchips. Annars är jag flexibel. Förutom när det gäller att ha chips med varma mackor-smak i varma chipsmackor. Det känns inte etiskt.

Föredrar du att skriva med bläck eller blyerts?

Jag tar det som finns tillgängligt. Det enda jag inte kan skriva med är såna där dyra bläckpennor där bläcket inte torkar direkt när det träffar pappret, eftersom jag är vänsterhänt och lägger handen i hela skiten som en liten säl som försöker flytta en filt med munnen och i så fall hade blivit tvungen att försöka profilera mig i framtiden på att hitta en försörjning genom att uteslutande skriva Rorschachtest.

Tack för att du skriver!

Jag måste be dig att formulera detta som en fråga.

Vilken föräldratyp kommer du vara när dina ungar är i högstadieåldern och du får ett telefonsamtal från deras lärare: ”Det är skolans fel”, ”Det kan inte vara min unge” eller ”Oj hoppsan, jag ska prata med honom/henne genast”?

”Vänta så kommer min fru här!”. Är det ett alternativ?

Såg på Halv åtta hos mig. En tjej från Skåne uttalade ”ost ”som ”uust”. Så ska det väl inte vara, eller?

Hon var nog från Landskrona. De håller på så där.

När kommer resten av dina böcker på norska?!

”Min mormor hälsar och säger förlåt” kommer i mars, tror jag.

Och när är du i Oslo nästa gång och signerar?

Ingen aning. Det låter väl troligt att det blir i mars, då.

Har kanske missat men jag antar att din dotter inte heter x-box? Mandy? Donna? Abigail? Vill veeetaaa!!

Vad är det för fel på Xbox nu då?

Jag vill ju självklart veta om det planeras/skrivs på någon ny fantastisk bok:)

Jag skriver på en ny bok. Men jag skulle spontant bedöma den som i bästa fall medioker.

Jag undrar om du skickat min bok till något spännande random ställe, och om jag iaf kan få en ledtråd om det är fågel, fisk eller mittemellan =D

Petra? Den är på väg. Jag vill att du behandlar det här som om jag hade kommit med en jättebra bortförklaring till varför den inte dykt upp än. Jag tänker överlåta ansvaret för bortförklaringens innehåll helt till dig. Men du får gärna lägga in ninjas. Jag tycker att det borde finnas ninjas med någonstans. Men ingen press.

Undrar lite om du aldrig fått gallstensanfall?

Du menar som i att någon kastat dem på mig? Nej. Det har aldrig hänt. Däremot berättade min vän och kontorskollega N nu alldeles precis att han ”länge närt en dröm om att en dag tillverka en möbel av gallsten”. Han säger att han inte riktigt vet hur själva stenarna ser ut men att han föreställer sig att det hela måste mynna ut i någon form av ”mosaikkänsla”.

Jag undrar lite hur Bloglovin tänkte när de fipplade till det så att man inte längre ser inläggets tagg när man läser din blogg i deras app?

Det är…alltså. Nej. Va?

Vad ÄR en solskensbulle? Jag har nog inte hört uttrycket förr…

Det är en stor bulle med gött i mitten. Vaniljigt gött. Det är gött.

Vad saknar du mest m Skåne?

Eftersom alla skåningarna verkar bo i Stockholm nuförtiden måste jag nog säga ”stockholmarna”.

Vill veta om du föredrar M&M med eller utan nötter i, samt vilken chips- och dipp-smak du tycker bäst om?

På fråga A svarar jag ”med nötter” och på fråga B svarar jag ”sourcream & onion med majonnäs”.

Alltid när man ser en bild på dig på något annat ställe än den här bloggen, så är det typ alltid samma bild. Finns det bara en bild på dig? Och varför i sådana fall?

Är det den där jag ser sjukt mätt ut? Det är någon form av konspiration, i så fall. Det är jag nästan säker på. Men jag tog nya pressbilder hos min agent igår så det löser sig säkert vad det lider.

Några av mina vänner, födda -81 och uppväxta i Helsingborg precis som du, minns dig från denna tid. Det gör inte jag… Du var tydligen dessutom på ”min” skola (GA)och hälsade på. Kan du berätta nåt från din uppväxt eller du sparar det till dina memoarer?

Jag kan tyvärr inte svara på den här frågan eftersom den helt enkelt är FÖR specifik. Men angående ”kan du berätta nåt från din uppväxt” svarar jag ”det blev mycket mackor”. Min enda relation till GA-skolan i övrigt är att jag sommarjobbade som vaktmästare där ett år. Jag skar mig som fan på ogrästrimmaren.

Hur föddes Ove fram hos dig?

En kombination av dåligt omdöme och för mycket fritid, skulle jag tippa på. Men det började med att tusenkonstnären Jonas Cramby (vars böcker alla med hjärna och mage omedelbart borde investera i till exempel här) skrev det här inlägget på sin blogg. Sen skrev jag det här. Sen spårade det ur lite. Vill man läsa vidare om det kan man börja här och sedan klicka på ”tillbaka”-knappen för att orientera sig vidare.

Vad handlar nästa bok om?

Det är väl inte helt klarlagt än. Men det blir en kvinnlig huvudperson i alla fall. Och lite om fotboll. Och det kommer vara fiskar med, för jag tänker mig att de är lättare att rita än worsar om nu någon får för sig att låta mig signera böcker en gång till. Det kommer väl även handla en hel del om hur jävla frustrerande det är med människor som inte lägger gafflar-knivar-skedar i rätt ordning från vänster till höger i bestickslådan i köket.

Har du under gymnasietiden någon gång varit på dramalektion utan byxor?

Ja.

Vad har hänt m bloggfikat? har den gått i ide eller pensionerats?

Det är i allra högsta grad alive and kicking. Varje torsdag klockan 20.00 på http://bloggfika.net

Bästa kombon för att åstadkomma karatefylla?

Lapin Kulta-Jägermeister-Dåligt sällskap.

Jag har hängt med Ove och nu hänger jag med Mormor. Trivs rätt hyfsat i sällskapet och jag funderar på vem som kommer härnäst. Tyckte dessutom att Ove påminde väldigt mycket om Clintan i Gran Torino. Ser du likheterna?

Clintan har, vill jag minnas, ett nyare gevär. Annars är det en svår fråga att svara på, jag tror helt enkelt att en del människor har ett väldigt stort behov av att placera allting de konsumerar i fack och genrer, medan andra har ett lite mindre behov av det och försöker ta saker och ting för vad de är. Jag tycker inte nödvändigtvis att det ena förhållningssättet är sämre än det andra, men jag tror att problemet med många jämförelser är att de i slutändan förringar värdet av åtminstone en av sakerna som jämförs. Ibland båda. Så jag tycker rent principiellt att det bör överlåtas åt människor som läser, inte åt människorna som skriver. Om du känner att det är så här då är det säkert så. Men det är liksom inte min sak att lägga mig i. Angående fråga 2 är det lite oklart vem nästa bok handlar om, men det blir en kvinna i alla fall. Och fiskar. Det finns säkert en överhängande risk att fiskarna kommer påminna om en eller flera av fisksorterna som är med i Hitta Nemo.

Har du varit en sådan människa, eller är du kanske fortfarande en sådan människa som drömmer mycket? En tänkare vars vakna tid spenderas med stora analytiska diskussioner i hjärnan, diskussioner om framtid, nutid och dåtid. Studerar du människor för att snappa upp de fina egenskaperna som du själv ska komma att sträva efter att ha?

Jag drömmer sjukt mycket. Eller, alltså. Fan. Jag tappade koncentrationen halvvägs här och började tänka på ostar som regnar ner i fallskärmar över….ja. Vad var själva frågan, sa du?



Kan du komma till Halmstad?

Kan inte du komma till Löddeköpinge? Jag ska dit på lördag.

När ska du vara med i Värvet?

När ska DU vara med i Värvet?

Stilla undran: har du slutat föräta?

Stilla undran: har du slutat förläsa?

Jag vill fortfarande veta vem det är jag ska skicka ett argt mail till för att du inte skriver i Metro längre!!! Mina måndagar är helt förstörda!

Det är nog mig, i så fall. Backmanland@hotmail.com.

Vilket är det roligaste ortsnamnet du vet?

Jag roas oproportionerligt mycket av vetskapen om att det tydligen finns ett samhälle någonstans utanför Söderköping som heter Gata, det gör jag.

Många bra frågor är ställda. Här kommer en till: När kommer svaren?

Inte nu. Inte nu. Inte nu. Inte nu. Men NU.

Hur bevisar man att diagonalerna till en fyrkant med två kongruenta trianglar i, skär varandra på mitten?

Om inte båda diagonalerna är myndiga och själva har uttryckt att de känner sig absolut okej med allt det här tycker jag att man först och främst ska ringa någon form av myndighet och se till att alla inblandade får sitta ner i lugn och ro och prata igenom det här tillsammans med en professionell resursperson. Annars tycker jag att man ska lämna dem ifred och acceptera var och ens individuella livsstilspreferenser.

Frågor och svar. (Eventuellt inte relaterade till varandra.)

Jo. Jag är alltså, vilket givetvis inte alls på något sätt framgått genom den här bloggen, inte alltid en helt och hållet strukturerad och organiserad person. Jag glömmer rätt mycket skit. Jag är sjukt dålig på att svara på mejl. Jag försöker ha en någorlunda rimlig responstakt på Twitter och Facebook men rätt ofta drabbas jag av det tillstånd som man händelsevis lätt drabbas av om man har en ohälsosam personlighetsmix av grava koncentrationssvårigheter och långt gången narcsissism: Jag får svårt att lyssna eftersom jag är upptagen med att fundera över vad jag ska säga nästa gång det blir tyst.

Folk i min omgivning blir till sist tvungna att vänja sig. Eller som min fru brukar uttrycka sig: ”zona ut”. Jag inser att det är orättvist att anta att ni andra ska sponanutveckla samma övermänskliga förmågor.

Så: I den här bloggens begynnelse hade vi med jämna mellanrum något vi kallade ”frågestund”. Det var, som det exceptionellt elaborata (det är ett ORD!) namnet så subtilt antyder, ett blogginlägg där kommentarsfältet lämnades fritt för frågor. Eller kritik. Eller personliga påhopp. Eller vad man nu upplever att man vill få ur sig. Om det nu är något man känner att man behöver få ur sig. Man kanske har bättre saker för sig. Netflix och kalkon- och senapsmackor och torsdagsinnebandy med IT-avdelningen och sådär. I all uppriktighet är ju det här blogginlägget redan nu ett ganska stort olaga tillgrepp av er tid. Så låt oss försöka komma till saken:

Är det någon som undrar något? Har jag glömt svara på något mejl? Är det någon som, i likhet med arga medelålders män i jeans och kavaj som väntar på försenade flygplan, upplever att det riktigt förjävliga här faktiskt är att man inte får någon INFORMATION?

Tala i så fall nu, eller håll för evigt era ärtor.

Jag kan givetvis inte garantera att ni får bra svar på eventuella frågor. Jag kan inte heller garantera att svaren inte kommer vara svar på andra frågor än de ni egentligen ställt. Jag har ju så att säga en viss historik av problematik med att hålla mig i mitten av vägen. Men…ja. Är det någon som känner något så är kommentarsfältet så att säga vidöppet.

Det behöver inte handla om blogg eller böcker eller mig eller så. Man kan fråga vad man vill. Astrofysik. Belgisk geografi. Ost. Men om ni tänker fråga mig om Svenska Hollywoodfruar så vill jag klargöra redan från början att jag är Team Montazami ända in i kaklet (jag skiter i vad folk säger, jag tycker att de blommiga cowboybootsen var fab). Jag vill även påpeka att min läkare läser min blogg ibland, så det vore bra om vi kunde hålla diskussionerna kring vad jag är uppe vid tretiden på nätterna och äter till en nivå som gör att jag inte får skäll nästa gång jag ska dit och göra såna där mätningar.

Ja.

Såatte.

Någon?

Barnarbetsgivarna

3-åring: Pappa!

Jag: Ja?

3-åring: Gå till mitt rum!

Jag: Va?

3-årings kompis: (Pekar lite onödigt bryskt med hela handen faktiskt) Gå. Till. Hans. Rum. Nu!

Jag: Vad snackar ni om?

3-årings kompis: Gå till hans rum och lek med hans leksaker!

Jag: Va?

3-åring: (Tar mig i handen, tittar vänligt på mig, klappar mig på underarmen) Snälla pappa. Kan du gå till mitt och leka med mina leksaker?

(Tystnad)

Jag: Är det här någon form av lek?

3-årings kompis: (Nickar ivrigt) Gå till hans rum och lek med hans leksaker!

Jag: (Går till min sons rum och väntar. Eftersom jag tror att det är en del av leken. Ganska länge.)

(15 minuter senare)

Min fru: (Tittar in i min sons rum) Var är barnen?

Jag: I vardagsrummet.

Min fru: Vad gör de?

Jag: Kollar på film.

Min fru: Vad gör du då?

Jag: Bygger Lego.

Min fru: Varför det?

Jag: Jag blev tillsagd.

Min fru: Du blev…va?

Jag: Jag är inte helt säker. Först trodde jag att det var en lek. Men nu börjar jag tro att de bara har lärt sig på förskolan hur man outsourcar leken till mer lågavlönad arbetskraft så att de får mer tid att kolla på film.

Barn, alltså. Alltid ska de särbehandlas.

Visst. Visst. Vi behöver inte dra några stora växlar på det.

Men idag när jag var nere i garaget i huset där vi bor så mötte jag en familj som har sin bil några rader längre bort från vår. De har en dotter som är i fyra-femårsåldern. När familjen gick förbi en av grannarnas bilar bredvid garagets utgång stannade flickan, pekade sakligt och sa: ”Den är ny”. Varpå föräldrarna vände sig om och sa: ”Va?”. Varpå dottern sa ”De har stor bil nu. För de har fått två bebisar.” Varpå föräldrarna tittade på varandra, tittade på dottern, och sa: ”Har de fått tvillingar?”. Varpå dottern nickade tålmodigt och sa ”mmm, och de har ett stort barn också. Större än jag.” Varpå föräldrarna sa: ”Så de har tre barn? Och de har köpt en större bil? Är det det du menar?”. Varpå dottern suckade och himlade med ögonen och sa ”mmm”, för att sedan tillägga ”förut hade de en liten blå bil, men nu har de en stor röd bil, för de har två bebisar”. Varpå föräldrarna tittade på dottern, tittade på varandra, tittade på dottern och frågade: ”Hur vet du allt det här? Har du pratat med dem?”. Varpå dottern skakade ivrigt på huvudet och svarade: ”Nä. Jag har spionerat på dem”.

Och vet ni vad som hände då? Vet ni det? Då tittade föräldrarna på varandra och log. Och så sa de till sin dotter: ”Gud vad gullig du är ibland”.

G-u-l-l-i-g, sa de.

När jag hade EXAKT nästan ORDAGRANT den här diskussionen med min fru när vi var i garaget för en vecka sen så sa hon att jag var ”obehaglig”.

Reklam (det går över jättesnabbt)

”Saker min son behöver veta om världen”, som är en för artens överlevnad spekakulärt oviktig bok som jag skrev förra året, släpptes som pocket igår.

Jag tycker förstås rent principiellt att ni i möjligaste mån ska eftersträva att spendera era pengar ansvarsfullt på vettiga grejer med samhällsnytta och/eller avkastningspotential, men om ni vill göra ett undantag den här gången finns den på till exempel Bokia.se eller Bokus.com

Det var bara det. Tack för att jag fick störa mitt i Kejsarens nya stil på Disney Channel.