Fredrik Backman's Blog, page 67

Bara för att jag inte har rätt betyder inte det att du inte har fel

Fru: Vill du ha lite smoothie?

Jag: Vad gör du den på?

Fru: Vill du ha eller inte?

Jag: Man kan väl få fråga?

Fru: (Jättelång suck helt i onödan) Jag ska göra smoothie till mig. Du har snackat om att du ska dricka mer smoothies nu när läkaren har sagt till dig att du måste äta nyttigare. Så om du vill ha av den här smoothien så får du dricka smoothien som jag gör. Annars får du göra egen smoothie.

Jag: Vad är det där?

Fru: Frukt.

Jag: Det där gröna där då?

Fru: Avokado.

Jag: Har du AVOKADO i SMOOTHIE?

Fru: Men herregud, du äter ju avokado stup i kvarten.

Jag: Inte i s-m-o-o-t-h-i-e!

Fru: Det är jättegott.

Jag: Det är svinäckligt!

Fru: Men nu får du ju ge dig. Du gillar ju avokado.

Jag: Ja!

(Möjligen lämplig plats för viss eftertanke)

Fru: Så vad är problemet då?

Jag: Det vet jag inte exakt. Det bara är det.

(Möjligen lämplig plats för mer eftertanke)

Fru: Drick smoothien nu.

Jag: Aldrig i livet.

Fru: Varför inte?

Jag: För att det är asäckligt med avokado i smoothie.

Fru: Varför skulle det vara det?

Jag: Vafan jag VET ju inte säger jag ju! Det bara är det för fan!

Fru: Men du erkänner att du gillar avokado?

Jag: Jag gillar lufttorkad skinka. Jag har inget e-m-o-t avokado. Det är en jävla skillnad.

Fru: Men du har inget emot avokado?

Jag: Nej.

Fru: Så varför skulle du inte kunna ha det i smoothie?

Jag: Det är…vafan. Jag vet inte säger jag ju. Det är…man kan inte blanda frukt och grönsaker! Det blir äckligt!

Fru: (Höjer på ögonbrynen sådär som hon gör strax innan diskussioner med henne blir asjobbiga) Man kan inte blanda grönsaker och…frukt?

Jag: Vafan…ibland kanske man kan det. Det kanske finns undantag. Men man blandar fan inte avokado och frukt!

Fru: Varför inte?

Jag: För att det bara är så. Det är inte naturligt.

Fru: Men du har inget emot avokado? Bara precis i smoothie?

(Den där eftertankegrejen)

Jag: Jag tror att det handlar om konsistens.

Fru: Nu får du ju ge dig.

Jag: Det blir som avokadosås. Grönsaker ska inte vara sås. Jag tror att det är det. Det är inte naturligt.

Fru: Tomatsås då?

Jag: Men vafan det är väl ett undantag då!

Fru: Ett annat undanta…

Jag: Lägg av! Det är äckligt bara! Olika grejer kan för fan bli äckligt i olika konsistens, om någon kommer och frågar om du vill ha is i din drink säger du kanske ja men om någon frågar om du vill ha VATTEN i din drink så säger du förmodligen NEJ! Och vatten är liksom is fast i annan konsistens!

(Ganska lång tystnad)

Fru: Det här är på allvar ditt argument för varför man inte kan ha avokado i smoothie?

Jag: Det är äckligt.

Fru: (Härmar mig på ett sätt som faktiskt inte alls låter som jag) För ”avokado ska inte vara sååås”…

Jag: Ja.

(Tystnad av den obekväma sorten)

Fru: Hur är det med guacamole då, det är mittemellan sås och smoothie oc…

Jag: BLANDA INTE IN GUACAMOLE I DET HÄR!

Frågor. Svar. (Nåja.) #3

Om man någon gång skulle försöka muta dig med ett bakverk, vilket skulle man troligen lyckas bäst med?

Produktionsbolaget som ville ha filmrättigheterna till ”En man som heter Ove” körde med wienerbröd. Jag har visserligen inte läst igenom kontraktet så himla noggrant i efterhand men min agent säger att jag aldrig mer får befinna mig i ett rum där det finns både wienerbröd och en penna om inte han eller min fru är med.

Jo, jag skickade ett paket till dig för ett tag sen. Har du fått det? Det var en bok i paketet, och ett brev. Båda var till dig, alltså. Har sedan tidigare en ganska komplicerad relation till posten, så det vore fint att veta om de blåst mig igen.

Jag har fått det. Jag har tyvärr inte hunnit läsa speciellt mycket i boken, eftersom paket- och mejlmängden till mitt kontor den senaste månaden inte riktigt stått i rimlig proportion till att jag har två barn, försöker skriva en ny bok och är aslångt efter min fru i senaste säsongen av Suits.

Årets deltagare i På Spåret har nyss presenteras. Hur ska vi göra för att få se dig och N i dressinen nästa år?

Spontant skulle jag säga att du behöver tillgång till någon form av massförstörelsevapen och en formidabel retorisk förmåga att övertyga N om att du tänker använda dem mot något han faktiskt bryr sig om. Bibliotek eller flöjtfabriker eller något liknande, alltså.

Vad hände med bloggfika på torsdagar?

Det hände ingenting. Det flyttade bara hemifrån. Finns på http://bloggfika.net

Hur var det egentligen med de där irländarna och båten?

De kissade i den.

Vi är många Oveläsare, som gått igenom hela registret av känslor när vi läste boken. För egen del gick det åt en halv rulle snor-/toapapper och ett antal påpekanden från min käre man, att jag nog borde dämpa skrattet lite så han fick lite sömn innan jobbet kallade. Så till min fråga efter det långa introt:

Skriver du rent mekaniskt, eller har du relationer och känslor som vi läsare för bokens invånare?

Jag tror att riktigt exceptionella skribenter egentligen kan skriva i stort sett vad som helst utan att behöva investera egna känslor i det. Eftersom min begåvning däremot endast i allra mest generösa fall kan beskrivas som högst marginell är jag på alla sätt övertygad om att jag aldrig kommer få någon att känna någonting för något jag skrivit om inte jag har känt väldigt mycket för det först.

Kan du laga vegetarisk mat? (och nu menar jag mat som till och med din fru hade godkänt som mat, alltså inte bara ostskiva toppad med smält ost eller liknande (hm, fast det lät ju rätt gott iofs…) )

Kan du inte dela med dig av dina bästa vegetariska förätarrecept?

Jag säger ost. Vad är det för fel på ost?

Hur surrealistiskt känns det att vara en högt ansedd bloggare/krönikör/författare? jag menar, jag får inte direkt viben av att du sen lågstadiet suktat efter ära och berömmelse? hade jag gått i dina skor hade jag foliehattat mig till grav agorafobi, men du lyckas på nåt sätt upprätthålla en air av ”kommer-fortsätta-äta-mackor-oavsett-vad-ni-säger”. am I right?

Alltså, det är ju min läkare som säger åt mig att jag måste sluta äta mackor. Jag tror att han skiter rätt mycket i vad jag jobbar med. Och…vafan…är inte agorafobi när man är rädd för spindlar?

Hur får man tag i en pocket som du målat i om man befinner sig väldigt långt ifrån dej??

Jag jobbar på någon form av lösning för det. Förhoppningsvis ställer någon mer (mindre troligt) eller mindre (mer troligt) omdömesfylld internetbaserad litteraturmånglare upp och låter mig kladda i några ex som de sedan kan försöka sälja. Problemet är att de flesta intresserade parter som mitt förlag hittills har pratat med sedan har fått se skicket på min signatur och mina teckningar och därpå beslutat sig för att de helt enkelt inte kan ta ansvar för den här sortens verksamheter. Jag vill inte gå in på detaljer, men ”DET DÄR ÄR FÖR FAN INGEN FUCKING PONNY!” har fällts som värderingskommentar från åtminstone en marknadsavdelning. Men vi jobbar på det, som sagt. Jag hojtar till här och på Facebook-sidan när det lossnar.

De flesta ställer frågor om dina böcker, dina barn eller hur ofta du äter vegetarisk mat. Jag undrar vad ditt värsta fyllemisstag är! Någon smaskig historia måste väl finnas?

När jag var i Thailand tidigt 2000-tal somnade jag mycket berusad på en ö och vaknade dagen efter med rätt mycket wasabi på tröjan på en annan ö. Jag såg inte färger på sex timmar och hittade aldrig min kamera. Jag skulle väl säga att det var en skapligt jobbig morgon. Annars består väl det primära fyllemisstaget som görs i närheten av mig av att människor som verkligen borde veta bättre väljer att umgås med mig när jag har druckit sprit. Jag är lite som att resa till Los Angeles, kan man säga. Verkar sjukt roligt i teorin men alla som har varit där intygar att det är otroligt överskattat.

Vilken är din favoritsort bland lösviktsgodiset?

Jag gillar de där små Daim-kopiorna.

Har du någonsin lyckats göra äcklig förätarmat?

Det finns ingen dålig mat. Det finns bara dåliga såser.

Tror du på utomjordingar?

Jag minns inte om det var Kalle eller Hobbe som sa att ”beviset för att det finns intelligenta livsformer i rymden är att ingen av dem har försökt kontakta oss”. Men jag håller det som en sund grundinställning.

Om du vore en grönsak… Vilken hade du i så fall varit?

Någon som på regelbunden basis blir inlindad i bacon och ost på fester dit bara laktosintoleranta vegetarianer bjudits in.

Vad heter din dotter?

Xbox.

Kommer du någonsin sammanställa alla bloggar någonstans? En bok kanske? Eller flera?

På sätt och vis var det väl det som var meningen med ”Saker min son behöver veta om världen”. Jag har bara generellt sett jävligt svårt att hålla mig till det jag har lovat folk på bokförlaget att jag ska göra.

Vad gillar treåringen att få ett syskon – och här kommer den mest frekventa frågan ovan: vad heter hon?

Han verkar tycka att hon är rätt ok så länge hon ger fan i hans robotar. Vilket hon väl kommer göra i ungefär sex månader till. Sen får jag väl helt enkelt köpa fler robotar. Eller en jävligt mycket större lägenhet. Xbox.

Första texten jag läste av dig var ”Veganer – smakar precis som mat” (eller nåt i den stilen).

Är du killen som återpublicerar saker eller skulle du bara kunna tänka dig att gräva fram den för gamla tidens saker så att säga?

Jag vet att du mejlade mig någon gång och att jag letade efter den där texten utan att hitta den. Det är inte så mycket det att jag är killen som inte återpublicerar saker som att jag inte är killen som vet hur fan man håller reda på sin skit.

Tack för att du hjälper mig slösa tid när jag har egentligen har viktigare saker för mig!

Jag måste be dig att formulera det som en fråga.

Det är inte alls ett ord! Elaborerade heter det.

Du är elaborat.

Jo så här va’. Jag ställer helt fräckt 2 frågor… Har du testat gå-och-sova-knappen igen? Har du eller din fru hittat det hemliga gömstället ännu?

1. Ja. Han säger att den är ”ur funktion”. 2. Nej. Men för ett tag sedan kom han plötsligt knallande med min ifyllda men inte inskickade inkomstdeklaration för förra året. Så jag antar att Skatteverket kanske hittar gömstället när de kommer hit med Kronofogden och utmäter vår bostad.

Har du receptet på Mauds drömmar?

Det är som receptet på vanliga drömmar, fast lite mer av allt som är gött.

Hur gick det med raffen sen? Sänder du fortfarande tankar åt dennes håll?

Den bor kvar. Men vi har ett icke-angreppsavtal just för tillfället. Och ett icke-batteriavtal.

Hur mycket inflytande kommer du ha i filmatiserandet av en man som heter Ove?

Ungefär lika mycket inflytande som jag har när min fru säger att ”vi” ska välja nya tapeter till sovrummet.

För ett tag sen lottade du ut tröjor, har du skickat iväg dom?

Ja. Det kom ju en aning fler mejl än jag trodde angående det så jag drog namnen ur en hatt, eftersom det i slutändan kändes minst orättvist. Eller, ja, det var egentligen en keps. Men principen är väl densamma. Tröjorna används alldeles säkert som hundleksaker eller för att torka bort terpentinläckar med på flera håll runtom i landet as we speak.

Varför har människan ej varit på månen igen efter 1969?

Finns ingen Lollo och Bernie-klubb på hotellet.

Det nyfödda barnets föräldrars primära kommunikation. Så som jag antar att det tett sig ur det nyfödda barnets perspektiv de senaste sju-åtta veckorna.

– Sssch!

– Va?

– Sssch!!!

– VAD!?

– Bebisen sover!

– Hur fan skulle jag kunna veta det? Det är asmörkt härinne och du viskar svinlågt!

– Sssch, sa jag!

– AJ! GE FAN I ATT NYPAS! DU KOMMER VÄCKA BEBISEN IGEN!

(Tystnad)

(Ljudet av bebis som vaknar)

– Vad var det jag sa?

– Vad var det JAG sa?

– Du väckte bebisen! Igen!

– Det var DU om väckte bebisen! Igen!

– Det var du som SKREK!

– Det var du som NÖPS!

(Tystnad)

– Vänta…

– Vänta på vad?

– Jag tror att hon kanske somnade om…

– Va?

– Sssch!

– VAD?

(Repetera från början)

Kasta halvfulla glashus

Alltså. Det började igår kväll med att barnet ifråga skulle borsta tänderna. Detta tog en summa tid i anspråk som hade kunnat få mänsklig evolution, intergalaktiska rymdfärder och golf att framstå som överdrivet stressade sysselsättningar.

När barnet till slut borstat tandjävlarna kom det sig händelsevis så att barnet kom på att barnet var suget på frukt.

Så barnet åt frukt.

Om man är tre år gammal och borstar tänderna och äter frukt efteråt måste man tyvärr borsta tänderna igen. Treåringen visade sig ovillig att göra detta. Och eftersom jag inte kunde muta honom med löften om till exempel glass efteråt, vilket hade varit kontraproduktivt, och moroten/piskan ”annars kommer Socialtjänsten och sätter pappa i dåliga pappor-fängelset” för länge sedan har slutat fungera beslöt jag mig för att improvisera.

Jag är en kreativ person. Det är faktiskt inget brott.

Så jag berättade, möjligen eventuellt sett såhär i efterhand med en aning överdriven mängd detaljer, för treåringen ifråga att om man äter frukt så får man fruktdrakar i munnen. Och fruktdrakarna snor alla ens tänder medan man sover och äter upp ens läppar och kissar överallt i ens mun innan man vaknar och sen kan man aldrig mer äta rischoklad. Och det enda sättet att jaga ut fruktdrakarna ur munnen är med tandborstsvärdet.

Och då borstade treåringen tänderna. Svinlänge. Och imorse gick treåringen upp ur sängen och borstade tänderna igen.

Helt. Fakking. frivilligt.

Jag vill att det är det vi ska fokusera på här. Jag såg ett problem. Jag löste problemet. Jag är killen som ser problem och löser dem. Det är vad vi ska fokusera på här,

Visst. Visst. Sen gick vi och åt frukost och då vägrade han äta frukt när hans mamma försökte ge honom det för ”det finns drakar i frukt, mamma!”.

Och det är en dålig situation. Vi är överens om att det är en dålig situation.

Men jag känner faktiskt att det är rimligt att vi som föräldrar tar ett gemensamt ansvar här och löser vartannat problem.

Who the watchmen watches

Om någon händelsevis skulle dyka upp här och undra över bloggens på alla sätt oproportionerligt låga uppdateringstakt de senaste dygnen så beror det främst på två saker.

1. Jag är på Bokmässan och jobbar.

2. Dennis the Menace finns på Netflix.

Min fru och min pappa säger att det är valfritt om man vill använda citationstecken runt ” jobbar”.

Min son säger att han vill ha tillbaka sin iPad.

The road trip less travelled by

På bensinmack. Någonstans i Sverige. Efter fem timmars köra. Pausa. Köra. Pausa. Köra. Pausa.

Jag: (Sträcker mig mot min fru i baksätet) Kan du ge mig min jacka?

Fru: (Ger mig min jacka)

Jag: (Stiger ut ur bilen. Tar på mig jackan. Börjar tanka. Sniffar i luften. Upptäcker distinkt lukt av uppkastning. Sniffar i luften. Sniffar på jackan. Sniffar i luften. Börjar tanka. Sniffar i luften. Avslutar tankning. Sniffar på jackan. Hoppar in i bilen. Tar av mig jackan.) Är det någon av ungarna som har kräkts på min jacka medan vi har kört?

Fru: Nej.

Jag: Det måste det vara. Min jacka luktar kräks.

Fru: (Luktar på jackan) Gör den ju inte.

Jag: (Sniffar i luften) Gör den ju! Känner det ju ända fram hit! Hela bilen luktar kräks!

Fru: Nej.

Jag: Jo.

Fru: Sluta nu. Det luktar inte kräks härinne.

Jag: Gör. Det. Ju.

Fru: Gör det ju int…(sniffar i luften) vänta lite…nu känner jag det också.

Jag: Jag säger ju det!

Fru: (Sniffar på jackan) Men det är inte jackan som luktar.

Jag: Är det ju! Jag kände det direkt när jag steg ut ur bilen!

Fru: Jag håller ju i din jacka just nu och den luktar inte säger jag ju!

Jag: Jag satte ju på mig den nu precis utanför bilen och jag kände ju direkt att den luktade kräks säger jag ju!

Fru: (Sniffar i luften) Alltså…det luktar kräks i bilen nu…men det kommer inte från jackan. Det kommer från framsätet.

Jag: Ja! Det luktar i bilen, men det kommer från j-a-c-k-a-n.

Fru: (Lutar sig över barnstolen. Öppnar bakdörren. Sniffar i luften. Kikar ner på marken.) Fredrik, det är någon som har kräkts på marken där du parkerade bilen.

Jag: Vad snackar du om?

Fru: Det är inte barnen som har kräkts på din jacka. Det är du som har trampat i någons kräks här utanför.

Jag: (Lutar mig fram mot mina skor. Sniffar i luften.)

Fru: NU LUKTAR DET KRÄKS I BILEN!

Jag: DET VAR JU FÖR FAN DET JAG SA FRÅN BÖRJAN!

Fru: MEN DET ÄR JU DU SOM HAR DRAGIT IN LUKTEN!

Jag: NU FÅR DU FÖR FAN HÅLLA DIG TILL SAKFRÅGAN!!! 

The devil you know

Jag har förstått att en del småbarnsföräldrar ibland faller in i diskussionen vilken som egentligen är den ”värsta åldern” under ett barns tidiga uppväxt.

Man väger spädbarnsmånaderna mot tvåårstrotsen, tiden då de inte kunde gå själva mot tiden då har lärt sig att klättra i bokhyllorna, tiden då de blev arga för att man inte förstod vad de sa mot tiden då de bara blir arga för precis allting annat.

Jag har aldrig riktigt lagt mig i den där avvägningen. Jag har aldrig riktigt känt mig kvalificerad att uttala mig.

Men om det nu skulle vara så att någon tvingade mig. Verkligen krävde ett svar av mig.

Då skulle jag nog säga att den värsta åldern hittills är den här åldern just nu där man lyfter sin handduk i badrummet och torkar sig i ansiktet och upptäcker att den är blöt. Och man tittar på sitt barn och frågar ”varför är pappas handduk blöt?”. Och barnet, utan att röra en min, svarar: ”Det är kiss.” Och man är fullständigt medveten om att barnet ifråga är precis tillräckligt gammalt för att ha lärt sig att uppskatta värdet av ett practical joke, men fortfarande är tillräckligt litet för att kanske faktiskt mena allvar.

Det här är inte reklam. Det är samhällsinformation. (Fast det är mest reklam.)

Jo, det är alltså bokmässa i Göteborg i helgen. Jag tänkte bara påminna om att om någon av er råkar vara där och av en eller annan anledning inte hittar till det ni egentligen vill titta på så sitter jag i Månpockets monter på fredag från klockan 14 och i Bonniers monter på lördag från klockan 11. (Eller, ja, eventuellt ska jag tydligen svara på någon sorts frågor på någon sorts scen vid Bonniers monter klockan 11 på lördag, så jag antar att signeringen börjar nedanför scenen efter det. Jag ska försöka hålla mig kortfattad. Det ska säkert inte bli några problem. Eller, ja. Det blir det säkert. Men min agent har lovat att avbryta mig efter en kvart eller så i alla fall genom att kasta ett spår av cashewnötter som leder till min signeringsstol.)

Jag kommer ha keps. Säkert hörlurar. Eftersom folk gör mig nervös och är det något det inte är direkt brist på i anslutning till Bokmässan så är det folk. Men om någon av er ser mig vandra runt lite planlöst i riktning mot serietidningsavdelningen och känner att ni har något som ni skulle vilja att jag sänker andrahandsvärdet på genom att skriva mitt namn i så går det givetvis bra att knacka mig försiktigt på axeln och peka pedagogiskt.

Det var bara det.

Om någon av er skulle råka bo i Stockholm och vill ha ett signerat ex av ”Min mormor hälsar och säger förlåt” och tycker att Göteborg verkar vara en omväg så har Akademibokhandeln på Odenplan tjugo ex eller så. Hälften med ritad wors i och hälften utan, lite beroende på preferens. Det går bra att fråga efter dem i kassan.

Skulle någon av er råka bo någon annanstans i Sverige (förutom Västerås, dit jag åker i slutet av oktober, och Helsingborg, dit jag åker i början av december) och assisterad av vad jag faktiskt bara kan beskriva som ett spektakulärt tveksamt omdöme trots allt skulle vilja ha ett signerat ex av samma bok (jag menar allvar med andrahandsvärdet) så får ni gärna skriva ”JAG VILL HA” i kommentarsfältet här nedanför. Så ska jag försöka få förlaget och någon mer eller mindre diffus internethandlare att styra upp någon form av lösning för det.

Min fru. Filosofen.

”Älskling, vet du vad det är för skillnad på en astronaut och en småbarnspappa som säger ‘jag ska bara natta ungarna, pausa Modern Family så länge så kommer jag strax’?”

(Tystnad)

”NÅGRA AV ASTRONAUTERNA KOMMER TILLBAKA!”

Bloggen ber om ursäkt för dagens bristfälliga blogguppdateringstakt

Men min son och jag har läst ”Var är Nicke Nyfiken?”.

Det är alltså en bok som först har en massa text på varje sida som måste läsas. På rim. Och sedan en svinstor asrörig bild med ett jävla gytter av pryttlar där barnet ska hitta Nicke Nyfiken.

Första gången man läser boken tar det typ en och en halv timme.

Andra gången tar det typ en timme.

Tredje gången, när barnet äntligen har lärt sig att apor inte byter gömställen i böcker, tar det typ 20 minuter.

Men sedan, när ni är på n-ä-s-t s-i-s-t-a sidjäveln, listar ungen plötsligt ut att ovanför texten ”kan du hitta Nicke?”, under raden av föremål under bilden av apan, som pappa med flit hoppar över snabbt som en riskkapitalist över en deklarerad inkomst-ruta varje gång han kommer dit, står det: ”Här är fem andra föremål du kan leta efter på den här sidan!”.

Och då kräver barnet att få börja om från början.

Det är som en tvåbarnspappa i min bekantskapskrets sa mycket allvarligt när jag ringde och berättade att min fru var gravid med vårt första barn: ”Fredrik, du ska veta att barn är lite som koloskopi och semester i Tjeckien. Det är inte det att man ångrar sig i efterhand. Men det är inte direkt så att man rekommenderar det till folk man tycker om heller.”

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!