Fredrik Backman's Blog, page 63

Terrorbalans

Enligt Wikipedia är Terrorbalans ”ett begrepp som myntades under det kalla kriget och betecknade det tillstånd som rådde mellan de två fientliga militärallianserna NATO och Warszawapakten där båda parter hade tillräckliga mängder avancerade kärnvapen för att utplåna varandra. I en sådan situation är krig meningslöst, vilket paradoxalt nog gör att freden bibehålls”.

Man kan säga att förmiddagen på kontoret där min vän N:s och min diskussion om var vi skulle äta lunch, vilket utmynnade i att han spelade sina svåraste stycken på japansk bambuflöjt och jag drack smoothie ur sugrör i en accelerande ljudnivå, tills vi båda två gav upp och kompromissade mellan japanskt och hamburgare och gick och åt råbiff, var ett utmärkt exempel.

Utom möjligen för kontorsgrannarna då, kanske. De kan eventuellt så här i efterhand ha vissa synpunkter på användandet av ”balans” i själva ordet.

Fråga. Svar.

 

Det var faktiskt en minusgrad i Solna igår när jag skulle lämna på förskolan.

Nästan två.

Och på vägen hem var det regnblandad blåst. Det är fan praktiskt taget Discoverydokumentärväder för östra Svealand. Så sluta håll på.

Ja. Jag förstår hur det här såg ut.

Men han är tre och ett halvt nu. Tre och ett halvt-åringar vet på vilken busshållplats vi ska stiga av på vägen hem från förskolan. Och det var inte som att inte jag också visste att vi skulle av där, det är för fan klart att jag visste det. Det kom bara en förbaskad massa tanter med matkassar i vägen. Och ungen är marginellt bredare än ett paket Corn Flakes över axlarna så det är klart som fan att han kunde pinna emellan medan jag stod längst bak i trängseln och fick skäll för att jag inte har lärt mig svängradien i min dunjacka än.

Visst, jag fattar att det inte såg bra ut det här, om man bara såg en ensam tre och ett halvt-åring som hoppade av och helt obekymrat började promenera ensam från hållplatsen på vägen hem till oss. Men jag känner faktiskt ändå att vi får försöka sätta saker och ting i ett rimligt perspektiv här.

HAN glömde MIG på bussen!

Jag tänker inte gå med på att det gör mig till en dålig förälder.

Parenting socks

Jag spelade väldigt mycket fotboll när jag var yngre. Det blir en naturlig grej att lära sig att tejpa kanten på strumporna runt benskydden då, så att de inte halkar ner. Ibland tejpade man även strumpan runt fotleden, för att den verkligen skulle sitta på plats. Det är givetvis ingenting unikt för fotboll, boxare tejpar ju händerna under handskarna har man ju sett och även om det inte alls är av samma anledning så menar jag bara att tejp är en väldigt naturlig del av vårt samhälle. Några av samhällets absolut mest högpresterande individer använder tejp för att hålla sina kläder på plats.

Och det enda jag säger är att jag inte för mitt liv kan FATTA hur en människa som är typ 11 veckor gammal och inte ens kan prata eller byta kanal på en tv själv ändå lyckas sparka av sig sin ena strumpa någonstans där man inte kan hitta den sexton jävla gånger VARJE dag.

Jag säger inte att jag ska börja benskyddstejpa mitt barn. Jag säger bara att jag tycker att vi kan ha en öppen diskussion om vad som är och inte är ett ansvarsfullt föräldraskap här.

Hon blir ju kall om foten som saknar strumpa. När den där kungen vad han nu hette gick över isen på den där sjön eller vad det nu var för tvåhundra år sen eller något sådant så var det faktiskt jättemånga soldater som förfrös fötterna och fick amputera dem.

Jag tycker inte att det är ett ansvarsfullt föräldraskap att låta vår dotter amputera fötterna.

Visst. Jag ska slipa lite på den argumentationen, det ska jag.

JAG SÄGER BARA ATT LIVET ÄR DET SOM PASSERAR MEDAN JAG LETAR EFTER DE HÄR JÄVLA STRUMPORNA.

Ja, förlåt. Nu väckte jag henne. My bad. Men jag försöker bara uttrycka mina känslor här.

Problem. Möt tejp.

Det är allt jag säger.

Allt jag vet om föräldraskap har jag lärt mig av filmer där tatuerade män försöker döda varandra med toalettartiklar

Jag vet inte exakt vilken filmskapare som var först med den där scenen från ett fängelse där en fånge ska ge en annan fånge en sån där kniv som de har byggt av typ en filad tandborste och ett rakblad, och de går förbi varandra på gården eller i matsalen och låtsas skaka hand så att vakterna inte ska se nåt, och så låter den ena fången kniven glida ur handen och den andra fången tar den i handflatan och ska försöka få allt att se sjukt avslappnat och naturligt ut och kollar åt ett annat håll och kliver förbi och sen ska han plötsligt bli helt ”nej men hoppsan värst vad det började klia på VADEN här nu då” och så böjer han sig fram och gömmer kniven i strumpan.

Och man sitter där och känner att fan vad overkligt att ingen skulle lägga märke till det där. Och man tänker att det måste för fan ha funnits ett bättre sätt och en bättre plats för killen som tillverkade kniven att överlämna den till killen som behövde den just då. Och man tänker att o-m det nu vore så att folk i fängelser faktiskt g-j-o-r-d-e sådär en eller två gånger så har väl för fan vakterna l-ä-r-t sig det nu så de lär väl liksom vara mer uppmärksamma nu. Och man tänker ”var fan FÅR de ens såna här grejer ifrån, filmskaparna?”

Och sen en dag försöker man bygga ihop en Ikea-möbel tillsammans med sin fru. Med den där lilla insexnyckeln som följer med. Och man har bara en insexnyckel, för alla de där som låg och skräpade i en låda i hallgarderoben slängde man för ett par veckor sen när man hade hela ”men alltså allvarligt talat när skulle vi behöva de här?”-diskussionen. Så nu har man bara en. Den som följde med i kartongen. Och om man blir av med den så kommer man inte kunna bygga ihop möbeln.

Och man har en treåring i lägenheten som har sett den.

Och då fattar man.

Då fattar man fan.

Jag försöker alltså inte ställa till med bråk här eller någonting

Men jag har fått ett medel som ska ”intensivstimulera hårväxten” på de platser på huvudet där jag har börjat tappa hår. Och jag har läst instruktionerna på baksidan av flaskan flera gånger. Och jag försöker inte ställa till med bråk här. Men om det här medlet verkligen var så bra som det hävdar att det är så borde faktiskt inte varningstexten vara ”undvik kontakt med ögonen” utan ”undvik kontakt med ögonfransarna”.

Det är allt jag säger.

Ibland, alltså.

Absolut. Jag borde ha lyssnat lite noggrannare på exakt vad samtalet handlade om, det borde jag ha gjort.

Men jag kom tillbaka från toaletten och hörde ”…det har varit hemskt att försöka hantera, det är sån situation som verkligen får en att ställa svåra existentiella frågor…” och då började jag ganska omedelbart tänka på den där ganska existentiella frågan som jag själv har tänkt på en hel del på sistone som går ut på att om det bara fanns en enda ko kvar i världen: Vad hade då varit värst? Att leva utan kött eller att leva utan ost?

Men absolut.

Jag borde ha försökt känna av lite mer exakt vad samtalet handlade om innan jag avbröt och tog upp min fråga.

Och jag ska sluta prata med folk jag inte känner bara för att jag har druckit tre öl och de sitter vid bordet bredvid vårt på restauranger.

Gränsdragningar och sådär. Absolut.

 

Till mitt försvar!

Igår sa han att det fanns monster i hans rum. I förra veckan sa han att det fanns spöken i toaletten. Innan dess var det drindlar i hallgarderoben och vargar i mikrovågsugnen.

Så när han kom in här och sa ”pappa det är en katt i hallen” så tog jag för givet att det inte betydde att det faktiskt var en katt i hallen.

Men absolut. Med det sagt. Jag ska skärpa mig med att komma ihåg att stänga dörren ordentligt när jag kommer hem.

Förlåt, då.

Jag vill bara som hastigast be alla som råkar komma i närheten av mig på kollektivtrafik eller lunchrestaurang idag om ursäkt. Jag tänkte inte riktigt igenom det här, jag förstår det nu. My bad.

Men jag har alltså gått ner lite i vikt. Det är egentligen därför. Eller, alltså, jag ber givetvis inte om ursäkt för att jag har gått ner i vikt. Det är ju tydligen jättebra säger min läkare. Eller, ja, om vi nu ska vara helt och hållet ärliga och det känner jag väl att vi ska eftersträva att vara mot varandra så jag ju inte gått ner jättemycket i vikt. Jag har gått ner typ två kilo. Och det är egentligen bara för att det var för lång kö på Texas Longhorn två gånger den här veckan för att min vän N skulle orka äta där, så vi gick till den där japanska restaurangen istället och det finns inga pommes frites där.

Men, ja. Hur som helst. Det var jävligt kallt imorse när jag skulle lämna på förskolan. Eller, vafan, JÄVLIGT kallt är väl att ta i kanske. Det var typ nollgradigt. Men de där två kilona jag har gått ner har liksom visat sig vara mina hålla-värmen-kilon. Så jag frös så in i helvete.

Det är det jag ber om ursäkt för.

Eller, alltså, det är ju inte DET jag ber om ursäkt för.

Men jag inser ju själv nu när vi står här att jag kraftigt undervärderade svängradien i den här dunjackan. Det gör jag ju.

Och det ber jag om ursäkt för.

No retreat. No surrender.

God vän: (Pekar på fyra flaskor på en pall i hallen) Vad är det där?

Jag: Det är schampo och nåt annat skit.

God vän: Nåt annat skit?

Jag: (Rycker på axlarna precis sådär som man gör när man inte alls bryr sig och allt det här inte alls spelar någon roll för ens självförtroende) Ja, det är för att jag håller på att tappa hår och sånt skit. Men skit i det nu.

God vän: Tappar du hår?

Jag: (Rycker på axlarna precis sådär som man gör) Ja. Jag fick all den där skiten av min frisör. Den ska vara skitbra, tydligen.

God vän: Och det ska fixa tillbaka håret?

Jag: Nej, alltså, så funkar inte den här skiten tydligen. Man får inte tillbaka skiten, det ser bara till att man inte tappar mer. Det är jävligt tekniskt, den här skiten. De använder sånt här i rymden, vet du!

(Tystnad)

Jag: Okej, kanske inte i rymden. Men det är jävligt dyrt i alla fall. Innehåller en massa avancerad skit.

God vän: Åh fan.

Jag: Inte så att jag bryr mig, alltså. Jag skiter väl i om jag tappar hår och sånt skit. Men, ja, du vet, man vill ju ändå försöka liksom. Om man nu ändå tappar håret vill man ju i alla fall inte gå under utan en fajt!

God vän: (Ser möjligen en smula skeptisk ut) Oookej.

Jag: (Harklar mig, pekar på mitt hårfäste) Du vet. Det är krig. Man använder de vapen som finns tillgängliga här. Det är mannen mot naturen!

(Tystnad)

God vän: (Klappar mig på axeln) Jag förstår att du försöker få det här att låta mindre tragiskt, Fredrik, men det här låter som den sämsta Discovery Channel-idén för en ”Man vs Wild”-trailer n-å-g-o-n-s-i-n.