Fredrik Backman's Blog, page 59

Självklart

Absolut.

Men förra gången jag ringde giftinformationen slutade det med att vi blev osams. Och min fru vägrar ringa och fråga om det är farligt att hennes man har ätit en hel burk vitaminbjörnar för hon säger att ”någonstans måste det faktiskt finnas en gräns”.

Det är lite oklart om det är hennes gränser eller mina gränser hon menar.

Bending rules

”Jag satte ner den i källaren. Jag trodde inte att du använde den. Jag har aldrig sett dig dricka kaffe ur den.”

Det är svaret man får.

Man frågar om hon har sett min kepsskärmböjarkaffekopp och DET är svaret man får.

Alla som någon gång har köpt en keps vet för fan att det viktigaste av allt är att få en perfekt böjning på skärmen, och alla som har försökt få en perfekt böjning på skärmen vet för fan hur svårt det är. Och alla som vet det vet för fan att det bästa sättet är att böja den inuti en kaffekopp över natten. Och alla som vet det vet för fan hur svårt det är att hitta den perfekta kepsskärmböjarkaffekoppen.

Har man väl hittat den koppen så dricker man för fan inte kaffe ur den.

Ibland känner jag att jag lever bland barbarer.

Leave my hat on

Jag köpte en ny keps idag.

Det är alltid speciellt för mig när jag gör det.

Lite för speciellt, kan möjligen somliga empatiskt utmanade personer i min närmaste omgivning hävda. Men jag gillar kepsar. Jag skulle inte vilja säga att jag behandlar dem som levande varelser, men jag tycker att de är en investering lika mycket ekonomiskt som de är känslomässigt. Det står jag för.

Men jag vill bara påpeka här och nu att om det börjar spridas rykten de närmaste dagarna från vissa här icke namngivna delar av min familj om att jag pratade så mycket om min nya keps i trappuppgången idag att en av grannarna trodde att min fru och jag var på väg att skaffa ett tredje barn så är det en lögn.

Det var inte över huvud taget vad som hände.

Det som hände var att jag pratade en del om min nya keps och när min fru och jag skulle gå ut ur hissen så puffade grannen min fru i sidan med ett medkännande leende och viskade: ”Om jag inte visste att han pratade om en ny bil skulle jag nästan kunna tro att han pratade om att skaffa ett till barn”.

Det är inte samma sak.

Jag känner att vi får reda ut ett missförstånd i taget här faktiskt

När jag sa ”det var väl inte så farligt?” så menade jag det bokstavligen. Jag menade det som ”det kan väl inte vara farligt för hälsan, va? Tror du det?”. Jag menade det i-n-t-e som ”määän sluta hetsa upp dig nu, det spelar väl för fan ingen roll!?”

Jag menade det jag sa. Som i ”det är väl inte så farligt? Väl? På allvar nu?” Jag blev genuint orolig för att det kanske är farligt på riktigt nämligen när du började hålla på om att ”de är för barn och det är meningen att de ska äta EN om dagen!”.

Jag bara menade att om de är gjorda för barn så borde de inte vara så farliga. Väl?

Det var inte alls en provokation. Jag vill bara att vi är tydliga med det här så att det inte uppstår fler missförstånd. Jag menade ”farligt” ur en ren hälsoaspekt. Jag försökte inte bagatellisera mitt handlande på något sätt. Okej? Okej.

I så fall: Ja. Absolut.

Om vi ska återgå till kärnfrågan så är svaret ja, jag åt upp hela burken med vitaminbjörnar.

Det var antingen dem eller all choklad förvarad av man, kvinna eller barn i låsta eller olåsta lägenheter i den här bostadsrättsföreningen.

Jag säger inte att jag är stolt över mig själv.

Good looks

Fru: Vad letar du efter?

Jag: Inget.

Fru: Jag ser ju att du letar efter något.

Jag: Inget, sa jag ju!

Fru: Men herregud, om du bara säger vad det är så kanske jag vet var det är.

Jag: Mmm. Men det kan även vara så att du INTE vet.

Fru: Va?

Jag: Jag ska leta i köket.

Fru: Men vad är det du letar efter!?

Jag: Jag tänker inte berätta det för du kanske inte vet var det är!

Fru: Vad snackar du om?

(Plats för ömsesidiga suckar)

Jag: Ibland när jag letar efter grejer och du frågar vad jag letar efter så ger jag upp och berättar för tidigt. För jag tänker att du kanske vet var det är. Och ibland vet du det, och så berättar du, och så hittar jag grejen jag letar efter, och sen gnäller du på mig för att jag aldrig kan hålla ordning på var jag lägger mina grejer, men det är OKEJ att du gnäller för jag hittade ju grejen jag letade efter så är det liksom 1-1, fattar du?

Fru: Varför kan du aldrig bara svara på en fråga som en normal person?

Jag: Därför att ibland VET du inte var det jag letar efter är! Men då gnäller du ÄNDÅ över att jag aldrig håller ordning på var jag lägger mina grejer!

Fru: (Enkelriktad suck) Snälla Fredrik, jag älskar dig, men vi har två små barn som är hundra procent bättre än du på att hålla reda på sina grejer. Det är det enda jag brukar säga. Berätta vad du letar efter nu istället och sluta irra runt. Du väcker bebisen.

Jag: (Eventuellt lite onödigt mycket uppe i varv) Kommer du ihåg imorse när jag kom ut ur duschen och letade efter mina glasögon och du frågade vad jag letade efter och jag sa ”mina glasögon” och du sa ”varför kan du inte bara hålla ordning på dina grejer?” och sen visste du ändå inte var jag hade lagt dem? Då är det liksom inte 1-1! Då har jag bara förlorat på att berätta för dig vad jag letar efter!

(Tystnad av den avvaktande sorten)

Fru: Dina glasögon ligger på schampohyllan i badrummet.

(Tystnad av den längre sorten)

Jag: Okej. Den här gången är det 1-0 till dig då.

Nu måste vi kissa i båten

Först läste jag att det upptäckts farliga bakterier i dricksvattnet i Helsingborg, och att det nu gått ut ett larm i alla medier om att alla boende i staden uppmanas att koka vattnet innan de dricker det för att inte bli sjuka. Och då tänkte jag en stund på min uppväxt i Helsingborg. Och så tänkte jag en stund på hur det hade varit om jag fortfarande hade bott kvar där. Och så tänkte jag en stund på hur min vardag hade påverkats om jag hade varit tvungen att koka allt mitt dricksvatten. Och så tänkte jag en stund på att om jag hade bott kvar i Helsingborg så hade jag förmodligen aldrig träffat min fru. Och så tänkte jag en stund på att då hade förmodligen ingen skickat iväg mig till den där läkaren som sa till mig att jag måste sluta dricka så mycket läsk och börja dricka mer vatten. Och så tänkte jag en stund på att då hade jag fortfarande bara druckit läsk. Och så tänkte jag en stund på att då hade inget av det här varit ett problem för ingen har någonsin skickat ut ett larm i nordvästra Skåne om att alla boende måste börja koka all sin läsk.

Och sen skulle min fru och jag åka bil tillsammans en ganska lång stund och då inledde jag resan med att berätta för henne att jag hade kommit på att om vi aldrig hade träffats så hade inte jag haft några problem.

Det är möjligt, så här en stund i efterhand, att man skulle kunna förvänta sig av någon som trots allt får betalt för att formulera sig att formuleringen i just det här fallet borde ha konstruerats en aning mer genomtänkt.

Men jag hade hur som helst en ganska lång stund på mig efter det att sitta tyst och tänka på läsk.

Antingen har du fått tag på fel Fredriks blogg här. Eller så är det något någon inte har berättat för mig.

Det där om kokosvattnet hade jag kanske i och för sig kunnat tala om för dig utan att ens ha druckit det.

Video killed the radio star

Ja. Det finns alltså en låt som heter ”What does the fox say”. 200 miljoner Youtubevisningar.

Och alla som har barn vet jag vad jag menar när jag säger att den här låten splittrar familjer.

Det är svårt att säga var gränsen går, givetvis. Men förr eller senare är det helt enkelt någon som trycker på ”play again” en jävla gång för mycket och då är liksom det fullständiga raseriutbrottet oundvikligt, och då spelar det ingen roll att man är familj. Att det är ens eget kött och blod. Det bara svartnar.

Jag antar i alla fall att det är det som händer.

Och jag försöker ursäkta hans beteende med det.

Men jag hade spelat låtjäveln m-a-x sex eller sju gånger i rad ikväll så när en treochetthalvtåring då rusar ut ur sovrummet, sliter telefonen ur handen på mig och kastar den allt vad han orkar i väggen vrålandes ”SLUTA SPELA PAPPA!” så tycker jag faktiskt ändå att det är lite överdrivet.

Han kunde ha hämtat mina hörlurar.

Det fanns ett snällt sätt att säga det här på.

Absolut

Men allt jag EGENTLIGEN sa från början var att om reklamrösten på tv säger att idag lagar de unga kockarna i Junior Masterchef ”Disney-inspirerad mat” så är det väl en rimlig t-a-n-k-e att minst en av rätterna i så fall borde vara sprängd anka.

Det var allt jag sa.

Från början.

Men absolut, jag borde inte ha sagt det framför barnen. Och sen skulle jag börja förklara vad jag egentligen menade och det var väl egentligen där det här började gå åt helvete ordentligt.

Men absolut. Jag är tyst och går iväg en stund och så får du försöka istället.

Trash talk

Visst. Visst.

Det är möjligt att det var lite överdrivet att jämföra det med ”när hela jävla Sverige skulle lägga om från vänster- till högertrafik 1967 och allt blev fucking KAOS!!!”.

Och det är väl eventuellt möjligt att det här på något sätt tyder på att jag behöver komma ut lite oftare eller skaffa mig någon form av hobby. Eller ett socialt liv. Eller vad det nu är andra människor gör med sina söndagsförmiddagar.

Visst.

Men Solna kommun har alltså spegelvänt systemet för återvinningskärl på vår gata, så nu står kartongkärlen där plastkärlen brukade stå och plastkärlen står där kartongkärlen brukade stå och de har bytt plats på färgat glas och ofärgat glas och INGEN verkar veta var i helvete metallkärlet står över huvud taget längre.

Och det är en stor grej för mig.

Och ja, jag fattar att det är en släktfest det här, och att det mest var av artighet som de frågade mig hur jag mådde. Men det här är en stor del av förklaringen till hur jag mår.

Jag tyckte att det var relevant information.