Fredrik Backman's Blog, page 60

Jag säger inte att ni ska ta ekonomiska råd från mig, men…

Utan att vara helt insatt i det aktuella läget på den internationella aktiemarknaden kan jag väl bara helt kort berätta att min familj och jag är på väg till en iransk släktfest.

Jag har sparat mig hela helgen.

Får ni chansen att investera i någon form av företag som tillverkar socker så tror jag i alla fall inte att ni kommer förlora pengar på det.

Så kan jag väl säga.

Förra gången fick jag inte köra bilen hem för min fru har en regel om att när mina fingrar klibbat ihop så att jag inte kan få upp nycklarna ur fickan så är jag en trafikfara.

Jaha. Okej. OKEJ!

Nu har jag gått igenom alla kommentarer på ämnet och det här är den slutgiltiga listan:

1. Tautgrejerfrånundersoffanredskap.

2. Kökslådelås.

3. Ryggkliare.

4. Lasersvärd.

5. Spotlightsriktare.

6. Kaffemaskinfjärrkontroll.

7. Startmotorstartare.

8. Skridskolavinbarriär.

9. Brandvarnartestare.

10. Gardinfördragare.

11. Traktorspjut.

12. Stekspade.

13. Allmän någrejermedgrej.

14. Skohorn.

DET HÄR ÄR DEN SLUTGILTIGA LISTAN!

Jag vill inte vara kritisk här

Men treochetthalvtåringar är verkligen helt SJUKT dåliga på att uttala ”Captain America”.

Reklam (inget viktigt)

Jaha. Det är jag igen. Låt oss få det här överstökat så att ni kan fortsätta göra vettigare saker som att spela golf och baka brownies och källsortera och sådär:

1. Jag har skrivit några böcker. Om man vill kan man köpa dem. Om man inte vill behöver man inte. Men om man mot allt rimligt förnuft vill köpa böcker som jag har signerat och kladdat lite med bläckpenna i så kan man göra det på Bokia.se här: http://www.bokia.se/fredrikbackman/ (I ”Min mormor hälsar och säger förlåt” har jag ritat en wors, i ”En man som heter Ove” har jag ritat en Saab, i ”Saker min son behöver veta om världen” har jag ritat en raff, jag säger det nu med en gång så att ni inte köper boken och blir förbannade och undrar vad fan det där på första sidan är för skit. Om ni köper dem nu trots att jag har berättat det här så är det ert eget ansvar.)

2.  På måndag ska jag vara med i radio. På P4. Det är en kanal på radion. Programmet heter P4 Extra och jag tror att det börjar typ klockan ett. Jag pratar inte alls så bred skånska som man skulle kunna tro och har i stort sett ingenting intressant att berätta. Om ni har byggt upp någon form av illusion kring att jag är en karaktär ur en svartvit pilsnerfilm eller att jag på något sätt skulle vara inspirerande att lyssna på så föreslår jag att ni till exempel jobbar eller dricker mangosmoothie eller något annat gött på måndag och så syns vi här på kvällen och låtsas som ingenting. Jag är en ganska stor besvikelse i radio. Betrakta er själv informerade. Kom inte och skäll på mig sen för att jag inte var den ni trodde. Jag åt sallad och drack mineralvatten till frukost imorse. Jag vet inte heller vem fan jag är just nu. Det är en jobbig period för oss alla.

3. Den 19 november (SAMMA DAG SOM FOTBOLLEN DEN FRIKKIN PLANERINGEN) är jag med på Books & Dreams event på Skandiabiografen i Stockholm. Jag kommer svara på frågor på någon sorts scen och rita ponnys efteråt, tror jag. Vi kommer vara klara innan avspark, hoppas jag. Man kan läsa mer här. (Om Books & Dreams-eventet, alltså, avsparken kan man läsa om på andra ställen.) Jag är även på danska bokmässan i Köpenhamn 10 november, om man skulle ha vägarna förbi Köpenhamn. Om man har vägarna förbi Köpenhamn men inte vill gå på bokmässan föreslår jag min vän Calles bar The Barking Dog. De har bättre drinkar där.

Det var allt.

Tack för att jag fick störa.

Jag bara säger

Jag är helt och hållet för hela den här grejen att barn ska ärva kläder av varandra. Det är ekologiskt och ekonomiskt och allting och det är skitbra. Absolut. Det är jättekul att han har äldre kusiner som har vinteroveraller och mössor och vantar och precis ta mig fan allting annat som är nästan oanvända. Jag protesterar inte. Jag försöker inte vara negativ här.

Jag säger bara att det måste ju finnas någon sorts matematisk formel för när själva administrationen att försöka ändra namnet med vattenfast märkpenna i alla de små jävla lapparna i kläderna så att de inte kommer bort på förskolan helt enkelt tar så lång tid att det vore mer effektivt att bara byta namn på vårt barn.

Det var bara ett förslag.

OKEJ!

Jag har inte en förbannad aning om vad fan ett ”traktorspjut” är för något men oavsett vad så är det här listan som gäller nu:

1. Tautgrejerfrånundersoffanredskap.

2. Kökslådelås.

3. Ryggkliare.

4. Traktorspjutsgrejen.

5. Skohorn.

Empirisk bevisning. Baskursen.

Jag antar att varje förälder och varje barn når en punkt i sina liv där det retoriska överläget plötsligt vänder. När de blir smartare än oss. Det är säkert normalt.

Och, ja, det är förstås på alla sätt möjligt att det här egentligen bara beror på att jag inte är speciellt smart från början.

Men imorse vägrade alltså mitt treochetthalvtåriga barn att ta på sig jackan när vi skulle gå till förskolan. Barnets motivering var att ”om man tar på sig jacka blir det kallt ute”. När jag sa ”va!?” hängde han beslutsamt tillbaka jackan på kroken och förklarade att varje gång jag tvingat honom att ta på sig jackan de senaste veckorna ”så har det varit jättekallt ute”.

Och han vill inte att det ska vara kallt.

Jag kan inte argumentera med den sortens logik.

Okej

Jag kan sträcka mig till att acceptera följande historiska uppfinningskedja:

1. Tautgrejerfrånundersoffanredskap.

2. Kökslådelås.

3. Tapåskornagrej.

Jag skiter i vad de säger

Det måste ha gått till så att en helt sjukt smart person uppfann det perfekta multiverktyget för att kunna plocka ut barnleksaker som hamnat under soffan, men missade att ta patent på det. Och sen kom nån slacker glidande vid något tillfälle och råkade snubbla över ett av verktygen och bara ”vänta, det här skulle man ju kunna använda som ett slags horn för att ta på sig skorna…”.

Jag vägrar att ens diskutera möjligheten att det skulle ha kunnat gå till på något annat sätt.

Jag har gjort en jävligt noggrann behovsanalys de senaste tre åren över hur ofta man behöver det ena och hur ofta man behöver det andra och jag kan säga nu med en gång att om mänsklighetens skarpaste uppfinnarhjärnor hade prioriterat att få på sig skorna så hade vi varit utdöda för längesen.

Jag har utmärkt simultankapacitet. Den var bara upptagen just då.

Telefonsamtal.

Fru: Går det bra med barnen?

Jag: Mmm.

Fru: Du låter arg.

Jag: Nejnejnej.

Fru: Jag hör ju att du är arg.

Jag: JAG ÄR INTE ARG!

(Tystnad)

Jag: Jag är irriterad.

Fru: Okej, men vi är snart hemma igen. Jag fattar att det är jobbigt att ta tre treåringar på en gång, men nu har vi hämtat maten så vi är strax tillbaka.

Jag: Mmm.

Fru: (Suckar) Okej. Vad har hänt?

Jag: Det har inte hänt något.

Fru: Jag hör ju att det har hänt något.

Jag: Jomenvafan de ville titta på film på iPaden bara. Ungarna.

Fru: Okej?

Jag: Ja. Och jag satt med min laptop bredvid dem i soffan. Och det finns inget eluttag i närheten, och batteriet i iPaden var på väg att dö, så jag lät dem ladda den genom min laptop. Och nu har de jättemycket batteri i iPaden. Och nu dog min laptop. Så nu kan de kolla på film men jag kan inte spela Football Manager. Och jag hade inte sparat!

Fru: (Låter inte helt och hållet som att hon menar det) Okej, det här låter ju jätteviktigt. Verkligen.

Jag: Det var du som ville prata om det!

Fru: Mmm.

Jag: Jag säger bara att jag fattar vad folk menar nu med att föräldraskap handlar om att ”vara redo att offra vad som helst för sina barn!”. Det är det här de menar!

(Paus)

Jag: Okej. Det kanske inte är exakt det här de menar. Men som princip.

Fru: Vi är strax hemma. Nu lägger jag på.

Jag: (Möjligen en smula kränkt) Jaha! Ursäkta MIG då för att jag tar hand om TVÅ galna treåringar medan ni åker och hämtar mat!

Fru: (Suck av omotiverat djup) Tre.

Jag: Va?

Fru: Tre treåringar. Inte två.

(Aningen längre paus)

Fru: (Med onödigt snabbt stegrad stressnivå) Fredrik! Går du runt och letar efter det sista barnet nu?  

Jag: Nej.

Fru: Jag hör ju att du öppnar garderobsdörrarna i hallen!!!

Jag: Jag gav dem för fan min STRÖM så att de inte skulle behöva flytta sig från soffan! Hur otacksam kan man VARA när man är tre år gammal!?

Fru:  (Något som jag inte riktigt minns, förmodligen inte en komplimang till min koncentrationsförmåga)

Treåring: (Knackar mig på knät) Det är vatten på golvet i er toalett.

Jag: (Exalterat) Där är du ju! Hör du det, älskling? Hon var bara på toaletten!

Fru: (Inte riktigt lika exalterat) Jag hör något om att det är vatten på golvet.

Jag: (Tittar in i badrummet) Jo. Okej. Hur lång tid hade jag på mig innan ni kom hem sa du?