Fredrik Backman's Blog, page 66

Talking shop

Jag: Behöver vi något från affären?

Fru: Nej.

Jag: Är du säker?

Fru: Ja.

Jag: Alltså…det finns väl något vi behöver? Jag tänkte ändå gå ut och gå. Jag kan gå förbi affären.

Fru: Mmm. Men vi behöver inget.

Jag: Det är inget besvär, alltså. Vad vi än behöver från affären. Det är inget besvär.

Fru: Jag vet det. Men vi behöver inget från affären.

Jag: Är du säker?

Fru: Ja.

Jag: Helt säker?

Fru: Helt säker.

Jag: Men alltså…någonting behöver vi väl?

Fru: Nej.

Jag: Vi är för fan två vuxna och två barn i den här familjen och vi har inte handlat på fyra dagar, det måste för fan finnas någonting vi behöver från affären!

Fru: Efter tre års äktenskap kanske det är dags för dig att sluta försöka få mig att säga att vi behöver något från affären bara för att du ska få en anledning att gå dit och handla något som vi inte behöver från affären?

Jag: Efter tre års äktenskap kanske det är dags för dig att bara ge mig en break och HITTA PÅ NÅGOT SOM VI BEHÖVER FRÅN AFFÄREN!?

Det är ju inte det att man inte älskar att umgås med sina barn en hel söndag. Självklart inte. Det är ju helt fantastiskt att få umgås med sina barn en hel söndag.

Men idag var vi i en svinstor food court och där fick en av dem välja vad han ville äta till lunch. ”Får jag välja vad som helst?” frågade han och såg sig storögt omkring. Och då sa jag ”ja, vad som helst”. Och då nickade han och tänkte efter aslänge.

Och sen sa han: ”Då vill jag ha pizza. Eller två kokta ägg.”

Det har ingenting med kärlek att göra.

Men det går faktiskt inte att ha en rationell diskussion med en människa som tycker att det är två likvärdiga alternativ.

Det var bara ett förslag

Förberedelse för att gå på barnkalas.

Fru: Vad gör du med vårt barn?

Jag: Jag försöker få på henne den här förbannade jävla helvetes bodyn.

Fru: Vad håller du på med? Du ser väl att den har knappar?

Jag: Den. Har. En. Miljon. Fucking. Knappar. Det är det som är PROBLEMET!

Fru: Hur kan du inte ha lärt dig hur en omlottbody funkar när det här är vårt andra barn?

Jag: Hur kan mänskligheten inte ha hittat ett bättre system för att transportera barn när vi har haft barn i flera hundratusen jävla år!?

Fru: Men herregud, drama queen, ta den andra bodyn istället då!

Jag: Det är en sån man drar över huvudet. Jag får panik av att göra det när hennes huvud är så här litet.

Fru: Men skämtar du med mig eller? Vad vill du sätta på henne för kläder då?

Jag: Vad heter sånt där man slår in blommor i?

Fru: Va?

Jag: Den där plasten som man rullar in blommor i.

Fru: Cellofan?

(Plats för ömsesidig eftertanke)

Fru: Nu sätter du på henne bodyn, Fredrik.

Jag: Det var bara ett försl…

Fru: Nu!

Laga inte det som inte är trasigt. Någon kommer ändå snart ha sönder det.

(Hemma. Valfri helg.)

God vän som inte har barn: De här då?

Jag: De är sönder.

God vän som inte har barn: Och de här?

Jag: Sladden är av.

God vän som inte har barn: Men de här är j…nej, vänta. Vafan…är det här bitmärken?

Jag: Förmodligen.

(Eftertänksamhet)

God vän som inte har barn: (Håller en halv sladd i handen) Vad fan gör ni med grejerna i det här hemmet egentligen?

Jag: Du har inte barn. Så jag vet inte hur jag ska förklara det här för dig.

God vän som inte har barn: (Lyfter en fjärrkontroll, varpå alla batterier ramlar ut eftersom tejpen som satt där batteriluckan brukade sitta är bortpillad, ser skeptisk ut) Du kan…försöka.

Jag: Okej. Du vet Ivan Drago i Rocky IV?

God vän som inte har barn: Ja.

Jag: Du vet när han stirrar ner på Rocky precis när de har gått in i ringen, lutar sig fram och väser med sin psykopatryska brytning: ”I must break you”?

God vän som inte har barn: Ja.

Jag: Så är treåringar med allt man älskar.

Kom inte och säg sen att den här bloggen aldrig lär er något

Nu vill min fru bara även ha reda på hur man vet om något är en grönsak eller inte.

Jag vill ha reda på hur man vet om något är en milkshake eller inte.

Bara för att Titanic sjunker och det inte finns livbåtar till alla så betyder fan inte det att vi inte ska försöka rädda NÅGON

(I köket. Vanlig morgon.)

Jag: Men SKIT också!

Fru: Vad?

Jag: Botten i müslipaketet släppte när jag lyfte ut skit ur skåpet!

Fru: (Tittar på müslihavet på köksgolvet) Okej, men ta dammsugaren från skåpet då.

Jag: Trampa inte i det nu!

Fru: Nej, det är klart att jag inte ska. Gå och ta dammsugaren.

Jag: Trampa inte i det sa jag till dig!

Fru: Men ta dammsu…vad gör du?

Jag: Inget. Gå härifrån.

Fru: Fredrik…sitter du och plockar ut alla torkade fruktbitar ur det där nu innan du dammsuger upp det?

Jag: Nej.

Alltså, jag vill inte vara svår här.

Men jag tittar på vad ni valde att stoppa i juicen på omslaget, och om ni nu verkligen menar allvar med den här ”för HELA familjen”-grejen så behöver faktiskt någon ta ett allvarligt snack med er marknadsavdelning angående grunderna i hur man säljer in sin idé till en skeptisk målgrupp.

Mitt föräldraskap efter andra barnet. Vanlig dag.

Fru:  (Är på gymmet)

Jag:  (Sitter hemma i lugn och ro och äter cashewnötter och kollar på Nashville)

Stora barnet:  (Sover i ena soffan)

Lilla barnet:  (Sover i andra soffan)

Fru: (Öppnar dörren, stiger in i hallen) Hej! Jag är hemma!

Jag: Sssch!

Fru: (Stiger in i vardagsrummet, ser förvånad ut) Sover barnen?

Jag: Jaaa!

Fru: (Tittar på klockan) Varför somnade de nu? Ingen av dem brukar sova vid den här tiden…

Jag: Jaha. Men nu gör de det. Tyst nu och var tråkig innan de hör att du är hemma!

Fru: Vadå hör att jag är hemma? (Skrattar högt) Varför ser du så panikslagen ut?

Stora barnet: (Öppnar ögonen) MAMMA!

Fru: (Skiner upp) Hej älskling! (Börjar kittla honom)

Jag: Lägg av med det där! Var tråkig sa jag ju!

Fru: Va?

Lilla barnet:  (Öppnar ögonen, börjar veva med armarna)

Fru: (Börjar göra lustiga grimaser) Heeej lilla ääälsklingen!

Jag: Men lägg av säger jag ju! Nu har du förstört allt!

Fru: (Ser inte ut att fatta någonting) Jag fattar ingenting.

Jag: Fattar du hur tråkigt två barn måste ha för att somna klockan fem på eftermiddagen eller?

Fru: Alltså…nej…men varför skull…

Jag: För att du gick till gymmet! Och båda två blev arga samtidigt. Och det blev fucking kaos med allting. Och jag visste inte vad jag skulle göra! Jag fick PANIK OKEJ!?

Fru: Okej…

Jag: Så jag tråkade ut dem tills de somnade.

Fru: Va?

Jag: Jag kan vara sjukt tråkig.

Fru: (Lite onödigt snabbt) Jag vet…

Jag: Det finns kanske många andra saker som jag är dålig på. Men det finns fan få människor i världen som har en sportsmössa på mig när det gäller att tråka ut ungar tills de somnar, det ska du ha klart för dig.

Fru: Okej. Jag tänkte gå och duscha nu, kan vi ta det här när jag kommer ut igen?

Jag: DET ÄR JU DET JAG MENAR!

Stora barnet: Mamma, kan vi leka nu? Pappa är tråkig.

Fru: Jag ska gå och duscha, älskling, men du kan leka med pappa!

Lilla barnet:  (Börjar gråta)

Stora barnet: (Pekar på lilla barnet) Pappa, bebisen gråter.

Lilla barnet:  (Gråter högre)

Jag:  (Vill också börja gråta)

Stora barnet: Jag går och hämtar mina tuschpennor.

Jag: Nej! Inte tuschp…

Lilla barnet:  (Gråter högre)

Stora barnet: Och min sax…

Fru: (Ganska upprört) Vilken sax?

Jag: (Ganska kränkt) Det är ju det här jag säger!!!

Stora barnet: (Från köket) Pappa spisen låter konstigt!

Fru: (Springer ut i köket, tilltalar mig med en faktiskt ganska anklagande ton) Vad hände här medan jag var på gymmet egentligen!?

Jag: Det är ju det jag säger! Allt blev kaos. Jag var tvungen att vidta de åtgärder som jag fann nödvändiga.

Fru: (Med det skeptiska ansiktsuttrycket) Vad menar du med det?

Jag: Vi kollade på Undercover Boss och jag berättade för dem om min dag. Till slut gav de upp och somnade. Det är så man måste handskas med dem.

Fru: (Pekar på stora barnet) Varför säger han att han ska leka med en sax?

Jag: FÖR ATT DU KOM HEM OCH SABBADE ALLT!

Fru: HUR SABBADE JAG ALLT NÄR DET VAR DU SOM LÄT HONOM LEKA MED SAXAR?

Jag: Han lekte ju INTE med saxar för när du kom hem s-o-v han för att jag hade tråkat ut båda barnen så att de s-o-m-n-a-d-e! Det var en fucking nödsituation säger jag ju!

Lilla barnet: (Gråter högre)

Stora barnet: (Från köket) Här är mitt svärd…

Fru: VILKET SV…

Jag: DET ÄR DET HÄR SOM HÄNDER NÄR DU KOMMER HEM OCH ÄR ROLIG! NÄR FAN SKA DU LÄRA DIG ATT INTE VARA SÅ JÄVLA ROLIG!!!???

Fru: Varför är det vatten på golvet här?

Jag: UTTRÅKADE BARN ÄR OFARLIGA BARN! SLUTA GÖR GRIMASER!

Fru: Är det här…strössel?

(Ganska lång tystnad. Avbruten av skrattande barn.)

Fru: (Tittar på klockan) Jag var inte ens borta i en timme…

Jag: Jaha, men nästa gång får du börja vara rolig EFTER att du har duschat!

Nu får jag ett mejl om att avokado är en ”grönsaksfrukt”

Det är fan bara fegt.

Jag vill inte alls vara den som ger intrycket av att försöka starta bråk här MEN NU FÅR NI FAN BESTÄMMA ER!

 

Frukt. Bär. Sten. Jag skiter i vad ni säger. Så låt oss nu bara en gång för alla göra det här klart: I smoothies har man söta, goda grejer. Hallon, blåbär, mango, Oreo-kakor. Såna grejer. Normala grejer.

Men nu har min fru läst era kommentarer och nu har hon fått så jävla mycket vatten på sin avokadokvarn att den på egen hand kan stänga en handfull frikkin kärnkraftreaktorer.

Dessutom har hon börjat hålla på här om att det jag gör när jag gör mina smoothies inte är smoothies längre utan har passerat gränsen till milkshakes.

Som. Om. Det. Finns. En. Sån. Gräns.

Det här är ert fel.