Fredrik Backman's Blog, page 37

Nänä

Så vi ska alltså till Disneyland.

För en stund sedan råkade jag få se bokningsbekräftelsen som min fru tydligen kom ihåg att skriva ut innan vi åkte eftersom hon bad mig skriva ut den och jag glömde det.

Vi ska bo på ett hotell inne på Disneyland. Det finns en lång serie punkter under ”optionals”. En av dem är ”dining with characters”. Den är ikryssad.

Men jag ser inte alls hur det här skulle kunna sluta dåligt.

Bilkörning i San Francisco. Lite kring hur det har gått. Så här långt.

(Tutande bilar. Blinkande ljus. Stora lastbilar. Sneda gator. Skitmycket folk.)

Jag: Fan vad stressigt det var här då.

Fru: Sväng vänster här framme, älskling.

Jag: Kolla vilka sjuka hus!

Fru: Vänster här.

Jag: Vänster var?

Fru: Här!

Jag: Där framme?

Fru: Nej HÄ…där. Där vi precis körde förbi. Sväng höger och sen höger igen här framme så att vi kommer tillb…

Jag: Äh, det behövs inte. Jag svänger vänster här framme istället bara!

Fru: Du får inte svänga vänster här. Sväng höger och sen höger ige…

Jag: Men sluta nu, vi svänger vänster vid nästa korsning här framme.

Fru: Du får inte svänga vänster här heller.

Jag: Okej, men vafan, NÄSTA korsning då.

Fru: Du får inte svänga vänster där heller. Jag läste ju upp allt det här för dig när jag läste om trafiken i San Francisco. De har extremt många enkelriktade gator, och det kan komma väldigt många efter varandra som är enkelriktade åt samma håll. Så det lättaste är alltid att svänga höger och sen höger igen om du kör fel så att d…

Jag: Jag har inte kört fel! Vi kör runt och kollar! Man kan inte köra fel om man bara KOLLAR!

Fru: Är du säker på att du inte vill att jag ska köra istället?

Jag: Men herregud jag har inte kört FEL säger jag ju!

Fru: Nähä. Okej. Men sväng höger då, och sen höger ige…

Jag: Jag svänger vänster här framme.

Fru: Du får inte svänga vänster här.

Jag: Men hur jävla många enkelriktade gator kan man ha i en stadjävel egentligen? Va?

Fru: Sväng höger, och sen höger igen.

Jag: Nej! Förr eller senare måste det fan gå att svänga vänster!

Fru: Den första tillåtna vänstersvängen är om nio kvarter.

Jag: Det kan ju fan inte stämma! Det fattar du väl?

Fru: Okej.

(Sju kvarter senare)

Jag: MEN VAFAN FÅR JAG INTE SVÄNGA VÄNSTER HÄR HELLER SKÄMTAR DE MED MIG ELLE…

Fru: (Utan jättemycket mellanrum mellan tänderna) Jag sa ju det.

Jag: Okej, vafan, jag svänger höger då!

(Bil som tutar)

Fru: Du får inte svänga höger här.

Jag: Får jag inte svänga höger här?

Fru: Nej. Du får inte svänga åt något håll.

Jag: Jag får inte svänga åt varken höger eller vänster?

Fru: Det är det ”inte åt något håll” betyder, ja.

Jag: Du behöver inte bli kort i tonen.

Fru: Kör rakt fram bara, så får du svänga vänster om två kvarter.

Jag: Vänster? Du har ju inte gjort annat än tjatat om att jag ska svänga höger!

Fru: Ja, men om två kvarter får du svänga vänster, så då kan v…

Jag: Jag svänger höger här.

Fru: Du får inte svänga höger här.

Jag: Hur kan jag inte få svänga höger här? Vem bygger en stad på det här viset?

Fru: Ja, det var alltså inte jag som byggde den. Vänster här framme.

Jag: Var?

Fru: Här.

Jag: Där?

Fru: Där, ja. Där vi precis körde förbi.

Jag: Men VAFAN!!!

(Bil som tutar)

Jag: Här då? Får jag svänga vänster här eller?

Fru: Vänta så ska jag se vad det står på skylten. Vänstersväng förbjuden ”between 3 pm and 7 pm”.

Jag: Vad är klockan nu?

Fru: Kvart i sju.

Jag: Så jag får svänga vänster om en kvart?

Fru: Ja.

(Lång tystnad)

(Bil som tutar)

(Kortare tystnad)

(Lastbil som tutar)

Fru: Snälla älskling, du förstår att vi inte kan stå still här i en kvart och vänta tills de…

Jag: JA JAG FATTAR ATT VI INTE SKA STÅ STILL HÄR I EN KVART!

(Ganska många bilar som tutar)

Fru: Men vi är nästan vid vårt hotell nu, så vi kanske kan vänta tills imorgon istället oc…

Jag: JAG LÄMNAR INTE SAN FRANCISCO INNAN VI HAR HITTAT HUSET FULLT-HUSET!!!

The jedi shower trick

Så jag ville att min son skulle gå och duscha. Så jag sa ”kan du gå och duscha?”. Och då sa han ”nej! Jag är Spiderman!”. Så då sa jag ”okej, visst, kan Spiderman gå och duscha då?”. Och då sa han ”nej! För jag är inte Spiderman jag är ninjan!”. Och då sa jag ”okej, okej, visst, jag orkar inte, kan ninjan gå och duscha då?”. Och då sa han ”nej! För jag är inte ninjan jag är den gamla roboten!”. Och då sa jag ”men vafan, okejokejokej! Kan den gamla roboten gå och duscha då?”. Och då sa han ”nej! För jag är inte den gamla roboten jag är monsterbilen!”. Och då sa jag ”men kan den förbaskade monsterbilen sluta tjafsa och gå och frikkin duscha då nån gång?”. Och då sa han ”nej!”. Och då sa jag ”vadå nej?”. Och då sa han ”nej sa jag!”. Och då sa jag ”vem är det som säger nej?”. Och då sa han ”det är JAG som säger nej!”. Och då sa jag ”men kan JAG gå och duscha då?”. Och då sa han ”okej!”. Och sen gick jag och duschade.

Och nu undrar min fru varför jag har duschat och inte vår son.

Det är möjligt att jag har underskattat honom.

Lite om hur det har gått i övrigt mellan den lokala kulturen och jag. Och sådär.

Bensinstation i öknen någonstans på väg från Las Vegas. Vilket av en ren händelse var första gången jag skulle tanka hyrbilen.

Jag: Hello!

Kassör: Hi. You wanna pay?

Jag: Yes, hello! I would like some petrol in my car, please!

Kassör: How much?

Jag: How much?

Kassör: How…much?

Jag: Yes. Or I mean, I do not know. This is the first time i put petrol in this car. It is a rental car. Very big rental car. We do not have so many big cars in Sweden, you see, and we also do not count petrol in gallons. So I am confused.

(Plats för ömsesidig eftertänksamhet)

Kassör: (Beslutar sig uppenbarligen för att börja konversationen helt och hållet från början, lite i andan av  den gamla beprövade felsökningen ”har du prövat att starta om modemet?”) Hi. You wanna pay?

Jag: Yes, but I do not know how to do it because the machine for the petrol does not like my credit card, you know?

Kassör: What kinda card is it?

Jag: It is a Master Card.

Kassör: The machine takes mastercards.

Jag: Yes but it says I need a 5 digit code.

Kassör: Yeah.

Jag: Yes.

Kassör: Yeah?

(Tystnad. Utväxlande av djupa andetag.)

Jag: Yes like I say I only have a 4 digit code.

Kassör: You need a 5 digit code.

Jag: Yes but I am from Sweden.

Kassör: Yeah?

Jag: We are not so many in Sweden, you know? So we have only 4 digits. Because not so many Mastercards in Sweden, you know?

Kassör: (Ser ut som att han kanske vill slå mig i ansiktet) Okey.

Jag: Yes.

Kassör: Yeah?

Jag: Yes so how do I do?

Kassör: Do what?

Jag: You know. Pay for petrol.

Kassör: How you pay for gas?

Jag: (Börjar bli nervös för att bli slagen i ansiktet) Yes.

Kassör: (Blundar aningen längre än nödvändigt) You can pay here, man.

Jag: (Lättad, på gränsen till exalterad) Oh! That is great!

Kassör: (Ganska långt ifrån gränsen till exalterad) Yeah. Great.

Jag: Can I give you my Master Card?

Kassör: Yeah.

Jag: (Håller fram kortet med båda händerna) Here you go, sir.

Kassör: How much?

Jag: Sorry, va?

Kassör: How much?

Jag: For what?

Kassör: How much would you like to pay?

Jag: I do not know.

Kassör: What?

Jag: How do you mean?

Kassör: (Sätter båda handflatorna på disken, ser ut en smula som att han räknar till något) I have to charge your card, man.

Jag: Yes. For petrol. Or gas. Or what it is you say.

Kassör: Yeah. So how much?

Jag: I do not know. I have not put any gas in the car yet, you know?

Kassör: Yeah, but how much gas would you like?

Jag: (Nära den där exalterad-gränsen igen) Oh, yes! I understand now! Sorry. I would like gas until the car is full! Please! You know…fill her up! As they say.

Kassör: (Med blicken ner i disken) And how much is that?

Jag: Yes. I do not know.

Kassör: But how much gas do you want?

Jag: Until it is full.

Kassör: (Börjar förlora behärskningen) Yeah but I have to charge your card!

Jag: (Höjer rösten instinktivt så som jag gör när jag blir väldigt nervös) Yes I understand!

Kassör: SO HOW MUCH?

Jag: I DO NOT KNOW!

(Ganska lång tystnad)

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: (Till mig) Sir, listen, they have to charge your card. You have to give them an amount.

Jag: (Lättad och exalterad och så vidare) Oh! I understand! I am sorry.

Kassör: (Med lite väl utdragna vokaler) Good.

Jag: Yes!

Kassör: So how much?

Jag: Maybe 50 dollars?

Kassör: (Låter tveksam) Is that what you want?

Jag: (Blir tveksam) No?

Kassör: I’m asking you what you want.

Jag: (Chansar) 100 dollars?

Kassör: You want 50 or a 100?

Jag: I do not know.

Kassör: HOW MUCH DO YOU WANT?

Jag: I WANT A FULL TANK!

(Känslan av att det här inte riktigt är på väg mot en konstruktiv lösning)

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: (Håller mig vänligt men bestämt i underarmen) Oh for the love of god, SIR. You have to pay BEFORE you fill up your car. Just give them an amount they can reserve on your card, and whatever’s left after you’ve filled up your car will be released back into your credit account.

(Tystnad av medellängd)

Jag: Oh. I am sorry. Now I understand.

Kassör: (Låter inte helt övertygad) Really?

Jag: We do not have this system in Sweden. You know.

Kassör: So how much?

Jag: In Sweden we first fill up the car and then we pay after, you know?

Kassör: Okey.

Jag: Maybe you should have that system here. It is very practical because then you know exactly how much gas it is in the car, you know? So you do not have to take chances.

Kassör: This ain’t Sweden, man.

Jag: Yes, yes, I understand that now. Of course. Or I mean, I do not mean like that. I mean I understood it was not Sweden before. From the signs at the airport and so on. And the language. You know? (Gör lufttrumvirvel)

(Tystnad av den sorten som inte uppskattar lufttrumvirvlar)

Kassör: Seriously, man. How much?

Jag: For gas?

Kassör: Y.e.s.

Jag: So what you mean is that you just reserve the money on my card and then if I do not put gas in the car for all the money then the money goes bac…

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: (Tar tag en aning hårdare i min underarm, om jag får lov att vara helt och hållet uppriktig) Sir! It’s released right back into your account. Okey?

Jag: (Till kassören, lite närmare nervös än exalterad nu) Well okidoki. I would maybe then like gas for one thousand dollars, please!

(Tystnad)

Jag: (Hostar) Is that too much gas? You look like it is too much gas. But I thought I would maybe take a little more than I thought enough so I did not sound stupid. And now I feel stupid if I am honest. But it is very big car, you know? I think it needs very much petrol. Or gas. Is gas expensive here? It is very expensive in Sweden.

Kassör: (Tittar ut genom fönstret) Is the grey one yours, man?

Jag: I think the rent company say that the color is ”platinum” or something like that. But that does not matter.

Kassör: (Tittar på man bakom mig i kön) That look like a (någonting med siffror och någonting med gallons och någonting med något som jag inte riktigt begrep), that sound about right?

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: (Nickar) Yeah. Thereabouts.

Kassör: (Till mig) I think you’re gonna need about 90 bucks.

Jag: Yes? Yes! And I can pay that to you with my card?

Kassör: Y-e-s.

Jag: (Kan inte riktigt hejda mig) I do not mean to make suggestions but maybe in the future you can say this a little earlier in the conversation, you know? Because you could have just said ”90 dollars” when we started talking, you know?

Kassör: Please sign here, man.

Jag: (Till man bakom mig kön) I am sorry about this. This is my first time putting gas in a car in the USA.

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: You don’t say?

Jag: Yes. First time. Oh wait, you were being ironic, right? Yes. I do say. Sorry. I understand now.

(Tystnad)

Kassör: Sign here, man.

Jag: I do not need a 5 digit code? Because I only have 4 digits.

Kassör: Seriously, man. Just sign here.

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: (Drar ett andetag så djupt att det bor mytologiska sjöodjur i botten av det) Sir. The first code the machine ask for in gas stations in America is not your security code, it’s the zip code where the card is issued. It says so right on the screen.

Jag: Oh! Really?

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: Really.

Jag: But that would not work because I live i Sweden. So I have swedish zip code, you know?

Man bakom mig i kön som ser ut att ha flertalet skjutvapen hemma för hobbyändamål: (Andas genom näsan) And how many digits would that be. Sir?

(Paus för tyst huvudräkning)

Jag: Now that you say it. It is actually five also in Sweden.

Kassör:  (Pekar på kvittot)

Jag: But maybe this will be a funny story for all of us, you know? In afterhand?

Kassör:  (Pekar hårdare på kvittot)

Jag: (Signerar kvitto) Because I think this was mostly a misunderstanding, you know? I understand how you do here now. This will be very useful to me for the rest of my trip!

(Känslan av att kassör vill att jag ska gå därifrån)

Jag: (Harklar mig) I am sorry but I also wanted to ask if you also maybe sell any nice baseball caps or so?

(Tystnad)

Jag: Also other kind of caps are of interest.

Men alltså

Vi är i San Francisco.

Popkulturella landmärken var man än vänder sig.

Historia och tradition och enastående sevärdheter runt varje hörn.

Och vad gör min fru och vår son? Håller på och tjatar om att det här ”tar för lång tid” och att de faktiskt mycket hellre vill se Alcatraz, det är vad de gör. Som om jag är omgiven av hedningar.

Vi är i San Francisco, för guds skull.

Jag åker ICKE härifrån innan vi har hittat Huset Fullt-huset.

Keep on rockin’ in the free world

Jo. Det har alltså varit något av ett blogguppehåll här. Eller ”något” och ”något”. Det har väl varit just det, bara. Låt oss inte använda svåra ord i onödan.

Det beror till en del på att jag ju…ja. Är på semester. Carpar diem. Kvalitetstidar. Umgås med människorna som verkligen betyder något och påminner mig själv om vad livet egentligen handlar om och så vidare och så vidare.

Det beror även till en del på att jag blev matförgiftad ungefär tjugo minuter efter att vi kommit till San Francisco.

Hur delarna är fördelade kan vi väl möjligen dividera en smula men om någon av er jobbar på sjukvårdsrådgivningen eller upplysningen eller vad det nu heter och fick ett samtal från min fru för några dagar sedan så vill jag påpeka att hon KRAFTIGT underdrev nivån på min feber. ”Lite varm och gnällig” är på intet sätt ett rimligt vis att beskriva mig när jag ligger i fosterställning på golvet i ett hotellbadrum och måste ta av mig klockan för att den smälter. Hon förklarar för sköterskan att jag ”svettas lite” och här ligger jag och…ta mig fan. Om jag hade legat i ett majsfält. Det säger jag bara.

Jag trodde hur som helst inte att Mat skulle göra så här mot mig. Jag hade förväntat mig det från Snacks och kanske Tilltugg och möjligen från såna där Hors d’oeuvres för jag har aldrig riktigt litat på de jävlarna (de försöker liksom för mycket, man vet att det är något skumt med självkänslan när man måste göra sig till sådär, de är den rosa cowboyhatten av aperitifs, ni behöver inte hålla med mig men det är så jag känner och jag hade en hel del tid att fundera över sånt här medan jag låg på badrumsgolvet så jag är ändå RÄTT säker på att jag har ordentligt med belägg för det här) men jag trodde inte att Mat skulle göra så här mot mig. Jag trodde att vi hade en starkare relation än så. Med gift i salongen, liksom. Inte ens butlern i Cluedo hade betett sig så.

Sjukvårdsrådgivningen eller upplysningen eller vad det nu heter frågade i alla fall min fru vad jag hade ätit det senaste dygnet men sen stoppade de henne strax efter att hon kommit till första lunch och påstod att det helt enkelt inte gick att isolera den utlösande faktorn med sådär många variabler.

Det var inte speciellt upplysande. Det var det faktiskt inte.

Nej

Jag kan inte ”bara ta den kepsen jag hade på flyget”.

Det var min flygkeps.

Jag behöver en bilkeps.

Jag behöver en keps som vi kan korsa öknar med.

Killen på bensinmacken förstod exakt vad jag menade. Han förstår mig.

Tanka och ta emot

Jo, vi har kört lite bil i USA nu, familjen och jag. Från Los Angeles till Las Vegas och tillbaka västerut till Fresno och nu är vi på väg till San Francisco. Och den typen av längre bilresor, med sin allmänna brist på förströelse, har som vanligt visat sig sätta fingret exakt på de allra mest fundamentala skillnaderna mellan min fru och mig vad gäller synen på shopping.

Det är ju i vår relation, precis som i ganska många andra relationer får jag förmoda, en av oss som handlar och en av oss som shoppar. En av oss som tycker att vi bara ska stanna när vi verkligen m-å-s-t-e tanka bilen, och en som tycker att vi faktiskt gott kan stanna då och då ändå bara för att se om det kanske finns något man kan köpa här. En som tycker att nu får det faktiskt räcka för nu måste vi köra vidare om vi inte ska spräcka tidsschemat, och en som är nyfiken på vad som står längst in i varenda hylla. En som står i dörren och knackar på klockan och en som vill botanisera runt och ”kolla lite bara”. En som tycker att man går in dit man ska och köper det man behöver och går rakt ut igen, och en som tycker att det faktiskt är fullkomligt normalt att ägna 45 minuter åt att ”KOLLA lite bara herregud!”. En som tycker att man fan inte behöver åka tvärs över hela förbaskade jordklotet för att gå runt och titta på exakt samma skit som finns överallt hemma, och en som ihärdigt försöker förklara att det faktiskt är ”skillnad!”.

Och jag skiter i vad hon säger.

För det ÄR skillnad på bensinmackarna i öknen i Nevada och bensinmackarna hemma i Sverige.

Flera av bensinmackarna här säljer kepsar.

Man måste fan få kolla lite.

Jag skiter i vad hon säger

Det heter ”International house of pancakes”

International.

Olika kulturer som möts. I ett hus. Ett internationellt hus.

Ett kulturhus.

Så det här räknas fan under museumkvoten på den här semestern.

Det som händer i Vegas

Hotellreceptionist: Hello sir, do you need anything?

Jag: Va?

Hotellreceptionist: Can we help you, sir?

Jag: Sure!

(Tystnad)

Hotellreceptionist: Yes. Sir?

Jag: What time is it here?

Hotellreceptionist: It’s 3 o’clock in the morning, sir.

Jag: Oh. Yes. I see.

Hotellreceptionist: Did you need anything, sir?

Jag: Coffee. Coffee would be great!

Hotellreceptionist: Of course, sir. You’ll find coffee in your roo…

Jag: Yes! I drank it. So now it is finished. Because I drank it.

Hotellreceptionist: Yes sir. I’ll see to it that we send some more up to your room straight away. What’s your room number?

Jag: I think it is 45 something.

Hotellreceptionist: Of course. What’s your last name, sir?

Jag: Backman.

Hotellreceptionist: (Trycker på dator) That would be room 4515, sir. I’ll send for the coffee.

Jag: Thanks.

(Tystnad)

Hotellreceptionist: Is there anything else we can do for you, sir?

Jag: Yes, the coffee is finished. I was building the Lego Chima lion warrior, you see. So I needed to be very focused. So I drank all the coffee.

Hotellreceptionist: I understand, sir.

Jag: (Visar lejonkrigaren från Lego Chima. Som jag har byggt.) This one. This is the Lego Chima lion warrior.

Hotellreceptionist: I understand, sir. I’ll send for some more coffee straight away. Is there anything else we can do for you?

Jag: It was very hard to build. It took a very long time. I bought it in Los Angeles for my son but my wife did not want us to build it in the car. So we built it tonight. But it took a very long time so everyone fell asleep. And now only I am awake. I and the lion warrior.

Hotellreceptionist: I understand sir.

Jag: It was very, very, very hard to build.

Hotellreceptionist: Of course, sir.

Jag: Do you know Lego Chima?

Hotellreceptionist: No sir.

Jag: It is very hard Lego.

Hotellreceptionist: Of course, sir.

Jag: So that is how it is. And there is no more coffee.

Hotellreceptionist: I’ll send for the coffee straight away, sir.

Jag: Thanks.

Hotellreceptionist: Anything else, sir?

Jag: Are there any Lego stores open around here now?

Hotellreceptionist: Sorry sir, but probably not. It’s 3 o’clock in the morning.

Jag: In Sweden it is 11. It is almost lunch there. In Sweden you can buy Lego right now if you want to.

Hotellreceptionist: That’s great sir.

Jag: How much coffee is in the room? You know. From the beginning?

Hotellreceptionist: Quite a lot, sir.

Jag: I am from Sweden. That is why I know the time in Sweden. I am not weird.

Hotellreceptionist: Of course not, sir.

Jag: I also still have jet lag and my wife says it makes me weird.

Hotellreceptionist: No problem, sir.

Jag: You will send the coffee to my room?

Hotellreceptionist: Of course, sir.

Jag: Maybe I will drink it tomorrow.

Hotellreceptionist: Perhaps that would be a good idea, sir.

(Tystnad)

Jag: (Går runt med Lego Chima-lejonkrigaren en smula på receptionsdisken) Thanks for your help.

Hotellreceptionist: No problem, sir.

Jag: Yes.

Hotellreceptionist: (Nickar uppmuntrande åt Lego Chima-lejonkrigaren) It’s a very nice Lego lion, sir.

Jag: It is a Lego Chima lion warrior. It is for my son. Very hard to build.

Hotellreceptionist: It looks very advanced, sir.

Jag: Do you know how when you build something you want to show it to someone?

Hotellreceptionist: Of course, sir.

Jag: That is how I feel. But my family is sleeping. So I am sorry to bother you. You have been very patient.

Hotellreceptionist: Sure, sir. Right.

Jag: Very hard Lego.

Hotellreceptionist: I bet, sir.

(Ganska lång tystnad. Möjligen på gränsen till obekväm längd.)

Hotellreceptionist: So how are you liking your Las Vegas vacation so far, sir?

Jag: Great. Great. Great.

(Tystnad)

Jag: Great.

(Tystnad)

Jag: Can you check what room number I have?