Fredrik Backman's Blog, page 36

Upp, upp och iväg.

Jo.

Min snart fyraårige son lekte med Lego vid köksbordet, och han tappade en bit på golvet. Så han vände sig till mig och sa: ”Pappa. Kan du ta upp min Lego?”. Varpå jag sa: ”Va?”. Varpå han sa: ”Kan du ta upp Legon pappa?”. Varpå jag sa: ”Vilken Lego?”. Varpå han sa: ”Legon som jag tappa”. Varpå jag sa: ”Den ligger ju där precis under din stol”. Varpå han nickade och sa: ”Kan du ta upp den pappa?”. Varpå jag sa: ”Ska JAG ta upp den?”. Varpå han sa: ”Mmm.”. Varpå jag sa: ”DU tappade Legon! DU kan ta upp den!”.

Varpå han var tyst en väldigt lång stund, innan han sa: ”Nä”.

Varpå jag sa: ”Men skärp dig”. Varpå han sa: ”Nä”. Varpå jag sa: ”Du kan faktiskt inte tappa Lego och begära att nån annan ska ta upp det åt dig, hur skulle det se ut? Världen skulle vara full av…jag vet inte…men det skulle inte vara bra”. Varpå han sa: ”Snälla pappa”. Varpå jag sa: ”Nej!”. Varpå han sa: ”Jo!”. Varpå jag sa: ”Nej!”. Varpå han sa ”Snääälla!”.

Varpå jag tänkte efter en stund. Och beslutade mig för att lära honom en läxa. Så som ansvarsfulla vuxna gör. Hjälpa honom att sätta saker och ting i perspektiv, ge honom en smak av hans egen medicin, göra honom uppmärksam på livets symbolik, och så vidare och så vidare och så vidare.

Så jag tog min keps och kastade den på golvet. Och så vände jag mig till min son och sa: ”Oj! Jag tappade min keps. Kan du ta upp den åt mig?”.

Och då GJORDE han det.

Hoppade ner från sin stol, steg ner på mattan, gick förbi sin Lego-bit, sprang och hämtade min keps, gav den till mig, och sprang tillbaka och klättrade upp på sin stol. Och sedan vände han sig till mig, såg mig djupt in i ögonen, och sa: ”Pappa. Kan du ta upp min Lego?”.

Så, ja.

Det var en sådan där dag idag då jag inte riktigt kunde avgöra om jag är på väg att ge honom en väldigt bra eller en fullständigt urusel uppfostran.

Tänka innanför lådan

Så vi skulle byta säng till vår dotter, eftersom hon har vuxit ur den lilla spjälsängen. Så jag skulle lägga ner spjälsängen i sin kartong och tejpa igen kartongen och ställa ner den i förrådet. Så jag hämtade kartongen och tejpen. Och så skruvade jag isär spjälsängen och la ner alla delar i kartongen och tejpade igen kartongen jättehårt så att den inte skulle gå sönder på vägen ner i källaren så att skruvar och skit rasar nerför trapporna så att jag får krypa runt och leta efter dem hela jävla natten.

Igen.

Tyvärr visade det sig när jag var färdig med det här att jag inte hade lagt i ”alla delar” så mycket som jag hade lagt i ”nästan alla delar” i kartongen. Och så kom min fru och frågade om jag behövde hjälp. Och då sa jag nej. Och då sa hon ”ska du verkligen försöka bita upp all tejpen?”. Och då sa jag ”men kom med ett BÄTTRE förslag då?”. Och då gick hon och hämtade en sax. Men under tiden kom jag på att jag kunde använda en nyckel. Och när hon kom tillbaka tittade hon på mig och sa ”är det där mina nycklar?”. Och då sa jag ”tyst när jag arbetar!” och då sa hon ”ska du inte ta saxen i alla fall?” och då sa jag ”oh ye of little faith” med asbra dialekt och allting.

Och så sprättade jag upp all tejpen med hjälp av nycklarna. Som Russell Crowe hade gjort. Och sen öppnade jag kartongen och la ner ALLA delar till spjälsängen i den. Och sen tejpade jag igen HELA kartongen ASNOGA med väldigt, väldigt, väldigt många varv tejp. Och sen bar jag ner alltihop i källaren och lyfte upp det på en jättehög hylla i vårt förråd. Utan en enda repa eller endaste litet märke i spjälsängen. Utan att tappa en enda skruv. Utan att gnälla en enda gång.

Och när jag hade gjort allt det, helt själv och helt utan hjälp, och kom upp i lägenheten till den familj jag dagligen med mitt anletes svett beskyddar och det hem som jag bygger med mina bara händer, vad tror ni att min fru säger då? Va?

Vad för slags TACK för sin insats får man av sitt livs kärlek, sin hustru, modern till sina barn?

”Du tejpade in mina nycklar i kartongen, eller hur?”.

Det är vad man får.

Det är inte det att vi har växt isär det är bara det att vi aldrig riktigt har växt ihop

Om man ska sammanfatta alla bråk min fru och jag någonsin har haft i det här äktenskapet , och samtidigt sammanfatta alla sätt vi är så fundamentalt olika på att det stundtals är helt obegripligt att vi över huvud taget lyckas bo under samma tak, då kan man väl säga så här:

Jag böjer skärmarna på alla nya kepsar genom att sätta dem i kaffekoppar. Alla vet att det är så man gör. Allt annat är faktiskt barbariskt.

Så när vi kommer hem från USA och jag sätter alla mina nya kepsar i kaffekoppar och min fru kommer upp nästa morgon och ska dricka kaffe. Då finns det två sätt att betrakta livet på:

Antingen så behöver vi fler kaffekoppar.

Eller så behöver jag sluta köpa kepsar.

Så vi behöver fler kaffekoppar.

Alltså

Jag är inte kemist eller fysiker eller vad man nu behöver vara, så jag vet inte exakt vad det är som händer när såna där smörgåsrån blandas med bebisars saliv, men vad det än är så borde det fan finnas avancerad forskning på hur man skulle kunna använda den här smeten som vapen för smeten som är kvar på matstolen och på bebisens kläder och på mina kläder och i mitt hår är fan som cement. Jätteondskefull cement. Jättejätteonda superhjältar skulle kunna bygga vapen som dödar goda superhjältar av det här.

Jag tänker samla ihop all smörgåsrån- och salivsmet från det här köket och sen ska jag bygga ett sånt där panic room av det. Det kommer bli ett fucking ogenomträngligt panic room. Och sen tänker jag gå in i mitt panic room och stänga dörren nästa gång någon ger min dotter ett smörgåsrån. Det är vad jag tänker göra.

Men, jo.

Hur som helst.

Din iPhone är alltså sönder och det var ungefär så här det gick till.

Läsa tankar

Vanlig kväll. Vanligt liv.

Snart fyraårig son: Vill inte sova!

Jag: Nej men vafa…vad vill du att jag ska göra då? Du är fyra år. Det är liksom lag på att du ska sova då och då. Annars är det jag som får skiten.

Snart fyraårig son: (Med armarna i kors) Vill. Inte. Sova!

Jag: Nä. Nä. Nä. Vad vill du att vi gör då?

Snart fyraårig son: (Pekar på bokhylla) Läsa bok!

Jag: Men vi har redan läst typ sju böcker. Jag orkar inte mer. Är du säker på att du inte bara vill spela Lego Batman på iPaden istället?

Snart fyraårig son: (Lite onödigt skarp i tonen, om jag får vara helt objektiv) Läsa. Bok!

Jag: Jaha. Jaha. Vilken bok vill du läsa då?

Snart fyraårig son: (Rycker på axlarna)

Jag: Vad betyder det?

Snart fyraårig son:  (Rycker på axlarna)

Jag: Men lägg av. Välj en bok om du vill läsa en bok.

Snart fyraårig son: Nä.

Jag: Vadå nä? Hur ska jag veta vilken bok du vill ha om du inte säger vilken du vill ha?

Snart fyraårig son:  (Rycker på axlarna)

Jag: Men skärp dig nu. Vilken bok vill du ha?

Snart fyraårig son: (Rycker på axlarna)

Jag: Kolla, här är Nicke Nyfiken! Den är asbra. Den tar vi!

Snart fyraårig son: Nä.

Jag: Vadå nä? Det är Nicke Nyfiken. Alla gillar Nicke Nyfiken.

Snart fyraårig son: Inte rolig.

Jag: Är du inte klok eller? Det är Nicke NYFIKEN. Han åker till RYMDEN! Vad har du för krav på underhållning egentligen?

Snart fyraårig son: Inte. Rolig!

Jag: Men vad i hel…vilken bok vill du läsa då?

Snart fyraårig son:  (Rycker på axlarna)

Jag: Men bara välj en bok. Det spelar väl ingen roll?

Snart fyraårig son: (Skakar på huvudet, pekar på mig) Jag vill att DU väljer vilken bok jag vill ha pappa.

Jag: Va?

Snart fyraårig son: (Lutar sig fram och kramar mig) Jag vill att du väljer vilken bok jag vill ha pappa.

Jag: Men…jaha. Ska jag välja?

Snart fyraårig son: (Lägger sig i mitt knä) Mmm. Du får välja pappa.

Jag: Okej. Då väljer jag Nicke Nyfiken.

Snart fyraårig son: (Sätter sig upp, himlar med ögonen, slår ut med armarna som om de var fulla av personnummerstatueringar) Mäh näää! Inte rolig ju!

Jag: Du sa att jag fick välja!

Snart fyraårig son: (Lägger armarna i kors) Men jag vill inte att du väljer den.

Jag: MEN DU SA JU ATT JAG FICK VÄLJA! DET ÄR HELA KONCEPTET AV ATT JAG FÅR VÄLJA!

Snart fyraårig son: (Tårar i ögonen) Men. Jag. Vill. Inte. Att. Du. Väljer. Den.

Jag: Nähä. Nähä. Nähä. Välj en själv då!

Snart fyraårig son: (Kramar mig) Jag vill att pappa väljer.

Jag: Men då väljer jag Nicke Nyfik…

Snart fyraårig son: (Suckar jätteonödigt högljutt och himlar med ögonen igen) Jag vill att du väljer DEN boken! (Pekar på bok om traktorer eller nåt sånt skit)

Jag: Den här?

Snart fyraårig son: Ja.

Jag: Är det den du vill välja att läsa?

Snart fyraårig son: Neeej. Jag vill att DU väljer!

(Eftertänksam tystnad)

Jag: Okej. Då väljer jag den här boken om traktorer eller vad det nu är.

Snart fyraårig son: (Jublar överlyckligt) Jaaa! DEN kan vi läsa pappa! Den är rolig!

Jag: Vet du, det var exakt så här det var att försöka beställa hämtmat med din mamma i början av vårt förhållande.

Safety first. (Men utöver DET gick hemresan helt problemfritt. I stort sett.)

På flygplats. I säkerhetskontroll. 

Min fru:  (Går genom säkerhetskontrollen med vår son och vår ena barnvagn) 

Tulltjänsteman: (Pekar på vagnen, pekar på bandet genom röntgenmaskinen) If you would just fold that up and put it through here, please.

Min fru:  (Viker ihop vagnen, tar vår son i handen, går genom säkerhetskontrollen.)

Jag: (Stiger fram mot säkerhetskontrollen med vår dotter och vår andra barnvagn.) Hello!

Tulltjänsteman:  (Tittar på mig. Tittar på barnvagnen. Vänder sig mot min fru på andra sidan säkerhetskontrollen och säger något som jag inte riktigt uppfattar.)

Jag: Va? Eller jag menar sorry!

Min fru: (Till tulltjänsteman) Yes, I hope so. But it’s new, we just bought it.

Jag: (Ropar till min fru) Vad pratar ni om?

Min fru: De frågade om du vet hur man viker ihop barnvagnen.

Jag: Va?

Min fru: (Pekar på barnvagnen) De frågade om du vet hur man viker ihop den. Du måste lägga den i röntgenmaskinen.

Jag: Det är för fan klart att jag vet hur man viker ihop den! Varför skulle jag inte veta det?

Min fru: De sa att ibland vet inte papporna hur man gör.

Jag: Vad är det för jävla fördom?

Min fru: Alltså, de jobbar här varje dag älskling. Jag tror nog kanske att det bygger på erfarenhet, inte på fördomar.

Jag: Jag är fan kränkt!

Min fru: Okej. Vill du att jag ska säga det till dem?

Jag: Nej!

Tulltjänsteman: (Pekar på mig, pekar på vagnen) Do you know how to fold it up?

Min fru: (Till tulltjänsteman) He says he knows.

Jag: Of course I know! Maybe in America dads do not know these thing, but in Swede…

Tulltjänsteman: (Pekar en smula mer distinkt på vagnen) Please fold it up.

Jag: Yes!

(Viss väntetid) 

Fru: Älskling?

Jag: Jag är fan kränkt. Det här är någon form av profilering.

Fru: Okej. Men vet du hur man viker ihop den eller ska jag komma tillbaka till din sida?

Tulltjänsteman: (Pekar på mig, pekar på vagnen) Do you know how to fold the stroller or not, sir?

Jag: I am a parent too, you know. I am a little bit offended.

Tulltjänsteman: Do you know how to fol…

Jag: NO! But it is NEW! I know how to fold the other one!

Tulltjänsteman:  (Tittar på min fru) 

Fru: Sorry. I’ll come back.

Jag: This is not because I am a dad! All other swedish dads can fold a stroller!

Fru: (På väg tillbaka genom säkerhetskontrollen) Okej, älskling, så det du förklarar för honom nu är alltså att det här beror inte på att du är pappa utan bara på att du inte är så smart?

Jag: För att den är NY ja! Gå och hämta hit den andra vagnen så ska jag visa honom!

Fru:  (Viker ihop vagnen, lyfter upp den på bandet till röntgenmaskinen)

Tulltjänsteman: (Till min fru) Thankyou. (Tittar på mig. Skakar på huvudet. Eller det känns i alla fall så. Det kan även bara vara en liten nickning som betyder att jag ska gå därifrån.)

Jag: I am still offende…wait! Men vafan älskling, kan du bara hämta hit den andra vagnen så att jag kan visa at…

Fru: (Tar vår dotter i ena handen och vår son i andra handen. Går genom säkerhetskontrollen.) Det är det här som är anledningen till att jag håller i biljetterna, älskling. Gör vad du känner blir bäst här så väntar vi på planet.

Men annars gick hemresan bra. Tack.

På flygplats i USA. I incheckningsdisk.

Jag: Hello, excuse me.

Kvinna i incheckningsdisk: (Med ett kroppsspråk som rimligtvis bäst kan beskrivas som den exakta motsatsen till kroppsspråket man har om man vill krama någon) Yes?

Jag: Is this the checkin disk for the plane to Stockholm?

Kvinna i incheckningsdisk: Yes. But we haven’t opened yet.

Medelålders man bakom mig: Excuse ME but how do you mean? It stands on the board: 14.15! It is now 14.23! (Pekar på informationstavla, pekar på sin klocka, med vad man nog rimligtvis får beskriva som ett kroppsspråk som är motsatsen till uttrycket ”tillfreds”.)

Kvinna i incheckningsdisk: (Rycker på axlarna) Yes. We have to build a line. Like a snake. (Nickar avmätt åt ett tjugotal stolpar med rep som står ihopsamlade i en klunga framför disken, med vilka man alltså har för avsikt att bygga a snake.)

Medelålders man bakom mig: Yes!!!

Kvinna i incheckningsdisk: (Samma ord, radikalt annorlunda betoning) Yes.

Jag: (Harklar mig vänligt och diplomatiskt, som jag gör) Yes, so where should we stand in line?

Medelålders man bakom mig: Yes! Where should we stand?

Kvinna i incheckningsdisk: (Andas ut ganska distinkt) We are building a snake.

Jag: What kind of snake?

Medelålders man bakom mig: (Tränger sig före mig) What do you mean with ”snake”!?

Kvinna i incheckningsdisk: (Pekar på stolparna med rep i en rörelse som insinuerar att stolparna och repen ska placeras i en envägslabyrint fram till disken) We are building a snake for the line.

Medelålders man före mig: Yes exactly! So where will the line begin? Because we were here first!

Jag: (Harklar mig jättevänligt och jättediplomatiskt) Alltså, vi var faktiskt här först.

Medelålders man före mig: (Stirrar på mig) Jajaja, det är för fan det jag säger!

Jag: (Inte alls som om det egentligen spelar någon roll) Alltså inte för att det egentligen spelar någon ROLL. Men du sa ”vi” som om du och din fru var här först. Och det var ni faktiskt inte. Vi var faktiskt här först för jag hade läst fel på biljetten. Jag vet det för min fru stod och skällde på mig för att vi var här så sjukt tidigt när du och din fru kom hit. Inte för att det spelar någon roll, alltså, jag är absolut inte en sån som bråkar om vem som var här först, men jag bara tänkte att eftersom du sa ”vi” så…ja. Du vet.

Medelålders man före mig: (Ser inte helt exakt ut att veta. Vänder sig till kvinna i incheckningsdisk.) We were here first! Where does the line begin?

Kvinna i incheckningsdisk: (Suckar som man kanske gör när folk till exempel låtsas att de är blinda och man inte tycker att det är roligt) There is no line. We haven’t opened yet.

Medelålders man före mig: On the board it stands 14.15!

Kvinna i incheckningsdisk:  (Rycker på axlarna)

Medelålders man före mig: (Pekar på en annan grupp nyanlända svenska turister bakom oss, som nu följer hela konversationen lite som när man vet att något bra kommer hända i Real Housewives of New Jersey) Look at all the people! We have to have a line! We were here first!

Jag: Alltså, excuse me, I do not want to be the one to be the one here, but we were here first.

Kvinna i incheckningsdisk:  (Höjer ögonbrynen, vilket ser ut att vara den motsvarande fysiska ansträngningen för henne som om någon hade bett henne lyfta ett piano med ögonfransarna)

Jag: (Skakar väldigt, väldigt, väldigt diplomatiskt på huvudet) Not that it matters! It does not matter at all. I am just…you know. Saying.

Kvinna i incheckningsdisk: (Karate Kid-andas in och ut. Pekar på stolparna och repen.) We. Are. Building. A. Snake. For the line.

Medelålders man före mig: (Trycker ner tummarna i jeansfickorna så att resten av händerna fladdrar runt hans höfter som arga små segel) Yes! But where is the LINE going to BEGIN in the snake!?

Kvinna i incheckningsdisk: (Pekar med hela handen ut över golvet framför disken, där det nu befinner sig uppskattningsvis 40-50 svenska turister, samtliga med armbandsur) I told you: There is no line. We are building a snake for the line.

Medelålders man före mig: (Har fortfarande tummarna i fickorna, men börjar bli ganska upprörd nu, vilket föranleder att han bokstavligt talat knyter nävarna utanpå fickorna, vilket jag helt ovidkommande finner en smula poetiskt) And I told y-o-u: Wheeere do you build the snake? We were here f-i-r-s-t!

Kvinna i incheckningsdisk: (Pekar på lite olika platser på golvet och lite på till synes slumpvis utvalda turister) We haven’t opened yet. We are building a snake for the line. Then there will be a line.

Medelålders man före mig: (Pekar på informationstavlan, bankar på sin klocka) It stands on the board that you open 14.15!!!

Kvinna i incheckningsdisk: (Rycker på axlarna) You are very early.

Medelålders man före mig: No it is you that are very late!!!

Jag: (Beslutar mig för att försöka bryta isen med en personlig anekdot) This is a little bit like the first time I was going to eat dinner with my wifes relatives. They are from Iran, so they are what you call ”time atheists”, you know? Instead of ”time optimists, you know? Yes, so anywho, they said dinner was six o’clock and my wife said they don’t mean it like that, but I was very stressed so we were there exactly at six o’clock and they just laughed and asked why we were so early. You know? They had not even showered yet or anything. And then the other guests came at maybe nine o’clock and we ate dinner at eleven.

(Ganska lång offentlig brist på entusiasm för min personliga anekdot) 

Jag: (Nickar uppmuntrande, mest åt mig själv) Yes, so anyway that is how this feels. That you say on the board that checkin starts at 14.15 and then you are all surprised when people actually show up on time.

(Tystnad)

Jag: I talk a lot when I am nervous.

(Mer tystnad)

Jag: I do not like flying so much so I get nervous when I am going to fly.

(Mer tystnad)

Jag: Yes, so anyway sometimes it feels better for me when we have checked in and passed through security, you know? I can relax then, I think. So maybe I am not so nervous about flying but more nervous about checking in.

(Mer tystnad)

Jag: So, yes. Can we check in soon, you think?

Kvinna i incheckningsdisk: (Karate Kid-andas, fast tidigare i filmen, innan han har lärt sig) The flight is scheduled for seven o’clock. You are very early.

Medelålders man före mig: (Pekar på kvinnan med båda sina pekfingrar samtidigt) No!!! You are very late!!!

Jag: (Superduperdiplomatiskt) What I think he means is that this is a plane that goes to Stockholm. And in USA maybe people come very late to their planes but in Stockholm we come very early and stand in line. Because many people from Stockholm is like me and we are nervous about checking in. And so. You know.

Medelålders man före mig: (Lite på tå) We were here first and now look! (Pekar på antalet svenska turister bakom oss, som nu rör sig mycket, mycket långsamt fram och tillbaka några meter ifrån oss med sina resväskor i händerna och blickarna stint fästa på stolparna och repen, lite som väldigt passivt aggressiva galopphästar som försöker tillskansa sig den bästa positionen vid en startlinje eventuellt skulle göra)  

Jag: What I think he means is that it will be very, what do you say, (luftcitationstecken) chaotic (slut luftcitationstecken) in the line if you do not build the snake now, because in Stockholm we are good at standing in line but not so good when there is no line, you know? Like when you are at the grocery store and they open one more cashier, and everyone is just like ”ANARCHY!”, you know? (Illustrerar genom att vifta med armarna när jag skriker ”ANARCHY”, vilket väl eventuellt så här i efterhand kanske får betraktas som en smula kontraproduktivt) 

Kvinna i incheckningsdisk: (Pekar på golvet i en långsam vågrörelse, ler mot mig på det där sättet som man ler om man har fått lära sig hur man ler via en instruktionsbok) We are building a snake. For the line.

Medelålders man bakom mig: Yes! But what kind of snake?

Jag: I think what he means is: Where will the snake begin?

Kvinna i incheckningsdisk: (Pekar på golvet) We are building the snake on the floor.

Medelålders man bakom mig: (Blundar och knyter nävarna och ser ut en smula som om han försöker starta en raketmotor inuti sin stolgång) WHAT KIND OF SNAKE!!!???

Kvinna i incheckningsdisk: (Andas genom näsan. Stiger ut på golvet. Lyfter en stolpe och ett rep. Börjar utan ett ord bygga a snake.)

Kollega till kvinna i incheckningsdisk: (Materialiserar sig ur tomma intet. Ler artigt med båda tandraderna mot mig och medelålders man.) Pardon me, sir, but I have to ask you to move a little bit, because we are putting up the ropes for the check in line.

Medelålders man bakom mig: (Slår ut med armarna som om detta är den första förståndiga människa han har träffat på hela semestern) Yes! Where does the line begin? We were here first!

Jag: (Megadiplomatiskt) Not that it matters!

Kollega till kvinna i incheckningsdisk: Of course, sir. (Pekar på golvet i en slingrande orm-rörelse) We are building a snake.

Jag och medelålders man: BUT WHAT KAAAJND OF SNEEEJK?

(Ganska lång tystnad)

Jag: (Harklar mig) Please do not call security.

Medelålders man: THIS IS ABSURD! FÖR HELVETE!

Jag: (Pekar på medelålders man, nickar mot kvinna i incheckningsdisk, ingenting annat än uteslutande diplomatiskt) It was he who started it. If you call security I want you to remember that. I like your snake very much.

Kollega till kvinna i incheckningsdisk: (Nickar oberört. Hämtar två stolpar. Går tio meter bort och placerar dem framför en av de svenska turisterna. Vilket händelsevis råkar vara min fru.)  The line starts here, sir.

(Lång, lång, lång tystnad.)

Jag: (Döljer möjligen min skadeglädje en smula bristfälligt) YEEES! (Gör swish-rörelsen från Smash)

Medelålders man: (Sticker tummarna i jeansfickorna, blänger på sin fru) Det här är för fan helt jävla (samling dialektala uttryck som jag inte helt och hållet förstod men som högst troligt handlade om att jag var motsatsen till någon den medelålders mannen tyckte om)

(Kortare tystnad)

(Kvinna i incheckningsdisk och hennes kollega bygger färdigt snejken. 40-50 svenska turister infogar sig i ett prydligt led bakom min fru och den medelålders mannens fru. Men plötsligt, i andra änden av snejken tio meter bort, reser sig tre personer från en bänk och promenerar som om det vore den naturligaste sak i världen in från andra änden av snejken och ställer sig längst fram i den.)

(Tystnad av medellängd)

Medelålders man:  (Tittar på mig. Tittar på de tre personerna längst fram i snejken. Stirrar på mig.)

Jag: (Tittar på de tre personerna längst fram i snejken. Tittar på medelålders man. Harklar mig.) Det finns nog en läxa att lära sig för oss båda här, är jag rädd. 

Medelålders man: (Med tummarna som två köttkrokar runt kanterna på jeansfickorna) Att de inte kan bygga en ormjävel i det här jävla landet ja! Det kan de fan ta mig inte!

(Tystnad)

(Plats för omvärldsanalys och eftertanke)

Jag: Jo. Men i alla fall: Är det okej om jag står med dig och din fru i kön? Min fru ser inte ut som att hon vill stå med mig.

Alltså

Min fru pratade med conciergen på hotellet för att få tips om var närmaste torgmarknad låg, eftersom hon ville köpa färsk frukt. Och då frågade conciergen henne lite om hur frukten var i Sverige och då förklarade min fru att hon tyckte väldigt mycket om Kalifornien eftersom mycket exotisk frukt som visserligen finns i Sverige tydligen ändå är otroligt mycket godare här eftersom den är närodlad och helt färsk.

Och då förstod conciergen exakt vad hon menade.

Men när vi började prata om var vi skulle äta middag och jag sa att jag ville gå till Subway, och min fru ifrågasatte varför jag ville åka tvärs över hela jorden för att äta på en kedja som finns två kvarter från vår lägenhet hemma, och jag förklarade för conciergen ”because it is from America so it is fresh here, you know?”, då är DET plötsligt helt ologiskt.

Var man har varit och vad man gjorde där

Jo. Vi har alltså varit på Disneyland. Och jag har fått ryggskott. Min fru går runt här och berättar för folk att det mest är för att jag har köpt för många kepsar och ”smugit runt på hotellrummet när resten av familjen sovit och försökt ha på sig allihop samtidigt och hållit på och böjt sig fram och tillbaka vid rakningsspegeln för att se sig själv i profil”. Vilket givetvis är lögn och förbannat förtal. Jag har bara köpt åtta kepsar och en av dem är en Transformers-keps och den är till vår son.

Den är i alla fall mest till vår son.

Hur som helst så är ryggskott faktiskt jävligt allvarliga saker och jag fick det bara några dagar innan vi skulle flyga hem så man kan kanske få begära lite sympati från människan som lovade hela livet ”i nöd och i lust” inför prästen och hela församlingen. Men nä, nä, nä, då får man bara en massa dravel om att hon faktiskt sa till mig klart och tydligt innan vi checkade in på Disneylandhotellet att jag ”inte fick ställa till bråk”. Vilket jag faktiskt inte gjorde heller. Eftersom det inte var mitt fel.

Det var i alla fall inte mest mitt fel.

Men det visade sig alltså att det här ”character dining” som min fru hade bokat på Disneylandhotellet kunde bytas ut till ”character breakfast”. Och även om min fru vidhåller att jag ”inte lyssnar” så insisterar jag fortfarande på att jag inte blev informerad. Och jag vill bara påpeka att när jag var jättetrött, och det stod sju holländska familjer i hatt före oss i kön till buffén och härjade med jävligt detaljerade frågor om ost till personalen, och jag till slut hade fått min frukost, och kom tillbaka till vårt bord, och den här björnjäveln från Björnbröder satt vid vårt bord och plockade isär Lego Chima-lejonkrigaren.

Då kan man kanske få reagera lite.

Det tycker jag faktiskt.

Very hard Lego, liksom. Man vill inte att folk ska kladda med konstruktionen. Det tycker jag faktiskt att man kan få tycka.

Och sen fick björnjäveln helt uppenbarligen syn på min frukost. Eftersom Fredrik Backman kanske inte vet mycket men Fredrik Backman vet hur man sätter ihop en frukosttallrik.

Och sen följde det väl en ordväxling på det. Och björnjäveln hörde väl inte exakt vad jag sa eftersom jag hade ganska mycket våffla i munnen och jag hörde inte exakt vad björnjäveln sa eftersom björnjäveln var inuti en björndräktsjävel. Men om min fru försöker hävda att den här bilden togs precis efter att jag hade tvingat min son att ”välja mellan sin pappa och björnjäveln” så är det ren sanningsmanipulation.

Vem som helst ser att det där inte är en kram. Vem som helst ser att björnen håller fast ungen och att ungen försöker ta sig loss. För att springa till sin pappa.

Vem. Som helst.

Och sen kom Piff. Eller Puff. Eller vem fan det nu var. Och låtsades som ingenting. Som en medelålders svensk kvinna som precis har blivit påkommen med att tränga sig i kön på Ica. ”Vem? Jag? Jahaaa….var det kööö hääär? Det förstod ju inte jag aaallls!”.

Och sen kom Puff. Eller Piff. Eller vem fan det nu var. Och var sådär inställsam som man är om man ska köpa marijuana för första gången och vill ge intrycket av att man har street cred och man inte riktigt vet om man ska highfajva eller försöka göra den där grejen med knytnäve mot knytnäve. Och så välte han min juice.

Rövhåls-Puff. Eller Piff. Eller vem fan det nu var.

Men jag vill bara å det bestämdaste föra till protokollet att fram tills hit var jag LUGN och SANSAD. Jag var lugn och sansad så att jag hade kunnat var en yogaposition, det var vad jag var.

Men sen kom alltså skunken. Och min fru bara ”det är en tvättbjörn”. Och jag bara man ser för fan att det är en skunk. Och min fru bara ”men du SER ju att det är en tvättbjörn!”. Och sen skulle jag fråga och så kom jag inte på vad tvättbjörn hette på engelska så jag frågade ”excuse but are you a skunk or a rancoouun?”. Och jag kände att hen var lite arrogant då, skunken. Eller tvättbjörnen. Eller vad fan hen nu var.

Och sen började hen göra moves mot vår dotter och det är väl möjligt att jag blev lite överbeskyddande. Och mitt i allt det så kom den här räven, och jag vände mig till min fru och bara är han ens MED i en Disneyfilm eller? Va?

Och jag vet inte riktigt hur det var sen, men räven kände väl av att det blev dålig vibb, och det var väl en dålig dag för räven eller något redan från början kanske. Den kanske var bakfull och hade bråkat med chefen eller jag vet inte. Räven verkar ju vara ett skitgigg, det verkar det ju, alla ungarna gick ju helt bananer över björnarna och Piff eller Puff eller vem fan det nu var (trots att åtminstone en av dem helt uppenbart är ett rövhål när det kommer till att respektera folks juiceglas) men när räven kom så var de lite ”aja, kan vi gå till Star Wars nu eller?”.

Jag fattar ju sånt här. Jag är en empatisk individ. Så jag skulle dra ett skämt för att liksom mjuka upp stämningen lite. Så jag vände mig till räven och sa ”what does the fox say?”.

Men jag hade väl ganska mycket våffla i munnen så räven kan eventuellt ha trott att jag sa ”what the fuck you say?”. Och han var väl i ett känsligt läge i livet, kanske. Men för att göra en lång historia kort så lutade sig räven över bordet och la tassen i mitt jordnötssmör och där tyckte jag att det fick finnas någon form av gräns. Så en stund senare kom serveringspersonalen till vårt bord och var på alla sätt trevlig och artig men frågade min fru om jag händelsevis hade sagt ”back the fuck up!” till räven när det där med jordnötssmöret hände, vilket jag verkligen inte hade. Jag hade möjligen sagt ”backa innan du får en propp”, och jag hade våffla i munnen. Man kan inte ta hur mycket ansvar som helst för tolkningsföreträdet när man har våffla i munnen.

Hur som helst så reste jag mig lite hastigt när rävtassen hamnade i jordnötssmöret och så fastnade jag liksom lite mellan stolen och bordet med låren.

Och det var så jag fick ryggskott.

Jag skiter i vad hon säger

Vi är på Disneyland. Vi har checkat in på hotellet. Det är 60 mil till San Francisco, och Nickelodeon visar det här EXAKT när jag slår på tv:n.

”Sluta nu, det är inte ö-d-e-t” säger hon. Som om det inte är det.

Man ser för fan huset precis där i BAKGRUNDEN!

Vi måste åka tillbaka.