Fredrik Backman's Blog, page 114

Nya föräldrar, alltså. Tror att de vet allt.

Samtal med god vän.

God vän: Ja, så hon är gravid i trettonde veckan nu!

Min fru: Grattis!!!

God vän: Tack! Det känns faktiskt helt fantastiskt att kunna berätta det, äntligen.

Jag: Det är ert första barn va?

Min fru: Tyst nu, Fredrik.

Jag: Vadå ”tyst nu”? Man kan väl få fråga?

Min fru: Nej, för du kommer börja med hela ditt snack som om du är nån himla Vietnam-veteran nu bara för att vi redan har barn.

Jag: Kommer jag INTE!

Min fru: Kommer du JU!

God vän: (Ler en aning ansträngt, tittar på mig) Alltså…jag är ju alltid öppen för…god råd. Självklart. Det är ju säkert massor som jag inte vet om att ha…barn. Så om d…

Jag: Alltså det f-ö-r-s-t-a du beh…

Min fru: Jag orkar inte.

Jag: Han FRÅGADE!

Min fru: (Vänder sig om och lämnar rummet) Jag går nu.

God vän: (Tittar på klockan)

Jag: (Lägger vänligt och omtänksamt handen på god väns axel) Alltså det första du behöver göra är att göra dig av med allting i ditt liv som betyder något!

(Tystnad)

God vän: Va?

Jag: Ja. Du vet. Alla dina grejer kommer gå sönder. Bli dreglade på. Tappade i golvet. Allt kommer gå åt helvete. Don’t let yourself get attached, man!

(Tystnad)

God vän: Okej.

Jag: När jag blev farsa så sa en snubbe till mig: Låt inte dig själv bli fäst vid något som du inte kan gå iväg från på 30 sekunder blankt om du känne…

God vän: Vänta nu, är inte det där från Heat?

Jag: Kan jag få berätta färdigt min historia?

God vän: Jo, jo, men hela det där ”don’t let yourself get attached to anything you’re not willing to walk out on in 30 seconds flat if you feel the heat around the corner”. Det är väl Robert De Niro som säger det i Heat?

(Lång tystnad)

God vän: Men blev du sur nu? Jag sa ju bara at…

Jag: (Eventuellt lite surt) Det FÖRSTA du behöver lära dig om att ha barn är fan att inte KRITISERA så jävla mycket när någon försöker BERÄTTA NÅGONTING FÖR DIG!!!

 

Snow day. (Och reklam.)

Ja. Dåligt med blogg idag. Men i likhet med vad jag antar är de allra flesta boende i mellersta Sverige blev jag ju försenad till jobbet idag på grund av den häringa snön. Och eftersom jag bor i Stockholm, där det här med snö liksom tycks klä ut sig i clownkostym och vänta bakom en dörr i ett riktigt mörkt hörn och hoppa fram och vråla slumpvis utvalda vokaler i örat på såväl invånare som infrastruktur v-a-r-j-e vinter, så har jag ägnat större delen av dagen åt att bekanta mig riktigt noggrant med insidan av min Hyundai medan bilkön framför mig pendlat mellan ”nu går jag snart ut ur bilen och sätter armarna väldigt argt i sidorna” och ”jag kommer dö här”.

Och sen kom jag fram till stan. Och tittade på klockan. Och räknade ut att om jag skulle hinna hämta min son på förskolan så fick jag nog sätta fart åt andra hållet nu.

Men en liten stund däremellan hann jag hur som helst sitta inne på bokförlaget och signera böcker. Så nu finns det ytterligare 200 ”En man som heter Ove” och åtminstone 50 ”Saker min son behöver veta om världen” med lite allehanda kladd i att köpa från Bokia.se för den som eventuellt så önskar. (Man behöver inte köpa alla 250, alltså, det går bra att beställa dem en och en.)

Ja.

Det var väl bara det.

Nu tänkte jag gå ut och sätta kläder på snögubben här utanför. Och eventuellt välta den. Och eventuellt placera ut en lite lagom lång julgransslinga precis bredvid. Så att den lagom till imorgon bitti ser ut som om någon stackare trillat från balkongen medan han försökt sätta upp den förbannade jävla utebelysningen.

För extra effekt funderar jag på att smyga upp inatt och gå ut på balkongen och skrika först väldigt högt och sedan svagare och svagare och svagare och svagare.

Problemet är väl egentligen bara att även o-m min fru hade sammankopplat de ledtrådarna som att någon faktiskt h-a-r trillat från balkongen så kommer hon väl antagligen bara titta ner imorgon bitti och se julgransslingan i handen på snögubben och tänka ”puh, balkongbelysning, då var det ju INTE Fredrik i alla fall”.

 

Det skulle ha varit balkongbelysning här

Men när jag stod på balkongen ikväll och förberedde lite så råkade jag av en händelse i samspråk med några av våra grannar. Och de berättade att de höll på att installera larm. Så jag gick in till dem och kollade lite hur det gick till. Och där berättade larminstallatören att när man installerar larm kopplat till en telefoncentral på larmfirman så får man välja en ”säkerhetsfråga”. Jag frågade ”vadå säkerhetsfråga?”. Och då sa larminstallatören ”ja, en säkerhetsfråga, så att om larmet går så ringer telefoncentralen ägaren av lägenheten, och om det är ägaren av lägenheten som har råkat sätta igång larmet själv så ställer telefoncentralen säkerhetsfrågan, och om ägaren svarar rätt på frågan så stänger vi av larmet utan att behöva göra en uttryckning”.

Och då bad jag larminstallatören vara lite mer specifik kring säkerhetsfrågans och svarets utformning. Och då sa han ”det kan vara vad som helst”.

Och då frågade jag ”VAD som helst!?”. Och då svarade han ”ja, V-A-D som helst”.

Och sen frågade han mina grannar vad de ville ha för säkerhetsfråga. Och då frågade en av dem mig om jag hade någon ”rolig idé”.

Så det här kommer ta en stund.

 

Ställer de frågor så är det en tävling. Och är det en tävling så tävlar man. Så är det fan bara.

Fru: (Pratar i telefon)

Jag: (Ropar svar åt tv:n)

Fru: (Pratar i telefon) 

Jag: (Ropar svar åt tv:n)

Fru: (Suckar i telefonen) Men herregud. Vänta lite är du snäll.

Jag: (Ropar svar åt tv:n)

Fru: Men snälla Fredrik SLUTA MED DET DÄR HAR JAG SAGT! Jag försöker prata i TELEFON!!!

(Tystnad)

Jag: (Viskar svar åt tv:n)

Fru: (I telefon) Ja, förlåt. Jag var tvungen att säga åt Fredrik att sluta skrika svaren åt tv:n bara.

(Tystnad)

Fru: På Spåret? Hahaha! Nej, verkligen inte. Verkligen, verkligen inte.

(Tystnad)

Fru: Alltså, det är lite svårt att förklara för någon som inte har barn. Men det heter ”Musses Klubbhus”.

There are no points for almost there

Kväll.

Jag: (Stiger in i vardagsrummet med armarna i luften) 

Fru: Sover han?

Jag: (Tar emot den imaginära publikens stående ovationer) Han sover!

Fru: Gick han på pottan först?

Jag: Ja! Och jag satte på honom pyjamasen. Och vi sjöng den där om krokodilen. Och jag läste alla tre böckerna, i rätt ordning.

Fru: Kom du ihåg att du måste läsa den om bilarna två gånger?

Jag: Det g-j-o-r-d-e jag! Och sen sjöng vi den om trollen. Och sen gav jag honom välling. Och sen fick han den svarta nappen, och så la jag den röda bredvid kudden, och sen sjöng vi den om krokodilen igen, och sen tog han av sig strumpan på vänster fot och sen fick han gamla vovven i handen och så la jag nya vovven på golvet och sen tände jag lampan i hörnet och släckte lampan i taket och sen sjöng vi den om krokodiljäveln igen.

Fru: Och täcket?

Jag: Precis upp till hakan men med ena foten utanför.

Fru: Vilken fot?

Jag: Högra.

Fru: Och nu?

Jag: (Skuggboxas en smula) Nu s-o-v-e-r han.

Fru: Bra jobbat.

Jag: Och allt det här tog t-o-l-v minuter.

Fru: (Nickar imponerat) Det verkar faktiskt som att du lyckades.

Jag: Som. En. Jävla. C-h-e-f.

Fru: För du borstade väl tänderna på honom?

(Tystnad)

Jag: Fan.

Fru: Du glömde borsta tänderna på honom?

Jag: FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!

Fru: Det är okej älskling, det kommer fler cha…

Jag: Neeej! Det är fan inte okej!

Fru: Jo, men oroa dig inte, det var inte din kväll helt enkelt. Nästa gån…

Jag: Jag kommer ALDRIG komma så här nära en perfect game igen!!!

Fru: (Klappar mig på huvudet) Så ja. Så ja.

Jag: (Ansikte i handflator) Kommer aldrig, aldrig, aldrig komma så här nära igen.

(Längre tystnad)

Fru: (Harklar sig) Jag är ledsen att säga det. Men det låter som att han vaknade nu…

 

Tough crowd

Fru besöker mitt och min vän N:s kontor.

Fru: (Tittar på min vän N:s skrivbord) Wow. Han har verkligen ett välstädat skrivbord. Man skulle kunna tro att han aldrig ens är här.

Jag: Det finns ju veckor när han knappt är det heller.

Fru: Var är han idag?

Jag: Vet inte.

Fru: När kommer han hit då?

Jag: Ingen aning.

Fru: Alltså, för att dela kontor med varandra verkar ni verkligen ha väldigt dålig kontakt med varandra.

Jag: Vafan. Jag har ingen koll på när han jobbar, bara. Det är väl inget konstigt.

(Tystnad)

Jag: Du vet, N är lite som Gud. He works in mysterious ways.

(Tystnad)

Jag: (Gör lufttrumvirvel)

(Tystnad)

Jag: Fattar du? Alltså, he w-o-r-k-s in myst…

Fru: (Skakar uppgivet på huvudet, lämnar kontoret)

Jag: Seriöst? Du drar ”när Gud stänger en garageport så öppnar han en annan” men DET HÄR var för låg nivå!?

 

Och nej.

Svaret är nej.

Balkongbelysningen är inte uppsatt än.

Den var på väg upp.

Men det var mörkt.

Och kallt.

Och det kom ninjor.

 

En fru. För att annars skulle det liksom faktiskt vara jättesvårt att hitta någon som hånar dig så här tidigt på morgonen.

(Imorse, i bil med fru)

Fru: (Tittar allvarligt på mig) Är du fortfarande ledsen för det här med att du blev av med din garageplats?

Jag: (Suckar) Ja. Alltså, litegrann, faktiskt. Eller, inte ledsen, kanske. Men du vet. Nedstämd liksom. Det är egentligen inte så mycket själva garag…

(Tystnad)

Jag: (Tittar misstänksamt på fru) Vänta nu. Varför frågar du det?

Fru: (Rycker oskyldigt på axlarna, ser lite sårad ut) Nänä. Ingen anledning. För att jag bryr mig bara. Men förlåt mig då.

(Längre tystnad, fru vänder sig bort och tittar ut genom fönstret)

Jag: Okej. Förlåt. Det var inte meningen at…

Fru: (Vänder sig mot mig, lite för ivrigt) Alltså det du måste TÄNKA på Fredrik är att det är som det gamla talesättet: När Gud stänger en garageport, så öppnar han en annan!

(Längst tystnad)

Jag: Hur länge har du funderat på den?

Fru: (Alldeles för muntert) Sen jag vaknade. Jag har fler!

Jag: Herregud.

Fru: (Slår ut med armarna synnerligen dramatiskt) It’s better to have had a garageplats and lost, than to never have had a garageplats at all!

(Tystnad)

Fru: Ask not, where you can park your car! Ask wh…

Jag: (Tittar på den stillastående bilkön framför oss) Det var så här Falling Down började.

The dark side

Om ödets ironi vore en fysisk person så hade antalet self-fives så att säga gått genom taket när jag ägnar söndagskvällen åt att leta efter lampor i ett källarförråd där strömmen precis har gått.

Men som Amnesty brukar säga, ”förbanna inte mörkret, tänd ett ljus”.

Eller, som jag brukar säga: ”Förbanna inte mörkret. Förbanna den jävla balkongbelysningen.”

Eller, som min fru brukar säga: ”Jaha! Men om vi bara hade gjort det här IGÅR som jag sa så hade vi faktiskt inte HAFT det här proble…”.

 

 

 

Det är den första advent idag

Och ni vet ju vad det betyder.

Det betyder att julen snart är här. Att snön faller och att hela landet liksom får en stor krispig kram.

Och julen är förstås olika saker för olika människor, det vet ni ju också. För en del är den barnaskratt och snöänglar. För andra är den doften av glögg och någons hand i sin. För några är den glädjen i att ge, för andra är den lyckan i att få.

Den är familj och kärlek och närhet.

Och, ja. För några av oss är den ju faktiskt bara frid.

Själslig ro.

Ett stilla lugn.

En njutning i att bara vara.

Och, ja.

För andra av oss är det bara ännu en jävla påminnelse om att den satans balkongbelysningen ska upp i år igen.