Suman Pokhrel's Blog: सुमन पोखरेल Suman Pokhrel, page 2
September 11, 2016
आलिकान्ते डुल्न जाँदा (Nepali translation of Jacques Prévert's poem 'Alicante')
आलिकान्ते डुल्न जाँदा
-ज्याक प्रेभर (फ्रान्स / ४ फ्रेब्रुवरी १९०० -११ अप्रिल १९९७७)
टेबुलमा एउटा सुन्तला
तिम्रा लुगाहरू भूईँमा
र तिमी मेरो ओछ्यानमा।
वर्तमानको सुन्दर उपहार
रातको स्वच्छता
मेरो जीवनको न्यानो।
(मूल फ्रान्सेलीबाट अलास्टियर क्याम्पबेलले गरेको अङ्ग्रेजी अनुवादबाट सुमन पोखरेलद्वारा नेपालीमा अनुदित)
Jacques Prévert translated by Suman Pokhrel
-ज्याक प्रेभर (फ्रान्स / ४ फ्रेब्रुवरी १९०० -११ अप्रिल १९९७७)
टेबुलमा एउटा सुन्तला
तिम्रा लुगाहरू भूईँमा
र तिमी मेरो ओछ्यानमा।
वर्तमानको सुन्दर उपहार
रातको स्वच्छता
मेरो जीवनको न्यानो।
(मूल फ्रान्सेलीबाट अलास्टियर क्याम्पबेलले गरेको अङ्ग्रेजी अनुवादबाट सुमन पोखरेलद्वारा नेपालीमा अनुदित)
Jacques Prévert translated by Suman Pokhrel
Published on September 11, 2016 21:02
August 2, 2016
नितान्त एक्लै त हैन (Nepali Translation of Krishna Mohan Jha's Poem "अकेले ही नहीं")
नितान्त एक्लै त हैन
- कृष्णमोहन झा (भारत)
पत्याउँदिनँ म
आफ्नो अन्तिम यात्रामा मान्छेले
लाँदैन केही पनि आफूसँग, भन्ने
भनाइ र दन्त्यकथाहरूलाई ।
त्यस्तो जतनले जोगाएर उसलाई
जुन पृथ्वीले बनाउँछ मान्छे,
जुन नदीहरूले गराउँछन् सजल उसलाई
जुन समय
उसको शरीरलाई कुँदिबस्छ दिनरात
कसरी जान दिन्छन् तिनले उसलाई
नितान्त एक्लै ?
सारा संसार
व्यस्त रहेको हुन्छ निद्राको मेलामा जब,
पृथ्वीको एक कण
चुपचाप जान्छ मान्छेको साथ लागेर ।
जब सबै नदीहरू
आतुर भएर असीम गन्तव्यतिर दौडिरहेका हुन्छन्,
एउटा अक्षत थोपो
चुपचाप अलगिन्छ प्रवाहबाट ।
कसैलाई खियाउन अन्तै कतै गएको होला समय
भन्ने ठानिरहेका हुन्छन् जब मान्छेहरू,
अदृश्यरूपमा उभिरहेको हुन्छ एउटा मूर्तिकार
मान्छेको प्रतिक्षामा ।
लिएर जान्छ हरेक मान्छेले
आफूँसँगै
श्वासभरिको ताप र जिब्राभरिको स्वाद,
शीत झर्दाको आहट जत्रै स्वर,
एक पात दूबोको हरियाली जति गन्ध,
छोरीको तोतेबोली सुन्दाको सुख
जीवनका केही पिल्स्याइ, र अलिकति दुःख
लिएरै जान्छ मान्छेले आफूसँग ।
लग्नेछु म पनि आफूसँग
कलमको टुप्पो जति घाम
आखाँमा अडिन सक्ने जति पानी
नङमा अटाउने जति माटो र
हत्केलामा भरिन सक्ने जति आकाश ।
नत्रभने मसँग के नै बाँकी रहनेछ र
जसका प्रमाणमा
अर्को संसारले मलाई, पृथ्वीको सन्तति भनोस् !
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
- कृष्णमोहन झा (भारत)
पत्याउँदिनँ म
आफ्नो अन्तिम यात्रामा मान्छेले
लाँदैन केही पनि आफूसँग, भन्ने
भनाइ र दन्त्यकथाहरूलाई ।
त्यस्तो जतनले जोगाएर उसलाई
जुन पृथ्वीले बनाउँछ मान्छे,
जुन नदीहरूले गराउँछन् सजल उसलाई
जुन समय
उसको शरीरलाई कुँदिबस्छ दिनरात
कसरी जान दिन्छन् तिनले उसलाई
नितान्त एक्लै ?
सारा संसार
व्यस्त रहेको हुन्छ निद्राको मेलामा जब,
पृथ्वीको एक कण
चुपचाप जान्छ मान्छेको साथ लागेर ।
जब सबै नदीहरू
आतुर भएर असीम गन्तव्यतिर दौडिरहेका हुन्छन्,
एउटा अक्षत थोपो
चुपचाप अलगिन्छ प्रवाहबाट ।
कसैलाई खियाउन अन्तै कतै गएको होला समय
भन्ने ठानिरहेका हुन्छन् जब मान्छेहरू,
अदृश्यरूपमा उभिरहेको हुन्छ एउटा मूर्तिकार
मान्छेको प्रतिक्षामा ।
लिएर जान्छ हरेक मान्छेले
आफूँसँगै
श्वासभरिको ताप र जिब्राभरिको स्वाद,
शीत झर्दाको आहट जत्रै स्वर,
एक पात दूबोको हरियाली जति गन्ध,
छोरीको तोतेबोली सुन्दाको सुख
जीवनका केही पिल्स्याइ, र अलिकति दुःख
लिएरै जान्छ मान्छेले आफूसँग ।
लग्नेछु म पनि आफूसँग
कलमको टुप्पो जति घाम
आखाँमा अडिन सक्ने जति पानी
नङमा अटाउने जति माटो र
हत्केलामा भरिन सक्ने जति आकाश ।
नत्रभने मसँग के नै बाँकी रहनेछ र
जसका प्रमाणमा
अर्को संसारले मलाई, पृथ्वीको सन्तति भनोस् !
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
Published on August 02, 2016 01:42
July 29, 2016
हाम्रा डरहरू (Nepali translation of Arti Tiwari's poem "हमारे डर")
हाम्रा डरहरू
- आरती तिवारी (भारत)
घरबाट निस्कने बितिक्कै
भीडमा हराइएला भन्ने डर,
राम्रा लुगा लगाउँदा
अरूको आँखा लाग्ने डर,
साधारण पहिरनमा हिँड्दा
आम मान्छेझैँ देखिइएला भन्ने डर ।
पहिलो हुँदा
साथीहरूले डाह गर्ने डर,
औसत हुँदा
पछाडि परिने डर,
प्रेम प्रस्ताव गर्दा
अस्वीकार होला भन्ने डर ।
ब्रान्डेड सामान भनेर ठगिइने डर,
सस्तो खोज्दा
माल कमसल पर्ने डर,
कागजातहरू नक्कली हुन सक्ने डर ।
बाढी र खडेरीका कारण
बजारमा मन्दी छाउने डर,
मन्दीमा बेरोजगार होइएला भन्ने डर ।
हाम्रा छरिता डरहरू
मोटा हुँदै जाँदैछन् अचेल।
विष्फोट गर्न थाल्या छन्
दवावलाई
हाम्रा डरहरूले ।
हामीलाई चाहिएको छ एउटा मसिहा
जसले बदलिदियोस् दुनिया,
खुसीको बाली फलाएर
बनाइदेओस् स्वर्ग,
भेटियोस् कुनै जादूको छडी
र पलभर मै होउन् सजिला
सबै बाटाहरू ।
हराउन् हाम्रा डर ।
गर्दैनौँ कोशिस हामी
आफैँलाई बदल्ने कहिल्यै
र ढाँटेर आफैँलाई
डराइरहन्छौँ सधैँ ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
- आरती तिवारी (भारत)
घरबाट निस्कने बितिक्कै
भीडमा हराइएला भन्ने डर,
राम्रा लुगा लगाउँदा
अरूको आँखा लाग्ने डर,
साधारण पहिरनमा हिँड्दा
आम मान्छेझैँ देखिइएला भन्ने डर ।
पहिलो हुँदा
साथीहरूले डाह गर्ने डर,
औसत हुँदा
पछाडि परिने डर,
प्रेम प्रस्ताव गर्दा
अस्वीकार होला भन्ने डर ।
ब्रान्डेड सामान भनेर ठगिइने डर,
सस्तो खोज्दा
माल कमसल पर्ने डर,
कागजातहरू नक्कली हुन सक्ने डर ।
बाढी र खडेरीका कारण
बजारमा मन्दी छाउने डर,
मन्दीमा बेरोजगार होइएला भन्ने डर ।
हाम्रा छरिता डरहरू
मोटा हुँदै जाँदैछन् अचेल।
विष्फोट गर्न थाल्या छन्
दवावलाई
हाम्रा डरहरूले ।
हामीलाई चाहिएको छ एउटा मसिहा
जसले बदलिदियोस् दुनिया,
खुसीको बाली फलाएर
बनाइदेओस् स्वर्ग,
भेटियोस् कुनै जादूको छडी
र पलभर मै होउन् सजिला
सबै बाटाहरू ।
हराउन् हाम्रा डर ।
गर्दैनौँ कोशिस हामी
आफैँलाई बदल्ने कहिल्यै
र ढाँटेर आफैँलाई
डराइरहन्छौँ सधैँ ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
Published on July 29, 2016 07:32
July 24, 2016
SEHNSUCHT (German translation of Suman Pokhrel's poem "Desire"
Deutsch Übersetzung des Gedichts von Suman Pokhrel
SEHNSUCHT
- Suman Pokhrel
Sehnsucht
ewig im Spiel
Ich sehe—
Sehnsucht
die kein Schicksal erkennt
wie sie in meinem Gedankenfeld
spielt wie ein Kind.
Während spielende Kinder
die Spielsachen meines Geistes zerbrechen
seine Wände verkratzen
die Schichten meines Geistes ablösen
sie zerstören und umherwerfen
Hat die Sehnsucht keine Ahnung
von der zerbrechlichen menschlichen Existenz
die vom Mangel gegängelt wird
Sie gehen nicht kaputt
weil jemand sagt sie sollen nicht kaputtgehen—
sie stehen höchstens noch
auf den Ruinen der Hoffnung.
Sehnsucht, konkurrenzlos, unverzagt
turnt auf den Klippen meines Geistes
sie schwingt sich durch seine Äste
gallopiert auf zerbrochenen Stücken
und erschüttert im Springen die Wurzeln des Geistes
manchmal zerbricht sie die Glasglocke des Gehirns
und Gefühle fallen heraus.
Es macht Spass, die Puzzlestücke
des Gehirns wieder zusammenzusetzen
die die Sehnsucht verstreut hat
es ist wie das wieder Einordnen
der Spielsachen meiner kleinen Tochter
die sie beim Spielen verstreut hat.
Ich mag die Sehnsucht so wie Kinder
ihre Spielsachen mögen
sie gibt mir dann und wann das Gefühl
das Leben zu kennen.
Ich grüße meine Sehnsucht mit einer Verbeugung.
Wenn sie nicht mit mir spielen würde
wäre mein Geist leer, genau so wie ich.
Das Leben würde
aus meinen Augen fliehen
ohne mir zu sagen wann.
(Suman Pokhrel Translated by Margaret Saine)
SEHNSUCHT
- Suman Pokhrel
Sehnsucht
ewig im Spiel
Ich sehe—
Sehnsucht
die kein Schicksal erkennt
wie sie in meinem Gedankenfeld
spielt wie ein Kind.
Während spielende Kinder
die Spielsachen meines Geistes zerbrechen
seine Wände verkratzen
die Schichten meines Geistes ablösen
sie zerstören und umherwerfen
Hat die Sehnsucht keine Ahnung
von der zerbrechlichen menschlichen Existenz
die vom Mangel gegängelt wird
Sie gehen nicht kaputt
weil jemand sagt sie sollen nicht kaputtgehen—
sie stehen höchstens noch
auf den Ruinen der Hoffnung.
Sehnsucht, konkurrenzlos, unverzagt
turnt auf den Klippen meines Geistes
sie schwingt sich durch seine Äste
gallopiert auf zerbrochenen Stücken
und erschüttert im Springen die Wurzeln des Geistes
manchmal zerbricht sie die Glasglocke des Gehirns
und Gefühle fallen heraus.
Es macht Spass, die Puzzlestücke
des Gehirns wieder zusammenzusetzen
die die Sehnsucht verstreut hat
es ist wie das wieder Einordnen
der Spielsachen meiner kleinen Tochter
die sie beim Spielen verstreut hat.
Ich mag die Sehnsucht so wie Kinder
ihre Spielsachen mögen
sie gibt mir dann und wann das Gefühl
das Leben zu kennen.
Ich grüße meine Sehnsucht mit einer Verbeugung.
Wenn sie nicht mit mir spielen würde
wäre mein Geist leer, genau so wie ich.
Das Leben würde
aus meinen Augen fliehen
ohne mir zu sagen wann.
(Suman Pokhrel Translated by Margaret Saine)
Published on July 24, 2016 19:59
শৈশব (Bengali translation of Suman Pokhrel's poem children")
শৈশব
- সুমন পোখরেল
যদিওবা তারা ছিঁড়ে নিতে চেষ্টা করে
ফুল নিজেকে তাদের হাতে সমর্পিত করে
যদি এটা তাদের গোড়ালিকে খোঁচা দেয়
কাঁটা তাকে সারা জীবনের মত ঘৃণা করবে।
স্বপ্ন গুলো দুবার ভেবে পরিশুদ্ধ হয়ে নরম হয়
যাতে তাদের চোখে গিয়ে বসতে পারে।
একবার যখন তাদের ঠোঁটে তারা স্থান নিয়ে নেয়
তখন সবচেয়ে ভয়ঙ্কর শব্দও
সুললিত আধো বোল হয়ে বের হয়ে আসে
পর্বতের নদী দ্রুতবেগে নিচের দিকে ধাবিত হয়
পাখিদের বিদ্রুপ করতে করতে
তাদের পরিচ্ছন্ন হাসি শুনে
তার অহমিকার জন্য অনুতপ্ত হয়
চুপচাপ মধেস এর দিকে বয়ে চলে।
যদিওবা তারা কেলার সময় পতিত হয়
প্রকৃতি তাদের সৃষ্টিশিল খেলায় নিমগ্ন হয়
জানেনা কখন তারা আবার মজার খেলা
শুরু করতে পারবে।
তারা বিশ্বাস করে তারা অজান্তে মাটিতে পরে গেলে
বেশির ভাগ সময় আঘাত পাবে না।
এমন কি অনেক সাধনার পরেও
কোন ফুল তাদের নিস্পাপ হাসি
আয়ত্ত করতে পারবে না ।
সঙ্গীতের সব বাদ্যযন্ত্র শত শত বছর
সঙ্গীতজ্ঞের সান্নিধ্যে থেকেও
গম্ভীরতা অর্জনে ব্যর্থ হয়েছিল।
যদি তারা পিষে ফেলে ফুলদানি হাসি শুষে নেয়
যখন তারা টুকরো হয়ে যায়।
তাদের হাত থেকে ঝরে পরার সুযোগের জন্য
যাই তারা ধারন করে তা আনন্দ হয়ে ঝরে ।
তাদের সাথে খেলার সুযোগ পেতে
জল তাদের নিজেদের রঙ ভুলে যায়।
আমি বিস্মিত ভেবে-
বিধাতা কি তাদের সাথে অন্যায় করেনি?
কোন যুদ্ধ ছাড়া সবাইকে হারিয়ে দেয়ার ক্ষমতা নিয়ে
বাচ্চারা তাদের সবচেয়ে সুন্দর মুহূর্ত সাথে নিয়ে
খেলায় ব্যস্ত।
একবার তারা বড় হয়ে গেলে
এই মুহূর্ত গুলো হারিয়ে যাবে
চিরদিনের জন্য ।
(Suman Pokhrel translated by Shafinur Shafin
- সুমন পোখরেল
যদিওবা তারা ছিঁড়ে নিতে চেষ্টা করে
ফুল নিজেকে তাদের হাতে সমর্পিত করে
যদি এটা তাদের গোড়ালিকে খোঁচা দেয়
কাঁটা তাকে সারা জীবনের মত ঘৃণা করবে।
স্বপ্ন গুলো দুবার ভেবে পরিশুদ্ধ হয়ে নরম হয়
যাতে তাদের চোখে গিয়ে বসতে পারে।
একবার যখন তাদের ঠোঁটে তারা স্থান নিয়ে নেয়
তখন সবচেয়ে ভয়ঙ্কর শব্দও
সুললিত আধো বোল হয়ে বের হয়ে আসে
পর্বতের নদী দ্রুতবেগে নিচের দিকে ধাবিত হয়
পাখিদের বিদ্রুপ করতে করতে
তাদের পরিচ্ছন্ন হাসি শুনে
তার অহমিকার জন্য অনুতপ্ত হয়
চুপচাপ মধেস এর দিকে বয়ে চলে।
যদিওবা তারা কেলার সময় পতিত হয়
প্রকৃতি তাদের সৃষ্টিশিল খেলায় নিমগ্ন হয়
জানেনা কখন তারা আবার মজার খেলা
শুরু করতে পারবে।
তারা বিশ্বাস করে তারা অজান্তে মাটিতে পরে গেলে
বেশির ভাগ সময় আঘাত পাবে না।
এমন কি অনেক সাধনার পরেও
কোন ফুল তাদের নিস্পাপ হাসি
আয়ত্ত করতে পারবে না ।
সঙ্গীতের সব বাদ্যযন্ত্র শত শত বছর
সঙ্গীতজ্ঞের সান্নিধ্যে থেকেও
গম্ভীরতা অর্জনে ব্যর্থ হয়েছিল।
যদি তারা পিষে ফেলে ফুলদানি হাসি শুষে নেয়
যখন তারা টুকরো হয়ে যায়।
তাদের হাত থেকে ঝরে পরার সুযোগের জন্য
যাই তারা ধারন করে তা আনন্দ হয়ে ঝরে ।
তাদের সাথে খেলার সুযোগ পেতে
জল তাদের নিজেদের রঙ ভুলে যায়।
আমি বিস্মিত ভেবে-
বিধাতা কি তাদের সাথে অন্যায় করেনি?
কোন যুদ্ধ ছাড়া সবাইকে হারিয়ে দেয়ার ক্ষমতা নিয়ে
বাচ্চারা তাদের সবচেয়ে সুন্দর মুহূর্ত সাথে নিয়ে
খেলায় ব্যস্ত।
একবার তারা বড় হয়ে গেলে
এই মুহূর্ত গুলো হারিয়ে যাবে
চিরদিনের জন্য ।
(Suman Pokhrel translated by Shafinur Shafin
Published on July 24, 2016 03:49
काटिँदै गरेको बुढो रुख (Nepali translation of Atma Ranjan's poem "कट्ता हुआ बुढा पेड")
काटिँदै गरेको बुढो रुख
- आत्मा रञ्जन (भारत)
धारिला प्रहारहरूका बीचमा पनि
आश्वस्त छ जर्जर बुढो रुख।
उसको शरीरको
अन्तिम चोइटोले समेत
भरिदिनेछ स्वाद
सेकिने रोटीहरूमा
खरानी हुनुभन्दा पहिले,
उसको तापले
फर्काइदिनेछ ज्यान
मर्दै गरेको कसैको चीसो शरीरमा, भनेर ।
मान्छे मात्र हैन
जीवजन्तु र हावामाटोसँगसमेत जोडिएको
जीवन्त स्मृतिहरूको
नपढिएको एउटा किताब हो ऊ,
अङ्कित छन्
उसका शरीरमा जताततै
मौसमका अनेक रबैयाहरू।
काटिँदै गरेको बुढो रुख
त्यागेर
एउटा युगभरि टाँगिएको आफ्नो इतिहासलाई,
सोचिरहेछ
अण्डाबाट भर्खर निस्किएका
टोड्काभित्र धड्कनलाई जसरी जतन गरेका
बचेराहरूलाई च्यापेर छातीमा,
र
भइरहेछ उदास ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
- आत्मा रञ्जन (भारत)
धारिला प्रहारहरूका बीचमा पनि
आश्वस्त छ जर्जर बुढो रुख।
उसको शरीरको
अन्तिम चोइटोले समेत
भरिदिनेछ स्वाद
सेकिने रोटीहरूमा
खरानी हुनुभन्दा पहिले,
उसको तापले
फर्काइदिनेछ ज्यान
मर्दै गरेको कसैको चीसो शरीरमा, भनेर ।
मान्छे मात्र हैन
जीवजन्तु र हावामाटोसँगसमेत जोडिएको
जीवन्त स्मृतिहरूको
नपढिएको एउटा किताब हो ऊ,
अङ्कित छन्
उसका शरीरमा जताततै
मौसमका अनेक रबैयाहरू।
काटिँदै गरेको बुढो रुख
त्यागेर
एउटा युगभरि टाँगिएको आफ्नो इतिहासलाई,
सोचिरहेछ
अण्डाबाट भर्खर निस्किएका
टोड्काभित्र धड्कनलाई जसरी जतन गरेका
बचेराहरूलाई च्यापेर छातीमा,
र
भइरहेछ उदास ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
Published on July 24, 2016 02:50
July 23, 2016
एउटी आमाको धर्म (Nepali translation of Nivedita Mishra Jha's poem "एक माँ का धर्म")
एउटी आमाको धर्म
-निवेदिता मिश्रा झा
एउटी आमा
हुन्नन् कहिल्यै हिन्दू वा मुसलमान।
जान्दैजान्दिनन् उनी त्यस्ता केही ।
उनी स्त्री र एक जीवन
अनि सृष्टिले लेख्न सिक्दाको पहिलो प्रयास ।
जान्दिनन् उनी
धर्म र त्यसका चिराहरू।
जन्माउँछिन् उनी सभ्यता
जोगाउँछिन् जिन्दगी
उनका प्रार्थनाबाट उम्रिन्छन् प्रतिफलहरू
र उनका आराधनामा बास बस्छन् असङ्ख्य वरदान, भन्ने
थाहै नपाई ।
भेटेकी छैनन् कुनै ईश्वरलाई
न त देखैके छन् कतै कुनै खुदा उनले ।
जान्दिनन् भेद पराईको ।
के प्रेम गर्नलाई गीता र कुरान पढ्नु पर्छ र !
जो मन्दिरमस्जिद जान्छन्
आपसमा झगडा गर्छन्
र नदीहरू बग्न थाल्छन्
तिनीहरूमा पर्दिनन् उनी।
मुस्कान पढ्छिन्,
त्यसैले
हुन्नन् आमा कहिल्यै पनि
हिन्दु वा मुसलमान ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
-निवेदिता मिश्रा झा
एउटी आमा
हुन्नन् कहिल्यै हिन्दू वा मुसलमान।
जान्दैजान्दिनन् उनी त्यस्ता केही ।
उनी स्त्री र एक जीवन
अनि सृष्टिले लेख्न सिक्दाको पहिलो प्रयास ।
जान्दिनन् उनी
धर्म र त्यसका चिराहरू।
जन्माउँछिन् उनी सभ्यता
जोगाउँछिन् जिन्दगी
उनका प्रार्थनाबाट उम्रिन्छन् प्रतिफलहरू
र उनका आराधनामा बास बस्छन् असङ्ख्य वरदान, भन्ने
थाहै नपाई ।
भेटेकी छैनन् कुनै ईश्वरलाई
न त देखैके छन् कतै कुनै खुदा उनले ।
जान्दिनन् भेद पराईको ।
के प्रेम गर्नलाई गीता र कुरान पढ्नु पर्छ र !
जो मन्दिरमस्जिद जान्छन्
आपसमा झगडा गर्छन्
र नदीहरू बग्न थाल्छन्
तिनीहरूमा पर्दिनन् उनी।
मुस्कान पढ्छिन्,
त्यसैले
हुन्नन् आमा कहिल्यै पनि
हिन्दु वा मुसलमान ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by Suman Pokhrel
Published on July 23, 2016 07:08
July 22, 2016
LA FIÈVRE (French translation of Suman Pokhrel's poem "Fever")
LA FIÈVRE
- Suman Pokhrel
La fièvre m’avait peint entièrement le corps
de ses baisers brûlant d’amour
pour un temps inconnu
Ressentir tout ce qui entoure ma propre essence
c’était une merveilleuse sensation
être enfermé dans le saisissement
de cette fine frénésie de la tête aux pieds
c’était immensément extatique
de percevoir la chaleur passionnée sur la peau
et extrêmement délirant
d’être caressé par sa douceur sous l’enveloppe.
Je veux que la fièvre s’empare de moi éternellement
Je veux que tu sois
Ma fièvre .
Suman Pokhrel
Traduit par Laura Mucelli Klemm, France
Tous droits réservés
- Suman Pokhrel
La fièvre m’avait peint entièrement le corps
de ses baisers brûlant d’amour
pour un temps inconnu
Ressentir tout ce qui entoure ma propre essence
c’était une merveilleuse sensation
être enfermé dans le saisissement
de cette fine frénésie de la tête aux pieds
c’était immensément extatique
de percevoir la chaleur passionnée sur la peau
et extrêmement délirant
d’être caressé par sa douceur sous l’enveloppe.
Je veux que la fièvre s’empare de moi éternellement
Je veux que tu sois
Ma fièvre .
Suman Pokhrel
Traduit par Laura Mucelli Klemm, France
Tous droits réservés
Published on July 22, 2016 10:27
TU ERES, COMO TU ERES (Spanish translation of Suman Pokhrel's poem "You are, as You are")
TU ERES, COMO TU ERES
- Suman Pokhrel
De pie en algunos flecos no vida de la vida
abrazando forma inexistentes
como vientos que dejaron de soplar,
Yo estaría viviendo en las ilusiones
con fósiles de ralladura de vida.
Yo consideraría significados
dada por los demás hasta el momento
tan refrescante bendición,
Yo todavía estaría enamorado de la rosa
o el olor de cualquier flor sin corazón
si tiernas mareas de su afecto
nunca me hubiesen mojado
el polen de mi corazón
con aroma de amor.
Modulaciones de mi canción,
imágenes de mi poesía,
mi historia de vida,
todo estaría haciendo
una tediosa carrera tonta
sin destino
sin belleza como
ráfagas sofocantes de la sequía
sobre las copas de los árboles sin hojas.
Los rayos del sol no descenderían
para levantar mi espíritu
cada mañana
trayendo vida.
Aves que vuelan cantándome
no sabrían
cómo cantar
llenando sus gargantas con amor
que brota de corazón.
Subiendo por momentos vacíos
pensando que es la vida
aunque sin saber
ni siquiera la mitad del misterio del amor
sin saber
cómo melodiosa vida es
si no hubieras demolido
forma del ritmo de la vida a veces
afianzando mi corazón
tierno como el amor
tan frágil que podría romperse.
incluso sus palabras más suaves
sí no hubieras creado
la escenografía de la vida
con innumerables obras de teatro de colores
de sus deseos
mis deseos se marchitará
haciendo falsas explicaciones
de la belleza de la Creación.
Si no fueras
Quien eres
unido a las melodías de mi vida,
eres, quien está de pie.
(Suman Pokhrel traducido del Inglés por Malu Pademelon)
- Suman Pokhrel
De pie en algunos flecos no vida de la vida
abrazando forma inexistentes
como vientos que dejaron de soplar,
Yo estaría viviendo en las ilusiones
con fósiles de ralladura de vida.
Yo consideraría significados
dada por los demás hasta el momento
tan refrescante bendición,
Yo todavía estaría enamorado de la rosa
o el olor de cualquier flor sin corazón
si tiernas mareas de su afecto
nunca me hubiesen mojado
el polen de mi corazón
con aroma de amor.
Modulaciones de mi canción,
imágenes de mi poesía,
mi historia de vida,
todo estaría haciendo
una tediosa carrera tonta
sin destino
sin belleza como
ráfagas sofocantes de la sequía
sobre las copas de los árboles sin hojas.
Los rayos del sol no descenderían
para levantar mi espíritu
cada mañana
trayendo vida.
Aves que vuelan cantándome
no sabrían
cómo cantar
llenando sus gargantas con amor
que brota de corazón.
Subiendo por momentos vacíos
pensando que es la vida
aunque sin saber
ni siquiera la mitad del misterio del amor
sin saber
cómo melodiosa vida es
si no hubieras demolido
forma del ritmo de la vida a veces
afianzando mi corazón
tierno como el amor
tan frágil que podría romperse.
incluso sus palabras más suaves
sí no hubieras creado
la escenografía de la vida
con innumerables obras de teatro de colores
de sus deseos
mis deseos se marchitará
haciendo falsas explicaciones
de la belleza de la Creación.
Si no fueras
Quien eres
unido a las melodías de mi vida,
eres, quien está de pie.
(Suman Pokhrel traducido del Inglés por Malu Pademelon)
Published on July 22, 2016 09:41
जिजीविषा (Nepali translation of Arti Tiwari's poem "जिजीविषा")
जिजीविषा
-आरती तिवारी (भारत)
बटुल आफूभित्र
मलाई बाहिर ल्याउने साहस,
पछि
म आफैँ लड्ने छु
आफ्नो अस्तित्वको लडाइ ।
जोगाउनु छ तिमीले, मेरो आज
जितेर भोली के होला भन्ने डरलाई ।
अलिकति ठाउँ चाहिएको छ मलाई
हुर्कनका लागि
तिम्रो कोखमा।
पछि
म आफैँ खोज्नेछु
आफ्नो विस्तारको बाटो
आफ्नो विकाशको पथ ।
सम्पूर्ण शक्तिले
चलमलाउने छु, खेल्नेछु
र अनुभुत गराइरहनेछु तिमीलाई
मेरो अस्तित्वको।
कोपिला र सुवास भएर
मुस्कुराउने छु
तिम्रा सपनाहरूमा ।
मेरो सौन्दर्य र कौमार्यले
कुल्च्याइ सहनुपर्ने डर देखाएर
भ्रमित गरिनेछ तिमीलाई।
नहार्नु हिम्मत तिमी
मलाई बढन दिनु
र बाँच्नु
म बढ्दै गएको अनुभवको आनन्दमा ।
पछि
आफ्नो भागको धर्तीआकाश पाउनबाट
रोक्न सक्ने छैन कसैले मलाई,
आफैँ बनाउँछ आफ्नो बाटो
नदीले ।
खेल्नेछु म यामहरूसँग;
तैरिने छु, उफ्रिने छु,
र बाँच्नेछु
आफ्नो स्त्रीत्वको सम्पूर्णतालाई ।
हेर त !
पलाएका छन् ढुङ्गाकै कापमा पनि
अनेकौँ बिउवाका मुना ।
ती त तिनका अंश नै पनि हैनन्
र पनि
जोगाएका छन् तिनले
आश्रय दिएर,
जितेर डरलाई
दिएका छन् अभयदान ।
अनि म ?
म त तिम्रै अस्तित्वकी
एक अंश हुँ, आमा !
सृष्टिको एउटा अनुपम उपहार हुँ
आउन देऊ मलाई आफ्नो काखसम्म
आफ्नो संसारमा ।
र बाँच यो गर्विलो क्षणलाई
एउटा विजेताको जसरी ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by
Suman Pokhrel
-आरती तिवारी (भारत)
बटुल आफूभित्र
मलाई बाहिर ल्याउने साहस,
पछि
म आफैँ लड्ने छु
आफ्नो अस्तित्वको लडाइ ।
जोगाउनु छ तिमीले, मेरो आज
जितेर भोली के होला भन्ने डरलाई ।
अलिकति ठाउँ चाहिएको छ मलाई
हुर्कनका लागि
तिम्रो कोखमा।
पछि
म आफैँ खोज्नेछु
आफ्नो विस्तारको बाटो
आफ्नो विकाशको पथ ।
सम्पूर्ण शक्तिले
चलमलाउने छु, खेल्नेछु
र अनुभुत गराइरहनेछु तिमीलाई
मेरो अस्तित्वको।
कोपिला र सुवास भएर
मुस्कुराउने छु
तिम्रा सपनाहरूमा ।
मेरो सौन्दर्य र कौमार्यले
कुल्च्याइ सहनुपर्ने डर देखाएर
भ्रमित गरिनेछ तिमीलाई।
नहार्नु हिम्मत तिमी
मलाई बढन दिनु
र बाँच्नु
म बढ्दै गएको अनुभवको आनन्दमा ।
पछि
आफ्नो भागको धर्तीआकाश पाउनबाट
रोक्न सक्ने छैन कसैले मलाई,
आफैँ बनाउँछ आफ्नो बाटो
नदीले ।
खेल्नेछु म यामहरूसँग;
तैरिने छु, उफ्रिने छु,
र बाँच्नेछु
आफ्नो स्त्रीत्वको सम्पूर्णतालाई ।
हेर त !
पलाएका छन् ढुङ्गाकै कापमा पनि
अनेकौँ बिउवाका मुना ।
ती त तिनका अंश नै पनि हैनन्
र पनि
जोगाएका छन् तिनले
आश्रय दिएर,
जितेर डरलाई
दिएका छन् अभयदान ।
अनि म ?
म त तिम्रै अस्तित्वकी
एक अंश हुँ, आमा !
सृष्टिको एउटा अनुपम उपहार हुँ
आउन देऊ मलाई आफ्नो काखसम्म
आफ्नो संसारमा ।
र बाँच यो गर्विलो क्षणलाई
एउटा विजेताको जसरी ।
(हिन्दीबाट सुमन पोखरेलद्वारा अनुदित)
Translated by
Suman Pokhrel
Published on July 22, 2016 08:01
सुमन पोखरेल Suman Pokhrel
This blog contains the literary works of poet, lyricist and translator Suman Pokhrel.
- Suman Pokhrel's profile
- 123 followers
