Fredrik Backman's Blog, page 89

Det finns glass i frysen som jag inte har ätit upp och jag tycker faktiskt att bara det borde leda till att någon ringer efter hjälp

Ja. Anledningen till att det inte bloggades något här igår är förstås, som ni alla förstås förstår, att jag är väldigt sjuk.

Och det är förstås, som ni alla förstås förstår, en lögn.

Anledningen till att det inte bloggades något här igår är att jag har försökt övertyga min närmaste omgivning om att jag faktiskt är jättesjuk utan att den närmaste omgivningen himlar med ögonen.

Och efter det var jag så utmattad att jag var tvungen att gå och lägga mig.

Och då himlade omgivningen med ögonen igen.

Man får ingen respekt av den här omgivningen längre. Ingen respekt alls.

Upp som en sol

Det har visat sig att jag, när jag är sjuk, äter aningen mindre än jag gör annars. Det har nu även visat sig att när jag äter aningen mindre än vanligt så går jag ner drygt sex kilo i vikt på två veckor.

Det finns människor i min omedelbara omgivning som stiger in i badrummet på morgonen medan jag står på vågen, får veta detta, och genast nickar allvarligt och säger: ”Det syns! Fem av de där kilona måste ha suttit i ansiktet!”.

Och jag ska inte ljuga för er.

Jag tog lite illa upp av det.

Tyvärr visade det sig att det fanns vissa belägg för teorin då det visade sig att jag fortfarande använder samma hål i skärpet men att en av mina kepsar har blivit för stor.

Enter all words below

Imorse skällde min treårige son ut mig i en kvart för att ”tomten åt alla Legos!”.

Och sen är det han som gnäller på min dialekt.

Ungen snackar för fan i captcha-kod.

Och jag vill bara tillägga!

Jag har huvudvärk också nu.

Och typ ALLA sjukdomar på Wikipedia som inte börjar med ”förkylningssymtom” börjar fan med huvudvärk.

Those who can do do. Those who can’t do teach. Those who can’t teach går och läser en egen jävla bok i ett annat rum.

Jag: (Pekar i bilderbok) Och vad är det här då?

Min son: Traktor!

Jag: (Pekar) Och det här?

Min son: Lastbil!

Jag: (Pekar) Och det här?

(Tystnad)

Jag: Det är en skottkärra.

Min son: (Nickar nöjt) Skottkärra!!!

Jag: Exakt. Jätteduktigt. Jag förstår att du kanske inte vet vad en skottkärra är eftersom vi inte har någon här hemma. Men din farmor och farfar har flera stycken hemma hos sig i sitt hus i Skåne. Fast där de bor så kallar grannarna det ”rullebör”.

Min son: (Ser skeptisk ut, pekar på boken) Nej. Skottkärra.

Jag: Mmm. Exakt. Fast jag säger bara att där farmor och farfar bor så kallar man det ibland för ”rullebör”. Fast här där vi bor så säger man skot…

Min son: (Pekar hårdare i boken, ser irriterad ut) Skottkärra!

Jag: Ja, jag säger ju det. Skottkärra. Men där din farmor och farfar bor så k-a-l-l-a-r man det ibland för rul…

Min son: (Himlar med ögonen, sätter pekfingret uppfordrande i bröstet på mig, pekar upprört i boken) SKOTTKÄRRA!

Jag: Jaaa! Jag säger ju det! Men det kan k-a-l-l-a-s fö…

Min son: (Trycker upp boken i ansiktet på mig) Nej!!! SKOTTKÄRRA!!!

Jag: (Tappar möjligen humöret en smula) Men vad i helv…för 30 sekunder sen visste du inte ens vad det VAR och nu ÄR DU PLÖTSLIGT NÅN HIMLA EXPERT!!!???

Min son: SKOTTKÄRRA!!!

Jag: JAG VEEET!!!

Min fru: (Dyker upp i dörröppningen) Men herregud vad skriker ni om?

Jag: (Möjligen en aning uppjagad) Jag bara lärde honom vad en skottkärra är! För han visste inte det! För 30 frikkin sekunder sen så hade han aldrig ens hört talas om det. Så jag lärde honom! Och sen sa jag bara att där hans farmor och farfar bor så kallar man det ibland för ”rullebör”, och då börjar han bli helt otrevlig mot mig och rättar mig och skriker ”skottkärra!!!”.

Min fru: (Tittar på boken, tittar på vår son, tittar på mig) Men det heter ju skottkärra.

Jag: Jag veeet! Det var ju det jag lääärde honom! Men sen sa jag bara att där hans farmor och farfar bor, i Skåne, så finns det folk som ibland kallar det för ”rullebör”. Och då börj…

Min fru: (Tittar på vår son, klappar honom på kinden) Lyssna inte på din pappa. Det heter ”skottkärra”.

Vår son: (Nickar irriterat mot mig) Heter SKOTTKÄRRA pappa!

Jag: (Tar ett djupt andetag) Det var ju det jag sa. Men i vissa delar av Skåne så heter det ”rullebör”.

(Lång tystnad)

Vår son: (Skakar på huvudet) Skottkärra.

Min fru: (Nickar) Skottkärra.

Jag: Jag går och läser en egen jävla bok.

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen.

Har ni någon som helst aning om exakt HUR många av världens farligaste sjukdomar som börjar med ”förkylningssymtom” på Wikipedia?

Jag upplever faktiskt inte att min fru tar det här på vederbörligt allvar.

Du kommer inte direkt ligga som ICE-numret i min mobiltelefon det kommer du fan inte

(Telefonsamtal, söndag morgon)

God vän: Hur är läget?

Jag: Det är inte så bra, faktiskt. Jag är sjuk igen.

God vän: (Suckar) Jaha. Vad är det den här gången då?

Jag: Jag vet inte. Jag har varit förkyld i typ en månad. Och jag är illamåe…

God vän: Låt mig gissa: Du tror att det är allvarligt?

(En möjligen aningen kränkt tystnad)

Jag: Det kan vara allvarligt, faktiskt.

God vän: Som den där gången du trodde att du hade den där djungelfebern?

Jag: Neeej!

(Möjligen aningen eftertänksam tystnad)

Jag: Men man kan få den där febern i Thailand. Och när jag trodde att jag hade fått den hade jag precis varit där.

God vän: Du var i Thailand när vi var 19. Du trodde att du hade fått djungelfebern när vi var typ 25.

Jag: Jag tänkte att jag kanske hade långsam inkubationstid.

God vän: Du hade börjat kolla på House ungefär då, hade du inte det?

Jag: Det HADE kunnat vara det!!!

God vän: Mmm. Men nu är du förkyld, alltså?

Jag: Det kan vara något annat också.

God vän: Som vadå?

Jag: Jag vet inte, säger jag ju. Men det känns som att det skulle kunna vara något allvarligt.

God vän: Som den där gången du trodde att du hade fått japansk hjärnhinneinflammation? Fast egentligen var det bara lite huvudvärk och det gick över med ett glas vatten och två Alvedon?

Jag: Det HADE kunnat vara japansk hjärnhinneinflammation!!!

God vän: Och nu? Vad tror du att du har nu då?

Jag: (Harklar mig) Jag har googlat lite.

God vän: (Suckar) Åååkej. Och den här sjukdomen du tror att du har fått nu, hur stor risk står det att det är att drabbas av den i Sverige ungefär?

(Möjligen aningen motvillig tystnad)

Jag: Det verkar vara en chans på några miljoner.

God vän: Hur många miljoner?

Jag: Några…hundra miljoner.

God vän: Så det KAN vara så att du bara är förkyld också va?

Jag: Jaha! Det kanske det kan! Men det KAN för fan även vara så att jag är en på några hundra miljoner! NÅGON ska fan vara det!!!

(Tystnad)

God vän: Ibland är det fan rätt svårt att avgöra om du är hypokondriker eller om du bara har hybris.

Om knapparna. I reklamen.

Jo, jag la ju upp en länk igår till en sida på Adlibris där det skulle gå att beställa böcker som jag hade ritat i, och några som läste det hörde av sig och påpekade att en mindre karaktärsbrist med just den sidan var att det tydligen inte gick att beställa några böcker där. Vilket ju så att säga litegrann var sidans själva idé.

Men jag var inne och tryckte lite själv där inatt och efter en stund upptäckte jag att det nog bara är knappen där det står ”Förhandsbeställ” på som är lite sönder. Men om man klickar på själva boktiteln (”Min mormor hälsar och säger förlåt”) så kommer man till en ny sida. Och där kan man klicka på ”Förhandsbeställ”. Och då funkar det.

Och när jag hade kommit på det så kände jag mig lite som Iron Man när han står och trycker i luften på alla de där 3D-projiceringarna av datorskärmar på sitt kontor.

Och nu säger min fru att jag ska ”tagga ner”.

Jag tycker inte att hon ska få tala så till Iron Man.

Mer reklam

Ja. Jag ber om ursäkt för all den här reklamen. Men revisorn på Burger King Odenplan ska ju också få betalt, så jag släpper ju en ny bok i höst, och även om det kanske får anses vara en smula tidigt att börja tjata om den i slutet av april så hoppas jag att vi vid det här laget känner varandra tillräckligt väl för att ni ska veta att hur sent mitt tjat om saker och ting än börjar så är det alltid lite för tidigt.

Så jag kan lika gärna börja nu.

I en någotsånär inte alls speciellt kronologisk ordning är jag ombedd att först nämna att man kan förhandsbeställa boken på Adlibris från och med idag. Och om man går in på www.adlibris.com/backman så kan man beställa den signerad. Vilket alltså betyder att jag har skrivit mitt namn i den. Med bläck. Eventuellt kommer jag även rita någon form av fotspår från wors i den. Jag antar att det kanske kommer bli mer logiskt om man har läst boken. Men om man inte gillar boken så vill jag i alla fall förvarna om att andrahandsvärdet säkert sänks rätt drastiskt när folk märker att jag har kladdat i den. Men att den i så fall även fungerar jättebra som till exempel jättedåligt fungerande frisbee.

Hur som helst.

Jag tänkte mig att boken ska heta ”Min mormor hälsar och säger förlåt”. Omslaget är gjort av Nils Olsson, en på alla sätt sympatisk herre från Katslösa. (Det är oerhört svårt på alla sätt att inte vara sympatisk när man kommer från Katslösa.) Det ser ut så här:

Och den där texten från förlaget som ska berätta vad boken handlar om och övertyga folk om att införskaffa den primärt från någon typ av bokaffär och inte från någon typ av sjömansassocierad nedladdningstjänst ser ut så här:

En vanlig roman om annorlunda människor. Eller möjligen tvärtom.

Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän. 

Så när Elsa strax innan mormor dör får en serie brev, där mormor ber människor hon gjort illa om ursäkt, blir det början på det största äventyret. Det leder till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar, men också sanningen om en mormor olik alla andra. 

Min mormor hälsar och säger förlåt berättas med lika stort hjärta som komisk träffsäkerhet. Om livet, döden och en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns: Rätten att få vara annorlunda.

Går man in på den där Adlibris-länken som jag tjatade om ett par rader upp här så kan man läsa lite andra grejer som jag har skrivit om boken. Om ångrar, bland annat. Som är ett djur. Och som också finns med i boken. Vilket kanske blir mer logiskt om man har läst boken. Men annars, ja ni vet. Frisbeegrejen.

Det var bara det. Bloggen återgår strax till sin ordinarie brist på program. Tack för att ni lyssnade.

In training

Idag åkte min son och jag åtta stationer åt fel håll på tunnelbanan för att min son prompt skulle kolla på en hund som han hade sett på perrongen där för två månader sedan.Han vägrade låta mig ta med mig vagnen eftersom han tvunget skulle visa att han kunde gå själv.

När vi kom fram var hunden inte där. Min son tyckte att det var mitt fel. För att jag, citat, tog det långsamma tåget, slut citat.

På vägen tillbaka somnade han och eftersom jag inte hade med mig vagnen fick jag bära honom hem.

Jag sträckte ryggen. Och det sitter en bit tuggummi på mitt byxben som jag inte riktigt kan redogöra för ursprunget av.

Det finns ingen speciell poäng med den historian. Jag ville bara berätta att det är så jag har tillbringat min dag.

Om det nu är så att någon av er har tillbringat dagen på något annat sätt men funderar på att skaffa barn istället.