Fredrik Backman's Blog, page 16

Jag skiter i vad de säger

Antingen är jag en dålig pappa för att jag köper pommes frites till min dotter.

Eller så är jag en dålig pappa för att jag äter upp alla min dotters pommes frites.

Jag vägrar acceptera att jag kan vara båda.

Läsarfråga! (Det är alltså en fråga från mig. Till en läsare. Vilken läsare som helst går bra.)

Jo, det finns som ni allihop (förutsätter jag) vet en traditionell maträtt som består av köttfärs som man steker med chilisås i en lagom stor stekpanna, och som man sedan knäcker tre-fyra ägg över så att det liksom göttar runt i vartannat tills man får något i stekpannan som i all enkelhet är stekta ägg fyllda med köttfärs. Sen strör man ganska mycket Västerbottensost över. Jag vet att den här maträtten finns eftersom jag gör den ganska ofta.

När jag gör den till exempel på söndagsmorgnarna nuförtiden ser den ut ungefär så här:

Ni ser ju. Flera av er måste ha gjort det här själva hundratals gånger. Det är en fin gammal svensk klassiker, det är jag säker på. Men nu står min fru här (hon äter inte kött, man kan inte begära att hon begriper klassiker då) och säger att jag har ”hittat på” alltihop. Eller hon säger visserligen inte ”hittat på” rent ordagrant, hon säger att jag har ”problem”, men ni förstår ju själva premissen. Och när jag insisterar på att det här faktiskt är en riktig maträtt som bergis är med i flera seriösa kokböcker (eller åtminstone i flera kokböcker) så lägger hon armarna i kors och gör den där minen som hon gör när hon säger ”vad HETER den då?” och så säger hon: ”Jaha. Vad heter den då?”.

Och det vet jag ju inte. Jag kallar den ”kägg”. Eller ”breakfast for almost champions”.

Så…vad heter den på riktigt? Ni är minst sex-sju personer som läser den här bloggen med någon form av regelbundenhet. Någon av er måste fan veta.

Köttfärs, ägg, ost. Innan min läkare började hålla på och lägga sig i vad jag åt brukade jag förstås göra det här med bacon och chorizo och ganska mycket mer ost och äta alltihop med generösa mängder bearnaise, eftersom jag anser att den här maträtten är en lagsport. Ett par gånger har jag även prövat att göra lite mer smetig konsistens av den och låta den svalna och sedan rulla den till bollar och fritera bollarna i mjöl och öl. Jag kallade det försöket ”frityrsel” för man behövde sitta ner en liten stund när man hade ätit färdigt.

Men nu pratar vi alltså om den helt vanliga klassiska dietvarianten.

Köttfärs. Ägg. Ost.

Kan NÅGON civiliserad människa berätta för min fru att det är en etablerad maträtt och att den har ett namn?

Kaka tänker INTE ta skit av maka för det här. Ungar måste faktiskt lära sig någon gång.

Visst, om vi nu tvunget ska försöka förklara det här för barnen och ge allt som har hänt här ikväll någon sorts kulturell förankring och sådär, så absolut, låt mig i så fall börja från början:

Jo förstår ni, kära barn, att under den tid i historien för några hundra år sedan då de europeiska länder som för tillfället hade mest vapen hade för vana att utropa militärt underlägsna nationer i andra världsdelar till sina ”kolonier”, ägnade de sig såvitt jag begrep det under SO-undervisningen i högstadiet ofta åt att sticka ner sina egna länders flaggor i marken för att markera detta. Det är förstås en sedvänja som sedermera adopterats av såväl glada funktionskläder med snorskägg som precis bestigit berg som av män i sina bästa år iklädda silveronepiece som landat på månen.

Se något. Sätt en flagga i det. Utropa det till din egendom.

En alldeles utmärkt fungerande taktik när det gäller länder, berg och himlakroppar, onekligen. Men ni, kära son och kära dotter, verkar nu alltså ha fått för er att det borde funka ungefär likadant om man slickar sig själv på händerna och sedan rör vid alla kakor.

Ni naiva små änglar.

Herregud.

Och nu vill er mamma att jag ”förklarar” det här för er eftersom ni är ”ledsna”.

Så alltså, kära son och kära dotter, låt detta bli en av de viktigaste läxorna jag lär er om hur livet fungerar: Jag är er pappa. Saliv är tjockare än vatten. Jag räknar det där som att jag har slickat på kakorna själv.

Ni borde ALDRIG ha lagt tillbaka dem på tallriken.

Angående diskmaskinen

Först var det glas som inte får stå var som helst och sen var det vissa glas som inte får diskas i diskmaskinen alls och sen var det bestick som skulle stå upp eller ner eller vad fan det nu var och nu är min pappa här och säger att man inte får ha vassa knivar och osthyvlar i diskmaskinen för då blir de ”slöa”.

Jag klarar inte av den här sortens komplikationer i mitt liv.

Det hade varit en lösning att bara äta take away-lunch resten av den här föräldraledigheten men jag tänker INTE ge min pappa och min fru en enda möjlighet att få börja diskutera källsortering.

Så det här kommer bli en lång vinter.

Jag säger inte att jag hade större förväntningar på konceptet

Jag säger inte att jag är besviken på fars dag eller så. Inte alls. Jag har sedan jag först kvalificerade mig för nominering för fyra år sedan haft fyra utmärkta fars dagar. Jag har kaffekoppen, slipsen och förra året lät mina barn mig gå på toaletten ensam.

Men jag säger bara att i-n-n-a-n jag blev pappa så…ja. Ni vet vad jag menar. Ni vet när ett NHL-lag vinner Stanley Cup i hockey och alla spelarna får turas om att ta med pokalen till sina hemstäder, och hundratals människor kommer till det lokala torget för att röra den och applådera och främlingar kommer fram till den där spelaren på gatan för att berätta att han har gjort hela bygden stolt.

Jag ska inte säga att jag är besviken, men innan jag blev pappa så var det lite så jag trodde att det skulle vara att gå med barnvagn på Ica på fars dag.

Men nu är det fan fjärde året i rad som jag får stå i kö som en helt vanlig människa på en helt vanlig dag. Inte ens några rabatter eller specialerbjudanden eller en ”vi bjuder på påsen idag”. Inte ens en high-five.

Man kunde ha fått en high-five.

Den här farens dag

De väckte mig imorse och gav mig en hel tårta, en fulladdad iPhone och lovade att de inte skulle störa mig på 20 minuter.

Jag älskar min familj.

Jag tänker inte börja prata om att hon jinxade vädret här

Men min fru drog fram sitt himla vintertäcke, och dagen EFTER började det snöa i Solna.

Täcke. Mindre än 24 timmar.

Frikkin snö.

Hon säger förstås att det är en ”slump”, men jag har faktiskt studerat religionshistoria vid Lunds Universitet och jag kanske inte kommer ihåg precis allt därifrån för jag har kanske inte jättebra minne och glömmer kanske slutet på filmer ganska ofta men jag är faktiskt g-a-n-s-k-a förbaskat säker på att när den där Jona i Bibeln var ute på den där båten och det blev storm och alla de andra fiskarna på båten bara ”vad är det där?” och Jona bara ”det är mitt vintertäcke”, då blev han uppäten av en val.

Jag säger inte att min fru borde bli uppäten av en val men jag säger bara att JAG SÄGER BARA.

Snö.

Nu måste jag gå ner i källaren och hämta mina vinterkepsar.

Glas i hus

Min fru och jag har bråkat om diskmaskinen igen. Lite mer specifikt så har hon påstått en massa fullständiga vansinnigheter som att man inte kan sätta vilken sorts disk som helst var som helst i diskmaskinen utan att man måste sätta i disken enligt ett särskilt SYSTEM med de stora glasen i en rad och de små glasen i en annan rad och tallrikarna vända åt ett visst håll och en massa andra dumheter.

Hon hävdar kort och gott att man kan sätta in disk i en diskmaskin FEL. Jag hävdar att om disken är i diskmaskinen och luckan går att stänga så har man fullföljt uppdraget.

Hon är som vanligt fullständigt oresonlig. Trots att jag har jobbat som diskare på Harry’s i min ungdom och därmed har PROFESSIONELL ERFARENHET att luta mig mot.

Dessutom har hon fått för sig att man inte får sätta glas i det undre lagret i diskmaskinen utan måste diska dem i det övre lagret. Som om det spelar roll. Som om diskmaskinen diskar olika på olika platser inuti sig och håller på och diskriminerar mellan övre och undre lagret. Och ja, jag vet för fan att det undre lagret har fack anpassade för tallrikar och att det övre lagret har utrymmen anpassade för glas, men det är ju bara ett f-ö-r-s-l-a-g. Om man får slut på plats i det övre lagret för att man kanske använder rätt många juiceglas och kaffekopper men inte proportionerligt antal tallrikar eftersom man kanske äter kebaben direkt ur folien några dagar i rad så får man flytta n-e-r glasen till det undre lagret.

Jag tänker inte stå här och bli dömd för det.

Vi har inte bråkat så här mycket sen hon fick för sig att det ”inte är ok” att vända upp och ner på cheesecaken och skära sin bit horisontellt så att man får mest botten när det är ens tur att skära sin cheesecakebit.

Hur som helst.

Vi har diskuterat allt det här lite mer grundligt nu och jag behöver även få veta om ni är Team Besticken-med-den-vassa-sidan-neråt i den där korgen som man diskar besticken i eller om ni är Team-vassa-sidan-uppåt.

Jag tänker inte alls lägga någon värdering i vilken sida ni väljer här men om ni är Team-vassa-sidan-uppåt är ni med terroristerna.

If you can’t stand the heat

Jag: Vad är det här?

Fru: Mitt nya täcke.

Jag: Det är ju JÄTTETJOCKT!

Fru: Ja. Det är mitt vintertäcke.

Jag: Det kommer ju bli JÄTTEVARMT!

Fru: Ja. Det är själva tanken.

Jag: Men du vet att jag inte klarar av att ha ett så varmt täcke! Jag kommer svettas ihjäl!

(Den sortens tystnad som insinuerar att hon tänker insinuera att det inte är ett problem eftersom det inte är mitt täcke)

Fru: Det är ju ganska bra att det inte är ditt täcke då, eftersom du har ditt eget täck…

Jag: (Möjligen, möjligen, möjligen en smula överdrivet uppjagad) Vi har varit gifta i fem år! Du vet mycket väl att jag snor ditt täcke när jag sover! Och nu kommer jag bli jättevarm när jag gör det!

Fru: Ja.

Jag: Ja!

Fru: (Som om det inte alls är ett problem) Sluta sno mitt täcke då.

Jag: Hur kan du vara så här egoistisk?

Fru: (Som om det är JAG som är egoistisk) Är det JAG som är egoistisk nu?

Jag: SKA VI BEHÖVA HA HELA DISKUSSIONEN OM VARFÖR CHOKLAD SKA LIGGA I KYLSKÅPET NU IGEN?

(Ganska lång tystnad)

(Plats för viss eftertänksamhet)

Jag: Okej, det kan eventuellt vara jag som är lite egoistisk då…

(Kortare tystnad)

Jag: Men på tal om det s…

Fru: (Faktiskt ganska känslokallt om jag får vara helt objektiv) Jag tänker inte tala om var jag har gömt min sista choklad.

Jag: (Kanske eventuellt med en lättare överreaktion) VARFÖR TÄNKER DU BARA PÅ DIG SJÄLV!!!???

(Ganska lång tystnad)

(Plats för viss eftertänksamhet)

Jag: (Harklar mig) Alltså, jag har inte ätit choklad på hela dagen. Jag har haft lite humörsvängningar. Jag har ätit ganska mycket choklad på sistone, den där med jättehög kakaohalt, och vafan, jag googlade. Och det känns fan nästan som att jag har…du vet…problem. Tycker du att jag uppvisar tecken på att ha problem?

Fru: (Tar sitt täcke) Tro mig, älskling. Det är alldeles för sent på kvällen för att jag ska orka ens börja räkna upp dina problem.

Jag skiter i vad hon säger

Jag har köpt en ny keps. En Nascar-keps. Med Kevin Harvicks nummer på. Kevin Harvick är en förare i Nascar och om man vet det så fattar man varför det är himla fint och speciellt och om man inte vet det så vet man det nu och då borde man fatta. Det är en utmärkt keps. Den har Nascar-loggan på knäppningen där bak och allting.

Och den är ny.

Helt ny.

Och jag gick runt här och hade den på mig hela kvällen.

Och visst, jag kanske möjligen kan ge henne att det kanske inte är exakt som när hon har klippt lugg och det tar mig flera dagar innan jag märker det. Men när hon inte ens gör minsta tecken på att ha uppmärksammat att jag har köpt ny keps på en hel kväll så är det det faktiskt lite som när hon har klippt lugg och det tar mig flera dagar innan jag märker det.

Jag gjorde till och med slow motion-piruetten och min ”jaha, märker du något annorlunda med mig ikväll kanske?”-grej.

Och vet ni vad hon sa då? Vet ni vad hon sa till mig, efter sju års förhållande och fem års äktenskap och två barn? Till mig, jag som är hennes livs stora kärlek och hennes eviga ljus? Vet ni det?

Hon sa: ”Du har glass på tröjan”.

Jag har ALLTID glass på tröjan, det är för fan inget ANNORLUNDA med det!!!