Fredrik Backman's Blog, page 15

Jag vet att mina grannar gör det här för att stressa mig

Min fru suckar förstås och håller på om att ”allting i hela världen handlar faktiskt inte om dig Fredrik”, men jag ser ju klart och tydligt att de har gjort det. Flera stycken. Två däruppe till vänster och två uppe till höger och minst två stycken där i mittenlängan. Och jag vet för fan mycket väl att de gör det här för att stressa m-i-g!

OCH DET ÄR FÖR FAN FUSK OM MAN SÄTTER UPP JULBELYSNINGEN I FUCKING N-O-V-E-M-B-E-R!!!

Julsama bin Laden.

Jag kommer ändra varenda brevlådelapp till Julsama bin Laden. Det ska ni ha klart för er.

This ain’t a love song

Så min fru och jag var på banken. Och mannen på banken började ställa frågor kring hur vi såg på vårt pensionssparande. Och jag frågade hur han menade. Och det är väl möjligt att jag har lite svårt att koncentrera mig på den sortens samtal och verkligen ta dem på allvar. Och mannen tittade rakt på mig och sa: ”Det jag menar, Fredrik, är om du har börjat ställa dig själv frågan vad för slags liv du vill leva när du blir äldre, och vad du ser fram emot då?”.

Och då tänkte jag efter en ganska lång stund. Och sen sa jag som det var. Att det jag verkligen ser fram emot när jag blir riktigt gammal är att rusa fram till främmande 30-åriga män på Ica som är ungefär lika långa och har ungefär samma hårfärg som jag och rycka tag i dem och väsa: ”Jag är du från framtiden. Jag har rest hit för att berätta att världens öde ligger i dina händer. Kom!”.

Jag menade det som ett skämt.

Eller inte som ett skämt, givetvis, för jag ser verkligen fram emot det där också. Men jag ser ju fram emot andra grejer samtidigt. Jag har inte tänkt att det där ska utgöra HELA min pension, liksom. Jag menar, Ica kanske inte ens finns när jag blir riktigt gammal.

Men hur som helst så tycker jag att när mannen på banken precis efter det frågade min fru: ”Och du? Ser du fram emot samma saker som han gör?”. Och min fru utbrast ”förlåt, vad sa du? Om jag ser fram emot saker om han dör?”. Och det faktiskt kändes som att hon såg lite hoppfull ut där för ett ögonblick.

Då känner faktiskt inte jag att ”hörde fel” verkligen berättar hela historien om hennes känslor.

Reklam

Jo, hej. Det är jag som vanligt. Jag ska försöka hålla det här så snabbt och smärtfritt som möjligt:

Jag gav någon gång i höstas ut en bok som heter ”Britt-Marie var här”. Man kan köpa den, om man har mycket fritid och högst tveksamma ekonomiska prioriteringar. Om man händelsevis vill köpa ett signerat ex (jag har ritat i dem också, jag ber om ursäkt för det men jag får inte rita hemma för mina barn säger att det är deras papper) så har CDON.com låtit mig kladda med bläck i några av deras böcker. De finns att köpa HÄR, om man är på det humöret.

Om man mot all rimlig förmodan även vill träffa mig så ritar jag i folks böcker lite mer live and direct efter önskemål och begäran enligt det här schemat fram till juletid:

20 november (det är imorgon, alltså, i år), Nykvarns bibliotek.  Jag kommer svara på frågor och grejer om grejer och den typen av grejer först, och efter det ritar jag ponnys och grejer. Om man vill. Alla grejer är valfria. (Nykvarn ligger enligt Google Maps inte så värst långt från Södertälje och jag hoppas att det inte finns mer än ett bibliotek.) Börjar 18.30. Mer info HÄR.

1 december, NK Bokhandel (eller ”Bobergs matsal” står det i ett mejl från mitt förlags PR-ansvarige ser jag nu, men jag tror att det ligger bredvid bokhandeln, som såvitt jag förstår ligger på NK, som är ett köpcentrum, jag kommer googla allt detta lite bättre när vi börjar närma oss), Stockholm. På just det här evenemanget kommer det även finnas riktiga författare, så här måste vi uppföra oss. Men jag ritar ponnys som vanligt. Ponnys som uppför sig. Börjar klockan 18. Biljetter säljs i bokhandeln.

14 december, Umeås nya kulturhus, Umeå. Det är invigning av ett nytt kulturhus i Umeå, har jag förstått. Om jag inte har missförstått och det i själva verket är en hejdåfest för det gamla kulturhuset. I så fall ber jag om ursäkt. Det kan även vara någon sorts intervention där alla Umeås vänner tycker att det här med antalet kulturhus helt enkelt har gått för långt. Men hur som helst: Jag är i Umeå. Jag vet inte exakt vilken tid men jag har flygbiljetter där det står att jag landar runt 12 och åker hem runt 17.30 så jag förmodar att det blir någon gång däremellan. Om någon av er är i Umeå just då och inte hittar mig kan ni mejla på Backmanland@hotmail.com. Det löser sig.

18 december, Hötorget Akademibokhandeln, Stockholm. Det här blir en slags lunchsignering mellan 11 och 14, för då är båda mina barn på förskolan och jag kommer inte ha jättemycket för mig eftersom jag inte har något jobb och alla mina vänner säger att de har det. Men jag skrotar alltså runt i affären mellan 11 och 14 så om någon har lust att svänga förbi är det bara att knacka mig på axeln. Om man nu händelsevis har ett sånt där jobb att vara på går det säkert bra att gå till butiken i förväg och köpa en bok och be den vänliga personalen vänligt att få lämna en lapp med instruktioner om hur jag ska signera (jag är rätt dålig på att ta instruktioner så det blir förmodligen något annat) så kan man säkert hämta upp den efter att jag varit där.

20 december, Center Syd Akademibokhandeln, Löddeköpinge. Här har jag ju varit varenda år sedan någon lät mig börja signera saker från första början så det är inga oklarheter egentligen, men Center Syd är alltså för den som tidigare missat det ett familjärt litet köpcentrum vackert beläget intill motorvägen mellan Malmö och Helsingborg (eller det omvända, varför någon resonlig människa nu skulle vilja köra åt det hållet). Jag börjar 13.30. Sven Melander börjar 12. Om ni bara har tid med en förstår jag att ni väljer Sven Melander, det hade jag också gjort. Men om ni stannar tills det är min tur kommer säkert Johan Zillén, som är chef i butiken, att som bonus hålla en lång monolog för hela kön om varför ni borde köpa Amanda Palmers nya bok istället för min. Det kan vara värt att stanna för.

Patient zero

Så först var jag förkyld. Och då sa min pappa direkt ”är du säker på att det inte är den där vinterkräksjukan?” och jag sa ”ja, jag är säker”. Och sen blev barnen också förkylda, och då sa min pappa direkt ”är du säker på att det inte är den där vinterkräksjukan?” och jag sa ”Ja! Jag är säker!”. Och sen skulle min dotter vaccineras, och efter det är det helt normalt att få lite feber. Och då sa min pappa ”var ni på sjukhuset och vaccinerades?” och då sa jag ”på barnavårdscentralen” och då sa han ”det är på sjukhus man smittas av alla de där vinterkräksjukorna vettu” och då sa jag ”hon har inte fått vinterkräksjukan”. Och sen fick hon feber. Och då sa min pappa ”har hon feber?” och då sa jag ”det är helt normalt” och då sa han ”du är säker på att det inte är den där vin…” och då sa jag ”JA! Jag är SÄKER!”.

Och sen fick jag vinterkräksjukan.

Och eftersom mina föräldrar nu råkade vara på besök i staden där vi bor så beslutade vi att vår son skulle bo hos dem i ett dygn, för att undvika att han blev smittad. Och jag såg till att inte krama vår son eller vara i närheten av honom alls precis innan han skulle bli upphämtad. Men PRECIS innan han skulle gå och han hade overallen på och allting och min pappa hade ytterskorna på och allting så började vår son tjata om att han ville ha vatten. Så jag hämtade ett vattenglas. Och nu ringde min pappa och sa att vår son ”verkar hängig”. Och då sa jag att han kanske bara är trött, och då sa min pappa ”mmm, kanske det”.

Och sen sa jag ”alltså, jag me…” och då sa min pappa ”du rörde vid vattenglaset”.

Och sen sa han att han skulle ringa tillbaka ”om 30 minuter”, och sen la han på. Och nu har vi inte pratat på 29 minuter och jag sitter här och stirrar på telefonen.

Så.

Om en minut är antingen allting bra eller så är min pappa House.

Här öppnar inom kort en blogg

Mitt martyrskap efter vinterkräksjukan är på väg att gå över. Vilket lite mer exakt innebär att jag har levlat upp från att gå runt runt runt i lägenheten insvept i ett täcke och tycka synd om mig själv och gny som Chewbacca kanske hade gjort om det hade varit jättejättejättesynd om Chewbacca, till att istället ligga i fosterställning i soffan och dricka mycket små klunkar juice och sucka djupt som en manodepressiv Flipper och tycka synd om mig själv.

Innan man vet ordet av kommer jag sitta i en fåtölj under en filt och tycka synd om mig själv. Och efter det kommer jag vara redo att bege mig ut i världen igen så att jag kan sluta tycka synd om mig själv och låta världen tycka synd om mig istället.

Sedan vet man aldrig vad som kan hända.

Jag kanske startar en blogg.

Bloggen tillfälligt stängd på grund av vinterkräksjuka

Eller, ja. Den HAR varit stängd på grund av vinterkräksjuka det senaste ett och ett halvt dygnet.

Nu är den stängd eftersom jag måste påbörja det exceptionellt omfattande och tidskrävande efterarbetet att gå runt, runt, runt i lägenheten insvept i ett täcke och tycka synd om mig själv.

Kort påpekande angående föregående blogginlägg

Somliga verklighetsbesatta läsare gör i kommentarsfältet till föregående blogginlägg gällande att bloggens loggboksuppdatering är felaktig, då det idag faktiskt tydligen är ”söndag”.

Bloggen vill bara helt kort påpeka att detta är felaktigt.

Mentalt åker den här bloggen lördag.

Hela dagen.

The blogg is back in town

Godlördag. Bloggen tog alltså tydligen semester i två dagar här, om det händelsevis kom förbi någon och undrade varför lamporna lyste trots att ingen var hemma. Det berodde inte på att jag var upptagen med att vara upptagen med något, men ibland måste man ju…ja, ni vet, stanna upp och lukta på blommorna och äta ost och titta på repriser av medelviktiga NFL-matcher och sådär.

Jag kommer i alla fall tillbaka bärandes den nyförvärvade livsvisdomen från vardagen att om man är på ett bibliotek med sina barn en dag i november och det är ganska många andra barn och deras föräldrar där samtidigt, och man på ett högeffektivt sätt vill sortera ut vilka av de där föräldrarna som är den typen av föräldrar som inte riktigt kan knyta näven i fickan och vara tysta om de hör en annan förälder uppfostra sina barn fel, då är det en utmärkt strategi att råka säga ”titta på fiskarna!” till sin ettåriga dotter och peka på en bild av en grupp delfiner inne på barnavdelningen.

Jag vill till mitt försvar påtala dels att kvaliteten på teckningen lämnade fältet ganska öppet för tolkning, och dels att ”titta på däggdjuren!” inte riktigt har samma SCHWUNG när man pratar med en ettåring, men det får man väl inte säga på det här jävla biblioteket längre.

Hur som helst: Kommentarsfältet till det förra inlägget tycks luta åt att maträtten med kötffärs, chilisås, Västerbotten och stekta ägg bör kallas ”göttröra”. Om jag har räknat rösterna fel så beror det på att jag inte har räknat alls, och om Raggoparden tänker fortsätta betrakta det här med demokrati som ett liberalt hittepå så vill jag vidhålla att ”huevos con carne” fan bara betyder ”ägg med kött” och det är som folk som döper sina hundar till ”Hund”. Och på tal om hundar kan ju ni som associerade ”varm hög” till vad ni nu associerade det till glädjas åt att VARA SÅNA SOM FÖRSTÖR ALLT FÖR ALLA!

Påminn mig om att aldrig göra låta Rorschachtest ligga framme i närheten av er.

Glädjande nog dök det dock även upp ett turkiskt namn som jag är mer benägen att anamma: ”Kimali yumurta”.

Sen visade det sig att det betyder exakt samma sak som ”huevos con carne”.

Det har varit en dålig dag för demokratin.

Nu ska jag äta.

Läsarinteraktion. (Det är jag som interagerar med läsare, alltså. I de allra flesta fall utan att någon har bett om det.)

Angående det blogginlägg jag skrev häromdagen rörande stekta ägg med köttfärs och ost (om man inte har läst det inlägget och händelsevis skulle ha slut på kvalitetsinternet så kan man scrolla neråt här i bloggen tills man ser ost) kom det in en hel del förslag på vad det kunde kallas, men låt oss nöja oss med att konstatera att de allra flesta faktiskt var en enda lång besvikelse. (Att flera av er ÖPPET visade era sympatier för min frus samhällsomstörtande tendenser tänker jag inte ens nämna. I alla fall inte mer än en gång. Den här gången.)

Att kalla det här för en ”omelett” som flera av er håller på med är faktiskt rätt upp och ner provocerande. Omelett innehåller mjölk eller grädde eller andra nötkreatursrelaterade grejer som man gör en smet av. Det här är bara stekta ägg, som man så att säga inkluderar hela nötkreaturet i istället. Det är skillnad på stekta ägg och omelett. Sluta håll på.

Av de lite mer seriösa svaren framkom i alla fall att det här äts regelbundet i väl valda delar av Libanon (jag har inte kunnat konfirmera detta med min breda libanesiska vänskapskrets eftersom min breda libanesiska vänskapskrets består av en person och han är vegetarian och faktiskt inte ens särskilt bred och det går inte att resonera med honom om sånt här, eller om fotboll, men det är en helt annan historia och egentligen inte hans fel ty han må icke rå för att han föddes in i denna värld som Arsenalsupporter). Det framkom även förslag på andra geografiska tillhörigheter med tillhörande variation av utländska namn. Flera av bokstäverna i de föreslagna namnen hade sneda streck ovanför bokstäverna. Jag tror att åtminstone ett av dem var franskt. Det blev kaos.

Något hederligt svenskt namn framkom hur som helst över huvud taget inte (och säger ni ”omelett” en gång till så kommer jag rulla in mig i en matta och aldrig komma ut!) och bortsett från att trogna blogghäcklaren ”Hoddle” föreslog ”Manchester Uniteds försvarspel” eftersom det såg ”lika smetigt ut” så har jag sorterat ner de seriösa förslagen till fem finalister. De är:

1. JG som föreslår ”färsfrittata”.

2. MN som föreslår ”sportsluring” eftersom det är vad hennes far och farfar kallar det när de steker allt de hittar i kylskåpet och sedan bara knäcker ett par ägg över alltihop. (Och om någon av er andra tänker skrika ”BONDOMELETT!” nu så tänker jag skrika fula saker tillbaka inifrån min matta!).

3. Raggoparden som föreslår ”huevos con carne”.

4. Erik som föreslår ”göttröra”.

5. Anna, som i egenskap av sambo till en entusiast av varianter på samma maträtt kallar den ”varm hög”.

Ska vi rösta, eller?

Ett äktenskap. I sammanfattning.

Jag: Förresten, en grej jag tänkte p…

Fru: Nej.

Jag: Du vet inte ens vad jag tänker sä…

Fru: Jo.

Jag: Men kan du inte i alla fal…

Fru: Nej.

Jag: Jag försöker ju förkla…

Fru: Nej.

Jag: Jag vet vad du TÄNKER, men det kommer inte alls bl…

Fru: Nej, du vet inte vad jag tänker. Och jo, det kommer bli exakt som jag tror.

Jag: Men de kommer inte bli ditt ansvar, menar jag, jag kommer sköta om dem helt sjä…

Fru: Svaret är nej.

Jag: På vilken fråga?

Fru: På alla frågor.

Jag: Jag kommer inte ens ha dem HEMMA, okej? Några kan vara hos mina föräldrar, de har skitmycket plats. Och några kommer vara på kontoret, och sen kanske man kan hitta såna där foderfamiljer som man har till hundar där de kan få bo ett tag oc…

Fru: Nej.

Jag: Tänk om det här hade varit KATTER! Då hade det var EXAKT SAMMA SAK och då hade det varit en helt OMVÄND diskussion och då hade DU vari…

Fru: Du menar om vi hade haft den här diskussionen om 40 000 katter?

(Tystnad)

Jag: Okej. Inte e-x-a-k-t samma sak då.

(Tystnad)

Jag: Men kan vi inte i alla fall ringa och fråga om vi får komma och titt…

Fru: Det här är sista varningen, Fredrik. Nu går du ut från badrummet.