Christian Engström's Blog, page 63

Vad Piratpartiet har gjort i EU-parlamentet

Rick skriver en utmärkt sammanfanttande bloggpost (på engelska) om vad Piratpartiet har gjort hittills i EU-parlamentet.

Telekompaketet 2009, att vi fick stopp på ACTA 2012, att Gröna gruppen antog Piratpartiets program för legaliserad fildelning 2011, och att språkbruket (åtminstone i det rättsliga utskottet JURI) har hyfsats så att man inte lika ofta hör barnsliga och manipulativa uttryck som “copyright-stöld” eller “piracy” för att beskriva upphovsrättsintrång.

Politik är en långsam sport, och ingenting bra händer över en natt. Men under de drygt tre år som Piratpartiet har varit representerat i EU-parlamentet har vi visat att vi gör skillnad, och sakta men säkert kan leverera framsteg när det gäller synen på upphovsrätten i det moderna samhället.

Idag är det 600 dagar kvar till EU-valet 2014, och vi fortsätter arbeta inne i parlamentet för att leverera fler framgångar. Men vi kan redan konstatera att vi är på rätt spår, och att vi gör skillnad. Med “vi” menar jag då hela piratrörelsen, både vi som jobbar i Bryssel och alla aktivister på utsidan som skapar det politiska trycket som är nödvändigt för att andra politiker ska vakna upp och vilja börja tänka konstruktivt på informationspolitik.

Ingenting kan stoppa en idé vars tid har kommit, men för att nya idéer ska spridas krävs det ändå att ett stort antal människor lägger ner tid och energi på att sprida dem. Det är Piratpartiets huvuduppgift, och det är vad vi har ägnat oss åt sedan vi blev invalda i EU-parlamentet 2009.

Det är uppenbarligen mycket som återstår att göra, så därför fortsätter vi med oförminskad styrka. Men det är roligt att redan nu kunna konstatera att vi är på rätt spår och att det går bra.

…………

Läs också: Tre segrar i halvtid i EU-parlamentet (Telekompaketet, böcker för synskadade och att Gröna gruppen antog vårt program om legaliserad fildelning)

En modern innovationspolitik utan patent

I fredags talade jag inför huvuddelen av Sveriges patentombud om vad Piratpartiet vill med patent, varumärken och upphovsrätt. Ingen ska beskylla mig för att enbart predika för kören.

Även om jag inte direkt tror att jag lyckades övertyga just den här församlingent (i vart fall inte vid sittande bord) om att det bästa för Sveriges och Europas ekonomi vore om vi la ner patentsystemet så fort som möjlig, var det väldigt trevligt och många intressanta frågor efteråt.

Mjukvarupatent, och segern 2005 när aktivistnätverket FFII stoppade EU-direktivet som skulle legaliserat dem, var ett av de ämnen jag tog upp. Med anledning av det postar jag nu om en text som jag skrev 2004 på svenska och på engelska, som förklarar hur det Europeiska Patentverket resonerar när de fortsätter att bevilja mjukvarupatent trots att det är uttryckligen förbjudet i den internationella konventionen som ska styra deras arbete.

Det här illustrerar det som forskarna Michele Boldrin och David Levine skriver i sin studie The Case Against Patents (pdf 25 sidor, sammanfattande artikel), nämligen att de interna incitamentsstrukturerna inom patentsystemet gör att det finns ett permanent tryck att sänka kraven på uppfinningshöjd och vidga det patenterbara området, vad det än står i lagen, och hur samhällsskadlig den här utvecklingen än må vara.

Alla patentjurister tjänar på att det beviljas fler patent, vare sig de jobbar på patentverket, i de speciella patentdomstolarna, på patentavdelningen på storföretag eller på privata patentombudsfirmor. Därifrån är logiken enkel. Lägre krav på uppfinningshöjd leder till fler patent, så därför sjunker uppfinningshöjden alltid med tiden. Patent på fler områden leder till fler patent, så därför vidgas det patenterbara området alltid med tiden.

Europas ekonomi har problem, och vi behöver få fart på tillväxten. En av de få konkreta åtgärder som faktiskt ligger i politikernas är att avskaffa patentsystemet så fort som möjligt. Det skulle vara en total omsvängning mot den politik som har styrt EU de senaste 20 åren, men det är i sig ett gott tecken. Men det skulle vara en konkret åtgärd för att höja innovationsnivån i Europa.

Det är uppenbart att den innovationspolitik som Europa har satsat på hittills inte har fungerat. Finns det någon som minns Lissabonstrategin, att EU skulle vara den snabbast växande ekonomin i världen år 2010? Den strategin misslyckades totalt, men följden blev bara att EU tog samma strategi, döpte om den till Europa 2020 och satte det magiska årtalet till 2020 istället.

Ingen förnuftig människa kan på allvar tro att exakt den strategi som misslyckades till 2010 plötsligt ska börja fungera till 2020.

Om man gör som man brukar kommer det säkert att gå som det brukar. Vill man att det ska hända någonting annat måste man göra någonting annat.

Piratpartiet har ett konkret förslag på hur vi kan välja en radikalt annorlunda politik för innovation och tillväxt än den EU hittills har försökt.

Finns det någon som är intresserad av att diskutera den saken?

Kan jag patentera min film?

Ett inlägg om mjukvarupatent, lustigt nog

Den här texten skrev jag i januari 2004, under striden mot EU-direktivet som skulle ha legaliserat mjukvarupatent i Europa. Vi vann, och direktivet avslogs, men texten är lika aktuell idag, för praxis på det Europeiska Patentverket EPO har inte ändrats. Det här är förklaringen till hur EPO kan fortsätta bevilja mjukvarupatent, trots att det uttryckligen står i den Europeiska Patentkonventionen EPC att det är förbjudet. Texten finns även på engelska.

Om du precis har spelat in en nyskapande film och besöker en patentbyrå för att diskutera om du kan få patent på filmen, kommer du att bli fullständigt utskrattad.

–Filmer och andra konstnärliga skapelser skyddas av upphovsrätt, inte patent, förklarar patentjuristen tålmodigt, medan han inombords ler i mjugg åt alla som tror att “intellectual property” är någon formlös gröt som innefattar allt och alla, och inte förstår att det är helt olika lagar som reglerar upphovsrätt och patent, och att de lagarna har helt olika syften.

–Det var rysligt trevligt att träffas, men nu har jag viktiga möten med uppfinnare som vill förhindra att andra använder deras idéer, avslutar han och sträcker fram handen.

Men du har sett fram mot det här mötet länge, och inser att du kommer att bli debiterad för en hel timme i vilket fall som helst, så du står på dig och ber att få veta exakt vad det är i patentlagstiftningen som gör det så omöjligt att få patent på din film.

–Det är en otroligt bra film, förklarar du, den är helt ny, den har aldrig visats offentligt, den är innovativ, och den kommer att revolutionera hela filmindustrin i ett slag. Är det inte precis sådana idéer som patent är till för att skydda?

Patentjuristen, som ju inte har sett din film och därför inte kan bemöta dina påståenden i sak, drar en djup men diskret suck och tar sin tillflykt till en juridisk föreläsning.

–Vad som är patenterbart eller inte i Europa regleras av den Europeiska Patentkonventionen EPC, säger han medan han klickar fram PowerPoint-bilderna som han har använt så ofta på sina introduktionsföreläsningar.

Konventionen innehåller avsiktligt ett antal begränsningar på vad som är patenterbart. Exempelvis kan man inte få patent på ren matematik, eftersom ett sådant patent i praktiken skulle innebära att man försökte reglera vilka tankar som människor får ha i sina huvuden, vilket inte bara brukar visa sig vara ohållbart i praktiken, utan också, vilket är det väsentliga här, skulle strida direkt mot själva grundsyftet med patentlagstiftningen, som är att underlätta att idéer sprids, inte att motverka det.

Så matematiker är medvetet utestängda från att kunna få patent inom sitt område, inte för att de är onda människor — det är de oftast inte — utan för att lagstiftaren gjorde bedömningen att utvecklingen inom det matematiska området inte skulle gagnas av patentskydd för sådana idéer.

Av den här anledningen finns det ett antal grundläggande kriterier som en idé måste uppfylla innan den ens kan kallas för “uppfinning” i den speciella betydelse som ordet har inom patenträtten. Den måste vara “teknisk” och den ska kunna tillämpas industriellt, bland annat. Idéer som inte uppfyller de här kriterierna — t ex. storyn till en film, en uppsättning regler för att spela ett spel, ett idiotsäkert sätt att säkra världsfreden — kan vara fantastiskt bra och fullständigt nya idéer, men de är likafullt inte “uppfinningar” i patentlagens mening, så man kan aldrig få patent på dem.

Förutom de här allmänna kriterierna så finns också Artikel 52 i EPC, som räknar upp vissa saker som inte är uppfinningar i lagens mening, och därför inte är patenterbara. Styckena (1) till och med (3) av Artikel 52 lyder:

(1) European patents shall be granted for any inventions which are susceptible of industrial application, which are new and which involve an inventive step.

(2) The following in particular shall not be regarded as inventions within the meaning of paragraph 1:

(a) discoveries, scientific theories and mathematical methods;

(b) aesthetic creations;

(c) schemes, rules and methods for performing mental acts, playing games or doing business, and programs for computers;

(d) presentations of information.

(3) The provisions of paragraph 2 shall exclude patentability of the subject-matter or activities referred to in that provision only to the extent to which a European patent application or European patent relates to such subject-matter or activities as such.

[fetstilen tillagd]

–Här ser du, säger patentjuristen med ett aningen överlägset leende. Läs själv i svart på vitt: en film är en konstnärlig skapelse, en aesthetic creation, som inte är av teknisk karaktär och som inte kan tillgodogöras industriellt, och även om den kunde det så skulle den i alla fall vara en av de saker som är uttryckligen uppräknade såsom icke patenterbara. Jag är väldigt ledsen, men svaret är helt enkelt nej.

Du är precis på väg att acceptera besvikelsen när du plötsligt får en briljant (ehuru icke patenterbar) idé om hur du ska kunna få ett patent på din film trots allt.

–Okej, det kanske stämmer allt det där, men då gör vi så här istället. Om jag inte kan ta patent på filmen som sådan, så skulle jag istället vilja patentera idén med en filmprojektor som visar min film. Filmen är ju alldeles ny och fantastisk och uppfyller alla tänkbara krav på uppfinningshöjd, det är jag säker på, och projektorn är ju väldigt mekanisk och uppfyller alla tänkbara krav på att vara teknisk, så filmen och projektorn tillsammans har vad som behövs för att vara patenterbara.

Javisst, naturligtvis! En projektor som visar min film är alldeles uppenbarligen en apparat av teknisk karaktär som använder de kontrollerbara naturkrafterna till att göra något som alldeles uppenbarligen är alldeles nytt, nämligen att visa min nya film!

–Nej, nej, nej, säger patentjuristen, och känner sig plötsligt mycket trött och mycket gammal. Det där håller inte alls. Man kan bara få patent på saker som är nya, och om man tar bort den gamla projektorn och bara tittar på det som är nytt, så är det bara icke patenterbara saker kvar, hur nya de än må vara.

–Om jag lovar att bara sälja kopior av filmen tillsammans med en projektor?

–Nej.

–Om jag klistrar fast filmen i projektorn, så att den inte går att ta bort?

–Nej.

–Om jag ändrar på…

–Nej.

–Om jag…

–Nej! Jag är verkligen väldigt ledsen, men det finns helt enkelt inget sätt som vi kan hjälpa dig på. En film som sådan är inte patenterbar.

Du accepterar motvilligt svaret, och vandrar långsamt hemåt med tungt hjärta.

…

När du vaknar nästa morgon finner du till din förvåning att du har blivit förvandlad till en dataprogrammerare. Efter att ha tagit saken under moget övervägande bestämmer du dig för att detta — trots allt — är att föredra framför kackerlacksalternativet, och bokar raskt in ett möte med samma patentjurist som tidigare för att diskutera ett datorprogram som du har skrivit.

–Stig in, stig in, säger patentjuristen med ett solskensleende när han möter dig i dörren, vilken befrielse att det äntligen kommer en riktig uppfinnare. Jag har fått slösa bort hela morgonen på att prata med några filmbolagsidioter som inte kunde skilja på patent och upphovsrätt. Där ser man vad fri sex och fria droger gör med förståndet. Men strunt i det, nu är det framtiden som kallar! Vilka underbara upptäckter till mänsklighetens fromma har ni att bjuda mig idag, kantänka?

Du förklarar, till en början något trevande, eftersom patentjuristen är en ganska imponerande person och du ogärna skulle se att han började spekulera i vilka lastbarheter du har hängivit dig åt för att fördärva ditt förstånd, att du skulle vilja ha patent på ett datorprogram.

–Inga som helst problem, säger patentjuristen och sträcker sig efter ansökningshandlingarna till det europeiska patentverket EPO.

–EPO har redan hunnit bevilja över 30.000 mjukvarupatent sedan praxis ändrades på nittiotalet, och här kommer ett till! Vad är det nu som du har uppfunnit?

Men innan du börjar redogöra för ditt datorprogram, som du i ärlighetens namn inte själv tycker är så där fantastiskt otroligt nyskapande, men som dina kollegor har förklarat för dig troligen är patenterbart ändå, så känner du att du skulle vilja bli lite säkrare på den juridiska grunden för mjukvarupatent.

Eftersom du på senare tid har haft omfattande informella diskussioner med ditt alter ego i filmbranschen, så uppmärksammar du juristen på Artikel 52 i EPC igen, och påpekar att listan över saker som tycks vara uttryckligen opatenterbara inte bara innehåller konstnärliga skapelser som till exempel film, utan också datorprogram. Om det nu är så att konstärliga skapelser inte är patenterbara för att de står med på listan i Artikel 52, borde detta då inte det gälla även för andra saker som står med på listan, som till exempel datorprogram?

–Nej, nej, nej, säger juristen med ett brett leende, det här är ett perfekt exempel på varför det är så viktigt att konsultera en patentjurist och inte bara tro på sånt man råkar läsa. Man måste läsa hela Artikel 52 för att förstå den rätt, se här. Om du fortsätter och läser resten så ser du att i tredje stycket så står det att förbudet mot att utfärda patent på de här sakerna bara gäller respektive sak “som sådan”. Så länge de inte är “som sådana” så kan vi patentera dem hur mycket vi vill!

Om du kommer till oss med mjukvara som sådan, då kan vi tyvärr inte hjälpa dig, det är sant, så är det. Men så länge den inte är “som sådan”, så kan vi! Det här innebär att du bara kan få patent på din mjukvara om den utgör en del i ett tekniskt system, som till exempel… kanske — javisst, där satt den! — ett datorsystem, exempelvis. Voila! Ett datorprogram som sådant är inte patenterbart, nej, nej, absolut inte konstapeln, inte som sådant inte.

Men ett datorprogram som går att köra på en dator är det! Och vet du vad det bästa är? De allra flesta datorprogram går faktiskt att köra på en dator!

…

Du hör kyrkklockan utanför fönstret slå tolv, och känner hur den magiska förvandlingen till programmerare börjar försvinna, och hur din normala filmskaparpersonlighet börjar komma tillbaka.

–Gäller det här även om jag skulle vilja patentera något annat som står med på listan i Artikel 52, som till exempel en film?

–Nej, en film som sådan är inte patenterbar, så det skulle inte alls fungera.

–Men en mekanisk projektor som visade min film?

–Om projektorn i sig var tillräckligt innovativ så skulle du kunna få ett patent på projektorn, men det skulle i så fall ändå inte täcka filmen. Filmen som sådan är inte patenterbar.

–Men om jag patenterar filmen och projektorn tillsammans, då är det ju inte filmen som sådan.

–Jag förstår att du försöker anspela på frasen “som sådan” i tredje stycket, men så kan man inte tolka den när det gäller konstnärliga skapelser. Vad den säger i det fallet är bara att en riktig uppfinning som i övrigt uppfyller alla krav inte ska bli diskvalificerad bara för att den dessutom innehåller någon av de saker som räknas upp i andra stycket. En innovativ filmprojektor är patenterbar, trots att den är fullständigt meningslös utan en konstnärlig skapelse i form av en film. Men patentet täcker inte filmen som sådan. Se på det såhär om det hjälper: man kan inte patentera pyttesmå skruvar som kommer bort om man tar loss dem som sådana, men det innebär inte att en i övrigt patenterbar uppfinning upphör att vara det bara för att den innehåller pyttesmå skruvar som kommer bort om man tar loss dem. Det är precis bara det som tredje stycket betyder i det här sammanhanget.

–Så om jag skapar något väldigt nytt genom att köra en väldigt ny film i en väldigt gammal projektor, då kan jag inte få patent på det?

–Nej, för allt det väldigt nya finns i filmen, och en film som sådan är inte patenterbar även om den är ny.

–Inte som sådan?

–Nej, inte som sådan.

–Men om jag skapar något väldigt nytt genom att köra ett väldigt nytt datorprogram på en väldigt gammal dator, då kan jag få patent på det?

–Ja, men inte som sådant.

–Men jag kan få patent?

–Ja.

–På datorprogrammet?

–Ja.

–Som sådant?

–Nej, inte som sådant.

–Men hur skiljer sig ny mjukvara på gammal hårdvara från ny mjukvara som sådan, bortsett från det som är gammalt?

–Det är fortfarande inte mjukvara som sådan.

–Men när det gäller film, om…

–Nej, nu får vi tyvärr lov att sluta för idag! säger han när du precis skulle be honom förklara en gång till när “som sådan” betyder “som sådan” och när det inte gör det, som sådant.

–Det har varit rysligt angenämt att få talas vid, men nu måste jag tyvärr kasta mig i en taxi, för jag har ett plan att hinna med, fortsätter juristen. Jag ska ner till München och prata lite med grabbarna på EPO, över en bit mat och ett glas vin och så. Och mjukvarupatenten står för notan, så att säga — visste du det, förresten, att EPO finansieras direkt av patentavgifterna, så ju fler patent vi beviljar, desto mer blir det för alla att dela på. Många patentavgifter blir det! Vi har tänkt skriva om lagen så att det blir absolut glasklart att vi kan patentera vad tusan vi vill när det gäller mjukvara — och när det gäller annat också, för den delen. Inte en dag för tidigt om du frågar mig, det har varit alldeles för många såna där oförskämda bråkstakar som har sprungit runt här och gapat om Artikel 52 på sista tiden. Jäkla dum Artikel, om jag får säga min mening. Varför ska man begränsa patent, ska inte patentjurister få lov att äta nuförtiden?

Och de där människorna i europaparlamentet, herregud, vilka tror de att de är, komma och försöka lägga sig i saker som vi redan hade bestämt. Ska man inte kunna trumfa ett vanligt enkelt direktiv genom parlamentet utan en massa tillägg och sillskägg och näsan-i-blöt-lägg…?

Hursomhelst, hej då, tjingeling, säger han plockar med sig en liten kabinväska på väg mot dörren.

–Men att stifta nya lagar, är det inte meningen att det faktiskt ska göras av de valda politikerna och ingen annan? frågar du dig själv, men råkar tydligen säga det högt också.

Han är redan halvvägs ute ur rummet, men stannar och vänder sig om och ler ett sådant där leende som man bara gör till mycket små barn som inte har förstått ett dugg.

–Naturligtvis är det så, makten att stifta lagar ligger uteslutande hos de politiker som har fått medborgarnas förtroende i fria val. Men som vi ser på saken så har de bara den makten “som sådan”.

När det gäller själva besluten så föredrar vi att fatta dem själva, uppriktigt sagt.

…………

Länk:

“Lögn och desinformation” svarar patentombudet

Läs genmälet från Ulf Kärn, som är patentombud och en av Sveriges ledande experter på området, och diskussionen om texten som följde 2004/2005.

Why Can’t I Patent My Movie?

A piece about software patents, funnily enough

I wrote this text in January 2004, during the fight against the EU directive that would have legalised software patents in Europe. We won, and the directive was rejected, but the text is just as relevant today, since practice at the European Patent Office EPO has not changed. This is the explanation how the EPO can continue to grant software patents, even though the European Patent Convention EPC explicitly says that this is illegal. The text is also available in Swedish.

If you have just made a truly innovative movie, and you go to see a patent attorney about taking out a patent for your movie, you will be laughed right out of his office.

– Film and other aesthetic creations are protected by copyright, not patents, he will patiently explain to you, while he chuckles inwardly at the silliness of people who seem to believe that “intellectual property” is some unified big fuzzy blob that encompasses everything, and don’t realize that there are completely separate pieces of legislation that regulate copyrights, patents, trademarks, designs, and trade secrets, respectively, and that they would often be in conflict with each other if they overlapped, which means they rarely do.

– Begone now, foolish film person, for I have important inventors to meet with to discuss how we can prevent other people from using their ideas, he will conclude, as he starts raising himself from his chair.

But you have traveled a long way for this meeting, and you know that you will be charged for a full hour anyway, so you demand a more detailed explanation as to exactly what it is in the patent law that makes it so unthinkable to get a patent for your movie.

– It’s a great film, you insist, it’s new, it hasn’t been shown in public yet, it’s truly innovative and it will revolutionize the entertainment industry as we know it! Surely that’s what patents are all about, isn’t it?

The patent attorney, who has not seen your film and is therefore unable to dispute any of your claims on factual grounds, resigns himself to delivering a legal lecture.

– What is patentable or not in Europe is governed by the European Patent Convention EPC, he starts, as he brings up the PowerPoint presentation that he has used in introductory classes so many times before.

The convention quite deliberately restricts the subject matter that can be patented to certain specific areas. For example, pure mathematics can’t be patented, because what you would really be doing then would be to try to restrict what ideas people are allowed to have in their heads. This is not only notoriously tricky to enforce from a practical point of view, but more importantly, it would be diametrically opposed to the fundamental purpose of the patent legislation, which is to promote the flow of ideas and information, not to restrict it.

So mathematicians are excluded from being rewarded by the patent system, not because they are evil people — in fact, most of them probably aren’t — but because the lawmakers didn’t believe that progress in the field of mathematics would benefit from having patentability extended into that area.

For this reason, there are certain basic criteria that an idea has to fulfill before it is even considered to be an “invention”, in the special sense that the word is used within patent law: it has to be “technical”, and it has to be susceptible of industrial application, among other things. Ideas that do not fulfill these criteria — a storyline for a film, a set of rules for playing a game, a foolproof way to ensure world peace — may still be spectacularly good and totally new ideas, but they are not “inventions” in the narrow sense of patent legislation, and thus they can never receive patent protection.

In addition to the general criteria for deciding if an idea falls outside the patentable domain, there is also Article 52 of the EPC, which enumerates certain things that are not inventions , and therefore not patentable. Paragraph (1) to (3) of Article 52 read:

(1) European patents shall be granted for any inventions which are susceptible of industrial application, which are new and which involve an inventive step.

(2) The following in particular shall not be regarded as inventions within the meaning of paragraph 1:

(a) discoveries, scientific theories and mathematical methods;

(b) aesthetic creations;

(c) schemes, rules and methods for performing mental acts, playing games or doing business, and programs for computers;

(d) presentations of information.

(3) The provisions of paragraph 2 shall exclude patentability of the subject-matter or activities referred to in that provision only to the extent to which a European patent application or European patent relates to such subject-matter or activities as such.

[emphasis added]

– See there, your patent attorney says with a slightly patronizing smile. Right there in black and white: a film is an aesthetic creation which is not technical in nature, it is not susceptible of industrial application, and even if it were, it would still be listed as one of the things that are explicitly not patentable. Sorry, sir, but no.

You are about to leave in disappointment, when you suddenly hit upon a bright idea to get a patent for your film after all.

– Okay, so maybe that’s true, but suppose we do it like this instead. Instead of patenting the movie as such, I would like to patent the idea of a film projector showing my movie. The movie is quite new and fulfills the criteria for inventive step quite well, I’m sure, and the mechanical projector will fulfill all the technical criteria in its own right, so the film and the projector showing it would have what it takes if they are added together.

Yes, that’s right! A projector showing my film is definitely a technical device using the controllable forces of nature to achieve something that is definitely new, namely, the showing of my new film!

– No, no, no, says the patent lawyer says an shakes his suddenly very weary head. That doesn’t cut it at all — you can only get a patent on things that are new, so when you remove the old projector and look at what’s new, it is only unpatentable things left, no matter how new they are.

– If I promise to only sell copies of the film together with a projector?

– No.

– If I glue the film to the projector, so that it can’t be changed?

– No.

– If I modify the…

– No.

– If I…

– No. I’m really very sorry, but there is really nothing we can do for you here. A film as such is not patentable.

You reluctantly accept his answer, and walk home as a broken man.

…

When you wake up the next morning, you find to your great surprise that you have been magically transformed into a software developer. After giving it due consideration, you decide that you do, after all, prefer what has happened to the cockroach alternative, and proceed to set up a meeting with the same patent attorney to discuss a piece of software that you have written.

– Come in, come in! the patent attorney shines at you as he greets you at the door, you are indeed a welcome sight, for I have spent all morning talking to bimbo brained film people who can’t tell the difference between patents and copyright, so I was in a foul mood before your blessed arrival. What great inventions have you got for me today, pray Sir?

You explain, a little warily at first, because the attorney is an imposing figure and you wouldn’t want him to call you “bimbo-brained” if you have misunderstood something, that you would like to have a patent on a computer program.

– No problem at all, the attorney says as the reaches for the application forms to the European Patent Office.

– The EPO has already granted over 30,000 software patents since praxis changed in the nineties, and here comes another one! Now, what is it that you have invented?

But before you start describing your software, which, to be perfectly honest, you yourself wouldn’t really consider to be all that spectacularly innovative, but which your friends have told you will probably be patentable anyway, you feel that you want to be a little bit more certain about the legal basis for software patents.

Because you have recently been in frequent informal consultations with you alter ego in the movie business, you direct the attorney’s attention to Article 52 of the EPC again, and point out that the list of things that appear to be explicitly excluded from patentability includes not only aesthetic creations like movies, but also computer programs. If aesthetic creations like films can’t be patented because they are explicitly listed in Article 52, oughtn’t the same apply for the other things that are also listed there, such as computer programs?

– No, no, no, the attorney answers with a reassuring smile, this is a perfect example of why you need a patent lawyer to explain things to you, rather than just rely on what you might read. You have to read the entire Article 52 to understand it properly, see? If you go on to read the rest, you’ll find that in paragraph 3 it says that the ban on patents for these things only applies to the respective thing “as such”. As long as they’re not “as such”, we can patent them as much as we want to!

If you come to us with your software as such, I’m afraid we can’t help you, that’s true. But as long as it’s not “as such”, we can! This means that you can only get a patent if the software is part of a technical system like, well… perhaps — you guessed it! — a computer system, for example. Voila! A computer program as such is not patentable, no sir, not as such. No way, no.

But a computer program that runs on a computer is! And the best part of it, do you know what that is? Most computer programs actually do!

…

You hear the clock on the church tower outside the window strike noon, and you can feel how the effects of the magic spell are wearing off, and how your normal movie-making persona is coming back.

– Would the same apply if I wanted to patent something else that is mentioned in Article 52(2), like, say, a film?

– No, a film as such is not patentable, so that wouldn’t work at all.

– But a mechanical movie projector that was showing my film?

– If the movie projector in itself was innovative you could get a patent on the projector, but that patent wouldn’t cover the film anyway. The film as such is not patentable.

– But if I patent the film and the movie projector together, then it isn’t a patent for the film as such.

– I understand that you are referring to the “as such” phrase in paragraph 3, but you can’t read it like that when you are talking about aesthetic creations. What it says then, is simply that a proper invention shall not be disqualified just because it also contains things listed in paragraph 2, as long as the invention is acceptable otherwise. An innovative movie projector can very well be patented even though it requires an aesthetic creation in the form of a movie to be of any use to anybody. But the patent doesn’t cover the movie as such. Look, think of it like this: you can’t patent gray plastic boxes as such, but that doesn’t mean that an invention is disqualified because it comes in a gray plastic box. That’s all that that paragraph means in this context, really!

– So if I create something very new by running a very new film in a very old projector, I can’t get a patent on it?

– No, because all the very new things are in the film, and the film as such is not patentable even if it is new.

– Not as such?

– No, not as such.

– But if I create something very new by running a very new computer program on a very old computer, I can get a patent on it?

– Yes, but not as such.

– But I can get a patent?

– Yes.

– On the program?

– Yes.

– As such?

– No, not as such.

– But how is new software on old hardware different from new software as such, except for the parts that are old?

– It still isn’t software as such.

– But with films, if…

– Anyway, that’ll have to be all for today! he says when you are just about to ask him again to please explain when “as such” means “as such” and when it doesn’t, as such.

– It’s been real nice talking to you but now you really have to excuse me, I have a plane to catch, your patent attorney continues. I’m popping over to Munich to have a chat with the boys at the EPO, over dinner and drinks, of course. All paid for by software patents — did you know that the EPO is funded directly by the patent fees, so the more patents we grant, the more money for everyone in the business! We’re going to rewrite the law so that there is no question that we can patent whatever we bloody want to in the software arena in the future — and elsewhere too, for that matter. About time too, say I, there have been far too many of them noisy impertinent troublemakers running around shouting about Article 52 here lately. Damned stupid Article, if you ask me. Why would you want to limit patents, isn’t a patent lawyer allowed to eat any more?

And those Members of Parliament, who had the nerve to try and come and think they could change things, when we had already decided! Some people, well, I tell you…

Anyway, ciao, ciao, and tudeloo! he says as he picks up his briefcase and heads for the door.

– But to change the laws, doesn’t that mandate actually belong to the elected politicians in parliament? you ask yourself, but evidently do it out loud.

He is already halfway out the doorway, but he stops and looks at you with the kind of smile that you normally reserve for very young children who haven’t really understood anything.

– Of course it does, they and they alone have a mandate from the citizens to exercise the power to make new laws. But the way we see it, they only have that power “as such”.

The real decisions we prefer to make ourselves, quite frankly.

Tack för det fina priset, men va fan?!!

EU fick Nobels fredspris, fick jag höra när jag tittade in på ett välkomstmöte med pirater tidigare i eftermiddags.

I egenskap av EU-parlamentariker för Sverige antar jag att jag bör känna mig stolt, och att min mamma skulle tycka jag var ouppfostrad om jag inte tackade för det fina priset. Så då gör jag väl det:

Tack snälla Nobelkommittén för det fina priset!

Men med det sagt, skulle jag med förlov sagt vilja veta vad fasen Nobelkommittén röker. Fredspriset till EU, av alla jordens organisationer?!!

EU är en korporativ överstatlig konstruktion med ett demokratiskt underskott lika stort som det ekonomiska, med en icke-vald regering (kommissionen) ledd av en icke-vald president (Barroso), som delar makten med en annan icke-vald president (Van Rompuy).

Tillsammans chefar de över en administration där storföretagens lobbyister ränner som barn i huset och beställer lagstiftning på löpande band. En administration där EU-kommissionen själv aldrig någonsin har beviljats ekonomisk ansvarsfrihet av revisorerna, eftersom det saknas miljardbelopp utan kvitton varje år, men ingenting händer.

Ett EU som under de senaste åren har gjort allt för att i snabb takt rulla ut en övervakningsstat vars like aldrig har skådats. Ett EU som diskuterar olika sätt att komma runt Europakonventionens förbud mot censur genom att uppmuntra privata företag att göra det istället. Ett EU där ledarna öppet talar om att använda den ekonomiska krisen för att flytta mer makt till Bryssel, vare sig medborgarna vill det eller inte.

Den här organisationen har alltså just fått Nobels fredspris. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Jag är bara glad över att Sovjetunionen hann kollapsa innan de också fick det.

Vem som ska hämta priset å EU’s vägnar är tydligen oklart, enligt DN.

Jag anmäler mig som frivillig.



I egenskap av EU-parlamentariker för Sverige och Piratpartiet hämtar jag gärna fredspriset, om ni har svårt att enas om någon annan.

Men bara på ett villkor: Att jag får ge det vidare till någon som förtjänar det.

…………

Andra om ämnet: Hax,

Vad vill Piratpartiet med patent, varumärken och upphovsrätt?

I eftermiddag ska jag prata inför en grupp patentombud i Stockholm, under rubriken “Vad vill Piratpartiet med patent, varumärken och upphovsrätt?”. Här är en sammanfattning av ungefär vad jag tänker säga, inklusive några länkar som jag antagligen kommer att nämna.

Patent bör avskaffas snarast möjligt. En växande mängd forskning, främst i USA, visar att patentsystemet som helhet har negativa effekter för samhället. Det kan vara positivt för vissa enskilda aktörer (främst läkemedelsbolagen och patenttroll), men för samhället som helhet är patentsystemet skadligt för innovation, konkurrens och ekonomisk tillväxt.

Studien The Case Against Patents (25 sidor) av Michele Boldrin och David Levine vid Washington University in St. Louis är en bra redogörelse för hur vi ser på patent (sammanfattande artikel).

När det gäller läkemedelspatent håller vi med om att det inte bara går att avskaffa patentsystemet och hoppas på att marknaden ser till att det blir tillräckligt med forskning ändå. Därför vill vi ersätta läkemedelspatenten med det system som internationellt kallas delinkage. Det innebär att läkemedelsforskningen finansieras direkt av det offentliga, och att resultaten görs tillgängliga royaltyfritt så att det blir fri konkurrens mellan tillverkare av generiska (patentbefriade) läkemedel. Det skulle spara åtminstone hälften av det offentligas kostnader för läkemedel, samtidigt som det ändå blev mer pengar avsatta till forskningen. Som en positiv bieffekt, förutom kostnadsbesparingarna, skulle det dessutom rädda hundratusentals eller miljontals liv i tredje världen.

När det gäller patent på andra områden är vi beredda att lyssna till alla som tror sig kunna visa att patentsystemet tillför någon form av samhällsnytta inom ytterligare områden, men hittills har ingen lyckats föreslå något sådant förutom läkemedelsområdet. I varje sådant fall ska bevisbördan ligga på dem som förespråkar införandet eller upprätthållandet av de statligt sanktionerade monopolen, inte på oss som förespråkar avskaffande av monopolen.

Varumärken är bra i grunden, eftersom de i första hand tjänar som konsumentskydd. Står det “Coca-Cola” på burken vet jag som konsument att The Coca Cola Company står som garant för kvaliteten. Blir jag missnöjd med produkten vet jag vart jag kan vända mig för att klaga, men gillar jag den vet jag också vart jag kan vända mig för att köpa mer. Det gör att varumärkessystemet också får effekten att det premierar bra och hederliga företag som med tiden får värdefulla varumärken. Det är också en positiv effekt, även om det fortfarande är konsumentskyddet som är grunden och det viktigaste.

I en del länder, som till exempel Frankrike och Italien, har varumärkesrätten växt ut till att även innehålla straff för konsumenter som köper förfalskade varor (endera för att de vill eller för att de själva blir lurade). Det är en dålig utveckling som vi är emot. Det som ger varumärkesrätten dess legitimitet är att den skyddar konsumenter. Skulle den förvandlas till lagstiftning som istället drabbar konsumenter, på det sätt som patent och upphovsrätt gör, då förlorar den den legitimiteten.

Jämfört med patent och upphovsrätt har varumärkesbranschen på det hela taget hållit bättre rent mot avarter, och praxis för varumärken har inte genomgått samma osunda expansion som patenträtt och upphovsrätt. Det har förekommit en del fall av upprörande missbruk eller försök till missbruk, som när Louis Vuitton försökte censurera en dansk konstnär för “att skydda sitt varumärke” (de har väl inte gjort något i modern tid som skadade varumärket mer ), eller när en gitarrtillverkare som fått registrera frasen “Rock On” som varumärke för gitarrer stämmer tillverkare av t-shirts för att förbjuda dem trycka sloganen överhuvudtaget, trots att det inte rör sig om användning som varumärke i det senare fallet.

Den här typen av avarter måste bekämpas, i första hand av branschen själv, i andra hand av domstolarna, och i tredje hand av lagstiftarna om inget annat hjälper. Men grunden för varumärkesrätten är ändå sund, att tvinga fram och belöna hederlighet gentemot konsumenter.

Upphovsrätten måste reformeras. Vi vill behålla upphovsrätten för kommersiell användning (men med kortare, mer rimliga skyddstider). Det stora problemet är att upphovsrätten de senaste 20 åren har expanderat från att vara något som bara företag behövde bry sig om, till något som kriminaliserar hela den unga generationen (och fler och fler som inte ens är så purunga längre).

Piratpartiet vill

Legalisera fildelning och annan icke-kommersiell kulturdelning mellan privatpersoner, både upp- och nedladdning. Som en direkt följd blir då söktjänster som The Pirate Bay eller Tankafetast också lagliga, eftersom ingen kan dömas för “medhjälp” till en aktivitet som i sig är laglig (alltså fildelningen mellan privatpersoner).
Högst 20 års skyddstid från publiceringen av ett verk. Det löser bland annat problemet med herrelösa verk och “1900-talets svarta hål”.
Registrering efter 5 år. Rättighetshavare som vill fortsätta utnyttja sitt kommersiella monopol efter de första 5 åren måste registrera sina verk, så att kommersiella användare som vill betala för användning vet vart de kan vända sig för att få en licens. Det här löser även det problemet med herrelösa verk.
Vettiga regler för citat, parodier och remixer även när det gäller ljud, film och annat, och en harmonisering inom EU av undantagen i upphovsrätten (“exceptions and limitations”).
Ett förbud mot DRM (digitala restriktioner), eller i vart fall att det blir uttryckligen lagligt att bryta DRM-spärrar, om det behövs för någon användning av ett verk som i sig är laglig.

Om vi reformerar upphovsrätten enligt det här förslaget skulle det lösa 99% av de allvarliga problem som dagens upphovsrätt skapar, samtidigt som 99% av de affärsmodeller inom nöjes- och kulturindustrin som fungerar idag skulle fortsätta göra det om företagen bara anpassar sig till den nya verkligheten.

Det är inte bara Piratpartiet som tycker att upphovsrätten ska reformeras så här. Sedan ett år tillbaka är det även den officiella ståndpunkten för hela den Gröna gruppen i EU-parlamentet.

Mer om den här upphovsrättsreformen finns att läsa i boken The Case for Copyright Reform, som jag och Piratpartiets grundare Rick Falkvinge har skrivit. Boken finns att ladda ner gratis som e-bok eller att beställa till självkostnadspris via print-on-demand på copyrightreform.eu

Kopiera och sprid!

EU:s fördrag måste rivas upp!

I dagens Expressen har skriver jag en debattartikel med rubriken EU:s fördrag måste rivas upp!

Texten verkar inte finnas online på Expressen Debatt ännu – så vi lägger även upp den här och på Hax’ blogg (inklusive originalrubriken):

EU:s fördrag – Riv upp, gör om, gör rätt! 

På grund av den pågående skuldkrisen kommer EU:s regelverk, Lissabonfördraget, att omarbetas.

Detta borde vara ett utmärkt tillfälle att göra EU mer demokratiskt, öppet och rättighetsorienterat. Men tyvärr verkar det som om man kommer att göra precis tvärt om. EU:s ledare vill ta Lissabonfördraget – med dess demokratiska underskott och allt – och lägga på mer överstatlighet och fler regleringar.

EU:s fördrag skulle istället behöva rivas upp och göras om helt. Regelverket måste bli begripligt för alla medborgare. Det bör vara minimalistiskt, lägga stor vikt vid demokrati, värna medborgerliga fri- och rättigheter och sätta tydliga gränser för vad unionens institutioner skall få syssla med.

Ett sådant fördrag bör gå till en folkomröstning som sker samtidigt i hela EU. Sedan blir det medlemsstaternas tur att säga sitt, genom beslut i respektive parlament eller egna folkomröstningar. Förslaget måste då vara utformat så att både folket och medlemsstaterna kan acceptera det.

Det vore ett helt nytt sätt att ta fram ett EU-fördrag.

Ett nytt regelverk är nödvändigt för att bryta den maktöverföring som i dag sker från medborgare till politiker, från medlemsstater till Bryssel och från demokratiskt valda organ till ansiktslösa byråkrater. Och oavsett om man är EU-kritiker eller federalist, så bör man kunna stödja närhetsprincipen, det vill säga att så många beslut som möjligt skall fattas så nära medborgarna som möjligt.

EU måste helt enkelt bli demokratiskt och begripligt.

Christian Engström


Ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet

ACTA-framgångens tusen fäder

SVT var nere i Bryssel härom veckan, och har lagt ut en artikel och ett reportage på SVT Nyheter (2 min):

Läs artikeln och se inslaget hos SVT (2 min)

När jag ser reportaget kommer jag att tänka på det (mer eller mindre autentiska) kinesiska ordspråket “Framgången har tusen fäder, misslyckandet har ingen”.

- Om inte Piratpartiet hade suttit i EU-parlamentet skulle inte ACTA-avtalet blivit stoppat, säger jag i inslaget.

Den beskrivningen står jag för. Vi började arbeta aktivt med att få stopp på ACTA redan 2009 när jag precis blivit invald. Det var det långsiktiga arbetet som gjorde att ACTA-frågan överhuvudtaget kom till medborgarnas kännedom, och det var det som gjorde att när ACTA-frågan väl blossade upp i den allmänna debatten i januari 2012, då fanns alla argument för att rösta nej redan färdigformulerade inne i EU-parlamentet.

Det gjorde att när de socialdemokratiska och liberala väl bestämt sig för att vara mot ACTA (av olika skäl), då kunde de lätt ansluta sig till nej-sidan, vilket ledde till att vi fick majoritet i EU-parlementet för ett nej. (Läs mer: Hur vi vann ACTA)

Därför är det roligt, på två olika sätt, att i inslaget först få höra Marita Ulvskog (S) säga “nej, det var Socialdemokraterna som stoppade ACTA”, och sedan Olle Schmidt (FP) säga “nej, det var Liberalerna som gjorde det”.

Dels roligt på ett så där lite fnittrigt sätt, när jag vet hur nödbedda de Socialdemokratiska och Liberala grupperna var under de två åren innan ACTA plötsligt råkade hamna på tidningarnas förstasidor.

Men framför att roligt på ett uppriktigt glädjande sätt, nämligen att både Socialdemokraterna och Liberalerna uppfattar EU-parlamentets nej till ACTA som någonting positivt som de är glada över att de hjälpte till med.

Om de dessutom vill framställa det som att det var deras idé hela tiden (och kanske till och med ärligt ser saken så), då är det ännu bättre, för det ökar chansen att de kommer att göra rätt även nästa gång samma förslag dyker upp under någon ny bokstavskombination.

Som till exempel CETA, handelsavtalet med Kanada som riskerar att bli en ACTA-zombie. Eller Clean IT, som är ett försök att införa ACTA via användaravtalen som internetleverantörer har.

I EU tar det aldrig slut på nya bokstavskombinationer som syftar till att minska friheten och öka övervakningen på nätet, så om Socialdemokraterna och Liberalerna vill fortsätta kopiera Piratpartiets politik i de frågorna, är det det bästa som kan hända.

Jag hoppas det blir så, och tänker göra allt jag kan för att hjälpa till i processen i så fall. Men jag är också övertygad om att Piratpartiet kommer behövas i EU-parlamentet även nästa mandatperiod, efter EU-valet 2014, för att driva på de andra partierna och hjälpa dem hitta rätt väg i informationspolitiken.

Då kommer vi kunna leverera ännu fler segrar som ACTA, med tusen fäder till var och en av dem.

…………

Uppdatering: Diskussion i Gomorron Sverige i morse den 8 okt (11 min) med EU-parlamentarikerna Amelia Andersdotter (PP), Christofer Fjellner (M) och Isabella Lövin (MP)

Kreativitet: Det nollte Kopimistiska K-et

Creativity, Copying, Cooperation, and Quality — de fyra Kopimistiska K-na

I den Kopimistiska skapelseberättelsen hittills (i sex delar 0, 1, 2, 3, 4, 5)  har vi identifierat tre Grundläggande Principer som genomsyrar skapelsen:

1. Kopiering

2. Samarbete

3. Kvalitet

Men det saknas fortfarande något. Principerna Kopiering och Samarbete förklarar hur livet har kunnat utvecklas, och principen Kvalitet svarar på vart. Men vi har ingen princip som förklarar varför livet uppstod till att börja med.

Vi har Kopiering som princip, men vi har ingenting att kopiera. Vi har Samarbete, men vi har inga projekt att samarbeta om. Vi har Kvalitet, men ingen myriad av olika projekt att utvärdera och välja mellan.

Om Kopimismen vore en bil skulle den ha styrning och bromsar i form av Kvalitet, och hjul och kraftöverföring i form av Kopiering och Samarbete. Men ingen motor som driver det hela framåt.

Vi har missat att ta med något som förklarar det mest uppenbara man kan observera om livet, universum och allting: Att det att finns, fastän det inte skulle behöva göra det.

Jorden själv (stenklumpen) hade inget behov av att utveckla liv på sin yta. Den skulle ha fortsatt snurra vare sig någon bor på den eller inte.

Och när det väl fanns liv på jorden i form av en massa blågröna encelliga plankton i oceanerna, då hade det kunnat stanna där. Ingen rymdresenär som hade råkat ha vägarna förbi skulle ha sagt “Oj, en urtidsocean med blågröna plankton, vilket uppenbart instabilt läge för ett ekosystem, de har ju varken giraffer eller persilja”.

Men ändå dök det upp liv på jorden, och ändå förvandlades den ganska tråkiga planktonsoppan till den oändligt rika mångfald som vi ser runt omkring oss i naturen, inklusive både giraffer och persilja. Rimligen borde det ha funnits uthålliga lägen för ekosystemet som var mycket enklare än det här, om det var det bara var uthållig balans som naturen strävade efter.

Men tydligen strävar inte naturen efter uthållig balans, i vart fall inte bara. Naturen vill ha lite kul också, det är uppenbart. Det är förklaringen till alla märkliga varelser på jorden, inklusive de allra larvigaste som Douglas Adams skrev om och som BBC filmade.

Vi lägger till ytterligare en Grundläggande Princip, och lägger den allra först i ordningen:

0. Kreativitet

Varför allra först?

Kreativiteten måste ha kommit allra först, kanske till och med före universum självt. Om det nu trots allt var ett gudomligt väsen som skapade världen, då måste hen först ha fått idén att göra det. Klart kreativt, och innan det faktiskt hände.

Och om universum uppstod av sig självt för att en punkt ingenting någonstans i tomheten tröttnade på att vara ingenting, och blev Big Bang istället, då måste impulsen att göra nånting wild and crazy, någonting kreativt, ha kommit allra senast i samma ögonblick som universum skapades.

Men när vi tittar på världen omkring oss, ser vi att Kreativiteten inte bara fanns i det ögonblick när universum eller livet föddes. Den finns överallt runt omkring oss, och har gjort det genom hela historien.

Giraffen och persiljan finslipades till sin form av Kvalitet, och lever vidare genom sexuell reproduktion, alltså en kombination av Samarbete och Kopiering. Men att en urocean av plankton för en miljon år sedan fick för sig att börja utvecklas i riktning mot giraff och persilja, det beror på att vårt universum genomsyras av Kreativitet som en grundläggande princip.

Universum vill bara ha kul.

Det är det nollte Kopimistiska K-et, den allra mest grundläggande principen av dem alla.

Kopiera och Sprid!

Tre Kopimistiska K: Kopiering, Samarbete och Kvalitet

Copying, Cooperation, and Quality — tre Kopimistiska K

Den Kopimistiska skapelseberättelsen som jag föreslagit (i fem delar 0, 1, 2, 3, 4) identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på jorden:

Kopieringen
Viljan att göra någonting större tillsammans
Det godas dragningskraft

Kopiering, Samarbete och Kvalitet, om man ska sammanfatta de här tre Grundläggande Principerna i ett ord vardera.

På engelska blir det Copying, Cooperation, and Quality — Tre Kopimistiska K.

Det är en snygg allitteration, och det är ett gott tecken, men hur är det i övrigt, uppfyller de här tre Grundläggande Principerna rimligt ställda krav på sådana här system inom religion och filosofi? Låt oss undersöka.

Reglerna för religioners val av heliga principer är i praktiken “anything goes”. Det finns inga särskilda krav på att en världsbild ska vara logisk och sammanhängande för att den ska få kallas för religion. Kopimismen uppfyller naturligtvis de (icke-)kraven, men det gör alla andra religioner också.

Kristendomen lär till exempel ut att Gud är en sorts vit super-farbror med skägg som är

oändligt mäktig,
oändligt god, och som
följer människornas göranden och låtanden i detalj, ofta på individnivå.

Med tanke på hur mycket onödigt och hemskt lidande det finns i världen, är det ju uppenbart omöjligt att det kan finnas ett väsen med de här tre egenskaperna samtidigt.

Det vet alla kristna teologer förstås, för det här problemet är så känt att det fått ett eget namn: teodicéproblemet. De flesta av kristendomens allra skarpaste tänkare har under snart 2000 år lagt ner en stor del av sin tid på det, men ingen har kunnat lösa det. Det är inte för att de var dumma eller lata, utan för att de här tre principerna helt enkelt är inbördes motstridiga i en värld där det finns ondska.

Men reglerna för religioner förhindrar inte någon att tro på alla tre samtidigt ändå. Just det här tror hundratals miljoner kristna på, och så länge de trivs med det tycker jag de ska fortsätta. Det finns ingen regel som säger att man inte får tro på ologiska saker när det gäller religion och livsåskådning.

De juridiska regler som finns, och som ska finnas i ett samhälle, säger att folk får tro på vad de vill. Ingenting alls om så önskas, ett spagettimonster om det känns bättre, eller en vit äldre man med motstridiga egenskaper, för den som föredrar det. Det kallas för religionsfrihet, och är en helt central del av det öppna samhället.

Men bara för att en religion får vara hur ologisk den vill, betyder ju inte att den behöver vara det.

Filosofins regler för hur ett paket grundprinciper bör se ut är lite strängare. Här är man inspirerad naturvetenskapen och matematiken, och ser helst att ett filosofiskt system inte är alltför uppenbart självmotsägande.

Det kravet är inget problem för de tre Kopimistiska principerna Kopiering, Samarbete och Kvalitet. Det finns ingenting orimligt i tanken att alla tre principerna skulle kunna existera samtidigt i världen. Det gör de ju uppenbarligen i verkligheten, så därför kan vi vara säkra på att det är möjligt.

Det ska helst inte vara för mycket överlapp mellan de olika principerna heller, enligt filosofins regler, och det räknas som en plump i protokollet om någon princip visar sig vara onödig, för att den täcks in av två eller flera andra. Även på den här punkten tycker jag Kopimismen klarar sig bra.

Kvalitet var ju den Grundläggande Princip som vi la till sist, med motiveringen att de två andra inte var tillräckliga, inte ens tillsammans, för att förklara varför det hittills ändå  har gått så bra som det gjort, trots att det aldrig blir som man tänkt sig. Att Kvalitet inte går att härleda ur principerna Kopiering och Samarbete var skälet till att vi la till det som en egen princip.
Samarbete är inte heller någonting som man kan påstå uppstår som en självklar logisk konsekvens av Kopiering och Kvalitet. Med bara de två principerna skulle vi ha massor av enskilda celler som simmade omkring i oceanerna, och de som hade mest Kvalitet skulle klara sig bäst. Men utan Samarbete som ytterligare princip, är det svårt att förklara utvecklingen av flercelliga djur. Alla små encelliga plankton i urtidsoceanen hade det väl bra som de hade det, och hade inget särskilt egenintresse av att det utvecklades flercelliga bardvalar som kunde äta upp dem.
Kopiering, slutligen, kan inte heller uttryckas som en logisk följd av Samarbete och Kvalitet. Men utan Kopieringen skulle det inte vara så rysligt stor nytta med fina saker som kunde tänkas uppstå ur Samarbete och Kvalitet. Hur fina den än var skulle de ju bara finnas i ett exemplar, och det är ju inte mycket för att fylla upp ett helt ekosystem. Om inte växter och djur skulle kunna fortplanta sig, framställa nya kopior av samma art, skulle livet inte existera. Det är heller inte någon särskild nytta med en forskargrupp som genom Samarbete och Kvalitet har tagit fram världens bästa rapport, om inte rapporten och kunskapen i den kopieras och sprids till andra forskare, som därmed kan ställa sig på jättars axlar. Kopieringen behövs som självständig princip.

Den här genomgången av den inbördes relationen mellan Kopiering, Samarbete och Kvalitet är naturligtvis inte lika noggrann som när en matematiker kollar sina axiom (grundförutsättningar), eller när en fysiker kontrollerar vilka formler och krafter hen verkligen behöver för en viss modell, men det tycker jag heller inte är nödvändigt för Kopimismen, i vart fall inte just här och nu.

Den här första utvärderingen av de Kopimistiska principerna visar att de inte är självmotsägande, och åtminstone inte överlappar på något uppenbart sätt. Vi spöar de abrahamitiska religionerna med hästlängder när det gäller logisk rimlighet, åtminstone så långt.

Men inom matematiska och naturvetenskapliga kretsar brukar man ställa en ytterligare en fråga när man utvärderar föreslagna system av regler eller principer:

Är de föreslagna principerna tillräckliga?

Mitt svar på den frågan är faktiskt nej. Jag tror att vi behöver ytterligare ett Kopimistiskt K för förklara hur den värld vi ser omkring oss har uppstått.

Men den här predikan är redan tillräckligt lång, så tills imorgon (när jag har tänkt publicera nästa del), tar vi fram ett tillfälligt K för att inte teoribygget ska rasa ihop under natten:

Cliff-hanger!

Kopiera och Sprid!