Christian Engström's Blog, page 65

EU vill införa kassettavgift på molntjänster

Joe McNamee från EDRI tycker att EU-förslaget om kassettavgift på molntjänster är vansinne (4:30 min)

Varje gång du köper en ny hårddisk för att spara dina egenproducerade hemmavideos och semesterbilder på, måste du betala en avgift till insamlingssällskapen (typ STIM eller SAMI). Den är inbakad i priset på hårddisken. Samma sak gäller minne i till exempel mobiltelefoner och kameror, under vissa omständigheter.

Den här avgiften är någonting som insamlingssällskapen lyckades tjata sig till av politikerna på kassettbandens tid, med argumentet att “home taping is killing music”, alltså att kassettbanden skulle döda den professionella musiken. Därefter har de lyckats utvidga den (olika mycket i olika EU-länder) till att omfatta allt från hårddiskar till mobiltelefoner.

Det här är en otidsenlig och orättvis straffavgift på ny teknologi, som helt godtyckligt tillfaller de insamlingssällskap som har skrikit högst hos politikerna. Den borde avskaffas snarast, på allt från blanka CD-skivor till elektroniska apparater.

Nu vill EU-kommissionen istället utöka kassettavgiften till att omfatta även molntjänster (exakt hur är ännu så länge oklart). Det är ett vansinnesförslag, och en perfekt illustration till hur EU-kommissionen ofta är helt i händerna på lobbyister för de gamla mäktiga ekonomiska intressena, i det här fallet insamlingssällskapen.

Det var Joe McNamee på aktivistorganisationen EDRi, European Digital Rights, som först upptäckte och slog larm om det här nya försöket från EU-kommissionens sida att befästa upphovsrättslobbyns privilegier för evigt. I en (4:30 min) säger han:

“Kassettavgiften (levies) som den ser ut idag är en förolämpning mot den inre marknaden, och att utöka den byråkratin till molnet är fullständigt obegripligt”

Det har han alldeles rätt i. Nu måste vi sätta ner foten och sätta stopp för det här vansinnet en gång för alla.

Kassettavgiften ska inte utvidgas till några nya områden, utan istället så snart som möjligt avvecklas i sin helhet. Det är den enda rimliga hållningen. I ett läge där Europas ekonomi skriker efter mer innovation och effektivitet ska vi inte lägga straffavgifter på användandet av modern teknologi.

Jag påpekar att molntjänster är ytterligare ett exempel på hur upphovsrätten är ur takt med verkligheten (4:45 min)

Jag har också blivit intervjuad av Views.eu (4:45 min) om molntjänster, men den intervjun gjordes för några dagar sedan innan förslaget från EU-kommissionen hade kommit ut, och innan det här med kassettavgiften var känt. Därför kommenterar jag mer allmänt vad som kan behövas i lagstiftningsväg för att uppmuntra molntjänster i EU.

“Det här är ytterligare ett exempel på hur upphovsrättslagstiftningen är helt ur fas med verkligheten”

säger jag i intervjun.

…………

PSI Data Must Be Free for the Magic to Happen

Public Service Information (PSI) that is made made freely available to entrepreneurs by the authorities, has turned out to be a very good idea for both the economy and society as a whole. Really dull raw data about public transport timetables has been turned into cool apps and viable businesses for entrepreneurs, many of them small start-ups. The success of freely available PSI has surprised even many of its original advocates.

This is something that is already happening all over the EU, and there already is a PSI Directive from 2003. Now Commission wants to speed up the process by harmonizing and improving the rules for PSI. This is a good thing, and for once, a concrete measure that will actually do at least something to help the ailing European economy. This we know from experiences in the member states.

But the magic only works if the PSI data is free, in both senses of the word. It has to be freely licensed, so that entrepreneurs are allowed to play around with it in unexpected ways to discover new business opportunities. This is a tremendously important aspect, but I won’t say anything more about it here. I want to focus on the second aspect:

The PSI data must be supplied for free or at the marginal cost for making a copy.

If not, the magic doesn’t happen, and we don’t get as many new cool apps or new prospering entrepreneurs.

If the directive that the Commission is proposing is to have any positive effect in the real world, it is important that it does not allow the authorities in the member states to overcharge, unless there are really exceptional special circumstances. Otherwise we risk ending up with a directive that

effectively shuts out SMEs and new entrepreneurs from the PSI market, so that only big companies afford to make use of the data, and
has no or little harmonizing effect in practice.

The cost of the data is a crucial factor for any small company, especially since the would-be entrepreneur would normally need to get access to the data at the very start of the development cycle, so that she can play around with it and see if she can actually put together a useful product based on in. If the data is expensive, this becomes a very risky proposition for a small company with limited resources.

For big megacorporations, on the other hand, this is not a problem. If the data is expensive they know that they have a good chance of getting a de facto monopoly on using it, since the barrier of entry for SMEs and individual entrepreneurs is high. Although they would probably never admit this in public, it is quite possible that they would actually prefer PSI data to be rather expensive, since this would turn the exploitation of PSI data into a “big boys game”, with little competition from SMEs.

In addition to the problems associated with an industry dominated by a few big players, the total size of the PSI based market will be smaller if SMEs are effectively barred from it by high data prices. This hurts the European economy.

Regarding the harmonizing effect of the directive, it is indeed true that there are a number of public authorities and institutions in various member states that currently finance part of their operations by charging commercial rates for their PSI data. Notorious examples from Sweden are the authority that is responsible for maps and geographical information, and the National Museum that has a lot of photos of objects in their collections. I understand that there are numerous examples from other member states as well.

But I don’t see this as an argument against having a PSI directive with very strict limits on the charges. After all, if the purpose of the directive was just to maintain status quo, there would be little point in having a directive at all.

The reason why the Commission is proposing to be very strict on the costs for PSI data is that they (rightly) see easy and cheap public access to it as a thing that is good for both the economy and society as a whole, and wants to put an end to practices in member states that block this new and very positive opportunity. I think we should support the Commission in this objective as much as we can, even if it means that some institutions in some member states will have to change their current practices.

…………

Links:

The Commission’s proposal to amend the PSI Directive

“Clean IT” — ny EU-ondska i dess renaste form

Ladda ner det hemliga dokumentet som visar EU-kommissionens planer för att gå runt grundlagen och inskränka friheten på nätet

Organisationen EDRI, European Digital Rights, är en stadig och pålitlig förkämpe för friheten på nätet och i det digitala samhället. Ofta är de först med att upptäcka nya förslag som syftar till att begränsa informationsfriheten och/eller öka övervakningen på nätet. Nu har de hittat ett initiativ från EU-kommissionen som går under namnet Clean IT.

I ett läckt dokument (cachat), som är märkt med “CONFIDENTIAL / NOT FOR PUBLICATION / LIMITED DISTIBUTION” skissar EU-kommissionen på planer på att få de stora tjänsteleverantörerna på internet att skapa ett “rent” internet.

Att EU-kommissionen siktar in sig just på tjänsteleverantörerna beror på att man inser att många av de restriktioner som Clean IT vill ha skulle strida mot grundläggande rättigheter om yttrandefrihet och brevhemlighet om man försökte införa dem lagstiftningsvägen. Därför hoppas Clean IT kunna övertala tjänsteleverantörerna att lägga in restriktionerna i sina standardavtal för användare, och därmed kunna kringgå grundlagen.

EDRI skriver mer om projektet (på engelska), och Techdirt har en artikel (också på engelska).

Fria tider skriver på svenska under rubriken “Så vill EU avskaffa yttrandefriheten på nätet“, och Hax skriver också.

Det här är helt klart något vi måste göra vad vi kan för att stoppa.

Presenting a study on cloud services at 14.00 today Tuesday

Presenting the study “Islands of Resilience” about cloud services and information freedom

This afternoon I will be co-hosting and event in the European Parliament, where we will be presenting the study Islands of Resilience. The study presents a model for evaluating different countries as to their suitability as location for building data centers, for example for offering cloud services.

When: Tuesday 25 September at 14.00 until 15.15

Where: Room PHS 5B001, European Parliament Brussels

Who: Greens/EFA MEPs Indrek Tarand, Judith Sargentini, Christian Engström

The internet-using economy is large and is growing in many EU Member States. In 2010 the internet contributed €467 billion to the overall EU economy and this figure is estimated to double to €853 billionby 2016. So what are good policies for enabling growth, jobs and resilience in the ICT sector?

MEPs of the Greens/EFA Internet Core Group have commissioned a study on a new model and will present it at this event. The model makes it possible to evaluate key risks and enablers in the fields of energy, connectivity and jurisdiction in relation to ICT deployment. The current study uses Iceland as a test case, but the model enables the identification of good policies for ICT innovation and development in any country, both inside and outside of the EU. The study is currently under public review at http://islandsofresilience.eu.

If you are in the European Parliament building in Brussels, and are interested in cloud services and/or freedom of expression on the internet, please join us at 14.00 in PHS 5B001.

The study will be presented by its authors Smári McCarthy and Eleanor Saitta, as well as member of the Icelandic parliament Birgitta Jonsdottir.

Welcome!

…………

Läs mer: Studie om molntjänster och informationsfrihet på Island

Piratpartiet och kampen mot korporativism

Så här uppenbart är det inte medan det ännu går att stoppa

Ett inlägg på Piratpartiets Breddningsblogg har rubriken Piratpartpolitikens huvudmål är att bekämpa korporativism. Själva det sakpolitiska förslaget handlar om privatiseringen av offentliga verksamheter, men det tänkte jag inte kommentera här.

Det är rubriken som jag tycker är extra intressant, och som jag håller med om helt. Piratpartpolitikens huvudmål är att bekämpa korporativism, och det har varit det sedan partiet bildades.

Korporativism är när staten och kapitalet sitter i samma båt.

Det är aldrig bra. I Sovjet ägde staten alla storföretagen, och det tog en ända med förskräckelse. I USA äger de stora företagen staten, och det är inte bättre det. Vi ser hela tiden exempel på det i Europa och Sverige också. Speciellt är jag oroad över hur det ser ut bakom de stängda dörrarna i EU.

När skivbolagen får bestämma hur upphovsrätten ska få kontrollera internet. När rättsväsendet tar order från främmande makt, som i sin tur går storföretagens ärenden. När telekombolagen får ta kontrollen över den nya tekniken som skulle förstöra deras affärsmodell att debitera per minut om de släppte fram den.

Det är inga bruna kuvert med sedelbuntar som lämnas över när politikerna går storföretagens ärenden. Det sker automatiskt, för att alla är en del av samma kultur. Vänskapskorruption, förutom att i vart fall politikerna oftast inte ens uppfattar det som korruption, utan uppriktigt tror att de agerar för allas bästa.

I sin yttersta form är korporatismen närmast ett statsskick. Då har man en regering som inte är utsedd i några allmänna val, och som lyssnar på olika industribranscher och andra organiserade intressen snarare än på några folkvalda representanter. Parlamentet är avskaffat eller maktlöst i ett sådant samhälle. Mussolinis Italien på 30-talet eller George Orwells 1984 är typiska exempel.

Men korporativism behöver inte vara en fullt utblommad Orwellsk dystopi. Det är den yttersta ändpunkten, men på vägen dit är det en gråskala. Det finns korporativa tendenser i alla samhällen, men de kan vara starkare eller svagare.

Jag har känslan av att korporativismen är på frammarsch både i Sverige och i EU. Den utvecklingen måste vi vända innan det blivit för sent.

Det ser jag som Piratpartiets huvuduppgift, som den kanske starkaste röda tråden i våra politiska ställningstaganden.

Våra traditionella politik inom områdena kultur, kunskap och privatliv har hela tiden varit anti-korporativistisk. Vi har sagt nej till att upphovrätten ska få förvandla kulturen till något som bara storföretag med jurister får utöva. Vi har sagt nej till ett patentsystem som stänger ute små innovatörer och befäster de stora företagens ställning. Vi har sagt nej till att bygga den övervakningsapparat som är det ofria samhällets tydligaste kännetecken och viktigaste verktyg.

Istället har vi en vision om ett samhälle där alla får leva och verka fritt, i samarbete med andra och i konkurrens på en fri marknad. För att komma dit behöver vi reformera upphovsrätt och patent, och skaffa oss en annan syn på hur mycket övervakning vi ska ha i samhället. Men det är också väldigt mycket mer, på många andra politikområden.

Därför är det bra och nödvändigt att vi breddar Piratpartiets program, precis som vi håller på med nu. Den röda tråden är kampen mot korporativismen, och för ett fritt och öppet samhälle.

Böter för ett direktiv som EU självt bryter mot

Sverige får betala 77 miljoner i böter till EU-kommissionen, för att vi inte införde direktivet i tid, rapporterar SVT. Men EU-kommissionen bryter också mot samma direktiv. De har inte heller uppfyllt sina skyldigheter enligt tidsgränserna som står i direktivet. Ansvaret ligger på den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström.

Enligt Datalagringsdirektivet, som EU antog 2006, ska EU-kommissionen presentera en utvärdering av hur direktivet har fungerat senast den 15 september 2010. Det är för två år sedan. Någon sådan utredning har Malmström inte gjort, och tänker inte göra förrän tidigast 2013.

Malmström ger alltså Sverige böter för att vi inte har infört övervakningen, men struntar i att hon själv inte har brytt sig om att utvärdera den.

- Skälet till att hon inte vill göra någon utvärdering är att hon vet att den skulle visa att direktivet är värdelöst. Det har lett till att reglerna i de olika länderna blivit ännu mer olika än de var tidigare, och det har inte haft någon effekt på brottsligheten, säger jag.

Malmström kan väl betala oss 77 miljoner i böter för att hennes EU-kommission inte heller har genomfört direktivet, så är vi kvitt. Hon borde skämmas.

Länkar:

Eur-Lex: Datalagringsdirektivet (pdf)

Det är i Artikel 14 som det står att kommissionen ska presentera en utvärdering senast den 15 september 2014

Rapvideo om övervakningsstaten

Hax har hittat en 6 minuter lång rapvideo som på ett föredömligt sätt förklarar vad som är på gång när det gäller datalagring, FRA och alla andra liknande politiska initiativ över hela västvärlden.

 

Studie om molntjänster och informationsfrihet på Island

Läs och kommentera den isländska studien Islands of Resilience, som handlar om molntjänster och informationsfrihet på Island

Om du råkar vara ett storföretag som erbjuder molntjänster eller liknande, måste du bygga ett stort datacenter någonstans i världen, så att du har någonstans att ställa alla dina servrar. Eftersom internet hänger ihop i hela världen kan du i princip välja att bygga ditt datacenter i vilket land som helst, men det finns ett antal faktorer som gör att vissa länder är lämpligare än andra.

De isländska internetaktivisterna Smári McCarthy och Eleanor Saitta har konstruerat en modell för att jämföra hur lämpliga olika länder är. Modellen bygger på att man jämför ett antal olika faktorer inom tre huvudområden:

Energikostnader
Konnektivitet
Juridiska och politiska risker och kostnader

Att det är just islänningar som har tagit fram den här modellen är ingen slump, för det visar sig att Island har en hel del fördelar jämfört med andra länder just när det gäller att vara en lämplig plats för stora datacenter.

Energimässigt är Island svårslaget. De har massvis med billig och förnybar elektricitet, tack vare vulkanisk jordvärme och vattenkraft. Dessutom har de ett kallt och blåsigt klimat, som kanske inte är vad man drömmer om som människa, men som gör att man inte behöver lika mycket energi för att kyla hallarna där alla datorer står.

Ettor och nollor trivs bäst när det är kyligt. När Facebook nyligen bestämde sig för att placera ett stort datacenter i Luleå var just det kalla klimatet och tillgången på (förhållandevis) billig ström viktiga faktorer.

Konnektivitet är också ett område där Island ligger bra till, eftersom det råkar vara placerat mitt emellan Nordamerika och Europa, och de stora atlantkablarna för datatrafik mellanlandar på Island. Den geografiska placeringen gör att det blir låg latens (alltså liten fördröjning i kablarna) både till Nordamerika och Europa.

Skulle man dessutom dra en kabel över Arktis direkt till Japan, vilket är ett stort men alltigenom realistiskt projekt, skulle Island kunna bli ett nav för kommunikation mellan Amerika, Europa och Asien.

Men det är de juridiska och politiska aspekterna som är de allra mest intressanta i sammanhanget. Att bygga ett stort datacenter är en stor investering, så det är ingenting man vill göra i ett land som man uppfattar som instabilt och politiskt riskabelt. Island har varit en demokrati mer eller mindre oavbrutet i åtminstone 1000 år, så på den politiska fronten blir det högsta betyg.

Och den juridiska aspekten är ännu intressantare än den politiska. Det isländska initiativet IMMI, Icelandic Modern Media Initiative, syftar till att göra Island till världens bästa land vad gäller informationsfrihet. I ett läge där både USA och EU-länderna tyvärr tycks vara på väg mot att öka mängden övervakning och censur på internet, tänker Island gå den motsatta vägen.

Det är därför som det här är intressant ur Piratpartiets synvinkel. Om Island kan bli ett positivt exempel i en värld som dessvärre tycks vara på väg i en dålig och farlig riktning vad gäller både övervakning och censur, då är det till hjälp för den politiska kampen för ett fritt och öppet internet i hela världen.

Både rent praktiskt för aktivister i diktaturer som behöver tillgång till molntjänster som deras egen regim inte har kontrollen över, och som ett politiskt föredöme för länder som fortfarande är demokratier, men som är på väg att halka nerför det sluttande planet.

Nästa vecka, tisdagen den 25 september, arrangerar vi ett seminarium i EU-parlamentet där författarna till den isländska studien får komma hit och presentera den.

De får sällskap av Birgitta Jonsdottir, som är ledamot av det isländska parlamentet, och som just nu håller på att bilda ett isländskt Piratparti. (Det gör att det här projektet är av politiskt intresse för den Gröna gruppen i EU-parlamentet, eftersom de är intresserade av att knyta kontakter med närstående politiska grupperingar på Island, för den händelse att Island någon gång i framtiden väljer att gå med i EU.)

Den isländska studien Islands of Resilience ligger ute på nätet för alla som är intresserade av att läsa och/eller kommentera den. Gör gärna det.

Kanske kan Island komma att bli en hoppets fyr och ett föredöme i informationspolitiskt hänseende. Min förhoppning, och anledningen till att jag har engagerat mig i det här projektet, är att den här studien ska kunna hjälpa till för att det ska bli verklighet.

Collective Rights Management — Request For Comments

Colecting societies will have to live up to certain minimum rules on transparency and accounting, according to a proposal from the Commission

The Commission has presented a proposal for an EU-wide directive on Collective Rights Management.

“Directive on collective management of copyright and related rights and multi-territorial licensing of rights in musical works for online uses in the internal market COM(2012) 372/2“ is the full name of it, but it appears that everybody will be calling it the CRM Directive (for Collective Rights Management. (cashed)

In this directive, the Commission wants to do two things. First, to establish minimum rules on transparency, accounting standards, and supervisory functions within all collecting societies operating in Europe. Second, to set up rules to promote multi-territorial licensing of musical works, so that it becomes easier for companies like Spotify to establish themselves on a pan-European basis.

Both objectives are sensible and urgent, so this is a “positive” dossier, where there is a chance to make improvements over the status quo.

I have read through the Commission’s proposal, and on the whole, I think it is very good.

The rules on transparency, accounting standards, and supervisory functions for the collecting societies are quite detailed, but this is a good thing. By spelling out in some detail what it is that they want, the Commission increases the chance that they will have a real harmonizing effect. A certain level of harmonization is needed if the proposed rules on multi-territorial are to work in practice, so the two parts have a natural connection.

The rules that the Commission proposes are very basic and sensible, so although they are detailed, it would be very hard to argue that any of the provisions would be too hard to meet for a reasonably well run society. We will have to watch the process in the European Parliament and the following steps to make sure that these rules are not watered down by lobbyists from collecting societies that would themselves have problems in living up to these very basic standards.

There are a few things that I have noticed in the directive that I think can be improved.

For example, in Article 12.2 of the proposal it says that if a collecting society collects money on behalf of a rightholder, but is unable to locate that rightholder within 5 years, the collecting society can keep the money and use it for their own purposes. This I think is a bad idea, since it in effect creates an incentive for the collecting societies not to work too hard at locating the rightholders that should rightly have the money.

A better idea, in my opinion, would be to say that each Member State should set up a fund to be used for cultural purposes, and that the collecting societies should pay any money that was unclaimed after 5 years to that fund. The exact purposes that the money in the fund would be used for could be decided by the individual Member States, but one such purpose could be to pay for the digitization of orphan works in the collections in public libraries, museums, and archives, including the payment of compensation to reappearing  rightholders, in accordance with the Orphan Works Directive that the European Parliament adopted in September 2012.

I also question why, in Article 12.1, the collecting societies need 12 months after the end of a financial year to pay out money they owe to artists and authors. In this age of computers they ought to be able to distribute the money a lot faster than that.

I would like comments from interested parties who have looked at the directive and/or have first hand experience of dealing with collecting societies. Please use the comment field to either post your observations, or give a link to comments published elsewhere.

I am the Green shadow rapporteur for this directive in the Legal Affairs Committee JURI, which is the lead committee, so I will be following this report very closely.

As I said, I think looks like a good proposal that we should be able to support without having to make too many amendments. But as always, the devil is in the detail. I may have missed some really serious problem hidden somewhere in the text, or there may be a lot of other minor problems that need to amended if the directive is going to be a good one.

What do you think? The comment field is open.

…………

Others who comment on the directive: IPKat, Kluwer Copyright Blog, IPtegrity.com, Digital Europe,

Kopimismen och The God Delusion

The God Delusion är skarpt och roligt skriven, och är en utmärkt startpunkt för funderingar kring religioner

Richard Dawkins har skrivit boken The God Delusion där han sågar Gud jäms med fotknölarna, i vart fall den kristna guden som vi är vana vid (och de närbesläktade varianterna inom judendom och islam).

Jag köpte boken på Arlanda på väg till Strasbourg i måndags (varför går det inte att få stopp på den här idiotin att Europarlamentet måste åka till Strasbourg en gång i månaden?) och jag har hunnit läsa de första kapitlen.

The God Delusion är skarpt och roligt skriven, och är en utmärkt startpunkt för funderingar kring religioner.

Jag har roat mig med att fundera hur förlaget till Kopimistisk skapelseberättelse, som jag har publicerat på svenska i fyra avsnitt (0, 1, 2, 3) och på engelska, skulle stå sig mot den religionskritik som Dawkins framför.

TIll att börja med skjuter Dawkins in sig på tanken på Gud som skapare av hela universum. Den tycker han inte hänger ihop, och det har han har rätt i. Skapelseberättelsen i Gamla Testamentet, som är gemensam för judendomen, kristendomen och islam, är gravt ologisk.

Om det nu var Gud som skapade värden, då måste ju han själv varit ännu mer komplicerad än världen han skapade, och funnits innan den skapades. Var kom han ifrån?

Istället för att behöva förklara hur världen uppstod, har man istället att förklara hur någonting ännu mer komplicerat än världen uppstod. Tack så mycket för det, men det blir det ju knappast enklare av. Det har Dawkins alldeles rätt i. Det där är fel riktning.

Men Kopimismens skapelselära, hur skulle den klara sig mot den kritik som Dawkins riktar mot Gamla Testamentet?

Kopimismens skapelseberättelse börjar så här:

I begynnelsen var jorden en illaluktande soppa av ammoniak, metangas, och otäcka giftiga kemikalier. Atmosfären sprakade av blixtar fyllda av ren energi. Någonting ville födas.

På sätt och av skäl som ännu inte är utredda uppstod ribosomerna, som kunde kopiera. Detta var början till livet. Vi ser därför Kopieringen som den första manifestationen av den gudomliga själen.

Vad skulle Dawkins säga om det?

Till att börja med undgår Kopimismen problemet med att förklara var Gud kom ifrån, eftersom han eller hon inte har kommit in i berättelsen ännu. Det finns en manifestation av en gudomlig själ, så vi anar att det är en gud i faggorna, men eftersom han eller hon ännu inte har visat sig behöver vi inte bekymra oss om vad hen kom ifrån, i vart fall inte ännu. Hittills är allt okay enligt rent ateistiska vetenskapliga principer. Gud finns inte ännu.

Det enda som finns är en jord i urtillstånd, men den antar vi har tillkommit på sedvanligt sätt.

Här har vi en väldefinierad startpunkt som Kopimismen och vetenskapen kan vara helt överens om. Just det är i och för sig inte ett krav som Dawkins uttryckligen ställer, men jag tror han blir glad åt det. Det som The God Delusion handlar om är ju hur dåligt (de abrahamitiska) religionerna passar ihop med vetenskapen.

För Kopimismen går det bättre. I Kopimismen har vi redan innan berättelsen ens har börjat hittat en beröringspunkt som passar perfekt mellan den föreslagna religionen och vetenskapen.

Skapelseberättelsen i sig är visserligen knappast tillräcklig för att det ska kännas rimligt att kalla Kopimismen för en religion utifrån bara den beskrivningen. Lite mer ska en religion innehålla. Exempelvis finns det ju som tidigare påpekats ingen Gud, och det är ett krav som i vart fall Dawkins ställer.

Men skapelseberättelsen skulle i vart fall kunna vara en startpunkt för en religion som inte omedelbart stupar på någon av de självmotsägelser som Dawkins påpekar hos andra religioner.

Det är en lovande början för Kopimismen. Det tror jag Dawkins håller med om.