Christian Engström's Blog, page 59

Bara regeringens flathet hotar snuset i Sverige

EU saknar rättslig grund för att förbjuda snus i Sverige, men regeringen är för blyg för att våga säga det till EU

Igår presenterade EU-kommissionen sitt förslag om nytt tobaksdirektiv. Som väntat är förbudet mot att sälja snus i EU utanför Sverige kvar. Kommissionen vill också förbjuda smaktillsatser i alla tobaksprodukter, inklusive snus. Det skulle i så fall betyda att många populära snussorter skulle försvinna även i Sverige.

Skall vi rädda snuset måste vi vara mycket tydliga: EU har ett förbud mot snus och Sverige har ett undantag från detta förbud. Det innebär att EU inte skall lägga sig i hur vårt snus är sammansatt eller tillverkat.

All lagstiftning som kommer från EU måste ha en så kallad ”rättslig grund”, som fastställs av Europaparlamentets rättsliga utskott JURI, där jag är ledamot. Grunden för tobaksdirektivet är artikel 114, som ger EU befogenhet upprätta den inre marknaden och få den att fungera.

Men eftersom snus inte får säljas på den inre marknaden, har EU ingen rättslig grund för att lägga sig i hur vi tillverkar snus i Sverige.

För att rädda snuset skulle det räcka med att den svenska regeringen säger till på skarpen och påminner EU om den saken. Men varken folkhälsominister Maria Larsson (KD) eller handelsminister Ewa Björling (M) verkar ha sagt det här på ett tydligt sätt när de var nere i Bryssel. Regeringens flathet hotar det svenska snuset.

Att rädda snuset i Sverige är det viktigaste. Men sedan måste EU:s allmänna snusförbud också ifrågasättas. Det är helt bakvänt att förbjuda en rökfri tobaksprodukt om målet är att minska rökningen.

Striden om snuset i EU kantas av märkligheter. Rapporter har censurerats. En EU-kommissionär har tvingats avgå efter anklagelser om att ha erbjudit sig att rädda snuset i utbyte mot en halv miljard kronor i mutor. Och när jag har frågat kommissionen om den har något vetenskapligt stöd för snusförbudet, då duckar den och vägrar berätta vad den grundar sitt ställningstagande på.

Till och med de lobbyorganisationer som arbetar mot snus vägrar komma till vårt kontor för att lägga fram sin sak, trots att jag har bjudit in dem. De är däremot intresserade av att styra lagstiftningen för 500 miljoner européer. Det är stötande. Den sortens arrogans är ofta ett tecken på att man har få och dåliga argument.

Hela snus-frågan i EU lider av att man inte bryr sig om fakta. Det sätter ljuset på problemet att EU i allmänhet inte är speciellt intresserat av faktabaserad lagstiftning. Lite skämtsamt sägs det att i EU – där beslutar man först, sedan debatterar man och först därefter tar man kanske reda på fakta. Tyvärr ligger det alldeles för mycket sanning i detta.

Om EU menade allvar med det som står i artikel 114, att beslut som berör folkhälsan ska ”utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta”, då borde snusförsäljning legaliseras i hela EU. Ingen påstår att snus är hälsosamt i sig, men för den som lyckas sluta röka med hjälp av snus är snuset en livräddare. Det är ologiskt att den minst farliga tobaksprodukten är den enda som är förbjuden inom EU.

Men den svenska regeringen borde till att börja med göra klart för EU att EU saknar rättslig kompetens att ens ha synpunkter på vad snuset i Sverige smakar.

Ett tydligt sådant uttalande från regeringen, nu med en gång, är vad Sveriges alla snusare önskar sig i julklapp.

Julklapp till Alfons Karabuda: The Case for Copyright Reform

Ladda ner boken gratis

Alfons Karabuda skriver på bloggen Kulturskaparna under rubriken ”Jämställ immateriella och materiella värden”, och efterlyser hårdare jakt på fildelare.

Men även om det är en trist slutsats, är det är intressanta frågor han ställer. Det är precis de frågorna som är anledningen till att Piratpartiet bildades. Vi och Karabuda identifierar precis samma frågeställningar som centrala när det gäller att utforma en informationspolitik för internetåldern.

Skillnaden är att vi har olika svar på de frågorna. För att visa hur lika Piratpartiet och Karabuda tänker, fast tvärtom, vill jag lyfta fram det här citatet, men min fetstil tillagd:

Övervakningslagar för att jaga enskilda nedladdare är inte försvarbart – och ska inte försvaras. Det är emellertid inte samma sak som att nedladdning därför måste legaliseras.

Citatet i dess helhet är vad Karabuda tycker. Det som är fetstilat, utan biten i mitten, är vad Piratpartiet tycker.

Jag vill ge Alfons Karabuda ett exemplar av boken The Case for Copyright Reform i julklapp. Den finns att ladda ner gratis på en massa elektroniska format från copyrightreform.eu, och den finns även att beställa som print on demand.

Boken är skriven av mig och Piratpartiets grundare Rick Falkvinge. I de olika kapitlen svarar vi på precis de frågor som Karabuda ställer. Till exempel:

Varför ska man göra skillnad mellan immateriella och materiella värden? (kap 4: Copyright Is Not Property )
Varför är det fel att ha lagar som kräver att man betalar för att distribuera andras arbete? (kap 3: Copyright Enforcement Threatens Fundamental Rights )
Hur kan vi göra kulturen till tillväxtmotor under det närmaste decenniet och sätta film, musik och tv i centrum för en inre digital marknad? (kap 7: The Cultural Markets Of The Future )

Precis de här frågorna måste vi som samhälle hitta svar på, nu i början av det tjugoförsta århundradet. Och vilka svar vi väljer kommer bestämma vilken sorts samhälle vi får. Därför välkomnar jag den här debatten.

Alfons, mejla mig en fysisk postadress till christian.engstrom@piratpartiet.se, så ska jag skicka ett ex av boken på papper, men tillönskningar om en God Jul och ett Gott Nytt Debattår!

Vettlöst snusdirektiv efter korruptionsaffären presenteras imorgon

Imorgon kommer EU-kommissionen presentera sitt förslag till revision av tobaksdirektivet. Förbudet mot att sälja snus i EU utanför Sverige kommer finnas kvar i kommissionens förslag.

- Det är tydligt att faktabaserat beslutsfattande — det pysslar de inte med, helt enkelt. De ville att snusfrågan skulle avgöras med mutor och när det inte blir någon muta så säger de nej. Det är det enda sättet som jag kan tolka det på, säger jag till TT.

Läs artikeln från TT

Basinkomst och studiemedel

Garanterad basinkomst för alla skulle innebära en väldig ekonomisk förbättring för alla studenter. Basinkomsten är tänkt att ligga på ungefär samma nivå som studiemedlen gör idag (runt 8.000 i månaden), men till skillnad från basinkomsten är ju studiemedlen ett lån som ska betalas tillbaka. Allt annat lika skulle människor ta examen utan att ha någon studieskuld alls.

Det är kanske lite väl generöst, har flera påpekat i kommentarerna.

Man kan i och för sig argumentera för att en förbättring för studenterna kanske är något vi vill genomföra, om vi nu menar att vi går mot ett samhälle där fler behöver högre utbildning. Livslångt lärande är en slogan som man pratar mycket om, men i praktiken är det ofta svårt för den som har hus och familj att sätta sig på skolbänken ett par år utan lön, och tvingas låna till sitt uppehälle.

Men om vi skulle komma fram till att samhället inte har råd med det, eller att det är olämpligt eller orättvist av någon anledning, då torde den enklaste lösningen vara att helt enkelt införa terminsavgifter på högskolan, och låta studenterna låna till de avgifterna av CSN.

Då kommer alla ha en studieskuld efter avslutad utbildning precis som idag, om det nu var önskvärt. Beroende på hur högt man sätter terminsavgifterna kan man få vilken fördelningsprofil man vill, så det är inte ens en svartvit fråga där man måste välja allt eller inget.

Studiemedlen idag består per månad (4 veckrosperiod) av ett bidrag på 2.828 kronor och 6.196 som man får låna, totalt 9.024 kronor, enligt CSN’s hemsida. Om man räknar 20 veckor per termin för heltidsstudier (är det så man räknar studiemedlen?) drar varje student på sig 31.000 kronor per termin i lån.

Vill man att det ska fortsätta vara likvärdigt med idag för studenterna skulle man sätta terminsavgiften för att studera på högskola till 31.000 kronor per termin. Då skulle studenterna låna 31.000 per termin av CSN, precis som idag, men pengarna skulle gå till terminsavgifter istället för till studentens uppehälle, om uppehället är betalt av basinkomsten.

På så sätt slipper man dramatiska fördelningspolitiska skillnader gentemot hur det är idag, vilket är en fördel, i vart fall till en början. Grundtanken med basinkomst är inte att göra stora fördelningspolitiska förändringar, utan att utforma ett robust och enkelt system som är lätt att förstå och billigt att administrera.

Vill man i ett senare skede förbättra för studenterna är det lätt att göra det genom att i så fall sänka terminsavgifterna, men det är en separat diskussion som vi inte behöver blanda in i diskussionen om basinkomst tack vare lösningen med terminsavgifter.

Basinkomst är frihetlig humanism

Signaturen Klasse skrev en jättebra kommentar om basinkomst ur ett frihetligt perspektiv:

Den stora frågan för samhället är hur vi ska kunna tillåta personlig frihet och uppmuntra till ekonomisk utveckling samtidigt som vi bibehåller en stark social trygghet. Socialsystemen fram till att de nya moderaterna tog över var förhållandevis kravlösa och stängde in folk i systemen genom att ge för små incitament att börja jobba. Moderaternas arbetslinje har tvingat ut folk genom att göra det svårare att vara sjukskriven eller arbetslös en längre på bekostnad av att inhumana bedömningar om människors arbetsförmåga hela tiden måste göras.

En basinkomst som ersätter de flesta andra system (statlig sjukpenning, socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag, folkpension, studiemedel, statlig subvention av a-kassan osv) skulle leda till att man slipper göra dessa inhumana bedömningar åtminstone avseende grundtryggheten i systemet.

Man kan sedan toppa med olika inkomstbortfallsförsäkringar som kan vara helt privata, förmedlas genom fackföreningarna, eller avtalsmässigt via arbetsgivaren och för att få ut ersättning från dessa kommer förmodligen olika bedömningar behöva göras.

Den väsentliga framgångsfaktorn för ett system med basinkomst är att man kan se till att det hela tiden finns ett ekonomiskt incitament att jobba mera. Om marginalskatten aldrig är högre än t ex 50% kommer det alltid vara lönsamt att jobba några timmar extra. Det kommer heller inte finnas lika stort tryck på att hålla lönerna över en lägsta nivå (enligt minimilön eller kollektivavtal), vilket kommer att medföra en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft.

Det kommer även att locka till att många fler vågar starta eget med nya affärsidéer. Olika kulturprojekt och sociala projekt kan genomföras utan att vara beroende av offentliga anslag. Det kommer att sjuda av nya idéer i ett sådant samhälle, varav förhoppningsvis många kommer att bli verkligt lyckosamma och bidra till den ekonomiska och kulturella utvecklingen.

Den konservative tror att basinkomsten leder till att lata människor inte kommer att vilja jobba och bidra till sin egen försörjning.

Den frihetlige tror att det ekonomiska incitamentet kommer att släppa loss kreativiteten och entreprenörslusten hos fler människor.

Den socialistiske tror att basinkomsten leder till att människor lämnas åt sitt eget öde utan hjälp av socionomerna på socialkontoret, handläggarna på Försäkringskassan eller löneförhandlarna hos facket.

Den frihetlige tror att de flesta människor kommer att klara detta alldeles utmärkt och att den samhällets energi kan användas för att hjälpa människor som verkligen har svårt att klara sig själva, t ex, psykiskt sjuka och missbrukare (utmärkt argumenterat av Sgt. Stinger). Den frihetlige tror också att fackföreningarna äntligen kan börja hjälpa sina medlemmar att förhandla fram villkor angående lön, arbetstider och lönebortfallsförsäkringar som bättre passar varje individ.

So what om basinkomst leder till att folk säger upp sig och bara slappar?

Tanken med basinkomst är att alla som bor i landet är garanterade en viss summa i månaden av staten, om de inte kan försörja sig på annat sätt. Det exakta beloppet återstår att fastställa, men tänk 8.000 i plånboken i månaden för den som inte har några andra inkomster.

De här pengarna ska räcka till hyra, mat och allt annat nödvändigt.

8000 i månaden är ungefär samma nivå som socialbidragen som betalas ut idag (lite beroende på hyreskostnader och annat). Det är också ungefär nånting sånt som man får ut som student med studiemedel (även om man blir återbetalningsskyldig på det mesta, men det är ju senare).

Det här är ungefär existensminimum. Det går att klara sig på så lite, men det är ingen dans på rosor och inte särskilt kul i längden. Det mesta som sätter guldkant på tillvaron är inte att tänka på, för då räcker inte pengarna. Har man barn får de vänja sig vid att inte ens fråga om de kan få en glass en varm sommardag, eftersom de vet att familjen inte har råd.

En vanlig invändning mot tanken på garanterad basinkomst är att alla, eller i vart fall väldigt många, skulle säga upp sig från sina jobb och välja att leva gratis på statens bekostnad istället. Det är väldigt osannolikt.

Rent ekonomiskt är det en stor skillnad mellan att ha ett lågavlönat jobb och att gå på socialbidrag/leva på existensminimum. Tjänar man en genomsnittlig lön blir skillnaden ännu större. Den som är van vid 24.000 eller 30.000 i månaden (före skatt) får lov att ställa om sitt liv radikalt för att klara sig på 8.000 i plånboken. Det har de flesta människor ingen lust att göra.



Men antag att ett par hundra tusen människor som har jobb idag faktiskt skulle välja att säga upp sig och leva på basinkomsten istället. Det skulle ju vara utmärkt.

Då kan ett par hundra tusen arbetslösa som verkligen vill ha jobb få det.

Skulle det här hända, vore det perfekt för alla parter. De som längtade efter ett jobb får det. Företagen får medarbetare som verkligen vlll jobba. Och de som av ena eller andra anledningen hellre ville vara hemma får vara det, utan att behöva känna någon skam eller ekonomisk osäkerhet.

Samhällsekonomiskt skulle det vara ett stort lyft, i synnerhet om man tar hänsyn till de ytterligare effekter som faller utanför BNP-måttet. Jag är övertygad om att det finns ett antal pappor, som idag sitter och vänder blanketter på kontor, som egentligen mycket hellre skulle vara hemma och sparka fotboll med ungarna i kvarteret, och göra betydligt mer samhällsnytta då.

Exakt hur benägna människor skulle bli att lämna sina fasta jobb för att leva på basinkomst beror förstås på hur högt man sätter beloppet. Vore det hundra tusen i månaden skulle väl de flesta hoppa av sina gamla jobb, men det är det ju uppenbarligen inte frågan om.

Basinkomsten ska ligga på en nivå så att man klarar mat och hyra, men inte så särskilt mycket mer.

Om de som inte vill jobba av ena eller andra skälet — familjesituation, fritidsintresse, studier, begynnande utbrändhet eller bara fullständig lättja — får göra vad de vill, samtidigt som ett antal människor som vill ha jobb av ena eller andra skälet — för att tjäna pengar, för att kunna göra karriär eller bara för att ha något att göra — får vad de vill, då är det en win-win för alla parter.

The Anti-Snus Lobbyists Refuse To Meet Me And Present Facts

The lobbyists refuse to give any reasons for their opposition to the smoke free product snus, which has helped many Swedes to stop smoking

There are several lobby organisations that are working very actively in Brussels to maintain the EU ban on the Swedish smoke-free tobacco product snus. I have made several attempts to get in contact with them, to give them a chance to present what facts and scientific studies (if any) they are basing the opposition to snus on. Unfortunately, they all refuse to meet with me, and none of them has even tried to answer my question about scientific grounds for their position.

I am very surprised at their refusal to even talk to me. I have made it very clear to them that I am taking an interest in the snus issue, and I am a member of the committee for internal market and consumer protection IMCO, which will be one of the key parliamentary committees for this directive. Yet the lobbyists neither want to meet me nor send me any written material to answer my question.

I can only interpret their refusal as an admission that they don’t actually have any scientific basis for their opposition to snus, but are driven by other motives.

Next Tuesday, December 18, the commission will present the revision of the tobacco products directive. This is the directive that former health commissioner Dalli was responsible for, before he had to resign after having tried to solicit a 60 million euro bribe from a Swedish snus manufacturer, in return for lifting the ban on snus. The Swedish company refused to pay the bribe, and instead reported the matter to the EU anti-corruption bureau Olaf, which led to commissioner Dalli’s resignation.

But the directive that will be presented next week still maintains the ban on snus.

I have put a written question to the commission, asking what scientific data on snus the ban is based on. The commission refused to present any facts behind the snus ban.

I have written an open letter to all anti-snus lobbyists, asking the same question. Three weeks ago, when I had received no reply, I emailed an invitation to come and meet me to the following three anti-snus organisations:

Smoke Free Partnership
Global Smokefree Partnership
European Network for Smoking and Tobacco Prevention ENSP

I received the following answer from ENSP:

Dear MEP Engström,

We thank you very much for your invitation. Unfortunately it is not possible for us to answer positively.

Best regards,

ENSP

No explanation as to why, just a flat no.

The other two anti-snus organisations have not bothered to respond at all.

As I said, I find it truly remarkable that the anti-snus lobbyists are refusing to meet me. I have discussed this with colleagues who have served as MEPs longer than I have, and none of them have ever experienced lobbyists not wanting to meet them. Normally in the European parliament, lobbyists are very eager to spend as much time as possible with any MEP that is even remotely interested in whatever issue the lobbyists are pushing.

But not the anti-snus lobby, when they are challenged to present facts.

I think that EU policy in all areas, but especially when it comes to public health and safety, should be based on facts and science, not on corruption and bribes.

But it appears that the forces who oppose snus disagree.

Strasbourg-vansinnet fortsätter

EU-domstolen underkände parlamentets försök att minska antalet gånger per år som vi måste åka till Strasbourg, meddelades det i plenum idag. Parlamentet försökte lägga två Strasbourg-sessioner på samma vecka, men så får vi alltså inte göra enligt domstolen.

Kanske inte helt oväntat, men synd ändå.

Den månatliga flyttkarusellen till Strasbourg har kommit att bli en symbol för alla de vansinnigheter EU slösar skattebetalarnas pengar på.

Och nu ser det ut som om karusellen kommer snurra vidare tills den dag vi får ett nytt grundfördrag för EU. Trist.

Lägg om Sveriges inhumana narkotikapolitik

Se filmen Breaking the Taboo om kriget mot drogerna som inte fungerar

I söndags tittade jag på filmen Breaking the Taboo, som Hax rekommenderade. Den handlar om det destruktiva kriget mot droger, som inte fungerar, och som dödar människor varje dag.

I Sverige har det hittills varit väldigt tabu att ifrågasätta den officiella linjen med nolltolerans mot narkotika. Men förhoppningsvis är det på väg att förändras.

Tunga missbrukare på samhällets botten blir inte hjälpta av att mötas av straff och poliser. Den nuvarande svenska narkotikapolitiken är dels inhuman, dels fungerar den inte.

I filmen berättar man hur Portugal la om sin narkotikapolitik för tio år sedan. Fram tills dess hade de följt ungefär samma linje som Sverige har idag, med hård repression mot missbrukarna enligt mantrat War On Drugs. Det fungerade inte där heller.

Så istället valde Portugal att avkriminalisera personligt innehav av alla droger. Det gör att myndigheterna kan möta missbrukare med erbjudanden om frivillig vård för dem som själva vill bli av med sitt missbruk. De som ännu inte är mogna att ta det steget får den hjälp de vill ha (om någon), men slipper i vart fall bli jagade och trakasserade av polisen bara för att de har problem.

Det här har lett till en drastisk minskning av den narkotikarelaterade dödligheten i Portugal. Piratpartiet anser att Sverige bör följa samma väg. Vi har idag en mycket högre narkotikarelaterad dödlighet än europeiska länder med liberalare drogpolitik.

Det är fullständigt omoraliskt att vi har en politisk dogm som dödar utsatta medmänniskor, bara för att vi som inte haft oturen att fastna i tungt missbruk ska kunna känna oss ideologiskt rena och kunna slå oss för bröstet med slagord om nolltolerans.

Den nuvarande svenska narkotikapolitiken fungerar inte. Den dödar människor som inte bara skulle ha kunnat överleva, utan kanske med tiden också hade kunnat ta sig ur sitt missbruk om de mötts av hjälp istället för hot och straff.

Fallet William Petzäll är bara en tragisk illustration till en icke-fungerande politik. Varje år drabbar samma hemska öde ett par hundra svenska familjer, när den nuvarande politiken i onödan dödar en son eller dotter som visserligen hade problem, men som ändå var en son eller dotter.

Det är dags att Sverige lägger om kursen och satsar på en narkotikapolitik som bygger på vetenskapliga fakta och medmänsklighet, inte på dogm.

Se filmen Breaking the Taboo (58 min)

…………

Läs också Jacob Hallén (PP) som skriver eftertänksamt om ämnet.

”The EU Parliament Abdicates Its Powers Over the Patent System”

Video of my intervention in the patent debate (3 min)

In the European Parliament today, we had first debate and then a vote on the Patent Package. The result of the vote was a defeat — the parliament decided to approve the package, which means that the European Patent Office can continue to disregard the law, and grant patents on pretty much whatever it wants, including software and biological life.

Watch the video clip of my intervention in the debate (3 min)