Bara regeringens flathet hotar snuset i Sverige

EU saknar rättslig grund för att förbjuda snus i Sverige, men regeringen är för blyg för att våga säga det till EU

Igår presenterade EU-kommissionen sitt förslag om nytt tobaksdirektiv. Som väntat är förbudet mot att sälja snus i EU utanför Sverige kvar. Kommissionen vill också förbjuda smaktillsatser i alla tobaksprodukter, inklusive snus. Det skulle i så fall betyda att många populära snussorter skulle försvinna även i Sverige.

Skall vi rädda snuset måste vi vara mycket tydliga: EU har ett förbud mot snus och Sverige har ett undantag från detta förbud. Det innebär att EU inte skall lägga sig i hur vårt snus är sammansatt eller tillverkat.

All lagstiftning som kommer från EU måste ha en så kallad ”rättslig grund”, som fastställs av Europaparlamentets rättsliga utskott JURI, där jag är ledamot. Grunden för tobaksdirektivet är artikel 114, som ger EU befogenhet upprätta den inre marknaden och få den att fungera.

Men eftersom snus inte får säljas på den inre marknaden, har EU ingen rättslig grund för att lägga sig i hur vi tillverkar snus i Sverige.

För att rädda snuset skulle det räcka med att den svenska regeringen säger till på skarpen och påminner EU om den saken. Men varken folkhälsominister Maria Larsson (KD) eller handelsminister Ewa Björling (M) verkar ha sagt det här på ett tydligt sätt när de var nere i Bryssel. Regeringens flathet hotar det svenska snuset.

Att rädda snuset i Sverige är det viktigaste. Men sedan måste EU:s allmänna snusförbud också ifrågasättas. Det är helt bakvänt att förbjuda en rökfri tobaksprodukt om målet är att minska rökningen.

Striden om snuset i EU kantas av märkligheter. Rapporter har censurerats. En EU-kommissionär har tvingats avgå efter anklagelser om att ha erbjudit sig att rädda snuset i utbyte mot en halv miljard kronor i mutor. Och när jag har frågat kommissionen om den har något vetenskapligt stöd för snusförbudet, då duckar den och vägrar berätta vad den grundar sitt ställningstagande på.

Till och med de lobbyorganisationer som arbetar mot snus vägrar komma till vårt kontor för att lägga fram sin sak, trots att jag har bjudit in dem. De är däremot intresserade av att styra lagstiftningen för 500 miljoner européer. Det är stötande. Den sortens arrogans är ofta ett tecken på att man har få och dåliga argument.

Hela snus-frågan i EU lider av att man inte bryr sig om fakta. Det sätter ljuset på problemet att EU i allmänhet inte är speciellt intresserat av faktabaserad lagstiftning. Lite skämtsamt sägs det att i EU – där beslutar man först, sedan debatterar man och först därefter tar man kanske reda på fakta. Tyvärr ligger det alldeles för mycket sanning i detta.

Om EU menade allvar med det som står i artikel 114, att beslut som berör folkhälsan ska ”utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta”, då borde snusförsäljning legaliseras i hela EU. Ingen påstår att snus är hälsosamt i sig, men för den som lyckas sluta röka med hjälp av snus är snuset en livräddare. Det är ologiskt att den minst farliga tobaksprodukten är den enda som är förbjuden inom EU.

Men den svenska regeringen borde till att börja med göra klart för EU att EU saknar rättslig kompetens att ens ha synpunkter på vad snuset i Sverige smakar.

Ett tydligt sådant uttalande från regeringen, nu med en gång, är vad Sveriges alla snusare önskar sig i julklapp.