Christian Engström's Blog, page 55

Musiksverige: ”Den svenska musikbranschen fortsätter växa”

Den svenska musikbranschen fortsätter växa, rapporterar Musiksverige, och presenterar statistik för 2011 (pdf). Musiksverige är en svensk lobbyorganisation där bland annat Ifpi och Stim ingår som medlemmar.

Men hur var det, höll inte den illegala fildelningen på att döda musikbranschen enligt precis samma lobbyister?

Läs gärna även kapitlet ”The Artists Are Doing Fine” ur min och Rick Falkvinges bok The Case for Copyright Reform, som innehåller mer statistik som visar på precis samma sak.

Det är roligt att till och med Ifpi ger oss rätt när de använder riktiga siffror, istället för de påhittade siffrorna som de brukar visa upp för lagstiftare i EU-parlamentet och den svenska riksdagen.

Sprutbytesprogram på SVT2 måndag 20.00

Vancouver i Kanada har ett sprutbytesprogram där tunga missbrukare får byta ut sina sprutor mot rena. I Vetenskapens värld ikväll måndag klockan 20.00 på SVT2 ingår ett reportage om det här sprutbytesprogrammet, som har lett till att smittspridningen och dödligheten i aids bland missbrukarna har minskat radikalt.

Jag har inte sett programmet, men att döma av trailern SVT visade på morgonnyheterna tror jag det är intressant.

Piratpartiet vill avkriminalisera användning och innehav av narkotika för personligt bruk (utan att drogerna i sig för den skull legaliseras). Vi tycker att människor som har problem med att de fastnat i narkotikaberoende ska få hjälp och stöd av samhället, istället för att hetsas och trakasseras av polisen.

Sprutbytesprogram borde vara en självklarhet i samtliga svenska landsti ng.

Den nuvarande svenska narkotikapolitiken, som bygger på moralistiska dogmer och orealistiska ”nollvisioner”, leder i praktiken till att vi dödar utsatta människor. Det är inte acceptabelt. Man må tycka hur illa man vill om narkomaner om man nu känner att man måste det, men man ska minnas att varje missbrukare är någons son eller dotter.

Vi bör omedelbart lägga om den svenska narkotikapolitiken så att den riktar in sig på att rädda liv och minska skadeverkningarna för de berörda individerna. Den nuvarande nolltoleranspolitiken är lika ineffektiv som den är omoralisk.

Se Vetenskapens värld måndag 4 feb 20.00

Piratpartiets EU-kritik är inte nykläckt

Piratpartiet är kritiskt till hur EU fungerar i praktiken, och det har vi god anledning till. Nästan alla sakfrågor som vi slåss emot i det dagliga arbetet — skärpt fildelarjakt och ökad övervakning, filtrering och blockering av internet, datalagring, Ipred, ACTA och så vidare — är saker som kommer från Bryssel. Det här är ingen slump. Det beror på det demokratiska underskottet i EU.

Under den tid Piratpartiet har suttit i Europaparlamentet har vi kämpat i de olika sakfrågorna och i alla sammanhang pläderat för ökad öppenhet. Det ska vi naturligtvis fortsätta med, men det räcker inte.

På sikt måste vi göra någonting åt det underliggande problemen med EU: bristen på öppenhet och bristen på demokrati. Samtidigt som vi fortsätter bekämpa symptomen av det demokratiska underskottet måste vi också försöka gå till roten av problemet.



Vi vill ha en folkomröstning som inför ett nytt grundläggande fördrag för EU. Det nu gällande fördraget är Lissabonfördraget, som EU-eliten till slut lyckades baxa igenom trots nej i tre folkomröstningar (Frankrike, Nederländerna och Irland) och köra ner i halsen på medborgarna mot deras vilja. Så här kan det inte fortsätta. Vi behöver bygga om EU från grunden om vi ska fortsätta vara med på lång sikt.

David Camerons tal i januari 2013 har på ett oväntat sätt öppnat en möjlighet att vi kanske kan få till en verklig debatt om demokratin i EU. Att britterna får folkomrösta om de vill vara kvar i EU är bra. Men i de andra länderna i EU är vi 450 miljoner medborgare till, och vi vill också ha demokrati.

Jag vill absolut inte att Storbritannien lämnar EU. Jag vill att EU skärper sig så mycket att de brittiska medborgarna vill vara med frivilligt. Då blir det ett bättre EU för oss svenskar också, och för alla andra européer som tror på samarbete men vill ta tillbaka makten från Brysselbyråkraterna.

I en debattartikel på Europaportalen anklagar EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP) mig för att vara ”nykläckt EU-kritiker” med ”minst sagt låg trovärdighet”. Det är tråkigt att han ser det så, men han har fel i sak.

Den kritik som jag riktar mot EU är inte på minsta sätt ”nykläckt”. Camerons tal har öppnat en möjlighet att diskutera de här frågorna just nu, men det här är inget nytt ställningstagande från Piratpartiets sida. Så här har vi sett på EU sedan vi startade som parti.

De som är anhängare av EU som tanke har rätt att kräva ett demokratiskt Europa som de kan vara stolta över. Och de som är skeptiska till EU har i vart fall rätt att kräva att det är demokratiskt.

Så skrev jag oktober 2007 (alltså nästan två år innan jag tillträdde som EU-parlamentariker) i ett längre inlägg där jag går igenom kopplingen mellan Piratpartiets sakpolitik och synen på EU.

Det är precis lika aktuellt idag, så jag återpublicerar inlägget ”EU:s demokratiska underskott i praktiken” från 2007 här:

Det demokratiska underskottet ger lobbyisterna makten

Felet med [Lissabonfördraget] är att det permanentar det demokratiska underskottet. I klartext betyder det att det blir ännu lättare för storföretagens lobbyister att få EU-kommissionen att göra som de vill, och ännu svårare för aktivister i gräsrotsrörelser att göra sig hörda. Vi pirater har sett vad det innebär i praktiken.

Piratpartiet står för delad kultur, fri kunskap och ett skyddat privatliv. De senaste åren har vi sett en utveckling i helt fel riktning på just de områdena. Upphovsrätten har skärpts, det patenterbara området har växt och skyddet för privatlivet är på väg att försvinna helt, i en strid ström av nya förslag om övervakning och kontroll. Allt på initiativ från Bryssel.

Faktum är att nästan alla de lagar och förslag vi pirater slåss emot kommer just från EU-kommissionen därnere. Det är ingen slump. Det beror på det demokratiska underskottet. De dåliga lagar vi ser införas i Sverige är bara effekten av ett underliggande systemfel i hur makten i EU är uppdelad. Jag ska berätta varför jag ser det så.

Parlamentariker lyssnar, kommissionärer kör bara på

Innan jag engagerade mig i Piratpartiet var jag aktivist mot mjukvarupatent. Det gjorde att jag fick anledning att på nära håll följa hur det går till när EU fattar beslut i en kontroversiell fråga. På ena sidan stod EU-kommissionen. På den andra vi aktivister. Slagfältet var EU-parlamentet. Så brukar det alltså alltid vara, men det visste jag inte då.

När man är politisk aktivist försöker man (bland annat) kontakta politiker och presentera fakta och sakargument, för att försöka övertyga dem om att fatta rätt beslut. Det fungerar faktiskt mycket bättre än man tror. Mejlar man till en EU-parlamentariker eller riksdagsman och redogör sakligt för vad sin ståndpunkt, kommer det att bli läst. Oftast får man ett svar också. Vad man än kan tro innan man faktiskt har försökt själv, är det lätt att få kontakt med EU-parlamentariker och riksdagsmän. De blir glada över att väljare vill prata med dem, och är ofta uppriktigt intresserade av att få höra genomtänkta argument och relevanta fakta.

Men det här gäller inte för statsråd i regeringen eller kommissionärer nere i Bryssel. Där är det tvärtom. Som aktivist lär man sig snabbt: Riksdagsmän och EU-parlamentariker är lätta, ministrar och kommissionärer är omöjliga för en vanlig medborgare att få kontakt med. Och så ska det faktiskt vara också. Det är skillnaden mellan den representativa makten (riksdag och parlament) och den verkställande (regering och kommission). Ministrarna och kommissionärerna är helt enkelt för upptagna med att sköta den dagliga verksamheten för att ha tid att också sköta kontakten med medborgarna. Det är de folkvalda parlamentarikernas jobb. Ministrarnas och kommissionärernas jobb är att köra på och se till att verksamheten går framåt.

Men för att det här systemet ska fungera måste det finnas en tillräckligt stark återkoppling från det folkvalda parlamentet till den verkställande makten. I den svenska riksdagen (och alla andra parlamentariska demokratier) finns den återkopplingen i och med att regeringen bara kan fortsätta vara regering så länge den har parlamentets förtroende. Men i EU fungerar det inte så. EU-kommissionärerna utses inte av det folkvalda parlamentet, utan av de olika medlemsländernas regeringar. Den skillnaden är själva kärnan i det demokratiska underskottet. Det är det som gör EU så odemokratiskt. Och det är därför de flesta av kommissionens förslag är beställningsprodukter från storföretagen som är impopulära bland vanligt folk.

Sverige är en parlamentarisk demokrati

I en parlamentarisk demokrati är det regeringen – den verkställande makten – som sitter på det mesta av makten. Det är som det ska vara. När riksdagen väl har valt en statsminister är det han som bestämmer. Det enda riksdagen kan göra (för att hårddra det) är att sparka ut honom om han inte håller måttet, och välja någon annan istället.

Det är bara regeringen som har förslagsrätt (kan lägga propositioner), och det är bara regeringen som kan göra av med statens pengar (enligt budgetpropositionen som läggs av regeringen). Riksdagsmännens roll är i första hand att hålla koll på att regeringen sköter sig bra, och vara beredd att ställa ett misstroendevotum om så inte är fallet.

Riksdagsmännen har ett egenintresse av att sköta den här uppgiften så bra de kan. Riksdagsmännen är nämligen beroende av folket för att få behålla sina mycket attraktiva jobb som parlamentariker även efter nästa val. Om de fortsätter stödja en regering som fattar väldigt mycket impopulära och dumma beslut, riskerar de själva att bli av med jobbet.

Därför funkar den parlamentariska demokratin åtminstone någorlunda bra i praktiken. Riksdagsmännen har ett egenintresse av att lyssna på vanligt folk, för att kunna behålla sina jobb. Det är förklaringen till varför det är så jättelätt att få kontakt med en riksdagsman. De har också ett egenintresse av att berätta för sina partikamrater i regeringen vad det är för strömningar som rör sig i folkdjupet. Medborgarna bryr sig ju bara om vad det är som faktiskt händer, och det är bara regeringen som kan få saker att hända.

Hackordningen är alltså: Folket på parlamentarikerna, och parlamentarikerna på regeringen. Folket kan avsätta parlamentarikerna vart fjärde år, så folket har makt att sätta bakom orden. Och parlamentarikerna kan avsätta regeringen när som helst, så de har också ett trovärdigt hot att backa upp sina ord med. På det hela taget fungerar det här systemet hyfsat.

Men EU är annorlunda

I EU är det nästan på samma sätt, men med en fundamental skillnad som gör att den demokratiska återkopplingen inte funkar.

Den verkställande makten, regeringen, motsvaras i EU av kommissionen. Det är bara den som har förslagsrätt (kan lägga propositioner, även om det kallas något annat i EU), och det är bara den som kan göra av med pengar på något seriöst sätt. Det är också kommissionen som har den direkta kontrollen över hela EU:s byråkratiska apparat, precis som regeringen i Sverige har den direkta kontrollen över den svenska statsförvaltningen.

Om det var EU-parlamentet som utsåg kommissionen skulle det vara en helt vanlig parlamentarisk demokrati. Men det är det inte. Kommissionärerna utses nämligen inte alls av en regeringschef som har parlamentets förtroende. De är istället icke-valda tjänstemän som är utsedda av de olika medlemsländernas regeringar.

Det gör att kedjan folket -> parlamentet -> makten inte längre funkar. Det första steget fungerar bra. EU-parlamentariker är lätta att få kontakt med, och är intresserade av vad de får höra från engagerade medborgare. Men steg två fungerar inte. Parlamentet har inte samma makt att byta ut den verkställande makten som det skulle haft i en demokrati. Det leder till att makten – kommissionen – inte har samma egenintresse av att lyssna på parlamentarikerna som det har i demokratiska system.

Det leder till stora skillnader i praktiken. Eftersom kommissionärerna inte är beroende av att ”ställa sig in” hos folket för att få behålla sina jobb, har de inte någon särskild anledning att lyssna så mycket på vad parlamentarikerna har fått höra från vanligt folk. Lite grand lyssnar de förstås av ren hövlighet, men när ”push comes to shove” vet de att de i praktiken kan köra över både parlamentet och medborgarna utan några särskilda efterräkningar.

Kommissionen har inget direkt egenintresse av att göra det som folket vill att de ska göra. Kommissionen kan bestämma själv vad den vill göra, och sitta kvar ändå. Och då blir det som det blir.

Därför suger det mesta från Bryssel

De enskilda kommissionärerna är förstås inte onda människor av naturen, utan drivs säkert av en önskan att göra det som de tror är bäst för Europa och dess folk. Men eftersom de inte är beroende av feedback från sagda folk, lyssnar de inte särskild mycket på den allmänna opinionen. De får istället sin världsbild av dem de umgås med i det dagliga livet. Och vilka är det då?

Jo, det är tjänstemännen som arbetar för dem inom EU-byråkratin. Och det är lobbyisterna som har resurser att ordna spännande dyra seminarier, bjuda på dyra luncher på exklusiva Brysselrestauranger, och rent allmänt alltid servera sina argument tillsammans med champagne.

Ingen människa är mer än människa, och det gäller kommissionärer i Bryssel lika väl som alla andra. Man färgas av den grupp man ingår i. Man smittas av den världsbild som de man pratar med har. Man ser frågor ur det perspektiv alla runt omkring en gör.

Och däri ligger knuten. EU-kommissionen, som är sätet för den verkliga makten över EU, lever i en värld som består av dels EU-byråkraternas egna intressen, dels storföretagens intressen via lobbyisterna.

Resultatet kan ses i en lagstiftning nära dig. Mer eller mindre vartenda direktiv som kommer från Bryssel ser ut som ett beställningsjobb från storföretagen och makteliten. Copyrightdirektivet, datalagringsdirektivet, sanktionsdirektivet IPRED1, kriminaliseringsdirektivet IPRED2, etc, etc. Nämn vilket direktiv eller EU-initiativ som helst, och nästan utan undantag passar det in i det här mönstret.

Det är inte en slump. Det är ett symptom på det som brukar kallas det demokratiska underskottet. På lång sikt är det det här vi ska ändra på. Just nu håller vi pirater på och slåss mot olika direktiv ett och ett, för att åtminstone begränsa skadeverkningarna så långt det går. Det är ett viktigt arbete, och det ska vi fortsätta med.

Men på sikt måste vi göra något åt själva strukturen som producerar den strida strömmen av förslag som driver Europa allt längre mot ett samhälle vi inte vill ha.

De som är anhängare av EU som tanke har rätt att kräva ett demokratiskt Europa som de kan vara stolta över. Och de som är skeptiska till EU-tanken har i vart fall rätt att kräva att det är demokratiskt.

Dit ska vi. Men det kommer inte gå på en kafferast.

Sverige måste stödja britternas EU-kamp

Nu finns det en chans att göra något åt det demokratiska underskottet i EU. Läs debattartikeln hos Europaportalen

Den svenska regeringen måste vara med och städa upp i EU och bana väg för ett  ett nytt, minimalistiskt, rättighetsorienterat och mer demokratiskt EU-fördrag. Låt sedan hela EU folkomrösta om fördraget. Vi väljer hellre Cameron än svenska, naiva EU-kramare. Det skriver jag idag hos Europaportalen.

Läs debattartikeln hos Europaportalen

…………

Fler artiklar hos Europaportalen:

Framstående holländare kräver folkomröstning

Jonas Sjöstedt (V): Omförhandla även Sveriges EU-medlemskap

Cameron’s Speech Opens A Window Of Opportunity To Reform The EU

As a member of the European Parliament for the Swedish Pirate Party, I was very happy to hear British prime minister David Cameron announce that Britain will have a referendum on its EU membership, probably some time around 2017. This is excellent news.

In practice, this means that Cameron has told the EU that it has until 2017 to shape up and get its act together, if they want to keep Britain as a member.

If the referendum was held today, with the EU in the shape it is, the UK citizens would almost certainly say no to remaining members. If the EU wants to avoid falling apart with Britain leading the way towards general EU disintegration, the EU must quickly reform itself into something that has a chance of being attractive to the citizens, including those in the UK.

This opens a window of opportunity to reform the EU in the direction that we in the Swedish Pirate Party are demanding in our political platform. We want a transparent and democratic EU that only does the things that the citizens and member states agree need to be done on the European level, instead of trying to meddle with everything.

The EU today suffers from a lack of both transparency and democratic accountability. The important decisions are taken by lobbyists and unelected civil servants behind closed doors.

The ACTA negotiations were a perfect example of this lack of transparency, but most issues handle by the EU follow a similar pattern. The IPRED directive, longer copyright terms for musical recordings, data retention, and various EU Commission initiatives for either three-strikes or internet censorship or both.

Most of the things that we Pirates are fighting against in our daily political work come from Brussels and the EU. This is no coincidence.

All the new laws that pamper to various rich and influential special interests at the expense of ordinary citizens are the result of this structural problem in the EU. In Brussels, the industry interests represented by various lobbyists almost always carry more weight than the interest of ordinary citizens.

We Pirates should and will continue to work for more transparency within the current framework, but this will not be enough to solve the fundamental problems with EU.

The Lisbon Treaty was rammed down the throats of the citizens, against their will and despite clear no votes in several referendums. The EU elite got it through in the end, but it should be obvious to everybody that it’s the end of the road when it comes to pushing ahead towards superstate against the will of the people.

We need a new basic treaty for the EU to replace the undemocratic Lisbon Treaty, and the mess of other treaties that serve as the EU’s legal basis today. And this time it shouldn’t be a Treaty drafted by the elite behind closed doors and then presented on a ”take it or take it” basis to the citizens. This time it must be a treaty that the majority of citizens in Europe are prepared to support in a Europe-wide referendum.



In an interview with the Pirate Times, UK Pirate Party leader Loz Kaye describes the UK Pirate Party’s views on the EU:

 I think it’s fair to say many of our members have quite an internationalist outlook. Like any UK party (perhaps apart from UKIP!) there are a range of views, and of course we encourage debate. Even so, our crowd sourced manifesto which was overwhelmingly adopoted by our members is clear. Our vision for the EU is based on our fundamental principles.



It’s important that the EU increase its level of transparency and openness, and this should inform the EU’s politics, organisation and administration. The union should be accountable to its members and citizens, the Council should be properly open to scrutiny by national parliaments, and there should be a fundamental rebalance to elected representatives.

This is very similar to what the Swedish Pirate Party is saying from our perspective. We want to see an EU that is based on transparency and openness and is accountable to its citizens. This would be a very different EU from the one we have today, so a new basic Treaty is needed.

Thanks to Mr. Cameron’s decision to let UK citizens have their say about the EU in 2017, there is now a real possibility that we can build the political momentum to get a new EU Treaty that puts the EU under democratic control by the citizens.

This is an opportunity that we must seize.

Piratpartiets syn på EU

EU behöver byggas om så det blir vettigt, annars måste vi på sikt börja fundera på om Sverige verkligen ska vara kvar

På medlemsmötena 2012 antog vi sakpolitik för Piratpartiet på en mängd områden, inklusive hur vi ser på EU. Listan över våra sakpolitiska ställnings taganden på alla politikområden finns här (pdf).

Vad gäller EU säger vi så här:

Ett mer demokratiskt EU

Sverige är med i EU och därför ska arbeta för att beslutsfattandet i unionen ska bli öppnare, mer demokratiskt och det ska bli lättare att ställa ansvariga beslutsfattare till ansvar.
EU måste leva efter sina egna principer om subsidaritet, och bara besluta om sådana frågor som inte bättre avgörs på nationell, regional eller lokal nivå.
Större transparens och öppenhet måste prägla EUs politik och förvaltning. Låt EU närma sig svensk offentlighetsprincip.
Mer makt och insyn för nationella parlament över ministerrådets arbete. Det måste bli svårare för nationella ministrar att slingra sig från ansvar genom att gömma sig bakom sina kollegor i rådet samt att via dynamiken mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna köra över demokratiskt fattade beslut från Europaparlamentet.
Redovisa öppet hur alla EU-parlamentsledamöter röstat i alla omröstningar.
Spara tid, pengar och miljö genom att sluta låta EU-parlamentet pendla fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg.
På sikt måste ett helt nytt EU-fördrag förhandlas fram, som gör EU demokratiskt och transparent, som sedan måste godkännas både i en folkomröstning över hela EU, och därefter av parlamentsbeslut eller folkomröstning i varje stat som ska vara med i unionen enligt det nya fördraget.
Sverige ska inte införa euro som valuta, eftersom en valutaunion kräver en samordnad ekonomisk politik och det inte idag finns några demokratiska, transparenta mekanismer för att skapa en sådan.
Mer makt över EU-politiken till folkvalda representanter. Mindre makt till indirekt utsedda organ som ministerråd och kommission. Stärk de valda politikernas makt, och minska inflytandet för anonyma tjänstemän.
EU reglerna ska ändras till att inte tillåta att procentspärrar används vid val till Europaparlamentet.
Avskaffa alla importtullar i Sverige och EU.
Subsidiaritetsprincipen ska råda vid snuslagstiftning, dvs länder där snus är tillåtet ska själva få lagstifta kring snus utan inblandning av EU.

Det finns bra saker med EU.

Den fria inre marknaden är bra, och den fria rörligheten är ännu bättre. Det finns ett barn i badvattnet. Det vore tråkigt att behöva slänga ut allt.

Men EU är idag en jättelik klåfingrig byråkratisk koloss som inte står under demokratisk kontroll. I praktiken ligger den mesta makten hos lobbyisterna och hos icke-valda anonyma EU-tjänstemän. Det är inte bara principiellt fel, utan är också förklaringen till att det kommer så mycket dålig lagstiftning från EU hela tiden, lagstiftning som gynnar olika särintressen på vanliga medborgares bekostnad.

EU måste bli mer öppet och transparent, så att vanliga medborgare och aktivister som är intresserade av en viss fråga kan följa det politiska spelet och påverka det. Här brister det rejält inom EU, i synnerhet hos EU-kommissionen och ministerrådet.

I striden för att stoppa ACTA-avtalet (som vi vann) såg vi hur kommissionen systematiskt försökte sköta det hela med så mycket hemlighetsmakeri som möjligt. De amerikanska storföretagens lobbyister hade hela tiden full tillgång till all information medan förhandlingarna pågick, men både vanliga medborgare och folkvalda EU-parlamentariker hölls utanför så mycket kommissionen bara kunde.

Det här mönstret är tyvärr typiskt: så här fungerar EU-kommissionen, och så här fungerar ministerrådet. Det måste vi slåss mot på alla sätt vi kan, precis som vi gjorde när vi krävde större öppenhet under ACTA-förhandlingarna.

Men det räcker inte att slåss för öppenhet och demokrati i varje sakfråga, även om vi naturligtvis ska fortsätta göra det.

EU behöver behöver få ett nytt grundfördrag, en konstitution som tydligt säger vad EU ska göra, och ännu viktigare: vad EU inte ska göra.

När en sådan ny konstitution är framtagen vill vi att den först ska godkännas i en folkomröstning över hela Europa, där varje medborgare har en röst. Sedan, om den nya konstitutionen har fått okay av medborgarna, får varje land bestämma sig för om de vill vara med i det nya EU eller inte. Det kan ske endera genom en folkomröstning i landet eller genom beslut i landets parlament. Varje land får självt bestämma om de vill folkomrösta eller inte.

Nu finns det plötsligt en möjlighet att det här faktiskt kan komma att hända, tack vare talet som Storbritanniens premiärminister David Cameron höll den 23 januari 2013.

Där sa han att Storbritannien kommer att folkomrösta om de ska vara kvar i EU eller inte om några år, uppskattningsvis 2017. I klartext betyder det att EU har fram tills dess att skärpa till sig om de vill ha kvar Storbritannien i unionen. De brittiska väljarna är väldigt EU-kritiska, och skulle omröstning ske idag är det en stor sannolikhet att det skulle bli ett nej till EU.

David Camerons löfte om en brittisk folkomröstning sätter press på EU att skärpa sig. Det är bra. Men det kommer inte räcka med några små putsningar på detaljer i EU för att det ska bli aptitligt för det medborgarna.

Nu gäller det att vi tar den här historiska chansen att få lite hyfs på EU. EU behöver en ny och demokratisk konstitution.

Riv upp, gör om, gör rätt!

…………

Äldre inlägg om EU:



Piratpartiet om EU (2009)

Piratpartiets strategi i Europaparlamentet

Ett bra nej för Europa (igen)

Fildelarjakt på fiskerimöte i EU

Felet med EU ur piratperspektiv

Att utse EU:s president

Democracy by upplyst maktelit – nej tack!

EU:s demokratiska underskott i praktiken

Aktivism räcker inte

EU: Riv upp, gör om, gör rätt – och folkomrösta!

Den brittiske premiärministern David Cameron vill reformera EU. Han vill fokusera på den inre marknaden och den fria rörligheten. Han vill stärka Europas konkurrenskraft. Och han vill ha ett mindre byråkratiskt, mindre klåfingrigt, mindre centralstyrt EU.

Cameron ger nu EU ungefär fem år för att lyssna till dessa krav, för att reformeras. Sedan kommer britterna att gå till folkomröstning, för att säga ja eller nej till ett medlemskap i EU som det då ser ut.

Man skulle önska att Sverige slöt upp bakom denna brittiska strategi.

Från ett piratperspektiv kan vi rent av tycka att Cameron inte går långt nog. Här är Piratpartiets förslag:

Riv upp EU:s fördrag. Skriv ett nytt som har demokrati, medborgerliga fri- och rättigheter och den fria rörligheten i fokus. Gör det tydligt att beslut skall fattas så långt ner i beslutspyramiden som möjligt, så nära medborgarna som möjligt.
Låt alla EU:s 500 miljoner medborgare folkomrösta om detta nya fördrag, samtidigt.
Om det blir ett ja i folkomröstningen, då är det dags för medlemsstaterna att ratificera det nya fördraget. Hur det skall ske – genom parlamentsbeslut, folkomröstning eller på något annat sätt – det är upp till respektive land.

Genom att både medborgarna och medlemsstaterna skall godkänna det nya fördraget, så måste det vara enkelt, tydligt och minimalistiskt. Det måste bli slut på ogenomträngliga och överlastade EU-fördrag, som till exempel det nu gällande Lissabonfördraget.

Vi piratpartister kämpar så mycket vi orkar och hinner för att försvara de medborgerliga fri- och rättigheterna, för att öka transparensen, för mer demokrati, för informationens frihet och för integritet här i Europaparlamentet. Det är ett viktigt arbete som är sin egen belöning, även om det ibland är frustrerande. Men det räcker inte. EU:s hela konstruktion och regelverk måste förändras i demokratisk riktning.

Därför är det självklart för oss att applådera David Camerons utspel, som är ett steg åt rätt håll. Och vi kommer att driva vår linje om att ta EU-frågan ett steg längre:

Riv upp EU:s fördrag, gör om, gör rätt – och folkomrösta!

…………

Andra om Camerons tal: SvD, Expressen, SR Ekot, Open Europe, Motpol, Hax,

EU vill ha rätt att bestraffa media och journalister

En expertgrupp har på uppdrag av EU-kommissionen tagit fram en rapport om hur EU ska säkerställa mångfald i media (”media pluralism”) i Europa. Det kanske låter bra när man hör det, men vägen till helvetet är som bekant kantad med goda föresatser.

Hax gör en snabb sammanfattning av förslaget.

Det här är inte något skarpt lagförslag ännu, och vi får hoppas att det inte blir det heller.

För att göra en lång historia kort tror jag inte att det är någon särskilt bra idé att inrätta en EU-myndighet med rätt att bötfälla och på andra sätt bestraffa media och journalister som de tycker rapporterar dåligt.

Det känns helt enkelt inte som en idé som hör hemma i en demokrati. Och även om EU med sin icke-valde president i och för sig inte är en demokrati, så finns det ingen anledning att lägga till ännu fler icke-demokratiska strukturer.



Läs mer hos Hax

…………

Andra om förslaget: Anna Troberg (PP), Aftonbladet, Resumé,

Den absurda upphovsrätten tvingar SVT stänga ute utlandssvenskar

Sveriges Television tänker lägga ut sina sändningar live på internet. Det är bra, och det var på tiden. Det minsta man kan kräva av ett public service-bolag är att det gör sina sändningar tillgängliga för så många som möjligt.

Men så blir det ändå inte. Upphovsrättsmonopolet leder nämligen till att SVT bara får göra sändningarna tillgängliga i Sverige, inte i resten av världen.

Trots att man använder sig av internet med dess fantastiska möjlighet till omedelbar global kommunikation, så tvingas man alltså strypa informationsflödet – helt i onödan.

Detta innebär att de som skulle ha störst nytta och glädje av SVT på nätet – de hundratusentals utlandssvenskarna – stängs ute.

Så är det redan med SVT Play, där man kan se vissa tidigare sända program. Här är bara SVT’s egenproducerade program tillgängliga för internetanvändare i utlandet. Utländska dokumentärer, serier och underhållningsprogram är blockerade för alla som befinner sig utanför landets gränser.

Detta är konsekvensen av ett upphovsrättsträsk där det är nästan omöjligt i praktiken, eller i vart fall orimligt dyrt, att licensiera tv-program över nationsgränserna. Samma problem drabbar till exempel de företag som säljer musik, film och böcker på internet, och som måste slåss med insamlingssällskap och upphovsrättsorganisationer (typ STIM) i 27 olika länder om de vill ha hela EU som marknad.

Upphovsrätten måste begränsas, rensas upp och anpassas till dagens verklighet. Tills den dag det sker kommer vanliga människor att vara hänvisade till olaglig fildelning för att få tillgång till samma medieutbud som sina vänner i andra länder.

Vad gäller just SVT’s nya livesändningar (och SVT Play) finns det i och för sig en smidig alternativ väg att gå för alla utlandssvenskar: Att anonymisera och kryptera sin internetuppkoppling genom en VPN-tunnel som går ut på nätet med ett svenskt IP-nummer.

Det finns ett antal kommersiella VPN-tjänster att välja mellan, och de brukar typiskt kosta runt en femtiolapp i månaden. Då får man inte bara tillgång till SVT’s sändningar var man än befinner sig i världen, man får också på köpet en anonymisering av sin IP-adress.

Det är i sig något positivt. Fler borde skydda sin kommunikation på internet, till exempel på det här sättet. Dels gör VPN-användning det svårare för våra myndigheter (inklusive FRA) att övervaka folk. Dels kommer ökad kunskap om anonymiseringstjänster att göra fildelning (ännu) mindre riskfylld och därmed också (ännu) mer populär, vilket är en bra sak.

(Risken för en vanlig fildelare att åka fast är i och för sig mindre än att bli träffad av blixten även utan VPN-skydd. År 2012 lyckades den speciella insatsstyrkan mot fildelning, som består av fyra specialåklagare och ett par dussin poliser som fokuserar på fildelning, få tio (10) fildelningsfall till domstol. Men det skadar ju inte att vara försiktig ändå.)

Att utlandssvenskar, som kanske är den grupp som skulle ha allra mest glädje av SVT’s utmärkta nya initiativ att även sända via nätet, ska tvingas fixa och trixa för att kunna titta på sändningarna, illustrerar hur absurd upphovsrätten är.

Även om det rent tekniskt är hur lätt som helst att sätta upp en VPN-tunnel, borde det inte behövas. Själva poängen med internet är ju att allt kan göras tillgängligt överallt i hela världen. Det är inte en svaghet hos internet, det är dess största styrka.

Det är upphovsrättsmonopolet som behöver förändras, inte internet.

Kopimism and the Struggle Against Thermodynamics

Click to read the earlier parts of Kopimism: The Creation

(This is a continuation of the Kopimist Creation Myth)

After the previous Kopimist sermon on the laws of nature and the restaurant at the end of the universe, Björn Persson made some comments that I want to highlight and agree with.

Björn Persson wrote:

You make it sound like science preaches that the end is nigh. That’s not very accurate. It’s true that science tells us that everything will come to an end eventually, but it also provides an estimate of how long that will take, and it turns out that the restaurant Universe will remain open for a very very very VERY long time still. There’s lots and lots of time to kopy, kooperate and kreate kwality, and the heat death of the universe is definitely not something you need to worry about on a human time scale. I find that much more reassuring than some religion whose gods might decide to destroy the world on a whim tomorrow.

This is absolutely true, and if I accidentally scared someone into a panic by divulging how the thermodynamists envision the end world, I hope they will relax after reading this clarification. Even the most alarmist projections concede that we have billions of years before it happens, so panic is a bit premature. If you are planning to stand on a street corner with a the-end-is-nigh sign, you have ample time for a cup of coffee before you take up your post.

But this doesn’t really make the laws of thermodynamics any less depressing. Not only do they present a vision of infinite boredom, they also say that the road there will be painstakingly slow. Since when does making dullness slower and last longer make it more fun?

Thermodynamics is beginning to look more and more like the big villain that we need to do something about, if we want to have any fun in this universe.

Björn Persson continued:

It’s also not correct to say that the universe is less interesting today than last Thursday. The maximum entropy state is indeed not very interesting, but neither is the minimum entropy state. The interesting things happen between those extremes, and that’s right where we are now. If you want to claim that we have passed the peak of interest and are now going downhill, then you’ll have to prove it, because I see no indication that that would be the case.

This is a very interesting point. In the Kopimist model of the world, we have Kreativity as a Fundamental Principle to counteract the constant increase in entropy over time. Since we see Kreativity as an invisible force that flows through the universe at all times and all places, all that is needed for the universe to become more fun from one Thursday to another is that the force of Kreativity is strong enough compared to the other natural forces that are pulling the universe towards the long and boring heat death.

For a Kopimist there is hope, even without breaking the laws of thermodynamics.

But what is the standard view of mainstream physics on this point? If it is true that the complexity of the universe is in fact increasing now, or at least that the complexity increased at some point in its history, where did this increase come from? What was or is the driving force for this according to classical mainstream physics?

Myself, I don’t know enough physics to answer that question, but I hope there will be a fruitful discussion between those who understand more about thermodynamics than I do, and Kopimist theological scholars.

This appears to be a good starting point for further explorations of the role of Kreativity in the universe.

Björn Persson concluded:

Look at it this way:

Thermodynamiks shows that if kompleks things are left alone they will slowly but inevitably lose their kompleksity and their kwality, but the dekay kan be kounterakted by kopying them kontinuously.

Therefore a good kopimist should kontinue kopying and kreating interesting things of ever greater kwality, kontributing to keep dekay at bay by inkreasing the overall kompleksity faster than the dekay kan dekrease it.

To this, I can only say: Yes! This is theological konstruktivism at its very best.

We have gone straight from the Four Kopimist K’s — Creativity, Copying, Cooperation, and Quality — and the most fundamental laws of physics, to a practical rule of thumb for how to lead a good Kopimist life. And not only that, the rule of thumb built on this foundation coincides with what we had already felt in our hearts would be the right way for a Kopimist to act in the world.

We are on the right track.

Copy and Share!