Christian Engström's Blog, page 52

European Parliament blocks emails containing the words ”gender stereotypes” on International Women’s Day

I said yesterday in my blog post that I would be sending a letter today to the President of the European Parliament, protesting about the blocking of certain emails from citizens to their elected representatives.

I would have hoped to have sent this letter in the morning today, and I am still working on getting it sent today, but since I am working from home in Stockholm, I have run into a problem:



The European Parliament blocks certain emails that I am trying to send from christian.engstrom@piratpartiet.se to my own office address christian.engstroem@europarl.europa.eu or to colleagues inside the parliament.



Not all emails get blocked, but all my attempts to send my draft letter to the President to my office address have been silently blocked by the filter. I suspect the reason is that in the draft, I mention the name of the report — ”eliminating gender stereotypes in the EU”.

My guess, without knowing any details about the parliament’s filtering system, but understanding the basic principle behind Bayesian spam filtering, is that the word ”gender” phrase ”gender stereotypes” (which is quite distinct in this case) probably triggers the filter on all or most occasions. This is of course only a guess, but still:

It appears that today, on International Women’s Day, the European Parliament is silently blocking all or most emails that contain the phrase ”gender stereotypes”.



Welcome to the wonderful world of internet blocking in the EU. And to yet another demonstration of what censorship means in practice.

…………

Update: In the original version of this post I suggested that the word ”gender” (alone) might be the culprit, but a test email containing the ”g word” just got through to the europarl address from an activist in Portugal, so perhaps the filter is not quite as simple as I thought. But when I try to resend my own draft letter (which contains the phrase ”gender stereotypes”) to the europarl address, it still gets blocked.

Upon reflection, the word ”stereotypes” is almost certainly just as distinctive as ”gender”, so it is reasonable to think that the filter probably looks at both of those words. I have updated the post and the title to say ”gender stereotypes” instead of just ”gender”, accordingly.

Update 3: To clarify, I did the following experiment: I took the letter I had been trying to send all day and replaced the phrase ”gender stereotypes” with ”market barriers”, so that the title of the report read ”eliminating market barriers in the EU”. Then the mail got through immediately. After this, I made yet another attempt to resend the same mail but with the original title of the report. This mail again disappeared without a trace, and with no notice given to either sender or recipient, just as it had on the previous two occasions.

Update 2: It’s now Friday evening and the europarl mailbox is unattended, so there is no point in sending further test mails, unfortunately.

European Parliament blocks emails containing the word ”gender” on International Women’s Day

I said yesterday in my blog post that I would be sending a letter today to the President of the European Parliament, protesting about the blocking of certain emails from citizens to their elected representatives.

I would have hoped to have sent this letter in the morning today, and I am still working on getting it sent today, but since I am working from home in Stockholm, I have run into a problem:



The European Parliament blocks the certain emails that I am trying to send from christian.engstrom@piratpartiet.se to my own office address christian.engstroem@europarl.europa.eu or to colleagues inside the parliament.



Not all emails get blocked, but all my attempts to send my draft letter to the President to my office address have been silently blocked by the filter. I suspect the reason is that in the draft, I mention the name of the report — ”eliminating gender stereotypes in the EU”.

My guess, without knowing any details about the parliament’s filtering system, but understanding the basic principle behind Bayesian spam filtering, is that the word ”gender” (which is quite distinct in this case) probably triggers the filter on all or most occasions. This is of course only a guess, but still:

It appears that today, on International Women’s Day, the European Parliament is silently blocking all or most emails that contain the word ”gender”.



Welcome to the wonderful world of internet blocking in the EU. And to yet another demonstration of what censorship means in practice.

European Parliament censors citizens trying to contact MEPs

Next week the European parliament will be voting on a resolution to ”ban all forms of pornography in media”. After this information became known to a wider audience, many citizens have decided to contact members of the European parliament to express their views on this issue.

This is absolutely excellent. Citizens engaging actively in the democratic process is a very positive thing, at least in my opinion. Before noon, some 350 emails had arrived in my office.

But around noon, these mails suddenly stopped arriving. When we started investigating why this happened so suddenly, we soon found out:



The IT department of the European Parliament is blocking the delivery of the emails on this issue, after some members of the parliament complained about getting emails from citizens.

This is an absolute disgrace, in my opinion. A parliament that views input from citizens on a current issue as spam, has very little democratic legitimacy in my opinion.

I will be writing a letter to the President of the European Parliament to complain about this totally undemocratic practice.

In the meantime, please continue to email members of the parliament on both the issue of the porn ban and on any other issue that you feel that you want to bring to the attention your elected representatives. Citizens taking active part in the political process is a fantastic asset for a democratic system, not a spam problem.

I am very disappointed that some of my colleagues in this house evidently have a different opinion.

Snus helps reduce smoking related deaths in Sweden

Diagrams showing how snus has reduced smoking and smoking related diseases in Sweden (click to enlarge)

The EU is currently working on a revision of the Tobacco products directive. The primary goal of this directive is to reduce the harm to public health caused by smoking.

It is undisputed that smoking poses a major health problem, and there are a number of provisions in the directive that aim at getting fewer young people to start smoking in the first place: plain packaging, pictorial warnings, a ban on cigarette flavourings etc. Judging from the general mood in the European parliament, I would expect these measures to get the support from a large majority.

However, no matter how successful these actions will be in preventing young people from starting smoking, it will take decades before we will see any health improvements in the population from these actions alone.

The only way to get a positive health impact in the meanwhile is to get current smokers to quit.

Here is a letter (pdf) written by several independent public health specialists and addressed to the Swedish minister for public health. My position on snus is the same as theirs. They write:

There has been a remarkable success for public health in Sweden that deserves more recognition by policy‐makers. According to the most recent Eurobarometer survey, adult smoking prevalence in Sweden is just 13%. That is far lower than the EU average of 28% and the next closest member state at 23%. The reason for this is perfectly clear: it is that, in Sweden, snus has been widely used to quit smoking or as an alternative to cigarettes. Given that the risks associated with snus use are of the order of 95‐99% lower than for smoking, this has resulted in substantially reduced burdens of tobacco‐related disease (cancer, cardiovascular disease, emphysema) compared to other member states. Today’s low rates of smoking will translate to significant health benefits in future, relative to other member states.

Here is also a pdf with diagrams (from the same experts) that illustrate the success story of snus as a means for reducing smoking, and thus smoking related diseases, in Sweden.

Their policy recommendations, which I agree with, can be summarized:

Let the decision to ban or not ban oral tobacco become a matter for each member state – reflecting the diverse cultural traditions in tobacco use and the different attitudes to harm reduction.
Create a regulatory framework for all smokeless tobacco that would limit the toxic contaminants that potentially cause harm, that would be used by member states that decide to allow any form of oral tobacco.
Allow characterizing flavours in smokeless tobacco (but ban them in cigarettes).

We are all in complete agreement that the EU needs to adopt policies to reduce smoking and the harm it causes. It is my belief that this policy on snus and oral tobacco would help achieve that goal.

…………

Further scientific data on the health effects of snus

…………

Declaration of interest: I am a snus user, which has allowed me to cut down my smoking drastically, even though I have not stopped completely yet. My wife used to smoke, but gave it up completely several years ago by switching to eucalyptus flavoured snus.

An EU proposal to ban porn through ”self-regulation”

Next week in Strasbourg, probably on Tuesday, the European Parliament will be voting on a Report on eliminating gender stereotypes in the EU. To promote gender equality and eliminating gender stereotypes are of course very laudable goals, so my guess would be that unless something happens, the report will be approved by the parliament, possibly by a very large majority.

But as always, the devil is in the detail.

Article 17 of the report says (with emphasis added):

17. Calls on the EU and its Member States to take concrete action on its resolution of 16 September 1997 on discrimination against women in advertising, which called for a ban on all forms of pornography in the media and on the advertising of sex tourism;

The resolution of 16 September 1997 in turn said:

5. Calls for statutory measures to prevent any form of pornography in the media and in advertising and for a ban on advertising for pornographic products and sex tourism;

To a certain extent, the exact meaning on this proposed ban on pornography is unclear, since neither the 1997 resolution nor the text we will be voting on next week contains any definition of what is meant by ”in the media”.

Magazines and cable television would presumably be considered to be ”media” by most people, but what about the internet? Without any definition of ”media” in either of the two resolutions, the answer is not obvious from reading just those two articles, at least not to me.

But the resolution we will be voting on next week has other things to say about the internet. Article 14 reads (again with my highlighting):

14. Points out that a policy to eliminate stereotypes in the media will of necessity involve action in the digital field; considers that this requires the launching of initiatives coordinated at EU level with a view to developing a genuine culture of equality on the internet; calls on the Commission to draw up in partnership with the parties concerned a charter to which all internet operators will be invited to adhere;

This is quite clearly yet another attempt to get the internet service providers to start policing what citizens do on the internet, not by legislation, but by ”self-regulation”. This is something we have seen before in a number of different proposals, and which is one of the big threats against information freedom in our society.

The digital rights organisation EDRI has produced a booklet called The slide from ”self-regulation” to corporate censorship, where they point out that:

…now, increasing coercion of internet intermediaries to police and punish their own consumers is being implemented under the flag of “self-regulation” even though it is not regulation – it is policing – and it is not “self-” because it is their consumers and not themselves that are being policed.

In the battle against the ACTA treaty, the fact that ACTA contained similar ”self-regulation” proposals to get internet service providers to start policing their customers was one of the reasons why the European Parliament rejected the treaty in the end.

Many members of the parliament (including me) felt and feel that this kind of ”self-regulation” is nothing more than an attempt to circumvent the article on information freedom in the European Convention on Human rights, which says that everyone has the right to receive and impart information without interference by public authority and regardless of frontiers, and that any restrictions to this right have to be prescribed by law and be necessary in a democratic society.

Next week’s resolution is a so-called ”own initiative report” by the parliament. This means that it does not automatically become law even if it is adopted, but is just a way for the European parliament to express its opinion.

But the purpose of these own initiative reports are to serve as the basis for the Commission when it decides to present legislative proposals to the parliament. If this own initiative report is adopted by the parliament, it will strengthen the Commission’s position if and when it wants to propose various ”self-regulation” schemes in the future.

Although I completely agree that eliminating outdated gender stereotypes in the EU is a worthwhile goal, I will be voting against this resolution next week.

Piratpartister nominerar Bradley Manning till Nobels fredspris

 

Bradley Manning

Pressmeddelande från Piratpartiet:

Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet, Christian Engström och Amelia Andersdotter, har nominerat Bradley Manning till Nobels fredspris.

Manning är den soldat som står inför rätta i USA för att ha läckt information om krigen i Irak och Afghanistan samt amerikanska ambassadtelegram till Wikileaks. Bland de övriga som undertecknat nomineringen märks den isländska alltingsledamoten Birgitta Jónsdóttir och den tunisiske internetaktivisten och ex-ministern Slim Amamou.

- Bradley Manning har gjort en genuint demokratisk gärning. Han har visat vanligt folk vad som sker i de krig som våra ledare för i vårt namn. Och han har avslöjat att våra politiker i verkligheten driver en annan politik än den de gått till val på och fått demokratiskt mandat för, säger Christian Engström som är ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet.

- Manning visar ett civilkurage som är allt för sällsynt. Efter att den norska nobelkommittén under flera år delat ut fredspriset till politiska ledare vars insatser för freden kan ifrågasättas, så är det dags att man ger priset till en verklig hjälte. Det säger Amelia Andersdotter, piratpartistik ledamot av Europaparlamentet.

Bradley Manning har suttit fängslad mer än 1.000 dagar. Just nu pågår rättegången mot honom i USA, i vilken han riskerar att dömas till livstids fängelse.

Läs hela nomineringen här:

http://www.globalresearch.ca/bradley-manning-nobel-peace-prize-nomination-2013/5325138

Det värsta med censur är XXXXXXXX

Jag är i Bryssel och surfar runt på nyheten att The Pirate Bay har lyckats övertyga ett antal twittrare om att trafiken till TPB numera går via Nordkorea.

En länk som dyker upp i flödet är http://thepiratebay.se/blog/229 som jag vill kolla på. Men det kan jag inte, för istället möts jag av meddelandet

Vous venez d’être redirigé vers cette page. Le site que vous essayez de consulter contient des informations illégales au regard de la législation belge. Si vous êtes gestionnaire ou propriétaire de ce site web et si vous pensez que cette mesure a été prise à tort, vous pouvez toujours envoyer un fax au numéro +32(0)2/733.56.16.

Vad den aktuella bloggposten på The Pirate Bay’s blogg än må innehålla, är internetleverantören i Beligen tydligen absolut tvärsäker på att det skulle bryta mot belgisk lag om jag läste den.

Hur hen kan vara så säker på det vet jag inte, i synnerhet som blockeringen av allt som företrädare för The Pirate Bay kan tänkas säga alldeles uppenbarligen bestämdes innan det där blogginlägget ens var skrivet.

Men allt är inte förlorat, tydligen. Om det är så att jag anser att det som jag inte har fått läsa faktiskt inte strider mot belgisk lag, då kan jag rapportera det för att få upprättelse.

Via fax. På faxnummer +32(0)2/733.56.16

Är det bara jag som tycker att det är konstigt att det går hur bra som helst att blockera ett blogginlägg automatiskt, men att det krävs tillgång till uråldrig nittonhundratalsteknologi för att ens ifrågasätta blockeringen? Av debattinlägget som man aldrig fick läsa?

Själv tycker jag att det är riktigt XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX.

Hade det hänt i Nordkorea skulle majoriteten av mina politikerkollegor hålla med. Men när det händer här i Europa tycker de att det är bra.

Piratpartiet tycker annorlunda.

…………

Uppdatering: Så, nu har jag läst pressmeddelandet från The Pirate Bay ändå, trots blockeringen. Tack, Anonymouse!

I och med det har jag tydligen i Belgien berett mig tillgång till en sida som bryter mot belgisk lag.

Je have consultiert a site avec contient des informations illégales au regard de la législation belge, eller vad det kan heta på copy-paste-franska.

Se där, en bekännelse (ehuru väldigt ogrammatisk)!

Kom och ta mig, herrar Du Pont!

Kristina Svartholm: ”Jag demonstrerade för Piratpartiets skull”

Kristina Svartholm

Kristina Svartholm är mamma till Gottfrid Svartholm-Warg, som även är känd som Anakata och en av grundarna till The Pirate Bay. Här är ett gästblogginlägg av henne.

Kristina skriver:

På lördagen deltog jag i Piratpartiets demonstration på Medborgarplatsen.  Jag gjorde det egentligen inte för The Pirate Bay’s skull. Sajten tycks ju leva och ha hälsan, oavsett om Piratpartiet levererar uppkoppling eller ej.  Den påminner starkt om den gäckande Röda Nejlikan: än finns den här, än finns den där – och den tycks finnas och frodas everywhere.

Nej, jag gjorde det för Piratpartiets skull. Dels för att visa (pp) mitt stöd men kanske framför allt för att visa mitt stöd för de individer som känner sig utsatta för hot. Det gäller också deras anhöriga. Jag vet nämligen hur det är att ha en nära familjemedlem i fängelse som, när han väl kommer ut därifrån, har ett livslångt straff hängandes över sig i form av ett ofattbart stort och hela tiden växande skuldberg.

Är det värt risken att sätta sig upp mot den penningstarka motståndarsidan? Svaret är: ja – och nej. Jag tror inte att någon kan lämna det rätta svaret på den frågan. Framför allt kan ingen av oss besvara den åt någon annan. Jag vet bara att vi alla, var och en för sig, måste välja hur och var och i vilken form vi vill strida för det som vi tror på.

Om vi tror på demokrati, yttrandefrihet, ett fritt internet och fria former för kulturutbudet – ja, då måste vi uppenbarligen strida.  Det var också för att peka på detta som jag valde att delta i demonstrationen.

Kristina Svartholm

PS Jag vet inte om den härliga, klassiska filmatiseringen från 1934 av Röda Nejlikan med Leslie Howard i huvudrollen finns att tillgå ute på marknaden. Men den finns säkert att hämta via TPB om någon skulle vilja se den ändå!

I Finally Met The Anti-Snus Lobbyists

The anti-snus lobbyists refuse to even discuss how to save lives by harm reduction and helping people stop smoking

Last Thursday I finally met with the lobbyists from the organisation Smoke Free Partnership, which is very active lobbying in the European parliament to keep the ban on snus in the EU outside Sweden.

Regular readers of this blog will know that this in itself represents an achievement. Normally lobbyists in Brussels are very keen to meet members of the parliament, in particular members that will be working on dossiers that the lobbyists are interested in. But not the anti-snus lobby.

I sent an invitation by email, repeated it on the blog, sent more emails, renewed the invitation publicly, until I finally managed to get a meeting (which was then cancelled and moved to a later date). But last Thursday, I finally got the meeting I had been asking for.

Smoke Free Partnership was represented by two lobbyists, but it was one of them, whom I have previously heard speaking at seminars inside the parliament, who did almost all of the talking.

I started out immediately by asking the question that I would honestly want to hear their answer to:

- You accept nicotine patches and gums and similar products (although they are not healthy in themselves), because they help some people stop smoking, and therefore have a net positive health effect. Why aren’t you prepared to even discuss if snus is a product that can work in the same way, perhaps even more effectively than the currently available products, and help save lives by helping people stop smoking?

I received no answer at all to this question during the 35 minute meeting, although I repeated it a number of times.

The anti-snus lobbyist said that harm reduction was not her priority, so she would not answer that question.

I said that for me, the primary goal of the tobacco directive should be to reduce the harm caused by tobacco by fact based policies. (This should have been a safe bet, as it is more or less a quote from the directive itself, which talks about ”a high level of protection of health [...] based on scientific facts”). Didn’t she agree with that?

No, harm reduction was not one of her priorities, she said.

From this point, we never really got any further in our discussion.

To be fair to the lobbyist, I want to stress that I am sure she was using and understanding the term ”harm reduction” in the more narrow sense of reducing harm among people who are already smoking, as opposed to reduction of the harm caused in total in society. Her priority was to reduce harm by preventing non-smokers, in particular young ones, from starting to smoke.

This is of course a goal that both I and everybody else agrees with. Everybody agrees that smoking is really dangerous for the health, and that the best way of preventing smoking related diseases is to prevent people, in particular young ones, from starting to smoke in the first place.

This is the primary focus of the revision of the tobacco directive, and quite rightly so. I am confident that there will be a large consensus in the parliament about this.

But I am also concerned about helping current smokers quit, or reduce their smoking. What works is different for different people. Nicotine gums and patches work for some smokers, so it is a good thing that they are available throughout Europe for those who are helped by them.

The experience from Sweden shows that snus is helpful to some people — quite a lot of people, actually — so that they can stop smoking. Sweden has the lowest rates of smoking related diseases in the EU among men (snus is primarily used by men in Sweden), because we have the lowest rate of smoking.

There is strong scientific evidence that relaxing the current restrictions on the sale of snus is more likely to produce a net benefit than harm.

Why are neither the anti-snus lobbyists nor the Commission prepared to even discuss this?

I find this very frustrating, so I throw the question open. Is there anybody out there who is prepared to answer the question that Smoke Free Partnership refused to answer?

Why do you want to ban snus but allow nicotine patches, when there is evidence that snus helps more people stop smoking, and has a net health benefit on the population?

Since I am the shadow rapporteur for the Green group for the tobacco directive in the Internal Market Committee IMCO, I really honestly would want an answer from somebody who wants to maintain the ban on snus.

…………

Declaration of interest: I am a snus user, which has allowed me to cut down my smoking drastically, even though I have not stopped completely yet. My wife used to smoke, but gave it up completely several years ago by switching to eucalyptus flavoured snus.

Christian Engström, Piratpartiet: Tal till Rättighetsalliansen (utskrivet)

Video med mitt tal på Medborgarplatsen (17 min)

Igår demonstrerade vi för Piratpartiet på Medborgarplatsen i Stockholm, med anledning av att Rättighetsalliansen (f.d. Antipiratbyrån) har skickat ett juridiskt hotbrev till Piratpartiet.

Jag talade vid demonstrationen, och det här är vad jag sa:

När jag kom hem från Bryssel till familjen i torsdags — jag har en fru och en son som är 12, han fyller 13 om någon vecka — då ville de veta:

- Hur är det nu med det här hotbrevet som har kommit från Rättighetsalliansen, kan det bli så att vi måste flytta ifrån huset och blir av med allting?

Då svarade jag:

- Nej, det tror jag inte. Vi kommer sköta det här på ett sätt så att det inte blir så. Bland annat är det så att som Europaparlamentariker har just jag personligen parlamentarisk immunitet.

Det är någonting som finns för att skydda folkvalda representanter mot övergrepp i respektive medlemsland. Det var någonting som jag fick veta när jag blev invald 2009 att jag hade den här immuniteten. Då tänkte jag att det var ju kul, men det var verkligen ingenting som jag trodde att jag någon gång skulle behöva förlita mig på, eller börja tänka på i reella termer:

Att jag som svensk politiker i Sverige, som folkvald representant för Sverige i Europparlamentet, faktiskt skulle hamna i en situation där jag skulle behöva göra överväganden  där den parlamentariska immuniteten ingick. Att jag skulle behöva ens tänka på det här yttersta skyddet som just jag har.

För problemet är att det är bara jag och Amelia Andersdotter, som ju också är EU-parlamentariker, som har det här skyddet. Alla andra aktivister inom Piratpartiet, de är oskyddade.

Det här hotbrevet som vi fick motta riktade sig del mot Piratpartiet, men också mot styrelsen i Piratpartiet och mot andra aktiva personer.

Den här diskussionen har ett antal svenska politiker och svenska politiska aktivister nu de senaste dagarna fått pratat igenom med sin familj: Hur stor risken är att de blir ruinerade för livet och få flytta ifrån huset? Hur stor är risken att bli dömd till fängelsestraff så att vi får lov att vara ifrån varandra ett antal månader? Det här är alltså riskbedömningar som vanliga svenska politiska aktivister har behövt göra den här veckan.

Och då är det tråkigt — det är ett svagt ord, men ändå — det är tråkigt att tyvärr känner jag inte förtroende för det svenska rättsväsendet i fall som har med The Pirate Bay att göra, eller fall som har med upphovsrätten att göra över huvudtaget.

Domen mot The Pirate Bay 2009 var en rättsskandal. Den stred mot allting om hur det ska gå till i en svensk domstol. Jag var själv nämndeman under sju års tid, så jag har vad man brukar kalla rättegångsvana.

Pirate Bay-rättegången var helt annorlunda. Här hade rätten bestämt sig från början för att ”dom här ska vi nita till”. Sedan försökte man på olika sätt hitta argument för att göra det. Argumenten man hittade var inte några bra, starka, juridiska argument, men man klämde till dem i alla fall.

Dels de tre personerna som faktiskt hade anknytning till The Pirate Bay: två av grundarna och talespersonen. Men dessutom en fjärde person som inte hade ett dugg med saken att göra, utan bara hade haft oturen att bli meddragen i samma svep. Och den här gången var Rättvisan inte alls intresserad av rättvisa, utan bara av att statuera exempel.

Liknande har hänt i andra fall senare. Rättighetsmaffian, eller Rättighetsalliansen, har använt som taktik att ge sig på mellanhänderna, alltså de som förmedlar ettorna och nollorna på internet, de som bygger den här infrastrukturen som är vår gemensamma.

Där kan man säga: Hur kan de göra det, det står ju klart och tydligt i lagen, i EU’s e-handelsdirektiv, som är implementerat i den svenska Lagen om Elektronisk Kommunikation, där står att budbärarimmunitet gäller. Den som bara förmedlar någonting har aldrig ansvar för det.

Posten är Sveriges största distributör av narkotika. Ingen skulle komma på tanken att Posten har ett ansvar för det. Det är inte de som gör det, de bara bär fram breven, och det som är i breven har de inte med att göra. De har ingen rätt att undersöka det, och brevbäraren kan aldrig vara skyldig vad han än har burit ut för brev.

Vägverket är inte skyldigt när bankrånare använder vägarna för att fly, och så vidare. De som tillhandahåller infrastruktur ska inte löpa en risk att bedömas som medskyldiga för att någon eventuellt använder den för att begå brott. För annars skulle ingen kunna erbjuda vare sig vägar eller posttjänst eller internet, som i det här fallet.

- Men vi har ju lagen på vår sida, hur kan det här vara ett problem?

Svaret är att andra internetleverantörer, som också har haft lagen på sin sida, har blivit fällda. Man har fått förelägganden från domstolen som säger: ”Sluta omedelbart ge internetuppkoppling till den här sökmotorn The Pirate Bay, annars får ni betala en halv miljon om dagen” (eller vad det var i något exempel.

Då kan man ju tycka så här: Okay, om domstolen dömer så så må det vara hänt, det är rättsröta, men Piratpartiet skulle i vart fall kunna låta en domstol pröva om det här hotbrevet som har kommit från Rättighetsalliansen har något innehåll alls. Det skulle vi väl kunna göra?

Problemet är att för att få en prövning i domstolen måste man ha advokater själv. Det här är ett civilmål — Rättighetsalliansen är noga med hur de gör — och i civilmål har man ingen rätt att få en offentlig försvarare. Vill man ha en advokat, då får man betala det själv. Så det blir några hundra tusen även i billigaste fall.

Sedan är det så att om domstolen skulle bestämma sig för att dela ut ett föreläggande om att Piratpartiet får lov att sluta leverera bandbredd, då kommer Piratpartiet i så fall få betala även motståndarsidans advokatkostnader.

Och Rättighetsalliansen har alla Sveriges allra bästa och dyraste upphovsrättsadvokater på sin sida. Det är ju det de har, så att säga. Så den advokaträkningen blir inte billig. I något av de tidigare fallen har jag förstått det som att Rättighetsalliansens advokater kostade 790.000 kronor, som då internetleverantören som fick föreläggandet emot sig fick betala.

Den juridiska spelplanen är en spelplan där vi har väldigt, väldigt svårt att hävda våra rättigheter. Vi har rättigheterna, men vi har väldigt svårt att hävda dem, eftersom rättsväsendet i Sverige har visat sig vara korrupt när det gäller saker som har med The Pirate Bay att göra i synnerhet, och med upphovsrätten i allmänhet.

I andra mål är rättsväsendet ofta bra i Sverige, men här är det amerikanska intressen som väger tyngre.

Så det här är inte den spelplan där vi har de största chanserna att nå framgång, tyvärr.

Men de goda nyheterna är att den juridiska spelplanen är inte den enda. Det finns två till, som är minst lika viktiga.

Den första är den tekniska spelplanen. Den tekniska aktivismen, alltså de här killarna (och jag hoppas det är några tjejer också) som håller The Pirate Bay uppe hela tiden. Som håller alla de andra fildelningssajterna uppe. Som håller Wikileaks uppe, som klarar av att avkryptera filmer som visar amerikanska krigsbrott så att de kan läggas ut och visas offentligt.

Alla de här jätteduktiga teknikerna, som sysslar med den tekniska aktivismen. Det är de som håller oss på banan, det är de som gör att den här diskussionen är en diskussion.

För hade det varit så att Hollywood och deras advokater hade kunnat stänga ner The Pirate Bay, och stänga ner alla andra sajter som de inte gillar av ena eller andra anledningen, då skulle vi haft det mycket svårare. Då hade det blivit en väldigt abstrakt diskussion om att vi ville ha rätten att göra någonting som vi i alla fall i praktiken inte kunde göra.

Bland de här hjältarna vill hag speciellt nämna dem som startade The Pirate Bay och de som idag driver The Pirate Bay. Jag har själv ingen aning om vilka personer det är, i vilket land de bor eller vilka språk de talar — och jag vill verkligen inte veta heller.

Men jag hoppas att det finns någon som kan skicka mitt djupt kända tack till de här hjältarna.

Den tekniska aktivismen kan vara att hålla fildelningssajter uppe, att erbjuda säker kommunikation till aktivister i Syrien, eller, som sagt, att ta hand om Wikileaks. Det här är en viktig del.

Och på den här spelplanen, den tekniska, där är det vi — och när jag säger ”vi” menar jag inte just Piratpartiet, utan alla i svärmen som vill ha ett fritt och öppet internet — som har ett ganska stort försteg.

Våra tekniker är ofta bättre än deras, så här klarar vi oss. Det är en katt-och-råtta-lek, men vi klarar oss bra.

Det här var den andra spelplanen, den juridiska och den tekniska.

Men så finns också den tredje spelplanen, den rent politiska. Vi i Piratpartiet är ett politiskt parti helt enkelt för att vi vill ta oss an den fronten.

Det behövs att många olika människor jobbar på många olika sätt för att vi ska kunna bevara friheten på internet, och därmed i samhället. Piratpartiet är en sammanslutning för oss som tycker att vi vill jobba på just den politiska vägen.

Och på den här banan, där går det faktiskt ganska bra. Politik är alltid någonting långsamt, det är en långsam sport och det ska det vara. När politiska förändringar händer över en natt är de så gott som alltid dåliga politiska förändringar, så det här är så som spelet är.

Men som sagt, på den politiska spelplanen går det bra. Nere i Europaparlamentet i det dagliga arbetet när jag och Amelia pratar med kollegor från andra partier och andra länder, då känner jag att det går framåt. Det är en intellektuell rörelse på gång nere i Europaparlamentet, och rent allmänt i den politiska sfären.

Man kan tycka att det är frustrerande att det inte går fortare, men det är på gång, det händer saker. Konkreta exempel på vad vi har gjort nere i Europaparlamentet:

Vi stoppade ACTA. Hade inte Piratpartiet varit invalt i Europaparlamentet, då hade ACTA-avtalet gått igenom. Det vet jag, jag såg det från insidan, jag såg hur tajt det var.

I Disney-filmen Mulan pratar kejsaren om att utgången av kriget kan hänga på en enda soldat, på ett enda riskorn. När det gällde ACTA var vi, Piratpartiet, det riskornet.

Det här är vi väldigt stolta över, för det visar att vi kan göra någonting. Piratpartiet på insidan av parlamentet tillsammans med tusentals aktivister runt om i hela Europa som skapade politiskt tryck. Utan det politiska trycket från aktivister hade vi varit rökta, då hade vi förlorat.

Men när vanliga medborgare gick ut på gatorna, skrev mejl till parlamentariker, och visade att de brydde sig — det ändrade hela stämningen inne i parlamentet, och då blev det möjligt att vinna, och det gjorde vi. Det här är en konkret seger.

En annan konkret sak är den här boken: En reformerad upphovsrätt, som jag har skrivit tillsammans med Rick Falkvinge.

Det är Piratpartiets förslag till hur vi ska ändra lagstiftningen så att det blir lagligt att fildela, så att bibliotek och museer tillåts digitalisera vårt gemensamma kulturarv, så att blinda och synskadade kan få tillgång till böcker på tillgängliga format, etc.

Det är inte boken som sådan som är framgången, utan det faktum att den Gröna gruppen i Europaparlamentet antog det här programmet som sin officiella ståndpunkt i oktober 2011. Den Gröna gruppen har visserligen bara 7% av rösterna, så det är en bra bit kvar. Men jag och Amelia, våra två mandat var bara 0,3% av rösterna, så vi har i alla fall gått från tre promille till sju procent hittills i parlamentet.

Man känner att det är en rörelse på gång därnere. Jag vet inte hur många seminarier och olika evenemang jag springer på där man pratar om upphovsrätten. Det händer saker — det går långsamt, men det händer saker.

Jag tror att det finns en chans att om och när vi har kommit in nästa mandatperiod i EU-valet 2014, då tror jag att det finns en möjlighet att det faktiskt blir en ändring av lagen under den mandatperioden, så att det blir lagligt att dela med sig av kultur.

För så borde det vara, så måste det vara, och så kommer det att bli.

Hur mycket Hollywood och de stora skivbolagen och alla deras advokater än håller på, så kan de inte stoppa framtiden för evigt. De kan fördröja den, och de kan ställa till mycket skada. Det finns ingenting farligare än en döende dinosaurie. Den sparkar vilt omkring sig och bryr sig inte alls om vilken skada den tillfogar, men den är döende.

Jag tror och jag vet att vi tillsammans kommer kunna lösa de här problemen. Och jag hoppas, och jag tror faktiskt också, att det kan gå mycket, mycket fortare än vad Hollywood och skivbolagen och deras advokater drömmer om i sina allra värsta mardrömmar.

Jag heter Christian Engström, och jag är Europaparlamentariker för Piratartiet.

Tack, alla ni som har kommit hit idag!

…………

Andra om ämnet: Calandrella, Jonathan Rieder Lundkvist (bilder), Simon Lindgren

Video:

Filmat av Urban Sundström (17 min)

http://www.youtube.com/watch?v=J5Ft4orGef8&feature=youtu.be

Fler klipp av Urban Sundström

http://www.youtube.com/user/sunurb01/videos?view=0

Filmat av Mattias Winbladh (38 min), samtliga tal, mitt börjar på 20:50

http://www.youtube.com/watch?v=mMdwI-sL190&feature=youtu.be

Filmat av Ola Andersson, 14 min, mitt tal (första sekunderna saknas)

http://www.youtube.com/watch?v=8rvtzKbBDfs