Christian Engström's Blog, page 48

EU-kritiker bör rösta på Piratpartiet istället

Om precis ett år, den 25 maj 2014, är det val till EU-parlamentet igen. Piratpartiet ställer upp, och jag kandiderar för omval.

Det är otroligt kul att få representera Piratpartiet i EU-parlamentet — i synnerhet eftersom det märks att vi gör nytta. Vi stoppade ACTA-avtalet. Den Gröna partigruppen har antagit vårt program för legaliserad fildelning, och våra idéer håller på att sprida sig så sakteliga till andra partigrupper också. Vi är på rätt spår och vi gör skillnad.

Och blir vi omvalda till EU-parlamentet 2014 finns det goda chanser att vi får sällskap av pirater från åtminstone Tyskland och Finland. Piratrörelsen finns i hela Europa.

Men förutom friheten på internet och alla frågor som har med den att göra, måste vi också göra någonting åt demokratin i EU. Tyvärr har EU utvecklats till en koloss som har tappat kontakten med medborgarna, och bara lyssnar på storföretagens lobbyister istället.

Nästan allt som Piratpartiet har kämpat mot under de drygt sju år vi har funnits — IPRED, ACTA, datalagringsdirektivet och mycket annat — har varit saker som kom från EU. Det är ingen slump. Det beror på det demokratiska underskottet. När den verkliga makten ligger hos anonyma tjänstemän som utövar den bakom stängda dörrar, då blir det så här.

EU måste byggas om från grunden, och det är ganska bråttom. Tyvärr räcker det inte med att lappa och laga och försöka förbättra detaljer (även om vi förstås ska göra vad vi kan på den fronten också).

Piratpartiet vill se ett nytt EU-fördrag med fokus på fri- och rättigheter, som ska godkännas i folkomröstningar på både europeisk och nationell nivå.

Piratpartiet partiledare Anna Troberg och Ung Pirats ordförande Gustav Nipe skriver idag hos Aftonbladet:

Det europeiska samarbetet måste byggas med verklig demokrati, subsidiaritet och öppenhet inåt och utåt. Detta uppnås bäst med ett nytt EU-fördrag utarbetat med fokus på människans fri- och rättigheter. Låt sedan Europas folk få ta ställning till det nya fördraget genom en gemensam europeisk folkomröstning följd av separata nationella folkomröstningar.

Detta förslag kräver naturligtvis det politiska modet att våga lägga den verkliga makten i händerna på Europas folk. Det återstår att se om de traditionella partierna har det modet eller om de känner sig nöjda med en europeisk låtsasdemokrati. Vi pirater nöjer oss inte. Vi tycker att människor förtjänar mer respekt.

Vi behöver både ett fritt internet och ett demokratiskt EU. Därför ställer Piratpartiet upp i EU-valet den 25 maj 2014.

Läs Anna Trobergs och Gustav Nipes debattartikel: Låt folket besluta om en ny grundlag för EU

Om precis ett år, den 25 maj 2014, är det val till EU-par...

Om precis ett år, den 25 maj 2014, är det val till EU-parlamentet igen. Piratpartiet ställer upp, och jag kandiderar för omval.

Det är otroligt kul att få representera Piratpartiet i EU-parlamentet — i synnerhet eftersom det märks att vi gör nytta. Vi stoppade ACTA-avtalet. Den Gröna partigruppen har antagit vårt program för legaliserad fildelning, och våra idéer håller på att sprida sig så sakteliga till andra partigrupper också. Vi är på rätt spår och vi gör skillnad.

Och blir vi omvalda till EU-parlamentet 2014 finns det goda chanser att vi får sällskap av pirater från åtminstone Tyskland och Finland. Piratrörelsen finns i hela Europa.

Men förutom friheten på internet och alla frågor som har med den att göra, måste vi också göra någonting åt demokratin i EU. Tyvärr har EU utvecklats till en koloss som har tappat kontakten med medborgarna, och bara lyssnar på storföretagens lobbyister istället.

Nästan allt som Piratpartiet har kämpat mot under de drygt sju år vi har funnits — IPRED, ACTA, datalagringsdirektivet och mycket annat — har varit saker som kom från EU. Det är ingen slump. Det beror på det demokratiska underskottet. När den verkliga makten ligger hos anonyma tjänstemän som utövar den bakom stängda dörrar, då blir det så här.

EU måste byggas om från grunden, och det är ganska bråttom. Tyvärr räcker det inte med att lappa och laga och försöka förbättra detaljer (även om vi förstås ska göra vad vi kan på den fronten också).

Piratpartiet vill se ett nytt EU-fördrag med fokus på fri- och rättigheter, som ska godkännas i folkomröstningar på både europeisk och nationell nivå.

Piratpartiet partiledare Anna Troberg och Ung Pirats ordförande Gustav Nipe skriver idag hos Aftonbladet:

Det europeiska samarbetet måste byggas med verklig demokrati, subsidiaritet och öppenhet inåt och utåt. Detta uppnås bäst med ett nytt EU-fördrag utarbetat med fokus på människans fri- och rättigheter. Låt sedan Europas folk få ta ställning till det nya fördraget genom en gemensam europeisk folkomröstning följd av separata nationella folkomröstningar.

Detta förslag kräver naturligtvis det politiska modet att våga lägga den verkliga makten i händerna på Europas folk. Det återstår att se om de traditionella partierna har det modet eller om de känner sig nöjda med en europeisk låtsasdemokrati. Vi pirater nöjer oss inte. Vi tycker att människor förtjänar mer respekt.

Vi behöver både ett fritt internet och ett demokratiskt EU. Därför ställer Piratpartiet upp i EU-valet den 25 maj 2014.

Läs Anna Trobergs och Gustav Nipes debattartikel: Låt folket besluta om en ny grundlag för EU

EU Commissioner De Gucht says no to transparent TTIP negotiations

Exchange of views with Commissioner De Gucht on transperency in the upcoming TTIP negotiations

The new TTIP agreement between the EU and the US will be negotiated in the same secrecy as the ACTA agreement was, EU trade Commissioner Karel De Gucht told the European Parliament on Wednesday evening.

I reminded him about how the Commission had failed with the ACTA agreement, largely because of the secrecy and lack of transparency in the negotiations. But when De Gucht answered (in a 3 minute reply to my 1 minute question), he made it clear that he was not willing to conduct the negotiations in a more transparent way with TTIP.

Here is the parliament’s transcript of what we said in plenary yesterday:

Christian Engström, Member of the European Parliament:

– Mr President, I would like to remind the Commission about the ACTA agreement that this Parliament rejected less than one year ago. There were a number of reasons why the Parliament said no to the ACTA agreement that the Commission had negotiated, but at the very heart of it was the lack of transparency. It makes me very disappointed that the Commission is setting itself up for exactly the same kind of failure once again.

The positive thing about the whole ACTA affair was that there are now hundreds of thousands of European citizens who have, at least once, been demonstrating on the streets of various European cities against the trade agreement. There are lots of citizens now who take an interest in these agreements.

This is a very positive thing, but by insisting on the same kind of secrecy – only handing out secret documents to the members of the INTA Committee – the Commission is setting itself up for the same kind of failure. I would urge you to re-think this and become transparent.

Karel De Gucht, Member of the Commission:

…

Secondly, continuing on the subject of openness, I have no problem saying what we are doing and what we want to achieve and, when not speaking in public, how I want to achieve this. But you are all politicians. So you should know – and I think you do know – that you cannot negotiate openly. You do not do that in your parties either; you do not do that in your constituencies. You need to focus – and yes, of course we have to report on what we are doing, explaining why we are doing things and why we are making some concessions; we will have to make concessions in the course of these negotiations. But you need a certain degree of confidentiality in negotiations. You also need it because your counterpart is asking for it; if not, you cannot negotiate.

It is interesting that it seems that there is a copy of one of the drafts of the negotiating mandate. So what? It is a draft. The Presidency has, of course, to make sure that they come to an agreement within the Council, so they put forward possible ways to get out of any difficulties that we have to deal with. Immediately, very vocal Members of this Parliament say that this is a scandal and that we are traitors and cannot be trusted. Of course you can trust me, because in the end you can say ‘No’. You have done so in the past. You said ‘No’ to ACTA: I am still not convinced that it was the right choice, but you decided to do so and that was how it was. You have the final word.

But a parliament is not created to negotiate. It is not its job. I think I have been in a parliament for a longer time than most of you –25 years. Maybe there are some who have been in a parliament as long – Mr Brok has already left, but he has certainly been in a parliament for more than 25 years – but not very many. I have never sought to negotiate an agreement from within a parliament because it simply does not work.

What you have to do – and you do it in an eloquent way – is indicate the important points that you want to mention, that you want me to look at and which you will question me about. You will scrutinise me and in the end will vote against me if I do not do that. But a parliament cannot negotiate, because a parliament only exists as a body when it votes. Outside of voting you take up individual positions. You cannot negotiate with 20, 30 or 50 different positions. That is not possible. You need to negotiate on the basis of a mandate, and then, of course, you have to demonstrate that you have been following your mandate.

Video of my exchange of views with Commissioner De Gucht (4:23)

Mer än två fel när DN diskuterar narkotikapolitik

DN presenterar bisarra argument mot en realistisk narkotikapolitik

Måndagens DN-ledare ”Två fel blir inte ett rätt” mot legalisering av lätta droger är märklig. Man gör ett antagande om att svenska folket förmodligen inte skulle dricka mindre sprit även om cannabis vore lagligt att inneha och att bruka. Utifrån denna spekulation bygger man sedan ett antal halmgubbar.

DN tycks mena att man med resonemang om skademinimering lika gärna kan legalisera barnprostitution. Tidningen odlar myten om haschpsykoser (vars själva existens är omtvistad). Man pekar på att det i länder med en cannabiskultur ändå förekommer våld. Orimligt, fel och långsökt är ord som faller mig in, efter att ha läst denna ledare.

DN:s ledarredaktion slår knut på sig själv, i sina försök att få sina argument att gå ihop. Jag citerar “Sett ur våldsperspektivet är säkert cannabis bättre. Ur samma perspektiv skulle heroin vara ännu bättre. Men den kopplingen gör igen debattör.” Det är helt sant att ingen debattör gör den kopplingen. Men det beror på det är ett fullständigt bisarrt argument som ingen utom DN tycker hör hemma i en seriös debatt.

Vad DN däremot inte gör är att diskutera skademinimering. Blir något bättre av att icke-problematiska brukare (som inte skadar någon annan) görs till brottslingar? Blir något bättre av att missbrukare jagas istället för att få vård? Blir något bättre för att missbruk reduceras till en fråga om symptom istället för att man ser till dess orsaker? Blir något bättre av att en vanligt förekommande verksamhet utövas under jord, bortom samhällelig insyn och kontroll?

Piratpartiet har en frihetligt humanistisk inställning i drogfrågan. Vi anser att innehav och användning av narkotika för eget bruk skall avkriminaliseras, utan att drogerna i sig för den sakens skull skall legaliseras.



På så sätt vill vi se en politik som riktar sig på mot de verkliga problemen. Från drogmoralism – till att ge sjuka människor vård. Från att polisen kan använda drogkortet för att trakassera i stort sett vem som helst – till att istället ta tag i den organiserade brottsligheten. Från okänslig repression – till skademinimering. Från att staten lägger resurser på att förfölja icke-problematiska brukare – till att skydda och hjälpa människor som befinner sig i en situation där de är svaga och utsatta.

Efter 40-50 år av misslyckad politik är det dags för lite sunt förnuft i den svenska drogdebatten.

Bra EU-direktiv på gång om bättre koll på pengarna i insamlingssällskapen

Seminarium om CRM-direktivet i EU-parlamentet igår

Det måste bli mer ordning och reda och mer öppenhet i insamlingssällskapen, alltså STIM och alla dess systerorganisationer i Sverige och Europa. Det är innebörden i ett EU-direktiv som sakta men säkert håller på att antas i EU-parlamentet. Målsättningen är att det ska vara färdigbehandlat i det ansvariga utskottet innan sommaruppehållet.

Insamlingssällskapen är en viktig del av den upphovsrättsekonomi vi har idag. Vi pirater har en hel del synpunkter på hur de lagarna ska reformeras, men det är en annan fråga. När det nu är så att det finns organisationer som STIM (och en ryslig massa andra bokstavskombinationer) som samlar in pengar för att ge till artister och kompositörer, då ska de också betala pengarna vidare till artisterna och kompositörerna på ett snabbt och korrekt sätt.

Hittills har det ofta varit lite si och så på den punkten. Kanske inte alla, men väldigt många av insamlingssällskapen i Europa har stora brister när det gäller att betala ut pengarna de har samlat in, och när det gäller att kunna visa vart alla pengar går. Enligt uppgift ruvar insamlingssällskapen i Europa tillsammans på 5,7 miljarder euro, 50 miljarder kronor, i pengar som de samlat in men inte betalt ut till artisterna, i vart fall inte ännu.

Flytta på dig Smaug, här kommer de stora grabbarna!

Den 6 juni är det ”deadline för amendments i JURI” som man säger på Brysselsvengelska. Det innebär att det är sista dagen att lägga ändringsförslag i det rättsliga utskottet JURI på det här direktivet. JURI är ansvarigt utskott eller huvudutskott (”lead committee” på svengelska) för direktivet Collective Rights Management, ofta förkortat CRM-direktivet. (På sidan för EU-parlamentets ”prodedure file” kan man se att det egentligen ett ännu längre namn, men det orkar jag inte ens kopy-pejsta. CRM-direktivet är vad folk säger.)

När ett EU-direktiv (alltså en lag på EU-nivå) ska antas av parlamentet är det alltid en viss tågordning som gäller. Man utser ett huvudutskott, som kommer att bestämma vad det blir som läggs fram för hela parlamentet att ta ställning till. Men innan huvudutskottet (i det här fallet JURI) gör det, hämtar de in synpunkter från andra utskott som också har med frågan att göra. De kallas för sidouskott.

För CRM-direktivet har JURI bett att få synpunkter (”opinions”) från de här sidoutskotten:

IMCO — utskottet för inre marknad och konsumentskydd
ITRE — utskottet för industri, forskning och energi
INTA — utskottet för internationell handel
CULT — kulturutskottet

Deadline för att lägga ändringsförslag i sidoutskotten har redan varit.

Jag har lagt ändringsförslag i IMCO (inre marknad), som är det sidoutskott där jag sitter, förutom huvudutkottet JURI. Amelia Andersdotter har lagt ändringsförslag i ITRE (industri och forskning) och INTA (internationell handel), där hon sitter med i bägge. Det finns några smärre skillnader mellan vad vi har lagt i olika utskott, mest för att skapa lite variation, för vår huvudlinje är helt klar:

Det måste bli ordentlig redovisning, ordentliga databaser och ordentlig öppenhet i insamlingssällskapen. De ska inte få fortsätta samla in pengar på lösa boliner och sedan behålla en stor del av pengarna på ännu lösare boliner.

I det fjärde sidoutskottet CULT har vår Gröna kollega Helga Trüpel lagt ett antal ändringsförslag som även de går i samma riktning, och som ofta är identiskt formulerade med dem som jag och Amelia lagt i våra utskott. Amelias politiska assistent Ulf Pettersson har gjort ett jättebra jobb med att sammanställa ändringsförslagen och synka mellan de inblandade kontoren.

Igår var Amelia och jag värdar för ett halvdagssemiarium om CRM-direktivet, tillsammans med Helga Trüpel och ytterligare en kollega ur den Gröna gruppen som också är engagerad i den här frågan, Eva Lichtenberger från Österrike. Det här seminariet man se som lite av en sista genomgång med de olika parterna innan det konkreta arbetet i utskotten tar fart på allvar. Vi hade både insamlingssällskap och olika representanter för artister som är kritiska till hur insamlingssällskapen sköts idag. Det blev en stundtals livlig debatt mellan dem, vilket förstås var både kul och upplysande, om man uttrycker det så.

Nästa steg är att ändringsförslagen som vi och andra politiska grupper har lagt blir sammanställda av sekretariatet. Sedan börjar diskussioner mellan de olika ”skuggrapportörerna”, alltså de personer i utskotten som representerar partigruppen i utskottet på just den här frågan. På Brysseljargong säger man att Amelia är skuggrapportör på CRM-direktivet i ITRE och INTA, att jag är skugga i IMCO och JURI, och vår tyska kollega är skugga i CULT.

Samtidigt med att de ändringsförslag som redan är lagda börjar diskuteras i sidoutskotten, närmar sig sista datum för att lägga ändringsförslag i huvudutskottet JURI. Det är den 6 juni, och då kan man säga att huvudmatchen i parlamentet börjar.

…………

Foto av Hax (Henrik Alexandersson), fritt för publicering CC0.

Dalligate: Utredningen om korruptionshärvan i EU runt snuset läckt

Ladda ner den läckta rapporten från Malta Today

I oktober 2012 avgick EU-kommissionären John Dalli plötsligt, efter att det uppdagats att en nära bekant till honom hade försökt få företaget Swedish Match att betala 500 miljoner kronor i muta för att få EU-förbudet mot snus upphävt.

När Swedish Match fick erbjudandet tackade de nej och anmälde istället försöket till EU’s anti-korruptionsenhet OLAF. OLAF gjorde en utredning som de presenterade för EU-kommissionens president José Barroso. Det ledde till att John Dalli fick gå på dagen.

OLAF’s utredning har varit och är fortfarande hemlig, men för ett par veckor sedan läckte den, och publicerades av tidningen Malta Today. Det är möjligt att det rapporterades i svenska media och att jag missade det, men nu i veckan blev jag i alla fall medveten om att rapporten finns att tillgå.

OLAF-rapporten är över 200 sidor lång inklusive alla bilagor, och jag har inte läst hela i detalj. Sidorna 14 och 15 saknas i den läckta rapporten, och jag vet inte om de innehåller något viktigt eller intressant. Men nu när rapporten är läckt är det i alla fall möjligt för intresserade medborgare att själva bedöma vad OLAF kom fram till.

Huvudpersonen i den här härvan är en maltesisk restaurangägare som heter Silvio Zammit, och är nära vän till John Dalli. Som jag uppfattar det är det framför allt tre fakta (som är obestridda) som är graverande för John Dalli:

Den 20 augusti 2010 träffade John Dalli en representant för en lobbyorganisation för snus, men Dalli rapporterade aldrig det till kommissionen, vilket han var skyldig att göra enligt kommissionens regler (det finns särskilda regler just för möten med lobbyister från tobaksföretag, så den här punkten är allvarligare än den kanske låter). [sid 9 i pdf:en]
Den 29 mars 2012 begärde John Dallis nära vän Silvio Zammit 10 miljoner euro i muta som en första avbetalning från Swedish Match i ett telefonsamtal. Det telefonsamtalet spelades in på band av representanten för Swedish Match, så det är helt ostridigt vad som sas. [från sid 67 i pdf:en]
Vid flera tillfällen i samband med att Silvio Zammit hade haft olika kontakter med Swedish Match pratade han med kommissionär Dalli i telefon före och/eller efter kontakten med Swedish Match. Det skedde även i samband med det inspelade samtalet där Zammit bad om 10 miljoner euro. Vad de sa till varandra kan förstås ingen veta säkert, men att de pratade i telefon med varandra framgår av telefonloggarna, och är alltså också ostridigt. [sid 9 och framåt i pdf:en]

Det här räckte för EU-kommissionens president Barroso skulle kalla till sig John Dalli och be honom avgå omedelbart, vilket Dalli alltså gjorde. Men senare har Dalli hävdat att han är oskyldig och att det var olagligt att ge honom sparken.

I OLAF-utredningen påpekas det mycket noga redan på första sidan att det inte finns några bindande bevis för att kommissionär Dalli var direkt inblandad eller hjärnan bakom operationen. Men, säger utredningen, det finns ”unambigous and converging circumstantial evidences” som pekar på att Dalli i vart fall kände till vad hans vän höll på med.

Om det nu är så att Dalli visste att en vän till honom gick runt och försökte kassera in mutor genom att använda Dallis namn, men inte gjorde någonting åt det eller rapporterade det, då är förstås redan det tillräckligt för att han inte kunde vara kvar som EU-kommissionär.

Nu när utredningen har läckt kan var och en skaffa sig en egen uppfattning om bevisen för att Dalli var olämplig som kommissionär var tillräckliga. Jag har, som sagt, inte läst korruptionseneten OLAFs rapport noga. Jag ser fram emot kommentarer.

Hemlighetsmakeriet från ACTA fortsätter i TTIP

Seminarium i EU-parlamentet om det kommande TTIP-avtalet mellan EU och USA

TTIP är den nya bokstavsförkortningen att hålla ögonen på för alla som följde eller deltog i protesterna som stoppade ACTA-avtalet förra året. TTIP står för Transatlantic Trade and Investment Partnership, och är tänkt att bli ett stort ”frihandelsavtal” mellan EU och USA.

Frihandel är någonting jättebra, men som vi vet från ACTA-avtalet (som ju också kallades för ett handelsavtal) används den rubriken gärna på avtal som inte har något med vare sig handel eller frihet att göra. ACTA var bara ett försök att smyga in lagstiftning bakvägen genom att förhandla bakom stängda dörrar och sedan ställa de folkvalda lagstiftarna (riksdag och EU-parlament) inför mer eller mindre fullbordat faktum.

Vi lyckades stoppa ACTA tack vare en kombination av intensivt arbete inne i EU-parlamentet och ett stort antal engagerade medborgare som protesterade mot avtalet genom att demonstrera på gatorna i isande vinterkyla och kontakta sina parlamentariker och berätta sin mening. Det var en stor seger.

Men lobbyisterna som vill inskränka friheten på nätet ger aldrig upp.

Det nya TTIP-avtalet ska precis börja förhandlas mellan EU och USA, så det är ännu väldigt tidigt i processen. Det är bra. Ju tidigare vi kommer in i den politiska processen, desto större chans har vi att påverka och vinna.

Förhandlingarna har inte börjat ännu, utan det som diskuteras just nu är hur förhandlingsmandatet ska se ut och hur förhandlingarna ska gå till.

Idag var jag på ett seminarium om TTIP, ordnat av den holländska EU-parlamentarikern Marietje Schaake.

Det var ett mycket bra seminarium, där bland annat en representant från EU-kommissionen som kommer att sköta förhandlingarna deltog. Han försäkrade upprepade gånger att ”IP-kapitlet” i det nya TTIP-avtalet inte alls kommer att vara som ACTA, utan vara fullständigt harmlöst på alla sätt.



Men TTIP-förhandlingarna kommer att skötas bakom stängda dörrar på precis samma sätt som ACTA-avtalet.

EU-kommissionen ber oss alltså lita på dem, men tänker inte offentliggöra några förhandlingsdokument, precis som man inte gjorde med ACTA.

Både jag, Marietje Schaake, två av de andra panelisterna och flera företrädare för olika aktivistorganisationer påpekade att det kommer att bli mycket svårt för EU-kommissionen att undvika att upprepa ACTA-fiaskot om de fortsätter vara lika hemlighetsfulla som förra gången.

Det är inte acceptabelt att internationella avtal som påverkar friheten på internet förhandlas fram i hemlighet.

Och det räcker inte med att EU-kommissionen säger trevliga saker muntligt, samtidigt som de vägrar att visa dokumenten. Tyvärr är vi inte så många som litar på EU-kommissionen i de här frågorna, efter våra erfarenheter från ACTA.

Det är möjligt att det som EU-kommissionen säger är sant. Men får vi inte se pappren kommer vi aldrig att kunna veta det förrän det är för sent.

Måste vi döda det här avtalet också så gör vi det, skrev jag i en debattartikel i The Parliament Magazine för någon månad sedan.

Det är visserligen flera år tills det (eventuellt) kommer att finnas något färdigt avtal att ta ställning till och/eller protestera mot. Men det är nu i början av processen som EU och USA har chansen att välja ett annat upplägg än de hade för ACTA.

Jag hoppas att EU-kommissionen tar sitt förnuft till fånga och berättar för USA att det inte funkar politiskt att försöka köra samma hemlighetsmakeri en gång till.

Peter Sunde från The Pirate Bay kandiderar för finska Piratpartiet

Peter Sunde i Europaparlamentet

Torrentfreak rapporterar att Peter Sunde, tidigare talesman för The Pirate Bay, kommer att kandidera till Europaparlamentet i valet 2014 för finska Piratpartiet.

Det är mycket goda nyheter.

Jag kommer själv kandidera för det svenska Piratpartiet, och jag hoppas verkligen att vi kommer bli kollegor i EU-parlamentet efter valet den 25 maj 2014.

Stödet för en reformerad upphovsrätt växer sakta men säkert i Europaparlament, och jag känner mig förhoppningsfull om att det kanske ska gå att få en majoritet för legaliserad fildelning i Europaparlamentet nästa mandatperiod. Men för att det ska hända måste det väljas in pirater i parlamentet som kan fortsätta driva på utvecklingen.

Om Peter Sunde blir invald för finska Piratpartiet kommer det innebära en stor knuff framåt för en positiv digital agenda för Europa.

Läs mer hos Torrentfreak och på Peter Sundes blogg

Filmen ”The House I Live In” om de katastrofala följderna av kriget mot narkotikan

[image error]

Se filmen ”The House I Live In” på SVT Play (1 tim 26 min)

Igår såg jag filmen The House I Live In på SVT. Den handlar om kriget mot drogerna, och de förödande konsekvenser som den här misslyckade politiken har.

Sedan 70-talet, när USA’s dåvarande president Richard Nixon myntade begreppet The War on Drugs, har USA lagt större och större resurser på att försöka utrota drogerna i samhället med mer poliser och hårdare straff. Det har lett till att USA har en större andel av sin befolkning i fängelse än något annat land, och till att gängkriminaliteten brett ut sig och omsätter mångmiljardbelopp.

Men det har inte lett till någon minskning av användningen av narkotika.

Rent känslomässigt kanske man tycka att ”nollvisioner” och olika former av (ännu) hårdare tag är vad som känns rätt. Men vad man än tycker och känner, är det ett faktum att den politiken inte fungerar.

USA har en ännu skadligare narkotikapolitik än Sverige, eftersom upptrappningen ”kriget” mot narkotikan har gått ännu längre där. Speciellt är de oproportionerligt långa fängelsestraffen för ganska ringa narkotikabrott ett problem där.

Men den svenska narkotikapolitiken bygger också på ett orealistisk vision om vilken politik som borde fungera, trots att den bevisligen inte gör det.



Narkotikamissbruk är ett problem som samhället måste ta tag i. Men det är ett medicinskt och humanitärt problem, inte ett polisiärt.

Piratpartiet vill se en ny narkotikapolitik för Sverige, som riktar in sig på att rädda liv och minimera skadeverkningarna av drogerna, snarare än att hålla fast vid en dogm om ”nolltolerans” för dogmens egen skull. Vi behöver en politik baserad på fakta och medmänsklighet, inte på ideologisk renhet.

Att kriminalisera och straffa människor för att de använder narkotika leder bara till ökat lidande. Piratpartiet vill avkriminalisera innehav av alla former av narkotika för personligt bruk, utan att drogerna för den skull legaliseras. Den som har problem med narkotikamissbruk erbjudas hjälp om han eller hon vill ha det, inte mötas av poliser och straff från samhällets sida.

Vi vet att en sådan politik skulle rädda liv utifrån erfarenheterna i länder som Portugal, Nederländerna och Schweiz. Där har man lagt om politiken till att sikta på skademinimering istället för ideologiska nollvisioner. Det har lett till att de länderna har en mycket lägre drogrelaterad dödlighet än vad Sverige har. På det här området kan Sverige lära och kopiera, och därmed spara liv och lidande.

Vi behöver en saklig debatt om hur vi ska hantera bruk och missbruk av narkotika, och vi måste titta på vad som fungerar och vad som inte gör det.

Filmen The House I Live In handlar visserligen om USA, men den är ett starkt inlägg i den debatten. Filmen finns att titta på på SVT Play i 28 dagar till (innan den tas bort av copyright-skäl). Den går också att ladda ner från SVT Play med hjälp av exempelvis Pirateplayer.

Tobacco harm reduction amendments on e-cigarettes and snus tabled in ENVI

Together with colleagues in the European Parliament, I have now tabled 24 amendments on electronic cigarettes and snus in the ENVI committee. ENVI is the ”lead committee” on the Tobacco Products Directive, which means that it is the committee where the fate of e-cigarettes and snus will be decided.

The amendments are in favour of allowing snus (Swedish oral tobacco) and electronic cigarettes, as part of a harm reduction policy for tobacco products.

The amendments on snus were co-signed by me, Christofer Fjellner, and Chris Davies, and the ones on electronic cigarettes were co-signed by me, Christofer Fjellner, Chris Davies, and Rebecca Taylor.

The amendments are essentially the same ones I tabled in the IMCO committee some weeks ago, with some additions (am 1, 2, 15, 20, and 21) to improve consistency and clarity. You can read the amendments here.

…………

Declaration of interest: I am a snus user, which has allowed me to cut down my smoking drastically, even though I have not stopped completely yet. My wife used to smoke, but gave it up completely several years ago by switching to eucalyptus flavoured snus.