Christian Engström's Blog, page 56

Kopimism: Vetenskapen suger som religion

Klicka för att läsa de tidigare delarna av Kopimism: Skapelsen

(Det här är en fortsättning på den Kopimistiska skapelseberättelsen och en översättning av en predikan på engelska)

De vetenskapliga naturlagarna är ganska deprimerande läsning för den som vill känna entusiasm inför livet och framtiden. De målar upp bilden av ett trött och ovilligt universum, som mest bara vill lägga sig ner och dö.

Saker som är i vila vill helst fortsätta med det, säger Newton. Atomer och molekyler kan tänka sig att fnatta runt en stund för att hitta det läge som kräver minst energi, men sedan vill de helst stanna där, säger kemin. Allt går mot en fesljummen homogen gröt där ingenting intressant någonsin kan hända, säger termodynamiken.

Hej hopp, det var ju muntra besked.

De vetenskapliga modellerna är fria från självmotsägelser (mestadels), och de har ofta en klassisk inre skönhet som modellbyggen betraktat. Men de erbjuder inte mycket till krok att hänga upp framtidstro eller livsglädje på.

Vi är på restaurangen vid universums slut en stund efter sista beställningen, tycks vara vad vetenskapen säger. Ljuset är fortfarande tänt och det pågår alltjämt intelligenta diskussioner runt om i salen. Men personalen har i tysthet börjat förbereda för att stänga ner hela etablissemanget, och det kan inte längre dyka upp någonting nytt på borden.

Just för ögonblicket kanske restaurangen Universum är ett fascinerande myller av mångfald, men det är bara en övergående fas, säger vetenskapen. Vi har de naturlagar vi har och som dök upp innan sista beställningen, och medan du läser det här håller de långsamt men tålmodigt på att mala ner och slipa bort allt som kan väcka intresse och sticka ut. Universum idag är inte riktigt lika spännande som det var i torsdags, och ännu mindre än torsdagen innan det, för färden på det sluttande planet kan bara gå utför.

Ordningsvakter förklädda till fysiker med inriktning på termodynamik patrullerar restaurang Universums lokaler och säkerställer att varje händelse och rörelse, hur spektakulär och fascinerande den än kan verka på ytan, ändå bara är ytterligare ett steg mot den stora nedstängningen. Det universum som startade med en smäll är på väg att långsamt malas ner till en snyftning, och kommer sluta i den oändliga tråkigheten, säger den naturvetenskapliga dogmen.

Ungefär vid den här punkten brukar vetenskapsmännen känna sig nöjda med teoribygget och titta upp från sina formelsamlingar för att inhösta folkets applåder. Men till sin stora förvåning möts de inte alls av så stora skaror vetenskapligt ateistiska materialister som de hade förväntat sig, och som de tycker att de förtjänar.

Varför är det inte fler som jublar över deras elegant detaljerade beskrivning av ett sönderfallande universum på en meningslös färd mot den totala tråkigheten?



Det är en fråga som faktiskt uppriktigt förbryllar ett ganska stort antal vetenskapsmän, ofta med en IQ runt 150 eller mer. Hur kommer det sig att så många så smarta män och kvinnor går bet på en så enkel fråga?

Svaret är att även om det här är den världsbild som vetenskapsmännens formler beskriver, är det oftast inte alls vad de själva tror och känner i djupet av sitt hjärta. Men vi återkommer till det. Nu har vi de här deppiga naturlagarna att ta hand om.

Måste det verkligen vara mot lagarna om man vill känna lite glädje och förtröstan inför framtiden?

Att bara förneka att naturlagarna gäller är en möjlig utväg, men den är inte särskild attraktiv. ”Ni vetenskapsmän kan ha alla era tjusiga lagar och teorier, men på min mark faller äpplen i den fart de själva behagar, och jag och mitt gevär tänker se till att det fortsätter vara så, i Herrans namn” är en ståndpunkt som man kan ha om man vill, men som de flesta människor inte tycker är särskilt elegant.

Man kan beklaga det faktum att vetenskapen ställer upp restriktioner för vad som kan passera som en någorlunda vettig religion, men i praktiken är det svårt att göra någonting åt.

Jag kanske inte gillar den allmänna relativitetsteoring, eftersom den är väldigt konstig och går emot allt jag lärde mig var sant när jag växte upp i en newtonsk värld, men att förneka att den stämmer vore bara fånigt. Även om jag själv inte förstår teorin (och det gör jag inte), så vet jag att min mobiltelefon använder den för att räkna ut positionen på GPS:en. Om den allmänna relativitetsteorin inte var en giltig beskrivning av världen skulle min telefon vara ännu mer vilse än jag själv när jag är i en främmande stad. Det är den inte.

Och eftersom den inte är det, tycks det enda realistiska alternativet vara att mer eller mindre motvilligt acceptera att relativitetsteorin, och alla de andra naturlagarna som vetenskapsmännen har upptäckt, är giltiga och måste följas, oavsett hur otillfredsställande det än må kännas ur religiös synvinkel.

En del kanske tycker att jag ger upp den här punkten för lätt, och att en riktig religion borde försvara sig med alla rimligt lagliga medel när den kommer i konflikt med vetenskapen. Men det har visat sig vara en ganska misslyckad strategi för att hantera vetenskap och teknologi på frammarsch.

När den katolska kyrkan 1632 bestämde att Herr Galileo Galilei hade fel, och att jordkretsen står fast och icke vacklar, som det står i bibeln, kanske det kändes som en försvarbar position just då. Men även om så var fallet spårade det hela snabbt ur.

För att hålla fast vid ståndpunkten att solen löper i sin bana över en platt jord idag, tvingas man inte bara hävda att det finns en världsomfattande konspiration som innefattar alla sjökaptener och piloter som utåt låtsas att de navigerar på en glob, men i själva verket använder sina hemliga och sanna kartor över den platta jorden för att komma fram till sina respektive destinationer i tid.

Ur europeiskt perspektiv måste man också ta till sig den sorgliga insikten att alla amerikaner och australiensare tydligen är med i samma konspiration, annars skulle de inte låtsas ligga och sova mitt i natten varje gång man ringer dem från Europa under dagtid. Amerikaner och australiensare, å sin sida, skulle tvingas dra slutsatsen att en av de ledande medlemmarna i den här konspirationen måste vara den heliga romersk-katolska kyrkan, annars skulle de inte sända sin midnattsmässa live vid så många olika tidpunkter som alldeles uppenbart inte är midnatt runt om i världen.

Till slut blev den intellektuella bördan med att upprätthålla den här alternativa världsbilden för mycket för till och med den katolska kyrkan, med alla dess resurser. År 1992, tjugotre år efter månlandningen, kom påven Johannes Paulus II ut ur garderoben och erkände att trots allt är nog jorden en blågrön boll som snurrar runt en vanlig sol någonstans i de mindre attraktiva ytterområdena i en vanlig galax.

En rättvis och välförtjänt seger för vetenskapen, absolut, med tanke på hur många vardagsmirakel i konsumentstorlek vetenskapen lyckades leverera under de mellanliggande 360 åren, medan kyrkan var upptagen med att klamra sig fast vid sin fasta och icke-vacklande jord.

Men inte särskilt uppmuntrande för vår självkänsla, vi som en gång var skapelsens krona, krönta med ära och härlighet och bara ett snäpp under en Gud som visserligen kunde vara ganska oberäknelig ibland, men som åtminstone fick oss att känna att vi var viktiga på något sätt i Hans stora plan.

Många människor känner att fastän vetenskapen är toppen, och har givit oss både mobiltelefoner och dubbelt så lång medellivslängd för dem som kommer i åtnjutande av dess frukter, så förlorade vi ändå något när vi bytte bort vår speciella relation som Guds utvalda mot teknikens underverk.

Men att ”byta bort” saker luktar knapphetsekonomi och tänkande som hörde hemma i det andra årtusendet. Det är inte Kopimism.

Målet med Kopimismen måste vara att förena vetenskap och religion, vilket betyder att vi måste respektera vetenskapen. Men ska den vara en religion måste den också erbjuda en väg framåt och en positiv vision. Vi vill inte behöva välja antingen eller, vi vill ha både teknikens under och en känsla av en högre mening och anledning till hopp.

Det här är vad Kopimismen vill erbjuda. Tack vare de Fyra Kopimistiska K:na — Kreativitet, Kopiering, Ksamarbete och Kvalitet — kan vi det.

Kopiera och Sprid!

…………

CC-BY-NC

Kopimism: Science Sucks As a Religion

Click to read the earlier parts of Kopimism: The Creation

(This is a continuation of the Kopimist Creation Myth)

The laws of nature are pretty depressing reading for anyone who wants to feel enthusiasm for life and the future. They paint the picture of a tired and unwilling universe, that mostly just wants to lie down and die.

Things that are at rest prefer to stay that way, says Newton. Atoms and molecules may hustle about for a bit until they find the position that demands the least energy, but once they’ve found it they pretty much want to stay put, says chemistry. Everything is moving towards a lukewarm homogenous soup where nothing interesting can ever happen, says thermodynamics.

Thanks a lot, that’s very cheerful.

The scientific models are free from self-contradictions (mostly), and they have a lot of Classic inner beauty as models. But they don’t provide much basis for feeling trust in the future or joy in life.

We’re at the restaurant at the end of the universe just after last call, seems to be what science is telling us. The light is still on, and there are still intelligent discussions going on in the room. But the waiters have discretely started to prepare closing the whole establishment down, and nothing new will appear on the tables.

Right now, the restaurant Universe may be a fascinating web of diversity, but this is just a phase that will pass, says science. We are stuck with the natural laws that appeared before last orders, and even as you are reading this, they are slowly but patiently grinding down and polishing off anything that might attract interest or stand out. The universe today is not quite as interesting as it was last Thursday, and even less interesting than the Thursday before, because the slide down the slippery slope is a one way ride.

Security guards dressed up as physicists specialized in thermodynamics patrol the premises of restaurant Universe, and make sure that every event and movement, no matter how spectacular and fascinating it may look on the surface, is still yet another step towards the big shutdown. The universe that started with a bang is gradually being ground down to a whimper, and will end up in a state of infinite boredom, says the dogma of natural science.

Roughly at this point, the scientists usually begin to feel satisfied with their theoretical model, and look up from their mathematical formulas and expect to be met by cheering crowds. But to their great surprise, the hordes of scientifically atheistic materialists are not at all as large or as jubilant as they would have expected, or as they feel they rightly deserve.

Why are so few people applauding their elegant detailed description of a collapsing universe on a pointless journey towards total boredom?

This is a question that genuinely baffles a quite large number of scientists, often with an IQ around 150 or more. How can so many so bright men and women fail to find the answer to such an easy question?

The answer is that although this is the vision of the world that the scientist’s formulas describe, it is not what most scientists actually believe and feel in the bottom of their heart. But we’ll return to that issue. First, we have these natural laws of doom and gloom to take care of.

Must it really be against the laws if we want to feel some joy and trust in the future?

To simply deny the validity of the laws of nature would be one option, but it’s not a very attractive one. ”You scientists may have all your fancy laws and theories, but on my property apples fall with whatever speed they want, and me and my gun is gonna make sure it stays that way, praise the Lord!” is a position you can have if you want, but which most people don’t find very elegant.

You can bemoan the fact that science places restrictions on what can pass for a reasonably rational religion, but in practice there is very little you can do about it.

I may not like the General Theory of Relativity, since it is very weird and goes against everything I learned to be true when I grew up in a Newtonian world, but to deny that it’s valid would be just silly. Even if I don’t understand the theory myself (and I certainly don’t), I know that my mobile phone uses it to figure out the position on the GPS. If the General Theory of Relativity wasn’t a valid description of the world, my phone would be even more lost than I am in a foreign city. It isn’t.

And since it isn’t, the only realistic option seems to be to more or less grudgingly concede that the Theory of Relativity, and all the other laws of nature that the scientists have discovered, are valid and have to be observed, no matter how unfulfilling they may feel from a religious point of view.

Some people would feel that I am giving up this point to easily, and that a proper religion should defend it self by all reasonably legal means when it comes into conflict with science. But this has turned out to be rather an unsuccessful strategy in the face of steadily advancing science and technology.

When the Catholic Church decided in 1632 that Mr. Galileo Galilei was wrong, and that the world is firmly set on its foundations by the Lord and cannot be moved, as the Bible says, it may have seemed like a defensible position at the time. But even if it was right then, things very quickly got out of hand.

To sustain the view that sun is rising and setting over a flat earth today, you would not only have to maintain that there is a world wide conspiracy among all captains of ships and airplanes to pretend in public to be navigating on a globe, while in reality they are using their secret and true flat-earth maps to get to their respective destinations on time.

From a European perspective, you would also have to note with regret that all Americans and Australians seem to be members of the same conspiracy, or they wouldn’t be pretending to be asleep in the middle of the night every time you phone them from Europe in daytime. Americans and Australians, on their part, would have to conclude that the Holy Roman Catholic Church was also a leading member of this conspiracy, or they wouldn’t be televising their Midnight Mass live at so many different times that are quite obviously not midnight around the world.

Somewhere along the line, sustaining this alternative world view became too much even for the Catholic Church, with all its resources. In 1992, twenty-three years after the moon landing, Pope John Paul II came out of the closet and admitted that after all, the earth probably is a blue and green ball twirling around an ordinary sun somewhere in the less fashionable outskirts of an ordinary galaxy.

A fair and well deserved victory for Science, of course, considering how many everyday consumer grade miracles Science had managed to deliver in the intervening 360 years, while the Church was busy holding on to its firmly established unmoving earth.

But not very uplifting for our self esteem, We who once were just a little lower than the angels, crowned with glory and honour by a Lord that admittedly could be a little erratic at times, but at least made us feel that we were important in some way in His big scheme of things.

Many people feel that although science is great, having delivered both mobile phones and a doubled life expectancy for those who get to enjoy its fruits, something was still lost when we traded our special relationship with God as the chosen ones for the marvels of science.

But ”trading” things smells of scarcity economies and second millennium thinking. That’s not Kopimism.

The aim of Kopimism must be to unite science and religion, which means respecting science. But if it is to be a religion, it must also provide a way forward and a positive vision. We don’t want to choose: We want both the marvels of science and the sense of a higher purpose and a reason for hope.

This is what Kopimism sets out to achieve. Thanks to the Four Kopimist K’s — Kreativity, Kopying, Kooperation, and Kwality — we kan.

Copy and Share!

…………

CC-BY-NC

In A Way I Do Sort Of Envy The US Its Patent System

The quite serious blog IPKat has just concluded a rather funny web poll, where one of the questions was ”Do you envy the US its patent system?”.

I most certainly don’t envy the US its patent system as such — it’s even more screwed up than the European one, which is bad as it is, and will become even worse once the European patent with unitary effect (as opposed to a Unitary Patent) becomes a reality.

But as a European politician with a responsibility for defending European interests, I am concerned that the US seems to be ahead of us on the road towards a patent system collapse.

Patents are government sponsored monopolies, and monopolies are bad for business and bad for economic growth.

The feeling I have is that the patent system in the US is so obviously absurd that more and more big companies are beginning to see it for what it really is, an obstacle to innovation and economic growth. Allegedly, Apple nowadays spends more money on patent litigation than it does on research and development. This means that the companies that are not Apple have to spend just as much to defend themselves, unless they want to get sued out of business.

The patent system in Europe is also harmful to innovation and economic growth, but the US is ahead on the collapse curve. From a regionalistic (or whatever you call it, since the EU is not a nation) perspective, this is a concern.

The region that first abolishes the patent system will get a global first mover advantage. Low levels of patent monopolies are associated with high levels of growth. This has been demonstrated again and again by history, and can be seen by comparing different regions in the world today. (Which has the highest levels of economic growth, China or Europe or the US?)

But almost no politicians (except the Pirate Party) see it this way, so it is unfortunately very unlikely that the leadership required will come from the political sphere.

My guess is that the patent system in both the US and Europe will be dismantled in my lifetime (I’m 52). But if and when that happens, it will not be thanks to political leadership, but simply because the big companies that actually produce things will get fed up with spending more and more on defending themselves against ever more aggressive patent trolls.

And when it comes to patent trolls, the US, thanks to its patent system, is ahead of Europe.

…………

More about patent trolls in The Register: Patent trolling surges, but righteous cavalry on the way

EU-debatt om korruption onsdag kväll ca 18:20

Ikväll onsdag är det debatt i plenisalen om korruptionen inom EU:

Council and Commission statements – Corruption, misuse of EU funds and effects on the political decision-making processes

Just nu står det på dagens agenda att den debatten ska börja klockan 18:20, men det kommer alldeles säkert bli lite senare i praktiken (debatterna i kammaren drar nästan alltid över tiden).

Jag har inte fått någon talartid, men jag ska försöka komma med i ”catch the eye” på slutet.

I så fall tänker jag ta upp #Dalligate, alltså affären där dåvarande kommissionären John Dalli genom ombud bad Swedish Match om en muta på en halv miljard kronor (60 miljoner euro) för att lyfta förbudet mot att sälja snus i Europa utanför Sverige.

Att den korrupte kommissionären fick sparken när Swedish Match hade anmält honom var helt rätt gjort av EU-kommissionens ordförande Barroso, och det ska han ha beröm för. Men att EU-kommissionen sedan bara har gått vidare med tobaksdirektivet utan att ens undersöka om och hur korruptionen har påverkat innehållet i direktivet, det är inte seriöst av kommissionen.

Om inte det svenska snuset kan få en seriös bedömning grundad på vetenskapliga fakta blir signalen som EU-kommissionen sänder ”det är förbjudet med mutor, men den som inte betalar får skylla sig själv”.

Det skulle vara utomordentligt olyckligt om det blir slutresultatet av den här korruptionsaffären.

Debatten i kammaren går att följa live på EU-parlamentets websajt

”Lobbyisterna” — dokumentär om EU på SVT Play

I söndags visade Dokument Utifrån i SVT en dokumentär med namnet ”Lobbyisterna”, som handlar om hur de politiska lobbyisterna arbetar för att påverka EU, och i synnerhet EU-kommissionen, till att göra det som storföretagen vill.

Se den!

Vad som händer bakom de slutna dörrarna hos EU-kommissionen är till stor del dolt även för oss folkvalda parlamentariker, men den bild dokumentären målar upp stämmer i allt väsentligt med det intryck jag har fått av att arbeta i den här miljön i tre och ett halvt år nu.

Så här illa är det faktiskt med EU, tyvärr.

Bristen på öppenhet i kommissionen och ministerrådet, tillsammans med det faktum att det rapporteras för lite om vad som sker i Bryssel, leder till att lobbyisterna får nästan helt fritt spelrum. Det är i sin tur förklaringen till varför det kommer så mycket dåliga lagar och regler från EU. När tjänstemännen som skriver förslagen får hela sin världsbild från storföretagens lobbyister blir det som det blir.

Det spelar ingen roll om det handlar om snus eller priset på dataroaming eller fildelarjakt — lobbyisterna springer som barn i huset hos EU-kommissionen (om de inte till och med är anställda på kommissionen), och lagförslagen blir därefter.

Det är det som är felet med EU ur piratperspektiv. Lobbyisterna är kungar i Bryssel.

Se dokumentären ”Lobbyisterna” hos SVT Play (57 min)

På grund av upphovsrätten kommer inslaget försvinna från SVT Play den 12 februari.

”Centerpartiet i piratvatten”

Centerpartiet har fått löpa gatlopp i medierna de senaste dagarna för sitt förslag till nytt idéprogram. Men kritiken har till stor del skjutit in sig på fel sak. Idéerna som sådana, i vart fall många av dem, är det inte nödvändigtvis något större fel på.

Problemet är att det är svårt att förstå vad Centern ska med ett idéprogram till, när det ändå inte finns någon som tror att de kommer följa det.

I en debattartikel hos Dalarnas Tidning skriver jag tillsammans med piratpartisterna Gustav Nipe och Erik Lönroth:

Även om man inte håller med om alla sakfrågor, så är deras idéprogram precis så visionärt och vägledande som ett idéprogram ska vara. Det sätter en politisk riktning och formulerar ett samhälle att leva i. Vi pirater borde i sann fildelningsanda fundera på vad vi kan kopiera från Centerpartiets föreslagna idéprogram.

Det är däremot viktigt och ärligt mot väljarna att jämföra idéprogrammet med hur Centerpartiet, med handen på hjärtat, faktiskt har agerat i riksdagen under regeringstiden med alliansen.

Läs debattartikeln hos DT

Why a Pirate Would Care About Snus (And Electronic Cigarettes)

Eucalyptus flavoured snus has helped my wife stop smoking

(This is a translation of an article in Swedish)



Before he resigned in a corruption scandal over the Swedish traditional smoke-free tobacco product snus, ex-commissioner John Dalli drafted a revision of the tobacco products directive, which the European Commission has now presented.

The draft directive contains a continued ban on the sale of snus outside Sweden (Sweden has a permanent exception to this ban), and a ban on flavours like eucalyptus and mint in any tobacco products (including snus sold in Sweden). It also contains a ban on the electronic cigarettes that are beginning to come to the market.

None of these policies make any sense.

I use snus, and I think it’s inconvenient and idiotic that I can’t buy snus when I’m in Brussels or Strasbourg, when I can buy both cigarettes (that are far more harmful to my health) and most other kinds of smokeless tobacco, even though Swedish snus is less harmful that these as well. But the issue is not whether it would be convenient for Swedes to be able to buy snus in Europe if they have forgotten to bring a few boxes from home.

From a Pirate Party perspective, there are three important aspects:

- The Fight Against Corruption

The Commissioner responsible for drafting the tobacco directive, John Dalli, demanded through an intermediary that snus manufacturer Swedish Match should pay a bribe of 60 million euro to get the ban on snus lifted. When Swedish Match refused, and instead reported it to the EU anti-corruption bureau OLAF, OLAF did an investigation and gave it to the president of the European Commission Mr. Barroso. Barroso read the report, called a meeting with Dalli, and had Dalli resign with immediate effect.

So for in the story is as it should be in the fight against corruption in the EU. Swedish Match acted in an exemplary manner when they reported the corruption instead of just accepting it as a cost of doing business and paying (which would possibly have been the most profitable thing to do from a strict business perspective). President Barroso also acted in an exemplary manner when he immediately fired Dalli after he had read the report that proved that Dalli had tried to solicit bribes.

But after this, things have gone wrong in the European Commission’s handling of the case. First, Barroso has kept the report from the anti-corruption bureau OLAF secret. This has given Dalli and those who have an interest in denying the corruption the chance to spread rumors about what really happened, and these rumors have been allowed to spread unopposed. Presidet Barroso should make the OLAF report public immediately, to defend both his own reputation and that of his commission. As usual, more transparency by the European Commission is needed.

But second, and perhaps even more importantly, the commission has done nothing at all to assess how Dalli’s corruption affected the contents of the tobacco directive. Instead, the commission has put all its efforts into rushing the directive though as quickly as possible in the shape that Dalli wanted it, including the ban on snus. What signal does this send to other companies that will come across corruption in the future, if even after the corruption has been disclosed and the corrupt official has been forced to resign, the whistle-blowing company still won’t get a fair treatment?

”Bribes are illegal, but if you don’t pay you only have yourself to blame” is the message that the European Commission is sending. If that becomes how this story ends, it will have serious consequences for the future. They all companies will know that they will only hurt themselves if they report corruption, and that the sensible thing to do is to shut up and pay.

This is not the message we should be sending.

- Evidence Based Policy Making

Nobody claims that snus is a healthy product in itself, but it is a lot less dangerous than smoking. This is something all scientific studies that compare the health effects of snus with smoking agree on. Snus has helped a lot of Swedes, especially men, to either stop smoking completely, or at least reduce their smoking significantly.

Sweden has the lowest percentage of smokers among men in Europe. This has led to Swedish men having the lowest mortality rate in cardiovascular deceases and lung cancer caused by smoking.

Smokers who try to quit by switching to snus have a higher success rate than those who try using other nicotine replacement products, such as nicotine patches or chewing gum.

An article in the medical research journal The Lancet summarizes:

Current smokers who switch to using snus rather than continuing to smoke can realise substantial health gains. Snus could produce a net benefit to health at the population level if it is adopted in sufficient numbers by inveterate smokers. Relaxing current restrictions on the sale of snus is more likely to produce a net benefit than harm, with the size of the benefit dependent on how many inveterate smokers switch to snus.

The European Commission completely ignores this. It doesn’t really matter whether the reason is corruption, lobbyism, or just a lack of interests in facts within this part of the commission — the end result is in any case that we get a policy based on special interests and moralistic ideology rather than facts and medical science.

This is diametrically opposed to all the beautiful words that the European Commission is fond of saying when they talk about ”evidence based policy making”. That evidence based policy making is particularly important on issues concerning public health is even written into the tobacco directive itself. But this principle is not applied in practice.

I have asked both the European Commission and the anti-snus lobbyists what scientific studies they are basing their opposition to snus on. Both have completely refused to answer. Their only interest is to push through the continued ban on snus as quickly as possible, although this policy has no support in scientific research.

- Harm Reducition for Drugs

The Swedish Pirate Party wants to decriminalize personal use and possession for all drugs, including hard drugs. Instead, we want society to use its resources on offering effective treatment to addicts who ask for it themselves. The guiding star for the policy should be harm reduction, not harassment of those unlucky enough to have ended up with an addiction, and not utopian visions of ”zero tolerance” that hurt more than they help in practice.

The same principle should apply to tobacco regulation. Everybody agrees that tobacco smoking is very harmful to health, and in a perfect world nobody would smoke. When tobacco is burning in a cigarette hundreds of harmful substances are released, and the smoke harms both lungs and heart. But although all smokers are fully aware of this, and many would want to stop smoking, many who try have a hard time getting rid of their nicotine addiction.

Snus is a tobacco product, and it contains nicotine, but it is between 90 and 99 per cent less dangerous than cigarettes. Every smoker who succeeds in giving up smoking by switching to snus recieves a great health benefit. Not using anything at all is of course the best, but it is hard to stop smoking, and most smokers fail when they try to stop ”cold turkey”.

The experience from Sweden shows that snus gives many smokers a way out from cigarette addiction. This is something positive for public health, and something the EU should learn from instead of trying to ban. The only responsible tobacco policy goal is to try to save lives.

In Sweden, many men have saved their lives by switching to snus, but fewer women, since snus use is not as common among women yet. Traditionally, snus was a product that was used by men, and many women find the traditional snus flavours unpleasant.

For this reason it is a positive thing that snus manufacturers are introducing alternative flavours, such as eucalyptus, mint, or licorice, to offer an alternative also to women who want to stop smoking. Banning these flavourings in tobacco products, as the tobacco directive wants, is in practice a way to make it more difficult for women who want to quit smoking. This is both unethical and stupid.

The same applies to the new electronic cigarettes that are beginning to appear on the market. Ex-commissioner Dalli’s tobacco directive want to ban electronic cigarettes as well, even though they appear to have a great potential as yet another way to escape cigarette addiction by switching to a less harmful substitute. What works and what doesn’t varies from individual to individual, so the more choices for harm reduction products smokers who want to quit have, the more will succeed in the end.

Ideologically motivated ”zero tolerance” is just cynical when it leads to people dying unnecessarily in practice. Public health policy should not be decided by who has the least tolerance, but by what saves lives.

…………

Declaration of interest: I am a snus user, which has allowed me to cut down my smoking drastically, even though I have not stopped completely yet. My wife used to smoke, but gave it up completely several years by switching to eucalyptus flavoured snus.

Picture by Christian Engström, free for publication Creative Commons CC0

Vaför ska en pirat bry sig om snus?

Snus smaksatt med eukalyptus har hjälpt min fru sluta röka

Jag snusar, och jag tycker det är idiotiskt att jag inte kan köpa snus när jag är i Bryssel eller Strasbourg. Men frågan handlar om mycket mer än att det skulle vara bekvämt om man kunde handla snus i Europa om man har glömt att ta med sig en stock hemifrån.

Ur piratperspektiv är det framför allt tre aspekter som är viktiga:

- Kampen mot korruption

Kommissionären som var ansvarig för att ta fram tobaksdirektivet, John Dalli, begärde genom ett ombud att få en muta på en halv miljard kronor (60 miljoner euro) av snustillverkaren Swedish Match. När Swedish Match vägrade betala och istället anmälde det till EU’s anti-korruptionsenhet OLAF, gjorde OLAF en utredning som de lämnade till EU-kommissionens ordförande president Barroso. Barroso läste rapporten, kallade till sig Dalli, och Dalli fick lämna sin post som EU-kommissionär med omedelbar verkan.

Så långt är allt precis som det ska vara i kampen mot korruption inom EU. Swedish Match agerade föredömligt som anmälde korruptionen istället för att bara bita i det sura äpplet och betala (vilket kanske skulle varit lönsammast för dem ut ett snävt företagsekonomiskt perspektiv). Barroso agerade också föredömligt, genom att omedelbart ge Dalli sparken när han hade sett rapporten som bevisade att Dalli försökt kassera in mutor.

Men sedan har det gått fel i EU-kommissionens hantering av ärendet. För det första har Barroso hemligstämplat rapporten från anti-korruptionsbyrån OLAF. Det har gjort att Dalli och de som har intresse av att förneka korruptionen har kunnat sprida rykten om vad som egentligen hände, och att de ryktena har fått stå oemotsagda. Det är oacceptabelt. Barroso måste omedelbart offentliggöra OLAF-rapporten om han vill bevara förtroendet för både sig själv och kommissionen som helhet. Som vanligt behövs mer transparens från EU-kommissionen.

Men för det andra, och kanske ännu viktigare, har kommissionen inte gjort någonting alls för att kontrollera hur Dallis korruption påverkade förslaget till tobaksdirektiv. Istället har kommissionen satsat allt på att så snabbt som möjligt lägga fram direktivet i den form som Dalli ville ha det, inklusive förbudet mot snus. Vad sänder det för signal till andra företag som i framtiden kommer stöta på korruption, att även om korruptionen avslöjas och den skyldige får lämna sin post, så får företaget inte en rättvis behandling ändå?

”Det är förbjudet med mutor, men den som inte betalar får skylla sig själv” är vad EU-kommissionens agerande säger. Om det blir så den här affären slutar, kommer det få allvarliga konsekvenser i framtiden. Då kommer alla företag veta att det bara straffar sig att anmäla korruption, och att det smartaste för drabbade företag att göra är att tiga och betala.

Den signalen får vi inte skicka.

- Faktabaserat beslutsfattande

Ingen påstår att snus är nyttigt i sig, men det är väldigt mycket mindre skadligt än att röka. Det är alla forskare som jämfört snus och rökning överens om. Snus har hjälpt många svenskar, i synnerhet många svenska män, att endera sluta röka helt eller åtminstone skära ner sin rökning radikalt.

Sverige har den lägsta andelen rökare bland män i Europa, och som en följd av det har svenska män den lägsta dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar och lungcancer förorsakade av rökning.

Av rökare som försöker sluta med hjälp av snus är det en större andel som lyckas än de som försöker med andra former av nikotinersättning, som plåster eller tuggummin.

En artikel i forskningstidskriften The Lancet sammanfattar läget:

Rökare som byter till snus istället för att fortsätta röka får betydande hälsovinster. Snus kan skapa en hälsomässig nettovinst på befolkningsnivå om tillräckligt många vanerökare börjar använda det. Om de nuvarande restriktionerna [mot att sälja snus i EU] lyfts är det troligare att nettoeffekten blir gynnsam än skadlig. Hur stor den gynnsamma effekten blir beror på hur många vanerökare som byter till snus.

Det här struntar EU-kommissionen fullständigt i. Om det beror på korruption eller lobbyism eller bara ointresse för fakta inom den här delen av EU-kommissionen spelar ingen roll — resultatet blir i alla fall att vi får en politik som grundar sig på fördomar och allmänt tyckande istället för på fakta och forskningsresultat.

Det går helt emot alla vackra ord som EU-kommissionen gärna strör omkring sig när de pratar om ”faktabaserat beslutsfattande” (”evidence based policy making”). Att faktabaserat beslutsfattande är särskilt viktigt när det gäller folkhälsofrågor står till och med inskrivet i tobaksdirektivet självt. Men det tillämpas inte i praktiken.

Jag har försökt få svar både från EU-kommissionen och från anti-snus-lobbyn vad de grundar sitt motstånd mot snus på för forskning. Bägge har blankvägrat att svara. De är bara intresserade av att driva igenom det fortsatta snusförbudet så fort som möjligt, fastän den linjen inte har något stöd alls i forskningen.

- Skademinimering av droger

Piratpartiet vill avkriminalisera bruk och innehav av alla droger för eget bruk, inklusive tung narkotika. Istället ska samhällets resurser användas för att erbjuda effektiv vård till de missbrukare som själva vill ha det. Ledstjärnan för politiken ska vara skademinimering, inte att trakassera dem som har fastnat i ett beroende, och inte att låta politiken styras av utopiska visioner om nolltolerans, som i praktiken skadar mer än de hjälper.

Samma princip bör gälla för regleringen av tobak. Tobaksrökning är mycket skadligt för hälsan, det är alla överens om, och det bästa vore om ingen rökte. När tobaken brinner i en cigarett bildas hundratals skadliga ämnen, och själva röken skadar både lungor och hjärta. Men även om alla rökare vet det, och många vill sluta, är det mycket svårt för många att bli kvitt sitt beroende av nikotin.

Snus är en tobaksprodukt, och det innehåller nikotin, men det är mellan 90 och 99 procent mindre farligt än cigaretter. Varje rökare som lyckas sluta röka genom att börja med snus gör en stor hälsovinst. Att inte använda någonting alls är förstås det allra bästa, men det är svårt att sluta röka, och de flesta rökare klarar inte av att bara sluta ”cold turkey”.

Erfarenheterna från Sverige visar att snus ger många rökare en väg ut ur cigarettberoendet. Det är någonting positivt för folkhälsan, som EU borde försöka lära sig av istället för att förbjuda. Den enda ansvarsfulla tobakspolitiken är den som syftar till att rädda liv.

I Sverige har många män räddat livet genom att byta till snus, men färre kvinnor, eftersom snusning inte är lika utbrett bland kvinnor ännu. Traditionellt har snus varit en produkt som användes av män, och många kvinnor tycker inte om de traditionella smakerna på snus.

Därför är det positivt att snusfabrikanterna tar fram nya smaker, som eukalyptus, lakrits eller mint, där tanken är att göra snus till ett alternativ även för kvinnor som vill sluta röka. Att förbjuda de här smaktillsatserna i tobaksprodukter, som tobaksdirektivet vill, är i praktiken ett sätt att göra det svårare för kvinnor att sluta röka.  Det är både oetiskt och dumt.

Det här resonemanget gäller också de nya elektroniska cigaretterna som börjar komma ut på marknaden. Den avgångne kommissionär Dallis tobaksdirektiv vill förbjuda dem också, trots att de visar stor potential att kunna erbjuda ytterligare en väg ut ur cigarettberoendet för rökare. Vad som fungerar för att sluta röka varierar från person till person. Ju fler mindre skadliga alternativ till cigaretter det finns att välja mellan, desto bättre.

Ideologiskt motiverad ”nolltolerans” är bara cynisk när den i praktiken leder till att människor dör i onödan. Folkhälsopolitiken ska inte styras av vem som har den lägsta toleransen, utan av vad som räddar liv.

…………

Intressedeklaration: Jag snusar, vilket har gjort att jag kunnat skära ner min rökning drastiskt, även om jag fortfarande är rökare också. Min fru rökte tidigare, men slutade helt för flera år sedan tack vare snus med eukalyptussmak.

”The Case for Copyright Reform” in Serbian

[image error]

Download ”Predstavljanje reforme izdavačkih prava”

A volunteer has translated the book The Case for Copyright Reform into the Serbian language. You can download the Serbian version here, in either Cyrillic or Latin script. (The English version is of course still available as well.)

The Case for Copyright Reform is free for anybody who wants to translate, adapt, and share in any way you want (Creative Commons CC0). If you make a translation, please feel free to send me a copy (if you want), so that I can make it available on copyrightreform.eu.

The Serbian translation was made by  Staša Sihrovski, who is a certified court interpreter for English.

Thanks, Staša!

Renewed Invitation to the Anti-Snus Lobbyists

The anti-snus lobbyists still refuse to meet me, and won’t even respond to my invitations

The anti-snus lobbyists are very active in Brussels, but they still refuse to meet me, or even answer my emails. Yesterday I saw one of them at a seminar, however, so today I just sent them the following email:

Dear Smoke Free Partnership,

It was a pleasure to see your lobbyist (whose name I unfortunately did not catch) at the seminar yesterday on snus and the corruption case against former commissioner Dalli.

However, noticing that you are still actively lobbying against snus reinforced my surprise at the fact that you have not even bothered to respond to any of the invitations to meet and discuss the issue that I have sent you.

When you sent your letter to all MEPs in the Green group, including me, after the resignation of Mr. Dalli last year, I originally assumed that you were prepared to come and present your point of view in case any of us were interested. I have still not understood why this is not the case.

I am a member of the IMCO committee, and I will be working actively on the Tobacco Products Directive, with the aim of ensuring that the principle of evidence-based policy making is applied. In my opinion (which you may or may not agree with) the goal of tobacco regulation should be to reduce the harm caused by tobacco.

As I am sure you are aware, Gartner et al conclude in their article published in The Lancet that:

Current smokers who switch to using snus rather than continuing to smoke can realise substantial health gains. Snus could produce a net benefit to health at the population level if it is adopted in sufficient numbers by inveterate smokers. Relaxing current restrictions on the sale of snus is more likely to produce a net benefit than harm, with the size of the benefit dependent on how many inveterate smokers switch to snus.

It is against this background that I cannot understand your opposition to snus, and would have liked to hear you explain your reasoning.

I am also interested to learn more about your lobby organisation, in particular: To what extent is your organisation financed, directly or inderectly, by the pharmaceutical industry?

I am still very interested in hearing your answers to these questions, and I hope that you will reconsider your current strategy of not even responding to the emails I send you. If you are, after all, prepared to meet me, I shall be more than happy to recieve you in my office at any time convenient to you.

Since your original email was sent to the entire Green group in the European Parliament, I am putting my colleagues in the group in cc.

Best regards

/Christian Engström MEP

Previous blog posts by me on the subject:

29 October 2012: Open Letter to All Anti-Snus Lobbyists

22 November 2012: Some Scientific Data on Snus

13 December 2012: The Anti-Snus Lobbyists Refuse To Meet Me And Present Facts