Mohamed Omar's Blog, page 27

Ny podd! Islamisering pågår

I det senaste avsnittet av podden Amerikanska nyhetsanalyser (#509) pratar jag med Ronie Berggren om de senaste nyheterna. Efter att Donald Trump erkänt Jerusalem som Israels huvudstad utropades en intifada i Malmö! ”Skjut judarna!” skanderade demonstranterna och ”Muhammeds armé kommer tillbaka”.

Om en svenne skriver något rasistiskt i en kommentar på Facebook kan han riskera att få hembesök av den antirasistiske hjälten Robert Aschberg. Men när Muhammed och Ahmed skriker ”skjut judarna” på Möllevångstorget gör Aschberg ingenting.

Islamiseringen pågår. I Uddevalla hölls fredagsbön på torget igår (15 december 2017). Den muslimska församlingen skanderade ”Jalla, jalla, moské för alla!” och krävde att få en större moské.

Lyssna här!

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Antikalifen möter Katerina Janouch. Hon är här

[image error]I det femte avsnittet av podden Antikalifen möter jag författaren, journalisten och debattören Katerina Janouch. Hon kom med sin familj från Tjeckoslovakien 1974. Vi möttes på Södermalm i Stockholm den 8 december och pratade om hur Sverige har förändrats sedan 70-talet.

Janouch driver en välbesökt tidskrift på nätet som heter Katerina Magasin där hon publicerar egna krönikor och reportage, men hon har också flera gästskribenter. Hon har kört ett reportage i flera delar om hur Ronneby i Blekinge påverkats av en bristfällig invandrings- och integrationspolitik: ”Next stop Ronneby”.

Vi pratar förstås också om när Janouch blev intervjuad i tjeckisk TV den 9 januari i år. Hon var då väldigt öppen med hur Sveriges påverkats av massinvandringen: landet har blivit ett näste för jihadister. Efter intervjun anklagades hon för att ”svartmåla” Sverige. Till och med statsministern Stefan Löfven kommenterade!

Janouch har fått utstå mycket mobbning och hat på grund av sina obekväma åsikter. Vi tar upp ett mobbningsnätverk som kallar sig ”Jag är här” som försöker tysta kritiska röster genom bland annat massanmälningar på Facebook. De lyckades få Janouch avstängd under en kort tid. Hon har granskat deras verksamhet i flera artiklar på Katerina Magasin. Hon är här!

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Antikalifen möter Ronie Berggren. USA:s roll i konflikten mellan väst och islamismen

[image error]I det fjärde avsnittet av podden Antikalifen möter jag författaren, bloggaren och poddaren Ronie Berggren. Hans podd Amerikanska nyhetsanalyser jubilerade nyligen med 500 avsnitt sedan starten i januari 2012. Bloggen har dock funnits sedan 2008. Det huvudsakliga syftet med Berggrens mediaverksamhet har varit att skildra amerikansk politik ur ett konservativt perspektiv. Berggren är förmodligen den i Sverige som kan mest om George Bush krig mot terrorismen som följde på attackerna mot USA den 11 september 2001, ett nytt Pearl Harbor.

Men poddarna tar också upp heta frågor i Sverige som integration, migration och islamism. I sin podd har han flera kunniga och namnkunniga gäster som Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson, Mellanösternexperten Magnus Norell och journaliten Magnus Sandelin, som skrivit två böcker om jihadister i Sverige. Jag, Antikalifen, har också varit med vid ett flertal tillfällen.

I mars 2016, skrev Berggren en debattartikel i Aftonbladet, ”Därför blir Trump bäste presidenten”, där han tog ställning för Donald Trump. Trump, som trots sitt ”gränslösa ego”, var bättre för USA och världen än Hillary. Jag och Berggren pratar om allt detta och mycket mer, som hur islamiseringen påverkar Europa och om skillnaden mellan islam och kristendom.

Lyssna här!

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Muhammed och poeterna

[image error]

Den 2 december högtidlighöll SVT profeten Muhammeds födelsedag med ett halvtimmeslångt program. Här kan du se det på SVT Play

Prästen Mikael Billemar intervjuade sin vän, imamen Ali Bourouine, som berättade om hur han firade denna dag. Billemar ställde inga kritiska frågor utan det var idel myspys. Det är synd, för det behövs mer kunskap om Muhammed.

I programmet berättade imamen att man på profetens födelsedag högläser ur en dikt som kallas Al-Burda, på svenska ”Manteln”.

Poeten Al-Busiri (1211–1294), som levde i Egypten, var förlamad och skrev en dikt för att prisa Muhammed. Han såg sedan Muhammed i en dröm. Muhammed var nöjd, och som ett tecken på detta, satte han på honom sin mantel. När Al-Busiri vaknade var han frisk.

Salafister, islams puritaner, avskyr Al-Burda och menar att alltihop bara är en skröna. De firar inte heller profetens födelsedag eftersom varken profeten själv eller hans tidiga följare gjorde det. Och de citerar Muhammed som varnade för påfund, ”bida’a”, i religionen, som kunde lede folk till helvetet. Det är tryggast att hålla sig till Koranen och sunnan, Muhammeds sed.

Legenden om Al-Busiri och manteln anspelar på en annan dikt, som också hette Al-Burda, som skrevs en Kaab ibn Zuhayr, en av Muhammeds tidiga följare. Kaab läste upp sin dikt för Muhammed efter att ha omvänt sig till islam. Muhammed blev så rörd av detta att han tog av sig sin mantel och satte den på Kaab. Han tyckte om när man prisade honom.

Men de poeter som häcklade Muhammed tyckte han inte alls om. Han lät faktiskt mörda dem. Om detta sades inget i SVT. Har Billemar inte läst Muhammeds biografi?

I den svenske orientalisten Tor Andraes Muhammedbiografi från 1930 återberättas en mindre smickrande episod ur profetens liv. En poet vid namn Ka’b ibn Al-Ashraf hade ”särskilt ådragit sig profetens bittra hat”. Orsaken var att poeten diktade satiriska verser. ”Muhammed”, konstaterar biografen, ”var som hans landsmän i allmänhet synnerligen känslig för den poetiska satiren. Förolämpningar av sådan art glömde han icke lätt.”

Andrae redogör sedan för hur det gick till när profeten Muhammed skickade sina män för att mörda Ka’b. De lockade ut poeten ur hans hus med hjälp av list: de påstod sig vara missnöjda med Muhammeds styre. När Ka’b kom ut halshögg de honom under ropet ”Allahu akbar!” Muhammed var mycket nöjd.

Det var inte den ende poeten som profeten Muhammed lät mörda. ”Vi få icke glömma”, kommenterar Andrae, ”att i det dåtida Arabien den politiska smädedikten var ett synnerligen effektivt vapen. För en man som Muhammed, vars framgång i hög grad berodde på den prestige han kunde lyckas vinna, kunde en elak paskill bli farligare än en förlorad batalj”.

I den franske orientalisten Maxime Rodinsons utmärkta Muhammedbiografi från 1961 kan man läsa historien om hur en kvinnlig poet mördades. Historien finns i den äldsta kända Muhammedbiografin av Ibn Ishaq från 700-talet.

Efter slaget vid Badr i mars år 624 e. Kr., då muslimerna slagit de hedniska araberna, återkom Muhammed i triumf till Medina, staden där han hade sitt säte:

”Återkomsten från Badr gjorde det klart att uppgörelsens timme hade slagit. Hedningarna, först och främst bland dem ordets konstnärer, poeterna.”

Det var poeterna Muhammed avskydde och fruktade mest. De som hade ordet i sin makt. Nu ville han tysta en kvinna som skrivit vanvördiga verser om honom: Asma bint Marwan. Muhammed sade till sina anhängare: ”Kan ingen befria mig från Marwans dotter?”

”Det fanns då en man från diktarinnans klan, Umayr ibn Adi. Han hade inte varit med vid Badr liksom ingen annan från hans klan. Gott skäl att visa prov på hängivenhet. Samma kväll infann han sig hos henne. Hon sov mitt bland sina barn. Den sistfödda slumrade vid hennes bröst. Han genomborrade henne med sitt svärd och sökte dagen efter upp profeten. ’Han sade: Guds sändebud, jag har dödat henne! – Du har hjälpt Gud och hans sändebud, Umayr, svarade denne. Umayr frågade: Kommer jag att lida något straff på grund av henne, Guds sändebud? Han svarade: Två getter kommer inte att stångas med varandra för hennes skull. Umayr återvände då till sin klan där den den dagen rådde stor uppståndelse på grund av Marwans dotter. Hon hade fem barn…”

Profeten Muhammed lät alltså mörda en sovande fembarnsmor. För att hon skrivit verser som kränkt honom. Ingen historia som passar i SVT:s mysprogram!

I SVT:s program får imamen i stället läsa några rader ur Al-Burda, hyllningsdikten till Muhammed, om hur Muhammed är att likna vid en skinande sol. Det är den fina och trevliga delen. Det finns en mindre trevlig del av dikten, nämligen kapitel åtta, som handlar om jihad, det heliga kriget. Det var ju så att Muhammed spred sin tro genom svärdet.

I detta kapitel prisas Muhammed för att han injagade skräck i sina fienders hjärtan. Det berättas om hur han och hans män slaktade icke-muslimerna och hur svärden dröp av blod. Och om hur de muslimska krigarna hungrade efter sina fienders kött, fast beslutna att utrota otron.

Den engelska översättningen, som jag hittade på den islamiska sajten Deen Islam, är inte av särskilt hög kvalitet. Det finns en bättre översättning från 2009 av den brittiske konvertiten Abdal Hakim Murad (Timothy Winter): The Mantle Adorned. Jag har dock tyvärr inte tillgång till den, så denna får duga:

The hearts of his enemies were struck with terror at the news of his advent.

Just as a heedless goat that has strayed the heard becomes scared to a sudden alarm.

He never ceased to encounter them at every battle.

Until, by the effects of lances they were like meat on a chopping block.

[…]

It is as though the religion of Islam was a guest that visited their house.

With every brave warrior, greedy for the flesh of the enemy.

He used to lead an ocean of an army on galloping horses.

They would strike ( the enemy) with a massive wave of brave warriors.

Of every volunteer, having hope of reward from Allah.

Fighting to exterminate the roots of kufr and to destroy it.

Varför får vi inte höra något om denna del i SVT:s program? Det heliga kriget utgör ju en stor del av profeten Muhammeds biografi och har genom hela islams historia varit en källa till stolthet.

Avslutningsvis bör sägas att Al-Burda är en mycket vacker och välkomponerad dikt.

Bild: Härföraren Muhammed (till häst) tar emot den judiska stammen Bani Nadirs kapitulation. Ur Jami’ al-tawarikh, 1300-talet.

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Flykten till rymden

[image error]Blade Runner 2049 är uppföljaren till den moderna klassikern Blade Runner från 1982, Ridley Scotts dystopiska science fiction-film som utspelar sig i ett mörkt Los Angeles 2019. Det är en noir-deckare à la Raymod Chandler med hårda män som dricker whisky och en kedjerökande femme fatale med fyrtiotalssfrisyr, men alltså förlagd i framtiden.

Den nya filmen utspelar sig alltså 2049, trettio år efter den första. Harrison Ford hade huvudrollen i den första filmen som polisen Deckard. Han är en så kallad ”blade runner”. Det är hans jobb är att jaga replikanter, människoliknande robotar, och eliminera dem.

Det är ingen lätt uppgift då de organiskt framställda robotarna nästan är omöjliga att skilja från riktiga människor. Det finns dock en viktig skillnad: replikanterna lever bara i fyra år. De föds vuxna och har varken ett förflutet eller en framtid. Replikanternas barndomsminnen är inplanterade.

Föroreningar har gjort att man inter längre kan se solens ljus. Människan, de som har råd, har lämnat de överbefolkade och smutsiga städerna för att bosätta sig i kolonier i rymden. Där används replikanterna som slavar och soldater.

En grupp replikanter, ledda av Roy Batty, har gjort uppror, kapat ett rymdskepp, och lyckats ta sig till jorden. De söker nu sin skapare, den mäktige replikantmakaren Tyrell, för att förmå honom att öka deras livslängd. Uppdraget misslyckas och filmen slutar med Roys tvekamp med Deckard och det poetiska avskedstalet i regnet, strax innan han dör:

”Jag har sett saker som ni inte skulle tro på. Brinnande attackskepp vid Orions axel. Jag har sett C-strålarna glittra i mörkret nära Tannhäuserporten. Alla dess stunder kommer att utplånas av tiden, som tårar i regnet. Tid att dö.”

Det vilar ett tragiskt skimmer över denna fallna ängel som gör uppror mot sin Skapare. Han ville inte leva som slav, utan bli herre över sitt eget öde.

Uppföljaren från i år är lika vacker som originalet, men ännu mer långsam och filosofisk. Under de trettio år som gått har Los Angeles hunnit förfalla ännu mer. Ekosystemet har kollapsat och landskapet är ännu smutsigare och giftigare. Och det regnar fortfarande hela tiden. Huvudpersonen, som själv är replikant, är liksom i den första filmen en blade runner. Hans uppdrag är att eliminera replikanter av en viss typ.

Huvudpersonen, som kallas K, får dock uppleva märkliga saker som gör att han börjar tro att han kanske är mänsklig, trots allt. Han börjar drömma om att vara född, att ha en mor och en far, och kanske till och med vara älskad. Vad är inbillning och vad är verkliga minnen?

Det som vi kallar ”white flight” har i de dystopiska Blade Runner-filmerna övergått i en flykt från jorden till rymdkolonierna. Los Angelse har blivit en mångkulturell metropol med starkt asiatiskt inflytande och få invånare med traditionellt europeiskt utseende. Denna verklighet är inte långt bort, redan nu är vita i minoritet i Los Angeles, och om utvecklingen fortsätter kommer vita att bli en minoritet i hela USA.

Det som dock inte syns alls i Blade Runner är islam. Jag har svårt att tänka mig en framtid för Los Angeles, eller någon annan västerländsk storstad, där islam är osynligt. I den första filmen från 1982 förekommer visserligen en karaktär vid namn Abdul Ben-Hassan. Han är egyptier och tillverkar utsökta ormreplikanter. Det sägs ingenting om hans religion. I den nya filmen hittar vi ingen egyptisk karaktär, men väl en somalisk. Han talar till och med somaliska. Men islam nämns inte heller denna gång med ett ord.

Det är möjligt att det är för känsligt för Hollywood att problematisera islamiseringen. Hur kommer våra städer att se ut om massinvandringen och islamiseringen får fortsätta? Som i Blade Runner-filmerna? Jag vet inte, men det kommer att vara annorlunda.

Städerna kommer förmodligen att stå kvar, men mer som kulisser. Kanske har den västerländska civilisationen, så som vi känner den, liksom replikanterna en bestämd livslängd, sedan blir den en berättelse som man berättar, som när Roy berättar om allt det gåtfulla, stora och vackra han sett där ute i rymden och som kommer att utplånas med honom. Som tårar i regnet.

Muhammeds paradis

[image error]

Antikalifen möter Johannes Nilsson. Högern är de nya rebellerna

[image error]

I det tredje avsnittet av min podcast Antikalifen möter jag författaren och poddaren Johannes Nilsson. Han debuterade 2002 med romanen Recension som fick stort genomslag. Hösten 2015 började han sände podden Magister med komikern Kristoffer ”Kringlan” Svensson. De höll på fram till i år och kommenterade bland annat den pågående omsvängningen i svensk syn på invandring och mångkulturalism. De rörde sig utanför åsiktskorridoren och bjöd in flera kontroversiella gäster, både från vänster och högerkanten. I år gav Nilsson ut boken Tyckonom, en nutidshistorisk betraktelse. Nilsson menar att högern är de nya rebellerna. Jag mötte honom på ett kafé på Telefonplan i Stockholm.

För att kunna hålla på med det jag gör, skriva artiklar, ge ut böcker, göra YouTube-videor och podda, behöver jag ditt stöd. Swisha till 0760078008 (Eddie).

Du kan också bli månadsgivare på Patreon. Jag heter Antikalifen!

Lyssna här!

Antikalifen möter Bianca Muratagic. En farlig framtid väntar Sverige om vi inte gör något

[image error]

Antikalifen. Podcasten där öst möter väst. I detta andra avsnitt möter jag Bianca Muratagic. Hon kom som flykting från krigets Bosnien år 1992. Då var hon bara 14 år gammal. Idag är hon en framgångsrik artist och sångpedagog, men hon har också gett sig in i debatten genom artiklar på Katerina Janouchs blogg och Nyheter 24. I Antikalifens podcast berättar om oron och sorgen över tillståndet i hennes nya hemland. Gruppvåldtäkter, skjutningar, islamisk fundamentalism och hedersförtryck breder ut sig i Sverige på grund av den ansvarslösa invandringspolitiken. Samtidigt som #metoo-kampanjen hetsat fram en lynchstämning mot TV4-profilen Martin Timell, så hör vi nästan ingenting om förövarna bakom alla de gruppvåldtäkter som drabbar framför allt etniskt svenska kvinnor. En farlig framtid väntar Sverige om vi inte göra något, menar Bianca.

För att kunna hålla på med det jag gör, skriva artiklar, ge ut böcker, göra YouTube-videor och podda, behöver jag ditt stöd. Swisha till 0760078008 (Eddie).

Du kan också bli månadsgivare på Patreon. Jag heter Antikalifen!

Lyssna här!

Premiär för Antikalifens podcast!

[image error]Antikalifen. Podcasten där öst möter väst. Varför heter den så? För finns det en kalif, så måste det finnas en antikalif! Finns det en skurk, måste det finnas en hjälte. Annars blir det ingen bra story, tänker jag. Jag är ingen hjälte, långt därifrån.

Till omslag har jag valt en teckning av Gustave Doré som föreställer baron Münchhausens möte med den turkiske sultanen. Baronen blir ju fånge i det ottomanska kalifatet, och faktiskt också slav.

Münchhausens sagor, där vi får läsa om hur han lyfter sig själv – och sin häst – i håret, ider på en kanonkula och flyger till månen, utspelar sig på 1700-talet, men det här att bli slav, är tyvärr ett öde som vi känner igen från dagens värld där drömmen om ett kalifat fortfarande lever.

Münchhausen får alltså på den här bilden representera väst. För är det något som väst står, tycker jag, för så är det fantasi och äventyrslust, och det har Münchhausen i övermått!

”Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”, skrev Rudyard Kipling i sin dikt. Det är ett yttrande som fått utstå mycket kritik. Men jag tror det ligger någonting i det, för ibland blir det snarare krockar än möten. Det kan gå bra, det kan gå galet.

Och för podcastens musik står ingen mindre än Mozart. Enleveringen ur seraljen, heter ju operan där öst möter väst. Det gick ganska galet!

I detta första pilotavsnitt möter jag kulturjournalisten Simon O. Pettersson som för inte så länge sedan gav ut boken Svenska konservativa profiler. Vi pratar om västvärldens kris och konservatismens återkomst.

För att kunna hålla på med det jag gör, skriva artiklar, ge ut böcker, göra YouTube-videor och podda, behöver jag ditt stöd. Swisha till 0760078008 (Eddie).

Du kan också bli månadsgivare på Patreon. Jag heter Antikalifen!

Lyssna här!

Professor Arnstad triggad!

Historieprofessorn Henrik Arnstad är triggad! Det har nämligen kommit ut ett nytt nummer av Den Nya Välfärdens tidning, vilket innebär att ”rasismen” och ”antidemokratin” vinner mark i Sverige. Tidningen kom ut som bilaga till Dagens Nyheter. Professorn måste ha satt kaffet i halsen!

Tidningen innehåller en intervju med Tino Sanandaji och krönikor av Paulina Neuding och Jens Ganman. Trots detta intressanta innehåll, väljer Professor Arnstad i sin ”varning” på Twitter ut just min krönika! Jag är smickrad!

Min krönika, ”Varför attackerar jihadisterna kvinnor?”, publicerades första gången på bloggen Det Goda Samhället den 19 augusti 2017 efter jihadattacken i Åbo, Finland.

NOT: Arnstad är inte professor på riktigt.

[image error]

Varför attackerar jihadisterna kvinnor?

En jihadist attackerade folk med kniv i Åbo, Finland. Det skedde fredagen den 18 augusti och enligt vittnen ropade han ”Allahu akbar” när han gick till attack. Jihadisten var en invandrare från Marocko. Det har nu kommit fram att han valde ut kvinnor som offer. Två kvinnor dödades i attacken. Även de flesta av de skadade är kvinnor.

Varför attackerade han kvinnor? Jag tror att det beror på att, för muslimska fundamentalister, den obeslöjade och självständiga kvinnan är en symbol för den ”sataniska” västerländska kulturen. När muslimska fundamentalister talar om det man hatar med väst så kommer alltid detta fram: kvinnorna täcker sig inte, kvinnorna är ”horor”.

Egyptiern Sayyid Qutb (1906-1966) är en av den moderna islamismens viktigaste ideologer. På 1940-talet reste han till Amerika. Det han framför allt reagerade på – med fasa – var det könsblandade sociala umgänget och de lättklädda kvinnorna.

Qutb kom inte hem till Egypten för att berätta om Amerikas demokrati eller dess blomstrande vetenskap, litteratur och musik. Han kom hem för att berätta vilket vidrigt samhälle det var eftersom kvinnorna var lättklädda!

Detta synsätt är mycket vanligt i islamvärlden, man ser sin kultur som mer moralisk eftersom kvinnorna är beslöjade, deras liv är reglerat och könen lever segregerade. Jag minns en predikan i Uppsalamoskén då imamen sade: ”Vill ni att era döttrar ska bli som svenska kvinnor? Utan respekt, som gör vad de vill? Som ligger med vem de vill? Dom kommer att stoppa er i helvetet. För Allah kommer att fråga er vad ni gjort. Ni är ansvariga.”

Vad imamen ville ha sagt i sin predikan, som var riktad till fäderna i församlingen, var att om de inte ser till att deras döttrar uppför sig islamiskt, så kommer de också att straffas av Gud. Döttrarnas synder kommer att läggas på fäderna. Här ligger en av förklaringarna till hedersförtrycket.

Två konvertiter till islam, Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, publicerade 2003 boken Muslim i Sverige. Bägge har sedermera lämnat islam. Men de var akademiskt skolade muslimer när de arbetade med boken, vilket gav dem en unik inblick i muslimska miljöer i förening med ett kritiskt resonerande forskarperspektiv. På flera ställen tar de upp muslimernas syn på svenskar.

Många muslimer, förklarar de båda författarna, ”definierar sig utifrån den icke-muslimske västerlänningen”. De nämner sedan en händelse som ett ”typexempel” på hur vad de kallar ”västofobi” kan se ut:

”På en muslimsk fest i invandrarförorten Rosengård (Malmö) i februari 2003, talade en man om vad den muslimska högtiden Eid al-Adha står för. Han förklarade att på den muslimska högtiden samlas muslimer för att dyrka Gud medan ’svenskarna’ under sina religiösa högtider ’dricker’, och är ’otrogna’ och lever ett allmänt utsvävande liv.”

En viktig aspekt av det västofobiska synsättet bland muslimer, menar de två forskarna, är sexualiteten:

”Svenskar ses som sexuellt dekadenta, de kan ha sex med vem som helst inklusive sina familjemedlemmar och folk går halvnakna på gatan. Detta är vanföreställningar som inte bygger på egna erfarenheter, utan på fördomar som har sitt ursprung i tolkningen av det som visas i media. Få muslimer verkar känna till de svenska koderna och att de flesta svenskar har en moral i sitt sexuella beteende.”

Föraktet för den svenska kvinnan, och den västerländska kvinnan i allmänhet, är vida spritt både bland muslimska fundamentalister och i den större gruppen kulturmuslimer.

Attacken mot Ariana Grande-konserten i Manchester den 22 maj i år var också riktad mot kvinnor. Barn och ungdomar, mest tjejer, hade samlats för att lyssna på musik och ha kul. Så som vi gör i västvärlden. Men så gör man inte i strikta islamiska länder. Där kan inte unga tjejer gå ut hur som helst.

Profeten Muhammed krävde att kvinnor skulle hållas dolda, inte höja rösten och inte skratta. Han förbjöd musik. En konsert där unga flickor samlas – fria, glada, skrattande, sjungande – är alltså en symbol för allt jihadisterna hatar med västerländsk kultur.

Jag tror att det finns en koppling mellan dessa spektakulära jihadattacker och hatet mot den västerländska kulturen som tar sig uttryck på mindre spektakulära sätt i vardagen. För 17 år sedan delade fyra Rinkebykillar med sig av sin syn på svenska tjejer.

Reportaget, ”Det kan hända den snällaste kille”, publicerades i Dagens Nyheter den 11 februari 2000.

”Men det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej”, säger Hamid. ”Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig.”

”En tjej som går ut på kvällen utan någon kille som kan skydda henne får skylla sig själv”, fortsätter Hamid, ”särskilt om hon är full.”

Hur har det gått för Rinkeby sedan dess? Det har bara blivit sämre. Kvällen den 24 augusti 2015 sände Aktuellt ett reportage från Rinkeby. Reportern befann sig på torget med den somaliska ex-muslimen Mona Walter. Ett gäng aggressiva ungdomar skrek ”Det här är inte Sverige!” och ”Hora!”

Det här är inte Sverige, sa de. De har rätt. För i Sverige får man lämna islam. I Sverige behöver inte en kvinna inte gå i heltäckande kläder.

Anständiga kvinnor ska beslöja sig. Detta synsätt riskerar att glida över i en syn på obeslöjade kvinnor som oanständiga eller till och med ”horor”. Det innebär ett förakt för icke-muslimska kvinnor och för muslimska kvinnor som inte följer islamiska ideal eller, som Mona Walter, lämnar islam.

Det är egentligen inte så stor skillnad mellan vad Rinkebykillarna säger till Dagens Nyheter och vad som sägs av vissa imamer i Sverige. I en föreläsning med rubriken ”Kvinnan i islam” säger imamen Muadh Zamzam att flickor måste täcka sig för att inte väcka männens lust. Och männen måste vakta på sina kvinnor.

“Inte vem som helst ska titta på våra kvinnor. Jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru. Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara.”

Så jämför imamen kvinnor med choklad. De som är insvepta i papper ska man ta, de som ligger utan förpackning tar flugorna.

Dessa imamer, även om de inte uppmanar till sextrakasserier och våldtäkter, underblåser föraktet för västerländska kvinnor och muslimska kvinnor som valt en västerländsk livsstil.

Kvinnorna som höggs ner i Åbo och flickorna på konserten i Manchester var inte så mycket värda enligt detta synsätt. De saknade ”förpackning”. De var flugmat.

Du kan läsa Den Nya Välfärdens tidning i pdf här

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal: