Mohamed Omar's Blog, page 25

Utan Lovecraft hade jag nog aldrig blivit Antikalifen

Hittade detta förslag till en ny podd postat på Twitter. Jag vet inte om Big Tasty är ett fan eller en hatföljare, men det gör detsamma – förslaget är roligt! Big Tasty har koll, han vet om att jag är ett Lovecraft-fan. Utan Lovecraft hade jag nog aldrig blivit Antikalifen. Mitt alter ego Antikalifen är helt klart påverkat av Lovecrafts figur Den galne araben, Abdul Alhazred.

[image error]

När Lovecraft var liten pojke tyckte han om Tusen och en natt och ”lekte arab”. Det var då han kom på namnet Abdul Alhazred. Det är ett omöjligt arabiskt namn av flera orsaker. Abdul innehåller en genitivändelse utan att följas av någon ägare. I arabiskan kommer det ägda före ägaren. Abd betyder slav och det är vanligt med muslimska namn är Abdullah och Abd ar-Rahman, som betyder ”Guds slav” och ”Den barmhärtiges slav”. Vissa Lovecraftkännare menar att namnet är en ordlek och är bildat av All-Has-Read, ett smeknamn Lovecraft fått som pojke för att han läste så kopiöst.

Klicka här för att läsa mer om Den galne araben Abdul Alhazred

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Dan Ahlmark: Huvudskälet till den svenska massinvandringen

[image error]Idag publicerar Nya Il Convito en artikel av Dan Ahlmark. Han är aktuell med boken Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten på Realia förlag. Du kan läsa min recension av boken här I följande artikel lägger Ahlmark fram sin tes om huvudskälet till den svenska massinvandringen:

Har socialdemokratins ledning medvetet och avsiktligt drivit en massinvandringspolitik (MI-politik) i syfte att cementera en vänstermajoritet i Sverige för de närmaste generationerna (liknande den under perioden 1932 – 76). Min åsikt är, att så är fallet, och det bygger på en analys av de viktiga förutsättningar och omständigheter, som med all sannolikhet mest påverkat detta val. Eftersom frågan är politiskt så dramatiskt explosiv, kommer man sannolikt inte att hitta någon helt avslöjande ”smoking gun”, som otvetydigt bevisar min hypotes, utan man får istället använda ett logiskt resonerande angreppssätt, som dock kan leda oss till sanningen.

Förutsättningarna

Låt oss då först förstå två av socialdemokratins stora strategiska problem. Ett gäller självfallet att murens, östblockets och Sovjetunionens fall för de allra flesta svenskar avslöjade karaktären av realsocialismens samhälle och det faktum, att dess ekonomiska modell inte på något sätt dög i verkligheten. Även om främst demokratin, mänskliga rättigheter och blandekonomin skiljer socialdemokratin från realsocialismen/kommunismen, var sammanbrottet för den socialistiska ide´n ändå mycket allvarligt för svensk socialdemokrati. Grunden för att allmänt tro på, att staten har en fundamental betydelse för ekonomisk och social utveckling och skälet för att utan ändringar behålla blandekonomins socialistiska del (den offentliga sektorn exkl (1) myndighetsutövandet och (2) privatiserade små delar av sektorn), bygger i mycket på de socialistiska teorier, som nu visades vara odugliga i praktiken. Socialdemokratin fick härmed ett allvarligt ideologiskt tomrum, som självfallet måste fyllas.

Genom en postmodernistisk utveckling av marxismens ekonomiska offer-förtryckarmodell kunde då vänstern över hela västerlandet erbjudas en ny ideologisk teorikomponent, som delvis kunde ersätta den ekonomiska marxismen: nämligen identitetspolitik dvs tillämpning av offer-förtryckarmodellen på icke-ekonomiska områden. Den kunde tillämpas gällande rätt olika samhällsfrågor, vilkas vikt berodde på förutsättningarna i aktuella länder. Det ideologiska tomrummet gjorde, att denna ansats överallt i väst gjorde djupa insteg i de nu avklädda vänsterrörelserna. Men hur skulle denna politik tillämpas i Sverige med störst effekt ?

Det andra strategiska problemet var, att socialdemokratin under tvåtusentalet förlorade allt fler väljare (ofta LO-medlemmar) till moderaterna (Det Nya Arbetarpartiet) och sedan till SD. Huvudskälet var här inte socialismens sammanbrott, utan att den ekonomiska utvecklingen i Sverige naturligen lett till mer borgerliga synsätt och intressen hos allt fler. Socialdemokratin behövde därmed helt enkelt en påfyllnad av nya proletärer. Men var fanns de ?

Ja, då kunde man få ledning från två viktiga vänsterpartier i Väst: labour och demokraterna i USA. Blair införde en massinvandringspolitik, samtidigt som han kraftigt motverkade, att just den politiken alls diskuterades i partiet och allmänt. Bara enskilda parlamentsledamöter i labour berättade bredvid mun, att politiken avsåg att knäcka de konservativas ställning i landet för lång tid framåt. Demokraterna i USA har då varit öppnare. Deras likgiltighet för de traditionella – och företrädesvis vita – arbetarväljarna i industriområdena i Mellanvästern och nordöstra USA har under tvåtusentalet varit uppenbar, och energin inriktades i t ex det senaste presidentvalet helt mot en koalition av minoriteter. Gentemot dessa tillämpades olika identitetspolitiska ansatser, och nya invandrare – legala som illegala – uppmärksammades därvid mycket. Och under större delen av Obamas presidentperiod vägrade den federala regeringen på många sätt att ingripa mot den kraftigt växande strömmen av illegala invandrare och hindrade på olika vis ansvariga myndigheters arbete att enligt lagen hålla ute eller deportera dem. Att fackföreningen inom ICE (U.S. Immigration and Customs Enforcement) så kraftigt stödde Trump i valet berodde på detta. Demokratiska partistrateger syntes frossa i tankarna på, hur nytillkommande väljare (och också genom anhöriginvandring) skulle krossa det republikanska partiet. Och man hindrade på alla sätt en bättre kontroll av identiteten och medborgarskapet av de röstande i valet, vilket lett till många anklagelser om valfusk av icke-medborgare.

Det lockande alternativet

När då de socialdemokratiska ledarna granskade alternativen att skapa nya proletärer i Sverige, måste invandrare från Mellanöstern/Nordafrika (MENA) ha tett sig mycket förmånliga. De var generellt lågutbildade, skulle kräva ekonomisk hjälp under lång tid, kanske för alltid och därmed troligen bli livslånga väljare. De var pga sin kultur kollektivister och kunde säkert acceptera den socialdemokratiska sociala och ekonomiska politiken. Och genom anhöriginvandringen skulle de kunna skapa flera ggr så många väljare som de själva utgjorde. Eftersom man tydligen inte har någon förståelse för deras religion, måste de ha synts som nästan idealiska att ta in i Sverige.

Den lag, som den socialdemokratiska regeringen 2005 fick majoritet för i riksdagen beträffande flyktingar mm var ett fundament för den kommande utvecklingen. Perssons sista år innebar ett stort hopp (Hopp I) i invandringen. Totalt växte invandringen under 1997 – 2006 med 140 %, och man nådde nästan 100 000 invandrare. Sista året av perioden var ökningen spektakulära 46 %. Detta passade väl in med den nya identitetspolitiska ansatsen. Socialdemokratin är historiskt van vid att hetsa mot företagare och näringsliv (kapitalister), och omställningen att kritisera s k rasistiska (och troligen fascistiska) borgare skulle nog inte bli alltför svår. Men självfallet krävde detta ett skickligt handlag för att därvid inte kritisera egna väljare och orsaka en ökad avtappning till höger.

Andra partiers syn

Moderaterna avsåg att genom Reinfeldts närmande till socialdemokratisk politik t ex gällande arbetsmarknadspolitiken försöka bli det största partiet i Sverige. Även i invandringsfrågan var socialdemokraternas existerande och möjliga positionering den avgörande faktorn. Också den största planetens bana bestäms av solens gravitation. Av det skälet såg man inledningsvis troligen den alltmer aktuella MI-frågan enbart ur ett valtaktiskt perspektiv: Ska man verkligen låta socialdemokratin få en favoriserad ställning genom att beträffande den största – och i framtiden mest expansiva – gruppen av nya väljare, inta en restriktiv hållning ? Man såg självfallet inte klart de volymer och negativa konsekvenser, som en mycket generös invandringspolitik skulle kunna leda till. Men det fanns ett ytterligare skäl för det senare samarbetet mellan alliansen och Miljöpartiet. Moderaterna förlorade i valet 2010 väljare till Sverigedemokraterna genom sin redan slappa invandringspolitik. För att hindra ytterligare åderlåtning (och straffa avfällingarna) ville moderatledningen därför demonstrera, att SD aldrig skulle kunna få gehör för sin politik, och att det var meningslöst att rösta på dem vid kommande val. Reinfeldt sade :”Vi stänger dörren på det enda område som de egentligen bryr sig om och vill ha inflytande över”. Genom avtalet med Miljöpartiet 2011 (inledningen till Hopp II) trodde man kanske, att moderatväljarnas förståelse för de nya politiska realiteterna skulle vara ett allvarligt hinder för en övergång till SD. Många andra moderatväljare och resten av alliansen drevs av snömosargument, där de humanistiska (se nedan) var de drivande.

Att socialdemokratin fortfarande hade många väljare, som var skeptiska till stor invandring var ett skäl till, att den socialdemokratiska ledningen inte ville vara den öppet och erkänt drivande propagandisten i Sverige för MI. Miljöpartiet, som inte hindrades av en sådan intern väljarkår, såg chansen att bedriva identitetspolitik beträffande en ny väljargrupp – ännu inte klart intecknad av något parti – och spelade då den aktiva rollen genom överenskommelsen med alliansen. Så socialdemokraterna kunde använda Miljöpartiet för detta och blev bara en osynlig undertecknare. Vänsterpartiet kunde självfallet inte vara en avtalspartner till alliansen.

Argumenten mot massinvandringen (MI)

Samtidigt var skälen mot att tillåta en massinvandring ytterst starka. S k humanitära argument, som så ofta används, duger inte alls, för humanitet mot den ene betyder inhumant beteende mot den andre, och det gäller både flyktinggruppen sedd i dess helhet, och också förhållandet mellan flyktingar och svenskar. Om vi först bara ser till flyktinggruppen, kan tydligen 5-6 gånger flera flyktingar hjälpas till en betydligt drägligare tillvaro, om hjälpen ges i närområdet till det land, varifrån flyktingarna kommer. Om pengarna används till välfärd där, kan man skapa en betydligt större välfärd för många, många fler än vad vi nu gör. Cadillac-flyktingarna i Sverige hindrar välfärd för de många. Dagens politik skadar alltså även flyktingarna som grupp och är därför inte acceptabel ens från humanitär utgångspunkt. Politiken är i princip inhuman även gällande flyktingarna själva, genom att man valt favorisering av de få. De senare är ändå oerhört många i förhållande till Sveriges invånarantal, men få i relation till totalantalet utomlands.

Beträffande MI:s inhumanitet mot svenskar kan den aspekten utvecklas mycket långt. Här begränsar jag mig till att bara göra några nedslag: Hur human mot svenskar är egentligen brottsvågen orsakad av invandrare: stölder, inbrott, fysiskt våld mot person, rån, våldtäkter och mord ? Och genom det uppfattade hotet mot dem, att de inte vågar gå till vissa delar av sitt samhälle, inte vågar gå ut efter ett visst klockslag osv osv har svenska flickor och kvinnor i många orter genom Reinfeldts och Löfvens politik erfarit en sänkning av sin livskvalitet, som inte hänt under de senaste hundra åren. Hur humant är det ? Den exakta omfattningen av brottsvågen kände man inledningsvis inte till, men att brottsfrekvensen skulle bli hög var uppenbart. Att beslutsfattarna avsiktligt blundade är en annan sak.

Och hur humant är det att hjälpa utlänningar istället för svenska fattiga och fattigpensionärer, vars behov nu eftersätts pga att pengarna inte räcker till ? Och vad kan man kalla konsekvenser som sämre skolundervisning för svenska barn; att ungdomar men även andra får på många orter uppleva en kraftigt förlängd väntetid på bostad; att svenskar inte får arbete eller – gällande enklare sådana – får sämre betalt pga större konkurrens ? Vilka faror skapas för framtiden genom att tillåta människor, vars bakgrund inte granskats ordentligt, komma in i Sverige ? Hur många brottslingar eller människor med helt oacceptabla politiska eller religiösa åsikter t ex islamist-sympatisörer och potentiella terrorister, har släppts in ? Vilka inhumana följder drabbar svenskarna i framtiden pga det ? Osv osv. Det humanitära argumentet för invandring håller inte på något vis, om man granskar det ur ett bredare perspektiv. Medias användning av t ex ett drunknat och på stranden uppspolat flyktingbarn visade bara på oansvarig kulturmarxistisk journalistik.

Och inte heller det ekonomiska argumentet för invandring duger. Var har det visats, att outbildade eller lågt utbildade personer från dåligt utvecklade samhällen, med helt annan syn på viktiga värderingar och från en helt annan kultur, bidrar positivt till ett avancerat industriland och kan för detta skapa positiva nettobetalningar under sitt liv. Med nettobetalningar menas individens finansiellt värderade nytta för samhället (dvs förutom täckning av de egna levnadsomkostnaderna) minus (1) a l l den personliga hjälp från staten, landsting och kommuner hon/han erhållit under livet i Sverige inkl sådan hjälp till den egna familjen och närstående i hushållet, som inte arbetar, minus (2) de berördas andel av alla andra kollektiva kostnader flyktingar orsakar i Sverige ? Som ett ringa exempel på de sistnämnda (2), granska bara de ökade offentliga utgifterna för polis, rättsväsende och fängelsevistelser, som kan hänföras till invandrare. Lägg därtill de anhöriga (ibland kanske t o m i mera framskriden ålder), som tas in genom kedjeimmigrationen och senare bor självständigt mm.

Den viktiga frågan i sammanhanget är dessutom: om Sverige långsiktigt behöver arbetskraft, varför då inte utforma en politik, som gör att vi får de lämpligaste personerna som nya medborgare ? Vi kan med en väl utformad rekryteringspolitik riktad mot lämpliga länder troligen utan större svårigheter få in all behövlig välutbildad arbetskraft och potentiella duktiga medborgare vi behöver, högeligen arbetsvilliga, och med en kultur, som inte dramatiskt skiljer sig från vår. Det skulle lösa problemet på ett mycket bättre sätt, och i mycket undvika alla stora problem MI orsakar. Varför är en sådan lösning ointressant ?

Och om våra födelsetal plötsligt anses vara krisartat låga, varför har det inte lett till en nationell debatt om en politik, som motverkar detta ? För en mindre del av kostnaderna för MI kan t ex det offentliga skänka svenska familjer, som skaffar – säg – tre barn ett hus eller en våning i många orter i Sverige, eller en miljon som grundinsats för egen bostad i storstäderna. Med de enorma belopp, som MI korrekt räknat orsakar, kan vi åstadkomma en nämnvärd ökning av svensk nativitet genom offentliga åtgärder. Men dessa vill man inte diskutera.

Så det humanistiska argumentet för MI håller inte, liksom inte heller det nationalekonomiska, och andra möjliga och realistiska alternativ till MI ignorerades alltså till förmån för ett mycket sämre – ja, rent uselt – alternativ. Varför har man handlat så?

Slutsats

Vi kommer aldrig att få ett erkännande av de verkliga skäl, som påverkat och drivit den socialdemokratiska ledningen. De flesta socialdemokratiska väljare, medlemmar och lägre funktionärer kunde övertygas av de falska humanistiska och ekonomiska argumenten, särskilt som den kulturmarxistiskt indoktrinerade pressen utestängde nästan alla kritiska röster. Men den socialdemokratiska översta ledningen kan inte antas ha haft snömos i huvudet, utan de var och är naturligtvis medvetna om vad som gäller. Utan tvivel förstod man, att de humanistiska och ekonomiska argumenten inte alls var hållbara, och att andra bättre policy-alternativ att motverka den svenska befolkningsutvecklingen fanns. De visste hur starka motargumenten mot MI var. Men de andra alternativen erbjöd ju inga nya – och livslånga – väljare! Den nödvändiga påfyllnaden av proletärer och visionen om att för generationer skapa en varaktig socialistisk majoritet – som den på 1900-talet – var den drivande kraften.

Men detta kan självfallet aldrig erkännas av partiledningen, eftersom även en del av deras egna väljare skulle anse det vara landsförrädiskt att ändra befolkningen – att byta ut den – för att socialdemokratin vill klamra sig fast vid den politiska makten i Sverige. Ledningen inser naturligtvis, att importera utlänningar för att av politiska skäl ändra befolkningssammansättningen, av de flesta svenskar ses som ett sådant förräderi mot medborgarna, att det är svårt att ens se gränserna för förbrytelsen. Och utåt kunde man alltid hänvisa till de i media gällande argumenten för vad en människovänlig politik kräver.

Med hänsyn till att de humanistiska och ekonomiska argumenten inte alls håller, och att den socialdemokratiska ledningen i praktiken stödde (efter att genom Perssons tidigare politik åstadkommit Hopp I och influerat moderaternas linje) och sedan nästa gång i regeringsställning så länge det gick fanatiskt drev MI-politik (trots de nu helt uppenbara katastrofala följderna), anger en klar slutsats. Medan Perssons motiv kanske var något mer balanserade, var de djupt negativa konsekvenserna av stor invandring helt uppenbara senare. Det gör slutledningen naturlig, att det primära skälet för MI för den inom socialdemokratin bestämmande lilla gruppen var egennyttan och den nakna partiegoismen. Det finns tyvärr inga tunga sakliga skäl, som talar för en annan slutsats. Det fanns ett motiv och ett mål; en metod utnyttjad av systerpartier i världen; men också oerhört starka skäl m o t att tillgripa en sådan metod. Men trots allt valde man denna. Partiets makt och i framtiden varaktiga politiska framgång bedömdes vara viktigare än svenska medborgares väl och välfärd.

Dan Ahlmark, ekonomie licentiat på Handelshögskolan i Stockholm, samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.

Stöd Mohamed Omars arbete! Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Last night in Sweden. Saker vi minns från 2017

[image error]

Torsdag den 11 januari mötte jag Dick Erixon, chefredaktör på Samtiden, för att podda om saker vi minns från 2017. Sist vi poddade var precis en månad sedan, den 11 december. Då berättade han om sin resa från neokonservativ till socialkonservativ och om varför han föredrog Trump framför Hillary Clinton.

Vilka är då de mest minnesvärda händelserna under 2017? Det är många. I ett tal i februari nämnde Trump Sverige: “Look at what’s happening last night in Sweden – Sweden! Who would believe this? Sweden. They took in large numbers. They’re having problems like they never thought possible.”

Trump förde in Sverige i storpolitiken. Han syftade på en intervju med dokumentärfilmaren Ami Horowitz som sändes den fredagskvällen. I intervjun pratade Horowitz om sin film som visar hur det officiella Sverige döljer problemen med massinvandringen.

Ingen terrorattack eller något annat spektakulärt hade skett ”last night in Sweden”, men på måndagen dagen efter Trumps tal brann bilarna i invandrartäta Rinkeby. Sverige har blivit ett internationellt avskräckande exempel.

År 2017 ökade antalet ”särskilt utsatta områden” på polisens lista från 15 till 23. Regeringen och rikspolischefen Dan Eliasson lovade att det skulle bli bättre – det blir bara sämre.

Stöd mitt arbete! Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Muren som aldrig byggdes

[image error]”Build that wall!” skanderade entusiastiska supportrar på varenda möte under Donalds Trumps valkampanj 2016. Nu har han varit president i nästan ett år, men fortfarande ingen mur på gränsen mot Mexiko.

Jag tänkte berätta om en annan mur som aldrig byggdes, och som till skillnad från Trumps mur aldrig någonsin kommer att byggas, ja, en som är lika mycket fantasy som den stora muren i teveserien Game of Thrones som hindrar ”de vita vålnaderna” från att invadera Westeros.

Muren i fråga är Alexander den stores mur. Legenderna om den unge grekiske världserövraren har hänfört många folk och spritts på många språk. En märklig legend om Alexanders ”resa till världens ände” letade sig även in i Koranen. Hur kan det komma sig? Därför att Arabien på Muhammeds tid inte var en isolerad öken.

Islam kallas ofta nedsättande för en ”ökenreligion”, men det är fel. Islam uppstod inte i öknen, utan bland köpmän i handelsstaden Mecka, en stad med livliga förbindelser med de omkringliggande länderna och kulturerna. Genom Arabien gick handelsvägen mellan Medelhavet och Indiska oceanen.

I profetens stad Mecka fanns det förutom hedniska araber både judar och kristna som tillhörde olika sekter, och där delades nyheter om vad som hände i världen och man följde med spänning kraftmätningen mellan de två stora imperierna: Persien och Bysans, det kristna grekisk-romerska riket.

Denna miljö har lämnat avtryck i Koranen, som ju består av fragment av judiska, kristna, persiska och arabiska tankar, fumligt sammanfogade och anpassade för att tjäna ett övergripande budskap: det finns bara en gud och Muhammed är hans profet.

Äntligen hade araberna fått sin bok! Nu behövde de inte längre känna sig sämre än judarna och de kristna. Men det var inte bara så att också de hade en bok – de hade en bättre bok! För judar och kristna, förklarade Muhammed, hade förvrängt sina skrifter. Koranen ställde allt till rätta.

Som sagt, legenderna om Alexanders äventyr och bedrifter blev väldigt populära. De började tillkomma efter hans död år 323 f.Kr. och med tiden blev de allt mer fantastiska. I en legend flyger Alexander till paradiset, i en annan till havets botten i en bubbla av glas, och i en tredje färdas han till Mörkrets land, sökande Livets vatten eller Ungdomens källa. Denna samling legender kallas med ett gemensamt namn Alexandersagan.

I senare judiska och kristna legender beskrivs Alexander som en monoteist och en vis och rättfärdig kung. Legenden om Alexander som kom med i Koranens artonde kapitel, verserna 18.83-99, har stora likheter med en syrisk legend som skrevs ner vid ungefär samma tid som Koranen ska ha uppenbarats för Muhammed i början av 600-talet.

I både den syriska Alexanderlegenden och i Koranens berättelse möter vi en rättfärdig och monoteistisk kung som reser till världens ände, landet där solen går upp. Därefter reser han till världens andra ände, landet där solen går ner. Där finner han att solen om natten sjunker ner i en dypöl. Den grekiske kungen möter sedan ett folk som klagar över Gog och Magogs härjningar. För att hjälpa dem låter han bygga en mur av järn och koppar. Muren håller horderna ute.

Men Gog och Magogs anhang av otäcka varelser vägrar att ge sig. De gräver under muren för att komma igenom. Till slut kommer Gud att låta dem rasera muren, välla in och ödelägga världen. Då är Domedagen här.

”De sade: ’Du-l-karnain! Gog och Magog anstifta förvisso ofärd på jorden; skola vi giva dig skatt på det villkor, att du bygger en vall mellan oss och dem?’

Han svarade: ’Det, varöver min Herre givit mig makt, är förmer; men bistån mig likväl med kraft, så skall jag bygga en mur mellan eder och dem.’”

(Koranen i svensk översättning av K. V. Zetterstéen 18:93-94)

Den syriska legenden och Koranens berättelse innehåller inte bara samma sakerna. De berättar också sakerna i samma ordning. Först reser kungen till landet där solen går upp, sedan till landet där solen går ner och så vidare. Men Koranens berättelse är fragmentarisk och dunkel, som om det saknades delar. Förmodligen för att författaren förutsatte att lyssnarna (ordet ”koran” betyder uppläsning) var bekanta med Alexandersagan.

I Koranen kallas Alexander inte vid namn utan vid ett epitet, ”Dhul Qarnayn” eller ”Den tvåhornade”. I kommentaren till sin koranöversättning från 1917 förklarar den svenske arabisten K. V. Zetterstéen varför han kallas så:

”Du-l-karnain (”den tvåhornade”), Alexander den Store. De båda hornen äro en urgammal orientalisk symbol för oemotståndlig kraft. Redan den fornbabyloniske konungen Naram-Sin avbildades med två horn, och den egyptiske guden Jupiter Ammon dyrkades i vädursgestalt. I arabiskan betecknar Du-l-karnain oftast Alexander den Store. I den syriska versionen av Alexandersagan heter det, att Alexander själv sade, att Gud givit honom horn, för att han skulle krossa världens riken. Paralleller förekomma även i den judiska litteraturen; jfr t.ex. Dan. 8:20.”

I den syriska versionen av Alexandersagan, alltså den legend som med stor sannolikhet är förlaga till Koranens korta berättelse, tolkas epitetet ”Den tvåhornade” bokstavligt. Alexander beskrivs som en människa med två riktiga horn på sitt huvud!

Efter att Alexander erövrat Egypten år 332 f.Kr. och anlagt staden Alexandria för att föreviga sitt namn besökte han Ammons tempel i Siwaoasen i den libyska öknen. Där hälsades han av prästerskapet som gudens son, och Ammon ansågs vara samme gud som grekerna kallade Zeus och romarna Jupiter: gudarnas konung och himlens härskare. Det var nu som Alexander började låta avbilda sig med två horn för att likna sin gudomlige far. Han krävde också att själv bli dyrkad som en gud.

[image error]

Under Alexander blev den grekiska drachman standardvaluta över hela imperiet. Han införde ett större mynt, kallat tetradrachman (4 drachma). Sådana mynt användes i Arabien ända in på Muhammeds tid. Han hade förmodligen flera i sin ägo. På dessa mynt avbildas Alexander som en yngling med två horn – symbolen för hans gudomlighet. Från det grekiska ordet drahma kommer arabiskans dirham.

Det är onekligen lustigt att Koranen, den stränga monoteismens bok par excellence, framställer polyteisten Alexander som en förebild och en föregångare till profeten Muhammed. Det beror förstås på att Koranens författare inte visste så mycket, förmodligen ingenting, om den verklige Alexander utan förlitade sig på den samtida syriska versionen av Alexandersagan. Koranen fördömer den kristna treenigheten som polyteism samtidigt som den hyllar Alexander, gudamänniskan, Ammons son!

Alexander var helt enkelt en populär och respekterad figur, hjälte i flera bekanta legender, som Muhammed gärna ville ha med på sin sida. Han blev därför , liksom Moses och Jesus och flera andra, tvångskonverterad till islam efter sin död.

Koranen påstår att berättelserna som den berättar inte kommer från judarna och de kristna, utan från Guds kunskap. Men om Gud har all kunskap, om både det förgångna och framtiden, hur kommer det sig att Han inte visste att Alexander var en grekisk hedning, ja, en månggudadyrkare som dessutom själv ville tillbedjas? Och om Gud visste det, varför berättade han det då inte för sin profet? Så att vår tids muslimer hade sluppit hantera detta pinsamma fel.

På senare tid, när muslimer förstått vem den verklige Alexander var, har man insett det olämpliga och pinsamma i att han beskrivs som monoteist och förebild i Koranen. Man har försökt, i ren desperation, med att säga att Den tvåhornade i Koranen inte alls är Alexander, utan någon annan. Men för en icke-muslim som inte har någon anledning att försvara Koranens anspråk på att vara en gudomlig bok är det uppenbart att berättelsen är kopierad från den syriska versionen av Alexandersagan.

Kalifen Omar (586-644), Muhammeds andre efterträdare som härskare för den islamiska staten, skickade faktiskt ut en expedition för att söka efter Alexanders mur. Eftersom det står i Koranen att den finns, så måste den finnas någonstans. Koranen kan inte ha fel! Nuförtiden har sökandet blivit lättare. Hela världen är kartlagd av Google Earth. Men inget spår efter Alexanders mur! Vissa muslimska apologeter har på grund av detta – återigen i ren desperation – föreslagit att muren är en port till en underjordisk värld där Gog och Magogs horder håller till. Alltså en variant av ”teorin om den ihåliga jorden”, populär inom fantasy och science fiction, ja, kanske mest känd genom Jules Vernes science fictionroman Till jordens medelpunkt (1864). Men teorin har sedan länge motbevisats.

[image error]Illustration av Édouard Riou. Till jordens medelpunkt

Få känner till att Koranen innehåller den tidigast dokumenterade islamkritiken. Det fanns skeptiska araber som menade att det där som Muhammed kommer med bara är gamla sagor, alltså Alexanders mur är lika verklig som den stora muren i Game of Thrones:

”Och de säga: ’Det är de gamles historier, dem han uppskrivit, och de dikteras för honom både bittida och sent.’” (Zetterstéen 25:6)

Det verkar ha funnits en hälsosam skepticism i Arabien på Muhammeds tid. Det hade varit intressant att höra mer av dessa tidiga islamkritikers tankar och resonemang. Tyvärr blev alla ”månggudadyrkare” som vägrade konvertera till den nya monoteistiska religionen utrotade. Och eftersom de inte skrev ner något själva är det enda vi har dessa lösryckta citat i segrarnas bok. Förmodligen kom inte ens de bästa invändningarna med.

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Riva Rinkeby och bygga en Bullerby, eller?

[image error]

Torsdagen den 11 jan 2018 möttes jag, Antikalifen, och Patrik Engellau, chef på Det Goda Samhället, för att podda igen. Vi tog upp några synpunkter vi fått på den förra podden som sändes den 6 januari. Engallau läxade då upp en ung kille i Malmö som menade att ”politikerna är våra föräldrar”. Nej, vi är inga barn, menade Engellau, vi är medborgare och ska ta ansvar för våra egna liv. Någon invände då i kommentarsfältet att Per-Albin Hansson var något av en ”landsfader”. Det är dock en annan sak.

Så pratar vi så klart invandringspolitik, Sveriges viktigaste fråga inför höstens val. Är det inte mer humant att hjälpa fler flyktingar i närområdet? Svenska kyrkan, som förra året tappade 91000 medlemmar, tycker dock att det nuvarande systemet är bra, men vill att vi tar emot ännu fler.

Hur vore det att riva no go-zonen Rinkeby och ersätta betongklossarna med söta röda träkåkar med vita knutar? Om det såg ut som i Bullerbyn skulle väl värstingarnas humör också förändras, så att de blev lika snälla som Lisa och Lasse? Jag tänker att det skulle bli svårt att odla en självbild som hård gangstern från orten om man bor i en söt idyll. Latin Kings platta från 1997 hette ju I skuggan av betongen. Patrik är skeptisk.

Jag har sneglat på Det Goda Samhällets konkurrent, pk-blaskan Politism. Där var det någon som tyckte att det skrivs för mycket om skjutningar i miljonprogrammen. Media borde i stället lyfta fram den vackra arkitekturen! Läs själva om ni inte tror mig: ”Vad vi kan lära av miljonprogrammets kvaliteter”.

Patrik synar åtta riksdagspartiers plus Medborgerlig Samlings migrationspolitik. Det visar sig att inget av de åtta partierna har något substantiellt att komma med, förutom uppstickaren (MED), som har ett helt 48-punktersprogram.

Och så berättar Patrik om skolflyktingar, familjer som flyr till Åland för att den svenska skolan havererat. Och en del andra saker.

En fördel med poddformatet är att man lyssna medans man lagar mat, städar eller målar tavlor. Lyssna & dela! Och låt oss gärna höra vad ni tycker i kommentarsfältet.

För att kunna fortsätta detta arbete behöver jag ditt stöd! Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Soheila Fors lämnade islam. Nu lever hon under dödshot

[image error]

I detta avsnitt av podden Antikalifen, som spelades in lördag den 6 januari, pratar jag med Soheila Fors. Hon är författare och föreläsare. I januari 2014 gav hon ut en självbiografi, Kärleken blev mitt vapen, där hon berättar om sitt liv. Soheila kommer från den kurdiska delen av Iran.

År 2016 kom boken Bakom varje fönster bor ett hjärta, som handlar om kvinnorna och barnen i Sverige som lever under hedersförtryck. Soheila har självt upplevt hedersförtrycket och hjälper nu andra kvinnor.

Soheila lämnade inte bara hederskulturen, hon lämnade också islam och blev kristen. Enligt profeten Muhammed måste den som lämnas islam dödas. Tyvärr finns det fundamentalister som tar Muhammeds ord på stort allvar. Soheila lever under dödshot.

Vi har religionsfrihet för alla i teorin, men i praktiken är det nästan omöjligt för vissa muslimer att ta sig ur islam. Man kan förlora sin familj, blir hotad och stötas ut ur sin grupp. Livet ödeläggs.

Den 8 september 2015 skrev Soheila en artikel på Det Goda Samhället: ”För våldtagna kvinnor i Mellanöstern tar kriget aldrig slut”.

Hon förklarar hur våldtäkter används som ett vapen i krig: ”syftet är att injaga fruktan och knäcka motståndet används våldtäkter som ett vapen”.

Hon skriver:

”Där det i botten av konflikten finns en etnisk nedvärdering ses kvinnorna av det andra folkslaget som undermänskliga.”

I gruppvåldtäkterna i Sverige känner Soheila igen samma mönster. Hon ser att det finns ett förakt mot etniskt svenska kvinnor.

Krigsvåldtäkter definieras av Förenta nationerna (FN) som ”en taktik i krig för att förödmjuka, dominera, injaga fruktan hos, sprida och/eller med tvång flytta civila medlemmar av samhället eller etnisk grupp.”

Men rasismen mot etniska svenskar får ingen uppmärksamhet. Gruppvåldtäkterna diskuteras inte på djupet inom det svenska etablissemanget. Man försöker inte förstå vad som ligger bakom.

I Soheilas hemland Iran pågår protester mot den islamiska regimen. Kvinnor kastar sina slöjor. Men feministerna i Sverige, som påstår sig bry sig om kvinnors situation, är tysta. De verkar tycka att så kallad ”islamofobi” är ett större problem än islamism.

I Sverige, berättar Soheila, möter hon motstånd från de som egentligen borde vara hennes allierade. Svenska feminister, utan hennes erfarenheter av islam och hedersförtryck, försöker sabotera hennes föreläsningar och tysta henne genom etiketter som ”islamofob” och ”rasist”.

För att kunna fortsätta mitt arbete behöver jag ditt stöd. Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

 

Politikerna är inte våra pappor

[image error]Under förra året slog sajten Det Goda Samhället sitt eget rekord vad gäller antalet artiklar, läsningar, unika besökare och kommentarer. Vi hade nästan sju miljoner visningar, och av dessa var 1,4 miljoner unika besökare.

I början på det nya året, torsdagen den 4 januari, mötte jag Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau för att podda om den senaste tidens händelser. Som underlag för samtalet hade vi ett urval inlägg publicerade på sajten mellan den 22 december 2017 och den 3 januari 2018.

Julen blev i sedvanlig ordning utnyttjad av Svenska kyrkans ledare för att propagera uttjatad vänsterpolitik, och särskilt ansvarslös invandringspolitk. Påven höll ett jultal i samma anda.

Patrik kommenterar ett videoklipp från Joakim Lamottes reportage i Malmö efter de hemska gruppvåldtäkterna där. En kille säger att politikerna är våra föräldrar och måste lösa våra problem. Något Patrik inte alls håller med om!

Ni får heller inte missa när Patrik sågar sönder Dagens Nyheters huvudledare den 2 januari med den rubriken ”Hoten mot demokrati”. DN anklagar ”populister” för att komma med ”enkla lösningar”. Själva tycks de inte ha några lösningar alls.

Jag och Patrik försöker förstå den märkliga svenska invandringspolitiken, som både är oförnuftig och inhuman, och Patrik menar att den har att göra med ”det välfärdsindustriella komplexet”. Man vill öka antalet välfärdsklienter.

Säg vad ni tycker om vårt samtal i kommentarsfältet! Vi läser och kanske fångar vi upp någon idé eller åsikt ur kommentarerna för vår nästa podd. Vi tänker vi nämligen fortsätta!

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Islamiska Staten är snällare än profeten Muhammed

[image error]I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen pratar jag med Bassam al-Baghdady. Vi tog en fika på Vetekatten i Stockholm strax efter jul den 27 december.

Bassam kommer från Irak. Han föddes som kristen, blev sedan muslim och är idag ateist. Det var inte lätt att vara ateist i Irak och att prata kritiskt om islam. Men det är inte helt lätt i Sverige heller! I islamiska länder kallas det ”hädelse”, i väst kallas det ”islamofobi”.

Terrorgruppen Islamiska Staten (IS), är visst islamisk menar Bassam. Det är bara att läsa Koranen och om profeten Muhammeds liv. Skillnaden mellan dagens IS och dåtidens profeten Muhammeds islamiska stat är att IS är snällare!

Bassam har gjort en stor insats för att sprida religionskritiken till arabvärlden. Han har översatt Richard Dawkins bok Illusionen om Gud till arabiska. Hittills har hans översättning laddats ner 12 miljoner gånger!

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Omars styling

[image error]Den här kommentaren, skriven av pseudonymen ”Första vågen” på bloggen Det Goda Samhället, gjorde mig på gott humör. Kommentaren är visserligen från 2 mars 2017, men jag upptäckte den inte förrän idag. Patrik som också nämns är chef på Det Goda Samhället:

Totalt off-topic men jag måste säga att jag verkligen gillar stilen här på bloggen, allt från grafiken och enkelheten till Patriks och Omars styling, den nya bilden är bra och referenserna till serier (och en röd Fes) är verkligen klockrena. Jag hade uppskattat ännu mera elegans och inbjudande elitism, kanske elegantare lokaler när man gör DGS-TV, något slott måste finnas som inte är fullt med migranter, mörk panel och bokhyllor i bakgrunden gillar jag… Håll stilen, bara avsaknaden av reklam är ett gigantiskt plus.

Icke nämnt är den språkliga stilen och här är jag odelat imponerad både av Omar och Patrik, ni förtjänar en plats i svensk offentlighet långt utanför bloggsfären men det är nu så reglerna är, just nu.., vi blir fler och fler.

[image error]

”Den första vågen” får svar av pseudonymen ”Hortensia”:

Instämmer helhjärtat i hyllningen, Den första vågen, men även om jag också är svag för ombonat murrig, brittisk biblioteksinredning, tycker jag faktiskt, att Patriks sparsamt inredda rum med den alldeles underbara, blåvita kakelugnen utgör en alldeles perfekt bakgrund till de svenskt lågmälda och sakliga samtalen i DGS-TV.

Läs mitt inlägg på Det Goda Samhället som föranledde kommentarerna: ”Blonda sexslavar mest eftertraktade” 

Och här en bild på Omar från nyårsafton 2017. Tecknet betyder att 2018 kommer att bli okej. Minst!

[image error]

Gillar du Omars styling? Swisha till 0760078008

Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar

[image error]Tjugondedag Knut åker granen ut. Den 13 januari slår knut på julen. Men det var också på den dagen år 1746 som Gustaf III föddes. Så här skriver Grimberg:

”Stort jubel vart det i Sveriges huvudstad tjugondedag jul 1746, då kanonskotten från Amiralitetsholmen förkunnade, att en prins blivit född i kungaborgen på Riddarholmen. Tvåhundrafemtiosex skott! Man grät av glädje, man föll varandra om halsen i översvallande förtjusning. På alla källare dracks den nyföddes skål och nätterna igenom genljödo gatorna av glädjerop.”

Lördag den 13 januari 2018 kommer Konservativa Måndagsklubben (KMK) i Uppsala att fira Gustaf III:s födelse. Det gör vi genom att äta och dricka och sjunga, framför allt Bellman. Man man behöver inte kunna någonting – vi har tryckt ett sånghäfte!

Är du intresserad av att vara med på festen? Hör av dig! Du kan kontakta mig via Facebook eller Twitter