Mohamed Omar's Blog, page 26

En dikt att läsa vid nyår

[image error]Det finns en dikt som jag tycker passar bra att läsa både på nyårsafton och på nyårsdagen. Det ger stunden lite mer av allvar och högtidlighet. För visst ska man ha kul när man firar nyår, men några minuters eftertanke behöver inte förstöra kvällen, särskilt inte när tanken är klädd i ett poetiskt språk som gör framförandet till en skönhetsupplevelse.

Det är Heidenstams dikt ”Sverige” som jag valt till den bästa nyårsdikten. Klinga i glaset under middagen, begär uppmärksamhet och läs högt och tydligt. Hemma med familjen eller borta bland vänner.

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,

vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,

och dåd blev saga, men med hand vid hand

svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!

Brinn, österstjärna, genom junikvällen!

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,

du land, där våra barn en gång få bo

och våra fäder sova under kyrkohällen.

Vid nyår ska man ju blicka tillbaka på året som har gått. Vad hände egentligen? Och så ska man blicka framåt. Hur vill jag att det här året blir? Det förflutna och framtiden, båda dimensionerna finns med i Heidenstams dikt. Där finns fäderna, de som gått före oss, och barnen som ska ärva landet efter oss. Vi är en länkar i en kedja. Hur förvaltar vi det fått? Vilket land vill vi att våra barn ska leva i?

Det finns säkert många länder som är bättre än Sverige i flera avseenden. Men det här är vårt. De allra flesta föräldrar känner starkare för sina egna barn, även om andra barn är mer begåvade och mer framgångsrika. Det är inte en känsla som är grundad på prestationer utan på det enkla faktum att detta är ”mitt barn”.

Det finns en tanke som förs fram i Heidenstams novellsamling Karolinerna. Det är tanken om nationen som allas gemensamma hem. Hemmet är större än huset där du bor. I novellen ”Fångarna i Tobolsk” har löjtnant Leijon ett nattligt samtal med vännen Kraemer: ”Hemmet, ser du, det är något som begynner med ett litet frö och slutar som ett stort träd. Det begynner med barnkammaren, så växer det och blir flera rum och ett helt hus, en hel bygd, ett helt land.”

Ser man nationen, hela nationen, som sitt hem blir man en god medborgare. En som vårdar och bygger, inte en som förstör.

Här finns årstidernas växlingar, varje tid med sin karaktär och sin särskilda skönhet. Snön som faller mörka vinternätter, och de ljusa junikvällarna. Raden om julesnö är dessutom lämplig av en annan anledning – det är fortfarande jul! Julen håller ju på ända fram till tjugondag knut den 13 januari. Knut slår knut på julen. Få tänker på att är jul när vi firar nyår!

De engelsktalande har sin ”Auld Lang Syne”. Vad ska vi sjunga? Heidenstams dikt är tonsatt av Wilhelm Stenhammar, men den är svårsjungen, komponerad för fyrstämmig kör, och ska helst framföras av proffs, inte av fulla gäster på en nyårsfest. En kör sjunger den fint på Skansen.

När man sjunger ”Auld Lang Syne” håller man händer, vilket bidrar till en känslan av gemenskap och kamratskap. Vi skulle kunna sjunga Olof Thunmans ”Vi gå över daggstänkta berg”, då kan man greppa sin bordsgranne om axlarna, bilda tåg och till exempel dansa runt bordet. En mindre ansträngande variant är att bara stå och hålla varandra i händerna och gunga till takten. Många kan också melodin.

Det finns visserligen en svensk version av ”Auld Lang Syne” från 1942, ”Godnattvalsen”, men jag skulle tro att betydligt fler är bekanta med ”Vi gå över daggstänkta berg”.

Thunmans sång om vandringen över bergen kan tjäna som bild för livets resa och årens gång. Och så är den hoppfull och optimistisk, för vid resans slut väntar Fågel Fenix lyckliga sagoland:

Så gladerligt hand uti hand, fallera’!,

nu gå vi till fågel Fenix’ land, fallera’!

Till det sagoland som skiner

av kristaller och rubiner!

Nu gå vi till fågel Fenix’ land, fallera’!

Om du har förslag på andra nyårsdikter eller nyårssånger, får du gärna dela med dig i kommentarsfältet nedan! Jag kommer att läsa med stort intresse.

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

The Last Jedi och det onda, vita rymdimperiet

[image error]Imperiet domineras av män i mängder, medan rebellerna omfattar inte bara alla kön och färger, utan också utomjordingar med ”primitiv” framtoning som ska få oss att tänka på ”den gode vilden”. Mot det vita, onda imperium står alltså en mångkulturell, antiimperialistisk rebellgrupp. Mot den vita enfalden, den smarta mångfalden.

Så har den nya Star Wars-filmen ”The Last Jedi” kommit ut, del två i den nya trilogin som började med The Force Awakens i december 2015. Rymdäventyret tar vid där det förra slutar. Hjältinnan Rey hittar den åldrade jediriddaren Luke Skywalker på en avlägsen ö där hon får lära sig mer om kraften. Hennes uppdrag är att övertyga Luke om att lämna ön och undsätta rebellerna som är hårt ansatta av The First Order, imperiets arvtagare. Motståndet behöver honom.

The First Order är en kopia av imperiet. I stället för kejsar Palpatine har vi Snoke, i stället för Tarkin har vi general Hux och i stället för Darth Vader har vi Kylo Ren. Och precis som i de tidigare filmerna så talar de onda, som övervägande består av stela vitingar, för det mesta snobbig överklassengelska. Skurken Kylo Ren, talar The Queens English, trots att han är son till Han Solo och prinsessan Leia, vilka båda talade med amerikansk accent. Så accenten tycks fungera som en markör. Den brittiska accenten står för det gamla Europa, rasism och imperialism, medan den amerikanska accenten står för politiskt korrekta värderingar och mångkultur.

När de första tre filmerna gjordes 1977-83 var förmodligen syftet med denna språkliga uppdelning att påminna om den amerikanska revolutionen mot det brittiska styret. Tuffa, frisinnade och charmigt vulgära amerikaner i kamp mot stela engelsmän. Denna ständiga stereotypisering av engelsmän som högfärdiga och elaka som aldrig någonsin ifrågasätts av antirasister…

Så rymdimperiet är delvis det brittiska imperiet. Men filmmakarna har också slängt in en del nazistisk estetik, framför allt i The Force Awakens där den rödlätte och neurotiske general Hux står och talar inför sin armé i en scen som påminner om nazisternas massmöten. Denna hybrid mellan det brittiska imperiet och Tredje riket skulle kanske kunna beskrivas som vänsterns vrångbild, ja, en karikatyr av den gamla europeiska civilisationen.

Mot detta vita, onda imperium står en mångkulturell, antiimperialistisk rebellgrupp. Mot den vita enfalden, den smarta mångfalden. De stela vita männen saknar fantasi och empati, medan de blandade rebellerna, är ”nytänkande”. Förutom att vara väldigt vitt är imperiet dominerat av människor, män i mängder, medan man bland rebellerna inte bara hittar alla kön och färger, utan också utomjordingar med ”primitiv” framtoning som ska få oss att tänka på ”den gode vilden” som fick sina kulturer förstörda av europeisk kolonialism.

Det politiska budskapet i de nya Star Wars-filmerna blir näst intill övertydligt när rebellflottans amiral, en blåhårig ”batikhäxa”, sätter machokillen, piloten Poe på plats. Men rebellerna är inte bara rättvisekrigare, de har också en del drag som för tankarna till islamisk terrorism. Den blåhåriga amiralen räddar till exempel rebellerna genom en självmordsattack. Men när frihetskämpen Finn ska försöka med samma sak, blir han räddad av en tjej, så klart, som får honom att tänka om.

I förra årets spinnoff-film Rogue One var de islamiska dragen än mer framträdande. På en ökenmåne ligger den heliga staden Jedha City. Staden har en klyschigt ”österländsk” prägel och i basarerna möter man utomjordingar i niqab, ansiktsslöja. Där leder Saw Gerrera ett uppror mot den imperialistiska ockupationen. Hans män har arabiska drag, bär turban och kallas ”fanatiker”. I Saw Gerrara, vars låter namn misstänkt likt Che Guevara, skulle man kunna se ett försök att ”förstå” den islamiska terrorismen och sätta den i samband med en antiimperialistisk kamp och tredjevärldenromantik.

Man bör vara uppmärksam på filmers vänstervridna, politiska påverkan. Det finns nördar som har grävt djupt i Star Wars-världen och lyckats hitta försonande drag hos rymdimperiet. Det kanske till och med är så att är imperialisterna är de ”the good guys”? De upprätthöll åtminstone fred, lag och ordning i galaxen. Som kejsar Palpatine sade i sitt installationstal: ”Vi är ett imperium av lagar!”

På samma sätt är det inte självklart, vilket det tycks vara för vissa, att det brittiska imperiet var genomgående ondskefullt. Den brittiska imperialismen hör faktiskt till historiens mest välmenande och humana om man jämför den med till exempel den turkiska eller den japanska. Men det gillar inte vänstern att prata om, i stället ska vi bara fortsätta att späka oss själva tills vi sjunker ner i dyn, nedtyngda av skam och skuld. Det är dock tveksamt om världen blir bättre om väst förlorar sin ledande ställning.

I stället för skuld kanske vi västerlänningar borde känna sig ganska nöjd över allt det goda som vi tillfört den mänskliga civilisationen i form av konst, litteratur, filosofi och inte minst vetenskap, medicin och teknik. Och så klart demokrati.

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

De oskyldiga barnen i Nice

[image error]Idag är det den 28 december och i kalendern står det att det är ”Värnlösa barns dag”. Dagen var allmän helgdag i Sverige fram till 1772. Vilka är de värnlösa barnen?

Dagen firas för att minnas de barn som kung Herodes lät mörda i Betlehem. Han hade hört av de tre vise männen, stjärnskådarna från öster, att ”judakonungen” skulle födas där. Herodes ville inte veta av någon rival. Han kunde ju inte veta att Jesu rike inte var av denna världen.

”När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes’ tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem och sade: ’Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.’ När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.”

”Och han sände åstad och lät döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år gamla och därunder…”

Händelsen kan man läsa om i Matteus evangelium. Jag citerar alltid ur 1917 års översättning. Jag tycker mer om den än de senare översättningarna. Det ålderdomliga språket är högtidligare.

Den hemska massakern på barnen sägs ha fullbordat det som var sagt av profeten Jeremias, när han sade:

”Ett rop hördes i Rama, gråt och mycken jämmer; det var Rakel som begrät sina barn, och hon ville icke låta trösta sig, eftersom de icke mer voro till.”

Den här dagen kallas också ”De oskyldiga barnen i Betlehem”. Påven, ledare för världens största kristna samfund, nämnde Herodes barnmord i årets jultal. Så här sade han:

”I många fall är avfärden fylld med hopp. I andra kan den bara ha ett namn: överlevnad. Att överleva dagens Herodes, som för att öka sin makt och rikedom inte ser något fel med att spilla oskyldigt blod.”

Han ville säga att de migranter som kommer till Europa idag flyr från Herodes. Vi ska tänka på dem som de oskylda barnen i Betlehem. Men de flesta migranter är inte barn, utan vuxna män.

Och varför nämner inte påven att vissa migranter är mer lika Herodes än de oskyldiga barnen? Jag menar alltså evangeliets starkt negativa bilden av Herodes. I vissa fall är det just sådana herodesar som kommer!

Jag tycker att vi ska tänka barnamorden i Nice den 14 juli 2016. De mördades av jihadisten Mohamed Lahouaiej-Bouhlel. Mohamed var en tunisier som hade fått uppehållstillstånd i Frankrike.

Kanske hade de franska myndigheterna som gav Mohamed uppehållstillstånd blivit påverkade av sådana vädjanden till människors medlidande, som det vi hörde i påvens jultal. Jag vet inte. Kanske fick han uppehållstillstånd av en annan anledning. Men jag vet att det inte finns någon tyrannisk kung Tunisien, som liksom Herodes massakrerar barn, men att däremot en tunisisk migrant som kommit till Frankrike, var en sådan Herodes och kallblodigt körde ihjäl barn på strandpromenaden Promenade des Anglais i Nice.

[image error]

På en bild, som togs av nyhetsbyrån Reuters fotograf Eric Gaillrad tagit, ser man en övertäckt kropp, bredvid kroppen ligger ett barns docka. Den lilla kroppen tillhör ett barn som aldrig mer ska leka. Här hade intet ont anande familjer firat den franska nationaldagen då döden kom som en blixt från klar himmel. Desperata föräldrar kastade sina barn åt sidan för att rädda dem från lastbilen. En mamma – hon heter Linda – berättade att hon, just som hon flydde i panik, såg ett spädbarn med krossat huvud.

En elvaårig pojke föll skadad till marken, omtöcknad frågade han sin farfar: ”Jag drömmer, farfar. Drömmer jag?” Hans farfar svarade: ”Ja, du drömmer.”

På morgonen dagen efter gick föräldrar, stumma och förvirrade av chock och smärta, omkring och letade efter sina barn.

Ett rop hördes i Nice…

Påven skymmer denna knepiga verklighet. I stället gör han, som så många andra kristna ledare i västvärlden, svepande, och faktiskt också fördummande, uttalanden om ”de goda flyktingarna” och de hårda och kalla européerna som måste öppna sina hjärtan för att inte gå under av skuld. Men varför hålls inte regimerna i dessa länder ansvariga för sin vanskötsel? Varför hålls inte de islamiska fundamentalisterna, som hämmar utvecklingen, ansvariga?

Påven nämner i sitt tal inte Islamiska Staten-anhängarna i Europa. Män som fått uppehållstillstånd, och även medborgarskap i europeiska länder, och som drömmer om att upprätta en tyrannisk stat, ett kalifat, långt värre än något rike som Herodes ska ha styrt över.

Idag kan vi också tänka på det oskyldiga barnet Ebba Åkerlund. Hon var bara elva år då hon mördades av den asylsökande jihadisten Rakhmat Akilov på Drottninggatan i Stockholm.

Den välmenande öppna hjärtan-politiken kan få hemska resultat som får hjärtat att blöda. Om detta borde påven och andra också tala. Annars blir de, medan de vill få oss att ömma för de oskyldiga barnen i Betlehem, medskyldiga till att barn mördas på Europas gator idag.

Bild: De oskyldiga barnen. François-Joseph Navez 1824

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Påven vilseleder i stället för att leda

[image error]Påven Franciskus firade midnattsmässa på julnatten i Peterskyrkan även i år. Det är en mässa som hela världen följer via direktsändningar i radio och tv. I sitt jultal jämförde han dagens extrema massinvandring till Europa från Afrika och Mellanöstern med Josef och Maria som sökte någonstans att övernatta i Betlehem.

I julevangeliet, evangelium enligt Lukas, kapitel 2, vers 1-20, läser vi att på kejsar Augustus tid skulle ”hela världen” skattskrivas. Josef och Maria reste då till Betlehem, som var Josefs hemstad. Det var fullt på alla härbärgen, så paret fick tillbringa natten i ett stall. Där födde Maria sin son, Jesus. Det är denna scen som avbildas i julkrubban:

”Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.” (Luk. 2:7)

Julevangeliet gör ingen stor affär av detta. Det bara konstateras att det var fullt. Att påven fått denna berättelse till att handla om massinvandring är underligt, minst sagt. För det första reste inte Josef till ett främmande land, utan till sin egen hemstad. Han reste inte heller dit för att invandra eller söka asyl, utan för att uträtta ett ärende, att skatteskriva sig, och sedan återvända.

För att tillfredsställa människors behov av drama försöker påven i sitt tal få resan att framstå som lång och mödosam, men i själva verket rör det sig om en resa på omkring femton mil mellan Nasaret i Galiléen och Betlehem i Judeen.

Påven menar att vår tids migranter följer i Josef och Marias fotspår när de är ”tvingade att fly”:

”Så många andra fotspår är gömda i Josef och Maria fotspår. Vi ser spåren av hela familjer som är tvingade att fly i dagsläget. Vi ser spåren av miljontals människor som inte väljer att lämna, men drivs från sitt land och tvingas lämna sina kära bakom sig.”

Josef och Maria flydde inte från någonting. De skulle som sagt iväg på ett ärende i enlighet med kejsarens påbud.

För att få de som avvisar migranter att känna sig dåliga liknar han dem vid härbärgesvärdarna som avvisade Josef och Maria. Men de två heliga blev inte avvisade av elakhet, utan för att det var fullt. Det var många som skulle skattskriva sig i Betlehem. Jag förmodar att de tänkte betala för sig på härbärgena. Inte som asylsökarna som kommer till Europa idag, som vill ha mat och husrum betalat av medborgarna i värdlandet.

Asylsökarna som kommer till Europa söker inte någonstans att sova en natt eller två. Så jämförelsen är helt orimlig. De väljer att söka asyl i de länder som ger bäst fördelar. Innan asylsökarna kommer till Sverige har de rest genom flera säkra länder. Ingen av dem kommer hit direkt från en konfliktzon.

Det är som om Josef och Maria skulle ha erbjudits flera sovplatser, men tackat nej till alla för att de ville övernatta i det där fina huset med god mat och sköna sängar. Ja, en sak som dagens asylsökare skulle kunna lära sig av berättelsen om stallet är förnöjsamhet. Josef och Maria nöjde sig med stallet. De klagade inte. De sökte någonstans att sova, inget annat. Om asylsökarna verkligen bara söker asyl, inget annat, så duger grannlandet. Finns ingen anledning att resa till det kalla Norden.

Josef och Maria, förutsätter jag, uppgav sina rätta identiteter. Inte som de ”ensamkommande flyktingbarnen” som kommer till Sverige, som i många fall är vuxna män som ljuger om sin ålder och även om sitt ursprungsland, för att skaffa sig fördelar. Eftersom det är en synd att ljuga, kunde påven ha använt detta tillfälle till att tillrättavisa dem. För pengarna vi lägger på ensamkommande män utan asylskäl skulle vi ha kunnat göra mycket för världens flyktingar och fattiga.

Vad jag förstår fanns det ingen stor kulturskillnad, och ingen fientlighet, mellan Nasaret och Betlehem. Det fanns ingen anledning för betlehemiterna att frukta att nasaréerna skulle försöka attackera dem. Dock finns det en stor motsättning mellan fundamentalistisk islam och majoritetskulturen i Europa. Många migranter kommer från islamiska länder där det frodas ett starkt hat mot väst. Det har skett attacker, stora attacker med många döda. Vi har skäl att vara vaksamma. Det har funnits jihadister bland migranterna. Hur var det med att vara kloka som ormar?

Josef och Maria var två personer. Två! Det var ingen massinvandring. Det hela hade som sagt inget med invandring att göra över huvud taget. Men låt oss säga att de hade invandrat till Betlehem, att de hade bosatt sig där, och att de hade en totalt annorlunda kultur än betlehemiterna. Dessa två skulle omöjligt kunna göra någon skillnad. Det hade inte förändrat Betlehem det minsta. Volymerna i dagens massinvandring innebär dock att kulturen förändras i Europa. Islamiska fundamentalister vill inte bara bevara sin ideologi, utan även sprida den.

Se på de kristnas öde i islamvärlden! Vi har facit i hand. Påven borde fråga sina kristna bröder och systrar som lever i islams länder hur de har det innan han bestämmer sig för att islamisering är en sådan god idé. För islamiseringen går inte att skilja från massinvandringen. Det är invandring och inget annat som lett till att islam fått spridning i Europa.

Påven, som är ledare för världens 1,2 miljarder katoliker, borde ha bättre omdöme en så här. Det är direkt farligt att uppmana människor till oförsiktighet och ansvarslöshet i invandringsfrågan. Jag kommer osökt att tänka på Jesus ord i Matteusevangeliet: ”Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” (15:14)

Bild: Herdarnas tillbedjan. Gerard van Honthorst 1622

Kristna ledare vilseleder

[image error]I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser (#513) pratar jag och Ronie Berggren om hur kristna ledare i väst använder julen för att propagera för ansvarslös och oförnuftig massinvandring. Vi granskar ärkebiskopen Antje Jackeléns, och biskopen av Växjö, Fredrik Modéus, uttalanden. Men även ledaren för världens största kristna samfund, påven i Rom, följde samma linje i sitt jultal.

Vad dessa kristna ledare ägnar sig åt skulle kunna beskrivas som ”godhetssignalering”, det vill säga att säga de rätta sakerna för att framstå som god och bli mer omtyckt av etablissemanget. Man kan i detta sammanhang begrunda Jesus ord om skrymtarna:

”Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen.

Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarne göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.”

(Matteusevangeliet 6:1-2)

Skrymtarne är faktiskt bättre, för de gjorde i fall goda gärningar, som att ge allmosor. Det som Jesus fördömde var att de inte gav för Guds skull, utan för att prisas av människor. De kristna ledare som idag propagerar för massinvandring pratar bara. De vill dessutom att andra, som inte valt det själva, ska betala för deras ”godhet”.

Antje och Fredrik har blivit prisade av etablissemanget. De har fått ut sin lön.

Jag är inte troende, jag är ateist. Men eftersom dessa kristna ledare använder Bibeln för att övertyga fromma och naiva människor om att Gud kräver en ansvarslös och oförnuftig massinvandring, så känner jag att jag måste bemöta dem genom att visa att Bibeln kan tolkas på andra sätt – och att deras tolkningar dessutom är mindre rimliga.

Bild: Kristus bär korset. El Greco 1580-tal

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Jerusalems betydelse i islam

[image error]Julen är en urgammal nordisk fest. Men sedan tusen år tillbaka har ett viktigt inslag i julfesten varit berättelsen om Jesu födelse i stallet i Betlehem. Så här sjunger vi: ”Och över stad och land i kväll, går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud.”

Inte undra på att Sveriges Imam Förbund, som år 2009 fick 416 000 kronor av de svenska skattebetalarnas pengar för att ”bekämpa islamofobi”, på sin sajt muslim.se förklarade att den muslim som sjunger med i ”Nu tändas tusen juleljus” ska räknas som avfälling eftersom budskapet ”fullkomligt avviker från islams troslära”. Det finns knappast något som är mera hädiskt för en muslim än att påstå att Gud skulle ha blivit människa!

Jesus föddes inte i Jerusalem. Men där gjorde han sitt intåg på en åsna. Och där dog han. I Jerusalem finns Den heliga gravens kyrka. Enligt traditionen ligger kyrkan på Golgata, platsen för Jesu korsfästelse, och inuti kyrkan ligger graven varifrån Jesus ska ha uppstått från de döda.

Att staden har en central plats i judendomen behöver knappast sägas. Det är kung Davids stad. Men hur är det med islam?

Efter att Donald Trump bestämt att USA:s ambassad ska flytta från Tel Aviv till Jerusalem har reaktionerna från islamvärlden blivit kraftfulla. I Sverige har islamiska och propalestinska grupper anordnat hätska demonstrationer där man utropat en ”intifada” och skrikit sådant som ”Skjut judarna!” och ”Muhammeds armé kommer tillbaka!”

Man hör ofta att Jerusalem är islams tredje heligaste stad efter städerna Mecka och Medina i Arabien. Nu bygger islam visserligen inte bara på Koranen, men om Jerusalem är så viktigt tycker man att den borde vara nämnd där. Det är den inte.

Det vi hittar är en kryptisk vers i Koranen om ”den mest avlägsna böneplatsen”, på arabiska ”al-masjid al-aqsa”. I Zetterstéens svenska översättning från 1917 lyder versen så här:

”Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken!” (17:1)

I senare legender om Muhammed sägs det att ”den mest avlägsna” böneplatsen eller templet syftar på en plats på Tempelberget i Jerusalem. Gud ska ha fört Muhammed på en bevingad häst med människohuvud, kallad Buraq, från Mecka, ”det fridlysta templet”, till Jerusalem.

I Jerusalem leder sedan Muhammed alla tidigare profeter i bön. Han är profeternas ”imam”. Den störste av dem alla. Från Jerusalem färdas han sedan upp genom alla sju himlar, ledsagad av ängeln Gabriel, tills han står inför Guds tron. Denna himlafärd ska ha ägt rum år 621.

Den enda böneplats eller det enda tempel som kan ha funnits på Tempelberget under Muhammeds livstid måste ha varit en kyrka, eftersom Jerusalem då var en kristen stad i det kristna grekisk-romerska riket, det vi brukar kalla Bysans. Det innebär att Muhammed förrättade bön i en kyrka! Man kan undra om alla profeter fick vänta medan Muhammed tog bort eller täckte över alla hädiska kors!

När den muslimska hären, ledd av kalifen Omar, år 638 erövrade Jerusalem, var det alltså en kristen stad. Det var kyrkor och kors överallt. På resterna av en kyrka som stått på Tempelberget, Sankta Mariakyrkan hette den, byggdes så småningom en moské som fick namnet Al-Aqsa. Det var här Muhammed hade bett, påstod man. Det var den här böneplatsen som avsågs i den kryptiska koranversen! Det är därför denna moské är så lik en bysantinsk kyrka – det hade en gång varit en bysantinsk kyrka!

[image error]

Den där byggnaden med gyllene kupol som de flesta av oss har sett är inte Al-Aqsa. Denna byggnad kallas i stället Klippdomen och uppfördes mellan åren 687 och 691. Och det gyllene taket kom inte till förrän under en restauration mellan åren 1959-1962! Al-Aqsamoskén är betydligt gråare och förekommer inte lika ofta på bild. Men faktum är att många muslimer, även bland fanatikerna som skanderar att de är beredda att dö Al-Aqsa, inte vet skillnaden mellan Al-Aqsa och Klippdomen.

Rörande Muhammeds himlafärd, som alltså är det enda bandet mellan islams profet och den heliga staden i Judéen, så härrör de första skriftliga källorna från 800-talet, två hundra år efter Muhammeds död. Den engelske orientalisten William St. Clair Tisdall (1859–1928) menade i sin bok The Original Sources of the Quran (1905) att legenden förmodligen var påverkad av en gammal persisk historia om en viss Arta Viraf. Så här skriver Tisdall:

”We shall see that there is good reason to believe that the legend in this form was invented in order to show that, in this respect as well as in all others, Muhammad was more highly privileged than any other prophet. The story may have incorporated elements from many quarters, but it seems to have been in the main based upon the account of the ascension of Arta Viraf contained in a Pahlavi book called ’The Book of Arta Viraf’, which was composed in the days of Ardashir Babagan, King of Persia, some 400 years before Muhammad’s Hijrah, if we may believe Zoroastrian accounts.”

Läs hela Tisdalls bok på nätet här

Arta Viraf var en rättfärdig man som färdades genom himlarna tills han nådde Ohrmazds, den högste gudens, hov. På samma sätt som Muhammed var ledsagad av ärkeängeln Gabriel var Arta Viraf ledsagad av ängeln Soroush.

Men motivet med en profet eller en helig man som färdas till himlen är vanlig i sagor, legender och heliga skrifter. Redan sumererna berättade om Etana som flög till himlen på en örn. Judarna har Henok och Elias. De kristna har Jesus! En händelse man ju minns på Kristi himmelsfärdsdag.

Med tiden blev berättelserna om Muhammeds himlafärd allt mer fantastiska. Han bevittnade alla möjliga makabra tortyrscener i helvetet, samtalade med de största profeterna och mötte vidunderliga änglar. Så ser alltså islams band till Jerusalem ut – fantastiska berättelser, sannolikt påverkade av icke-islamiska källor, och nedtecknade långt efter Muhammeds död!

Översta bilden: Persisk illustration från 1500-talet som visar Muhammed på den bevingade hästen Buraq.

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

 

Den heliga familjen sökte asyl i närmaste säkra land

[image error]Debattören Jenny Sonesson, som vid flera tillfällen har kritiserat Svenska kyrkans ansvarslösa hållning i invandringsfrågan, uppmärksammade i ett inlägg på Facebook den 20 december en tweet av Växjöbiskopen Fredrik Modéus. Hon skriver:

”En färsk tweet av biskopen i Växjö stift. Sammanfattar problemet med Svenska kyrkan. Total sammanblandning av Bibeln och dagspolitik. Finns olika politiska åsikter om vad ’human migrationspolitik’ innebär! Bisarrt att använda 2000 år gammal religiös berättelse för att ställa krav på samtida lagstiftning. Det finns gott om kristna i t ex Kanada som inte förordar svensk huvudlös migrationspolitik a la 2015 som Svenska kyrkan. Bedrövligt att Annie Lööf, EBT och Jan Björklund förra året skrev under Juluppropet. Religion och politik måste skiljas åt! Heder åt AKB och Moderaterna som principfast inte skrev under.”

Och så här skrev biskopen i sin tweet tidigare samma dag:

”Lek med tanken att Jesus, Maria och Josef tvingades fly till Sverige. Hit hade de inte varit välkomna. Här råder murarnas politik. Vi behöver en mer human migrationspolitik, för barnens skull.”

[image error]

Murarnas politik? Sverige har för Guds skull tagit emot flest asylsökare per capita i hela EU!

Biskopen anspelar förstås på historien i Matteusevangeliet om den heliga familjen, Josef, Maria och Jesusbarnets, flykt till Egypten för att rädda Jesus från kung Herodes. Kungen hade befallt att alla gossebarn skulle mördas.

”Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef och sade: ’Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar där, till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det.’” (Matt. 2:13)

Men jag vill påminna dem som vill att vår invandringspolitik ska dikteras av Bibeln att den heliga familjen sökte asyl i närmaste säkra land och när faran var över så reste de hem igen. Och det utan att plocka ut något återvändarbidrag!

”Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel for Josef, i Egypten, och sade: ’Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv äro nu döda.’” (Matt. 2:19-20)

Dessutom var både Egypten och Israels land delar av det romerska riket. Josef och Maria reste från en region till en annan inom ett och samma rike, och borde klassificeras som ”internflyktingar”. Och, som sagt, i stället för att stanna i Egypten reste de hem. Jesus växte upp i sitt hemland, och, trots alla slags motgångar och förföljelse, försökte han förändra sin omgivning efter sin övertygelse. Hans dödades för sin gärning. Han flydde inte.

Biskop Modéus bör också fundera över detta: om den heliga familjen hade fått permanent uppehållstillstånd (PUT) i Egypten, så hade inte Jesus dött på korset för våra synder! Lek med den tanken!

Anhängarna av en ansvarslös invandringspolitik säger ibland att asylsökarna flyr från terrorgrupper som Islamiska Staten (IS), Al-Qaida och talibanerna. Men innan asylsökarna har kommit hit har de rest genom flera säkra länder där IS, Al-Qaida och talibanerna inte har någon makt. Inte ännu åtminstone!

De säger också att asylsökarna flyr från krig. Men inte är det krig i Danmark eller Tyskland? Det finns ingen som kommer direkt från en krigszon till Sverige, alla har rest genom flera europeiska länder där fullkomlig fred råder, och alltså tar vi inte emot en enda asylsökare som flyr från krig.

Den ”humana migrationspolitik” som biskopen av Växjö vill se mer av har lett till att den inhumana islamismen har fått spridning i Sverige. Den har också lett till av vi har drabbats av terror. ”För barnens skull”, skriver han. Men var inte Ebba Åkerlund ett barn?

Elvaåriga Ebba var en av fem som dödades av asylsökaren Rakhmat Akilov i terrorattacken i Stockholm den 7 april. Har hennes liv inget värde? Bör vi inte fundera på om vi ska ha en förnuftigare och ansvarsfullare invandringspolitik? För barnens skull. För alla de barn som låg lemlästade och döda på en blodig gata i Nice efter jihadattacken den 14 juli 2016. Liksom Ebba blev de överkörda av en lastbil.

Ebba var ett barn på riktigt. Inte som alla dessa vuxna män som låtsas vara barn för att utnyttja vår välfärd. Det är en synd att luras. Biskop Modéus borde, som den morallärare han är, läxa upp dem i stället för att ringakta svenska folkets stora och välvilliga, men ack så missriktade, insatser för flyktingarna. Vi skulle kunna hjälpa fler flyktingar för mindre pengar i närområdet.

Det biskopen gör kallas godhetssignalering, att säga de rätta sakerna för att framstå som god och bli mer omtyckt av etablissemanget. Han tar ingen risk. Och själv har biskopen en hög lön och en bra bostad på tryggt avstånd från mångkulturen. Det är andra som får betala för hans godhet och humanism. De får sämre skola, sämre vård, mindre trygghet, rasism mot svenskar och islamism. Är det humant mot dem?

En annan sak att begrunda nu när julafton närmar sig. Högtiden då vi, i tusen år i alla fall, firat Jesu födelse. Gud som föddes som ett litet barn i ett stall i Betlehem. När Jesus blev stor sade han: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”. Alltså: du skall älska dig själv. Glöm inte det!

Bild: Flykten till Egypten av Carlo Saraceni (1579-1620)

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Jultomten är inte turk!

[image error]I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser pratar jag med Ronie Berggren och den konservative kulturpersonligheten Michaël Lehman, även känd som Charles Keatington. Vi konstaterar att julen är en kristen högtid, man firar Jesu födelse. Men julen har också vissa inslag som går längre tillbaka i tiden.

Det påstås ibland att jultomten skulle vara turk, senast av en pk-tomte vid namn Mohammed Ryback i artikeln ”Är det inte dags att vi gör oss av med jultomten?” (19/12 2017)

Detta eftersom förebilden för vår idag mest populära tomtefigur, han som på engelska heter Santa Claus, var en biskop i Mindre Asien vid namn Nikolaus. Han avbildas med rödvita kläder och ska enligt legenden ha varit frikostig med gåvor. Han föddes omkring år 280 i Patara i Lykien och dog den 6 december 343 i Myra. Han var ärkebiskop i Myra.

Men det fanns inga turkar i Mindre Asien på Nikolaus tid! Nikolaus själv var grek och i stort sett hela Mindre Asien var en del av en europeisk, grekisk och kristen kultur.

En aktuell, och oroväckande fråga, som vi tar upp är den islamiska fundamentalismens krig mot julen. Det är inte, som pk-tomtarnas pennfäktning, ett krig i bokstavlig mening med lastbilar som kör rakt in i julmarknader och självmordsbombare som attackerar kyrkor.

Och eftersom Kalle Anka är ett obligatoriskt inslag i den svenska julen, så kommer också tjuren Ferdinand på tal. Tjurens namne, Ferdinand II av Aragonien, ledde, tillsammans med sin maka, Isabella I av Kastillien, korståget för att återerövra Spanien från muslimerna.

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Antikalifen möter Dick Erixon

[image error]I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen möter jag journalisten Dick Erixon. Han är sedan 2016 chefredaktör på den socialkonservativa tidningen Samtiden. Han har tidigare varit redaktör och skribent på Timbro och ledarskribent på Finanstidningen. Dick startade 2003 en av de första politiska bloggarna: I hjärtat rebell. Den är fortfarande aktiv!

Dick var tidigare engagerad i Centerpartiet och var och med bildade Fria Listan med Christian Gergils och Jean-Pierre Barda från Army of Lovers.

Jag och Dick möttes i Stockholm över en kopp kaffe den 11 december. Han berättade om sin resa från neokonservativ till socialkonservativ, om varför han föredrog Trump framför Hillary Clinton, och om hur mångkulturen har misslyckats. ”Nationalismen”, förklarar Dick, ”var kärnan i framväxten av upplysningens liberala demokrati”.

Eftersom det snart är julafton pratar nämner vi också Kalle Anka. Disney, menar jag, har, åtminstone i de tidiga filmerna, gjort ett bra arbete i att sprida klassiska sagor och berättelser till barn.

Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Vakna upp! Dags att dö!

[image error]I boken Vakna upp! Dags att dö! avfyrar författaren Dan Ahlmark en dundrande bredsida mot vår tids politiska, kulturella och mediala etablissemang.

Bokens titel hämtade han från filmen Blade Runner från 1982. Det var Leons sista ord (Wake Up! Time to die!) till den omtöcknade replikantjägaren Deckard (Harrison Ford), som han avsåg att döda.

Filmen är en dystopi och det är så Ahlmark ser Sveriges framtid om vi fortsätter på den inslagna vägen. Det finns en känsla av kris i denna bok, att vi står inför undergången:

”Bara med ryggen mot väggen inser och gör man vissa saker, och vilken vägg är hårdare och mera definitiv än döden.”

En stor del av boken handlar om dagens samhällsmodell, som Ahlmark kallar StatsVälfärdsStaten (VS), och som han vill ersätta med CivilaVälfärdsStaten (CVS). Om jag har förstått det rätt företräder han ett liberatarianskt synsätt där makt flyttas från staten till individen.

Socialismen, som han kallar ”1900-talets största politiska och mänskliga katastrof”, utsätts för skarp kritik, liksom den intoleranta kulturmarxism som fått ett så stort inflytande över vårt tänkande och bestämmer gränserna för åsiktskorridoren.

Ahlmark ansluter sig till teorin om att demokratin i Aten på 500-talet f.Kr. bidrog till grekernas framsteg på andra områden. Det låter rimligt, men jag är för okunnig för att vare sig hålla med eller säga emot. Han prisar också grekernas insatser för Europas försvar:

”Aten blev ledande avseende det mesta, t.ex. gällande litteratur, konst, arkitektur, filosofi/logik, naturvetenskap, sport eller annat. På område efter område visade atenarna upp prestationer, som inte invånarna i någon annan nation i världen kunde uppnå. Och militärt blev ett svagt land plötsligt så starkt, att det kunde – tillsammans med Sparta – stå emot världsmakten Persien och väsentligt bidra till att hindra denna östliga diktatur att lägga sin hand över Europa och därmed krossa den begynnande europeiska kulturen.”

Ahlmark påminner om slagen som hindrade perserna från att ödelägga Grekland:

”Medan den lyckliga utgången av slaget vid Marathon och Salamis huvudsakligen orsakades av Aten, stod Sparta i första hand för insatsen vid Thermopyle och segern vid Plataea.”

Så skriver han om ett annat hot mot Europa – det militanta islam som allt sedan 600-talet i våg efter våg har försökt krossa den europeiska kulturen och lägga länderna under Muhammeds lag. På gränsen mellan Europa och islamvärlden låg det som brukar kallas Bysans, de kristna grekernas östromerska rike. Efter Västroms fall var det detta som var det romerska riket. Grekerna höll ut ända tills den 29 maj 1453 då Konstantinopel intogs av turkarna:

”Efter att det västromerska riket fallit, kunde Europa vara ytterst tacksamt för det skydd mot islam, som Östrom utgjorde genom att under närmare 800 år regelbundet hejda islamiska erövringsvågor. Muslimerna erövrade inledningsvis en mycket betydande del av kristenheten genom att tillämpa jihad och ta det kristna Mellanöstern, Nordafrika och Spanien.”

Ahlmark beskriver sedan de ständiga islamiska angreppen på Medelhavet och mot Sydeuropas kuster. Räder, plundringar, massakrer, erövringar. Den europeiska segern i slaget vid Lepanto år 1571 innebar en vändpunkt, då islam retirerade på Medelhavet. Minst en miljon västeuropéer fördes mellan 1500 och 1750 som slavar till i första hand Barbareskstaterna i Norra Afrika. Om detta slaveri, och det lidande som europeiska kvinnor utsattes för, pratar man inte mycket om.

I stället är det västvärlden som ska känna skuld och aldrig sluta piska sig själv. Det märks till exempel i hur man ser på rasism. Rasism mot vita räknas inte. I Sverige är det omöjligt – jag känner åtminstone inte till något fall – att dömas för hets mot folkgrupp mot svenskar eller för hatbrott mot svenskar:

”Företrädare för svenska myndigheter har förnekat, att fientlighet, hatbrott och diskriminering mot svenskar pga av att de är svenskar, överhuvudtaget förekommer. De har tydligen aldrig hört vad immigranter ibland säger till sina barn eller om svenska kvinnor eller män. Just svenskheten, dvs. rastillhörigheten, är ofta skälet till förnedrande eller hatiska uttalanden mot svenskar. Och orsaken till att just svenska kvinnor våldtas är ibland uppenbarligen också just att de är svenskar, dvs. det föreligger både att rasistiskt hatbrott och en kriminell handling.”

Rasismen mot svenskar tas fortfarande inte på allvar i Sverige. I stället för svenskhatet ägnar man otroliga resurser till att bekämpa ”det svenska hatet”, trots att svenskar hör till de minst rasistiska folkgrupperna i världen, samtidigt som många invandrare kommer från folkgrupper där rasism är vanligt och knappast ifrågasätts, som till exempel araber, somalier, perser och turkar.

Tyvärr väljer vissa som kommer från mindre framgångsrika delar av världen att skylla sina misslyckanden på ”rasism” i stället för att rannsaka sina egna samhällen, sin kultur och sina värderingar:

”Personer som kommer från kulturer, som är klart underlägsna i de avseenden, som man pekar på: teknik, ekonomi, kunskap, utbildning osv, har ingen grund för att kritisera länder, som ger sina medborgare mycket bättre möjligheter. Det har inget med privilegier att göra utan är en följd av att tillhöra ett land eller kultur, som i dessa avseenden är överlägsen. I stället för att kritisera den överlägsna kulturen, vore det naturligt för dem att kritisera sin egen underlägsna kultur, som så länge berövat dem fördelen av ett modernt samhälles fördelar.”

Ahlmarks bok är uppfriskande rak när det kommer till frågor om konflikten mellan islamisk fundamentalism och väst och den ansvarslösa massinvandringen. Vad beror på massinvandringen på? Handlar det om övergående flyktingkriser till följd av krig? Nej, det handlar om något mycket mer varaktigt, nämligen att vi har en rik och fungerande västvärld och andra delar av världen som är fattiga och fungerar dåligt:

”Skälen till fattigdomen i världen utgör ingen mystik. Det är inte naturkatastrofer eller krig utan något mera djupgående och varaktigt, nämligen kulturen och politiken i aktuella länder och de institutioner och system, som utformats pga dessa krafter. Länder har själva genom sina egna samhällssystem och sin politik skapat sin dåliga utveckling och sina kriser.”

Dessa länder kommer inte att bli bättre av att befolkningarna massutvandrar till västvärlden. Det kan vara en utväg för en individ, men inte för ett samhälle. I stället kommer massinvandringen av människor som bär på just den kultur som lett till att dessa länder är underlägsna – och det ser vi redan tecken på – att steg för steg göra att västvärlden börjar likna dessa misslyckade länder.

En annan ursäkt är att den europeiska kolonialismen gjort att det går dåligt i dessa länder. Men Ahlmark gör en intressant iakttagelse:

”Det är ofta svårt att veta, var aktuella länder skulle ha befunnit sig, när kolonialmakterna drog sig tillbaka, om de i stället varit självständiga under hela den aktuella perioden. Stater som Liberia och Siam, dvs. Thailand var aldrig ockuperade av några kolonialmakter, och deras ekonomiska status, framsteg och allmänna situation skilde sig inte märkbart från övriga närliggande länder, som blivit självständiga efter andra världskriget.”

I stället för skuld kanske västvärlden borde känna sig ganska nöjd över allt det goda som den tillfört den mänskliga civilisationen i form av konst, litteratur, filosofi och inte minst vetenskap och teknik.

Men varför har vi en så extrem massinvandringspolitik i Sverige? Det är svårt att se hur något så oförnuftigt har kunnat pågå så länge. Hade det inte varit bättre att investera dessa miljarder i bistånd eller flyktinghjälp i närområdet? Man hade kunnat hjälpa fler flyktingar för mindre pengar. Ahlmark tror att den oförnuftiga politiken beror på att vänstern tappar stöd bland den inhemska befolkningen och använder massinvandringen som ett sätt att ”importera väljare” och hålla sig kvar vid makten:

”Den svenska invandringspolitiken har utvecklats till att bli den extremaste i Europa, ja, bland alla utvecklade länder i världen. Hur kunde detta ske och varför? Motiven är klara, varför socialdemokratins partiledning till skillnad från tidigare politik under t.ex. Ingvar Carlsson plötsligt på tvåtusentalet ville importera mängder av outbildade utlänningar från främmande kulturer. Man hade förlorat flera val och sett svenska arbetare i stort antal lämna socialdemokratin för att rösta på Det Nya Arbetarpartiet (Moderaterna) eller Sverigedemokraterna.”

”I stort sett enda möjligheten att åter komma till en mera stabil maktposition var för socialdemokratin att byta ut den svenska befolkningen och därmed få ett bättre väljarunderlag. Och eftersom befolkningen inte valde dem, försökte socialdemokraterna byta befolkning.”

”Så skälet för att massinvandringen tilläts var i grunden, att vänsterns idéer inte längre var tillräckligt populära, och dessas partiledningar fann, att man måste importera väljare, som i framtiden kan antas rösta på dem eller partier, som vill samarbeta med vänstern.”

Det är en förklaring som jag har hört framföras både här och där, men jag har ännu inte sett tillräckliga belägg för att det verkligen har varit så man resonerat. Det vi vet är att den så kallade ”humanitära” flyktingpolitiken inte har visat sig vara särskilt human mot den gamla, svenska befolkningen som drabbats av till exempel ökad otrygghet, sämre skola och sämre vård. Den har också lett till en snabb spridning av inhuman, islamistisk ideologi i Sverige. Hundratals unga muslimer reste från Sverige till Mellanöstern för att strida för Islamiska Staten (IS).

Det finns en fundamental sanning, konstaterar Ahlmark. Om man inte bevakar sina gränser kommer man snart att få allt tyngre beväpnad polis på sina gator – och till slut soldater. Vi ville inte bygga murar vid gränserna, nu bygger fransmännen ett skottsäkert glasstaket runt Eiffeltornet och tungt beväpnad militär patrullerar gatorna. På julmarknader över hela Europa har man ställt ut betongsuggor för att hindra jihadistiska attacker.

Vakna up! Dags att dö! ges ut av Realia förlag