Mohamed Omar's Blog, page 31

Ny podd! Våldtäktsoffren får ingen klapp på kinden

I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser diskuterar jag och den konservative poddaren Ronie Berggren de senaste nyheterna. På Medborgarplatsen demonstrerade ett antal illegala invandrare från Afghanistan för att få stanna. FI-ledaren Gudrun Schyman var där och klappade en av afghanerna på kinden. Samtidigt har hon aldrig visat någon medkänsla med de svenska flickor och kvinnor som våldtas av män med invandrarbakgrund. En händelse: i augusti 2015 utsattes en svensk kvinna i Strängnäs för två överfallsvåldtäkter samma natt. Våldtäktsmännen var två asylsökande män från Syrien och Algeriet. En av dem spottade kvinnan i ansiktet och sa: ”I’m gonna fuck you, little Swedish girl”. Hon fick ingen klapp på kinden av Gudrun.

Lyssna på podden här!

Klicka här och gilla min sida på Facebook!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Ny podd! Sverige kröker rygg

I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser pratar jag med USA-kännaren Ronie Berggren om tillståndet i den svenska nationen. En bra bild över tillståndet erbjuder det så kallade ”konstverket” som står på Sergels torg: en svensk flagga på en krökt stång. Johan Wirfält, chef för Forum/Debatt på Kulturhuset Stadsteatern, säger sig vilja värna den konstnärliga friheten, men hade med stor sannolikhet inte gjort något liknande med en Prideflagga. Det är uppenbart så att den konstnärliga friheten inte är ett ändamål i sig utan att den används för att driva en agenda.

 

Klicka här och gilla min sida på Facebook!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Låt kärleken blomma ut!

[image error]I ett inlägg på sin blogg den 27 augusti i år, ”Jag älskar dig, Sverige”, berättar författaren Katerina Janouch om en bilfärd i Skåne: ”Skogar, åkrar, de karaktäristiska blå och gröna skyltarna, röda stugor, lador och hukande vita kyrkor vars spetsiga torn sticker ut mot himlen. Solen står högt och bilen spinner på vägen och plötsligt fylls jag av en stark kärlek till det här landet jag just nu kör igenom.”

Vi är nog många som delar denna känsla. Jag har känt den när jag varit ute och kört en vacker sommardag i det svenska landskapet. Det kan vara så vackert att det gör ont i själen. Detta är vårt hem.

Under många år var jag muslim och då var det fult att älska Sverige. Det spelar ingen roll vad vissa ledare säger utåt i mainstreamedierna: i moskéerna är muslim och svensk motsatser. En svensk är inte muslim. Att ”bli svensk” är någonting dåligt, det betyder ungefär ”att förfalla”.

Det finns ett fåtal svenskar som konverterat till islam, men de räknas liksom inte som svenskar, de blir ofta ”adopterade” av sin maka eller makes etniska grupp. De svenska konvertiteterna är som sagt väldigt få, så få att de varken ändrar karaktären på den svenska eller den muslimska gruppen. Islam är den minst omtyckta religionen i Sverige och att religionen spridits i Sverige beror enbart på invandring från islamvärlden.

När jag lämnade islam blev jag äntligen fri att bejaka min svenska kultur. Jag behövde inte bry mig om vad de rättrogna muslimerna skulle tycka om mig. Jag slutade svara muslimer som hälsade på mig med ”Assalam alaeikum” med ”Wa aleikum salam”. Jag sade hej i stället. De tittade snett på mig. Men det får de ta. Jag är svensk, jag är hemma och jag säger hej.

Janouch vet att vi är många som älskar Sverige: ”Det finns så mycket jag skulle vilja säga till landet som jag kallar mitt. Så mycket kärlek jag vill ge, så många råd jag har att dela med mig av. Jag må vara en enda individ, men jag vet att vi är många som älskar Sverige, som vill det allt gott, som aldrig tänker ge oss.”

Jo, vi är många och jag tror vi blir flera. För på något märkligt sätt verkar min egen resa från islam till svensk kultur ha skett parallellt med en större förändring som Sverige genomgår – från okritisk underkastelse under mångkulturalismen till att börja våga stå upp för det egna kulturarvet och den egna identiteten. Jag blev trött på att det alltid var jag som skulle anpassa mig. Jag skulle lära mig arabiska. Jag skulle lära mig Koranen. Jag skulle äta med höger hand. Jag skulle fira eid. Det var aldrig tal om att muslimerna skulle kunna lära sig något av mig som svensk. Trots att vi är i Sverige.

Vi kanske kunde ha en kväll i moskén där jag fick berätta lite om hur vi svenskar firar jul? Det går inte för sig. Men i de svenska kyrkorna tvekar man inte att bjuda in imamer som får berätta om islam.

Nu när jag inte är muslim kan jag gå på kräftskivor hur mycket jag vill. Och dricka snaps. Kräftorna kräva ju dessa drycker. Här är en snapsvisa till melodin O Tannenbaum:

Ett kräftkalas, ett kräftkalas,

det är ett kalas med fulla glas.

Men finns det bara tomma glas,

så är det inget kräftkalas.

Ett kräftkalas, ett kräftkalas,

det är kalas med fulla glas.

Det är känt att muslimer inte får dricka snaps. Men många muslimer får inte heller äta kräftor. För shiamuslimer är kräfan haram, alltså förbjuden. Den är också haram för sunnimuslimer som tillhör hanafi-riktningen. Det är faktiskt den största riktningen och dominerar i Turkiet, länderna i Kaukasus och på Indiska subkontinenten. Jag rekommenderar även denna visa, om glädjen över att slippa vara muslim, till melodin Idas sommarvisa:

Muslimen som bor i Arabi land

Han smusslar med sin arabesk

Och hembrännar´n blandar av jäst och vann

Och socker i lönndom sin mäsk.

Den ene han hotas av sin Koran,

Den andre av ting och polis

Men ingenting hotar en lutheran

Som dricker till Bolagets pris.

I tidningen Kalmar kunde man den 11 september 1909 läsa:

”Kräftan kan äfven begagnas till kräftkalas ute i det fria på vackra höstkvällar med mycket månsken, kulörta lyktor, unga damer och flirt.”

Damer och herrar som sitter tillsammans, pratar och skrattar, kanske till och med flörtar. Det är något vi tar för givet i Sverige. Men det är haram i islam. Och i flera islamiska länder är sådana här sittningar inte möjliga förutom bakom lykta dörrar.

Dessa saker, som de flesta svenskar som aldrig har varit muslimer, ser som självklarheter, är för mig dyrbara. Därför att jag har upplevt ett liv utan dem. Visst kan man som muslim smussla. Men det är knussligt, låt kärleken blomma ut!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

O, gamla klang…

Blir du tårögd när du hör den gamla klangen? Blir du full av längtan när de tänker på jubeltiden? Då kan vi berätta att de gamla gudarna lever än, bland skålar och pokaler, på Konservativa Måndagsklubben (KMK). Här har vi sammanträde i de medeltida valven på Wermlandskällar’n måndagen den 29 augusti 2017.

[image error]

KMK sammanträder den sista måndagen varje månad på en nation i Upsala. Vi arrangerar också en sexa i månaden, det vill säga en bankett som börjar med helan går och slutar med o, gamla klang. Vi firar så klart både högtider och stora svenskars födelsedagar. Hör av dig om du vill vara med!

Svensk välfärd är halal, men kulturen är haram

[image error] På den tiden jag var muslim och rörde mig i moskéer mötte jag ofta oroliga föräldrar. De var oroliga för att barnen skulle försvenskas, glömma sitt ursprung och sin islamiska tro. Vissa skickade sina barn till hemlandet för att de skulle få gå i Koranskola och lära sig sitt språk, andra funderade ständigt på olika arrangemang för att stärka barnens band till hemlandet.

Hos de föräldrar som bar på denna oro fanns ett dilemma som ständigt återkom, det att man uppskattade välfärden i Sverige, men inte kulturen som man såg som ett hot.

Jag kände till exempel somalier som byggde eller hyrde hus i hemlandet och skickade dit hustru och barn. Under det första halvåret kunde en fyra- eller fembarnsfamilj leva gott på barnbidraget i Somalia. Sedan fick de komma hem en stund för att barnbidraget skulle börja betalas ut igen eller så fick de stanna och klara sig på pappans understöd.

Ett annat sätt var att förtidspensionera sig eller långtidssjukskriva sig, då kunde man flytta hem och leva på svenska bidrag. Barnen kunde växa upp i den egna kulturen och undervisas i den islamiska tron. Föräldraledigheten var också ett sätt, med hjälp av den kunde man leva i flera år i hemlandet på föräldrapenningen. Under denna tid fick barnen möjlighet att vara bland sina egna, fostras i den egna kulturen och lära sig Koranen. De driftiga kunde använde pengarna för att starta affärer så att man aldrig mer behövde återvände till Sverige, förutom vid sjukdom då man föredrog gratis, svensk vård.

I moskéerna gick det jämt rykten om muslimska barn som omhändertagits av socialtjänsten. Det hette att ”svenskarna tar våra barn” och den ena konspirationsteorin var stolligare än den andra. Vissa trodde att ”svenskarna” inte fick så många barn eftersom de var förbannade av Gud på grund av sitt syndiga leverne. Men detta bekymmer löste de genom att ta hit invandrare och stjäla deras barn.

Flera av dem jag pratade med i moskéerna hade märkliga idéer om vad svensk invandringspolitik handlade om. Att skälet skulle vara humanitärt var det få som trodde på. Istället spekulerade man om de otrognas dolda och illasinnade motiv. Föräldrar som fått sina barn omhändertagna kom till moskén för att få råd och stöd. Imamen tog alltid deras parti oavsett omständigheterna.

Det var alltid ”svenskarnas” fel. Papporna fick stå inför församlingen och berätta om hur ”svenskarna” behandlat dem illa för att de var muslimer och hur deras stackars barn nu skulle tvingas växa upp bland svenskar och matas med fläsk och förmodligen också utsättas för sexuella övergrepp. Sådana var ju svenskarna. Papporna grät och trosbröderna i församlingen kom fram och kramade och tröstade dem.

Moskéerna hjälpte ibland föräldrarna att anordna demonstrationer mot socialkontoret. Man hade med sig plakat och stod och skanderade. Och ringde och mejlade de socialsekreteraren. De såg också till att föräldrarna fick komma i kontakt med medier i islamvärlden, framför allt arabiska, där de fick berätta om vilket lidande de upplevt i de otrognas land.

På YouTube finns ett klipp med Uppsalamoskéns imam Ahmad Al Saegh. Det är inspelat i december 2012, han befinner sig på vallfärd i Mecka och blir intervjuad i den islamiska satellittevekanalen Iqraa. Samtalet handlar om muslimernas situation i Sverige. Han får frågan om han tycker det finns ”frihet” för muslimer där. Nej, svarar han, det finns inte frihet. Han medger visserligen att det finns religionsfrihet, men att den är begränsad eftersom muslimer inte får ha böneutrop som hörs utanför moskéerna.

En annan sak som begränsar muslimernas religionsfrihet, fortsätter han, är att små flickor som täcker sitt hår får frågor i skolan, som ”Måste du bära den?” Föräldrarna känner inte att de är fria är uppfostra barnen som de vill. Sedan tar han upp det där med att svenska myndigheter tar barn från muslimska föräldrar och placerar dem hos icke-muslimska familjer där de byter namn på dem och lär dem att avsky islam. Detta är särskilt riktat mot muslimska familjer, påstår han.

En artikel om detta kunde man också läsa i tidningen Islam & Politik som gavs ut av den kristna socialdemokratiska organisationen Broderskap. Tidningen kom ut med ett nummer i augusti 2010 och chefredaktör var den S-märkta ledarskribenten Somar Al Naher.

I artikeln ”Omhändertagna på suspekta grunder” menar Omar Mustafa, ordförande för Islamiska Förbundet, att det finns ett nätverk av pingstvänner inom socialtjänsten som systematiskt tvångsomhändertar muslimska barn. ”Vi har under våren fått olika vittnesmål om att socialtjänsten i Sigtuna systematiskt ska ha omhändertagit muslimska barn och omplacerat dem i icke-muslimska familjer. Muslimerna i kommunen menar att över 30 barn har blivit drabbade.”

Föräldrarna är helt oskyldiga och omhändertagande beror istället på ”muslimfientlighet”, något de ”drabbade” familjerna vittnat om. Han citerar en förälder som menar att socialtjänstens syfte med omhändertagande är ta barnen från de muslimska föräldrarna, alltså för att de är muslimer. ”Vi har till exempel hört hur socialsekreterare som är aktiva i pingströrelsen”, fortsätter han, ”konsekvent placerar muslimska barn i olika pingstfamiljer i syfte att ’omvända’ dem.”

Mot denna bakgrund blir jag inte alls förvånad när jag läser att även Yasri Khan, generalsekreterare för Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR) och före detta miljöpartistisk toppolitiker, uttalat sig på liknande sätt i en intervju för den malajsiska medieplattformen Astro Awani den 27 januari 2014.

I intervjun berättas om ett malajsiskt, muslimskt par i Sverige som anklagats för att ha misshandlat sina barn eftersom dessa vägrat be sina böner. På grund av misshandeln hade socialtjänsten tagit hand om barnen. Men i artikeln beskrivs inte misshandeln som det stora bekymret, det stora bekymret är istället att barnen placerats i en svensk, icke-muslimsk fosterfamilj.

Det är också så Yasri Khan ser på situationen; hans oro handlar om barnen som nu tvingas leva i en svensk familj. Det är viktigt att fler muslimska familjer ställer upp som fosterfamiljer, säger han, så att barnen får leva i ett hem som är ”halal”, det vill säga med en livsstil som är i enlighet med sharia.

“We hope more Muslim families come to the fore and register so when there are cases where Muslim children are forced to be put into the state’s custody, they have a proper place to live. This is important because these children need to be in a home that is halal compliant”, säger Khan.

Vad allt detta kokar ner till är vissa av de mest konservativa muslimernas svåra dilemma: man vill leva i Sverige för att ta del av dess välfärd, men inte dess kultur och värderingar. Dessa familjer vill ha ett välfärds-Sverige där man kan leva ostörd i en muslimsk enklav eller en möjlighet att flytta tillbaka till sina hemländer och ta med sig den svenska välfärden. Vissa, som Yasri Khan, arbetar för att förändra Sverige så att det går att leva ”halal” medan andra, som vissa av mina gamla somaliska vänner, tittar efter en lösning där man kan leva i Somalia med svenska bidrag.

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Ny podd! Terrorattacken i Finland

I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser pratar jag om terrorattacken i Finland den 18 augusti. En asylsökare från Marocko, Abdul Rahman, gick till attack mot kvinnor med kniv. Två personer dog och åtta skadades. Vår asylpolitik behöver ändras. Det är inte rimligt att våra regeringar ska äventyra medborgarnas säkerhet för att ge skydd åt andra.

Klicka här och gilla min sida på Facebook!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Gustafs skål!

[image error]Idag den 19 augusti 1772 räddade Gustaf III genom sin blodlösa revolution Sverige från anarki och söderstyckning. Om inte kungen hade ingripit hade vi sannolikt haft ett inbördeskrig. Och Sveriges yttre fiender, Ryssland och Preussen, hade inte stått vid sidan om och tittat på, utan gjort vad de gjorde med Polen: det delades upp och upphörde att existera.

Som man kan läsa i Nordisk familjebok under ”Gustaf III”:

”Öfver hela landet hälsades statshvälfningen med tillfredsställelse eller jubel. Den blodlösa revolutionen räddade Sverige från inre anarki och yttre beroende, kanske sönderstyckande.”

Kungen knöt en vit armbindel kring sin vänstra arm som symbol för revolutionen, och samtliga som slöt upp bakom kungen knöt därefter även sina näsdukar runt den vänstra armen. Denna armbindel blev sedan en del av den svenska officersuniformen, och användes fram till Gustav IV Adolfs avsättande 1809.

På gatorna sjöng de kungatrogna Bellmans visa ”Gustafs skål”. Efter någon vecka samlades Livgardet på Gustaf Adolfs torg (dåvarande Norrmalms torg). Kungen drack här sitt Garde till i champagne.

Grimberg skildrar stämningen på revolutionsdagen så här:

”Överallt där konungen, omstrålad av sommarsol, rider fram genom sin fagra huvudstad och tager trohetsed av trupper och myndigheter, trängas folkskarorna kring honom under glädjerop: ’Leve konungen!’ Ja, från fartygens master och tågverk hälsa honom matroserna med viftningar och hurrarop. Konungen har knutit om sin arm en vit bindel till igenkänningstecken för sina vänner. Snart bäres den vita bindeln av alla Stockholms invånare.

Överallt, där konungens kungörelser uppläsas, höras bifallsrop vid underrättelsen, att han vill frälsa riket från partiväsendet. Det är icke en statsvälvning blott – det är en fosterländsk högtid.”

Kungen lät slå en medalj i silver och i guld, revolutionsmedaljen, att bäras i vitt band av alla officerare, manskap och borgare som stött honom.

Så idag är jag gustavian, och som ett tecken på detta bär jag den vita armbindeln.

Gustafs skål!

Den bäste Kung, som Norden äger:

Han ej tål,

At vigtskåln ojämt väger. :||:

God och glad,

Han Ilskans röst föraktar

Samt afvaktar

Och betraktar

Dårskap i sin grad. :||:

Sådan Kung

Är värd att styra Sveriges öden:

Rask och ung,

Ej rådlös uti nöden. :||:

Wasa Ätt

Har aldrig lärt att svika,

Aldrig tvika,

Men at fika

Till at göra rätt. :||:

Klicka här och gilla min sida på Facebook!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Muslimska fundamentalister föraktar oss för vår snällhet

[image error]

Under nästan åtta hundra år styrdes delar av Spanien under islam. Men bit för bit lyckades spanjorerna återta sitt land. Detta kallades reconquistan, återerövringen. Vändpunkten var den kristna segern i slaget vid Las Navas de Tolosa den 16 juli 1212.

I dagens Spanien, liksom i övriga Västeuropa, växer den muslimska befolkningen genom den pågående massinvandringen från Afrika och Mellanöstern. Muslimska fundamentalister tenderar att identifiera sig som en del av den muslimska umman, en transnationell gemenskap, som också är politisk. Man lever i Europa, men känner sig i första hand som muslim. Man möter heller inga krav att anpassa sig till europeisk kultur och bli en del av vi:et.

Det är likadant i Sverige. I moskéerna predikar man om situationen i Afghanistan, Syrien, Somalia och Palestina. Det är sällan man talar om Sverige. Man talar om ”våra bröder och systrar” och om att vara solidarisk och hålla ihop. Då är det hela tiden muslimerna man talar om, inte att vara solidarisk eller känna sig som ett med svenskarna. I alla moskéer jag har varit i, och det är många, är det en självklarhet att svenskar och muslimer är olika saker.

Jihadister har återigen slagit till mot ett europeiskt land, en attack mot de otrogna. För jihadisterna är detta en del av ett krig mellan islam och väst. De har inte glömt reconquistan och slaget vid Las Navas de Tolosa, även om vi har gjort det. De fruktansvärda scenerna från Barcelona i Spanien påminde onekligen om en krigszon. Och tyvärr kan jag inte säga att det kommer att gå över, att det kommer att bli bättre. Jag tror att det kommer att bli mycket värre. Jag tror att vi kommer att få se scener i Paris, London och Stockholm som påminner om vad vi sett från inbördeskrigets Syrien. Jihadister beväpnade med AK-47:or som håller byggnader, som tar gisslan, som genomför militära operationer.

Varför tror jag det? För när vi flyttar miljontals människor från islamvärlden, utan att skilja på bra och dåliga, och de etablerar parallellsamhällen här. Ja, då flyttar vi islamvärlden med dess konflikter till Europa. Europa blir, på grund av migrationen och bristen på assimilering, mer och mer som islamvärlden. Och våra politiker vill inte se detta. De vill inte tänka framåt.

När jag skriver så här är det alltid någon som invänder att alla muslimer inte är fundamentalister. Och det är sant. Alla är inte fundamentalister, men många är det. Och en muslimsk fundamentalist är inte som en kristen fundamentalist. För i islam finns läran om jihad, heligt krig, och teokratin, idén om en islamisk stat.

Det finns de som undrar: varför attackerar jihadisterna oss, vi är ju snälla mot muslimerna? I muslimska länder blir kristna diskriminerade och förtryckta. Men det finns inte en enda kristen terrorgrupp som genomför hämndaktioner. Det beror på att kristendomen och islam är helt olika religioner. Detta tål att upprepas. I Europa däremot har muslimer samma rättigheter som andra medborgare. Våra eliter försöker till och med skydda islam från kritik och har på så sätt satt islam högre än den inhemska kristna traditionen. Ändå blir vi attackerade av jihadister.

Varför är det så? För att muslimska fundamentalister ser vår snällhet som svaghet. Den får dem att förakta oss mer. Under tiden jag var muslim var jag en gång på Rinkeby torg. Det fanns knappt en svensk på torget. Min dåvarande ”broder”, en muslimsk fundamentalist, grimaserade föraktfullt och sade: ”Titta vad dom har gjort med sitt land, vilka idioter!” Jag minns detta som igår. Orden gjorde intryck på mig. Han var inte våldsam, men han delade de våldsammas världsbild. Och så är det ju, kring varje jihadist  finns ett antal fundamentalister som tänker som jihadisten men som inte tar till vapen.

Han visste att i islamiska länder skulle man aldrig tillåta en sådan utveckling. Man skulle aldrig tillåta massinvandring av icke-muslimer och kräva att urinvånarna anpassar sig efter dem. Islamiska fundamentalister vill bara ha mångkultur i Europa, för att den ger dem möjlighet att sprida islam, men aldrig i sina egna länder.

Mångkulturförespråkarna säger ofta att vi blir berikade av den muslimska massinvandringen. Att vi kan lära av varandra. Det kan låta absurt, men de kan faktiskt ha rätt! Det finns en sak vi kan lära oss av muslimerna: att bli något mindre ”snälla”. Vi bör göra det tydligt att Europa inte är islamiskt. Och att européer vill att Europa fortsätter vara europeiskt.

Jag skrev tidigare att massinvandringen från islamvärlden gör Europa mer likt islamvärlden. Till exempel på så sätt att vi också får uppleva jihadattacker. Men Europa kanske i framtiden också blir mer likt islamvärlden på en annan punkt, även detta som en följd av massinvandringen, på så sätt att vi stoppar massinvandringen och lägger ner mångkulturen.

Klicka här och gilla min sida på Facebook!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Ny podd! Jihadattack i Barcelona

I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser pratar jag och USA-kännaren Ronie Berggren om den fruktansvärda jihadattacken i Barcelona. Lyssna här!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Ny podd! Ett möte mellan civilisationer

[image error]I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser pratar jag, USA-kännaren Ronie Berggren och Zeth Arkö-Gogman om Mel Gibsons film Apocalypto (2006).

Filmen utspelar sig på Yacutanhalvön i Centralamerika i början av 1500-talet. Vi får följa indianen Juguar Paws öden under mayakulturens sista dagar. Hans folk, som lever som jägare i djungeln, blir tillfångatagna och förda till en pyramidstad för att offras åt ormgudan Kukulkan. I slutscenen, när spanska skepp med fladdrande korsflaggor anländer, får vi se en skymt av vad som komma skall: en värld ska gå under och ny ska uppstå.

Apocalypto inleds med ett citat av den amerikanske historikern Will Durant: “A great civilization is not conquered from without until it has destroyed itself from within.”

Koloniseringen av Sydamerika och indiankulturernas fall framställs ofta ensidigt som någonting negativt. Det är dock inte så enkelt. Lyssna på podden här

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal: