Ola Wikander's Blog, page 44

En såndäringa priest

Sett på en av morgontidningarnas hemsidor idag apropå katolska kyrkan:
"präster som konverterat från anglicismen"

Lysande ...

E-Secunda

De senaste dagarna har jag bland annat sysselsatt mig med att ordna med saker inför den kommande ebokspublikationen av I döda språks sällskap, Orden och evigheten och Poeten och cirkelmakaren. Om inte alltför lång tid väntas alltså dessa tre volymer finnas elektroniskt köp- och nedladdbara till en pad nära dig, vilket är kul i och med att de alla utgått ur de flesta bokhandlars sortiment vid det här laget. I döda språks sällskap (och min ugaritiska översättningsvolym Kanaaneiska myter och legender) finns dock köpbar som print-on-demand-utgåva, som man kan beställa t.ex. via AdLibris.

Och så undervisar jag intensivt på årets hebreiskakurs - fast med en ny lärobok, som är en mycket trevlig bekantskap. Men det är inte helt lätt att ställa om sin inre, fast inlärda ordning i vilket allt skall läras ut. Den nya boken har en helt annan ordning på många grammatiska fenomen, så läraren (dvs. jag) måste öva i att "tänka baklänges". Säkert utvecklande! Och Engnells gamla hederliga grammatik behåller vi i alla fall.

Har också på sistone gått ned mig ganska ordentligt i den klassiska hebreiskans historiska vokalutvecklingar (bland annat utifrån en studie av Origines' Secunda) - jag har hållit på med det där galet fantastiska språket i halva mitt liv, och det finns fortfarande ständigt nya saker att upptäcka! Och hör och häpna - boken har en facebooksida (hittills bara med en "like", nämligen yours truly, men ändå)!

Stygge Madduwatta

För övrigt har jag på sistone ägnat mig åt att läsa om den upproriske Madduwatta - trots vad en forskarbekant lustigt föreslog är det inte en släkting till Hiawatha utan en anatolisk småkung från bronsåldern. Han hade en del att göra med den hettitiske storkonungen och hade lite växlande lojaliteter, om man säger så (Wikin har en framställning av det hela här).

Jag läst delar av den hettitiska texten om densamme, i den här trevliga utgåvan, som både har den hettitiska texten och en översättning. Boken samlar de olika texter som behandlar eller nämner Ahhiyawa, det konglomerat av figurer som bodde i västra Mindre Asien och verkar vara identiska med "achajer", alltså "greker" (även om inte riktigt alla forskare håller med om det). Dessa Ahhiyawa är av stor relevans för diskussionen om en eventuell svag historisk bakgrund till de homeriska berättelserna.

Roligheter

Flera roligheter på gång:
Kungliga Vitterhetsakademien har beslutat belöna min avhandling Drought, Death and the Sun in Ugarit and Ancient Israel - A Philological and Comparative Study med ett pris på 50000 kronor! Det blir till att dra på sig högtidsdräkt för mottagandet!

... och så har min roman Serafers drömmar blivit nominerad till Spektakulärt-priset för bästa Science Fiction-roman (!). Boken är ju något slags SF/fantasy-hybrid ... väldigt kul!


Och årets hebreiskaundervisning har börjat - vi är två veckor in. Det är femte gången jag undervisar på kursen nu, och det är lika roligt varje gång. Varenda termin upptäcker man något nytt. Docendo discimus!

SPPA

Under mitt senaste besök på den lokala ICA-butiken såg jag följande skylt (hade egentligen velat ta en bild, men jag saknade nödvändig apparatur):

"FRNSK FSKSPPA"

Poängen var, om jag förstått rätt, att butiken "tagit bort det onödiga", och därmed (lite fyndigt) sänkt priset på sagda FSKSPPA. Man hade alltså då i analogins namn tagit bort vokalerna.

Men detta är ju också en fantastisk illustration av att det inte alls är så svårt att läsa (nästan) vokallös text (om man behärskar det skrivna språket, det vill säga). Det kunde ha varit hebreiska, ugaritiska eller arabiska vilken dag som helst. Eller fornegyptiska, för den delen - eller vilket språk som helst som bara skriver ut konsonanter (eller nästan bara).

Notera dock att ICA skrivit ut ett slut-A i FSKSPPA. Man vill på något sätt visa att stavelsen slutar på en vokal och inte bara på P - att stavelsen är öppen. Det är precis som hebreiskan gör - man sätter ut ett stumt slut-h (bokstaven hê) för att markera att den sista stavelsen är öppen.

Maskinspråk

I decembernumret av Språktidningen deltar jag med en artikel om programmeringsspråk ur ett slags allmänspråkligt perspektiv. Artikeln är en lätt bearbetning av en text som publicerats tidigare i Orden och evigheten, som jag gav ut 2010. Man kan läsa den på nätet här!