Ola Wikander's Blog, page 36

GÄEV på Norstedtsblogg

Denna vecka bloggar jag på Norstedts' hemsida om min nyutkomna bok Gud är ett verb. Första inlägget hittar man här!

Blogue

Kul bloggomnämnande av min nya bok Gud är ett verb: läs här!

Prenumererar Noa och Uta-Napishti?

Dagens underbara översättningsgroda från SVT - som faktiskt handlar om Gamla testamentet, kilskrift och Främre Orienten:

"För troende som prenumererar på den judisk-kristna skapelseberättelsen har förbibliska myter som tycks stämma väl in på Gamla testamentets berättelser ofta upplevts som besvärande."

Prenumererar? Anar man månne uttrycket subscribe to ...?

Själva nyheten finns här. I skrivande stund står grodan kvar - får se om de ändrar den. Nyheten handlar om den nya kilskriftstavla med ännu en version av Flodberättelsen som har varit i ropet å internätet under den senaste tiden.

Jag ger inte ingen ingenting av min rulltårta

När jag var med om en hjärnskakning i höstas och läste på lite upptäckte jag en språklig lustighet, nämligen följande ofta citerade mening, som i original tillskrivs Hippokrates:

No head injury is too trivial to ignore.

Läs det igen. Och igen. 
Och tänk igenom meningen. Och inse hur bakvänd och språkligt bisarr den är: 
"Ingen huvudskada är alltför trivial för att inte bry sig om." 

Vad man egentligen menade var väl no head injury is trivial enough to ignore. Som meningen står skulle den ju innebära (om vi tar bort den första negationen) att det vore logiskt tänkbart att "vissa skador är alltför triviala för att inte bry sig om". Galet, eller hur? Resonemanget är nog att få huvudvärk av!

Det visade sig att jag ingalunda var den förste som hakat upp mig på denna språkliga groda. Läs till exempel här!

Och här! 


(förresten kan jag lova ett särskilt hurra till den som knäcker rubrikens ursprung!)

Petnoga

Sitter just och arbetar med att formatera om min avhandling för utgivning å amerikanskt förlag - jag brukar säga att det skall bli version 1.1 av boken. Jag kan berätta att det är krångliga saker: att fixa växlande sidhuvuden, speciell paginering, rätt sidstorlek, rätt marginaler samt döda alla överskjutande ord och rader är rätt komplicerade saker. Och så vill man ju här och där ändra saker som stod i den gamla versionen. Men hur mycket, och var skall man sluta? Ja, suck. Det är inte alltid så roligt att syssla med saker man egentligen gjorde klart för ett och ett halvt år sedan, eller snart två. Vill mycket hellre syssla med mina två ganska olika forskningsprojekt ... men nästa vecka skall det bli mer av en saken. Och imorgon börjar årets hebreiskundervisning - det ser jag fram emot!

Hedengrensreklam

Klassiska bokhandeln Hedegrens i Stockholm gör reklam för Gud är ett verb: se här!

"Gud är ett verb" är publicerad!

Nu är min nya bok Gud är ett verb tillgänglig både på Bokus och AdLibris!

Första exet!

Idag damp första exet av Gud är ett verb - tankar om Gamla testamentet och dess idéhistoria ned i postlådan! Skoj!

Säljtextskrivande

Har just skrivit lite säljtextmaterial till min bok Gud är ett verb, som kommer ut i mitten av januari. Boken handlar om Gamla testamentets/Hebreiska Bibelns idéhistoria och tar upp både en hel del klassisk exegetik och saker som kommer ur min egen forskning. En essäsamling om GT, helt enkelt. En hel del språkligt är med också, för den som är intresserad av sådant. Särskilt kul känns det för mig att texterna ofta vuxit fram i takt med min undervisning, så att jag kunnat använda den miljön som testplats för mina tankar. Så är också mina elever från vårens hebreiska textkurs tackade i slutet av boken!

Politikn

Noterade en sak vid seende av den berömda Palme-dokumentären rörande Olof Palmes uttal av svenska. Han hade nämligen vanan att inte uttala e-et i den bestämda ändelsen -en (samma avklippning som man fortfarande kan höra en del äldre svenskar göra). Istället vokaliserar han n-et, så att man får ord av typ "stol-n", "politik-n" och liknande. Var antagligen ståtligt och polerat dåförtiden, kan man tänka. Det påminner mig lite om det numera föråldrade brittiska uttalet av vokalen i "land" som  "e", alltså så att "land" låter nästan som "lend" (kan höras i gamla journalfilmer och sådant).