Ola Wikander's Blog, page 33

Temporalt

För inte länge sedan publicerades en artikel jag skrivit ihop om de pedagogiska problem som dyker upp när man undervisar i bibelhebreiska och skall förklara den invecklade frågan om språkets "tempusformer" .... som inte egentligen är tempusformer i vanlig mening. Faktum är att forskningen fortfarande inte exakt vet vad de olika formerna betyder - eller, snarare: det finns många konkurrerande analyser. Detta ställer läraren inför en särskild utmaning (och naturligtvis eleverna). Om detta skriver jag i min artikel, som jag lite fyndigt kallat "Perfect or Imperfect Learning - Teaching the 'Tenses' of Biblical Hebrew". Den är nu publicerad i tidskriften Hebrew Higher Education, av vilken man kan ladda ned den senaste volymen (och tidigare) gratis här. Min artikel finns på sidorna 119-129 i volym 16 (2014).

För övrigt har en kollega till mig i Uppsala just bidragit med en ny analys av just "tempusproblemet" i hebreiskan - en analys som inför det i sammanhanget nya begreppet "Appeal Function", alltså idén att formerna delvis skiljs åt genom den grad i vilken de "kallar på uppmärksamheten", så att säga. Ulf Bergströms avhandling heter Temporality and the Semantics of the Biblical Hebrew Verbal System (man kan läsa om avhandlingen här). Jag som varit med (och delvis agerat sparringpartner) vid några av Ulfs seminarier kan garantera att det är intressant läsning för den som är inne på sådant!

Psommar!

Jag högtidlighåller denna egendomliga dag (den s.k. nationaldagen) med "Sommarpsalm" - en sång jag uppskattar mycket och har fina minnen av att ha framfört i körsammanhang (i Lunds domkyrka, bland annat). Den har text av Wirsén, delvis tagen från Deuterojesaja ("Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver - blott Herrens ord förbliver", som bygger helt på Jes 40:6-8), som i sin tur lånade bildspråket från gammal nordvästsemitisk bakgrund (representerad bland annat i torkesymboliken i Ugarit, som jag själv forskat på). Så blandat är det svenska! :



Om denna vackra psalm och dess nordvästsemitiska bakgrund skriver jag i min bok Gud är ett verb, sidorna 160-164. Min poäng är att bilden av att "köttet som är hö" ursprungligen kommer ur syrisk-palestinska källor, där den mördande torkan alltid är en fara och urspungligen kopplas till dödsguden Mot, innan motivet plockas upp av Deuterojesaja (den hypotetiske författaren till Jes 40), som använder motivet för att visa Jahves  makt. Här uppe i nord blir det hela snarare en liten aspekt på en vacker svensk sommar. Jag ser själv detta som ett fantastiskt exempel på kulturblandning och kulturöverföring. Från Ugarit till Sverige!

En en eller en enda en? Makalöst!

En av årets mest bisarra språktolkningar måste vara denna, där man uppfattar ordet "en" i "en anställning" som ett räkneord och inte som obestämd artikel, med resultatet att en människa blir utvisad från Sverige. Sanslöst! Personen skulle ha haft "en anställning" för att få stanna, men hon hade haft två, och därför får hon inte stanna i landet. Man tolkar alltså "en" som ett räkneord mot all rim och reson. Som sagt: helt jävla sanslöst - och bra att nordiska språk tar upp det!

Forskning, forskning!

Mitt forskningsarbete är just nu inriktat, som sig bör, på mina två forskningsprojekt - dels mitt VR-projekt om indoeuropeisk-bibliska kulturkontakter och dels på mitt ännu inte avslutade projekt om informationsbevarande och klassisk språk- och textforsknings möjliga inflytande över frågan om bevarande av textmaterial om använt kärnbränsle. I det förra fallet tänker jag just nu omarbeta en konferenspresentation från 2012 (Oxford) om det hebreiska (och allmänsemitiska) ordet för "häst" - och dess sannolikt indoeuropeiska bakgrund - till en artikel. Det rör sig om frågan om ett eventuellt lån från luviska, och hur den luviska urformen till ordet kan ha sett ut. Det är alltid en märklig upplevelse att gå tillbaka till saker man skrev för några år sedan och se vad man kan göra med det nu. Med lite tur skall det gå vägen.

Det andra rör sig alltså om mitt projekt om informationsbevarande över lång tid. Där spekulerar jag just nu i vikten av att hålla jämförande/historisk språkvetenskap levande i avlägsna framtider, för att man då skall kunna läsa dagens texter om använt kärnbränsle, och därmed undvika att bli strålskadad. Det är ett ovant ämne för mig som humanvetare att skriva om, men också fascinerande. Jag har tidigare, inte minst i min bok Orden och evigheten, argumenterat för vikten av att tekniska fält använder kunskaper från klassisk humaniora för att vidga sina vyer - och detta projekt är just ett exempel på det. Väldigt roligt att få deltaga i! I en annan artikel som skall höra till detta projekt drar jag paralleller mellan kärnbränslefrågan och den feniciske konungen Eshmunazor II:s gravinskrift (något som jag också hade seminarium kring i december). Det ni! Och det du, Eshmunazor - det hade du inte väntat dig!

Dror!

Det hebreiska ordet dərôr betyder "befrielse" eller "frihet". På modern hebreiska uttalas det lite enklare, som dror.

Det ordet är ovanligt relevant idag. Dror är nämligen också ett mansnamn, och idag är det val till EU-parlamentet, en församling jag tidigare valt att inte rösta till. Men denna gång tänker jag göra ett undantag - jag tänker nämligen rösta för Vänsterpartiets kandidat Dror Feiler - som, trogen sitt namn, är en kämpe för frihet från förtryck och för motstånd mot fascism och andra liknande obehagligheter.

Han fördes under de senaste dagarna bort inte en, utan två gånger från demonstrationer p.g.a. sin linje, att spela saxofon mot det svenska parlamentariska fascistpartiet. Här ser vi ett sådant exempel:




Fram för Dror!

Internationell avhandling!

Sådär! Efter mycket slit under våren är den "internationella", reviderade upplagan av min avhandling, Drought, Death and the Sun in Ugarit and Ancient Israel, tryckt och tillgänglig från förlaget Eisenbrauns! Här kan man läsa om den (och beställa den) på förlagets hemsida, och här finns den på Amazon (dock ännu inte beställbar därifrån - de skriver 31 maj).

Den finns också via svenska Bokus, men där är den ohyre dyr ...

Läsplikt

Det debatteras ju så mycket hur man skall "rädda den svenska skolan" och allt vad därtill hör. I detta sammanhang skulle jag vilja delge publikum en idé som ursprungligen kommer från min käre far, Örjan Wikander. Jag ställer mig helhjärtat bakom den:

En viktig insats för att öka den allmänna bildningen i skolan vore följande: inför två timmars obligatorisk högläsning i skolan, varje dag - alltså att läraren läser för eleverna. Verkets typ och ursprung kan variera, men läsningen skall alltid följas av diskussion. Inte bara diskussion om själva texten, utan om saker som växer ur detta. Historia, samhällssituation, historiska frågor, moralställningstaganden, vad man vill. Att läsa litteratur är en central del i den mänskliga bildningsutvecklingen, och med tanke på de sjunkande lästalen bland "Sveriges unga" (som man ibland säger, med brösttoner) tror jag att en insats här vore fantastisk. Som sagt finns det så oerhört mycket man kan knyta till läsningen och få fram i diskussionen. Fram för läsning och reflektion. Jag tror också att läsning är ett av de enklaste och mest stimulerande sätten att frambringa det som lite slarvigt kallas "allmänbildning", och kanske än viktigare, att bibringa eleverna ett historiskt-analytiskt sätt att se på världen - att hjälpa dem att inte bara se på tingen som en serie löryckta händelser utan inbördes sammanhang, att fundera över vad en text vill säga (och varför den vill det), vem som skrivit den, i vilken historisk situation, för att svara på vilka frågor, etc. Utan att konfronteras med var människor tidigare tänkt är det svårt att lära sig tänka analytiskt, och det är viktiga saker. Rent personligen tror jag inte på någon stor, officiell "kanon" utan på variation i urvalet. Men läsning, läsning, läsning, diskussion, diskussion, diskussion, analys, analys, analys.

Min fars spontana exempel var Greven av Monte Cristo ...



End of sermon ;-)

Teg Irleṇḍar

Igår roade jag och en god sanskritistvän oss med att bläddra runt på den hindispråkiga Wikipedian. Vi läste bland annat om ओलोफ पाल्मे, det vill säga Olof Palme. Stavade oss fram så gott vi kunde, det vill säga, med sanskriten som hjälp (i synnerhet teknisk hindi är ytterst full av sanskritska låneord). Särskilt kul var det att notera att Palmes företrädare i ämbetet (hans
<!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"ＭＳ 明朝"; panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0; mso-font-charset:128; mso-generic-font-family:roman; mso-font-format:other; mso-font-pitch:fixed; mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;} @font-face {font-family:"ＭＳ 明朝"; panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0; mso-font-charset:128; mso-generic-font-family:roman; mso-font-format:other; mso-font-pitch:fixed; mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;} @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;} @font-face {font-family:SemiramisUnicode; panose-1:2 2 6 0 5 4 5 2 3 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610601729 -805275397 40 0 255 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:Cambria; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"ＭＳ 明朝"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-ansi-language:EN-US;} .MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; font-family:Cambria; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"ＭＳ 明朝"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-ansi-language:EN-US;} @page WordSection1 {size:595.0pt 842.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.WordSection1 {page:WordSection1;} --</style><i><span lang="EN-US">p</span><span lang="EN-US" style="font-family: SemiramisUnicode;">ū</span><span lang="EN-US">rva adhik</span><span lang="EN-US" style="font-family: SemiramisUnicode;">ā</span><span lang="EN-US">r</span></i><span lang="EN-US" style="font-family: SemiramisUnicode;"><i>ī</i> - orden är i sig ren sanskrit) angavs som </span>तेग इर्लेंडर, vilket på hindi måste utläsas <i>Teg Irle<span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration">ṇ</span><i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="DIN 31635 Arabic">ḍ</span></i>ar</i>. Alltså Tage Erlander ... där någon fått för sig att läsa "Tage" på engelska ("Tejg", så att säga). Rätt skoj :-)</div>

En "Gud är ett verb", en Ola

Idag (och denna vecka) är jag med i programmet "En bok, en författare" och talar om Gud är ett verb med John Chrispinsson. Jag har alltid tyckt att det är ett trevligt program, och det var mycket skoj att vara med. Man kan se det hela på SVTs site också, nämligen här!

Cliokväll i slutet av april

Den 29e april framträder jag på Clio-kväll i Stockholm klockan 18 och talar om Gud är ett verb - läs mer här!