Therese Henriksson's Blog, page 22

God fortsättning på 2017

Så är det då här. Det nya året. Vad man kan hoppas på är ju alltid att det blir bättre än det förra. Vad man nu menar med det. Att världen ska ta sitt förnuft till fånga och på allvar ta tag i klimathotet kanske?Det känns som den överlägset viktigaste frågan just nu, i en flod av andra viktiga och mindre viktiga frågor. I en värld av bagateller och smärtsamma sanningar. Nåväl.Nyårsfirandet var fint i alla fall. Här där jag befann mig. Bodens fyrverkeri på Kvarnängen var vackert och längre än vanligt. I vår egen lilla by var fyrverkerierna korta men intensiva och sköts upp till glada utrop hos grannen på andra sidan sjön. (På andra platser i landet och kanske framför allt i centrala Malmö var det något helt annat, och du som sett det virala klippet från Möllevångstorget vet ju vad jag pratar om. Det var bara sorgligt att se.) 
Har du gett några nyårslöften?Inte jag heller. (Eller du kanske har det och då blir ju den förra meningen helt meningslös.)Jag tänkte lova att gå på gymmet tre gånger i veckan. Fast sedan bestämde jag mig för att inte lova något. Bara gå dit i alla fall. För att jag behöver det. 
En annan sak som jag inte har lovat är att ge ut åtminstone en ny bok under 2017.Fast målet ligger där.Vi får se hur det går. Allt gott från ett Mockträsk i ett riktigt kyligt snöväder. Ha det fint! /Therese

Nissen läser Dockskelettet av Holly Black

Dockskelettet är en dubbelbottnad berättelse. Dels är det en spökhistoria, fast en ganska subtil sådan. Dels är det en berättelse om att växa upp. Om att våga släppa taget, och om att hitta tillbaka, fast på ett lite nytt sätt.
Här handlar det om de tre tolvåringarna, Zack, Poppy och Alice som alltid lekt tillsammans.
Nu börjar de bli stora och den fantastiska leken med äventyrsfigurer sker lite i smyg.
Över leken vakar och styr drottningen. En gammal docka av benporslin som sitter i vitrinskåpet i vardagsrummet hemma hos Poppy. Men det är något mystiskt med den spöklika dockan. Det verkar nästan som om det finns något levande i den.
Ett par oväntade händelser gör att barnen ger sig iväg på en resa, lika hemlig som leken.
Under resans gång nystas också dockan märkliga historia upp. 
Nissen gav boken tre dödskallar av fem.
Det fanns ett par scener som var lite för skrämmande för hans smak.
Av samma anledning ger jag den en fyra.
Jag älskar den här typen av berättelser.
Huvudkaraktären Zack som är rädd för att släppa taget om barndomsårens lekar porträtteras fint. Genom hans ögon ser vi också de båda flickorna vars olika personligheter och konflikter sinsemellan berikar berättelsen.
Spökerierna som mest bara anas, (eller kanske händer de bara i barnens fantasi?)
känns rätt avvägda för den här typen av historia.

Allt gott!

Therese

Jul och sånt

Så där ja!Då var julafton avklarad. Tänk att den kom i år också.Själv fick jag Bruce Springsteens självbiografi Born to run, den senaste Keplerboken Kaninmannen, och en tjock röd morgonrock med huva. (Har inte haft någon sedan 2012 då min brann upp med huset.) Så nu kan jag sitta och läsa i bästa tomtestil.Juldagen och annandagen var lugna mysdagar här hemma. Hundpromenader och skrivtid för mig. Lite kassa teveprogram som sig bör.Har postat iväg några manus, varit på två kalas och ätit smörgåstårta, fortsatt på mitt senaste projekt och målat en liten skyddsängel till en vän som behöver en.
Nu blir det att skriva lite dialog.
Ha det fint!
Therese

Natten före dopparedan

Så är den då här natten före julafton. Jag har varit ute och gått alldeles nyss. Utan ficklampan, för den glömde jag hemma.Så tyst och mörkt är det ute. Alldeles stilla och stjärnklart. Inga bilar hörs. Bara ljudet av åns dämpade brus, och så någon gång då ett tunt smällande ljud av is som knäcks någonstans i forsen.Norrskenet sveper över himlen. Snabbt ändrar det form. Liksom susar fram, böljar, grönt och vitt. Inte starkt utan snarare slöjlikt. Känslan av en levande kraft, ett andeväsen kommer för mig där jag står. Och stjärnorna är så starka. Precis just då jag vänder tillbaka för att gå hem faller en av dem.En rödgul strimma dalar mot marken.Och jag önskar...Nej det säger jag ju inte förstås.
Vad som däremot inte är en hemlighet är att;
Jag önskar er en riktigt God Jul.

/ Therese

Bild från Mockträsk.

Mentorsamtal på bibblo

I torsdags hade vi stämt träff på biblioteket min fjortonårige adept och jag. Vi skulle bland annat prata karaktärer och miljö.Det gjorde vi. Fast så pratade vi om en massa andra saker också.M hade med sig en text som vi tittade på, och så funderade vi på hur man skulle kunna gå vidare med den. Vi funderade också  på vad textens berättarröst kunde vara för typ. (En lättirriterad typ i rutig kavaj kanske? Min tolkning.)
Det är så kul med idéer och fantasi och processen som kommer igång då man spånar kring ett stycke text. Det behöver ju inte ens vara så att det som kommer upp är något man kommer att använda senare. Processen i sig är givande tycker jag och man vet aldrig riktigt i förväg vad det ska leda till.
Vi pratade också om tidslinjer, post-it lappar, anslagstavlor, programmet Scrivener som ingen av oss testat, hundar och sötpotatispaj. (Plus en massa annat som faktiskt är lite hemligt.)


Ha det fint!

Therese

Tillbakablick på Eyvind 2016

Vilken grej. Att det blev en bokmässa av i lilla Boden. Eller Eyvind 2016 "Norrbottens författar och berättardagar" som den hette. Och jag fick vara med. Det här var en helg då hela stan levde upp. Först med fredagens och lördagens mässa mitt i centrum och sedan skyltsöndagen därefter som liksom flöt på i mässans efterdyningar. Alla pratade om mässan och vilka författare man hade varit och lyssnat på och hur det hade varit. 
För min del började Eyvind med författarfika på Opalens konditori.Vi var några som tog en kopp varmt med något tuggbart till, och jag var förstås den enda av oss som inte klämt ur sig mer än en bok. (Åtminstone i utgivet skick.) Det är inte så ofta jag får chansen att prata böcker och skrivande med författare som gett ut många böcker, så givetvis suger jag åt mig all tänkbar information som en svamp. Det finns så mycket att lära sig. Och det här med att lära sig något nytt, det är alltid lika spännande tycker jag. Att man blir äldre sänker inte vetgirigheten, åtminstone inte hos mig. Dessutom, då man inte har arbetskamrater i vanlig mening som man kan dela igenkännanden, och dilemman med, ja då kan det vara riktigt befriande att få chans att göra det.
Signering hade jag också, hos Bodens enda bokhandel Bok och bläck i Entergallerian. Under dessa två dagar var det många författare som signerade där. Ja ni ser ju på bilderna här under. Själv fick jag många härliga pratstunder med förbipasserande. Så många böcker fick jag inte signera. Sex närmare bestämt. Men ska man konkurrera om bokköparna med några av landets mesta författare så tyckte jag att det var bra i alla fall!Det är väldigt kul då man får skriva en personlig dedikation och kanske rita en liten krumelur. Jag brukar ofta rita en fjäderpenna under namnteckningen.Sedan var det fler som kom förbi och berättade att de redan läst Korpmåne och jag fick fantastisk feedback och många förfrågningar om när uppföljaren kommer. (Vilket tyvärr är höljt i dunkel.)
På lördagen var det dags för författarsamtal med undertecknad. Moderator var duktiga Fredrika Johansson (till vardags bland annat verksamhetschef på Kulturcentrumet Ebenser i Luleå.)Vi pratade om vägen fram till boken Korpmåne. Om mitt liv och min drivkraft och om bokens karaktärer, och om nya projekt och den där lilla åttaåringen som jag en gång var. Hon som ville bli författare för att kunna få stötta och stärka andra. Hon fick också komma till tals kändes det som. Efter så många år.Det var riktigt fint faktiskt, och på något sätt känns det som om man sluter en cirkel och börjar på en ny genom det här. Jag är en sådan där knäpp person. Så där jätteblyg i botten, och sedan då jag väl kommer igång och börjar berätta går det knappt att få stopp på mig. Hur som helst genererade det här författarsamtalet erbjudanden om fler. Och det var ju också riktigt kul.
Nu mina vänner, är det dags för kaffe!
Jag hälsade på hos Polarbibblo på deras utställning och Workshop/pysselhörn på
biblioteket, och såg den fina bokgranen.
Signeringar hos Bok och bläck. Det fanns förstås
betydligt fler då hela övervåningen fylldes av bokbord
från författare och förlag. Fredrika Johansson och jag pratar inspiration och skrivande i Forumsalen. 

Astrid och jag

Det här är Astrid som är rätt säker på att vinna skolans skrivtävling. Själv tycker hon att jag ritat henne för barnslig. Dessutom tycker hon inte alls att det ser lika författaraktigt ut med pennan instucken i håret som hon hoppats. Egentligen hade hon velat ha ett par sådana där glasögon med fejkglas i också. Den där modellen som författare och konstnärer ser intressanta ut i. "Kan du inte typ animera mig istället?" undrar hon. 
"Tyvärr", säger jag. "Jag fixar inte sånt...Men om det känns bättre kan jag rita dig med blyerts..."

Man har inte roligare än man gör sig!
Ha en fortsatt bra dag!/Therese

Nytt på gång

Oktober!Bästa tråkvädersmånaden.Ännu har vi ingen snö vilket är ovanligt. Men dimma och grårusk och allmänt trist väder som hämtat ur brittiska kostymfilmer, Brontéromaner och dystopier.
Bara därför har jag börjat lite smått på just en dystopi. Den är förlagd här i Norrbotten, och jag utforskar som bäst ett katastrofscenario sett ur en ganska snäv synvinkel. Några unga syskon, en kall vinter och inte en fungerande mobiltelefon så långt ögat når. Eller någon el heller för den delen.Jag förlägger handlingen delvis till min egen by. Med lite plus och minus som sig bör.
Själv skulle jag klara mig om jag måste överleva off-grid. Det lärde mig min far redan då jag var liten.Nu är man ju ganska bekväm av sig så det skulle inte bli enkelt, men det skulle gå. En tid åtminstone. Sedan kommer det ju an på hur man kommer åt de förnödenheter man behöver. Men även om jag har ved och vatten och ett litet förråd av sommarens potatis, och klarar av att få upp gäddor ur sjön även vintertid så behövs det ju mer än så.Ett förråd av tändstickor till exempel har jag det?Och mina karaktärer, hur ska de klara sig?Kan de ens göra upp en eld?

                                                   Hoppas du har det bra idag!
                                                              /Therese

Mentor för unga skrivare!

I höst är jag en av tre glada författare/mentorer som är med i Polarbibblos satsning för unga skrivare.
Lina Stoltz och Pelle Lindblom är de andra ansiktena du möter då du klickar på länken.
Där finns mer info och tre små filmer med oss.
http://www.polarbibblo.se/skriva/index.php

Signerat av Siri

Passade på att pricka in ett seminarium med Siri Pettersen på psykologiscenen under bokmässan. Hon och Jenny Jägerfeld pratade om varför vi lockas att läsa fantasy.Om hur man kanske bättre kan förstå sin omvärld genom att uppleva den genom fiktiva världar.Siri pratade också om sina karaktärer, om utanförskap och samhörighet. Hon gjorde även intressanta kopplingar mellan karaktärernas användande av "kraften" som den energi som genomsyrar allt, till vår verkliga värld och hur vi har blivit så frånkopplade från naturen att vi inte ser och förstår hur allt är sammankopplat, och att det vi gör, och de signaler vi sänder ut också påverkar vår omvärld och miljön omkring oss.
Efteråt fick vi en kort pratstund, kring dedikationstexten som syns längst ner i mitt bildcollage, 
"Och till dig. Du som alltid läste böcker som ingen har hört talas om. Du som var lite konstig, som satt längst ner i klassrummet. Du som växte upp i en mörk källare där ödet avgjordes med ett tärningskast. Du som fortfarande klär ut dig. Du som aldrig riktigt passade in och som ofta kände att du var på fel plats, i fel tid. Det här är din bok."
Där känner jag igen mig, sa jag, utom det där med mörk källare...För det där med att inte riktigt passa in och att känna att någon annan tidsepok skulle ha passat mig bättre var sådant som jag brottades med som ung. (Ja, ibland fortfarande faktiskt.)Och jag som inte har läst boken sedan tidigare ska nu strax kasta mig in i Korpringarnas värld. Är fascinerad av det faktum att böckerna i serien genererar så mycket fan fiction. Folk klär sig som, tatuerar in, skriver och målar rent fantastiska bilder hämtade ur böckerna.
Återkommer med recension då jag läst!Så får vi väl se om jag blir oemotståndligt sugen på att rita fan-fiction :D. Hade säkert gjort det då jag var yngre. Dåförtiden ritade jag ofta karaktärerna ur böcker jag läste, gärna i form av små seriestrippar. Det var nästan omöjligt att låta bli faktiskt.
Ha det fint!/ Therese