Therese Henriksson's Blog, page 2

Hur ser berättelsens karaktärer ut egentligen?

När jag läser får jag en tydlig bild av bokens karaktärer. Det blir som en film inuti mitt huvud. Ibland ser jag inte ansiktet så klart hela tiden i den där inre filmen. Men bilden förstärks av personens hållning och rörelser, och när min tanke stannar upp kring hur personen ser ut tycks jag kunna modifiera det där utseéndet åldersmässigt, bland annat. Likadant är det när jag skriver. Fast då blir det ibland svårare. För även om jag har en klar bild av den jag skriver om brukar jag kunna ändra mig lite ibland om hur de ser ut. Tjejen i ungdomsromanen kanske är lite mulligare ändå än jag tänkte först? Och har hon inte svart hår, istället för brunt? Och han, den där oborstade piraten, borde han inte ha skägg? Eller blir det för klichéartat?

Jag brukar rita skisser av hur mina karaktärer ser ut. Jag sparar också urklipp när jag ser något som stämmer överens med det jag skriver om, både personer och platser. Jag tycker att det är inspirerande med dessa bilder, och så funkar de som ett stöd för minnet. 

Det finns appar som genererar ansikten. En av dem heter Artbreeder och med den kan man kombinera ihop personer, både de som ser målade ut, och de som är mer som rena fotgrafier. Allt är genererat i dataprogram, så det är inte längre verkliga personer som vi ser. Men de kan se nog så verkliga ut. Man kan göra konstverk i form av landskap också, och monster. 

I somras lekte jag en del med det där, och man fastnar lätt för det är skoj. Man sätter ihop flera personers drag till en ny, och sedan kan man modifiera ålder, hårfärg, kön och och makeup. Fast någon kropp har de inte, förstås. Det är ju lite av ett minus. 

Blev jag klokare då efter att ha lekt bort ett antal timmar i Artbreeder? Vet jag bättre nu än förut hur mina karaktärer faktiskt ser ut? Nej, det tror jag nog inte. Mina inre bilder förändrades inte så mycket av laborationerna, så jag antar att de funkar rätt bra som de är. Trots att de inte är perfekta.

Dessutom så vet jag ju att karatärerna kommer att bli lite annorlunda för varje läsare som gör deras bekantskap och det är ju precis som det ska vara. 

Samtidigt har jag sedan tidigare märkt att bilder kan vara ett stöd för fantasin när man tappar tråden lite i skrivandet. Så jag kommer att fortsätta att samla på mig bilder, egenritade, hittade i googelsök, eller genererade i program. 

Och inte minst så är bilder jättebra när man ska göra skrivövningar. 

Titta på bilderna här nedanför. Vilka är de här ungdomarna, tror du? Vilken tidsepok lever de i? Hur är de som personer? 

Kom du på något?

Se där kan du redan ha början på en berättelse. 

Om du också vill testa Artbreeder hittar du den här:

https://artbreeder.com/browse

Hur ser karaktärerna ut egentligen?

När jag läser får jag en tydlig bild av bokens karaktärer. Det blir som en film inuti mitt huvud. Ibland ser jag inte ansiktet så klart hela tiden i den där inre filmen. Men bilden förstärks av personens hållning och rörelser, och när min tanke stannar upp kring hur personen ser ut tycks jag kunna modifiera det där utseéndet åldersmässigt, bland annat. Likadant är det när jag skriver. Fast då blir det ibland svårare. För även om jag har en klar bild av den jag skriver om brukar jag kunna ändra mig lite ibland om hur de ser ut. Tjejen i ungdomsromanen kanske är lite mulligare ändå än jag tänkte först? Och har hon inte svart hår, istället för brunt? Och han, den där oborstade piraten, borde han inte ha skägg? Eller blir det för klichéartat?

Jag brukar rita skisser av hur mina karaktärer ser ut. Jag sparar också urklipp när jag ser något som stämmer överens med det jag skriver om, både personer och platser. Jag tycker att det är inspirerande med dessa bilder, och så funkar de som ett stöd för minnet. 

Det finns appar som genererar ansikten. En av dem heter Artbreeder och med den kan man kombinera ihop personer, både de som ser målade ut, och de som är mer som rena fotgrafier. Allt är genererat i dataprogram, så det är inte längre verkliga personer som vi ser. Men de kan se nog så verkliga ut. Man kan göra konstverk i form av landskap också, och monster. 

I somras lekte jag en del med det där, och man fastnar lätt för det är skoj. Man sätter ihop flera personers drag till en ny, och sedan kan man modifiera ålder, hårfärg, kön och och makeup. Fast någon kropp har de inte, förstås. Det är ju lite av ett minus. 

Blev jag klokare då efter att ha lekt bort ett antal timmar i Artbreeder? Vet jag bättre nu än förut hur mina karaktärer faktiskt ser ut? Nej, det tror jag nog inte. Mina inre bilder förändrades inte så mycket av laborationerna, så jag antar att de funkar rätt bra som de är. Trots att de inte är perfekta.

Dessutom så vet jag ju att karatärerna kommer att bli lite annorlunda för varje läsare som gör deras bekantskap och det är ju precis som det ska vara. 

Samtidigt har jag sedan tidigare märkt att bilder kan vara ett stöd för fantasin när man tappar tråden lite i skrivandet. Så jag kommer att fortsätta att samla på mig bilder, egenritade, hittade i googelsök, eller genererade i program. 

Och inte minst så är bilder jättebra när man ska göra skrivövningar. 

Titta på bilderna här nedanför. Vilka är de här ungdomarna, tror du? Vilken tidsepok lever de i? Hur är de som personer? 

Kom du på något?

Se där kan du redan ha början på en berättelse. 

Om du också vill testa Artbreeder hittar du den här:

https://artbreeder.com/browse

Bokm��ssan 2020 har b��rjat, p�� webben!

Starten p�� ��rets bokm��ssa i Mocktr��sktapppning blev ett trevligt k��kseminarie om h��gl��sning. (Viktigt, viktigt!) med fika best��ende av kaffe och nybakt. Pratade om sin syn p�� h��gl��sning gjorde Josefine Sundstr��m, Emma Karinsdotter och Maria Bj��rnsell. Det var ingen platsbrist vid k��ksb��nken som p�� riktiga bokm��ssan, och ist��llet f��r publikbrus, och ljud fr��n alla h��ll, hade jag ett par snarkande hundar som ljudeffekt. Senare p�� dagen s��g jag ytterligare ett par seninarier om barn och ungdomsb��cker. I morgon fredag finns fler bra programpunkter som jag ska f��rs��ka pricka in. L��ngtar tills det kan bli en fysisk m��ssa igen, ��ven om det h��r ocks�� ��r r��tt mysigt.

��ppelkaka ��r gott! Jag hade crunchyflingor och honung i min,
plus sm�� syrliga svenska ��pplen. 

Bokmässan 2020 har börjat, på webben!

Starten på årets bokmässa i Mockträsktapppning blev ett trevligt kökseminarie om högläsning. (Viktigt, viktigt!) med fika bestående av kaffe och nybakt. Pratade om sin syn på högläsning gjorde Josefine Sundström, Emma Karinsdotter och Maria Björnsell. Det var ingen platsbrist vid köksbänken som på riktiga bokmässan, och istället för publikbrus, och ljud från alla håll, hade jag ett par snarkande hundar som ljudeffekt. Senare på dagen såg jag ytterligare ett par seninarier om barn och ungdomsböcker. I morgon fredag finns fler bra programpunkter som jag ska försöka pricka in. Längtar tills det kan bli en fysisk mässa igen, även om det här också är rätt mysigt.

Äppelkaka är gott! Jag hade crunchyflingor och honung i min,
plus små syrliga svenska äpplen. 

Hurra f��rlagsavtal!

Jag har skrivit om den h��r ber��ttelsen tidigare h��r p�� bloggen. Min sp��khistoria! Den som b��rjar med att blixten sl��r ner. Nu ��ntligen kan jag avsl��ja att jag har f��tt f��rlagskontrakt p�� den. Jag ��r s�� lycklig och tacksam ��ver att den nu ska f�� chansen att bli bok.M��lgruppen ��r t��nkt att bli 12-15 ��r och den kommer att inneh��lla b��de sp��nnande och kusliga scener kopplingar till en f��rfluten tid, och t��nkv��rda karakt��rer som man kan k��nna igen sig i. 
Just nu h��ller jag p�� att redigera f��r fullt. Texten ska rensas p�� upprepningar och medan vissa partier ska tunnas ut p�� ord, s�� fylls andra p��. Jag l��ser h��gt f��r mig sj��lv medan jag jobbar. P�� s�� s��tt m��rker man om det slunkit in n��got ord f��r mycket. Det h��r ��r ocks�� en rolig bit av processen med skrivandet. S�� snart jag har l��st igenom ska jag skicka vidare dokumentet till min redakt��r p�� f��rlaget.   

Allt gott fr��n mig!



 

Hurra förlagsavtal!

Jag har skrivit om den här berättelsen tidigare här på bloggen. Min spökhistoria! Den som börjar med att blixten slår ner. Nu äntligen kan jag avslöja att jag har fått förlagskontrakt på den. Jag är så lycklig och tacksam över att den nu ska få chansen att bli bok.Målgruppen är tänkt att bli 12-15 år och den kommer att innehålla både spännande och kusliga scener kopplingar till en förfluten tid, och tänkvärda karaktärer som man kan känna igen sig i. 
Just nu håller jag på att redigera för fullt. Texten ska rensas på upprepningar och medan vissa partier ska tunnas ut på ord, så fylls andra på. Jag läser högt för mig själv medan jag jobbar. På så sätt märker man om det slunkit in något ord för mycket. Det här är också en rolig bit av processen med skrivandet. Så snart jag har läst igenom ska jag skicka vidare dokumentet till min redaktör på förlaget.   

Allt gott från mig!



 

En annorlunda sommar

Den här sommaren blev annorlunda på många sätt. Coronan bromsade upp det vi vanligen brukade göra. Jag till exempel åkte inte på en enda marknad med mina böcker. Och inte på en enda signering. Men fullt upp hade jag i alla fall. Det här har tydligen varit året när de som gått och funderat på att skaffa hund verkligen har gjort slag i saken. Vi vågade oss på att låta Smulan få valpar. Det blir enda gången, då hon är en äldre tik. Men vilken resa det har varit att få följa de små liven från start och se deras utveckling på nära håll. Och samspelet mellan alla djuren, det är både så ursprungligt och väldigt intressant att studera. Nu återstår det att se om jag skriver en bok med hundar i. Jag har gjort manuset till en pekbok i alla fall som heter Puck nosar. 
 Ha det fint!/ Therese

Hej igen! V��lkommen in p�� min f��rfattarsida

Nu var det ett tag sedan jag skrev h��r p�� bloggen. Det tar tid med hundvalpar! Mysigt ��r det i alla fall. Nu har flera av valparna flyttat hemifr��n, och det ger lite mer tid till att skriva, och till att uppdatera mina n��got f��rsummade sociala medier. Instagram ��r den jag anv��nder mest. D��r heter jag Therese Henrikssons och d��r visar jag bilder fr��n skrivlivet p�� landet med alla djuren. Titta g��rna in p�� min Facebooksida ocks��. Den uppdaterar jag lite oftare, om ��n inte lika personligt som h��r p�� bloggen kanske. 

          V��lkommen till min f��rfattarsida p�� Facebook

Hej igen! Välkommen in på min författarsida

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Det tar tid med hundvalpar! Mysigt är det i alla fall. Nu har flera av valparna flyttat hemifrån, och det ger lite mer tid till att skriva, och till att uppdatera mina något försummade sociala medier. Instagram är den jag använder mest. Där heter jag Therese Henrikssons och där visar jag bilder från skrivlivet på landet med alla djuren. Titta gärna in på min Facebooksida också. Den uppdaterar jag lite oftare, om än inte lika personligt som här på bloggen kanske. 

          Välkommen till min författarsida på Facebook

Valparna växer

Nu har det gått precis fyra veckor sedan valparna kom till världen. Vi har varit helt hänförda över att få följa deras utveckling och se hur de lär sig något nytt varje dag. Igår lärde de sig att yla och idag fick de gå ut för första gången i en kompostgallerhage. För mig är det första gången en av mina tikar får valpar, så det är verkligen roligt och spännande att få se hur det fungerar. Att man sedan får lite förlorad nattsömn, och lite mindre gjort i hemmet må vara. Det är en kort tid åtta veckor, innan de små liven börjar vara redo att lämna boet. Vi funderar på att låta en av valparna stanna hos oss.