Therese Henriksson's Blog, page 9

Lärarförbundets årsmöte och ett bokprat

För ett tag sedan var jag inbjuden till lärarförbundets årsmöte på hotell Bodensia i Boden för att prata lite om det här med skrivandet.
I grunden är jag ju fritidspedagog. I själ och hjärta är det något jag alltid är, vare sig jag skriver böcker eller inte.
Under bokpratet berättade jag om min väg till skrivandet. Den som började med att vår lågstadielärare läste Madicken högt för klassen. Jag kände igen mig i Abbe Nilsson, han som hade en pappa som drack och var lite som min. Och den känslan av igenkännande gjorde att jag ville bli författare sedan.
Bilden till höger kommer från filmatiseringen. Jag blev också vald till mötets ordförande, så det blev till att läsa upp dagordningen och slå klubban i bordet när det behövdes. Det här var något jag var lite nervös för innan. För inte hade jag någonsin tidigare varit ordförande på ett årsmöte. Och inför så mycket folk!
Jag hade inte behövt oroa mig. Det gick bra. Visserligen sa jag fel någon gång. Och vid ett tillfälle avbröt jag revisorn innan hon hunnit läsa igenom hela den ekonomiska rapporten.
Men, men ... Ska man lära sig något nytt är det säkert ingen dum idé att göra det omgiven av hundratals lärare.
Nu har jag lärt mig hur man är årsmötesordförande.
(Bättre sent än aldrig.)
Och jag sålde sjutton böcker på kuppen!
Vad ska man lära sig härnäst?

                                                             Ha en fortsatt fin dag!
Här signeras det böcker till fackordföranden som gästade mötet i Boden, där hon
pratade till (och peppade!) den församlade lärarkåren just denna kväll.
Länk till Johanna Jaara Åstrands Instagramkonto

Kyla i Expressen

"Likt moderna Frostmofjällsbarn får de således klara sig bäst de kan, med rudimentära kunskaper om ficklampor, eldning och ett liv utan wifi. En romanidé helt rätt i vår klimatmedvetna och katastrofberedda nutid. Och visst är den väl genomförd. Henriksson stannar inte vid den nog så spännande situationen, utan skrapar också frosten från fönstren in i sina figurers känsloliv och relationer", skriver Martina Montelius.  
Så "coolt" hon lägger orden, recensenten. 
Och så glad jag blir av att läsa.

Man kan inte ta för givet att ens bok ska få bra recensioner nämligen, inte ens att den ska få några alls. Och särskilt inte i en större kvällstidning. Och man kan hoppas, men inte vara säker på, att den som recenserar boken har fått med sig den bild av innehållet som man som författare har tänkt sig att förmedla. 
Så därför värmer så klart den här kylslagna förmuleringen extra mycket:

"Framför allt är detta en berättelse om överlevnad, praktisk och själslig, när det vi tar för givet utan förvarning rycks undan. Vill man kan man läsa den som en uppbygglig saga om att vi klarar mer än vi tror, men bäst gör den sig som verklighetsnära mardrömsfantasi och stelfruset skoteräventyr kryddat med en knivsudd sorg och en skvätt välkyld tonårskärlek."
Länk till artikeln i webbexpressen
Hoppas ni har en alldeles förträfflig dag!
Allt gott/T
Några av barnen från Frostmofjället ur filmen från  1945. 

I podden Lunch med Montelius pratas det om kultur kontra dokusåpor och där nämns även Kyla i samnband med tv-serien Nedsläckt land.
https://www.expressen.se/kultur/podcast/dokusaporna-sysslar-med-extrem-forenkling/

Kanonmuller och årsmöte

Idag är en sådan där dag när landsvägen är stängd och kanonerna dundrar från skjutfältet intill.
Till och med är det så att huset skakar lite grann vid varje stöt, där jag sitter och skriver på övervåningen. Jag tänker lite på alla de som är ute i skogen med sina stora maskiner. Allt järn, all mekanik och teknik. Försvarsanställda och värnplikiga i gröna kläder, snödräkter, och blöta skor i blidvädret. 
Jag ser dem inte, men likväl är de där. Bara någon kilometer bort, och säkert närmare än så. 
Jag tänker på fåglarna som hukar i träden. Älgarna som stannar i sina legor och väntar ut. Fiskarna som simmar i åns svarta vatten. Hinner undra om de också känner kanonstötarna. Vad vet en fisk om en kanon?
Det är skymning i Mockträsk, och jag ska nog ta en påtår på kaffet. Om en stund är det årsmöte i byaföreningen. 
Livet går sin gilla gång, just här. Just nu.


Varma hälsningar från en som önskar att alla fick känna sig
trygga en vardagskväll som den här. 

Hurra! Kyla fick en fin recension från bibliotekstjänst

Hurra! Jag är så glad. Kyla har fått sin recension från BTJ.
Ett utdrag:
"Genren är en mycket realistisk ungdomsroman 
med dystopiskt anslag, som leder tankarna till Sofia Nordins Spring så fort du kan. Målgruppen är unga vuxna, 15-19 år. Kyla är spännande läsning! Författaren Therese Henrikssons språk är exakt formulerat och nästan korthugget ibland och förmedlar så väl handling, dialog som mängder med känslor och tankar på ett tydligt och drabbande sätt. Mitt i stora teman som hur snabbt vårt samhälle riskerar att kollapsa, och det psykologiskt spännande i huruvida vi människor hjälper eller hotar varandra i nöd, finns också plats för kärlek och frågor om lojalitet och tillhörighet. Allting skildras både lågmält, gripande och högst psykologiskt trovärdigt."

Publiceras i BTJ-häftet nr 7, 2019.
Lektör Fia Idegård
#Kyla

Boken Kylas recension från bibliotekstjänst

Hurra! Jag är så glad. Kyla har fått sin recension från BTJ!
Ett utdrag:
"Genren är en mycket realistisk ungdomsroman 
med dystopiskt anslag, som leder tankarna till Sofia Nordins Spring så fort du kan. Målgruppen är unga vuxna, 15-19 år. Kyla är spännande läsning! Författaren Therese Henrikssons språk är exakt formulerat och nästan korthugget ibland och förmedlar så väl handling, dialog som mängder med känslor och tankar på ett tydligt och drabbande sätt. Mitt i stora teman som hur snabbt vårt samhälle riskerar att kollapsa, och det psykologiskt spännande i huruvida vi människor hjälper eller hotar varandra i nöd, finns också plats för kärlek och frågor om lojalitet och tillhörighet. Allting skildras både lågmält, gripande och högst psykologiskt trovärdigt."

Publiceras i BTJ-häftet nr 7, 2019.
Lektör Fia Idegård
#Kyla

Söndagstuggare, om inspiration och idéer

Jag gästade Boktugg med en krönika om hur jag fått inspiration och idéer till mina berättelser. Och inspirationen kan komma lite hur som helst, ibland på ganska knasiga sätt, vilket jag välkomnar! För tro det eller ej, en riktigt knasig idé kan faktiskt leda till en nog så seriös text. Jag brukar tycka det är så kul att följa upp en idé för att se vart den kan leda, även om jag inte från början är säker på om den räcker till en hel bok. Hittills har de idéer jag valt att följa upp räckt ganska långt, de flesta har blivit böcker, men givetvis finns också manus som bara påbörjats i mina gömmor och sedan av någon anledning stannat av. Det gör ingenting tycker jag. För även sådant som inte färdigställts har sitt eget värde, som träning och för att testa, och som prototyper till det som kommer efteråt.Hos boktugg skriver jag om några idéer som lett till böcker och färdiga manus. 
http://www.boktugg.se/2019/02/17/sondagstuggare-therese-henriksson-om-inspiration-och-ideer/

Nedsläckt land

I boken Kyla slår ett omfattande strömavbrott till när det är som allra kallast. Syskonen Sofia, Simon och Theo försöker klara livhanken utan att riktigt veta hur de ska göra.
Svt´s nya serie Nedsläckt land handlar om just det här.
Vad händer i vårt samhälle om strömmen försvinner, och med den så mycket vi tar för givet i vår vardag?

Vad ska jag skriva nu då?

Vad ska jag skriva nu då?
   Sedan några dagar före juafton då det allra sista korret på Kyla gick till tryck har jag inte skrivit på någon särskild text. Jag vill inte säga att jag har skrivkramp, för jag har skrivit andra saker. Någon artikel och lite smått här och där. Fast nu vill jag verkligen satsa på något längre igen. 
   Så jag försöker börja någonstans. Plockar upp ett dokument här, och ett annat där. Men det vill sig inte. 
   Karaktärerna börjar inte "snacka", som jag brukar kalla det när någon sort flyt kommer igång, gärna i dialogform, och jag bara hänger med. Från ett sådant flöde brukar det vara enklare att kämpa sig vidare. För det är ju inte så att en hel bok kommer på autopilot.
   Jag har flera manus för barn och unga som står på tur, (plus en novellsamling, en annan med dikter och ett spån till vuxenboksmanus.) Men vem ska jag lirka med av mina figurer?
    Astrid Nilsson 12 år kanske? Om henne har jag 42 nya sidor att jobba vidare på. Det handlar om bästa grannen Seb och hans nya lillasyster, och en ganska så galen tant som snor med sig barnvagnen.
   Eller är det Fanny, hon som alla verkar älska att hata. Hon som varit mobbad jämt, men som ändå aldrig ger upp. Tror jag har 42 sidor om henne också.
   Eller är det kanske den där tjejen Amelia som får jobb i en färghandel? 
   Hon träffar en kille som heter Mikkel som hon gillar jättemycket, men hon är blyg och kan aldrig säga det, innan det blir för sent.
   Eller ska jag plocka upp det äldsta manuset jag har? Det om synska Hanna som syr 1920-tals kläder efter gamla foton på sin utbildning i gymnasiet, och så träffar hon spöket Erland Birkelius som dog vid samma tidsepok?
   Har jag för mycket att välja på kanske?
   Jag kanske får säga som min kompis Laila. 
   Vänta och se. Korpen har svaret. 

Boksläpp för Kyla

Så blev det dags för boksläpp. Den här gången valde jag att ha det hos bokhandeln Bok & Bläck i Boden. Det passade så bra i och med att butiken ligger mitt i galleria Enter där många besökare passerar så här mitt på en lördag.Visserligen kan man inte hålla föredrag med bildkanon som på stadsbiblioteket. Det hade jag vid släppet av debuten Korpmåne. Men å andra sidan kändes det mysigt och var mer intimt med ett lite mindre släpp. Och föredrag kan man ju alltid hålla vid andra tillfällen. Så Charlotte som har affären och jag dukade upp med godis och snacks, fyllde signeringsbordet med böcker, och vid tolvtiden berättade jag för de som kommit för att lyssna om hur jag fått idén till Kyla, och om själva bakgrunden till boken. Sedan läste jag ett kapitel högt.  Det var verkligen en toppendag, och de flesta av butikens exemplar av boken gick åt. Jag är verkligen glad och tacksam för att jag får möjlighet att gör det här. Att skriva, att bli publicerad, och så tacksam för att ni läser mina böcker. Jag hoppas att de ger något tillbaka till er också. Kramar från mig! Kul med boksläpp! 

Dags för boksläpp!