Therese Henriksson's Blog, page 6

Modigt, Astrid! är här

Hurra! "Modigt, Astrid!" är här. Bokpost är det bästa som finns. Särskilt när det kommer flera lådor. 

Hurra! Nu finns "Modigt, Astrid!" i handeln

Nu finns boken att köpa hos nätbokhandlarna! Så skoj!Jag längtar tills jag får hem min första boklåda!Hoppas att den hinner komma till julmarknaden på Försvarsmuseum den sista november.Nu måste jag planera boksläppet!Och jag tänkte faktiskt ha ett riktigt bokkalas och fira att det blivit sex böcker på fem år!Tårta ska vi ha!Mer om det senare!

Skolbesök med energi!

Jag har varit på två dagar skolbesök i Svartlås friskola Tankeborgen. Det är en mysig byskola i en vacker miljö, och den är full av härliga vetgiriga barn och trevlig personal.
Dag ett hade vi bokprat. Jag anpassade det efter barnens ålder allt eftersom jag träffade de olika grupperna. De minsta går i förskolan, och de äldsta i femman.
För de mindre hade jag med mig boken Sniffa på siffor med Matte Ma och Tiken, som jag läste, och de små letade energiskt siffor och räknade ända upp till siffran nio. Oj, så imponerad jag var!
Jag hade också gjort en "pinndocka" (för tillfället utan pinne) av Den magiska vanten, som fick vara med på ett hörn, plus några enkla färgläggningsbilder som de fick.
De äldre fick se ett bildspel, som jag berättade till, om varför jag bestämde mig för att bli författare som barn, och varifrån mina idéer har kommit.
Efter bokpraten körde vi en lek som går ut på att hitta på karaktärer med hjälp av bilder, urklipp ur tidningar och sådant. När barnen spånat fram sina huvudpersoner slängde jag in lite miljöer också, och då händer det alltid grejer!
Att vara bland barn i den här processen är ren energi! Finns det något underbarare än att vara omgiven av fantasi?
Där flödade berättelser fram, som "Vilse i Thailand", om en pojke som kommit bort från sin familj under en semesterresa. Och "Född av vargar," om en flicka vars föräldrar var vargar, och så hade vi "Bortskämda tjejen", hon som bara gillade märkeskläder och försummde sina vänner, och sedan var det en berättelse om en kille som inte kunde låta bli att dansa överallt, och en annan om en polismamma i ett spökhus.
Dag två jobbade vi med bokbilder. Jag visade hur jag gör mina. Att de är långt ifrån "perfekta" från början, (ja, det är de ju inte sedan heller, men ni fattar säkert vad jag menar), och att jag jobbar fram dem i flera steg. Vi tittade på skisser och barnen fick prova mitt ljusbord, och jämföra bilderna i böckerna med skisser och förkastade versioner.
Det blev lite som att leka finn fem fel! Vad var likt och olikt? Och hur kunde bildens nia bli en åtta i photoshop?
Sedan blev det högläsning där vi hann, vi läste Skrivtävlingen med de lite äldre och Den magiska vanten med de yngre. Jag skriver vi och med, eftersom barnen gärna är aktiva under läsningen, och kommenterar bilderna medan vi läser. Med "Vanten" är det tacksamt eftersom de kan leta efter den röda vanten i bilderna.
Femmorna som under dag ett hade hunnit börja skriva ner sina berättelser som de spånat fram med urklippen fick också dela med sig av vad de skrivit. Så spännande att något så enkelt som några bilder kan sätta berättelsen i rullning, också för den som brukar tycka att det kan vara lite svårt det här med att hitta på något att skriva om.

Jag hade två toppendagar i Tankeborgen! Jag vet faktiskt inte när jag sist hade det så kul.
Jag är ju fritidspedagog, vet ni! Fast jag inte har jobbat inom skolan på länge.
Men pedagog det är man visst i själ och hjärta.

Modigt, Astrid!

Jag är supertaggad! Gissa varför? Jo, snart är hon här igen. Astrid Nilsson, tjejen som är som folk är mest. Hon vill vinna, hon är lite kär, hon är lite rädd för att sjunga som ett får, hon är modigare än hon tror. Nu kommer hon och kompisarna Seb och Iggis tillbaka i en berättelse som handlar om vardagsmod. Boken som passar sju till tolvåringar går redan nu att beställa från Idus förlag, och från Bokus och Adlibris.  Baksidestexten:

Astrid gillar att skriva, och att vinna.
Men hon tycker inte att hon är speciellt modig.
Särskilt inte då det ska dykas ner i blådjupet när klassen är på badhuset. Dessutom så har hon kanske scenskräck? Och Iggis som bara tjatar om att de ska starta ett band. Trots att Astrid är lite rädd för att hon ska sjunga som ett får.
Nej, modig är hon verkligen inte. Men när Sebs lillasyster Nicolina försvinner tar Astrid upp jakten på kidnapparen.
En berättelse om vardagsmod av författaren till Skrivtävlingen och Astrid, Astrid.


Boken kommer den sjunde november och jag hoppas att ni ska tycka om den!

Sniffa på siffor med Bamsen

Bamsen växer och växer. Den lilla valpen börjar bli en riktigt jätte!Nu väger han över trettio kilo, och han gillar böcker. Helst att äta dem. Men den här tycker han att vi ska läsa, tror jag. Sniffa på siffror med Matte Ma och Tiken. En härlig antologi där många kreativa själar har varit med. Tillsammans har vi skapat en bok som vill göra introduktionen till matematiken riktigt skojig för de yngsta. Jag har varit med och illustrerat ett par uppslag i den och skrivit en text. Det är Under The Kite Publishing som gett ut boken och bakom den står samma gäng som skrev och ritade De magiska tjugonio, en alfabetsvärld.  Man fick med en urgullig väska när man
handlade boken på bokmässan!          Här hittar du boken!https://www.bokus.com/bok/9789198525076/sniffa-pa-siffror-med-matte-ma-och-tiken/
https://www.adlibris.com/se/bok/sniffa-pa-siffror-med-matte-ma-och-tiken-9789198525076 Ett uppslag till boken som jag har illustrerat. Här innan det var riktigt klart. Och utan sin text som i boken
är skriven av Jessica Lilja. 

Bokprat med träningsvärk!

Jag hade en toppendag i Piteå i onsdags!Först åkte jag till Stadsbiblioteket där jag skulle försignera böckerna som den dagens sjundeklassare skulle få. Det visade sig vara en del. Femtiotre stycken på varje bokvagn närmare bestämt. Och jag som gärna skriver en hälsning i varje. Vad gör du för att klara kylan? Eller Välkommen in i boken, eller Hoppas att du ska trivas i Kylan, varma hälsningar Therese Henriksson. Ja, jag har ett gäng fraser som jag brukar skriva in så att det ska bli lite mer personligt, och fler dyker upp i stunden. Jag vill ju verkligen att de som får boken ska känna att den är till just dem. Även om det är som nu att jag inte ser själva personen och kan skriva i dennes namn när jag signerar.
I Piteå har jag förresten träffat flera som heter likadant som karaktärerna i mina böcker. Då får de en särskilt hälsning. Elias verkar vara ett vanligt namn bland trettonåringar, och även Simon. (Där fanns båda Saga och Seth, som ungdomarna heter i min bok Korpmåne.) Det är roligt och inspirerande med namn, tycker jag. 
Efter signeringen, bar det av med bokvagnarna till något som hette lilla scenen. Enligt (blyga) mig var det en alldeles tillräckligt stor scen, för det fanns 111 platser i den bioliknande salongen, och snart var de alla överfyllda av sjundeklassare, lärare och bibliotekarier.Det fanns ingen jättelik krukväxt att gömma sig bakom, och jag fick en mikrofon och hjälp av en trevlig ljudtekniker. Jag körde mitt bokprat och blev snart varm i kläderna.Den här gången skulle det handla om hur jag började skriva, ge skriv och läspepp inför läslovet, och sedan skulle det gå in på boken Kyla. Hur jag fick idén, hur jag skrev den, och vidare in på begreppet prepping som liksom går hand i hand med bokens handling. Och det gick bra! Ungdomarna lyssnade engagerat. Tack för det! Ni är toppen!Sedan blev det frågestund:"Håller du på med någon fler bok?""Hur mycket tjänar du?""Hur mycket tar du i bänkpress?"
Efter bokpratet blev det fika en våning upp med de som jobbar på biblioteket, vilket också var mycket trevligt. Så roligt att prata med andra som älskar böcker och skrivande, och lever för att sprida läsglädje och läspepp. Nu hade jag klarat av mina skolbesök i alla Piteås sjundeklasser, och en viss tomhet infann sig. Jag gillar Piteå. Det är en stad med trevlig stämning som får en att trivas, helt enkelt. 
Jag åker gärna tillbaka!  Jag fick faktiskt träningsvärk efteråt! Haha, hur gör de riktigt stora författarna? På bokvagnen står också den lärarhandledning som jaghar utarbetat. Den kommer att gå att få genom mig eller via bokförlaget Opals hemsida.  Bokpratet hos Stadsbiblioteket i Piteå. Bilden är lånad från deras Instagram.
Piteåtidningen var med vid ett av skolbesöken.

Bokprat med träningsvärk i handleden

Jag hade en toppendag i Piteå i onsdags!Först åkte jag till Stadsbiblioteket där jag skulle försignera böckerna som den dagens sjundeklassare skulle få. Det visade sig vara en del. Femtiotre stycken på varje bokvagn närmare bestämt. Och jag som gärna skriver en hälsning i varje. Vad gör du för att klara kylan? Eller Välkommen in i boken, eller Hoppas att du ska trivas i Kylan, varma hälsningar Therese Henriksson. Ja, jag har ett gäng fraser som jag brukar skriva in så att det ska bli lite mer personligt, och fler dyker upp i stunden. Jag vill ju verkligen att de som får boken ska känna att den är till just dem. Även om det är som nu att jag inte ser själva personen och kan skriva i dennes namn när jag signerar.
I Piteå har jag förresten träffat flera som heter likadant som karaktärerna i mina böcker. Då får de en särskilt hälsning. Elias verkar vara ett vanligt namn bland trettonåringar, och även Simon. (Där fanns båda Saga och Seth, som ungdomarna heter i min bok Korpmåne.) Det är roligt och inspirerande med namn, tycker jag. 
Efter signeringen, bar det av med bokvagnarna till något som hette lilla scenen. Enligt (blyga) mig var det en alldeles tillräckligt stor scen, för det fanns 111 platser i den bioliknande salongen, och snart var de alla överfyllda av sjundeklassare, lärare och bibliotekarier.Det fanns ingen jättelik krukväxt att gömma sig bakom, och jag fick en mikrofon och hjälp av en trevlig ljudtekniker. Jag körde mitt bokprat och blev snart varm i kläderna.Den här gången skulle det handla om hur jag började skriva, ge skriv och läspepp inför läslovet, och sedan skulle det gå in på boken Kyla. Hur jag fick idén, hur jag skrev den, och vidare in på begreppet prepping som liksom går hand i hand med bokens handling. Och det gick bra! Ungdomarna lyssnade engagerat. Tack för det! Ni är toppen!Sedan blev det frågestund:"Håller du på med någon fler bok?""Hur mycket tjänar du?""Hur mycket tar du i bänkpress?"
Efter bokpratet blev det fika en våning upp med de som jobbar på biblioteket, vilket också var mycket trevligt. Så roligt att prata med andra som älskar böcker och skrivande, och lever för att sprida läsglädje och läspepp. Nu hade jag klarat av mina skolbesök i alla Piteås sjundeklasser, och en viss tomhet infann sig. Jag gillar Piteå. Det är en stad med trevlig stämning som får en att trivas, helt enkelt. 
Jag åker gärna tillbaka!  Jag fick faktiskt träningsvärk efteråt! Haha, hur gör de riktigt stora författarna? På bokvagnen står också den lärarhandledning som jaghar utarbetat. Den kommer att gå att få genom mig eller via bokförlaget Opals hemsida.  Bokpratet hos Stadsbiblioteket i Piteå. Bilden är lånad från deras Instagram.
Piteåtidningen var med vid ett av skolbesöken.

Bokprat för sjundeklassare i Piteå

Jag är en lycklig (och smått hes) människa som kört runt i min skruttiga Volvo, genom den mest fantastiska höstgula landsbygd, och stannat vid skolor jag inte visste fanns.
På de skolorna har jag berättat om hur min väg till skrivandet har sett ut, om mina böcker och hur de kommit till, och särskilt om boken Kyla. Samtidigt har jag försökt sprida läs och skrivpepp inför läslovet som också bjuder på en skrivtävling för unga här i Norrbotten. 
Jag har träffat en hel hoper härliga bibliotekarier, och sett flera mysiga bibliotek jag inte skulle ha kommit till annars. Träffat engagerad skolpersonal som verkligen vill locka barnen till läsning.
Och framför allt! Alla dessa underbara sjundeklassare!
Som lyssnat till bokprat utan att börja prata själva. Som ställt kluriga frågor, och som väntat snällt och lagom busigt i leden medan jag fått signera massor av böcker. Jag tror det måste vara flera hundra faktiskt!
En bok till varenda elev i sjuan i Piteå ska delas ut. Och det är biblioteken i Piteå som bjuder barnen på varsin bok inför läslovet i samarbete med Kulturrådet och Piteå kommun.
Jag har varit i Hortlax, och i Öjebyn, i Roknäs på Pitholmsskolan och i Norrfjärden. 
Den tjugotredje ska jag bokprata på stadsbiblioteket i Piteå, även då för sjundeklassare. 
Jag längtar redan. 

Hurra jag vann ett bokpaket!

Jag har fått paket! Och gissa vad? Jag har vunnit detta fina bokpaket. Hela den historiska trilogin om Vargatider.
"Det sjunger i isen", "Högt flyger fåglarna" och "Dit inga vindar når" av författaren Linnea Dunér.Linnea hade en tävling som gick ut på att komma med förslag till den tredje bokens titel, och jag var den som kom med det förslag som allra mest liknade titeln som Linnea valde.
"Dit inga vindar når".Jag har redan börjat med första boken. Så skönt med lite historisk handling som kontrast till mitt eget skrivande som utspelas i nutid. 

En ny hundvalp i huset

Får jag lov att presentera Bamse. Eller Bodahöjdens Viljestarka Vallmo som han också heter.
Bamse är en Pyrenéerhund från Kimstad i trakterna av Norrköping, och jag hoppas att han kommer att trivas på vår gård här i Norrbotten.
Han kom till oss den åttonde juli, och sedan dess har han växt en hel massa, och busat ännu mer.
Men han är en snäll, smart och go kille.
(Smart bland annat på det sättet att när han kissat på golvet går han genast in i badrummet och tittar i toalettstolen.)
Som bäst håller han och vår hund Smulan som är en korsning mellan Pyrenéer och Berner Sennen på med att hitta en rytm och en form för hur de ska leva ihop. Jag tycker att det går bra.
De blir bägge två trötta klockan tio på kvällen nu mer, och de stiger upp kvart i sex för det mesta.
De vill äta samtidigt, och Bamsen har fått Smulan att bli mer busig och upptäckarlysten.
Hon är ju ändå en bekväm dam på fem år. En författarhund som gärna legat och snarkat vid mattes när matte skrivit bok. Men med en ny valp i huset kan det plötsligt bli brottningsmatch i stället.
Det är inte något som Smulan är van vid. Men med Bamse ser man att hon balanserar sin styrka och låter honom vinna, tills det blir för mycket. Då lägger hon myndigt ner honom.
(Än så länge. Han kommer nog att bli en bjässe!)
Just nu ligger de och snarkar sin förmiddagslur.
Då är det skrivtid för mig.
Första fotot av Bamse hemma i Mockträsk. Det var en trött valp som hade
åkt bil genom nästan hela Sverige.  Fröken Smulan är känd för att vara ganska noggrann med rättvisa. Det vill säga att om någon
annan får något gott eller blir kliad så ska hon genast han samma. Lite mer av samma. Men med
Bamsen har hon varit otroligt tålmodig.  En av de första promenaderna. Bamse var  nästan tolv veckor och
vägde fjorton kilo. De är ganska lika. Och söta när de sover.