Therese Henriksson's Blog, page 18

Mockiskalender

Jag har provat att göra en kalender med egna foton. Tänka sig att det var första gången.Nu är det flera som vill köpa en och jag inser att jag kanske borde ha tänkt på det här tidigare. Vad ska man göra med alla dessa bilder man tar?Bara ha? Eller göra något med?Själv fotar jag mest för att det känns som ett annat sätt att se livet, genom linsen. Det känns lite som att jag ser saker bättre så. Det blir mest naturbilder.Min äldsta son brukar säga; men ta bort kameran då, njut i stället. Man behöver faktiskt inte spara allt man ser. Nä...Men jo, lite. :) 
Jag har ett konto på Printler också. Där kan man beställa konsttryck av tusentals fotografer. Hobbyfotografer och professionella. Själv har jag fått sälja några bilder där. En svartvit med en gammal kamera på är den som gått bäst. Och i dagarna kommer jag att lägga upp några fler på samma tema. För kameror samlar jag på. Sådana där gamla man får på loppis för några tior.Det gör inget att de inte funkar. Jag brukar tänka mig att de redan tagit en massa fantastiska bilder, och det är nästan så att jag kan föreställa mig hur de kunnat se ut. 
Man har som sagt inte roligare än man gör sig!
Allt gott!
Therese Bilder från Mockträsk

Bokmässan 2017 del ett, med kass mobilkamera och fotriktiga skor.

En sak som man bör ha förutom lokalsinne på bokmässan är sköna skor.
För man står och går, och glömmer bort tiden bland alla intryck och uttryck, så man står och går ännu mer av bara farten.(Vissa går i pumps. Det gör inte jag, men jag är fascinerad av de som kan.)
Fredagen på mässan strosade jag runt på egen hand. Träffade jättetrevliga redaktionen på Idus förlag, som ska ge ut mitt senaste alster, och hälsade på hos Opal som gav ut mitt förra. 
Jag lyssnade på föredrag om skrivande, och författarsamtal om ännu mer skrivande, och stötte på folk jag träffat förr, och sådana jag aldrig sett men helt sonika bara krockade med i vimlet så vi började prata. Viveca och Camilla Sten, Ingela Korsell och Jo Salmson pratade om att skriva skräck för barn, och frågan var; hur läskigt man kan skriva egentligen? Svaret de gav var entydigt, hur läskigt som helst. Fast man får tänka sig för med språket. Viveca och Camilla Sten kommer förresten till Eyvind 2017 som är Bodens bokmässa också, så dit kan ni gå och lyssna om ni gillar skräckinjagande ungdomsböcker. 

Så här på mässan är jag ofta ganska inriktad på vad jag vill se och göra. Vem jag vill lyssna på eller träffa, och det är ingen dum idé att göra upp planen innan man kommer iväg. För väl i vimlet blir det plötsligt långt mellan montrarna ifall man har en tid att passa. 
Bokmässan i Göteborg ja. Jo, den är stor och brokig. det här var på fredagsmorgonen, och som ni ser inte så mycket folk ännu. Det stora trädet i mitten var perfekt att ta sikte på så att man slapp gå vilse i monterlabyrinten.
Min mobil kan inte fota längre. Det här är i alla fall Åsa Önell som samtalar
med Elisabeth Östnäs och Charlotte Cederlund, kring skrivandet på Skrivas scen
där man kunde höra många bra samtal under mässdagarna.  Känner ni igen? Om man läser böckerna av Martin Widmark och Helena Willis
så känner man igen Cirkus Splendido. Nu som fint barnland på mässan. Nu har mina hönor fått nästan en sådan här vagn. :D 
Från svenska barnboksakademin kommer dessa
fina planscher. Sjutton skäl för barnboken. De kan laddas ner här;
https://www.barnboksakademin.com/downloads/17_svenskanytt2017.pdf

Nej, nu måste jag kila. Men kommer snart tillbaka med lite mer bokmässa. 
Allt gott!/Therese

När radion ringde upp

Tidigare i vecka blev jag uppringd av Tova och Eleonor på P4 Norrbotten.
De var lite nyfikna på nyutkomna boken De magiska tjugonio, en bokstavsvärld, som jag skrivit tidigare om här på bloggen. Klockan var 6.40 på morgonen och jag hade just hinkat i mig ett par koppar kaffe.

Så här lät inslaget. Mitt prat börjar ungefär 40 min in i programmet. (Klicka på linjen så kan du välja tid.)
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/952722?programid=229&start=2414

Inspirerande september

September här i norr kan ju vara både som sommar, och nästan vinter. Olika varje år förstås, och lite överraskande ibland. Här blev det högsommarvärme över helgen.
Det var vi inte så ledsna över.

Idag var det så dimmigt på förmiddagen att man knappt såg handen framför sig.
Rätt så inspirerande, och så där höstligt. Man kom att tänka på brittiska deckarserier, och dimhöljda hedar i berättelser av systrarna Brontë. Skolbussen dök upp ur dimman och tog Nissen med sig, och jag fick vänta med vovveprommisen tills det lättade.
Då blev det nästan lite magiskt en stund. Så där att allt förändrades från nästan svartvitt till färg medan man såg på. Jag gick hem och målade en fe. Ibland får man passa på.

Hoppas att ni har det fint idag.Allt gott!/T

Läsarstatistik och Castorpristävlingen

Alltså, den här bloggstatistiken, vad ska man tro om den?
Idag har jag tydligen haft 95 läsare från Japan!
Eller kanske inte.

Om man går tillbaks i tiden har bloggen allra flest läsare från Alaska.
Vilket verkar ganska otroligt.
Och det inlägg som haft flest besökare är Lovisas (Hemma hos Lovis) gästinlägg om kroppsideal,
En tvärhand hög.http://theresehenrikssons.blogspot.se/2017/03/gastbloggaren-hemma-hos-lovis-en.html
Vilket är betydligt mer begripligt, eftersom det bland annat delades av Krönikan.se.
På gamla bloggen Granne med Pellgårn har ett inlägg som heter Banta med kladdkaka flest läsare.
Undrar just varför?!

Just nu sitter jag och målar, ja inte just nu, för nu skriver jag ju det här, och äter en uppvärmd och inte allt för god lunch. Men nyss, och snart igen, så målar jag.
Det blir akvareller till en saga jag skrivit.
En med naturtema som jag tänkt skicka in till bilderbokstävlingen om Castorpriset som bokförlaget Alfabeta ordnar vartannat år. Sedan 2009 har tävlingen utlysts i bävern Castors, och hans upphovsman Lars Klintings anda.
För mig är det en kul grej bara. Att sätta den här pressen på mig och se vad jag kan göra.
Det blir en saga hur som helst, och det är bra tänker jag.
Dessutom så älskar jag Castor, har gjort från första stund, och då mina barn blivit för stora för böckerna läser jag dem själv.
http://www.castorpriset.se/index.php

Så småningom ska jag visa er några bilder här på bloggen.

Men man kan ju inte bara göra en sak i taget. Så jag fortsätter skriva på Norrskensvinter också, varvar lite då ritarmen blir trött, och så plockar jag hallon då huvudet behöver en brejk.
Det blev ett par liter av den vilda sorten i morse.

Man har som sagt inte roligare än man gör sig!


Hoppas att ni har det bra!


Allt gott från mig!

/Therese

Hurra! Ett bokavtal har landat i brevlådan.

Idag firade Nissen och jag med nybakt vinbärskaka sedan vi varit till postlådan.
Var sitt brev hade vi fått.
Nissens var från folktandvården, mitt innehöll ett påskrivet avtal om bokutgivning.
Gissa vem som var nöjdast!
Och gissa vem som är taggad på att göra just den här lilla berättelsen så bra den bara kan bli?

Fortsättning följer... :)

Allt gott!

/Therese

De magiska tjugonio

Tadaaa!
Får jag lov att presentera De magiska tjugonio.
En bokstavsvärld, och en annorlunda alfabetsbok.
Tillsammans har tjugonio illustratörer och lika många författare knåpat ihop den här boken som kommer ut på Idus förlag i augusti.
Allt började i en grupp på Facebook där Kris Kite Stenmark som är bokens redaktör kom med idén efter att vi tillsammans gjort en ordlek i kommentarerna, med utgångspunkt i bokstaven F.

Själv har jag varit med på ett hörn i De magiska tjugonio och skrivit texten till bokstaven Y, efter en fantastisk illustration av Seidi Afverberg.
Det är där ylandet och ynglen kommer in, som jag nämnde lite om tidigare här på bloggen.

Boken tillägnas en av upphovsmännen, förläggaren Torsten Larsson som skulle ha gett ut den på sitt förlag Safaro. Tyvärr gick Torsten hastigt bort, just innan boken hunnit bli klar.
Underbart nog kunde Idus förlag ta över och färdigställa projektet.
Det känns fint att det verkligen blir en bok, och att den tillägnas Torsten.

Det har varit fantastiskt roligt att genom vår facebookgrupp få se illustrationer och texter växa fram.
Resultatet är en underbart brokig och personlig blandning till alfabetets bokstäver.
En riktig resa genom ord och bild, och genom tjugonio illustratörers, och tjugonio författares fantasi.


De magiska tjugonio kan förbeställas redan nu hos Idus förlag.

Länken har du här;
http://www.idusforlag.se/de_magiska_tjugonio

Bevaka hos Bokus.

Allt gott!

/Therese

Julikväll

En kväll i veckan åkte Nissen och jag in till Boden för att sätta en blomma på mina föräldrars grav. Då vi gjort det tog vi en promenad i den ljumma julikvällen. Första bilderna är tagna nedanför Överluleå kyrka i riktning mot Gammelbyn. Sedan följde vi strandpromenaden mot Brännastrand. Det var en sällsynt ljuvlig kväll. Sista bilden på det här uppslaget är tagen i Mockträsk ett par timmar senare, just som skymningen föll. Det blir inte mörkare än så ännu. Skymning bara.Sedan kommer gryningen igen. 
Jag hoppas ni har det fint så här i julis sista dagar. Själv njuter jag av värmen som äntligen, äntligen kom. Den och jordgubbarna.
Nästa post kommer att handla om skrivande.Så titta in igen om ett par dagar. Allt gott!/Therese


Vy från Brännastrand i Boden. 
Då klockan närmade sig tjugotre såg det ut så här. Vid stranden stod fiskare, i dikena hukade paddor och från lite varstans i den ljumma skymningen hördes ljudet av linor som ven genom luften, och röster som fördes med vinden.

Klantiga jag

Gårdagen var intressant. Lyckades klanta mig i vanlig ordning. Började dagen med att tappa mobilen i fontändammen vid byagården. Plask! Tur den är röd så den syntes i grummelvattnet med alla grodynglen. Fortsatte med att försöka fånga en tupp som flyttat in i Smulans hundkoja. Det blev en galen jakt där tuppen landade på min axel, och sedan rivstartade från min arm. Aj!
Vidare till Max-restaurangen för lunch. Vet ni att deras servetthållare kan anfalla? Passa er, för om man drar lite för snabbt så öppnas luckan på framsidan och så flyger det servetter över hela golvet! Jag orsakade servettkaskad! Fick hjälp av en snäll man som sa att sådant händer honom hela tiden. 
Stackare där. Det är pinsamt att vara klantig.
På badhuset lyckades jag förstås inte få badkortet att funka. Lär mig aldrig vilken grej man ska blippa det mot. Det blev en smärre kö bakom innan jag fick det att fungera med hjälp av personalen. Jag menar... Alltså. Hur länge har badhuset funnits? Tjugo år minst. Tycker liksom jag borde ha kläm på det där vid det här laget. Tur i alla fall att jag inte tappade nyckeln i bassängen också. Det har hänt ett par gånger, och då måste man be personalen att komma med bultsax. De har en på lager som tur är. 
Sist lånade jag den och klippte låset själv. :D
Annars gick badet finfint. Att jag råkade boxa en kille på näsan då jag sträckte på mig i bassängen, det gick ju bra. Han märkte det nog knappt.
Får vi hoppas.
Det där med att vara klantig blir liksom en livsstil tillslut.
Men det finns en klar fördel med den. Det är avväpnande då folk flinar åt en, och nästan alltid får man hjälp, eller ett par ord på vägen, och det är faktiskt inte så illa.
Tupp i hundkojan som är en lekstuga. Bilden är suddig på grund av nyligen
badad mobil.

Ljuvligt

Jag har inte bloggat på ett tag. Istället har jag skrivit på mina berättelser, och varit utomhus en hel del i den här ljuvligt ljusa sommaren. Vi har fiskat, och badat, och varit till Piteå där vi hade picknick i Badhusparken.  En fiskekväll i byn.  En picknick med barnen i Badhusparken där det var Loppis.Jag älskar de ljusa försommarnätterna, den skira grönskan och att se hur livet vaknar till och växer i naturen. Fisken som slår ringar på den vindstilla vattenytan långt efter läggdags och solen som aldrig vill gå ner.  Idag regnar det och jag passar på att hinna i kapp lite inomhus. Städa måste man ju, och måla en bild, en idé till ett bokomslag. Jag återkommer med bilder på det senare. 
Allt gott!
Therese