Therese Henriksson's Blog, page 21

46942

Nu har jag skrivit klart första utkastet/råmanuset till Norrskensvinter. Det landade på 46942 ord och det är 208770 tecken. Det är inte särskilt långt och det betyder förstås inte att det är en bok ännu.
Och både tecken och ordmängd kan egentligen kvitta.
Nu följer redigeringsomgångar, så många det behövs.
Dags att lyssna in, lägga till och dra ifrån. Kolla fakta. Jag är på omgång nummer ett.
Då det är klart ska jag skicka texten till några testläsare.
Sedan ska jag hitta en lektor som är beredd att kasta sig in i en massa norrbottniska uttryck, kyla och kärlek och känslosvängningar.
Just nu funderar jag på om jag ska skriva ut hela texten och sedan läsa igenom och korrigera med penna mellan raderna.
Det är ett bra sätt, men min skrivare verkar äta bläck.

Det som syns här under är en av spellistorna jag använt under Norrskensvinter.
Som den ser ut just idag. Tittar du här i morgon kan den se lite annorlunda ut.
Vissa låtar kan gå på repeat i timmar medan jag skriver, andra passerar bara för att sätta tonen i en viss scen. En biltur har sin, en vandring i snön en annan. Uppgivenhet har sin, frustration och kärlek har sina, och varje karaktär har sin egen kombination.
För mig blir det som ett soundtrack till filmen jag har i huvudet då jag skriver.

Man har inte roligare än man gör sig som min mamma sa.

Allt gott!

/Therese

Alla hjärtans morgon

Så här såg det ut då Nissen och jag väntade på skolbussen på alla hjärtans dag.Hjärtliga hälsningar på himlavalvet i morgonrodnaden.Bilden blev uppplockad av Smhi och fick vara med på deras webbsidor.Det var riktigt kul att himlahjärtat som gjorde mig och Nissen så glada fick "sprida kärlek" till många fler. Vardagsmagi över Mockträsket.

Naturen, ibland är du bara fånigt träffsäker! Denna tjusiga syn mötte i morse @therese_henriksson i Mockträsk. Glad alla hjärtans dag på er ❤ #smhiväder #allahjärtansdag #bodenEtt inlägg delat av SMHI (@smhi.se) Feb 14, 2017 kl. 2:11 PST

Inspirationsmusik. The Cure - Just Like Heaven

Vad lyssnar jag på då jag skriver. Ja det är allt möjligt.
Jag väljer musik som passar till scenen jag håller på med och gör ofta spellistor på Spotify eller Youtube. Varje text får sin egen spellista och det är stört omöjliga att återanvända listorna till nästa text. Låtarna hittar jag ofta på oväntade ställen, i en teveserie, som bakgrundsmusik till shoppingen i någon butik, eller i eftertexterna till någon film. Man får vara snabb och hålla kvar någon fras i minnet så det går att hitta igen låten sedan.
Men då jag inte har någon inspiration alls, hjärnan känns lika spännande som en bit kartong, och jag och inte kommer igång trots dubbla koppar kaffe.
Då lyssnar jag ofta på the Cure.
Det behövs några toner bara.

Firar manus med ugnspannkaka

I morse var det -26.4  på morgonpromenaden. Fast det kollade jag inte innan vi gick ut vovven och jag. Det kände lite smått svalt nere på isen där vi gärna vistas just nu. Då jag kom hem hade jag helt vitt hår, så där fullt med rimfrost som det blir ibland.Det är inte så lång tid på året man faktiskt kan traska runt på sjön och gå i land lite varstans.Sommartid kan jag ta båten förstås. Men med hunden i är det lite vanskligt. Hon väger 52 kilo och får den så lätt i gungning. Måste lära henne åka båt i sommar tänker jag.
Idag har jag kommit upp till 45000 ord i manuset Norrskensvinter, vilket betyder att jag nästan har ett färdigt första utkast och det måste firas tyckte jag. Fast Nissen ville ha pannkaka, så då firade vi med det. Nu är det faktakoll som gäller, och lite koll på karaktärerna. Ungdomarna som genomlever en kris i samhället mitt i smällkalla vintern.De får inte bli platta, utan lika levande helst som de är för mig.
Sorg, oro och maktlöshet får de uppleva. Lyckan över att klara av saker de inte trott att de skulle, och kärlek som gör ont. Ska jag avslöja vad några av dem heter?Syskonen Sofia (Fia) och Kim som är tonåringar, och så Tommy som är tolv och vet massor.Så har vi Elias, också. Kompisen som blir mer än en kompis.(It´s complicated.)
Han har Nissen fått namnge.
Och så gubben med hemstickade långkalsonger. Han heter Eugen. 
Ha det fint!
/Therese
Vi undrar en sak. När kommer maten egentligen?

Nissen läser Percy Jackson, Född till hjälte

Den här boken sträckläste vi mer eller mindre under en intensiv förkylningsvecka. 
Rick Riordan är engelskläraren som blev en väldigt produktiv författare.Idén till berättelserna om Percy Jackson fick han då han berättade godnattsagor om de grekiska gudarna för sin son Haley. Berättelsens hjälte Percy har diagnostiserats med ADHD och dyslexi, precis som Haley och i berättelsens prövningar har Percy nytta av sin snabba hjärna som tar in många intryck på samma gång. Det visar sig nämligen att Percy som går i skolan som vem som helst egentligen är son till en gud, och inte vilken gud som helst utan självaste Poseidon.Då ett farligt uppdrag som kommer i hans väg måste lösas får han nytta av sina förmågor, som han inte tidigare har förstått att han har. Det krävs både list och ett par riktigt goda vänner för att återbörda Zeus stulna originalblixt till sin rätta ägare , och på samma gång rädda världen från ett ödesdigert krig mellan gudarna.
Nissen gillade den här boken skarpt, och vill omgående, det vill säga i kväll börja med uppföljaren.Språket är enkelt, och jag kunde väl kanske ha önskat mig lite mer djupgående förklaringar till vissa saker. Att Olympen har flyttats till New York , ja... Säg vad som inte kan hända i en saga?
Nissen ger Percy Jackson Född till hjälte fyra av fem blixtar.
Den hade haft fem, säger han om han inte sett filmen sex gånger först.För filmen är bara löst baserad på boken. Bägge är egentligen lika spännande, säger Nisse, men han saknade händelser i som inte fanns med i boken. Även fast det hände betydligt mer i boken än i filmen. Hans råd är att man ska läsa boken först och sedan se filmen.
Allt gott från oss!/Therese

Med i Allers veckotidning

I veckans nummer av Allers veckotidning kan man läsa om mig och min familj. Där står det hur jag och Patrik träffades då jag var sju och han fjorton. Om hur han kom ridande barbacka längs byavägen då jag låg i diket och spionerade. Ja det var ju kanske inte första gången vi sågs, för jag syntes ju inte...   Men snart nog hängde han som många av byns ungar efter min trapperpappa, som gärna berättade historier och visade dem hur man byggde pilbågar eller gjorde vasspipor.   Fast sedan tog det trettio år innan vi blev ett par.Artikeln berättar också i korthet om livet på landet i Mockträsk. Om hur min yngste son Nisse valde att komma till världen två månader för tidigt. Lite om vårt år på magiska Newfoundland, och hur det var då huset vi renoverat brann ner till grunden.
Och lätt surrealistiskt är det faktiskt att läsa reportage om sitt liv på det här sättet.Kolla, där är ju vi liksom. Jag borde ha hållit in magen! "Bardomsprinsen, haha. Jo ja tackar ja", skrattade Patrik. 
Artikeln författades av Birgitta Lindvall  Wiik och bilderna tog Petra Älvstrand
Jag önskar er en riktigt bra dag!/Therese

Att vara med i Allers veckotidning

I veckans nummer av Allers veckotidning kan man läsa om mig och min familj. Där står det hur jag och Patrik träffades då jag var sju och han fjorton. Om hur han kom ridande barbacka längs byavägen då jag låg i diket och spionerade. Ja det var ju kanske inte första gången vi sågs, för jag syntes ju inte...   Men snart nog hängde han som många av byns ungar efter min trapperpappa, som gärna berättade historier och visade dem hur man byggde pilbågar eller gjorde vasspipor.   Fast sedan tog det trettio år innan vi blev ett par.Artikeln berättar också i korthet om livet på landet i Mockträsk. Om hur min yngste son Nisse valde att komma till världen två månader för tidigt. Lite om vårt år på magiska Newfoundland, och hur det var då huset vi renoverat brann ner till grunden.
Och lätt surrealistiskt är det faktiskt att läsa reportage om sitt liv på det här sättet.Kolla, där är ju vi liksom. Jag borde ha hållit in magen! "Bardomsprinsen, haha. Jo ja tackar ja", skrattade Patrik. 
Artikeln författades av Birgitta Lindvall  Wiik och bilderna tog Petra Älvstrand
Jag önskar er en riktigt bra dag!/Therese

Lite prat i morgonradion

Idag snöar det.
Imorse blev jag uppringd av P4 Norrbottens morgonprogram. Vi pratade lite om hur radion funkar som rävskrämma och lite om skrivande. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/839237?programid=229&start=4582

Jag önskar dig en bra dag!
/Therese

31702

31702 ord. Det går sakta framåt.
Och mitt i allt ihop känner jag på mig att något är galet, och då jag går ut hittar jag räven som precis har tuggat huvudet av min favorithöna.
En död höna till hittar jag, fast hönshuset är inne i fårhuset och så får jag förstärka dörren till hönsburen med en lastpall och hänga upp en radio i taket.Åter till orden alltså. 
Nytt kapitel.
Bäverpulkan, vem sjutton döper ett kapitel till Bäverpulkan?Livet på landet just nu. Morgonens skrivpass. Inte helt fel med den gryningshimlen.

Ha det fint! /Therese

Upp och ner och Stuck In A Moment

Tjugohundrasexton var ett sådant där år.
Lite upp och lite ner.
Ett då man liksom drattade omkull och reste sig hela tiden. Jag skickade manus till förlag i januari, och fick nej tack.Sedan fick jag min hemkommuns kulturstipendium för boken Korpmåne.
Så himla kul!
Och jag blev utvald som mentor för unga skrivare genom Polarbibblo.
Så roligt!.Jag  skrev och målade och skickade in ett barnboksmanus till vilket jag gjort alla bilderna själv, och fick nej.
Fast Korpmåne kom ut som pocket!
Jättekul!
Bilderboken mötte nya hinder och ett nytt nej.Fast jag fick vara med på Eyvind 2016. Signera böcker, och prata skrivande framför publik.
Och fick nej på manus igen.Sedan satte mentorssatsningen igång och jag fick möjligheten att träffa en helskön grabb som jag pratade skrivande med.
Så roligt och inspirerande.

Så blev det 2017.
Nej, på nästa manus kom som ett brev på posten.
Men, det var liksom ett positivt nej, denna gång.
Så där så att jag blev riktigt glad av det.
Jag fick beskedet att även fast det aktuella förlaget inte kunde ge ut så var de övertygade om att någon annan skulle nappa.
Så jag tyckte att just detta nej var det bästa som hänt på länge.
Tänk vad några ord kan göra :)

Det går som det går tänkte jag. Det enda jag kan göra är att fortsätta skriva och göra manusen bättre.
Det jag håller på med nu ligger verkligen i tiden, och jag känner på mig att det kan bli riktigt bra.
Jag vet att det kommer ett ja snart, men tills dess jobbar jag på.
Det är helt enkelt för kul att låta bli.


Allt gott!


/Therese