Therese Henriksson's Blog, page 23

Grapefruktmåne

Faktiskt så har jag nästan aldrig skrivit något om musik på den här bloggen. Mest för att jag brukat ha rätt många videroklipp med på min andra blogg, Granne med Pellgårn, och klipp är kul.
Men de tas ju bort efter ett tag och då gapar liksom ett tomt hål kvar på bloggsidan där klippet satt.

Då jag skriver lyssnar jag intensivt i perioder på olika sorters musik. Det kan vara nästan vad som helst som passar till den stämning jag vill komma i, eller till den karaktär jag vill försöka gestalta.
Just idag är det Tom Waits som gäller, han har ett brett spektrum, och en sorts tidlös själfullhet som jag alltid kommer tillbaka till. Det finns visst en Tom Waitslåt för alla sinnesstämningar tror jag.
Det finns något underbart galet och jättesmart över honom.

Mellan perioder med musik vill jag ha det tyst. Ja, eller så tyst man kan ha det på landet bland galande tuppar, brummande traktorer och med en hund som gärna talar om vad den tycker.
Men tystnaden är relativ. Ån som brusar och skogens fågelljud stör inte ens fast man sitter mitt bland dem.
Här lyssnade jag på Grapefruit moon av Tom Waits och solen sken in så skarpt att min reflektion i skärmen blev jättetydlig.
Just då jag skulle beskriva månen som gul kom den här låten upp, och jag lät den bli brandgul i stället, och få sällskap av en enda stjärna. 
Nu tänker jag trots allt vara så där djärv och kasta in ett klipp i alla fall. ;)
Lika bra att ta ett helt album då man ändå är i farten. Med en ung Tom Waits som ännu inte låter som att han svalt ett stenbrott.

Ha det fint! / Therese

Vovveprommis!

Det är ju så skönt med höst!Här är jag ute på prommis med Smulan.Suck! Tycks hon tänka. Ska du stanna Igen!?För jämt måste jag ju stanna och ta en bild. Eller äta lite bär, eller kolla en frusen fjäril, och sådant tar ju tid. :)
Ha det fint!/Therese

Nu finns Korpmåne som pocket!

Vad roligt!
Lilla boken finns nu som pocket och kostar endast 45 kronor hos exempelvis Adlibris.
Har du inte läst den så väntar dig ett äventyr i de Norrbottniska skogarna, med norrsken, snö, naturmagi, hamnskiftare och kärlek som är alldeles ny.
Ålder 12- 15. Fast huvudkaraktärerna Saga och Seth är lite äldre.
Yngsta läsaren jag känner till är 11, och den äldsta 93! :)


Länkar till boken;

http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9172998504   Opal bokförlag | Korpmåne
Ha en fortsatt fin dag!/Therese
Hallå! Ni kollar väl in boken som jag är med i? 

Vackert så det gör ont

Jo, lite ont gör det. Så här tidiga höstmorgnar då solen stiger bakom bergskammen och lyser upp den lättande dimman.Alla ljud tycks förstärkta. Korpen som pratar med sin maka bland de steniga klipporna på andra sidan sjön. Knipans vingar som slår mot vattenytan då den startar sin flygtur.Och mina fotsteg mot det frusna gräset.
Det är tur att man har hund brukar jag tänka. För annars skulle jag bara lata mig
med kaffekoppen den här tiden om mornarna. 
Och snart är det mörkt då man kliver upp...Helt kolsvart och jättekallt! 

Bäst att passa på och njuta nu då...

Hoppas att du har det bra idag!/Therese

Kulturstipendium!

Den 25 augusti fick jag ta emot Bodens Kulturstipendium.
Det kändes givetvis pirrigt att kliva upp på scenen och ta emot en sådan där jättestor check, jättefina blomster och en tavla med motiveringen som löd;
Bodens Kultur, fritids, och ungdomsnämnd utser enhälligt Therese Henriksson till årets kulturstipendiat 2016. Kultur, fritids och ungdomsnämnden i Boden önskar med stipendiet uppmuntra och öka Thereses möjligheter till fortsatt skapande.
"Therese Henriksson har i sitt författarskap en unik röst som vi gärna vill höra mer av. I sin uppmärksammade debutroman "Korpmåne" väver hon in den Norrbottniska glesbygden i en fantasyberättelse som väcker intresse och läslust inte bara hos en yngre publik.

Givetvis känner jag mig extra peppad nu!
Och uppmuntrad.

Tack så jättemycket! <3

Summa summarum

Sommaren, den kom och den gick. Vart den gick vet jag inte. Helt plötsligt smet den iväg bara.Och nu börjar skolorna igen.Sådant där är konstigt. Hur olika man upplever tiden.Ett par timmar i väntrummet på vårdcentralen känns som en evighet. En sommar...Svisch!!Men vi har i alla fall hunnit med att bada, plocka blåbär och fiska abborre. Vi har varit på medeltidsdagar, tivoli, och  Bruce Springsteen konsert i Göteborg.Jag har skrivit en del.Vovven har haft sina fuktexsem, som behövde antibiotika för att bli bra. Räven åt upp tuppen Argberg. Han som var så arg att han jämt hackade mig i knävecken.Vi har firat två födelsedagar också, fångat kräftor med händerna och anordnat en loppis.
Nissen matar de nästan tama kräftorna med bullar och vågar plocka upp.
Jag hejade på rosa brallan, och Nissen hejade på blåa dojjan. 
Ha en fortsatt fin helg! 

En ofrivillig nakenhund vid fötterna

Ja, fukteksem vill man inte önska sin värsta fiende, och verkligen inte sin bästa hundvän.Min lilla stora stackare är det synd om. Blodig och full av sårskorpor är hon och rakad på huvud och överkropp. Just nu ser Smulan ut som en korsning mellan en stor vovve och en serietecknad gam.Hon har så kallade hotspots som är en hudinfektion och just nu hjälper hon mig med att skriva ute i skuggan. Dvs. Jag skriver och Smulan sover intill på gräset. I denne sommarens varmaste julidag.38681 ord har vi fått ihop.Ett par stycken att färdigställa bara.Längre ska det inte bli. Får inte fylla ut med en massa onödigheter tänker jag.Som en massa, liksom, och plötsligt, och ju. Som jag verkar "ha pippi på".Ju, är det ens ett ord?
Fullmånen i förrgår. Över ödegården Ostigården.
Ha det fint i sommarvärmen!/Therese
Smulan innan rakningen och Mjuschan. Kissen som är vackrare än sitt namn.

Gamla brev och nya funderingar

Hej, hopp i lingonskogen!
Så kunde man börja ett brev då jag var barn.
Brev skrev jag många. Lådvis och så skickade jag iväg de allra flesta. Fast inte riktigt alla.
De allra hemligaste gömde jag, och så hittade jag dem då jag var vuxen.
Då hade jag perspektiv på saker och ting och kunde se den yngre versionen av mig med både förståelse och förlåtelse.
Men det var inte lätt att vara ung och sprängfylld av allt som liksom inte rymdes i en.
Därför skrev jag också dagbok. Nu för tiden försöker jag mig på att skriva dagbok emellanåt, men det vill sig liksom inte. Går bara ett tag och sedan glömmer jag bort. Några dagar i april följs av september. Sedan brukar jag glömma bort dagboken helt. Kanske fyller Facebook, Instagram och bloggar den där funktionen idag.
Min egen mamma däremot skrev dagbok så länge hon levde. Både hennes och mina dagböcker brann upp då vårt hus brann ner häromåret. Inklusive alla brev. På sätt och vis var det bra. Orden fick vingar och flög till väders.
Alla besvikelser och sorger som beskrivits i ord fanns med ens bara kvar som bleknade minnen.
Mammas slit med ekonomin och pappas alkoholmissbruk sett ur hennes synvinkel behöver ingen läsa om i framtiden. Eller mitt slit som tonåring med att få pappa i säng om kvällarna.
Ska någon läsa om hur det var får det bli i fiktiv form.
Jag funderar på att skriva om det nämligen. Det hade varit enklare att göra det om inte dagböckerna brunnit upp. Men också svårare. För varje sida bar med sig minnen som kom  upp till ytan då man läste och det hade förstås tagit fokus av det påhittade.

Jag har hittat ett par av mina gamla brevvänner från mellanstadiet på facebook förresten. De är vuxna nu! Nästan femtio. Fast i min hjärna är de inte mer än så där fjorton, femton år och ser fortfarande ut som deras egna barn gör idag.
Det är kul med internet mellan varven.

Nu är det dags att jobba vidare. Solen tänker kanske komma fram, men innan den gör det vill jag hinna skriva om en riktigt mörk alldeles påhittad dag i oktober.


Ha det fint!

/Therese

Åskblått

I min värld pågår det just nu ett sommarlov, med en hostig nioåring mitt i. Han har legat till sängs nästan en vecka och vi har sprayat näsdroppar, pallat upp kuddar och läst Harry Potter.Sedan har jag byggt ut fårhagen, klippt gräsmattan och försökt rensa den igenvuxna rabatten. Behöver lite mer tid där, men har åtminstone hittat de ordinarie växterna nu. Tror jag.Jag sparade några av ogräsen också bara för att de är vackra, och goda att ha i sallad... :)
Hunden ska ha sina promenader, gnaga pinne, och helst ska hon blöta sig i sjön ett par gånger om dagen också då det är varmt. Flasklammet ska ha sin välling och hönorna vill ha sina matrester förstås. Tuppen Argberg måste talas förstånd med så att han är snäll och skötsam, och inte så arg hela tiden. Och så ska man handla och tanka och laga frukostar, luncher och middagar och mitt i allt det är ska man skriva bok.Då stänger jag av hjärnan från andra intryck en stund och så skriver jag. Oftast medan Nissen pysslar med sitt lego eller kollar klipp på Youtube.Idag skrev jag om den första snön i oktober. Och om att vara sjutton och kär men låtsas att man inte är det. Lite spökerier fick jag också med. Fast sedan måste jag gå ut till boden och ta tvätten ur maskinen. Det behöver man ju göra innan den bosätter sig där kan man tänka.
Om några dagar kommer sambon hem från utlandsjobbet. Det här året har han varit i Korea mesta delen av tiden. Vi blir två som sköter om gården. Fast frågan är ju om det ger mer skrivtid, eller om det som alltid är en prioriteringsfråga. Hur man strukturerar sina dagar.
Kommer med rapport om det senare. Nu åskar det ute, himlen är nästan helt mörkblå... och jag ska skriva vidare på "Den blixten tar"
Ha det fint!
Bilden visar en vacker kväll med åskblå himmel som reflekteras i sjön.

...och läser högt i nättidningen

Lena Tegström från Nsd kom förbi hem till mig i Mockträsk för att prata lite om Bodens kulturstipendium som jag fått och om Korpmåne förstås. Lena tyckte att jag skulle läsa ett stycke högt ur boken medan hon filmade. Så gjorde vi. Jag sitter på kökssoffan och läser ett stycke om snö, kyla och vinter i denna somriga tid som vi har omkring oss.
Inslaget går att se i Nsds nättidning. Men tillhör plustjänsterna. Här är länk till sidan;http://www.nsd.se/nyheter/boden/therese-utsedd-till-arets-kulturstipendiat-10091984.aspx 
Min dotter Lovisa skickade mig den här skärmdumpen från Nsd´s nättidning. Om man är prenumerant eller betalar en krona kan man lyssna till mig då jag läser ett kapitel ur boken. 
Det är lite kul och smått pinsamt att höra sig själv läsa högt.Så mycket som jag älskar att göra det, och så mycket som jag läst för mina egna barn och för barngrupper så kan man ju tycka att jag borde vara lite van. Men att höra sig själv utifrån. Haha! Låter jag så där!? Tänker man.Nåväl har ju aldrig blivit filmad läsandes förut, så det var ju något nytt. Ibland har jag drömt om att få läsa in ljudböcker, bara för att jag tycker att det är så kul att läsa.Tre minuter är klippet i Nsd, ljudet hackar lite och jag läser fel en gång. Men nu har jag åtminstone provat lite grann. :)
Hojta till framåt höstkanten om ni vill att jag ska komma och läsa med er klass eller barngrupp. Jag kommer så gärna! :)