Therese Henriksson's Blog, page 25

Rita, rita, rita!

Ok, jag vet. Är helt kass på att uppdatera bloggen(arna). Har varit krasslig och är det fortfarande, fast om det är någon orsak vet jag inte. Man kan ju faktiskt ligga till sängs och blogga lite ifall man vill. Jag har målat lite istället. Har bestämt mig för att ta upp det igen, efter några års uppehåll. Ska göra bilderböcker har jag bestämt. Sedan får vi väl se om någon nappar på dem eller inte. Nissen har redan nappat, och tillsammans sitter vi och ritar och pratar om berättelser och vad som ska hända. I hans bok och i mina (Skissar på två olika.) Vi har också bestämt att göra en tillsammans om hur det är att ha en pappa som jobbar utomlands hela tiden, och hur det kan vara att resa bort och gå i skolan i ett annat land. Fast den har vi inte börjat skriva på ännu. Inte så mycket i alla fall. Men Nissen har skrivit lite stödord och ritat en bild av en flygplats.
Jag gillar att skissa och använda ljusbord för att föra över bilder till tjockare papper. Tidigare hade jag ett tjockt ljusbord med lysrör i som man kunde luta i olika vinklar. Fast det brann ju förstås upp när vårt hus brann ner.Nu har jag ett mindre i A3 format som nästan liknar en Ipad. Men den skillnaden förstås att den inte gör annat än lyser. Under den har jag ett sådant där lutande plastsängbord för laptops från Ikea. Det funkar faktiskt jättebra. 
Inget händer i det här huset utan KAFFE! Ringrostig! Ja, men det är kul i alla fall och medan vi målar på en saga
om pirrig kärlek i skolan pratar vi om relationer, nioåringar emellan.

Ha det fint idag!/ Therese

Bubbligt

Jag var ute och fotade igår morse. Eller läs, var ute med hunden. Fast med kameran. Om jag inte har med mig kameran då jag går ut så möter jag tre älgar och en örn med en brax i klon. Det har hänt. 
När jag har kameran med ser jag en massa droppar som glittrar istället. Reflektioner i pölar. Tänk att man kan bli så glad av en reflektion i en vattenpöl.Det är skönt att det är vår i alla fall.Jag blir alldeles bubblig inombords fortfarande. Av allt liv som vaknar till. Av ljuset om kvällarna. Igår var det ljust ute till nästan 22!
Den här veckan har Korpmåne fått följa med bokförlaget Opal på mässa i Bologna.Det tyckte jag var kul att se, och så såg jag att den låg på Bokus lista över lästips för 12-15 åringar. Det var också kul. Att den hänger med menar jag. Det börjar ju snart vara ett och ett halvt år sedan den kom ut.
Själv ska jag däremot gå ut på riktigt nu och mata mina dromedarer...Näh... fåren.
Ha det fint!/ThereseJO, där står den i mittenhyllan. :)http://www.bokus.com/scifi-fantasy-for-unga#12_15
 

Rapport från fårbarnmorskan

Jo,jo det är lätt att lura sig själv att man har koll på läget.Men inte hinner man ju med allt man har tänkt jämt för det.Nu är det april i alla fall. Det kan vara min favoritmånad. Var det förr i alla fall.Nu lutar det åt oktober också.Man får liksom förbarma sig lite över den månaden tänker jag.
Det är liksom ingen annan som vill ha den ;)
Jag försöker ta fårselfie, med pyttelilla flasklammet
Mini. Hon är en vecka gammal.
 Kolla storleken på hennes klövar :)Den här veckan har jag sömnbrist och munsår och snuva. Som det brukar vara då fåren får lamm.Det blir liksom inte någon reda med sovandet när man ska upp mitt i natten och vara fårbarnmorska.Kan tänkas att det skulle vara enklare ifall man hade hjälp med markservicen av förstående sambo.Men om sambon jobbar på andra sidan jorden får man göra det man kan med vad man har.Sig själv typ. Nåväl, det går ju som det alltid gör och när man får en stund över kan man sitta i solen och göra lite bokresearch. Idag läser jag på om stamning. Jag har en karaktär som stammar och då måste man förstås ta reda på hur det uppstår och varför.
Det fanns en pojke som stammade då jag var barn. Han var retad för det och för en massa andra saker. Jag vet inte vad det blev av honom. Men lite av honom finns med i det jag skriver på nu.Det har blivit så. Karaktärerna jag skriver kommer fram ur verkliga personer jag träffat. Sedan morfas dom om på något sätt och blir sina egna. Även med persongalleriet i Korpmåne var det så, och kanske kan någon som läser känna igen sig lite. "Är jag med? frågade en kille som stod och höll i boken. "Kanske", sa jag."Om du tycker att du finns med så kanske du gör det..." Egentligen gjorde han inte det. Men det han sa väckte tankar. Om varför vi läser. Om varför man tycker om vissa böcker, vissa karaktärer och kanske återkommer till samma böcker flera gånger. Vad det ger, och varför.Jag hoppas att jag får till den här berättelsen bra så att det blir en bok. Hoppas att den kan ge hopp, eller igenkänning åt någon annan som inte tycker sig passa in någonstans.(Vi är många, i alla åldrar som har eller har haft den känslan.) 
Just nu passar jag bäst i sängen, och jag borde vara där och inte här vid köksbordet.För jag är verkligen as-trött!Men det finns mer gårdsjobb att göra först. Ut till ladugården måste man en sista natti-natti tur. Bära lite vatten till alla med päls och fjädrar därute så de slipper gå törstiga nattens alla timmar.


Ha det fint nu! Såhär i våren.

Nissen läser Önskestjärnan av Ingelin Angerborn

Här går det undan med påskläsningen. Önskestjärnan var en riktig hit, som snabbt lästes ut av hundälskaren Nils nio år. (och mig)Allt var bra med den här boken tyckte han, utom en sak. Den var för kort.
"Rolig, spännande och sorglig. Lite tokig också. Den får fyra och ett halvt hundhalsband av fem möjliga," säger Nissen.Förlag: Rabén och Sjögrensidor: 140
Vad jag tyckte var bäst?Den skickligt insmugna magin, och underfundigheter som nästan gömmer sig mellan raderna. 
Ha det fint!Hälsar Therese och Nils

Glad Påsk!

Hej!
Hoppas att ni har det bra så här på påskafton.Här har vi grillat hamburgare Nissen och jag. Och så har vi haft lite folk på besök. Fikat gofika i täckbrallor och tjocktröjor,och väntat ivrigt på fler nya lamm.Två har vi fått hittills. Juni och Mimi, av rasen Hälsningefår. 
Ha det fortsatt fint i påsk!
/Therese

Nissen läser; Vem som helst utom Ivy Pocket, av Caleb Krisp

Alltså den här boken!Den likar ju inget annat. Koka ihop en blandning av Downton Abbey, Pippi Långstrump och Matilda av Roald Dahl.Och för all del, glöm inte lika delar spökhistoria, kriminalare och fantastik.Då har ni något. Dessutom måste ni lägga till en stark (och lite småprillig) tjej i huvudrollen.Nisse var skeptisk först när han såg omslaget, för han tänkte att det såg ut som en typisk tjejbok. Och vad är då det? sa jag. Egentligen?Sedan kom vi överens om att provläsa lite. Strax därpå var Nissen fast.Vi läser högt. Varje kväll och lite emellanåt då vi får lust. Ibland turas vi om, och ibland läser bara jag. Den här boken passar jättebra för högläsning eftersom den innehåller en del ord som kan vara svåra för en nioåring. Eller fraser, som kan vara lite gammaldags.Det ska ju så vara, eftersom det inte utspelar sig i nutid.Dessutom, det är faktiskt riktigt kusligt ibland.
Så här sa Nissen;
" Ivy Pocket var en bra bok, och även rolig och spännande, och en av dom töntigaste böckerna jag läst.Jag ger den 4,5 klockdiamanter av fem möjliga."
Förlag Modernista. Del ett i Serien om Ivy Pocket. Antal sidor 396. Utkom 2015. Illustrerad av Barbara Cantini.Ska bli film! 
Over and out!
Therese och Nils

Tänk om ladugården rasar ihop

Ja tänk det...Det vore himla opraktiskt.
Här ligger jag och är förkyld och gräsänka i ett halvår och ladugården sjunker under smältsnöns tyngd.
Medan jag ligger här tänker jag ut scenariot. Om den rasar. Ja, vad händer då?
Hur går det med det elektriska. Kan det bli eldsvåda? (Har haft nog av sådant)
Där finns gasoltuber...borde jag flytta dem?
Och om den gamla trädelen verkligen skulle falla ihop. Hur tar jag mig då in till djuren som bor i den murade delen? Tänk om den murade delen av byggnaden också kan rasa ihop...Vad händer med taket?
Jag trasslar mig ur täcket och går ut och tittar.
Det ser illa ut. Men hur illa?
Kan jag ens bedöma det?
Hur mycket har taket tryckts ner sedan igår?

Jag besinnar mig och tänker logiskt. Snön smälter snabbt. Kanske kan det hålla. Men jag vågar inte upp på taket och skotta. Orkar inte heller med febern som får det att flimra för ögonen i vårsolen.
Ladugården som är byggd 1934 och alltså 82 år gammal ska rivas snart och en ny ska byggas på samma plats. Det är bara inte riktigt meningen att den ska riva sig själv innan dess.

Jag går in och bäddar ner mig igen. Ser solen stråla genom fönstret. Häpen över snömängden och den oerhört varma dagen. Värmerekord för mars sedan mätningarna började. Sedan tänker jag på texten jag håller på med. Där ska en trästruktur rasa. Inte helt, men lite grand. Tänker på hur de olika delarna av ladugården liksom lösgjort sig från varandra, och börjar skriva.
Det blir spännande en stund, men febern gör att det blir flummigt. Sedan skriver jag om en person som ser ut som en kaka i ansiktet, en chocolate-chip. Då är det dags att ta en brejk och blunda ett slag.

Tänker en stund på teveserien Hannibal, med Mads Mikkelsen och Hugh Dancy. Jösses, där är det mycket som påminner om feberdrömmar. Inte folk som ser ut som kakor kanske, betydligt värre.
Obehagligt. Fast bra.
 (Netflixar den ibland med äldsta sonen Abbe 22. Du bör inte vara barn när du ser den.)


Ha det fint därute idag!


/Therese



P.s Sedan jag skrev detta har snön smält ytterligare och nu är jag säker på att ladugården håller fram till sommaren då trädelen ska rivas. :) 

Markiser och diktafoner

JO vårsolen skiner in. Härligt. Och ljust!Nu är det den femtonde mars och solen braskar in genom mina minst sagt dimmigt dammiga fönster.Lyser på det likaså dammiga tangentbordet, och laptopskärmen som inte visar sig från sin bästa sida. Jag tänker på markiser och rullgardiner (som vi inte har) och går ut i stället och njuter av solen. På morgnarna är det runt tio minusgrader. Mitt på dagen blir det plötsligt flera plus. 
Fast, nu är det ju så att jag ska skriva bok. Det är så bestämt och det ruckar man inte på, och karaktärerna kommer gärna till tals under turerna på sjöisen.Fast hur antecknar man under promenaden?Jag har en sådan där liten mojäng man kan prata in i, ifall man skulle komma på något alldeles kolossalt viktigt mitt ute på sjön. Fast diktafonen börjar vara så full nu av allt möjligt babbel att man går rent vilse då man ska hitta rätt fil väl hemma. (Någon fler än jag som tycker att man låter superkonstig då man hör sig själv på inspelning?)För ett par dagar sedan
BadställetHa det nu så bra därute, eller inne, eller var ni nu är :)/Therese             Jag just nu

Vårfår

Det finns stunder i livet när man önskar att det var vår. Fast det är det ju, tänker du kanske. Om du bor lite längre söderut. Då har du sådana här i rabatten allaredan. Det har inte jag. För jag har skottat snö hela halva dan.Skottat fram fårstängslet ur snön har jag gjort, för att det inte ska vara helt översnöat när det blir blida, och sedan kallare igen och skare. För då blir snön så hård att fåren bara spatserar iväg på den och så rymmer de. Vart de ska när de rymmer verkar inte så noga. För allt det ätbara är ju kvar på insidan av hagen. Det verkar mer som om de känner känslan av frihet. Och så står de där på vägen och drömmer sig bort.Fast till vad? Våren tror jag. De första späda gröna stråna. 
Där ligger skrivboken. Men idéerna. Till kaffepausen får man skriva lite. Då blir det spännande en liten stund. För jag skriver på en ungdomsroman som är en spökhistoria också.Fast idag mitt i pausen med kaffet och skrivboken fick jag gå ut och jaga en lösspringande gråhund.Hunden jagade upp katterna i ett träd. Där satt de som två tjocka ugglor, och fåren drev hunden så vilt så jag fick fånga in den och ta den till köket. Medan jag sökte ägaren per telefon.Tur det var en snäll jakthund. Nå, fåren ville den kanske tugga lite på. Men inte på mig. 

Mitt snödjup för dagen. 
Nu ska jag dricka te.Kan ni tänka er det!Den här mänskan kan dricka annat än kaffe!Men inte är det ofta. :)
Ha det fint!/ Therese

Tangenter och vovvemys

Hej alla mina fyra läsare!

Hoppas ni har det bra. Hur har ni det med era tangentbord? Funkar alla bokstäver?
För mig börjar de ge upp en efter en. Så man får trycka hårdare, eller två gånger för att få till en bokstav. Just idag är det h som krånglar, och t.
Så när jag nu sitter och skriver över från kollegieblocket då tittar jag ju i blocket och inte på skärmen och sedan när jag ska läsa igenom vad jag har skrivit så är det en enda rappakalja där.
För det fattas ju en massa f, och h och t.
Gormigt, blir det, som vi säger här i trakten.

Just nu funderar jag på om man måste byta laptop då man "nött ut" tangenterna. Eller om man kan pilla bort och fixa till dem lite som man kunde förr. Vet inte om jag vågar prova...
Men medan jag funderar på det kan jag ju alltid kela med min pälsboll i 40-kilos klassen.
Mycket kel blir det.

Ha det fint!
/Therese

Min lilla valp och jag.