Therese Henriksson's Blog, page 24

Är med i Nsd, och läser högt i nättidningen

Lena Tegström från Nsd kom förbi hem till mig i Mockträsk för att prata lite om Bodens kulturstipendium som jag fått och om Korpmåne förstås. Lena tyckte att jag skulle läsa ett stycke högt ur boken medan hon filmade. Så gjorde vi. Jag sitter på kökssoffan och läser ett stycke om snö, kyla och vinter i denna somriga tid som vi har omkring oss.
Inslaget går att se i Nsds nättidning. Men tillhör plustjänsterna. Här är länk till sidan;http://www.nsd.se/nyheter/boden/therese-utsedd-till-arets-kulturstipendiat-10091984.aspx 
Min dotter Lovisa skickade mig den här skärmdumpen från Nsd´s nättidning. Om man är prenumerant eller betalar en krona kan man lyssna till mig då jag läser ett kapitel ur boken. 
Det är lite kul och smått pinsamt att höra sig själv läsa högt.Så mycket som jag älskar att göra det, och så mycket som jag läst för mina egna barn och för barngrupper så kan man ju tycka att jag borde vara lite van. Men att höra sig själv utifrån. Haha! Låter jag så där!? Tänker man.Nåväl har ju aldrig blivit filmad läsandes förut, så det var ju något nytt. Ibland har jag drömt om att få läsa in ljudböcker, bara för att jag tycker att det är så kul att läsa.Tre minuter är klippet i Nsd, ljudet hackar lite och jag läser fel en gång. Men nu har jag åtminstone provat lite grann. :)
Hojta till framåt höstkanten om ni vill att jag ska komma och läsa med er klass eller barngrupp. Jag kommer så gärna! :)

Kulturstipendium!

Förra veckan fick jag veta att jag ska blir årets kulturstipendiat i Boden.
Jag är förstås både glad och hedrad över att ha blivit utvald.
Det här känns som en jättebra morot för mig, att komma vidare i mitt skrivande och en chans att kunna nå ut och göra något bra. Jag brinner verkligen för barns och ungdomars skrivande och läsning, och för Boden och Norrbotten förstås och jag vill gärna hjälpa till och inspirera där jag kan.
Dessutom kanske jag äntligen kan byta ut min dator som både har utnötta tangenter (vissa funkar bara med övertalning) och som börjat stänga ner sig själv då den får lust.
Under kulturnatta ska jag få ta emot priset. Det ska bli riktigt spännande!
För jag är nämligen riktigt ordentligt smygblyg!
(Då jag var yngre var jag jätteblyg och hade värsta scenskräcken.)

http://www.kuriren.nu/nyheter/boden/forfattare-far-bodens-kulturstipendium-8885167.aspx

http://www.boden.se/db/web/external.nsf/news/592337F7F211CB55C1257FD5003DAC84?opendocument



Ha det så bra i denna somriga dag!
/Therese

Jobba, jobba, jobba! Kaffekoppen och utsikten och tre manus som nästan, nästan
är klara. (Två är väldans korta men måste därför bli riktigt bra innan de får åka
på tur till förlag.)

Somrigt

Så här ser det ut just nu i min lilla avkrok av världen. Visst är det fint!och gult!




Ha en skön tisdag!/Therese

Korpigt värre

Det märks att fåglarna har ungar i sina bon nu. Lilla korpfrun är alldeles trasslig i stjärtfjädrarna och gnor dagarna i ända här förbi i jakt på mat. Kastar jag ut en halv smörgås eller något annat är de snart på besök. Först lilla frun, här på bilden, och sedan hennes storståtlige och skygge make. Han gömmer sig gärna bakom en buske. Men glömmer ibland sin jättenäbb, som sticker ut bakom kvistarna. Jag tycker förstås att det är kul att se dem, och de tycker att jag kan vara bra nog, fast bara om jag har något att bjuda på. Annars tycker de att jag kan hålla mig undan. Sitter jag i växthuset och skriver däremot kan de sätta sig i en tallgren ovanför och titta ner på mig.Har ni känt hur oerhört uttittad man kan bli av en fågel?Särskilt en korp. Ibland kan jag svära på att de kan känna på sig vad jag tänker.
Ha det fint så här på nationaldagskvällen
/Therese
Ser du vem som gömmer sig här?

Dagens skrivhörn

Så här skriver jag idag. Om snö och rimfrost. 😊

Mobilt skogskontor med hund

Flyttar ut kontoret.Myggfri tid mellan klockan 10.32 och 14.23...Eller något. :)Jo, myggen har kommit och många fler ska det bli.Passar på i alla fall att njuta när jag kan och får lust och tar med mig jobbet ut.Fast prova att skriva bok med en 40 kilos vovve i långkoppel vid sidan. En som hämtar ett mindre träd som kastpinne. Gnager av hela stammen på fem cm när hon vill leka.Precis som hunden Varga i Korpmåne.Det gjorde hon precis här. Så himla stolt var hon över sitt fynd, och så viftade hon runt med det så jag fick ta betäckning som vanligt. 
Hej! Varför sölar du Matte? Jag vill ju LEEEKAAA!Ha det fint!
/Therese

Samverkansdag för bilderböcker

Idag var jag iväg till Landstingshuset i Luleå för en samverkansdag.http://www.resurscentrumforlitteratur.se/aktuellt-29567518
Det var riktigt kul att träffa illustratörer, författare, biblioteks och förlagsfolk från norr.Alla som ville fick presentera sig och sina projekt, böcker eller förlag. Illustratörer kunde söka författare och vice versa.På bilden ser man sessionssalen och på skärmen en bild från en bok som heter Kälda och älgen. Illustratören Eva Stina syr fast motiven som är collage i papper. Vi fick se ett youtubeklipp där hon visar hur hon gjorde. Jättehäftigt.Kälda och älgen av Regine Nordström och Eva Stina Sandling alltså;http://www.kabusabocker.se/bocker/kalda-och-algen
Under presentationen fick Korpmåne också vara med på ett hörn.
Innan dagens slut enades vi om att vi hade mycket mer att prata om och det blev bestämt att ha ytterligare en träff.
Ha det fint!Therese

Magiska nätter

Nu är de här. De magiska nätterna. Allt ljusare. Igår sken himlen i rosa och precis innan det började regna lämnade jag Eurovisionen och så smög jag ut och gick ner till sjön.Fåglarna småpratade i träd och vass och jag hittade en örnfjäder.Så här års vill jag aldrig gå och lägga mig. Fast det måste man ju förstås.Sådana här stunder är det lätt att tänka att det finns magi omkring oss. Att naturen är besjälad i varje del. Att det finns älvor och småknytt och troll till och med.Aldrig är det lättare att komma upp med iden till en saga än en sådan här kväll.Fast jag hittade på en spökhistoria istället medan jag gick över stenarna där i det tunna regnet.

Ha det fint idag!
Therese

Ett klocktorn

I veckan har man börjat riva en fin gammal byggnad i min hemstad. Gamla Lundagårdsskolan. Av någon anledning hade vi en speciell relation skolan och jag. Vi brukade prata lite med varandra så där riktigt tidiga mornar och sena eftermiddagar då jag öppnade eller stängde på sommarfritids som var inrymt i vindlande del av källaren. Skolan brukade tala om hur det var förr. Knarra lite grand i trapporna, och knaka lite i väggarna och så. Då var det som om jag riktigt såg framför mig hur det hade varit en gång i tiden. Då den var nybyggd och röd med vita knutar. Pampig och stor. Då klocktornet ringde till frukostrast och skoldagen inleddes med Din klara sol på tramporgel. Då katekesen var viktig, och skulle memoreras utantill, och far rodde och mor var rar i läseboken för folkskolan. Då gymnastiklektionerna i den knarrande träsalen på andra våningen var strikta och uppsträckta, och de blå smärtingskorna som smattratde mot golvet så småningom byttes mot sockiplast, och jägarboll. Sedan kom jag och hade gympa med olika skolklasser där, i nio år. Det blev en hel del bollkastande och banbyggande, bus och eskapader och ett och annat disco.Skolan brukade berätta om sorgliga saker också. Om den sortens utsatthet som nog bara finns i skolans värld. Och om roliga. Om lekarna, hopprepen om vårarna, om bubblande skratt och kärlekspirr, och om den där gamla rektorn som hängt sig på vinden och som sedan dess dammat runt och spökat mol allena i korridorerna om nätterna. Fast både jag och alla barn visste förstås att rektorn egentligen var en sådan där vandringssägen.Han finns visst i varenda skola med några år på nacken. Det kanske behövs en gammal rektor som rasslar runt med benknotorna för att piffa upp stämningen under sövande lektioner. För att liksom få igång ungarna igen gråmörka eftermiddagar i oktober.Men nu blir det inget mer. JO, bostadsrätter. Men det är också en helt annan historia.
Ett klocktorn. Det ska tydligen sparas. De fyra urtavlorna har så länge jag kan
minnas visat olika tid. 

Korpar och musöron

Å vad det är skönt att det äntligen grönskar. Det går så fort när det väl börjar. För bara en vecka sedan låg isen kvar på sjön och drivorna idikena. Men nu!Och Korp besöker mig med sin lilla fru då jag tar kaffet vid husknuten.De har bråda tider att samla mat till ungarna.På ledningen sitter en skata.Visst är det stor skillnad på deras storlek. :) Just nu skriver jag inte om Korpar förstås, men eftersom de flyger runt på sina härligt fräsande vingar då jag sitter och smyger med kaffekoppen blir man ju läskad förstås. Att peta in dem på något hörn i det jag håller på med nu också. Jag tror bestämt någon av dem får en liten roll.
 Som statist. :)

32282 ord har jag just nu på den längre av berättelserna jag jobbar med.
Det går långsamt framåt. Fast nu har jag åtminstone hittat ett bra namn. (Tror jag)
Hemligt än så länge.
Målsättningen var att vara klar till skolavslutningen.
Tror ni jag hinner? Det är en bit kvar. 50000 ord gissar jag att det landar på.
Någon mastodonthistoria är det ju inte.

Sedan har jag ju en annan kort liten berättelse att göra under sommaren.
En om kärlek, rimfrost och röda vantar. Bilderna är snart klara.
Men det är en helt annan historia.

Eller vad säger ni? Visst är han något av en sagovarelse?Ha det bäst!/ Therese