Christian Engström's Blog, page 17

Färsk statistik som samtidigt talar för och emot arbetslinjen

Rykande färsk statistik från SCB talar både för och emot arbetslinjen på samma gång

SCB har publicerat en rykande färsk statistiknyhet om hur många vuxna i Sverige som försörjs av bidrag. Det är jätteintressanta siffror när man funderar på hur man kan utforma och räkna hem olika system för garanterad basinkomst.

Men statistiken ger också intressant näring till diskussionen om arbetslinjen. Den övergripande statistiken visar att antalet bidragsförsörjda 20-64 år har sjunkit från ca 1.1 miljoner före 2006, till runt 800.000 idag. Det är en minskning med ca 300.000.

Den som är för arbetslinjen tolkar förstås det här diagrammet som att linjen fungerar, eftersom det är 300.000 färre bidragsförsörjda nu. Jag vet inte i vad mån det stämmer att minskningen beror på arbetslinjen och inte på några andra faktorer. Det skulle vara mycket intressant att höra kommentarer om det.

Men själv tycker jag att den viktigaste observationen är den motsatta, nämligen att arbetslinjen inte fungerar. Efter 8 år av hård arbetslinje är det alltså fortfarande 800.000 människor som inte har något jobb. Finns det någon som tror att det finns 800.000 lediga jobb i Sverige idag?

Om inte, så är det ju uppenbart att det inte går att kräva att alla ska försörja sig på att ha ett jobb. Vi är ju överens om att de inte finns. Varför är det då så viktigt att utsätta de här 800.000 människorna för förnedring och otrygghet?

Men hur man än väljer att resonera om den saken, är i alla fall statistiksidan som nyheten från SCB bygger på ett jätteintressant underlag. Där kan man se hur många som försörjs idag av de olika bidragssystemen. Det är precis den sortens siffror som vi behöver för att kunna föra en konstruktiv diskussion om garanterad basinkomst.

Jag har räknat, och tror att det är helt realistiskt att finansiera garanterad basinkomst för alla. Men det behövs fler som räknar och deltar i debatten.

…………

Uppdatering: Statistik över sysselsättningsgraden från Ekonomifakta som visar att sysselsättningsgraden varit i princip konstant runt 66% sedan 2001. Att färre fått bidrag innebär alltså inte att fler har fått jobb, enligt den statistiken.

Martin Jordö ger intressanta kommentarer och fler länkar i ett Facebookinlägg.

F��rsk statistik som samtidigt talar f��r och emot arbetslinjen

Rykande f��rsk statistik fr��n SCB talar b��de f��r och emot arbetslinjen p�� samma g��ng

SCB har publicerat en rykande f��rsk statistiknyhet om hur m��nga vuxna i Sverige som f��rs��rjs av bidrag. Det ��r j��tteintressanta siffror n��r man funderar p�� hur man kan utforma och r��kna hem olika system f��r garanterad basinkomst.

Men statistiken ger ocks�� intressant n��ring till diskussionen om arbetslinjen. Den ��vergripande statistiken visar att antalet bidragsf��rs��rjda 20-64 ��r har sjunkit fr��n ca 1.1 miljoner f��re 2006, till runt 800.000 idag. Det ��r en minskning med ca 300.000.

Den som ��r f��r arbetslinjen tolkar f��rst��s det h��r diagrammet som att linjen fungerar, eftersom det ��r 300.000 f��rre bidragsf��rs��rjda nu. Jag vet inte i vad m��n det st��mmer att minskningen beror p�� arbetslinjen och inte p�� n��gra andra faktorer. Det skulle vara mycket intressant att h��ra kommentarer om det.

Men sj��lv tycker jag att den viktigaste observationen ��r den motsatta, n��mligen att arbetslinjen inte fungerar. Efter 8 ��r av h��rd arbetslinje ��r det allts�� fortfarande 800.000 m��nniskor som inte har n��got jobb. Finns det n��gon som tror att det finns 800.000 lediga jobb i Sverige idag?

Om inte, s�� ��r det ju uppenbart att det inte g��r att kr��va att alla ska f��rs��rja sig p�� att ha ett jobb. Vi ��r ju ��verens om att de inte finns. Varf��r ��r det d�� s�� viktigt att uts��tta de h��r 800.000 m��nniskorna f��r f��rnedring och otrygghet?

Men hur man ��n v��ljer att resonera om den saken, ��r i alla fall statistiksidan som nyheten fr��n SCB bygger p�� ett j��tteintressant underlag. D��r kan man se hur m��nga som f��rs��rjs idag av de olika bidragssystemen. Det ��r precis den sortens siffror som vi beh��ver f��r att kunna f��ra en konstruktiv diskussion om garanterad basinkomst.

Jag har r��knat, och tror att det ��r helt realistiskt att finansiera garanterad basinkomst f��r alla. Men det beh��vs fler som r��knar och deltar i debatten.

Debattare: “Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt”

Läs min debattare om Miljöpartiets svek i övervakningsfrågan

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Maria Ferm, försvarar sig på Twitter med att säga att ”regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra något”. Jag kritiserar den inställningen i en debattartikel hos Altid.se:

“Riksdagen är folkets främsta företrädare”, står det i grundlagen. Det står inte “riksdagen är regeringens dörrmatta”, och det står heller inte att “riksdagspartier som är med i regeringen är skyldiga att göra det som USA kräver”. Jag hoppas Miljöpartiets väljare kommer påminna sina riksdagsledamöter om det.

Läs min debattare hos Altid.se

……

Läs också Hans Li Engnell på Motpol: MP som dörrmatta

Debattare: ���S�� mycket var allts�� Milj��partiets motst��nd mot mass��vervakningen v��rt���

L��s min debattare om Milj��partiets svek i ��vervakningsfr��gan

I veckan r��stade Milj��partiet nej till att riva upp FRA-lagen. Milj��partiets gruppledare i riksdagen, Maria Ferm, f��rsvarar sig p�� Twitter med att s��ga att ”regeringspartier r��star ej p�� reservationer som uppmanar regeringen att g��ra n��got”. Jag kritiserar den inst��llningen i en debattartikel hos Altid.se:

���Riksdagen ��r folkets fr��msta f��retr��dare���, st��r det i grundlagen. Det st��r inte ���riksdagen ��r regeringens d��rrmatta���, och det st��r heller inte att ���riksdagspartier som ��r med i regeringen ��r skyldiga att g��ra det som USA kr��ver���. Jag hoppas Milj��partiets v��ljare kommer p��minna sina riksdagsledam��ter om det.

L��s min debattare hos Altid.se

……

L��s ocks�� Hans Li Engnell p�� Motpol: MP som d��rrmatta

Miljöpartiet försöker förklara sitt svek om FRA-lagen

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm försöker förklara varför MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen

I veckan röstade Miljöpartiet nej till att riva upp FRA-lagen. Så mycket var alltså Miljöpartiets motstånd mot massövervakningen värt när de väl hamnade i regeringsställning. Nu stödjer de FRA.

Det var en motion från Vänsterpartiet som föreslog att samarbetet mellan FRA och amerikanska spiontjänsten NSA ska granskas av en parlamentarisk utredning, och att FRA-lagen ska rivas upp. Men det röstade Miljöpartiet alltså nej till.



Jag ställde en fråga på Twitter till ett par miljöpartistiska ledamöter som har haft en hög svansföring i integritetsfrågorna och motståndet mot FRA-lagen:

Riksdagen: @Miljopartiet röstade MOT att riva upp #FRA-lagen. Varför gjorde ni det, @CarlSchlyter och @MariaFerm ? http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/03/riksdagen-miljopartiet-rostade-mot-att.html

Nu på morgonen svarade Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm på varför de röstat mot motionen. Jättebra att hon svarade. Men det hon skriver är fullständigt motbjudande:

regeringspartier röstar ej på reservationer som uppmanar regeringen att göra ngt utan vi för diskussionen direkt m regeringen. [länk]

ett tillkännagivande innebär nämligen en uppmaning till regeringen, men vi sitter i regering och påverkar i regering.[länk]

som regeringsparti tar man fram skrivelser, propositioner etc. [länk]

i regeringsförklaringen står att skyddet för den personliga integriteten ska stärkas. Vi jobbar såklart med det. [länk]

detta är inte unikt för integritetsområdet, utan så fungerar regeringspartiers arbete på alla områden. [länk]

@HAX @Engstrom_PP ni verkar inte förstå hur regeringspartier påverkar. Väldigt annorlunda mot Bryssel såklart. [länk]

Maria Ferm har rätt i att jag inte förstår hur man kan gå till val på att skydda integriteten och riva upp FRA-lagen, och sedan, så fort valet är över, rösta emot precis det man gick till val på. Hon har också rätt i att det är väldigt annorlunda mot hur jag och Piratpartiet agerade i Bryssel när vi satt i EU-parlamentet. Då röstade jag i enlighet med vad vi hade gått till val på.

Men Miljöpartiet väljer att göra tvärt om, och väljer att strunta i allt de lovat om FRA i opposition och valrörelser. Ingen enda miljöpartist stödde Vänsterns förslag om att riva upp FRA-lagen.

Fy fan, rent ut sagt.

Om någon väljare får en stark känsla av illamående och politikerförakt när det gäller Miljöpartiet, är det inget att oroa sig för. Det är en fullständigt befogad känsla.

Läs mer hos Hax: Sorglig och enfaldig FRA-debatt i riksdagen

Milj��partiet f��rs��ker f��rklara sitt svek om FRA-lagen

Milj��partiets gruppledare Maria Ferm f��rs��ker f��rklara varf��r MP r��stade nej till att riva upp FRA-lagen

I veckan r��stade Milj��partiet nej till att riva upp FRA-lagen. S�� mycket var allts�� Milj��partiets motst��nd mot mass��vervakningen v��rt n��r de v��l hamnade i regeringsst��llning. Nu st��djer de FRA.

Det var en motion fr��n V��nsterpartiet som f��reslog att samarbetet mellan FRA och amerikanska spiontj��nsten NSA ska granskas av en parlamentarisk utredning, och att FRA-lagen ska rivas upp. Men det r��stade Milj��partiet allts�� nej till.



Jag st��llde en fr��ga p�� Twitter till ett par milj��partistiska ledam��ter som har haft en h��g svansf��ring i integritetsfr��gorna och motst��ndet mot FRA-lagen:

Riksdagen: @Miljopartiet r��stade MOT att riva upp #FRA-lagen. Varf��r gjorde ni det, @CarlSchlyter och @MariaFerm ? http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/03/riksdagen-miljopartiet-rostade-mot-att.html

Nu p�� morgonen svarade Milj��partiets gruppledare Maria Ferm p�� varf��r de r��stat mot motionen. J��ttebra att hon svarade. Men det hon skriver ��r fullst��ndigt motbjudande:

regeringspartier r��star ej p�� reservationer som uppmanar regeringen att g��ra ngt utan vi f��r diskussionen direkt m regeringen. [l��nk]

ett tillk��nnagivande inneb��r n��mligen en uppmaning till regeringen, men vi sitter i regering och p��verkar i regering.[l��nk]

som regeringsparti tar man fram skrivelser, propositioner etc. [l��nk]

i regeringsf��rklaringen st��r att skyddet f��r den personliga integriteten ska st��rkas. Vi jobbar s��klart med det. [l��nk]

detta ��r inte unikt f��r integritetsomr��det, utan s�� fungerar regeringspartiers arbete p�� alla omr��den. [l��nk]

@HAX @Engstrom_PP ni verkar inte f��rst�� hur regeringspartier p��verkar. V��ldigt annorlunda mot Bryssel s��klart. [l��nk]

Maria Ferm har r��tt i att jag inte f��rst��r hur man kan g�� till val p�� att skydda integriteten och riva upp FRA-lagen, och sedan, s�� fort valet ��r ��ver, r��sta emot precis det man gick till val p��. Hon har ocks�� r��tt i att det ��r v��ldigt annorlunda mot hur jag och Piratpartiet agerade i Bryssel n��r vi satt i EU-parlamentet. D�� r��stade jag i enlighet med vad vi hade g��tt till val p��.

Men Milj��partiet v��ljer att g��ra tv��rt om, och v��ljer att strunta i allt de lovat om FRA i opposition och valr��relser. Ingen enda milj��partist st��dde V��nsterns f��rslag om att riva upp FRA-lagen.

Fy fan, rent ut sagt.

Om n��gon v��ljare f��r en stark k��nsla av illam��ende och politikerf��rakt n��r det g��ller Milj��partiet, ��r det inget att oroa sig f��r. Det ��r en fullst��ndigt befogad k��nsla.

L��s mer hos Hax: Sorglig och enfaldig FRA-debatt i riksdagen

Citizen Four illustrerar vad datalagringen gör med källskyddet

När Edward Snowden hade bestämt sig för att blåsa i visselpipan och läcka materialet om USA’s massavlyssning stod han inför ett praktiskt problem. Hur gör man för att i förtroende kontakta en journalist och berätta att allt avlyssnas — när allt avlyssnas?



I den Oscarsvinnande dokumentären Citizen Four skildras problemen som Snowden stod inför. Först gjorde han ett försök att kontakta journalisten Glenn Greenwald direkt, och be honom installera möjligheten att ta emot krypterade mejl. Men eftersom Snowden ju inte kunde berätta varför så länge de kommunicerade okrypterat, blev Greenwald inte tillräckligt intresserad för att göra sig besväret att installera kryptering. Kontaktförsöket rann ut i sanden.

Då bestämde sig Snowden för att istället försöka kontakta dokumentärfilmaren Laura Poitras. Det skulle alltså leda till att hon kom att vinna 2015 års Oscar för bästa dokumentär, men det visste förstås ingen då. Att Snowden valde att försöka kontakta Poitras efter att han misslyckats med första försöket på Greenwald, berodde på två skäl. Dels visste han att hon var politiskt engagerad för friheten på internet och var på rätt sida politiskt, dels hade hon redan möjligheten att ta emot krypterade mejl.

Men det fanns ett problem. Poitras hade visserligen möjlighet att ta emot krypterade mejl som bara hon kunde läsa, men för att kunna skicka sådana mejl behövde Snowden tillgång till hennes publika krypteringsnyckel. Den hade han inte. Och eftersom han visste att den amerikanska spiontjänsten NSA lagrar kopior på allt och kan söka i informationen i efterhand, ville han inte skicka ett okrypterat mejl där han frågade om hennes kryptonyckel. Det skulle ha räckt för att avslöja både honom och Poitras när spiontjänsterna väl blev intresserade.

Datalagringen som pågår i både USA, Europa och resten av världen ställer till mycket stora praktiska svårigheter för visselblåsare som vill kontakta en journalist, och för journalister som vill skydda sina källor. Datalagringen fungerar inte mot terrorism och grov brottslighet har det visat sig.

Men datalagringen fungerar helt perfekt mot journalisters källor.

Datalagringen tuffar hela tiden på i bakgrunden och registrerar de digitala fotspåren för alla, inklusive alla journalister. Så länge det inte står något utöver det vanliga i tidningarna händer ingenting, och säkerhetstjänsterna behöver inte ens titta på övervakningsinformationen som samlas in.

Men så fort en story som bygger på en visselblåsares uppgifter blir publicerad, finns allt data lagrat om säkerhetstjänsterna känner för att efterforska källan. Vem journalisten som står för storyn är framgår av hennes byline. Och i databasen som säkerhetstjänsterna har tillgång till finns uppgifter om alla hon har haft kontakt med de senaste sex månaderna (minst). Om det till exempel finns ett okrypterat mejl där någon frågar om journalistens kryptonyckel, och det några månader senare dyker upp ett scoop som bygger på en visselblåsares uppgifter från just den journalisten, då klarar nog även en ganska slötänkt säkerhetstjänst att lägga ihop ett och ett i efterskott.

Det här är verkligheten för källskyddet i både Sverige och resten av världen idag. Grundlagsskyddet för journalisters källor finns fortfarande kvar i lagboken. Men samtidigt vet både vi, alla journalister och alla tilltänkta visselblåsare att FRA har tillgång det amerikanska söksystemet XKeyscore, som kan söka fram varje journalists alla kontakter med bara en knapptryckning.

Edward Snowden lyckades till sist etablera en säker krypterad kontakt med Laura Poitras, genom att gå via ytterligare en mellanhand som de bägge litade på. Det ledde sedemera till att han fick den kontakt med Glenn Greenwald som han varit ute efter från början, vilket i sin tur ledde till ett hotellrum i Hongkong och den fortsatta rafflande historien som skildras i Citizen Four.

Men även om just Snowden lyckades upprätta kontakt med journalisterna utan att bli avslöjad, var det alltså inte alls någon särskilt lätt operation. Och då ska man hålla i minnet att Snowden själv är NSA-utbildad expert på de globala övervakningssystemen, och att journalisterna han ville ha kontakt med redan hade arbetat med övervakningsfrågor. Ändå var det så pass svårt.

Hur säker kan en vanlig visselblåsare, som inte själv är utbildad på hur massövervakningen fungerar, vara på att han verkligen har tänkt på allt när han tar kontakt med en journalist? Och hur säker kan han i så fall vara på att journalisten är tillräckligt kunnig och noggrann för att lyckas dölja sin källa från de tyvärr ganska allseende säkerhetstjänsterna?

Jag blev väldigt glad när jag hörde att Citizen Four vunnit en Oscar, och jag skickar mina varmaste gratulationer till Laura Poitras och alla andra som varit delaktiga. Och till Snowden själv, förstås.

Nu hoppas jag att den uppmärksamhet filmen får kommer leda till en diskussion om vad som har hänt med det journalistiska källskyddet i massövervakningens tidsålder.

Citizen Four illustrerar vad datalagringen g��r med k��llskyddet

N��r Edward Snowden hade best��mt sig f��r att bl��sa i visselpipan och l��cka materialet om USA’s massavlyssning stod han inf��r ett praktiskt problem. Hur g��r man f��r att i f��rtroende kontakta en journalist och ber��tta att allt avlyssnas — n��r allt avlyssnas?



I den Oscarsvinnande dokument��ren Citizen Four skildras problemen som Snowden stod inf��r. F��rst gjorde han ett f��rs��k att kontakta journalisten Glenn Greenwald direkt, och be honom installera m��jligheten att ta emot krypterade mejl. Men eftersom Snowden ju inte kunde ber��tta varf��r s�� l��nge de kommunicerade okrypterat, blev Greenwald inte tillr��ckligt intresserad f��r att g��ra sig besv��ret att installera kryptering. Kontaktf��rs��ket rann ut i sanden.

D�� best��mde sig Snowden f��r att ist��llet f��rs��ka kontakta dokument��rfilmaren Laura Poitras. Det skulle allts�� leda till att hon kom att vinna 2015 ��rs Oscar f��r b��sta dokument��r, men det visste f��rst��s ingen d��. Att Snowden valde att f��rs��ka kontakta Poitras efter att han misslyckats med f��rsta f��rs��ket p�� Greenwald, berodde p�� tv�� sk��l. Dels visste han att hon var politiskt engagerad f��r friheten p�� internet och var p�� r��tt sida politiskt, dels hade hon redan m��jligheten att ta emot krypterade mejl.

Men det fanns ett problem. Poitras hade visserligen m��jlighet att ta emot krypterade mejl som bara hon kunde l��sa, men f��r att kunna skicka s��dana mejl beh��vde Snowden tillg��ng till hennes publika krypteringsnyckel. Den hade han inte. Och eftersom han visste att den amerikanska spiontj��nsten NSA lagrar kopior p�� allt och kan s��ka i informationen i efterhand, ville han inte skicka ett okrypterat mejl d��r han fr��gade om hennes kryptonyckel. Det skulle ha r��ckt f��r att avsl��ja b��de honom och Poitras n��r spiontj��nsterna v��l blev intresserade.

Datalagringen som p��g��r i b��de USA, Europa och resten av v��rlden st��ller till mycket stora praktiska sv��righeter f��r visselbl��sare som vill kontakta en journalist, och f��r journalister som vill skydda sina k��llor. Datalagringen fungerar inte mot terrorism och grov brottslighet har det visat sig.

Men datalagringen fungerar helt perfekt mot journalisters k��llor.

Datalagringen tuffar hela tiden p�� i bakgrunden och registrerar de digitala fotsp��ren f��r alla, inklusive alla journalister. S�� l��nge det inte st��r n��got ut��ver det vanliga i tidningarna h��nder ingenting, och s��kerhetstj��nsterna beh��ver inte ens titta p�� ��vervakningsinformationen som samlas in.

Men s�� fort en story som bygger p�� en visselbl��sares uppgifter blir publicerad, finns allt data lagrat om s��kerhetstj��nsterna k��nner f��r att efterforska k��llan. Vem journalisten som st��r f��r storyn ��r framg��r av hennes byline. Och i databasen som s��kerhetstj��nsterna har tillg��ng till finns uppgifter om alla hon har haft kontakt med de senaste sex m��naderna (minst). Om det till exempel finns ett okrypterat mejl d��r n��gon fr��gar om journalistens kryptonyckel, och det n��gra m��nader senare dyker upp ett scoop som bygger p�� en visselbl��sares uppgifter fr��n just den journalisten, d�� klarar nog ��ven en ganska sl��t��nkt s��kerhetstj��nst att l��gga ihop ett och ett i efterskott.

Det h��r ��r verkligheten f��r k��llskyddet i b��de Sverige och resten av v��rlden idag. Grundlagsskyddet f��r journalisters k��llor finns fortfarande kvar i lagboken. Men samtidigt vet b��de vi, alla journalister och alla tillt��nkta visselbl��sare att FRA har tillg��ng det amerikanska s��ksystemet XKeyscore, som kan s��ka fram varje journalists alla kontakter med bara en knapptryckning.

Edward Snowden lyckades till sist etablera en s��ker krypterad kontakt med Laura Poitras, genom att g�� via ytterligare en mellanhand som de b��gge litade p��. Det ledde sedemera till att han fick den kontakt med Glenn Greenwald som han varit ute efter fr��n b��rjan, vilket i sin tur ledde till ett hotellrum i Hongkong och den fortsatta rafflande historien som skildras i Citizen Four.

Men ��ven om just Snowden lyckades uppr��tta kontakt med journalisterna utan att bli avsl��jad, var det allts�� inte alls n��gon s��rskilt l��tt operation. Och d�� ska man h��lla i minnet att Snowden sj��lv ��r NSA-utbildad expert p�� de globala ��vervakningssystemen, och att journalisterna han ville ha kontakt med redan hade arbetat med ��vervakningsfr��gor. ��nd�� var det s�� pass sv��rt.

Hur s��ker kan en vanlig visselbl��sare, som inte sj��lv ��r utbildad p�� hur mass��vervakningen fungerar, vara p�� att han verkligen har t��nkt p�� allt n��r han tar kontakt med en journalist? Och hur s��ker kan han i s�� fall vara p�� att journalisten ��r tillr��ckligt kunnig och noggrann f��r att lyckas d��lja sin k��lla fr��n de tyv��rr ganska allseende s��kerhetstj��nsterna?

Jag blev v��ldigt glad n��r jag h��rde att Citizen Four vunnit en Oscar, och jag skickar mina varmaste gratulationer till Laura Poitras och alla andra som varit delaktiga. Och till Snowden sj��lv, f��rst��s.

Nu hoppas jag att den uppm��rksamhet filmen f��r kommer leda till en diskussion om vad som har h��nt med det journalistiska k��llskyddet i mass��vervakningens tids��lder.

Massövervakningen stoppade inte Köpenhamnsdådet heller

Ett fruktansvärt terrorattentat har skett i Köpenhamn. Som vanligt kom det som en fullständig överraskning för de berörda säkerhetstjänsterna. Trots att de lägger miljardbelopp på massövervakning av oss alla. Eller kanske delvis just därför.



Massövervakningen har inte stoppat ett enda terroristangrepp, vare sig i Europa eller in USA. Det är helt enkelt inte effektivt att lägga resurserna på att övervaka miljontals vanliga oskyldiga medborgare, och istället försumma riktigt polisarbete som kanske skulle ha kunnat ge resultat. Men självklart kommer maktens män och kvinnor ändå använda Köpenhamnsdådet som ursäkt för ännu mer massövervakning.

Det är vad som hände efter Parisdådet mot Charlie Hebdo. Trots att massövervakningen uppenbarligen inte lyckades stoppa det dådet heller, tog det bara några dagar för EU’s inrikesministrar att enas om att rätt åtgärd var förstärkt massövervakning och åtgärder för att begränsa yttrandefriheten.

Nu får vi se hur makthavarna väljer att använda Köpenhamnsdådet för att flytta fram positionerna för övervakningssamhället ytterligare. Exakt på vilket område de kommer fokusera sin attack på det öppna samhället är svårt att gissa så här på förhand. Men att attacken kommer komma kan vi nog tyvärr vara alldeles säkra på.

Terrorister kan aldrig avskaffa våra medborgerliga fri- och rättigheter. Det kan bara politiker göra. Och tyvärr är det vad nästan alla politiker från de etablerade partierna håller på med för fullt.

………

Läs också Hax: Vilks, jihadisterna och massövervakningen

Mass��vervakningen stoppade inte K��penhamnsd��det heller

Ett fruktansv��rt terrorattentat har skett i K��penhamn. Som vanligt kom det som en fullst��ndig ��verraskning f��r de ber��rda s��kerhetstj��nsterna. Trots att de l��gger miljardbelopp p�� mass��vervakning av oss alla. Eller kanske delvis just d��rf��r.



Mass��vervakningen har inte stoppat ett enda terroristangrepp, vare sig i Europa eller in USA. Det ��r helt enkelt inte effektivt att l��gga resurserna p�� att ��vervaka miljontals vanliga oskyldiga medborgare, och ist��llet f��rsumma riktigt polisarbete som kanske skulle ha kunnat ge resultat. Men sj��lvklart kommer maktens m��n och kvinnor ��nd�� anv��nda K��penhamnsd��det som urs��kt f��r ��nnu mer mass��vervakning.

Det ��r vad som h��nde efter Parisd��det mot Charlie Hebdo. Trots att mass��vervakningen uppenbarligen inte lyckades stoppa det d��det heller, tog det bara n��gra dagar f��r EU’s inrikesministrar att enas om att r��tt ��tg��rd var f��rst��rkt mass��vervakning och ��tg��rder f��r att begr��nsa yttrandefriheten.

Nu f��r vi se hur makthavarna v��ljer att anv��nda K��penhamnsd��det f��r att flytta fram positionerna f��r ��vervakningssamh��llet ytterligare. Exakt p�� vilket omr��de de kommer fokusera sin attack p�� det ��ppna samh��llet ��r sv��rt att gissa s�� h��r p�� f��rhand. Men att attacken kommer komma kan vi nog tyv��rr vara alldeles s��kra p��.

Terrorister kan aldrig avskaffa v��ra medborgerliga fri- och r��ttigheter. Det kan bara politiker g��ra. Och tyv��rr ��r det vad n��stan alla politiker fr��n de etablerade partierna h��ller p�� med f��r fullt.

………

L��s ocks�� Hax: Vilks, jihadisterna och mass��vervakningen