Erik Granström's Blog, page 6

Glasmannen lyrics

Glasmannen – The Glass Man
Fourth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.
Link to video (soon)

The Glass Man is about a wandering, seemingly immortal wizard with semi-transparent skin. He's been travelling the world under many names since ancient times, founding nations in his ambition to create the beautiful and everlasting, but everything he does inevitably leads to disaster. Shagul from the song Death's End was an apprentice of the Glass Man.

Swedish lyrics
Du steg ur dimmigt hav när boken blev till kött Ditt ord oss branden gav ett hopp ur bilden fött
Vi levde av ditt namn Vi brann med ordens maktVår färd stod utan hamn Vår lust blev all vår jakt
Er aska nu ur min hand Var boning mald till sand Jag driver från land till land förvittrar varje band
Ur varje stad och bymin låga sveder skyn
Volterra stal en evig vårAstrumal, drömmen om ett landOmegon, varje slag han slårGolabag fann sin grav i sand
Allt jag ärallting som jag var aldrig mer en vandring utan kval Det jag såg det jag måste se allt för den mörka drift jag bär som aldrig gör mig lycklig mer igen
Kom led oss i vårt krig Låt egg bli fjäderns fall Ditt liv till svärdet vig Låt döden bli vårt kall
Sug skönhet ur var trälTöm ådror på all kraftTill Laabnes höga väldrick evighetens saft
Längs väg från världens rand vart fotspår står i brand Ur varje stad och by min låga sveder skyn
Må ditt minne äta sina skuggorDu ska till slutet alltid vara ensam med din smärtaP { margin-bottom: 0.21cm; }
P { margin-bottom: 0.21cm; }
English lyrics
You rose from misty sea when the book turned into fleshYour word gave us fire the hope born from an image
We lived by your name We burned from the power of wordsOur journey had no port Our lust was all we craved
Your ash pours from my handEach house is ground to sandI drift, land to landwithering each bond
Out of every city and village my flame scorches the sky
Volterra stole eternal springAstrumal, the dream of a land Omegon, each blow he strikesGolabag found his grave in sand
All I ameverything I wasnever more a painless walkWhat I sawwhat I had to seedue to my dark yearning that never again leaves me satisfied
Come lead us to our warLet steel cut the featherWed your life to the swordLet death be our calling
Suck beauty from each slaveDrain all power from veinsTo the heights of Laabnedrink the sap of eternity
On roads from the worlds rim each footstep is on fireOut of every city and village my flame scorches the sky
May your memory eat its shadowsUntil the end you’ll travel alone with your pain
# # #
The spoken words at the end of the song is a curse laid by the Glass Man on one of the main characters in the novels.P { margin-bottom: 0.21cm; }

Rubicon och Marvel

Herakleitos förgäves letande efter Rubicon
”Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger.” Så hävdade Herakleitos enligt Plutarchos.
Kan man då läsa samma bok två gånger? Knappast, för liksom flodens vatten har mycket flyttats mellan lästillfällena.

Jag anmälde Tom Hollands bok Rubicon på Goodreads 2013 och var då mycket entusiastisk. Fortfarande tycker jag att boken, som handlar om republiken Roms nedgång, är spännande att läsa, men nu anar jag att Holland liksom Plutarchos friserar framställningen en hel del. Fortfarande finner jag Rubicon vara en suverän bok för den som på ett njutbart sätt vill orientera sig i slutfaserna av den romerska republiken, men eftersom jag läst annat sedan dess, så märker jag hur Holland fyller boken med värderande adjektiv, ställningstaganden och uttalanden om huvudpersonernas känslor, karaktär och avsikter som han rimligtvis bara kan spekulera i. Jag lämnade exempel i mitt blogginlägg om hur diktatorn Sulla framställs i två olika böcker.

Jag har två skäl att återvända till Rom och Rubicon. Dels är det en fantastisk berättelse om intriger, förödande felbeslut och svek, dels gör jag efterforskningar inför en ny roman som jag nu tar tag i på allvar.

Efter att ha sett Marvelfilmen ”Infinity wars” så slogs jag av hur lösningen på alla konflikter och problem i Marvels universum till sist alltid handlar om vem som smockar hårdast. Det blir ganska enahanda* även om filmen var oväntat bra och underhållande. Romarriket hamnar förvisso också i våldsamma lösningar allt som oftast, men den fascinerande skillnaden är hur maktkamperna pågår i ett system med givna regler som måste manipuleras. Gaius Julius Caesar ledde sina galliska legioner över Rubicon därför att hans politiska motståndare fått senaten att återkalla hans kommando och beordrat hem honom för att ställa honom inför rätta. Caesar valde då att starta inbördeskriget mot sin gamla kumpan Pompejus som alternativ till personlig ruin och exil. Flera år tidigare hade Caesar kohandlat till sig guvernörskapet över Gallia Cisalpina för att kunna föra erövringskrig norrut och plundra till sig de rikedomar han behövde för att betala stora skulder efter utdelade mutor, väljarvänliga men dyrbara TV-spektakel och arvoden till FaceBook och Cambridge Analytica, allt med målet att bli vald till karriärstjänster.

Hur det går för honom och republiken får ni läsa i nästa roman.


* OK, de flesta slagsmål hos Marvel är tvåhändiga

Döds Ände lyrics

Döds Ände – Death's End
First song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available för preorder at Dimout Production.
Link to video (soon)

Döds Ände is sung by the wizard Shagul, shouting out his defiance towards the gods – ”the storytellers” to him. He refuses to be a character in an already written story and has stolen his name, placing it in a magical book which makes him his own master and invisible to the gods.

Swedish lyrics
Var än jag ärförblir min tanke min I världen härskar jag med egen hågJag lever hellre fri av dy och syra än tjänar gudarna i höga himlar
Jag är han Jag är ingen Jag tar makt över tingen Jag är han skorpionen Jag är utvald till tronen
Mörkerman ses mäktig stånda
gräsligt fram ur gravens grotta
Ve den stad där vaggan stod
Djupen må dess murar sluka
Låt fjättra var min lem i stumman länk om smidd än av den hårdaste demant mitt skratt ska flykta levande ur fängselsom fjädern dansa bort med vårens vind
I boken skriver jag mitt eget liv min hand med tålmod formar var versal Mitt öga slukar rymd från höga berg
Berättarna må kräla i sitt guld De läser mig, men ser mig ändå inte De hör min röst, men ingen styr mitt öde jag äger mod att knyta stolt min näve
Varje man jag är Shagul, bringar aska och tagel
P { margin-bottom: 0.21cm; }
English lyrics
Wherever I am my thoughts remain my own In all the world I rule by my own willI’d rather live free in mud and acid than serve the gods in high heavens
I am he I am nobody I claim power over matter I am he the scorpion I am destined for the throne
The dark man rises with might
horribly from the cave of his tomb
Woe to the city where his cradle stood
May the deep swallow its walls
Let fetter each limb with rigid links Be they forged of unyielding diamond my laughter will still escape alive like a feather in the winds of spring
In the book I write my own life my hand patiently forms each letter Let the spineless serve as slaves My eye tastes the view from above
The storytellers may crawl in gold They read me, but they see me not They hear me, but don’t rule my destiny I proudly dare to clench my fist
All men I am Shagul, bringing ash and whip

# # #
* Red text is a quote from the prophecy Vox Ranzina in the RPGs and novels. It spells doom for the city where Shagul was born.
* Lyrics paragraphs 1,4 and 6 were written in blank verse as a homage to John Milton. Somebody pointed out that Shagul has an agenda similar to Lucifer in Milton's Paradise Lost.
* Döds Ände – Death's End – is a concept from the novel Svavelvinter, where the wizard's disciples seek immortality. It doesn't end well for them.
* The name Shagul means ”scorpion” – this is incidently the scorpion on the Svavelvinter T-shirts and on the spine of the novels.
* ”Demant” is an older spelling of ”diamond” in Swedish. I used the older word to better suit the rythm.

Vanderland lyrics

Vanderland
Second song on Svavelvinter's full-length album Mörkrets tid
Vanderland is sung by those who flee from the polar island Marjura as it is invaded by the undead seen on the album cover.

Swedish lyrics
Vårt liv varnu rinner det med blod ur handenoch sinnen bar de bleka fingrars spår i sandenVi står här, vi väntar på den karga strandenmen sorgen tär de råa, sönderslitna banden
En mörk däld vi följer bort från hemmahärdenMot norrskenets eld och fjärran stränders is går färden
En kall dag vi går i skepp från moderjordenMed vindars tag hörs mörka vågor slå mot bordenEn blek syn, då tystnar alla sorgeordensom havens dyn ur skogen väller döda horden
En tusenårig ledamin vilja fjättrad med eviga bandJag bidar stum i nedanvars smälta sätter mig i brandFör synen böljar ringenJag trälar under mitt ögas tyrannEn väg för all och ingenI dimma elden undan rann
Folk som djurslät som kvur lämnar traktenÖvermakten härjar, jagarDe som klagar flyr från dödenDolda öden väntar vagaSorgesagafä som frände går till ändeRinn i nattenblod som vatten ur min handVanderland
En lång tid på Gjutenheim vi levt, nu är den med Kmorda förbiNu brinner jord, nu smälter världen
P { margin-bottom: 0.21cm; }
English translation

Our life that wasnow pours with blood from our handsOur senses trail pale fingers in the sandWe stand waiting on the barren shoregrief tearing the raw, torn ties
Through a dark valleywe wander from the hearth of homeTowards the burning northern lightsand ice of unknown shores we walk
One cold day by ships we leave our native homeWith every gust of wind dark waves lap against the strakesA paling view, silencing all wailingLike dunes of the sea, the dead come forth
A thousand years of dejectionmy mind bound by eternal tiesI wait muted belowwhere the smelt burns meBefore my eye the ring waversI am slave under the tyrant of my gazeA road for all and no oneMy fire swallowed by the mist
People as beastssmooth and kvurleave the landsMighty powersravage and huntThose who wailflee from deathHidden destiniesvaguely awaitSaga of sorrowbeasts and folkreach their endRun in the nightblood and waterfrom my handWanderland
A long time in Gjutenheimwe lived, now it has passedalong with KmordaEarth is burning, world is melting


Red text is sung by the native humansBlue text is sung by Jagganath, a giant being trapped in the magma under Marjura Black text is a description of what's going onGreen text is sung by the ice giants that leave since the glacier Kmorda is melting
Please ask away if you have any questions!
(Incidently, Vanderland is the title of the fourth book in my fantasy tetralogy. There's a double meaning to the word, but I won't spoil the story.)P { margin-bottom: 0.21cm; }

About Mörkrets tid

Mörkrets tid – Time of Darkness – is a full length album by the Swedish metal band Svavelvinter, music by Christian Älvestam and lyrics by Erik Granström. It will be released in may 2018.

In this blogg all lyrics from the record in Swedish and English will be collected. I will explain what each song is about, one at a time for those interested.

Songs in the album
Döds ände – Death's end
Vanderland – Wanderland
De åldriga ödlornas ed – Oath of the ancient wyrms
Glasmannen – The glass man
Shum Shaula
Den gudomliga väven – The divine tapestry
Ishjärta – Heart of Ice
Mörkrets tid – Time of darkness

The setting
The setting in the album was created a long time ago for a series of Swedish role playing game (RPG) adventures and novels written by Erik Granström. Christian played the RPG as a kid and picked up the name Svavelvinter, which is the title of the first RPG adventure as well as the first novel in the series. The renaissance fantasy land Trachoria invades the polar island Marjura to gain control of it's sulphur marshes, setting in motion all kinds of bad things.

All the songs on Mörkrets tid are set on Marjura, picturing scenes, creatures and moods from the novels, while the next Svavelvinter album probably will move to Trachoria proper.

Mörkrets tid är här

Här är omslaget till metalbandet Svavelvinters andra album Mörkrets tid med motiv från Marjura och Trakorien. Christian Älvestam har gjort musiken och undertecknad skrivit texterna till alla åtta låtarna på skivan. Christian har precis sjungit klar alla skönsångspartier med bättre utrustning och ska nu köra partierna med growl. Under februari blir det mixning och mastering i Skövde och sedan hoppas vi kunna trycka upp CD-plattor för försäljning framåt april. Vi kommer eventuellt att köra en separat kickstarter för vinylversion senare.

Illustrationen med crurerna som vaknar ur sin mosse är gjord av Pär Olofsson och Seiya Ogino kommer att fixa layouten från Australien tillsammans med Christian.

Barmhärtighet i Vond

”Desire of the Endless” av Khrymson-Taibhsean på Deviantart
Här kommer ett utdrag ur novellen Barmhärtighet i Vond (eng. Mercy in Vond) som jag just skriver på till Fria ligans rollspel ”Forbidden Lands”. Demonen Merigall är inspirerad av figuren Desire of the Endless i Neil Gaimans Sandman, och är liksom denne/a en vacker könlös varelse. Texten är ännu inte slutredigerad.

P { margin-bottom: 0.21cm; }
”Merigall sträckte ut armen i mörkret, men bäddens andra halva låg tom. Rostbröderna måste ha fört bort sängkamraten minst någon timme tidigare eftersom lakanen mötte fingrarna svalfuktigt döda. Ynglingen kunde varken ha gjort motstånd eller försökt väcka Merigall, antagligen för att prästerna viskat hur varje ohörsamhet skulle dra straff till hans hemby. Rostbröderna fruktade Merigall, men än mer fruktade de hungrige Krasylla, till vilken pojken nu förts för ett sista möte.Demonen steg upp för att korrigera sitt ansikte i en liten silverspegel. Dragen hade flutit ut såsom de brukade göra under tung sömn, men Merigall stramade dem viljemässigt till sedvanlig skönhet, valde för dagen ett strikt och mörkt, könlöst anlete över färgfria kläder som passade humöret. Ögonen förblev som alltid kattgula.
Utanför sovgemakets kvalm låg fästet Vonds kalla stenkorridorer öde. Ingen vågade hålla vakt utanför Merigalls kammare och ingen vakt behövdes heller. Demonen hade intagit dvärgfurstens tidigare kvarter högt på bergssluttningen för eget bruk sedan människokungen Algavard erövrat Vond trehundrafemtio år tidigare och sedan lämnat trakten för att marschera mot nya krig. Kromberdvärgarnas klanmärke fanns ännu inhugget i varje dörr, men saknade sedan länge innebörd.
Nattvararens dimma bäddade fortfarande in den stigande solen. Dagen lovade ändå skärpa vad gällde såväl kyla som utblick och vackra vyer mot Hargas förbrända dalmarker öppnade sig för ögat där demonen gick. Passagen utför berget löpte längs balustraden över en av gudinnan Hemes plågoplatser. Några präster utstyrda i rostiga masker över ockradraperade kåpor bugade tyst när Merigall passerade, men demonen kände inte igen dem bakom järnet och besvarade heller inte deras hälsning. En blick ner mot innergården berättade att kyrkans offerfångar var på upphällningen, för en ensam gamling stod fjättrad vid pålarna, mager som en gallget. Kanske var han redan död, reagerade inte alls när vitmålade dödsskuggor i sin dans drog blodsränder med klorna över hans eländiga kropp. Den förvridna trästam som representerade gudinnan Heme såg också mest uttråkad ut.
De enda dörrarna in till Krasyllas kammare var satta i roterande trummor med fördröjningsmekanism. Den som knuffades eller valde att själv gå in blev kvar under flera minuter, ögonblick som tillhörde Krasylla och lät honom förfara med gästerna såsom han önskade. Merigall tvekade emellertid inte utan pressade dörren framför sig och hörde sedan droppande kvicksilver börja mäta ut audienstiden inifrån väggen. Salen var varm och stinkande som en slaktplats i jämförelse med den kalla, rena luften utanför. Rummet var rymligt, men upptogs likväl till hälften av Krasyllas utflutna massa. Merigall såg genast sina föraningar bekräftas, ty den kropp som förfarna fingrar smekt bara timmar tidigare satt till hälften inbäddad i Krasylla, vars stora, kloförsedda hand kramade bålen, varken kärleksfullt eller för att hålla den på plats, utan som när mjölkerskan kramar kons spene för att tömma den på innehåll.”

Kristalltjuren som poddspel

Äntligen dags igen!

Vi spelar rollspel återvänder till Trakorien för att ta sig an Kristalltjuren. Följ Francus Gyllenhane och hans statister i Bythos!

Francus! Vad gör du vid mitt tangentbord?

Ravland kickstartar

Alldeles nyss öppnade kickstartern för Fria Ligans spel ”Forbidden Lands”. Jag har arbetat en hel med spelet under våren och sommaren: hittat på settingen liksom alla platser och personer, skrivit världshistorien och hittills konstruerat nio äventyrsplatser. Spelet kommer att tryckas i en svensk och en engelsk version. Den svenska arbetstiteln är för närvarande ”Ärans väg”.

Det har varit väldigt spännande att, åtminstone tillfälligt, lämna Trakorien och hitta på något helt nytt och annorlunda. Utgångspunkten har varit Nisse Gullikssons teckningar från 1980-talets klassiska utgåvor av Drakar och Demoner. Idén till spelet uppstod som en spinoff till konstboken med Nisses teckningar, och de som backade boken kommer därmed gratis att få spelet som pdf. Denna kickstarter handlar om en tryckt utgåva i kartong med inbundna regelböcker!



Orch av Nisse Gulliksson
Det var alltså givet att spelmiljön förutom människor skulle innehålla orcher, alver, dvärgar, levande döda, mytiska bestar etc, men ambitionen var att göra något nytt av dem utan att för den skull gå för långt ifrån det förväntade. Själv tycker jag att det fungerat mycket bra, att hotande spretighet och klichéer istället känns som en fräsch helhet. Exempelvis inspirerades jag av Nisses flinande, kaxiga bild av en rese och gjorde resarna till anarkistiska järnåldershårdrockare med ett säreget ursprung som avslöjas i spelet.

En annan förutsättning var att spelet skulle vara så öppet som möjligt och därför är alla äventyrsplatser fristående, samtidigt som de kan knytas samman till en kampanj om spelbordet så önskar. Min ambition har varit att varje plats ska innehålla bakomliggande, dolda konflikter, där spelarna kan välja sida. De bestämmer vad de vill göra och hur, ofta i konkurrens med andra.

Slavhandlarnas by Korpehåla / Ravenhole, ritad av Niklas Brandt
Ytterligare en förutsättning var att spelarna inte ska behöva plugga in världen på förhand utan kunna grabba en äventyrsplats och sätta igång utan stora förberedelser. Lösningen blev här att världen (egentligen ett landområde stort som mellansverige, där eventuella expansioner kommer att kartlägga grannländer) legat under en mystisk blodsdimma under de senaste tvåhundra åren. Möjligheten att resa har varit mycket begränsad, men nu har dimman oförklarligt (?) lyfts.

Äventyrarna kommer alltså att upptäcka världen parallellt med spelarna. Ravlands bakomliggande, tolvhundraåriga historia som lett till dagens situation kommer att framgå bit för bit under äventyrandet, liksom de kvarstående problemen, att angripa för den som känner sig så hågad.

Jag ser verkligen fram emot spelets lansering. Grunden känns solid även om mycket detaljer och krydda ska till under tiden fram till publicering.

Spelet ska släppas i juni 2018, samtidigt i engelsk och svensk version.

Simulacrum

Yul Brynner
Anthony Hopkins är en mycket skicklig skådespelare. Vi har alla sett honom.
Eller har vi det? Jag har personligen aldrig sett Anthony Hopkins, utan bara färgmönster på skärm och papper som jag förmodar sammanfaller med det jag skulle se om jag verkligen mötte honom. På samma sätt har jag inte hört hans röst utan bara elektroniska inspelningar som jag antar representerar hans verkliga röst även om ljudet säkert har lagts tillrätta.
Kanske är han en konstruktion, vad vet jag?

Senast såg jag (förmodligen) Anthony Hopkins i TV-serien ”Westworld”, vars första säsong jag avslutade igår. Serien, liksom boken och filmen, handlar om en westernmiljö befolkad av konstgjorda människor. Dit åker rika för att bete sig som svin utan efterräkningar. Liksom filmerna ”Blade Runner” och ”Ex Machina” och den svenska TV-serien ”Äkta människor” handlar Westworld om skillnaden mellan människor och nästan mänskliga maskiner – frågeställningar som blir alltmer akuta.

En intressant fråga i sammanhanget är var gränsen går bortom vilken avbilden – simulacrum – kan accepteras som original. Mer specifikt: när ska intelligenta maskiner behandlas som medvetna individer och vilka rättigheter ska de då ges? Vissa skulle kanske säga att en maskin aldrig kan utveckla mänskligt medvetande, men serien Westworld, liksom mer seriösa tänkare, menar att det spelar ingen roll. Det räcker med att något simuleras som inte längre kan skiljas från medvetande.

Film i sig har uppenbarligen redan passerat gränsen för accepterat simulacrum eftersom vi anser oss ha sett och hört Anthony Hopkins trots att vi egentligen bara har sett och hört hans avbild. Intressant nog förekommer Anthony Hopkins i ungdomlig upplaga i Westworld. Vi förstår visserligen – än så länge – att det rör sig om en datorsimulerad version, men accepterar den ändå eftersom den visar stora likheter med ett original vilket vi heller aldrig sett. På samma sätt hade Peter Cushing en ganska stor roll i senaste Star Wars-filmen trots att han varit död sedan 1994.

Westworld har viktiga saker att säga om förhållandet mellan äkta och konstgjorda människor.
Eller har den det? Jag tycker mig på senare år ha sett simuleringskonsten utvidgas även till tankegods – det kan röra politik, debatt, kultur eller förmenta djupsinnigheter på det hela taget, där det viktiga inte är att autentiska visdomar sägs utan att något vist förefaller sägas. Låter något klokt och plausibelt så kan det ofta uppfattas som klokt och plausibelt. Detsamma gäller val av ämne: en film, pjäs eller artikel kan handla om exempelvis invandring, HTBQ, medicinsk forskning eller andra brännande frågor utan att för den skull tillföra något vettigt till ämnet.

HBO, Netflix och liknande producenter av TV-serier har på senare år blivit mycket bra på att producera förment känslomässigt och intellektuellt djup. Både Westworld och True Detective tycker jag är fantastiska produktioner med skarp dialog och suveränt skådespeleri, men i båda fallen har jag funderat över vad det hela tankemässigt mynnade ut i och mest sett en suffle. Ett användbart verktyg för att skilja det kloka från det förment kloka är att beakta upphovsmännens intresse. Politiker vill att vi ska rösta på dem och HBO att vi ska titta så att de kan tjäna pengar, medan exempelvis Wittgenstein brann för det han gjorde och dessutom är död så att han inte längre har några intressen alls att försvara, liksom Hannah Arendt brann för sin kontroversiella syn på nazismen som banalitet trots att den var mycket impopulär bland hennes egna.

Kanske är det med simulerade visdomar som med de datoranimerade versionerna av Anthony Hopkins och Peter Cushing – att de ännu inte riktigt håller måttet rent tekniskt? Man kan bäva för dagen när artificiella intelligenser simulerar klokskap som inte längre kan skiljas från äkta vara, fast å andra sidan kommer vi den dagen definitionsmässigt inte att märka något.