Simona Ahrnstedt's Blog, page 12

Read-A-Romance-Month RARM2016

I år är jag stolt (alltså väldigt, väldigt stolt) medverkande i ett årligt återkommande event som kallas för Read-A-Romance-Month.

Det är en händelse som syftar till att lyfta fram läsglädjen och romance-genren.

Varje dag under hela Augusti är det tre olika författare som skriver.

Vi har fått samma tema och samma frågor att förhålla oss till och naturligtvis är resultatet helt olika.

Mitt datum är 13/8.

Det är så fint det här.

Jag tror att en anledning till att romance-communityt överlag är så TREVLIGT att befinna sig i är att vi som genuint älskar genren är vana vid att utstå så oerhört mycket skit och fördomar att det skapar ett community med mycket värme. Såklart att allt inte är friktionsfritt, men det finns en respekt för genren, böckerna och dess utövare som är som balsam på en svensk romance-författares själ.

HerreGUD så mycket smörja jag fått höra genom åren.

Fattar inte att jag inte blivit cynisk och bitter, haha.

Anyway.

Read-A-Romance-Month.

Christina Lauren och Joanna Bourne startade igång den 1/8.

Jag delar dag med Caroline Linden bland annat.

Kresley Cole är en av de som avslutar.

Sa jag att jag är sjukt stolt?

Ännu en fantastisk romance-dag i Karlsborg!

Igår hade vi en lång och intensiv dag.

Skrivande, samtal och promenader varvades med gudomlig fika och besök i bokhandel. Och god mat, FÖRSTÅS.

Nu på morgonen sitter vi och skriver, sedan blir det en sista gemensam lunch och sen hemfärd.

Vi har hunnit avhandla bokbranschen, konflikt i contemporary romance, releasefester, vikten av hur hjältinnan ser ut, favorit-konflikter, sexscener och en massa, massa annat.

Herregud.

Jag har fått så mycket inspiration och energi av den här skrivresan. Så GLAD att vi gjorde det här.

Woohoo!

Skrivstuga med vattnet utanför.

Johanna och Sofia samtalar.

Utsikt från mitt rum.

Promenad genom idyllisk miljö. Det var så otroligt vackert.

Hela gänget (ber om ursäkt för den usla fotografen)

Vi hälsade på hästar som gick i fantastiska hagar. Det här är Tor.

Och det här är Rambo.

Vi bjöds på GUDOMLIG fika. Alltså, allt detta är hembakat och det var lätt den godaste fika jag ätit i hela mitt liv.

Så SJUKT gott. Kok-kaffe, var har du varit hela mitt liv? Och bakelsen. Jag dog nästan.

Sen åkte vi till Karlsborg och besökte bokhandeln. De gillade Åsa. Mig hade de aldrig hört talas om, haha.

Och sen åt vi middag på Kanalhotellet och det var som att stiga in i en annan tid. Så vackert. Jag åt lax.

Och sen roffade vi i oss hallon-parfait. Och sen gick jag till rummet och panik-skrev en grej åt USA. Fantastisk dag.

Skrivdag i Karlsborg

Godmorgon!

Idag skriver vårt lilla romance-nätverk för fullt i Karlsborg.

Vi sitter på Idas Brygga, bredvid Göta Kanal och jobbar.

Sen blir det utflykt och inspiration, sen mer skriva och sen middag här.

De hade en ljuvlig salong dit jag tänkte gå lite tidigare och drömma mig bort.

Det är blåsigt men väldigt lugnt och friskt.

Skrivresa till Karlsborg!

Johanna och jag on the road – på väg mot Karlsborg.

Mellis på väg.

Hemma hos Lina – hemgjord hallonsaft på altanen.

Sen åt vi lunch mitt ute i skogen – Tivedens mat. Så mumsigt.

Så sagolikt vackert här. Vättern i bakgrunden.

Mitt rum. Schyst utsikt.

Middag på Idas brygga. Nu ligger jag i sängen och äter godis och kollar på TV.

Bra dag i två olika förorter

Igår åkte jag en sväng till en annan förort – hem till Åsa.

Vi åt lunch, satt på hennes LJUVLIGA balkong och pratade mycket om kläder och livet.

Så very trevligt.

Idag ska jag på en spännande utflykt.

Katterna har lyx-kattvakt och min roadtrip kan ni följa på instagram.

Jo, och så har jag köpt en klänning.

Den är så FIN.

Så himla härligt på Åsas balkong.

Mumsig lunch.

Hej hej.

Finkaffe – GOTT.

[image error]

Min nya klänning. Den ser svindyr ut, men det var den inte. Och jag blev sjukt snygg i den.

SBTB-podden

Jag måste fråga.

Lyssnar ni på SBTB-podden?

Emellanåt är den så SJUKT bra.

Såna pärlor och guldkorn, så mycket bra info, inte minst för en inbiten romance-älskare.

De är så fruktansvärt kunniga och pålästa och seriösa.

Älskar det.

Älskar hur de tar genren på allvar, hur de har oceaner av kunskap att ösa ur, hur jag lär mig nåt även om jag bara lyssnar i 10 minuter.

SBTB KAN ju verkligen genren – har mött storheterna, har varit på konferenserna och begriper sig på hela den enorma industrin.

Jag tycker det är så otroligt roligt att lyssna, att känna att jag LÄR mig nåt, samtidigt som jag blir underhållen.

Jag gillar intervjuerna, är nog mer förtjust i det podd-formatet, när man får höra olika människor prata.

Boken de pratar om. Love on my mind, av Tracey Livesay, i senaste avsnittet verkar intressant också, inte minst pga att författaren förefaller så oerhört sympatisk.

Det här avsnittet – kan det bli intressantare? Va?

Undrar hur många svenska lyssnare de har? Jag vet att de har ungefär 400 000 läsare i månaden. Mindboggling, jag vet. Bok-bloggar i USA har en helt annan reell betydelse än i Sverige, de är riktiga maktfaktorer.

För övrigt har jag träffat två av kvinnorna bakom SBTB-sajten.

Visst är det ändå LITE coolt?

Boken de diskuterar

När jag mötte Sarah Wendell på RWA 2015

När jag åt middag med Redheaded girl.

Cover reveal – FALLING (UK edition)

Kolla vad fint!

Älskar texten också,

Min fina bok som jag har så starka känslor för.

The second novel in the High Stakes series from Sweden’s Queen of Romance Simona Ahrnstedt.

Alexander de la Grip is known in the tabloids and gossip blogs as a rich, decadent jet-setting playboy who spends most of his days recovering from the night before. With a string of beautiful conquests, he seems to care about nothing and no one.

Isobel Sørensen has treated patients in refugee camps and war zones, and is about to depart Sweden for a pediatric hospital in Chad. Devoted to her humanitarian work, she cares almost too deeply. Especially when she learns that Alexander is withholding desperately needed funds from her aid foundation.

Is it because she’s the only woman who ever told him to go to hell?

As the two push each other’s boundaries to the breaking point, the truth turns out to be much more complicated.

Pain, love, trust, betrayal. Which will triumph when safety is nothing but an empty word?

Out October 6th

Fredag, frissa och flit.

Medan mina jetlaggade barn sov så åkte jag till frissan.

Nu är de väckta och ska snart äta brunch innan de åker till sin pappa.

Då ska jag 1) leta vidare efter kläder/skor och 2) jobba med FALLING.

Jag ska kanske lacka naglarna också.

Och titta lite på Castle.

Jamennihör – ofattbart glamoröst och händelserikt.

Idag tror jag för övrigt att PIATKUS offentliggör sitt omslag till FALLING (alltså UK-versionen), men jag måste vänta tills de gjort sin cover reveal.

Återkommer så snart jag kan.

I USA kommer FALLING (alltså En enda hemlighet) se helt annorlunda ut – det är verkligen så himla roligt att få vara med om alla dess olika omslag.

Då så. Onward.

Före

Efter (och nej, jag har inte bytt om till nattlinne, det är en mys-tröja som är lite – enum – sladdrig.)

Griffins med barnen!

Idag tog jag med mina fina ungar på Griffins.

Det var så himla lyckat. Vi skrattade, pratade om Pokemon och film och hade det så mysigt.

Jag har så fina barn, de är så snälla, både mot varandra och mot mig. Är stolt över dem.

Fanta och cola – på flaska. Det blir verkligen EXTRA gott.

Sextonåringen ville prova hummer.

Fjortonåringen var mycket nöjd med burgaren. Och pommesen.

Jag åt löjrom. Och rester. Blev proppmätt. Ovanligt trevlig kväll.

Tarzan – min åsikt

Så, Trude och jag såg Tarzan igår.

Om jag inte hade läst den här magnifika recensionen skulle jag nog inte kommit på tanken att se den. Och den har fått usla recensioner, så man kan lugnt säga att mina förväntningar var lågt ställda.

Men vet ni vad?

Den var inte alls så dålig.

Jag tycker de har gjort ett bra jobb med att modernisera berättelsen.

Jag läste Tarzan som barn, jag har sett många matinéer och jag tyckte den hade exakt den känslan; som en gammaldags matinéfilm.

Inget blod. Inget överdrivet våld. Otroliga – alltså helt FANTASTISKA djungel-scener. Lianer och natur och djur, jag tyckte det var riktigt coolt.

Jane får vara stark och tuff och jämbördig. Jag tycker den har fått oförtjänt dåligt rykte. Det är en klassisk äventyrsfilm. Mina tonåringar tycker de är för coola för den, men hade de varit typ 10-13 år tror jag de hade ÄLSKAT den.

Och Alexander Skarsgård är definitivt värd biljettpriset.

Bra familjefilm, är min åsikt.

Eller helt okej film att se med tjej-gänget.

Och Trude och jag hade så TREVLIGT.

Vi var i VIP-salongen, satt skönt, såg bra, åt godis, lite mat.

MEN. Tarzan klarar inte Bechdel-testet. Det är synd. Och dåligt.

Nästa vecka ska jag se Ghostbusters med min sextonåring.

En film som klarar alla måttstockar.

Som inte skämtar om och skammar fetma. En film där kvinnor äter utan att det kommenteras.

Fatta hur lågt ställda förväntningar man har som kvinna på en film när det anses som stort.

Och fatta vilket HAT Ghostbusters drabbats av – man har alltså saboterat filmen på alla vis, bara för att det är kvinnor i huvudrollerna, man har försökt sänka betyg, saboterat visningar. Helt galet. Att se Ghostbusters blir därmed en viktig feministisk handling.

Har ni nån film ni vill se?

Eller nån som ni har sett och gillat?

Hittat på Twitter.