Simona Ahrnstedt's Blog, page 14

Jobb och jobb

När jag kollar i min kalender så ser jag att jag har jobbat helt galet mycket hela det här året.

Alla dagar och långa dagar.

Det är roligt.

Men jag längtar efter att komma hemifrån idag.

Solen skiner och det är sommar.

Så vad passar bättre än att åka till ett svalt köpcentrum, mohahaha.

Ska kolla på skor, tror jag.

(Får se, ibland orkar jag inte gå i affärer, blir bara trött och åker hem).

Först ska jag jobba lite dock.

Isobel ska just till sömmerskan och prova en klänning.

Ett av mina favvo-kapitel.

(Har jag berättat om researchen jag gjorde till det kapitlet? Jag lärde känna en sömmerska som skräddarsyr helt fantastiska plagg. Även till En enda risk har jag intervjuat henne.)

Alex och Isobel.

Lugn tisdag i juli

Godmorgon.

Det är så tyst i min förort. Byggarbetarna tycks ha semester – pris ske Gud. Och ingen granne har renoverat på flera dagar. Det är så skönt, så lugnt.

Juli är nog en av de mest vemodiga månaderna för mig.

Vet inte riktigt varför.

Jag är inte ledsen, men lite, tja, vemodig.

Men bara ibland. Mest är jag rätt glad. Jag jobbar med FALLING (En enda hemlighet). Alltså, det är så sjukt kul att få dyka ner i den texten igen. Att få vrida och vända på översättarens varje ord, byta ut, förtydliga, fundera.

Jag har tät kontakt med min amerikanske förläggare och tycker att jag lär mig saker hela tiden.

Jag är fri att lägga till ett förtydligande, ändra en ordföljd, använda mina favoritord på engelska. Riktigt, riktigt roligt. Och hur bra översättare man än har så hittar man alltid något som blivit tokigt. Det gäller att inte tänka på det för mycket, för boken är ju översatt till rätt många språk som jag inte har någon koll på.

Som sagt, superkul.

Idag ska det vara fint väder.

Kanske jag borde komma ut. Kanske.

Vad gör ni?

Längtar ni efter nåt?

(P.s har ni upptäckt förkokt kronärtskocka? Jag har köpt det på Ica. 15:- och helt ljuvligt gott, med smör och flingsalt. Mon dieu.)

En enda risk – Specialutgåva

Nu kan jag berätta en rolig grej.

Förlaget har beslutat att ge ut en specialutgåva av En enda risk.

Samma dag som En enda risk med originalomslaget släpps så släpps även en utgåva med ett unikt (och otroligt fint) omslag av illustratören Malin Rosenqvist samt ett efterord av journalisten Maria G Francke.

Jag är så himla glad och stolt över detta.

Baksidestexten:

Ambra Vinter är journalist på Sveriges största kvällstidning. Knivskarp, kaxig och idealistisk. Dagarna före jul skickas hon ut på ett jobb som ingen annan vill ha. Till kylan, snön och det eviga mörkret i Kiruna. En stad som väcker upp plågsamma minnen från hennes förflutna.

Tom Lexington är före detta elitsoldat. Efter att ha överlevt en helikopterkrasch och fångenskap har han isolerat sig i skogen i Norrbotten. Traumatiserad och sviken har han bara ett mål: att vinna tillbaka kvinnan han förlorat till en annan.

Slumpen för två sårade personer i varandras väg. Medan Ambra arbetar med att slutföra sitt uppdrag och Tom försöker finna en mening med tillvaron, uppstår en oväntad attraktion. Mot en fond av polarnätter och norrsken ställs frågan på sin spets: kan man älska någon som man inte litar på?

Min fina, fina bok.

22/8 ska den släppas.

Specialutgåvan

Originalutgåvan

Idag måste jag inget

INGET.

Så jäkla skönt.

Måste inte handla, inte åka nånstans.

Jag sitter och jobbar med FALLING, som En enda hemlighet kommer att heta på engelska.

Men det räknas inte som ett måste för det är så KUL.

Jag tycker bara att det är så skönt att jag inte måste åka nånstans.

Att jag sitter vid datorn, dricker te, lyssnar på musik och pillar med min älskade bok. Katterna dåsar i solen och huset är välsignat tyst.

Alltså. Jag hör fåglarna. Kors. I. Taket.

Mina barn har det toppen i Canada och jag är så glad för det, att de får en riktig semester-resa. Nästa år hoppas jag att jag kanske har råd att bjuda dem.

Ikväll ska jag äta knäcke med tonfisk.

Har fått dille på två saker: potatis och knäckebröd. Och körsbär (så, tre saker).

Då så.

Söndag. Tystnad. Fullt i kylen. Redigering.

Let´s rock ´n roll.

Takterrass och Griffins

Igår mötte jag upp Sandra, Åsa, Pam och Ulrika för en liten drink på Stockholms nyaste takterrass på Scandic Continental och sedan middag på Griffins.

Jag körde bil, så det blev en enda jättesvag drink (jag ska ju inte dricka under sommaren, har jag bestämt men jag har gjort två ytterst små avsteg.)

Vi hade en oerhört trevlig kväll med god mat och fina samtal.

Och så mitt i nåddes vi av nyheten om kuppförsöket i Turkiet. Det var helt surrealistiskt.

Idag följer jag nyheterna och försöker sätta mig in i situationen.

Färgglada drinkar

På takterrassen på nya Scandic Continental

Pamela och Åsa

Löjromstacos på Griffins

Röding. Sjukt gott.

Jag fick mejl från USA och RWA16. Titta – där ligger min bok!

Nice 14:e juli 2016

Jag vaknade inatt och hade fått sms från ett av mina barn i Canada. Tidsskillnaden är 9 timmar så många av messen kommer på natten. Vi ”pratade” lite och sen hade jag svårt att somna om.

Fick en flash just när jag skulle släcka och såg att det hänt nåt i Nice.

Och sen låg jag vaken länge.

Så fruktansvärt. Så meningslöst.

Alla dessa dåd världen över. Alla dessa fasor.

Det gör mig ledsen. Mina tankar till människorna och mänskligheten.

För övrigt så har jag helt tappat respekten för Jesper Parnevik. Usch. Orkar inte med såna män.

Just nu pågår RWA2016

i San Diego.

Det är alltså ett år sedan mitt makalösa äventyr i New York.

Det var bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.

En dröm jag uppfyllde som fick både guld- och silverkant av att jag hade blivit med både tyskt och amerikanskt förlag.

Jag träffade så många av mina idoler.

Upplevde så mycket. Det är som inristat för alltid. Jag får ofta frågan om jag ska vara med igen, och det ska jag väl, nån gång, antar jag, men en liten del av mig tänker att det aldrig kan bli sådär magiskt igen och jag vill egentligen behålla den känslan, inte lägga något annat över.

Här med Alisha Rai

Med Sarah MacLean

Med Joanna Bourne

Elizabeth Hoyt och jag

Med Kresley Cole

Tessa Dare och jag

Med Kristan Higgins

Jag och Julia Quinn

Eloisa James och jag

Utsikt från mitt rum. Vilken resa jag hade, 2015. Kommer aldrig glömma den.

Goodbye post-its

Det är en så speciell känsla att avsluta en bok.

Vemodigt, skönt och obegripligt.

Fattar verkligen inte att det blev klart.

Är så glad att jag har bloggen och min skrivdagbok att gå tillbaka i.

Annars skulle jag inte fatta hur det gick till.

Brukar göra en sammanfattning av processen också, i min skrivdagbok, så jag har koll på hur lång tid de olika momenten har tagit.

Idag har jag gjort alla mina företags-papper medan jag lyssnade på två sommarprat.

Jag har gosat med katterna, fått bilder på barnen från Canada (de verkar ha det toppen), grejat med Skatteverkssaker och tagit ner mina post-it-lappar.

Åh, det är så vemodigt att ta ner dem. Förut slängde jag dem, men nu har jag lärt mig att det är väldigt bra att spara dem, tex när jag får frågor från utlandet vid översättningarna är det jättebra att ha dem att tillgå. Så det får bli dagens tips – spara all dokumentation om tidsförlopp och sådant.

Jag har några absoluta måste-grejer kvar.

Jag måste även handla. Är dödstrött på knäckebröd. Vill ha hallon, melon och paj med spenat och feta.

Men först ska jag 1) promenera 2) duscha.

Hur har ni det idag?

Vädret hos mig är mulet och lite dovt. Jag gillar det men jag antar att folk vill ha mer sommar-aktigt väder än så här.

Jag kollade på Mitt kök på fyran imorse. Fy sjutton vad gott det här såg ut.

Hela boken på mina köksluckor.

Tejpar in och sparar i min ”En enda risk”- pärm, där jag har artiklar, kartor och foton.

Detta funkar nog bäst om man har fula köksluckor, för de blir lite, lite förstörda.

Vemodet. Hejdå.

Nu ska en smutsig författare ta en promenad.

Bookbeat och finlunch, men sen stupade jag

Min agent ville bjuda på lunch för att fira att boken är klar.

Så vi sågs på Sturehof och hade precis lika trevligt som vi alltid har.

Men sen tog det bara stopp.

Jag hade tänkt passa på att shoppa lite men jag orkade knappt släpa mig till bilen.

Jag åkte hem, som i ett töcken, släppte allt, drog på mig nattlinne och slocknade.

Sov tre timmar. Nu är jag nyvaken, hungrig och har tomt i kylen.

Det blir knäckemackor och te till middag.

Och Allsång.

Sen måste jag börja beta av allt som jag kommit efter med.

Men vet ni, det känns som INGENTING efter den mara jag just sprungit.

I did it.

Här finns en liten reklam-artikel med mig.

Vi hörs imorgon – då blir det nya tag.

Wohoo!

Min agent, Anna Frankl.

Jag åt löjrom. Bland det bästa jag vet. Och smörstekt toast, finns det nåt godare?

Och en fantastisk dessert med jordgubbsglass, mazarin, lemon curd och nån kola och salt strössel. GOTT.

Och se – vi matchade varandra färgmässigt!

Gårdagen

Igår åkte jag till förlaget för att lämna manus.

Hej förlaget!

Min förläggare och jag jobbar hårt.

Kaffe och kokosbollar var till god hjälp.

Hejdå – tolv timmar senare.

Sen gick vi ut och firade. Jag hade bil och drack bara en munfull symbolisk bubbel.

Fint gäng – Katarina Bivald, Karin Linge Nordh, John Häggblom och Åsa Hellberg.

Karin och jag – speedad dreamteam.