Simona Ahrnstedt's Blog, page 11

Vardagen väller in

Godmorgon.

Vaknade före sju idag.

Var så trött igår att jag bara stöp.

Jag har skickat FALLING till min amerikanska förläggare och väntar på att få den tillbaka till helgen. Det blir nog en finputsande vända till, vi ska vara klara 1/9 har vi bestämt.

I USA kommer den ut först 2017, men UK släpper den redan i oktober.

Och i Norge kom den just ut.

Igår hade jag besöksrekord på bloggen, och alla mina sociala medier fick fnatt och en massa folk hörde av sig. Fattar inte hur folk orkar ha det så hela tiden, jag var helt färdig efteråt. Kul förstås, men så utmattande.

Och jag kunde inte släppa en grej som hände igår, har fnissat åt det sen dess.

Det var i fikarummet på TV4 (de har uppdukat en jättestor frukost-buffé men jag var så rädd att få nåt mellan tänderna att jag inte åt).

Jag skulle dock ta te. Men jag förstod mig inte på kaffemaskinen och kände mig så där dum som man gör, man trycker på knappar, försöker verka oberörd.

Och så trycker jag på en knapp och ut FORSAR det kaffe, bara väller ut. Och det tar aldrig slut. Det bara rinner och rinner och jag står där och känner paniken välla upp i mig. Till slut ställer jag en mugg under strålen, den blir full, jag häller ut, skyndar mig ställa dit den igen och bara ber till Gud att ingen ska se nåt. Till slut tog väl kaffet slut i hela apparaten, för det slutade rinna.

Hahahaha, förlåt.

Idag har jag inga måsten.

Jag har bestämt mig för att tacka nej till att skriva en grej som jag sagt jag skulle skriva. Men jag får inte ihop den och jag lägger den på is.

Byggjobbandet har börjat utanför igen, jag vaknade med migrän och nu, när jag sitter i soffan med en kopp te och tv:n på så känner jag hur SLUT jag är.

Jag har jobbat så jäkla hårt det här året. De senaste åren, faktisk.

Det är roligt, jag klagar verkligen inte, men just nu känns det som att jag satte mig vid datorn i våras och nästa gång jag tittade upp så var det höst.

Jag har jobbat i stort sett varje dag hela sommaren. Först med En enda risk. Sedan med FALLING, och det KÄNNS. Hjärnan är trött, handen protesterar.

Jag ska nog vila idag.

Ikväll ska jag träffa vänner. Kanske dricka ett litet glas vin.

Imorgon ska jag bli intervjuad av en tidning, så då måste jag väl sminka mig igen (det är så TRÅKIGT att sminka sig).

Nu ska jag titta på solfilmen (det MÖRKNAR nu; melankolin), äta en rostmacka med sylt och sedan väcka mina fina barn.

Katterna, som var i onåd igår efter att först ha kräkts på typ åtta ställen, inklusive min säng och sedan pajat en vas jag har efter mamma, ligger och sover bredvid mig, förlåtna.

Livet.

Märkligt ändå.

Den här fick jag på twitter – mitt första meme

(Men shit vad barnen hånade mitt uttal av ”meme”)

Men titta.

Så FINT.

En del, de bara fattar PRECIS.

@simonaahrnstedt En enda natt var ALLT

Men hemma – det är ändå BÄST

Så.

Hemma från Nyhetsmorgon och fyran.

Det gick helt ok, tycker jag.

Jag försöker alltid se det som en övning – att träna på att vara med i TV, att lära mig nåt.

Kul att bli snygg i håret också.

Nu har jag bytt om till myskläder och bakat en vinbärspaj.

Flärd, glamour och topplistor i all ära – att vara hemma, med barnen och katterna, det är ändå det bästa jag vet.

Och att titta på TV; förstås.

:)

(Mitt klipp hittar ni här.)

I sminket.

Selfie med studion.

Vi pratade om utlandet.

Och här sitter jag och är romance-hype, haha

Idag är jag med i Nyhetsmorgon

God morgon peeps!

Jag skriver det här precis innan jag ska sätta mig i en taxi som ska köra mig till TV4.

Idag, cirka 8.45 ska jag prata om mitt skrivande, om romance och om min internationella megakarriär (haha).

Lägger upp bilder på instagram om jag kommer ihåg och sedan ett klipp här.

To-de-loo!

Läsarfråga från Kristina

Jag fick en så fin och intressant fråga på mejlen så jag besvarar den här på bloggen.

(Självklart har jag frågat om jag får publicera mejlet.)

Fråga: Liksom dina tidigare böcker utspelar min bok sig i dåtid. Jag har en massa funderingar kring hur man klädde sig, betedde sig, uttryckte sig osv. En del av svaren har jag hittat i böcker men resten är fortfarande obesvarade.

Jag läste att du är väldigt noga med din research, att det är viktigt att det blir historiskt rätt och därför vill jag fråga hur du gör? Tar du kontakt med experter inom det område du vill undersöka och hur inleder du då? Jag är ju ingen utgiven eller känd författare, alltså är jag osäker på om folk skulle vilja ta sig tid att svara på mina frågor.

Svar: Min första bok, Överenskommelser, utspelar sig 1880-1882. Jag kunde i stort sett inget om den tidsperioden, särskilt inte hur det såg ut i Sverige. Från den tiden finns det faktiskt en del fotografier – det var runt den tiden man började fotografera. Och det finns tavlor, så det var två viktiga bildkällor för mig. Utan internet hade det nog aldrig gått. Jag googlade tavlor och fotografier. Sedan gick jag till museer. Bor man i Stockholm finns det mängder med muséer man kan besöka och kontakta. Där finns det även dels människor som är experter man kan intervjua, dels musei-shoppar där det ofta finns massa bra litteratur. Jag brukade skriva upp vilka böcker jag ville läsa, sen googlade jag runt för att se vilka bibliotek (alltså, våra BIBLIOTEK, så galet bra) som kunde ha boken inne och sen gick jag till min egen bibbla och beställde hem. Och ju fler böcker jag läste desto tydligare blev det vem som kunde vad och vem jag skulle vilja intervjua. För man kommer alltid till en punkt när man vill PRATA med någon. Generellt är de som jobbar på museer mycket generösa med sin tid; det ingår i deras intresse och uppdrag att vara folkbildande. Även journalister brukar ställa upp. Men helt ärligt, de flesta är supergenerösa med sin tid, särskilt om man själv är påläst och respektfull. Det var läskigt i början, när man, precis som du säger, inte kände sig som en ”riktig” författare. Men man måste ta sig själv och sitt skrivande på allvar. Jag brukade säga: ”Jag är författare, jag är inte publicerad ännu, men jag hoppas bli det och det är därför jag vill att den här boken blir så korrekt som möjligt.”

Eller något i den stilen.

Att ta sig själv och sitt skrivande på allvar är också något som ger ett seriöst intryck. Aldrig be om ursäkt för sig själv och sitt skrivande; var seriös, nyfiken och påläst. Man kommer hur långt som helst med det.

Stort lycka till!

Inte så cool

Aaaaaaa.

Jag har så mycket KÄNSLOR.

Är mitt i redigeringen av FALLING (En enda hemlighet på engelska).

Alex och Isobel faller mer och mer för varandra. Jag finputsar och fördjupar och KÄNNER så mycket. Det är en oerhört intensiv process.

Och så släpps En enda risk om nästan exakt två veckor. Eventuellt är den redan på väg från tryckeriet, till förlaget.

Det är så känslomässigt för mig.

Mina fina, fina böcker.

Jag är noll cool just nu. Jag älskar mina böcker, mina berättelser, mina karaktärer.

Haha.

Som sagt.

Noll coolness.

Brysselkex och bättre-än-sex-chokladkaka

När jag var i Karlsborg bjöd Lina oss på hembakad fika i sitt mysiga hus.

Det var den bästa fikan jag nånsin upplevt.

Kokkaffe, prinsessbakelser, brysselkex, vaniljbullar och en chokladkaka som faktiskt var helt sinnessjukt god.

Jag har fått recepten på Brysselkexen och på chokladkakan och fått lov att dela med mig.

Men OBS, varning, det här är helt livsfarligt beroendeframkallande.

Brysselkex

200 G smör

1 dl socker

1 dl potatismjöl

4 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

2 tak vaniljpulver

Socker + röd karamellfärg

Blanda snabbt ihop ingredienserna.

Rulla ut till en lång rulle ca 4 cm i diametern.

Blanda 1 dl socker med lite karamellfärg.

Rulla degen i sockret.

Ställ i kylen någon timme innan du skär i ca 1 cm breda skivor.

175 grader i 15 min.

Sexkaka Chokladkaka

200 G smält smör

3 dl socker

2 ägg

1 dl kakao

2 dl mjöl

4 tsk vanilj socker

1 tsk bakpulver

Blanda allt och häll i en liten bakpappersklädd form ca 20*30 cm.

Baka i mitten i ugnen ca 15-20 minuter på 175 grader.

Kakan ska vara ”svajig” när du skakar lite lätt på den men ändå fast i kanten. Då är den klar. Låt svalna.

Gör glasyren;

2 dl grädde

2 dl socker

2 msk sirap

100 G choklad.

Koka i 10 minuter. Lägg sedan i 100 G smör och koka i 5 minuter till.

Fördela glasyren över kakan och låt svalna.

Bäst är kakan om den får stå ett par timmar i kyl.

(Lina dekorerade med grädde och GULDpulver)

Så jävla vackert

En enda natt i Tallin (Estland) – och några andra

Fick en fin bild igår från en vän som är i Tallinn.

Jag har alltså aldrig sett det här omslaget. Så olika kan det vara från land till land. I en del länder är jag involverad i ett släpp, i andra kommer det som en glad överraskning. Det är otroligt roligt att ta del av processen i andra länder, men också oerhört tidskrävande, så jag är glad för att det är så olika.

Flera av ”mina” länder har valt original-omslaget medan andra valt att göra egna.

När jag var opublicerad fantiserade jag mycket om just omslag, gjorde egna, googlade bilder osv. Och det är fortfarande precis lika roligt med omslag. Kanske den roligaste delen av processen eftersom den är i stort sett fri från ångest.

[image error]

Estniskt omslag

USA

UK

Danmark

Tjeckien

Tyskland

Ungern

Igår såg jag Ghostbusters med min sextonåring.Det är ofa...

Igår såg jag Ghostbusters med min sextonåring.

Det är ofattbart vilket hat den har mött.

Det är en i grunden småmysig actionfilm med tre roliga, vanliga, påklädda kvinnor i rollerna.

Idag jobbar jag.

Och fixar med lite småsaker.

Nästa vecka drar hösten igång för mig. Jag ska vara med i TV (återkommer med tid), bli intervjuad och börja förbereda min release.

Nu måste jag sluta för jag hittar inte fjärren och jag MÅSTE stänga av TV:n för det är Dr Phil och det är helt vidrigt hur det programmet har urartat.

Hörs!

Om ni inte är dödströtta på …

… när jag pratar om mig själv så finns en intervju uppe hos Adlibris.

Jag är särskilt förtjust i den lilla filmen – från mitt älskade Skokloster. Jag åkte dit, filmade och fikade. Funderar på att göra mer sånt – både att fika och att göra filmklipp. Gillar ni att kolla på rörliga bilder eller föredrar ni stillbilder?