Simona Ahrnstedt's Blog, page 8

Det blev en fin kväll igår

Min kompis Trude kom över.

Vi lagade mat, drack bubbel och babblade.

Jag hade köpt surdegsbröd som jag dränkte i vitlökssmör, värmde på i ugnen tills hela lägenheten doftade och så öste jag på smetana, obscena mängder fantastisk kalixrom och finhackad lök. Sen åt vi färdigköpt laxpaj och tomatsallad med mozzarella och så blåbärspaj. Bara snäll komfortfood.

Och så fick jag en ”En enda”-bukett. Blommor i rött, grönt och blått. Så galet fint. Blev very rörd.

Idag blir det bio med Ååååsa.

Ab fab lördag

Idag vilar jag.

Solen skiner och jag KANSKE pallrar mig ut.

Medan jag funderar över det kollar jag på Good Wife och dricker kaffe och äter fikarester.

Snart måste jag till Ica.

Jag hade tänkt åka till Bromma Blocks och leta en klänning, men orken tog bara slut.

Jag dammsög, skrubbade toan och skrev en inköpslista och sen tog det tvärstopp.

Överarbetad och slutkörd.

Trött.

Men glad.

Imorrn ska jag på bio med en Absolutely Fab kompis.

Ikväll ska jag dricka rosa bubbel med en annan, lika FAB kompis.

Rätt bra helg ändå.

Det trodde jag faktiskt inte.

Men jag är klar.

JAG ÄR KLAR!!!

Jag är klar jag är klar jag är klar.

JAG ÄR KLAAAAAAAAAAAAR.

Halleluja.

Jag har alltså redigerat klart FALLING – fixat allt som Alicia bett mig om; fördjupat, förklarat, förändrat.

Fixat och trixat och nu är jag KLAAAAAAR.

Klarklarklarklarklar.

Två månader tog det.

Hela sommaren.

Under den tiden har jag även släppt En enda risk, gjort massa PR och dessutom fått min nästa bok antagen. (Och dessförinnan redigerade jag ju klart En enda risk och skickade den i tryck.)

Jag har jobbat varenda dag hela sommaren.

Bloody hell vilken bedrift.

Om någon av er nånsin läser den engelska versionen så kommer ni kanske inte ens märka några skillnader. Men de finns där. Bland annat två helt nyskrivna kapitel. Ett par nyskrivna scener och så en del förklarande sekvenser. Samt en liten grej på slutet.

Allt det har jag gjort på engelska.

Jag både läser och pratar engelska i stort sett flytande, men att skriva roman på ett annat språk än mitt eget har varit utmanande. Det är som att jag inte har tillgång till min hjärna på samma sätt. Sjukt svårt. Så måste det vara att leva i ett land med ett annat språk – att alltid komma till korta. Otroligt frustrerande. Så har det aldrig varit för mig, men för mina föräldrar var det ju så.

Anyway.

Byggjobbandet är ovanligt jobbigt idag, nåt dovt ljud som får mig att vilja böla.

Vaknade med migrän. Som jag gjort hela veckan.

Jag har inte ord för hur jag hatar byggandet som pågår och har pågått utanför varenda fönster i min lägenhet. Det har påverkat min livskvalitet så otroligt negativt och det enda jag vill är att flytta. Det ska pågå ända till våren 2017.

Jajaja.

Nu tänker jag vila.

Hela helgen.

(Men först har jag ett tres important möte i stan. Det vankas även fika.)

Hurra!

#TBT

Tänk att det gått en vecka sen den MAGISKA releasefesten!

Det var så otroligt lyckat och vi slog alla försäljningsrekord.

De flesta praliner är uppätna, nästan alla blommor har vissnat men jag har så mycket härliga minnen och en mängd andra mumsiga saker kvar.

Visst var det KUL?

Deltog ni i romance-quizzet?

Ska jag lägga upp det?

HAR NI LÄST BOKEN ÄN??? (Jag bara fiskar efter komplimanger, men det fattade ni väl)

En vecka sen vi firade En enda risk.

De här solrosorna fick jag – de är underbara.

Jag fick marmelad som jag NJUTER av varje morgon.

Heliumballongen har fortfarande helium kvar. Och katterna ÄLSKAR snörena.

Vi vädrar oss. Tyvärr har jag fortfarande vidrigt mycket byggbuller utanför så jag har alla fönster stängda. Och har migrän varje morgon.

Glömde skriva en rubrik pga trött och hungrig och gnällig

Idag har jag blivit intervjuad igen.

Trodde det skulle handla om min bok, men det handlade om romance.

Igen.

Nåja.

Jag kom ut i solen och det var skönt.

Nu ska jag jobba med den där jävla skitboken FALLING.

Har just övertalat barnen att äta korv med bröd till middag (jag är en dålig, dålig mamma) och tänker själv kolla på Idol och Halv åtta hos mig och äta chips.

Imorgon ska jag bli intervjuad igen.

Hejdå.

Görvälns slott.

Finkaffe och intervju

Radio P4 Norrbotten – direktlänk

Här är den.

[image error]

Hello Norrbotten! Intervju i Radio P4 Norrbotten

God morgon peeps.

Idag gick jag upp vid sex – Radio P4 Norrbotten ville göra en intervju så därför gick jag upp OHEMULT tidigt för att intervjuas av mycket sympatiska Anton och Tova uppe i Norrbotten. Så roligt att få prata om Kiruna! Ni som följer den här bloggen vet ju hur lycklig jag var under den researchresan (hur lycklig jag är under ALLA researchresor) och jag tror verkligen att det skiner igenom i boken.

Men jösses vad trött jag är nu.

Alldeles vimmelkantig.

Stackars, stackars er som måste gå upp så här tidigt varje morgon, fixa med barn och sen stressa till jobb.

Jag gjorde det i många år och jag tyckte det var HEMSKT.

Usch. Hatar den stressen. (Men lön är ju trevligt, det måste jag säga, haha).

Klippet från Radio P4 Norrbotten finns här, cirka 42 minuter in. Det var en bra intervju – så KUL att få prata om min fina bok!

[image error]

Så här ser det ut i soffan när jag försöker jobba by the way. Very ergonomiskt.

Norrländska Socialdemokraten och två stycken Jan

Idag är det recensionsdag för En enda risk.

Min feministiska romance. I tidningen Tara kan en läsa att ”Simona Ahrnstedt håller på att förändra svensk litteraturscen”, vilket stämmer – alla som följt mitt författarskap vet vad jag gjort de senaste åren.

Men Jan Bergsten i Norrländska Socialdemokraten väljer en annan approach, och jag tänkte att vi nu ska prata om patriarkala strukturer, okunnighet och manlig härskarteknik.

Jag bemöter aldrig recensioner – det är bara töntigt, men jag tänkte ändå diskutera en del saker som Jan Bergsten tar upp som inte direkt handlar om just En enda risk. Det finns nämligen några meningar som nästan övertydligt illustrerar det uttjatade, slentrianmässiga kvinnoförakt som jag pratat om sedan många år tillbaka.

Jan Bergsten börjar med: ”Det är första gången jag läser en bok i den så kallade romance-genren. Vad betyder då ordet /”romance/”?

Ja, på svenska /”romantik/” och det i sin tur betyder enligt Svensk ordbok stämning som kännetecknas av kärleksdrömmar och dragning till det ljuva i tillvaron/”.”

Min undran är hur en sådan obildad mening ens får slinka igenom? Hur kan en litteraturkritiker (jag tror han är det, har inte orkat googla, fast jo jag har googlat, han är kulturredaktör) vara så föraktfull, så nedlåtande och så OKUNNIG om världens största litterära genre?

Sen är det en del prat om knullerier och fortplantning (som Jan valt att kalla den kvinnlig erotiken jag skriver om; Kerstin Thorvall skrockar förmodligen igenkännande i sin grav).

Och så kommer det obligatoriska tantsnusket (ordet myntades för övrigt av Bergstens namne Jan Myrdal, eftersom Jan (Myrdal) tyckte att underhållningslitteratur för kvinnor var MOTBJUDANDE. Det är möjligt att de har mer än förnamnet gemensamt, de här två männen.)

Tantsnusk lär genren ha kallats på 1980-talet, men så värst snuskigt är det inte och tanterna är ovanligt unga. Läsarna är väl tanterna. Det enda snuskiga kan vara bokens mogna kvinnors dragning till unga män. Kallas det gumsjuka?

Jag kan inte läsa det på annat sätt än att det är en uppvisning i okunnighet, kvinnoförakt och i tröttsamma patriarkala klichéer. Kvinnligt kodad underhållning måste etiketteras och förlöjligas.

Jan Bergsten avslutar sin recension med:

”En bra bok brukar finnas kvar i minnet. Det brukar känneteckna god litteratur. Jag minns fortfarande Dostojevskijs Brott och straff som jag läste i ungdomens dar. Simona Ahrnstedts En enda risk har jag svårt att komma ihåg redan efter ett par dagar, när recensionen ska skrivas.”

Well. Jag hoppas att det tydligt framgått av min författargärning att jag aldrig strävat att efterlikna en enda död manlig författare. Och låt oss hoppas att Jan Bergsten har läst någon senare bok än Brott och Straff som varit värd att minnas. Kanske rentav av en kvinna. Från det här århundradet.

Recensionsdag

Måndag.

Idag MÅSTE jag sätta lite fart.

Men det är även recensionsdag för En enda risk.

Förr var ju den här dagen SUPERVIKTIG (har jag hört, det var faktiskt före min tid) och för icke-kommersiella författare anses (har jag förstått, jag kanske bara hittar på nu) det fortfarande vara en viktig dag.

Jag har aldrig riktigt begripit poängen med en recensionsdag; det tycks vara ett rätt svenskt fenomen (jag kanske har fel nu, känner mig ute på osäkert vatten) men jag minns när jag släppte Överenskommelser hur SPÄND jag var.

Hahaha.

Fick en rätt elak recension i Borås tidning (som jag uppenbarligen inte kommit över, eftersom jag minns den) och inte mycket mer.

Men sen började boken spridas på bloggar och framförallt LÄSAS och säljas.

Genom åren har jag fått övervägande snälla recensioner, faktiskt. Jag borde verkligen inte klaga.

Men de elaka jag fått glömmer jag aldrig.

Inte heller förlåter jag dem.

Småsint, jag vet. Men jag är en KONSTNÄR och förbehåller mig rätten att vara långsint, småsint och arg.

(Däremot tycker jag att det är viktigt med rätten att kritisera. Det gäller att kunna hålla isär de där två sakerna. Jag tycker det är bra med ett öppet och demokratiskt samhälle och i det ingår det fria ordet och rätten att uttrycka sina åsikter. Men jag har lika stor rätt att OGILLA folk som jag tycker är taskiga.)

Anyway.

Känsligt ämne tydligen, mohahaha.

Jag ska dock inte klaga.

Jag har fått flera smygrecensioner, folk verkar gilla och i TARA fick jag nog min mest glödande recension hittills.

Måste försöka att inte fullständigt dränka internet med den.

Men ärligt.

Läs den.

Fatta att jag är stolt.

HURRA!

Reportaget i Aftonbladet Söndag

Det var helt okej, faktiskt.

Jag pallrade mig ut och köpte hem det och läste medan jag tryckte i mig praliner.

Nu mår jag illa och ska kolla på Castle.

Hur är er söndag so far?

Det togs så många bilder – den här till exempel, som nog var min favorit.