Simona Ahrnstedt's Blog, page 5

Författarsamtal ikväll!

Ikväll författarsamtalar jag med Annika Estassy hos Studieförbundet Vuxenskolan här i Stockholm. Ser fram emot att ses – visst var det någon bloggläsare som skulle komma? Extra välkommen!

Fram till dess dricker jag te och jobbar.

Idag går all min energi till att bara vara.Jag orkar int...

Idag går all min energi till att bara vara.

Jag orkar inte blogga mer än så här.

Över och ut.

Simba

Jag var med min ena siames – Simba – hos veterinären igår.

Han har hostat lite och haft guck i ögonen jag ville kolla upp det.

Stackars, stackars katt.

Han VRÅLADE hela vägen dit. Sen var han så rädd och så arg. Och veterinären (jättejättesnäll och duktig) tog blodprov och så fick Simba en spruta och sen åkte vi hem och han VRÅLADE hela vägen och sen har han surat vid elementet hela dan. Fast först fick han lite extra god mat som han glufsade i sig och sen prompt kräktes upp på en tröskel.

Om två veckor ska jag åka till samma veterinär med BÅDA katterna och ta bort tandsten.

Oh the joy.

(Veterinären visste inte vad det var, men något fel var det, enligt blodprovet. Vi hoppas på att sprutan ska hjälpa, annars blir det vidare utredning.)

Stackars Simba. Snart ska vi hit igen …

Kirke-popupp

Jag har vilat hela helgen.

Men igår, söndag kväll så var jag på en lite ovanlig middag.

Det var en popupp-middag hemma hos min vän Lisa Förare Winbladh och hennes man.

Vi var tio inbjudna och Lisa gästades av Lisa Lawry och Hanna Thulin (som kommit ända från Kiruna) som stod för mat respektive dryck.

Mat och vin var sponsrade.

Vi var då 10 personer som åt, drack och donerade 1500:- var, alltså sammanlagt 15 000 i intäkter UNHCR/Läkare utan gränser.

Det var spännande.

Maten var superavancerad, vinerna superexklusiva. Till fördrink var det lingon och enbär och hallon och nåt skum på lingon och enbär. En stor burk med färsk löjrom skickades runt och det var två desserter, varav en med kaffeost och en med havtorn. Däremellan var det allt som Norrland har att erbjuda.

Menyn var som Norrlandspoesi (jag åt dock inte kött):

Kvanne

Hasselnöt – vindelfläsk – tranbär

Ripa

Kiruna primör shiitake – surdegsbröd – lingon

Vildfångad röding

Kråkbär – gulbetor

Siklöja & färsk löjrom

Mandelpotatis – dill – yuso – gröna ärtor

Renkok

Renblodskorv – morot – rentunga – smör

Gurpi

Mandelpotatis – körsbär – vin – matsutake

Renlavsgranité

Palt

Jokkmokksgouda – Kiruna primör shiitake – lingon – smör

Kaffeost

Honung – hjortron

Havtorn

Enbär – maräng – curd – grädde – rosmarin

En kväll och middag som skilde sig rätt så mycket från mitt vanliga liv, om en säger så.

Trevligt och annorlunda. Och för en väldigt bra sak. Win-win.

Hur går det till när ni väljer omslag till böckerna? Är det någon annan som bestämmer eller gör du det?

Jag fick frågan ovan, i kommentarsfältet men väljer att besvara den i ett eget inlägg.

Omslag är nästan det roligaste som finns.

På mitt förlag, med mina böcker, så är det en organisk, inkluderande och rätt lång process att välja omslag.

Ingen bestämmer, utan vi diskuterar, har möten, pratar, är ute och kollar i butik och diskuterar lite mer. Vi pratar om vad vi vill signalera med omslaget. Omslag ska ju se till att ”rätt” köpare blir nyfiken på boken och väljer att läsa baksidestexten.

Vi skickar alla våra tankar till en formgivare som sedan återkommer med skisser. Vi kollar på kanske tjugo olika skisser, diskuterar, ber andra ha åsikter osv. Den här processen kan hålla på i månader. Min agent har åsikter. Min förläggare har synpunkter. Marknadsavdelningen vill vara med på ett hörn. Och jag lägger mig i precis allt.

Men till slut enas vi om en linje, sen grejar vi med detaljerna. Omslaget ska ju dessutom samspela med titeln.

Nu när jag börjar med nåt helt nytt så ska hela processen börja om från början.

Ska bli superroligt!

Igår åt jag lunch med min agent.Det var very trevligt; d...

Igår åt jag lunch med min agent.

Det var very trevligt; det är det alltid när vi ses.

Vi hann prata om nya boken, utlandsförsäljning och framtiden.

Jag tänker ta en bloggpaus igen över helgen.

Jag ska vila, äta och titta på Good Wife.

Kanske promenera (men förmodligen inte, haha)

Ha en härlig helg, så hörs vi på måndag.

Eventuellt så hänger jag på instagram under tiden, kanske ses vi där.

Min agent.

Fondant med kolasås, salta jordnötter och vaniljglass. Svar ja; det var HIMMELSKT.

Agentlunch och tjeckiskt omslag

Idag ska jag träffa min agent och bli bjuden på lunch.

Vi ska ses på Östermalm, så jag tänkte promenera genom stan och andas lite.

Tittar på ett inslag på TV4 om själv-medkänsla. Så himla viktigt, att vara snäll och medkännande mot sig själv. Jag försöker tänka på det.

Och i Tjeckien släpps min bok i dagarna.

Tidigare har den släppts i bland annat Slovenien och pinsamt nog blandade jag ihop länderna.

Så, det tjeckiska omslaget ser ut så här och inte på något annat sätt.

Tjeckien. Titeln betyder Fiender och älskare.

Synopsis in progress

Bygg-oväsendet fortsätter här hemma.

Det är verkligen skitjobbigt.

Idag är min plan att fly hemmet några timmar.

Ska äta lunch med min ex-svärfar och ge bort saker till Myrorna.

Bor så trångt så jag måste rensa ofta, annars drunknar vi i saker.

Jobbar med mitt synopsis och befinner mig i fasen: HELVETE VAD BRA JAG ÄR.

Bra fas.

:)

Jag har inte jobbat så här noga förut med själva synopsiset. Tidigare har det varit mer av karaktären; här händer nåt som gör att de blir arga, här upptäcker hon hemska saker etc.

Men den här gången ville jag testa nåt annat. Tror det handlar mycket om att jag behöver liten andhämtning, så jag pillar med den relativt ångestfria fasen att ”hitta på saker”. Rätt lugnande. Och roligt. Och lite magiskt, för när man tränger in i berättelsen så här noga i förväg, händer det saker. Karaktärerna formas, deras motivation blir tydlig, konflikten (eller bristen på konflikt) stiger till ytan och jag inbillar mig att det blir en tajtare story.

Fast det gör jag å andra sidan alltid, haha.

Igår var jag på Oscarsteatern här i Stockholm på ett Books and Dreams – event. Det är verkligen oerhört trevliga tillställningar. Enormt proffsigt genomförda och jag tror att publiken hade lika trevligt som vi på scenen.

Jag träffade massa läsare; både såna som läst alla mina böcker och såna som blev nyfikna på mitt författarskap efter mitt framträdande. Bästa mixen ever. Även väldigt roligt att hänga med Forum-kollegorna; Anders Delamotte, Anna Fredriksson och Kakan Hermansson. Och att lyssna på de andras samtal. Otroligt lyckat, faktiskt.

Nästa gång jag gör nån sorts framträdande blir i veckan som kommer, på Studieförbundet Vuxenskolan. Det blir ett längre samtal, mer intimt, tror jag.

Det ser jag också fram emot.

Extra kul om någon av er bloggläsare kommer förbi.

Veckan därefter blir riktigt intensiv, men som kommer det gradvis att lugna ner sig.

Märkligt det här med att vara författare. De enorma växlingarna. Recensionerna. Berg- och dalbanan.

Ser fram emot att sitta och skriva i lugn och ro.

Gänget i första akten.

Paus med mingel, mat och signering.

Här med två fina läsare; Marie och Petra.

Forumförfattare i andra akten.

Jag hade röd klänning, rött nagellack och röda läppar. Jag gillar ju mest svart, men på scen är det kul med färg.

Fina blommor fick vi alla. Lyser upp på köksbordet.

Gränslös sympati efterlyses

Igår var jag på vippen att skriva att det ändå var rätt okej i min lägenhet, att jag kanske ändå vant mig vid byggjobbandet (minns inte när det började, men tror att jag levt med det i alla fall åtta månader).

Men sedan satte de igång med att såga upp asfalten utanför, på framsidan. Själva byggjobbandet pågår på andra sidan. Är inne på morgon 2 med fräsande, borrande och skärande ljud. Ljuden OMGER mig. Det finns ingenstans att gömma sig.

Jag sätter på radion för att dölja oväsendet men det går inte, det skär fysiskt genom kroppen och sätter igång så mycket stress i mig att jag vill gråta. Och så har min ena granne en hund som är ensam och YLAR.

Så.

Varsågoda och tyck synd om mig.

(Och om hunden. Stackars vovve.)

Måndag – ny vecka, full fart.

Det var skönt att ta en bloggpaus.

Varit med barnen, städat, läst, sorterat och vilat.

Måndag.

Ny vecka, nya planer.

Jag jobbar med ett synopsis – utvecklar, lägger till och drar ifrån. Tänker jobba med det hela veckan, samtidigt som jag går igenom mina papper för hur man skriver.

I senaste RWR – romancebranschens egen tidning, finns en lång artikel (Rediscover the joy in your writing) om känslan kring att skriva, att man lätt blir överväldigad av allt man inte kan, att det kan hämma ens kreativitet och att man lätt tyngs av externa krav och åsikter.

Inte minst om man redan skrivit några böcker.

Kraven minskar inte på något sätt.

Och självtvivlet slår lätt till.

Så.

Jag ska ta en vecka för att känna efter, vad VILL jag, vad har jag LUST med.

Och så ska jag fila på KONFLIKTEN i berättelsen.

Utan konflikt ingen handling.

Och på karaktärernas utveckling.

Och på deras motivation.

Och …

Jamennihör.

Det är inte lätt att skriva bok.

Det är därför bara de allra envisaste fortsätter.

De andra blir kritiker.

Hahahaaa.

Jag har gjort mig en läshörna. En vanlig lampa fick en fin slinga. Så bra läsplats, läst massor i helgen.

Den här har jag börjat med – den börjar mycket bra. De är bra på det, amerikanska författare. Christina Lauren …

… är en av de som blurbat ALL IN. Jag är så stolt över det.

Jag köpte en orkidé, den var dyr och jag tvekade länge, men jösses vilket bra köp, är alldeles lycklig.

Barnen och jag såg ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn”. Vi var på VIP-salongen på Mall of Scandinavia och åt pommes med aioli och milkshake. Mycket lyckat.

Min nya pärm