Tarzan – min åsikt

Så, Trude och jag såg Tarzan igår.

Om jag inte hade läst den här magnifika recensionen skulle jag nog inte kommit på tanken att se den. Och den har fått usla recensioner, så man kan lugnt säga att mina förväntningar var lågt ställda.

Men vet ni vad?

Den var inte alls så dålig.

Jag tycker de har gjort ett bra jobb med att modernisera berättelsen.

Jag läste Tarzan som barn, jag har sett många matinéer och jag tyckte den hade exakt den känslan; som en gammaldags matinéfilm.

Inget blod. Inget överdrivet våld. Otroliga – alltså helt FANTASTISKA djungel-scener. Lianer och natur och djur, jag tyckte det var riktigt coolt.

Jane får vara stark och tuff och jämbördig. Jag tycker den har fått oförtjänt dåligt rykte. Det är en klassisk äventyrsfilm. Mina tonåringar tycker de är för coola för den, men hade de varit typ 10-13 år tror jag de hade ÄLSKAT den.

Och Alexander Skarsgård är definitivt värd biljettpriset.

Bra familjefilm, är min åsikt.

Eller helt okej film att se med tjej-gänget.

Och Trude och jag hade så TREVLIGT.

Vi var i VIP-salongen, satt skönt, såg bra, åt godis, lite mat.

MEN. Tarzan klarar inte Bechdel-testet. Det är synd. Och dåligt.

Nästa vecka ska jag se Ghostbusters med min sextonåring.

En film som klarar alla måttstockar.

Som inte skämtar om och skammar fetma. En film där kvinnor äter utan att det kommenteras.

Fatta hur lågt ställda förväntningar man har som kvinna på en film när det anses som stort.

Och fatta vilket HAT Ghostbusters drabbats av – man har alltså saboterat filmen på alla vis, bara för att det är kvinnor i huvudrollerna, man har försökt sänka betyg, saboterat visningar. Helt galet. Att se Ghostbusters blir därmed en viktig feministisk handling.

Har ni nån film ni vill se?

Eller nån som ni har sett och gillat?

Hittat på Twitter.