Annika Andebark's Blog, page 41

Tre år sedan mitt liv förändrades

Den 17 maj 2018 fick jag ett telefonsamtal som förändrade mitt liv. Samtalet fick mig att lägga alla romaner på is för att skriva min egen historia. Det fick mig att lämna idet för att slåss för Moder Jord.

Jag var övertygad om att cancern spritt sig och satte in alla resurser för att bekämpa den i väntan på att alla utredningar skulle bli klara. Genom Iris Rönnqvist fick jag massor av tips på hur man kan hålla cancern i schack. Över en natt la jag om min kost – slutade med gluten, socker och det mesta köttet. Med kameran började jag samla upplevelser som jag skulle ha att titta på från sjuksängen när jag fått cellgift. Jag var helt inställd på att använda varje sekund för att kämpa för att överleva.

Nu blir det rawfood och vegetariskt (180522)

Efter samtalet med Iris Rönnqvist gjorde jag om min morgonpromenad. Sedan dess har jag pepp-talk med mina vita blodkroppar. De är mina indianer, redo för strid, och jag är deras hövding som måste inspirera dem – få dem att inse att de har en viktig uppgift att fylla.

Sommaren 2018 brände solen starkare än någonsin över Skåne.

Varje morgon övertygar jag dem om att jag behöver leva, att jag varje dag gör något gott, något som inte kräver motprestation. Dessa tankar ledde till ett möte med Bengt Fellbe för att inspirera kommunen till att satsa mer på cykling. De fick mig att skapa Söderåsdagen, övertala Cykelhandlaren att köpa ett gammalt dagbrott och stötta bildandet av TeamAlbert MTB. Andra resultat är FB-gruppen Klimatsmarta investeringar, Tidsresebyrån, EP:n som Anna Vild släpper den 1/5. De senaste projekten i detta är sidan Upplev Billesholm och Littera-turen den 8/5.

Skrivkurs på Capellagården när jag var livrädd för varje liten solstråle.

Efter en lugn start på året har tempot accelererat – och det är som att allt måste falla på plats NU. Vad som händer sedan vet jag inte. Det har fått mig att tänka att jag ska göra plats i min kalender för något nytt.

När detta inlägg publiceras har det gått tre år sedan telefonsamtalet. På min rygg har jag en tatuering som dagligen påminner mig om livets skörhet.

Oväsen i Älvdalen, Sätta punkt. och Skiftet

Länkar

Texterna jag skrev landade så småningom i antologin Skiftet som du kan läsa mer om här.

Inlägget Tre år sedan mitt liv förändrades dök först upp på ANDEBARK.

#skogensjunger i maj!

Den 17 maj är det tre år sedan jag fick besked om malignt melanom. Ett besked som förändrade mitt liv. Idag har jag ett sju centimeter långt ärr kvar på höger sida, strax ovanför höften. Den största förändringen skedde inuti mig. Jag var övertygad om att cancern spridit sig. Medan solen brände gräsmattorna gula och jag flydde inomhus vändes dödsångesten till en klimatångest. Min morgonmeditation förändrades från vad jag ville göra om tio år till ett pepptalk med mina vita blodkroppar. Dagligen har jag letat någon anledning till att jag behöver leva. Det har lett till mängder av klimatprojekt – det mest synliga är Cykelaffärens förvärv av Schakt Albert där Mats Karlsson nu anlagt en MTB-bana.

*** I antologin Skiftet skriver jag om hudcancern ***

Under maj månad kommer jag njuta av allt vi åstadkommit dessa tre år genom olika evenemang. Därefter har jag lovat mig själv att enbart fokusera på författarskapet. Här på bloggen ska jag försöka hålla mig till ett inlägg i månaden (som jag så klart kan länka till tidigare inlägg, youtubefilmer etc). Men jag behöver verkligen koncentrera mig på skrivandet …

Trädgården är min terapi och mitt sätt att komma ut. Min att-göra-lista kommer jag fortsätta dela med mig av.

Detta händer i maj

Lördagen den 1 maj – releasefest Skogen kl 19-21

Låten Skogen är en tonsättning av temat i bokserien Eldarna. Anna Vild har skrivit texten utifrån den dikt som inleder de olika delarna. Du kan läsa mer om samarbetet här.

Fram till den 22 maj hoppas vi att sociala medier ska fyllas med filmer och foto på DIN skog med #skogensjunger #singingforest #cryforhelp

*** Läs mer om kampanjen Skogen här ***

Genom olika aktiviteter under maj månad vill jag bidra till att fler hör när #skogensjunger. Förhoppningsvis ska sidan UpplevBillesholm också inspirera fler att komma ut och cykla i naturen.

Lördagen den 8 maj – Littera-turen

Fyra författare – fyra trädgårdar.

Invigning av min bokbutik – Kvinnohistorier

*** Här kan du läsa mer om programmet ***

*** Här köper du biljetter ***

Lördagen den 15 maj – Trädgårds-turen

Tulpanfestival

Belinda Wigerfelt arrangerar tulpanfestival på den odling Cykelaffären upplåter till henne. 2014 var jag engagerad i blomsteraffären på gården och insåg vilken miljöbelastning snittblommor innebär. Redan då började jag anlägga trädgården utifrån att kunna skörda växter för snittblommor. Sommaren 2020 kom jag i kontakt med Belinda Wigerfelt som delar min vision.

Keramik och Trädgård

Karsten Eriksen utanför Kågeröd tillverkar bland annat keramik för trädgården. I samband med att butiken är öppen kan du även besöka trädgården.

Kvinnohistorier

Bokbutiken Kvinnohistorier och min trädgård är öppen kl 13-15.

*** Här kan du läsa mer om Belinda Wigerfelt ***

*** Här kan du läsa mer om Trädgård och Keramik ***

*** Här hittar du böckerna jag har till försäljning ***

Lördagen den 22 maj – den biologiska mångfaldens dag

Hjälp oss utveckla TeamAlbert. Mellan klockan 11-13 blir det barnvänliga aktiviteter på Fjärilsängen i TeamAlbert.

TeamAlbert demonstrerar pumptrack och teknikområdeKronholmconsulting inspirerar att sova ute #friluftslivtillsammans

Klockan 10-15 pågår aktiviteter vid Billesholms Folkets Park

Kimber bigård berättar om biologisk mångfald och har honungsprodukter till försäljningBelinda Wigerfelt har försäljning av ekologiska blommor

Min trädgård och bokbutiken är öppen kl 13-15.

Vid Vege å har jag min meditationsplats som du kan besöka den 22 maj. Att göra i trädgården Sätt tidig potatis. Dela och plantera om kryddorSå på friland (morot, rödbeta, dill, majrova, portlak, palsternacka, grönkål, bondböna. Sätt gul lök.Så sockerärt mm på friland.Avhärda förkultiverade plantor.Rensa jordgubbsland.Plocka fläderblom till saft

Inlägget #skogensjunger i maj! dök först upp på ANDEBARK.

Nu blommar påskliljorna

Trädgården är min terapi som hjälpte mig tillbaka till livet. Just nu vill jag aldrig gå in. Vi har fler humlor än någonsin och massor av koltrastar, steglitser och grönsiskor. Ett fasanpar har också flyttat in i trädgården.

I höstas planterade vi in tusen påskliljor och sjuttio gula kejsarkronor i den glödande delen. Ute vid allén planterade vi in sjuhundrafemtio lökar av Eriksbergsblandningen, så i år behöver vi inte resa någonstans för att njuta av vårlökar. Dessutom har Belinda Wigerfelt planterat tusentals lökar i den ekologiska blomsterodlingen mellan oss och folkets park.

På Littera-turen den 8 maj är deltagarna välkomna att utforska trädgårdarna. Nu håller vi tummarna för kyligt väder så att påskliljorna inte blommat ut.

CongressTahitiOrangeryFlower Drift

Före

Men det är också en hel del jobb med en trädgård. I år har det aldrig funnits tid över för Pelle att hjälpa till … så jag ligger långt efter i arbetet.

Läs mer

Inlägg om Gula rosenträdgården

Inlägg om glödande rabatten

2019 besökte vi Malmö slottsträdgårdar för att se narcisserna

Inlägg om narcisser

Inlägget Nu blommar påskliljorna dök först upp på ANDEBARK.

Sätta punkt.

Tisdagen den 20 april kl 15 är jag gäst hos Funktionsrätt i Västra Götaland. Temat för samtalet är ”När orken tog slut”. Evenemanget är digitalt och kostnadsfritt och du hittar länk till hur du anmäler dig här.

*** Här kan du köpa Sätta punkt. ***

Det är första gången jag talar om min utmattning offentligt. Fortfarande är ämnet så skört att jag grät floder när vi förberedde samtalet i torsdags. Ändå väljer jag att ställa upp – dessutom utan ekonomisk ersättning. Varför?

Det var boksläpp för min andra bok – Sätta punkt. Rent symboliskt satte jag också punkt för en rad engagemang och kreativa projekt. Från nu har jag lovat mig fokus på skrivandet och min hälsa. (200627 Bild: Cissela Larsson)Efteråt fick jag signera böcker – både Oväsen i Älvdalen och Sätta punkt. (200815 Bild: Cissela Larsson)

Midvinterskriv 2020

”Fyra dagar av midvinterskriv fick det mest förbjudna att bubbla. Och i en mörk bil söderut kom orden. De körde mig ända hem till Cykelhandlaren.”

På kursen hade jag träffat tre kursdeltagare som alla förlorat en nära anhörig genom självmord. I alla tre levde frågan kvar. Varför?

Redan under första meditationen fördes jag tillbaka till det jag flytt från sedan i februari 2014. Skammen över att jag inte ville leva. Skammen över att jag överhuvud taget kunde få för mig att lämna mina barn, min älskade, mina föräldrar.

Fortfarande är skammen så stark i mig att jag har svårt att besöka Österlen. Tränar i små, små steg. Fortfarande mår jag dåligt av varje kontakt med människor från mitt förflutna. I veckor har jag mått dåligt när jag påminns om ett gammalt ärende där tidigare klienter bett om min hjälp. Mardrömmarna är tillbaka. Jag ser akterna framför mig. Det sitter djupt.

Boken Sätta punkt.

De tre kursdeltagarna kommer aldrig att få svar på sina frågor, men jag överlevde och kan svara utifrån min verklighet. Den 3 februari 2020 bestämde jag mig för att under fjorton dagar stanna kvar i känslorna och skriva. Kursdeltagaren Peter Ollén hade erbjudit oss att ge ut böcker på hans förlag.

”Ännu en gång närmar jag mig det brännande. – Jag har en titel. Det är möjligt att med väldigt liten arbetsinsats och investering publicera den viktiga boken. Den som jag vill ge mina närstående. Den jag vill ska förklara det oförklarliga. – Blogginlägget ”Lever du?” berörde helgens kursdeltagare när jag läste upp det. På bloggen har jag samlat textfragment från åren då jag letat ord. – Kan jag göra utan att tänka, utan krav och prestation?”

Att det kan vara så kul med möten via zoom! Inför avslutningen samlades vi hos mig med vars en scen i mobilen. Just då var hälsoscenen ute på MTB-tur med Mats Karlsson. (Bild: Cissela Larsson)

Boksläpp den 27 juni 2020

För den som följer mig i sociala media är det lätt att tro att jag är ”frisk”, att jag tagit mig ur det gamla, men bilden i sociala medier ger inte hela sanningen. Tack vare Cykelhandlaren lever jag i en skyddad värld. Efter tre utmattningar – där den tredje ledde till en djup depression som läkarna ordinerade med el-chocksbehandling – har min hjärna fått bestående skador. För några år sedan gjordes en utredning där man mätte bland annat hjärnans förmåga att fungera. Det konstaterades att jag kan hålla koncentrationen i omkring femton minuter sedan fungerar den inte. Jag uppfattar siffror och bokstäver fel, reaktionsförmågan försämras avsevärt. Ett inställt tåg kan bli en katastrof för min stresskänslighet är låg. Det finns säkert massor att skriva om detta, men jag behöver inte utsätta mig för dessa situationer. Istället för att fokusera på det som inte fungerar fokuserar jag på det som fungerar.

Min hjärna har blivit mer kreativ än någonsin. Med acceptans kommer ord som inte är mina. Men det krävs att jag mår bra. De senaste veckorna har detta ärende som jag ville hjälpa till med stört mitt fokus. Jag sover dåligt och kan inte skriva. Orden försvinner.

I juni invigdes Sydkustleden. Vi cyklade den i flera etapper. Midsommarafton tog vi tåget till Ystad och cyklade till Simrishamn (för att få vinden i ryggen) – sedan tåg till Ystad och vidare cykling till Smygehuk där vi övernattade. (190625)

Effekter av depressionen och hur jag hanterar dem

Att jag ”körde över” mig själv så många år när jag tvingade mig fortsätta jobba fastän jag var sjuk ledde till att kroppen tog stryk. Under flera år led jag av återkommande infektioner för allehanda besvär. Fortfarande kommer det tillbaka när jag upplever att situationen är stressig. Senast var det 2019 när jag fick njurbäckeninflammation. Om jag inte utsätter mig för stress är det bara värken i kroppen som finns kvar. Den håller jag i schack genom regelbunden yoga.

Förutom att jag fortfarande medicinerar med sertralin har jag satt ihop mitt eget må-bra-program. Det innehåller regelbunden träning, daglig utomhusvistelse i trädgård eller natur. Vi undersöker även kostens påverkan för mitt mående, men där har vi ännu inte kommit fram till en riktning.

I januari hade jag covid. Snabbt försämrades min hjärnkapacitet till den nivå jag hade när jag var inlagd. Återigen fick vi köra ”hjärnträning” med patianser.

Den 3 augusti 2019 arrangerades den första Söderåsdagen. En stor del av min juli gick åt till att förbereda evenemanget och skriva om det i sociala medier. Foto: DinaSinnen

Arbetsnarkoman

Den senaste tiden har jag insett att jag är beroende av engagemang. Så snart jag mår dåligt kastar jag mig in i projekt för att slippa känna. Efter sju år i psykodynamisk terapi kommer jag inte mycket längre där. Den 20 maj har jag mitt första möte bokat med en ny terapeut för att utröna om jag kan lära mig hantera detta.

Att bli medveten är det första steget till förändring.

De ”återfallen” jag fått har varit väldigt produktiva, men innebär en stor fara. Eftersom depressioner har en tendens att bli djupare för varje gång är jag rädd att jag inte överlever fler depressioner. Därför vill jag inte hamna där igen.

Den 21 mars 2020 debuterade Annika Andebark som författare med boken Oväsen i Älvdalen. Tack vare Digitala moderatorer blev boksläppet digitalt. Foto: Maggan Eriksson

Återfall

De återfall jag haft kan knytas till två händelser.

Malignt melanom i maj 2018 som ledde till att jag engagerade mig i klimatfrågan. Resultatet är imponerade om du frågar mig – men samtidigt har jag vid flera tillfällen tänjt mina gränser alltför mycket. Jag kan helt enkelt inte stoppa när saker väl drar igång.

Coronahysterin i mars 2020. Jag minns när paniken började på ett tåg där det visades filmer från Australien och de berättade om polisens krisplaner på tv-skärmarna. Ändå valde jag att ta mig till boksläppet i Älvdalen. Nästan folktomma tåg ända tills tåget var inställt och jag satt på en överfull buss med hostande medresenärer. Jag var livrädd för att vara smittad och har sedan dess agerat som om jag var smittbärare i alla lägen.

2020 blev #viställerinteinviställerom min tillflykt. Istället för att tillåta mig känna rädslan engagerade jag mig för omställningen. Det ledde till Sveriges första digitala bokmässa, Tidsresebyrån, digitala föredrag, digitala skrivkurser, UpplevBillesholm och mycket mer.

Jag njöt verkligen av kvällen – äntligen fick jag den feststämning som uteblev pga den hysteri som vi befann oss i den 21 mars 2020. (200815 Bild Cissela Larsson)

Framtiden

Depression är en livshotande sjukdom. Den kan komma smygande likt cancer, men den syns inte på utsidan. Det finns inget sätt att operera bort den.

Just nu tränar jag på att säga nej. Jag har ett meningsfullt liv, mitt författarskap betyder oändligt mycket för mig. Det är fullt tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd.

Det vi har byggt upp i Billesholm är fantastiskt. Här finns allt vi behöver!

Den 21 mars 2022 släpps andra delen i bokserien Eldarna och jag planerar för en releaseturné – förhoppningsvis tillsammans med min dotter. Om det blir bokmässa vill jag även besöka den 2022. Men i övrigt går jag nu in i en behandling mot mitt beroende och jag tar det på största allvar. Det som inte finns i min plan tränar jag på att säga nej till. Och min plan görs omsorgsfullt där jag har möjlighet att omvärdera och säga nej.

Bästa terapin – trädgårdsarbete och bara vara. Här vill jag tillbringa mer tid i kombination med mitt skrivande.

Samtal om psykisk ohälsa

Tack Ulrika Janert–Kallenberg för att du bjöd in till detta samtal. Jag är också tacksam för att samtalet kommer spelas in så att fler kan se det.

Mitt skrivande är en bearbetning av det jag upplevt. I boken Oväsen i Älvdalen har jag bearbetat skammen av att sjunka från toppen till botten. När Marit upplever hur hon förvandlats från människa till ett ting är det mina egna upplevelser på psykiatriska kliniken jag skriver om.

Beställer du Oväsen i Älvdalen under april månad bjuder jag på boken Sätta punkt. Se specialerbjudande i webb-butiken.

Inlägget Sätta punkt. dök först upp på ANDEBARK.

Eldens EKO

För en vecka sedan var sociala medier fyllda av inlägg om Göran Lambertz. När vi kom in på ämnet och mina erfarenheter som advokat föreslog Anna att vi skulle ta samtalet framför kameran. Hon lovade att redigera och klippa bort om jag sa något olämpligt.

Det blev väldigt många samtal innan vi var klara.

I det här inlägget har jag sammanställt länkar där du kan läsa mer om bakgrunden till respektive samtal.

Rättsväsendet

Tack Göran Lambertz för du låter oss se de strukturer som fortfarande döljer sig i rättsväsendets skuggor.

Blåkulla

Var ligger Blåkulla?

Kvasten

Varför rider ”påskkärringen” på en kvast?

Ordet Häxa

Till de häxanklagades minne 2020

Mer om de dödsdömda i Älvdalen

Häxhysterin

Motsatser

Under februari grävde jag för att leta fragment från den fruktbarhetskult som ersattes av patriarkala strukturer. I det här inlägget har jag samlat länkar till mina reflektioner.

Elden i #elementkvartetten

I ett år har jag befunnit mig i en kreativ bubbla med Anna Vild. Resultatet är mångfacetterat. Låten Elden är den andra på EP:n Elementkvartetten som släpps på midsommarafton. Så här skriver Anna om låten på youtube.

ELDEN [ ute nu]

~ Förmågan att föda förbehåller rätten att döda?

Jordemodern (barnmorskan) – var den som stod högst upp på trollkonejägarnas lista för 350 år sedan.

Hon kunde handskas med övergången mellan ofött och fött, den magiska bron och luckan i tiden, vilket enbart var förhållet Gud fader och eventuellt hans lärda män.

Jordemodern var enligt de lärda, den värsta av trollkonor.

I ett djupt och nära förbund med Satan.

Var skulle hon annars fått sina förmågor att vägleda, lugna och läka ifrån?

Det som dessutom fallit i glömska när det gäller just jordemodern, är de ytterligare forntida uppgifter som tillhörde hennes väsen.

Alla de andra övergångsfaserna, i en människas liv.

Övergångsriterna.

The rites of passage.

Ofödd till född.

Flicka till kvinna.

Fästmö till fru.

Menstruerande till icke menstruerande.

Levande till död.

Och vice versa, när det kom till mannen.

Hon var klippan att luta sig mot.

Den klara källan att spegla sig i.

Den belevade visheten att hämta tillit ur.

Den trygga handen, längs varje steg över bron.

Hon satt inte på en piedestal.

Hierarki var inte hennes grej.

Hon märktes snarare knappt.

Men i sin tysthet praktiserade hon respekt inför sin intuition.

Och det respekterade alla andra henne för.

Djup.

Alla visste.

Att hon visste.

Den här sången är skapad ur vårt arbete med att söka efter den nordiska kvinnans försvunna historia.

Och den tillägnas alla er BARNMORSKOR och DOULOR som nu för tiden kämpar i det motstånd – NI av alla, allra minst förtjänar.

Den passion ni känner för ert arbete är ett uråldrigt arv, vi alla borde skämmas över att vi inte sänker våra huvuden och faller på knä inför längre.

Läs gärna mer i jurist och fd. försvarsadvokat Annika Andebark research för kommande bok i serien ELDARNA: https://www.andebark.se/2021/02/01/kv…​

– Om de utrivna sidorna i historieboken. Om det forna matriarkatet i Norden

Och om den urtida synen på livet. Mycket nöje

Eldens Eko

Vi har fått ett fantastiskt gensvar på samtalen. Vi har därför bestämt oss för att bjuda in till Eldens EKO i Billesholms Folkets park Skärtorsdagen 2022 som avslutning på min releaseresa för boken Vrede i Älvdalen som släpps den 21 mars 2022.

Sagt om samtalen

Såg på dagens avsnitt och det väcker en sådan kärlek och ömhet till dig som lyckas hitta trådar som varit gömda så länge. Du är en fantastiskt, underbar människa och jag är så uppriktigt glad att vi har mötts.

Inlägget Eldens EKO dök först upp på ANDEBARK.

Välkommen april!

Förgro potatisFörkultivera gurka, pumpa, zucchini, broccoli, nyzeeländska spenat.Ta bort vintertäckning i perennrabattenSå växthus och i drivbänkar.Lägg ut gödsel och kompostSå spenat på frilandKlipp rosorna när björken har musöronLägg ut kogödsel på rosornaGödsla rhododendronGödsla hallon (högst två kilo stallgödsel per löpmeter)Toppa sommarhallon om de är över 170 cm.Mylla ner rikligt med benmjöl runt påskliljorna efter blomningen.

Inlägget Välkommen april! dök först upp på ANDEBARK.

Varför rider ”påskkärringen” på en kvast?

Uppe på Skånes högsta punkt testade jag och Anna hur det var att sedda. Jag placerade en lång gren mellan benen och pressade pannan mot dess topp. Den andra ändan av grenen trycktes mot marken. I denna ställning blev staven en kanal mellan jorden, vulvan och ”det tredje ögat” (staven lämnade verkligen kvar ett tredje öga i pannan när jag var klar). Med stöd av staven kunde jag kundalini-vagga in i min kroppsrytm medan jag fantiserade om trummors rytmiska dunkande. Det är inte svårt att föreställa sig hur völvan gned vulvan mot staven som kanske var smord med flygsalva. (Här kan du läsa mer om flygsalva.)

Var det denna völvastav som omvandlades till en kvast? Eller var det så att kvinnorna dolde de magiska stavarna genom att binda björkris runt dem och använda dem som kvastar? Hade björkriset någon symbolisk betydelse? Byttes kvastens björkris på våren? Ja, frågorna är många och det verkliga svaret lär vi aldrig få veta. Men spännande är det att fantisera.

Hur flög man till Blåkulla?

I förhören berättas om många olika farkoster. De vanligaste är att man smörjer en kviga, men det berättas även hur människor används som riddjur. När rätten frågade Gertrud om hon alltid flög på kvigor svarade hon: ”Nej, utan undertiden på en slipstens kräckie, slipstensås, sopkvast, såstång etc. dock allt med sadel på.” I samma del av förhöret förnekar Gertrud att hon skulle ha ridit på andra människor. (Däremot berättar hon hur Märet i Lillhärdal ridit på Gertruds far och att han därefter blev svårt sjuk.)

Gullichs-Anna berättar att hon rider på en björn. Den berättelsen är så utförlig att jag valde att ta med den i Oväsen i Älvdalen.

Men sopkvastar tycks även ha haft andra magiska egenskaper. Både Erik Eriksson och Hans Hansson berättar hur sopkvastar lagts i sängen och förvandlats så att man inte kunde skilja kvasten från en levande människa. På så sätt upptäckte inte de andra i huset om man var iväg på nattliga färder till Blåkulla.

Hämtat från det extraordinarie tinget 1668

”sedan Gertrud haver sig bekänt, haver hon fått ingen makt varken rida på ko eller kalv, utan på kvastar och slipstens krikor, när hon då till sin husbonde till infernum åstad kommen är, då haver den onde för henne framkommit med en stor stör (och detta igenom sin lärarinnas Marits tillskyndan som Gertrud berättar) viljandes slå henne”

”Enär hon i Pingsthelgen hos Länsmannen Lars Olofsson i Älvdalen satt i arrest, haver hon ock varit åstad som hon bekänner på en sopkvast, och skavit klockorna där sammastädes,”

”Något därefter har hon åter tyckt att en kom och väckte henne, har stått upp och klätt på sig, kallat på Satan, vilken haver kommit med sadel och betsel, hon tagit fram sopkvasten som stod på ugnstrappan, bägge begynt att smörja, lagt sedan på sadeln, han därmed försvunnit och hon farit åstad.”

Andra som berättar om hur de ridit på sopkvastar är

Den 14-årige Anders i Bälter-gården som efter mycket tvekan medger

”Säger att Satan hade skurit honom i fingret och skrivit hans namn med blodet. Ibm att hans moder och han hade ridit på kalvar, kor, såstänger, kvastar och annat slikt.”

Anna Jacobsdotter i december rannsakningen.

”Att hon var ute om natten och ropade åt Satan, vilken ock genast halp henne smörja en kvast, sadlade åt henne, halp henne på, och sedan hon hade mant honom bar det till vägs.”

Vill du veta mer om häxprocesserna?

På sidan www.trolldomsprocesser.se har vi sammanställt överskottsinformation från min research. Du hittar sidan här.

Går gärna med i FB-gruppen Nordiska trolldomsprocesser.

Vill du ha mer information om spännande tidsresor kan du prenumerera på Tidsresebyråns kostnadsfria nyhetsbrev som du hittar längst ner på den här sidan.

Fram till den 31 mars 2021 är det 2 till priset av 1 på Oväsen i Älvdalen om du köper den här.

Inlägget Varför rider ”påskkärringen” på en kvast? dök först upp på ANDEBARK.

Göran Lambertz drar ut rättsväsendets patriarkala strukturer ur skuggorna

”Inget ont utan att det har något gott med sig.” – Det gäller bara att se saker ur nya synvinklar. Göran Lambertz presskonferens får mig att minnas de patriarkala strukturer som jag upplevde under mina år inom rättsväsendet.

När Anna Vild citerade debattartiklar var det som att öppna en kran. Minnen och känslor från min tid inom rättsväsendet flödade. När jag berättade om den kultur som jag upplevt både i domstolsväsendet och advokatvärlden förr pusselbitar på plats. Samtalet med Anna fick mig att se saker ur nya perspektiv.

”Han sa att han blir ”kladdig” när han är berusad.”

Är det någon skillnad på att ”kladda” eller ”tafsa”?

Betyg och omdöme från tingsmeriteringen är avgörande för juristens framtida karriär. Insikten om detta och uppväxten på ett lantbruk gjorde mina kvällar sena på tingsrätten. Fram till våren 1993 delade jag de sena kvällarna med en kollega. Redan då började jag få kroppsliga symptom på att något var fel. Märkliga utslag på händer, armbågar och fötter. Svullnad på huvudet bakom örat. Idag har jag många minnesluckor från tingsrättstiden och endast fragmentariska känslor finns kvar.

En sådan känsla är från när jag busspendlade i början av min anställning. Jag upplevde mig förföljd av en äldre man. Han satte sig nästan alltid på sätet bakom mig i bussen. Till slut bad jag min pojkvän köra mig till en busshållplats längre bort så att jag gick på efter den här mannen. Då kunde jag välja platsen framför ett redan upptaget säte.

Den två timmar långa bussturen ägnade jag åt att läsa, men slumrade också till. Vid ett av dessa tillfällen kände jag något vid mitt öra. Jag ryckte till och såg en hand instucken mellan sätena. När jag sov hade passagerarna på sätet bakom mig stigit av bussen och den äldre mannen hade flyttat till sätet bakom mig. Nu hade han stuckit in handen mellan sätena och kladdade på min kind.

Rättsväsendet

Efter detta skaffade jag ett övernattningsrum på arbetsorten. Nackdelen var att jag kunde jobba hur länge som helst om kvällarna. Det var inte ovanligt att en av domarna också arbetade länge och kom in på mitt rum. Som ung notarie (jag var inte 25 år fyllda) hade jag svårt att hantera situationen. I minnesbanken finns bara en känsla av att vara inträngd i ett hörn, men jag har inget konkret. Det var min kollega som berättade att jag vid ett tillfälle hade drämt näven i bordet och rutit ”Vad säger du? Nu får det vara nog.”

Vad som orsakade detta utbrott hos mig har jag ingen aning om, men jag vet att jag kände mig trängd.

Nu vill jag vara tydlig med att det enbart handlade om en enda domare – alla de andra var korrekta.

Ändå inser jag hur tiden som tingsnotarie färgade mig.

Bakom dörren hade de manliga notarierna kavajen hängande. I skrivbordslådorna en hel uppsättning slipsar. För deras del var det som att ta på en förhandlingsklädsel. Men vi tjejer?

Jag vet att jag tog upp den diskussionen och att det uttrycktes att vi förväntades vara snyggt klädda. Jag minns hur mitt klädkonto steg (framförallt pga alla nylonstrumpor). Kjolen fick gärna vara kort – men inte alltför kort. Det fick en kollega höra.

På något sätt formades jag in i en känsla av att ytan var viktig, att den förväntades av rollen.

Alkohol som orsak?

Om alla utom en var korrekta i arbetslivet så hände något när de fick alkohol i kroppen. Tafsa eller kladda? Jag ser inte skillnaden, men det ryktades om flera av domarna som skulle haft affärer med olika notarier. Hur mycket sanning som låg i detta kan jag inte uttala mig om, men en sen kväll i samband med advokatdagarna upplevde jag oinbjudet tafsande.

Tre trevliga advokater från Halmstad bjöd med mig till Operakällaren. Samtalen var på en intellektuell nivå, det fanns inget sexuellt – bara akademiskt. Senare på kvällen anslöt fler advokater till vårt bord. En av dem slog sig ner bredvid mig. Jag hade aldrig sett honom förr och hann aldrig tala med honom förrän hans hand letade sig uppför mina lår. Jag blev bara chockad, lyfte diskret bort hans hand.

Vad fick denne man att tro att tro att jag skulle vilja ha hans hand på mitt ben? Trots att det gått minst åtta år sedan händelsen är jag helt säker på att jag inte gjort någonting för att bjuda in honom till min kropp. Hur ska man kunna lita på rättssystemet om inte ens juristerna kan styra sina lustar? Hur påverkar det rättstillämpningen om ledamöterna i Högsta domstolen anser att det är ok att ha sex med en berusad, betydligt yngre person som tidigare på kvällen avvärjt alla närmanden?

”– Jag hade sagt det till henne. Hon hade avvisat mina kramar. Jag tafsar inte, jag kladdar lite med kramar och pussar på huvudet och kinden så där, hon hade avvisat det på det sätt som man kan förvänta sig, det gör hon helt adekvat, sa Göran Lambertz.”

Läs mer

210201 – En kvinnocentrerad världsbild

Inför boken Vrede i Älvdalen har researchen fört mig till makarna Liljeroths forskning. Kan det ha funnits ett matriarkalt samhälle?

210123 – Starka kvinnor

111113 – Att vara försvarare

Det fanns en tid när jag älskade uppdrag som försvarare.

111015 – Sexuellt ofredande

Från många förordnande som målsägandebiträde för unga tjejer som penetrerats under fylla eller när de sovit vet jag att de flesta målen läggs ner. Det handlar inte om rättsväsendets patriarkala strukturer utan helt enkelt om att ord står mot ord. Oavsett rättspraxis skulle en sådan rättegång leda till att försvararen kommer göra allt för att bevisa att förövaren är oskyldig. Vad som behöver förändras är de patriarkala strukturerna inom rättsväsendet. Göran Lambertz förvirrade förklaringar om skillnaden mellan att kladda och tafsa gör mig urförbannad.

Inlägget Göran Lambertz drar ut rättsväsendets patriarkala strukturer ur skuggorna dök först upp på ANDEBARK.

Rättssystemets patriarkala strukturer

Idag har jag rotat fram kostymen ur garderoben. Kostymen som jag inte förmådde göra mig av med. Kostymen som var min arbetsklädsel fram till 2014.

Det var Anna som öppnade upp en dörr till det förflutna. En saknad pusselbit till varför jag gick i väggen första gången i början av nittiotalet. Fortfarande har jag minnesluckor från min tid som tingsnotarie, men en notariekollega berättade saker som jag förträngt. En berättelse som visar hur jag drabbades av domstolens patriarkala strukturer.

Nu är Anna redo för nästa inspelning och jag måste avsluta här. Resultatet kommer du kunna se kl 20 i kväll på Trolldomsprocessers youtubekanal.

Inlägget Rättssystemets patriarkala strukturer dök först upp på ANDEBARK.

Var ligger Blåkulla?

Det är Cykelhandlaren som ställer frågan. Anna berättar om Blå Jungfrun, men jag menar att Blåkulla är en plats som alltid ligger långt bort. Om du varit i Älvdalen kan du konstatera att de avlägsna bergen är blå.

Hur beskrivs Blåkulla i det stora oväsendets första rannsakning?

I det första protokollförda förhöret med Gertrud beskriver hon Blåkulla som ett stort berg. Där finns en stor gård där Satan bor. Annas berättelse om var Blåkulla ligger är mer utförlig. På vägen till Blåkulla passerar de Trondheims kyrka. Av detta torde man kunna dra slutsatsen att Blåkulla låg i Norge. Tre månader senare (när Gertrud och Anna tillbringat en stor del av sommaren på samma fäbod) berättar även Gertrud att man åker förbi Trondheims kyrka på väg till Blåkulla. Men efter att ha passerat Trondheims kyrka flyger man nu även över ett stort vatten innan man landar i en by. Är det Atlanten som avses så att Blåkulla skulle ligga på Island?

Några dagar senare bekräftar Gullichs-Anna den vägbeskrivning Gertrud och Anna Erichsdotter gett till Blåkulla. Men hon lägger till ytterligare några detaljer. Förutom kyrkan och det stora vattnet flyger de även över ett stort fjäll (om det är innan efter efter kyrkan förtäljer inte förhören. Men det skulle ju kunna vara så att Blåkulla ligger på andra sidan Njupeskärsfjäll.)

En sak verkar alla vittnen som varit i Blåkulla vara överens om – Satan bor i Blåkulla där han har en stor gård.

Nedan hittar du citat från protokollen. Jag slutar aldrig förvånas över hur tydliga bilderna blir när jag läser protokollstexterna som är mer än 350 år gamla.

Avskrifter från protokoll

Den 14 juni 1668 hölls det första protokollförda förhöret med Gertrud Svensdotter, 12 år (men från bevarade handlingar vet vi att hon tagits i förhör flera gånger sedan hösten 1667). I detta förhör beskriver hon Blåkulla så här.

”Sedan kom Marit om aftonen efter Gertrud, när hon hade gått och lagt sig att sova, då kläder varit uppå Gertrud, och bär henne hem i sin gård på ryggen, och satte henne nedför farstugudörren och ledde henne in i stugan, när Gertrud in i stugan kommer, smörjer hon henne med smörja, som hon av den onda fått haver (vilken var blodröd utseende) både under fotbladet, och fötterna och benen, sedan leder Marit in i stugan Gertruds faders ko, vilken var blackog och smörjer henne alltöver undantagandes ögonen strax får hon en sadel och betsel och lägger på kon, och Marit lyfter Gertrud bak på Satan, och Marit sätter sig framför, och Marit sade till Gertrud, håll väl uti, så att du icke faller av, och när de skulle åstad sade Marit, veni Diabole et fer nos ad Infernum, strax fore de åstad upp igenom skorstenen och under vägen skovo de klockorna i [Lill]Härdal, vilket Marit offrade den onde, då de dit kommo till infernum, syntes först Gertrud såsom ett stort berg, då kommer den onde mot dem i vädret, gåendes för dem och ledsagandes dem till härbärgs, och förr än de inkommo uti härbärge, dit de blevo ledsagade, hördes tornklockor, med grovt, dumt och styggt ljud. Enär de inkommo fingo de se en stor sal målad och väl tillpyntad med mycket folk omkring, sittandes, ätandes och drickandes, sedan de hade ätit och druckit, foro de uppå golvet att dansa, och under dansen svoro och bannades [s. 4] gruveliga sinsemellan, slogos med kokspilorna”

Samma dag förhördes även den 9-åriga Anna Erichsdotter. Så här berättade hon om Blåkulla.

”Anna bekänner att när de fore åstad begynte det dundra av åskeslag, då måste de skynda sig och således rida i kapp, och när de voro på vägen föll en noriges käring neder av kalven, den hon red på, och sin väg have de hållit över Trondheims kyrkotorn. Och det visste hon så väl beskriva som den där dagligen vistas, och befallde henne läsa och bläddra med läpparna, men med ingen mening därhos, och henne haver han lika som de andra skurit i fingret, och i sin fula bok henne inskrivit.”

Den 3 september 1668 berättade Gertrud Svensdotter så här för rätten som samlats i Älvdalens sockenstuga.

”När de voro komna ett litet stycke till vägs haver Gertrud fallit av och stött sig på benet ett stort sår, och då hon kom ned, var det lika såsom hon skulle hava somnat, men Marit kommit till och lyftat henne på igen, bedit henne bättre hålla uti och icke så fara, så haver det åter burit till vägs igen. Och hava de först varit upp i [Lill]Härdals klockstapel. Marit skavat en klocka med sin kniv, hållandes under sitt smörjehorn, vilket Marit gav åt Satan, då hon kom fram, och han gav henne smörja igen.

Om hon då mante Satan att föra sig sedan hon halp Gertrud på igen.

”Nej, utan det haver allt gått fort. Berättade att de hava farit över en stor kyrka med spira på, såsom på denna kyrkan är, den Marit har sagt vara Trondheims kyrka. Sett klockstapeln, hört ringas uti en grov klocka, ment att hon dit skulle komma till kyrkan, men farit förbi; Sedan hava de farit över ett stort vatten, och så vidare över en stor tjock moor, så syntes dem en by av nya hus, där foro de neder, Marit släppte kvigan uti en gräskitta, där som många andra kalvar, kor och kvigor etc. hava gått alla med var sin sadel på, betslen hängandes på sadlarna, sedan gingo de in genom en stor målader port”

Den 5 september 1668 förhördes Gullichs-Anna, 16 år.

”Berättar ock att hon då har farit över en kyrka, och över ett stort vatten eller sjö, där hon sade sig sånär hava fallit av, men hennes farmoder höll uti henne. Säger att hon far över ett stort fjäll, och kom till en stor gran moor varest de hava farit neder, där ock stora byggningar hava varit.”

(Citat ur protokollet transkriberat av bl a Lina Oja)

Vill du läsa mer om häxprocesserna har vi samlat överskottsinformation från min research på en separat sida som du hittar här.

Fram till den 31 mars 2021 kan du köpa 2 till priset av 1 Oväsen i Älvdalen – klicka här.

Inlägget Var ligger Blåkulla? dök först upp på ANDEBARK.