Truls Ljungström > Recent Status Updates

Eleade och Canetti. Igen. Borde läsa om?

Taizong offrade till hedervärt folk även i. De inte var hans förfäder

Schillers fiendskap mot mekanism ett ställningstagande för en levande -därmed oprogrammerad - värld

Schein - aesthetic similarity

Novalis hümn an die Nacht

Cape hatt och grotta alla symboler för himlavalvet

Jacobi nihilism

Ateism som emotionellt förnekande av syndens lön, under tiden innan Bayle

Johann Paul friedrich Richter - 1796 - guds död rekontextualiserad från heligt offer till frånvaro

If a task is of such a nature that it must be performed by a group rather than by a 1 individual, communication is usually necessary; but does it make any difference who may communicate with whom? In other words, if I draw circles 2 indicate people, & draw arrows between people showing that a message may go from 1 2 z other, does it make any difference, in a group situation, where & in what direction these arrows go?

For example, today medicine must be well versed
in nuclear physics because of the tracer techniques and the injury which
can result from radiation. At the other extreme, medicine is certainly
a social science and, through mental health, must be concerned with
economic and social questions.

The increasing realization that nature itself recognizes no boundaries
makes it evident also that the continued isolation of the several branches
of science is a serious obstacle to scientific progress. Particularly is it
so in medicine that the limited view through the lens of one discipline
is no longer enough.

Cross roads modell

Grenstruktur inflytande

Feedback matrix

Smart pure clear checklist

Freedom individualism and civic militarism

Projektmatris - välj axlar efter vad som spelar roll på riktigt

Bcg box - kor, stjärnor, hundar och frågetecken

Eisenhower matrix

Än för de felande,
Huldrikt och skonande
Tydde han lag.

Ljus var hans saga.
Sakta förtonande
Släcktes hans dag.

Rätt och Sanning på sin sköld han skar,
Han, som orden i sitt hjärta bar;
Men för de lidandes släkte
Kände han än som en far.

Fridsäll, han väckte
Gryende gröda.

Hinder, som stäckte
Arbetets möda,
Frisinnadt bräckte han.

Öfver de svaga
Kungasköld sträckte han.

Aldrig höra mer din röst i tiden --
Blott som eko från en annan strand!
Aldrig vandra mer till Ekeliden,
Aldrig, aldrig trycka mer din hand!

Men för oss, för oss är harpan brusten!
I vår saknads första ögonblick
Ha vi känsla endast för förlusten,
Då vår vän, vår stolthet från oss gick.

Det är endast tomheten vi fatta,
Ödsligheten på hvar plats han prydt,
Och det är som vi ej vetat skatta
Hvad vi ägt, förr’n i den stund det flytt:

Nya ynglingar ej nesligt snärde
I materiens dådlöshetens band
Skola fatta hvad Dexippos lärde
Gossehären väpnad för sitt lnd

Själar sm af himmelsk längtan bäfva
Skola höra siarstämmans ljd
& i ekospåren ödmjkt sträfva
För att söka sanningen & Gud

Så han lefver så han tänker sjunger
För de kommande till fröjd & tröst
Sekelslutets sorl & njutningshunger
Dör engång -- dock ej hans djupa röst

Huru foga hop af spridda stycken
Denna bild, vi känt harmoniskt hel?
Samla strålarne af dessa smycken,
Än ej födda släktens arfvedel?

Sekler skola flitigt lägga samman
Tankens underbara mosaik,
Värmas af den eterklara flamman,
Lyss till språkets magiska musik.

Tider bättre, sällare kanhända,
Skola fullt förstå den höga sång,
Som Promethevs kvad till de elända,
Inför tviflarn Ahasver en gång.

Viktor Rydberg (Snoilsky)

Vid underrättelsen om hans död.

Stumma äro skaldens harpotoner,
Borta han, idéers främste tolk!
Sådan sorg uti generationer
Drabbar kanske blott en gång ett folk.

Slaget kom så oförmodadt -- smärtan
Är för ny att tåla ordets skrud,
När igenom tusen, tusen hjärtan
Ännu darrar detta dödens bud.

Kathinka Peyron - bra dikt för ointressant livsöde

Hell slumrande gamle i kullens fred!
Det första året, se’n du lagts ned,
Sitt regn och sitt solsken gaf.
Naturen slösat sin rikedom,
Och lifvet växlat från brodd till blom
I grönskan omkring din graf.