Vilda Rosenblad's Blog, page 63

Ryska dockor

Amerikanska societetsdamen Eliza Ferriday och ryska tsarkusinen Sofya Streshnayva blir bästa vänner under en vistelse i Paris. De besöker varandra och skriver brev men 1914 sätter stop för deras resor. Eliza återvänder till USA där hon köper en gård med sin man Henry medan Sofyas familj, skrämda av kriminaliteten och den alltmer hotfulla stämningen i staden, isolerar sig i sitt sommarpalats. Båda väninnornas planer går i grus när Henry blir sjuk och när bolsjevikerna närmar sig palatset.

Vi får också följa Sofyas barnflicka Varinka som tar hand om Sofyas son när palatset belägras. Eliza gör vad hon kan för att hjälpa sin väninna från andra sidan atlanten, medan Sofya måste rädda sig själv och sin lille son.

Jag kom nästan genast in i "Ryska dockor". Den kastar oss in i den ryska sociétén och jag som har varit besatt av ryska 1800-tals författare blir nästan nostalgisk. Men den värld som målas upp, där den blodtörstiga pöbeln fått nog av ojämlikhet och hänsynslöst slaktar alla privilegierade ryssar, är inget att längta till. Och det är särskilt intressant att följa resan där ett lands överklass blir andra länders allra lägst stående.

Här och var blir det lite klyshigt, men jag sväljer även det. Som när Elizas mor övertygar de amerikanska överklassdamerna att se ryskorna som sina jämlika. Idag hade det varit omöjligt att övertala någon att sluta vara rasist, men vem vet, kanske funkade det förr. Långt före skyttegravarna som skapats av sociala medier. 

Jag slukade boken på några dagar eftersom den hela tiden höll mig nyfiken på fortsättningen. Jag tycker verkligen om den där känslan man får av historisk fiktion, att man lär sig saker samtidigt som man ger sig ut på äventyr i främmande miljöer.

Titel: Ryska dockor
Författare: Martha Hall Kelly
Förlag: Bookmark

#mathahallkelly #ryskadockor #lostroses #bookmarkförlag #lilacgirls2 

Berget vi bestiger

Jag blev så exhalterad när jag såg att den här boken kom ut på svenska, och med ett så snyggt omslag dessutom. Men sen kom jag på att mycket av Amanda Gormans kraft låg i hennes utstrålning och närvaro, men också i hennes alldeles egna ord, estradpoesi, en genre som är så otroligt bunden av det språk den använder. Jag blev genast skeptiskt, kunde man översätta Gorman till svenska? Och kunde man få ner det på papper?
Lyckligtvis är det Jason Diakité som översätter och det blir jättebra. 
Visst, när jag lyssnar på Gorman live och läser översättningen samtidigt saknas rytmen ibland, rimmen, känslan. "We braved te belly of the beast" blir till exempel ett mer ljummet "Vi har fruktat för våra liv". Men kanske är det bara svenskan som är fattigare (eller upprepar jag nu en fördom om det svenska språket som inte riktigt stämmer?). Jag vet i alla fall inte själv hur jag hade översatt det. 
Hur som helst blir läsningen njutningsfull, särskilt om man inte jämför. 
"Att komponera en nation som skänker sin kraft Åt alla kulturer, kulörer och karaktärer,Och mänskliga villkor.Så vi lyfter ej vår blickMot det som står mellan oss,Utan det som står framför oss.Vi sluter sprickorna då,För att vi vet, att sättaVår framtid främst innebär att förstFörbigå det som skiljer oss åt."
Fint va?
Titel: Berget vi bestigerFörfattare: Amanda GormanFörlag: Polaris
#amandagorman #jasondiakite #bergetvibestiger #bokförlagetpolaris 

Portionen under tian: äta ute

Hanna Olvenmark har hjälpt oss (och hela vegosverige) tidigare med sina 300kr-menyer, nu gör hon det igen i sin bok om att äta ute. Ska jag vara ärlig har jag inte ätit allt jag lagat från boken utomhus (eller ens något), men jag är säker på att det går alldeles utmärkt. 

Som pirogerna jag bakade. Gjorde alla fyra sorter. Tandoori, svamp och spenat, potatis och ajvar samt zucchini, oliv och "fetaost" (vegansk). Vi skulle ha gäster så jag tänkte göra dubbel sats, sedan blev det fyrdubbel, sedan hade jag jäst kvar och gjorde ännu en omgång. Nu har jag frysen full av piroger som håller sig jättebra och går alldeles utmärkt att värma upp vid behov. Superbra utflyktsmat. 

Övriga rätter jag lagat ur kokboken: grönkålspasta, värmande potatis- och morotssoppa med vit bönröra och "no dough cookie dough" (hemliga kikärtsbollar). Jag skulle också laga den jättespännande gulärtsfalafeln men glömde stänga av spisen när ärtorna var färdigkokta så det fick bli ärtsoppa istället (Jag vet, klantskalle!).

Andra spännande rätter i boken:

- Röd curry one pot
- Dahl för ruggiga dagar
- Skogs-AW-burgare
- Burrito med krämiga svarta bönor och ärtguaca
- Flatbread med citronkräm, champinjoner och rödlök

En frukost eller mellis ute kan bestå av: 

- utefrullegröt
- chiafrutti
- olika matmuffins
- ingefärsstekta päron med glass i termos

men ni fattar liksom... vem skulle inte vilja dra ut på en picknick med såna mumsiga alternativ?

Dessutom kryddar Olvenmark boken med en äta ute-utmaning och börjar boken med förslag på en utmaning i veckan, T.ex. 

"v.31 Ta en heldag ute i ett härligt naturområde. Laga auberginepastan på sid. 70. Blir det en längre promenad? Packa ner grönsaksbarsen från sid. 87"

I slutet finns också en mycket praktisk uppdelning av recepten i kategorierna: matlåda, termos/ mattermos, stormkök och tillbehör. Jättebra för att fundera ut hus man ska planera någonting. 

Titel: Portionen under tian: äta ute
Författare: Hanna Olvenmark
Förlag: Ordfront 

#portionenundertian #potionenundertianätaute #ätaute #hannaolvenmark #orfrontförlag #kokböcker #kokbok #vegetariskakokböcker 

Je m'appelle Agneta

Agneta äter inte bröd och inte socker och dricker absolut inte vin. Åtminstone inte vad hennes man Magnus vet. Magnus som för övrigt ihärdigt försöker dra med henne på löparrundor och allehanda friluftsaktiviteter, men aldrig lyckas. Där går liksom gränsen. Agneta ska inte ut och röra på sig. Hon föredrar att sitta och glo på sina program och drömma om de godsaker hon tar fram när ingen ser. 

Men så upptäcker hon en spännande annons. En "äldre pojke" i en by i södra Frankrike behöver hjälp med städning, sällskap och vardagsbestyr. Lönen är knapp men det blir man kompenserad genom att få så mycket vin man vill. En slags au pair-tjänst alltså. Fast med gratis sprit.

Agneta, som inte kan många ord franska, förvånar man och vuxna barn genom att söka tjänsten och när hon får den lämnar hon allt på väg mot ett oförglömligt äventyr fyllt till bredden av ostar, vin, franska bartendrar, vackra underkläder, trädgårdssköldpaddor och bronsstatyer med ståfräs.  

"Je m'appelle Agneta" är en underbar, livsbejakande bok om en kvinna som blommar ut sent i livet. Har redan fått två av mina vänner att läsa den inte bara för att den är bra utan för dess potentiellt terapeutiska inverkan på såna som jag, mitt uppe är uppe i andra seriösa saker.

Titel: Je m'appelle Agneta
Författare: Emma Hamberg 
Förlag: Piratförlaget

#jemappelleagneta #emmahamberg #piratförlaget #feelgoodbok #feelgoodlitteratur #böckersomblirfilm

Till min dotter

Gianis Varoufakis är den coola ekonomen i läderjacka som gled runt på sin scooter och under fem månaders tid fick uppdraget att fixa Greklands ekonomi efter krisen. Fem månader. Sen fick han inte längre det. Han förlorade mot Bryssel. 

"Till min dotter" är en bok om vår ekonomiska historia skriven på ett relativt enkelt språk till Varoufakis unga dotter i Australien. Det började med vinst och överskott, förklarar han, och med vinst och överskott kom lån, ränta och skuld. Med vinsttänkandet kom också exploatering av människor och naturresurser, och med exploateringen och förstörandet av ekosystem kom också "behovet" att erövra och förslava andra folk. 

Varoufakis använder aldrig ordet "kapitalism" men det är klart och tydligt att det är systemet han vänder sig mot. Kapitalism och privatiseringar, marknadstänk, ekonomisk ojämlikhet samt arbetslöshetsförnekare som säger att det är väl klart att det finns jobb, det är bara att de arbetslösa inte är villiga att de de jobb som finns. Inte sälja sig själva till ett tillräckligt lågt pris. 

Han avhandlar mekanismer som maskiniseringen av tillverkningsindustrin, hur saker och ting inte blivit bättre och billigare eftersom alla konkurrerar på samma villkor, och gör upp med myten om att vissa människor bara är bättre på pengar. Han ger oss också argument för att kontra de som anser att vi förtjänar att behålla större delen av våra intjänade pengar och ser skatt som stöld av privat egendom. 

Den mest talande bilden är när han beskriver hur en marknad vuxit fram i fånglägren under andra världskriget. Fransmän bytte te mot engelsmännens kaffe, rökare bytte choklad mot cigaretter, osv. I denna mikromarknad uppstod en valuta, allt mättes i cigaretter, det uppstod vinstintressen, räntebetalning, och utlåning. Efter att ha läst om detta frågade Varoufakis sin morfar som suttit i fångläger i Grekland om samma villkor gällde för honom. Nej, sa han, vi delade lika. Marknadsekonomin är inte given. 

Marknadsekonomin är inte given. Faktum är att den måste spela en allt mer undanskyms roll om vi ska lyckas rädda det som finns kvar av vårt lilla klot.  

Titel: Till min dotter
Författare: Gianis Varoufakis
Förlag: Ordfront

#tillmindotter #gianisvaroufakis #orfront #vårekonomiskahistoria #ekonomiskhistoria #grekland #grekiskekonomi #ekonomiskakriser

Central Park

Alice vaknar upp fjättrad vid en man hon inte känner, mitt i Central Park. Hon har blod på sin skjorta och det sista hon minns är att hon kvällen innan var ute och festade med vänner på Champs Elysées i Paris. Mannen hon är fastkedjad vid heter Gabriel, är jazzpianist och inte heller han kommer ihåg varför han hamnat där. Det sista han minns är att han spelade piano på en jazzbar i Dublin. 

Alice, som är polis, drar med sig Gabriel på ett Manhattanäventyr för att försöka ta reda på vad som egentligen hänt och ett många år gammalt fall om en fransk seriemördare dyker upp och spökar.

Som de flesta som läser mina recensioner och kommer ihåg vad jag skrivit vet är jag jättedålig på deckare. "Central park" var dock en för mig underlig läsupplevelse. Trots att jag tyckte att personporträtten var lite ytliga och dialogen likaså, trots att Alice är en sjukt osympatisk karaktär, att en hel del av boken är lite långsökt och att författaren inte knyter ihop säcken till hundra procent, underhöll boken mig varenda sida. Jag kan inte förklara det. Ingen bok som har så många "fel" brukar locka mig till att läsa färdigt, men det gör denna. 

Det är spänning från första sidan och kapitlenas längd gör det lätt att vilja vända blad. Det var helt enkelt svårt att lägga ner den.

Titel: Central Park
Författare: Guillaume Musso
Förlag: Nona

#centralpark #centralparkbok #centralparklivre #guillaumemusso #nonaförlag #nonaforlag

Odla örter, blommor & blad

I somras läste jag "Uteköket" av Mauritz Stormgaard om hur han och hans fru lagar superspännande mat utomhus (uppenbarligen) på Karshamra mat och trädgård. I "Odla örter, blommor och blad" är fokus på... ja, faktiskt på örterna, de ätbara blommorna och bladen.

Boken är uppdelad i tre delar, även om två av delarna är lite sammanblandade. I den första delen ger Mauritz och hans fru Agnes oss tips om hur de odlar sina grönsaker. Jag har läst en hel del odlingsböcker men otroligt nog hittar jag nästan alltid något nytt i var och en. Det jag fick ut av denna var tekniska tid- och platssparande tips, som hur de förodlar i kallväxthus och använder sig av skogsplanteringsrör för att ergonomiskt få ner många plantor i jorden.

Den andra delen handlar om individuella örter/ blommor och blad. För egen del visste jag rätt mycket om örterna, jag tror att jag, med undantag för mexikansk tagetes, har odlat alla de sorter som nämns. Men delen om blommor innehöll desto mer nytt. Under alla år vi odlat jordärtskockor har vi inte vetat om att blommor och blad smakar likadant som knölen. Också avsnittet om blad fick mig sugen på att odla mer än de fyra-fem sorter jag brukar sätta ut.

Tredje delen är recepten och även dessa är uppdelade efter kategori: örtrecept, blomrecept, bladrecept. Maträtterna känns lockande, nya och långtifrån vardagliga. Vad sägs till exempel om:

- Grillad broccoli, broccoliblad & getmjölksbechamel
- Salsa verde på svinmålla, koriander & syrlig tomatillo
- Majsgröt på färgad majs & mixade örter
- Libbstickebullar
- Panzanella på stekta zucchiniblommor, salvia & brödsmulor
- Barigoule på solroshjärtan

Ja, ni fattar. Jättespännande recept, särskilt de som innehåller vildvuxet och blommor och jag kommer verkligen att försöka ha det med mig och ser på min trädgård med nya ögon (och ha det i åtanke när jag odlar upp vår sommartomt).

Titel: Odla örter, blommor & blad
Författare: Agnes & Mauritz Stormgaard
Förlag: Natur & Kultur

#odlaörterblommorochblad #agnesstormgaard #mauritzstormgaard #karshamramat #karshamramatochträdgård #spännandekokböcker

Allt det vackra

När republikanerna under presidentvalet "läckte" en sms-konversation mellan Joe Biden och hans son Hunter var det för att skrämma iväg väljare. Vem skulle vilja rösta fram en president med en narkomanson han inte kunde kontrollera? Hade jag varit amerikansk medborgare hade den haft en motsatt effekt på mig. Kanske för att jag är svensk, kanske för att jag ibland drabbas av något som kallas "medkänsla", men Joe Bidens kärleksfulla svar på sonens självföraktande, ilskna meddelanden och vetskapen om att sonen hade grava missbrukarproblem gjorde mig ordentligt rörd.

Så pass rörd att jag, som trots politiskt engagemang aldrig varit intresserad av att läsa politikerbiografier, blev supersugen på Hunter Bidens biografi "Allt det vackra". i den skildrar han den oerhört starka kärlek som finns mellan far och son, men också den kärlek och närhet han upplevt med sin bror och hur smärtsamt den var att förlora. Beau Biden dog som fyrtiotvååring efter en relativt kort kamp mot en hjärntumör. I ett tappert försök att ta ansvar för sitt eget missbruk hävdar Hunter att det inte var broderns död som orsakade hans missbruk men jag läser mellan raderna. 

Från det att Beau lämnat sin bror ensam på jorden blev Hunters liv ett fullständigt kaos. Han dövade sin smärta med vodka, sedan crack, sedan egentillverkad sådan. Han delade sin bostad med en hemlös crack-beroende dam, lät sig luras av langare, förstörde hotellrum och svek de han älskade. Han skapade skadalrubriker när han under en tid blev tillsammans med sin brors änka och brände allt han hade på flykten. 

Det är mest den delen som intresserar mig, den mellanmäskliga, men om man vill grotta ner sig i Bidens arbete för Burisma har han skrivit ett helt kapitel om den saken också.

Boken är fin och visst skriver han bra. Jag kan förstå att han funderat på att bli författare innan han valde att studera juridik men jag hade ställt något högre krav på den om den inte var en biografi. Mer detaljrikedom kanske. Jag lämnar ändå boken med en varm känsla av tillförsikt, och glädje för att han (peppar peppar) nu blivit kvitt sitt beroende och för att det finns människor som aldrig ger upp hoppet om sina nära och kära.

Titel: Det allra vackraste
Författare: Hunter Biden
Förlag: Polaris

#hunterbiden #detallravackraste #beautifulthings #polarisförlag

Tvångsamheten

 Ännu en gång lurar jag mig själv till att läsa lyrik och blir än en gång förvånad när jag öppnar boken och upptäcker att jag ska läsa lyrik. "Tvångsamheten" är en berättelse om ett destruktivt förhållande, från begynnelsen till dess upplösning via villa, volvo, vovve. Under resans gång använder Alexandra Sundqvist sig av ett klimatspäckat språk, glaciärer, floder, träd, biologisk mångfald, global uppvärmning får stå som synonymer för det som händer. 

Det är ofta vackert och träffande och dikterna för en framåt genom berättelsen på ett stämningsfullt sätt. Jag gillar vardagsrealismen i det hela, marmeladburken utan lock, passagerna om Ronnie Spector som flydde från sitt förhållande med Phil Spector, yrkesrollen som ger mannen en tyngd, en identitet utanför det han gör mot kvinnan. Grannarna som gör honom snäll. 

"Minns din rädsla för att jag ska lämna dig
och det är klart att jag visste
redan från början att det skulle bli jag
insåg bara inte
att det skulle kunna bli
i en kista eller på något annat värre sätt
för att jag var så upptagen
med att rädda dig från dig själv
att jag inte märkte hur jag klev
baklänges nedför trappan"

Läs den. Och läs om den sen ;-)

Titel: Tvångsamheten
Författare: Alexandra Sundqvist
Förlag: Ordfront

#tvångsamheten #tvangsamheten #ordfronsforlag #ordfrontförlag #alexandrasundqvist #lyrik #poesi #prosalyrik

Jag vill inte ha levt förgäves

Jag vet inte varför jag tänkte: varför ska man läsa en bok om Anne Frank? Hennes dagbok finns ju, vad mer kan man behöva veta? Ändå var det något som drog mig till "Jag vill inte leva förgäves" och jag är så glad att jag fick ta del av den. 

Anne Frank har ju trots allt en historia före sina dagböcker, hon hade en mor och en far som i sin tur hade en egen bakgrund. Och den epok de levde änder är värd att skriva om gång på gång, men när man skriver om den så här, i en biografi om Anne Frank blir tidsperioden levande på en annan nivå och hotet kommer krypande som i en Stephen King-bok.

Fotografierna är guld värda för att skapa sig en bild, både av lilla Anne av hennes syster och av resten av familjen. Men framförallt har jag alltid undrat vad som hände sedan, efter dagböckerna. Ja, jag visste i stora drag, men sedan de tjugofem (?) år jag läst "Anne Franks dagbok" har en nyfikenhet funnits där, en saknad efter slutet trots att jag vetat att slutet är sorgligt. "Jag vill inte ha levat förgäves" mättar den nyfikenheten och man får också en bättre bild av Otto, Annes stackar far, den enda överlevaren i familjen. 

Titel: Jag vill inte ha levt förgäves - Anne Frank 1929-1945
Författare: Mari Larsson
Förlag: Historiska media

#jagvillintehalevtförgäves #annefrank #annefrankbiografi #annefrankbiography #marilarsson #historiska media