Vilda Rosenblad's Blog, page 62
June 4, 2021
De saknade vännernas bok
Min största läsupplevelse förra året måste varit Lisa Wingates "Innan ni tog oss" och flodbarnen som kidnappades och tvångsadopterades till välbärgade barnlösa par i Memphis på 30- och 40-talen.
Precis som sin föregångare kom "De saknade vännernas bok" till när Wingate gjorde historiska efterforskningar. Slaveriet orsakade som bekant ofantligt mänskligt lidande, bland annat genom att skilja på familjer och sälja medlemmar från en familj på olika orter på ett misstänkt medvetet sätt. Efter att slaveriet avskaffats försökte dessa familjer återförenas. Folk skickade in efterlysningar med all information de kunde minnas och dessa publicerades och lästes upp i kyrkor och spriddes bland svarta.
Hannie skildes från sin mor, sina kusiner och syskon redan när hon var liten och en släkting till hennes "ägare" stal deras slavar och sålde en efter en på en rundresa i mänsklig grymhet. Hannie vaar den enda som lämnades tillbaka till sin ursprungliga ägare. När hon och de andra slavarna på Grossetts gård blir fria får de stanna och bruka marken mot att senare få äga den. Detta hotas dock när den välvillige mr Grossett försvinner och Hannie åker på jakt efter honom tillsammans med två av hans döttrar.
Parallellt med detta möter vi 1987 Benny Silva, nyinflyttad engelsklärare till ett gäng omotiverade studenter. Men så finner hon sin väg till bibliotelek inne i det gamla Grossett-godset och plötsligt uppenbarar sig en väg in till barnens hjärta och själ.
Varje Hannie-kapitel bryts av en äkta efterlysning från en av de tidskrifterna Wingate funnit och ska bidra med lite av en verklighetschock. Jag är lite osäker på om det har den effekten på mig, i alla fal inte efter den första, men kanske är det mer effektivt på ursprungsspråket? Slaveriets och rasismens grymheter beskrivs inte mer än implicit, även om det är klart att man fattar. Annars är boken spännande, kanske att den hade kunnat kortas ner något under andra tredjedelen, men karaktärerna, dialogerna och dramaturgin är både trovärdig och levande. Särskilt Hannie, vännen Gus och systern Juneau Jane fäster man sig vid och har svårt att lämna när boken är slut.
Titel: De saknade vännernas bok
Författare: Lisa Wingate
Förlag: Bazar förlag
#lisawingate #desaknadevännernasbok #thebookoflostfriends #bazarförlag
Syndaren ska vakna
Harald Tengbom är en välbärgad medborgare i Höllviken. Yvonne, hans fru är till synes en helt vanlig hemmafru. Hon gick i förtidspension redan i femtioårsåldern och har, sedan dess, varit hemma och tagit hand om huset och lagat mat. När hon plötsligt försvinner börjar bilden av henne som en nöjd och foglig kvinna i medelåldern sakta men säkert utmanas och bilden paret Tengbom försökt projicera av sig själva krackelerar.
Det team som utreder Yvonnes försvinnande leds av Reub Thelander, icke-binär, en "gender non-conformist" som flyttats från sin tidigare postering i Jönköping på grund av trakasserier. Övriga medlemmar av utredningsteamet är ganska klassiska, en fyrkantig en, en datawizz och en klok kvinna som i detta fall är höggravid.
Samtidigt följer vi deckarförfattaren Alex Carsén, en slags fiktiv Kicki Sehlstedt/ Katarina Wennstam som får ta emot dödshot från antifeminister varje dag. Alex och hennes juridiska representant följer Yvonne-fallet med intresse samtidigt som hon skriver på en ny roman. En som kommer henne väldigt nära.
Huvudtemat är våld mot kvinnor och boken är ganska klassiskt uppbyggd med olika berättarspår en intrig och en upplösning som ändå lämnar något att längta efter till nästa bok. Jag tänker att Reub är en ovanlig karaktär pga att hen är normbrytande, men det är också det enda som styr hens utveckling. Jag har också lite svårt att förstå tjusningen mellan Alex Carsén och den man hon träffar. Annars tyckte jag om boken, den var spännande med ett starkt driv framåt och det ska bli roligt att läsa mer. Jättefin debut.
Titel: Syndaren ska vakna
Författare: Linda Ståhl
Förlag: Norstedts
#syndarenskavakna #lindaståhl #norstedts #norstedtsforlag #nydeckare #deckardebut
May 18, 2021
Virka Fritt
Virkning har alltid varit ett av mina favorithantverk. Det är lätt, går snabbt, ger resultat och är relativt lätt att använda för att hitta på egna alster med. Men inte visste jag att just dessa kriterier gjort att virkning setts som en andra klassens hantverk, ett tidsslöseri å ena hållet, ett fult grovarbete å andra. Inte undra på att virkningen fått en slags pånyttfödelse i samband med uppluckrandet av rigida samhällsklasser.
Boken "Virka fritt" tar oss igenom ett stycke hantverkshistoria, låter oss bekanta oss med samtida konstnärer som använt sig av virkningsmagi som uttryck och avslutas med att ge oss ett generöst antal mönster och beskrivningar på att virka alltifrån kläder till traditionella väskpåsar via smycken, tossor och återbruk.
Det finns mycket jag vill sätta igång med. Tossor åt hela familjen kommer att vara ett måste när vi flyttar ut till vårt sommarboende i jurtan, men också dessa imponerande traditionella påsar, vanligt förekommande på museer i Finland, och att överhuvudtaget virka med "tapestry crochet", också kallad flerfärgsvirkning. Önskar att jag hade tid och tålamod att virka några av barnkläderna som är med i boken, de är helt fantastiska, och mina småtjejer blev mäkta imponerade av "Virpis ylleklänning", en vit hellång kreation som nästan ser ut som en bröllopsklänning. Hade jag inte redan haft dussintals tygkassar, fruktpåsar och dylikt hade jag kastat mig på den virkade påsen av fiskgarn och hade jag sminkat mig oftare hade de söta rengöringspadsen varit ett projekt helt i min smak. Kanske gör jag dem ändå och ger bort i julklapp eller något. Sötare rengöringspads får man leta efter...
En mycket fin bok om ett älskat hantverk med många inspirerande bilder.
Titel: Virka fritt
Författare: Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman, Gunnar Bäckman
Förlag: Appell förlag
#virkafritt #appellförlag #markettaluutonen #annamaijabäckman #gunnarbäckman #böckeromhandtverk
132 smarta knep för växter och trädgård
En del tips har jag redan hittat mig fram till, men många är nya för mig, Till exempel att man kan använda kottar istället för lecakulor, att man kan sätta fart på tröga fröer med hjälp av nakenhavre, att man kan dra upp sticklingar i en banan och att man kan förlänga sommarblommornas liv genom att vattna vid frost.
Boken låg framme när min trädgårdsfrälste svärfar var på besök och han kastade sig på den och läste glupskt medan vi andra åt bullar och löste datorproblematik. Och visst fanns där tips som även han hade lyckats missa under sina årtionden med händerna i jorden.
Titel: 132 smarta knep för växter och trädgård
Författare: Linda SchilénFörlag: Ordalaget bokförlag
#132smartaknepförväxterochträdgård #lindaschilen #ordalaget #ordalagetbokförlag
Homo consumericus
"Har du hört på direktören
Dinglande i fallskärmsmöten
gnäller han om skattetryck och kris
Blänger i sin vinstprognos
Meddelar sin diagnos:
- Marknaden är aldrig orättvis"
- Peps Persson
Boktips för den som är trött på konsumtionssamhället och slit- och slängmentaliteten. För den som inte orkar med tjat om evig tillväxt, privata sjukvårdsförsäkringar, fallskärmsavtal, ökad produktivitet, marknadens förmåga att reglera sig själv, bilberoende, bensinuppror, "hotad yttrandefrihet" och cancel culture, valfrihet, flyktings"kris" och integration, vinster inom välfärden och vårdföretag, fossilberoende, nedläggningar av skolor och kollektivtrafik, privatiseringar, avverkning, kalhyggen, "jobb och ekonomi" m.m.
För dig som är urled på ett samhälle där pengar är viktigare än människor.
För dig som vill ha en aldrig sinande källa till memes för att övertyga din omvärld om den absurda verklighet vi lever i.
Här kommer boken: Max Gustavssons "Homo Consumericus". En guldgruva för att återupptäcka den värld vi är så vana vid.
Efter serierna kommer dessutom ett intressant efterord av Helle Klein om satir i ett "post-truth" samhälle. Ett där satir är svårt eftersom makthavarnas retorik närmar sig satirens. Drar allt till sin spets. Bara det är värt att läsa!
Titel: Homo Consumericus
Författare: Max Gustavsson
Förlag: Placenta
Arkivism
"Arkivism" handlar om arkiv. Arkiv som finns och arkiv du själv kan skapa. Den berättar var du kan hitta vilken typ av information och till och med hur du tyder kråkfötterna som ibland utgör de enda källorna till den information du behöver. Boken ger dig också andra verktyg i hur du går till väga för att hitta information och inte minst tolka den information du hittat. Uppgifter kan ibland vara motsägelsefulla, ibland mindre tillförlitliga, om den exempelvis handlar om en person från en minoritetsgrupp. Hur går man då?
Så varför är arkiv viktiga? Därför att det framförallt är en grupp som fått skriva historien och att det är vår plikt att, som skrivande människor, täppa till de glapp som skapats. Vad kommer framtiden att minnas av oss? I en värld där vita män fortfarande är i majoritet på de styrande positionerna i samhället, kommer dessa vita män driva historieskrivningen om vår tid? Förhoppningsvis inte. Inte endast dem i alla fall.
Tredje delen av boken går ut på att uppmuntra oss att skapa våra egna individuella arkiv för att underlätta för framtidens forskare. Arkiv om dig själv, eller om din mormor eller om någon annan vars uppgifter tål att lämnas efter i världen eller också arkiv om en förening du har skapat eller är med i. Författarna förklarar hur man gör för att hitta organisera och inte minst avgränsa uppgifterna för att underlätta för framtida historiker som knappast behöver förra veckans coop-kvitton.
Det är jättespännande och jag ser fram emot att få börja ta itu med mitt egna arkiv. Kanske blir det inte intressant för historieskrivarna, men jag tror att mina barn skulle uppskatta det i alla fall.
Så får vi så klart hoppas att vi fixar hela den där delen med klimatet, så att det kan bli en framtid under vilken forskare faktiskt har behov oh nytta av våra arkiv.
Titel: Arkivism: en handbokFörfattare: Helene Larsson Pousette & Lina Thomsgård (red.)Förlag: Volante
#arkivism #arkivismenhandbok #helenelarssonpousette #linathomsgård #volante #volanteförlag
Jordens framtid - en radikal vision av våra möjligheter i den globala uppvärmningens tid
Eric Holthaus är klimatjournalist och skriver bl.a. för de prestigefulla tidningarna New York Times, Washington Post och The Guardian. Han har också en podcast som heter "Warm regards" där han och hans kollega pratar om livet på en allt varmare planet och om vad vi kan göra för att anpassa oss och undvika de värsta konsekvenserna.
Det är just i antagandet att planeten kommer att värmas, antagligen till över Parisavtalets ambitioner, som han påbörjar sin bok. Där är vi helt överens. Han beskriver både situationen som den är idag, med naturkatastrofer i stor skala, klimatrelaterad migration (Syrien), önationernas desperata vädjan att få bo kvar på de öar som havet hotar att sluka, och varnar också för att dessa konsekvenser kommer att bli betydligt större med tiden.
Han övergår sedan i en fiktiv framtid, något jag missade under en sida eller två, undrade och gladdes över radikala lagar som jag inte trodde hade gått igenom i den amerikanska senaten innan jag insåg att hans framtid just var fiktiv. Det är intressant, och kul att läsa något optimistiskt, men jag har svårt att haka på. Jag tror på hans vision av framtiden, att det är så här vi måste göra för att klara oss, men finner det osannolikt att vi kommer att kunna ro det i land. Det är svårt nog att övertyga människor att vi behöver hjälpa varandra och värdesätta relationer framför kortsiktiga kommersiell terapi. Vilket politiskt parti skulle nå framgång om deras valmanifest går ut på att montera ner kapitalismen och ge icke-vita och kvinnor samma möjlighet att få sin röst hörd som vita män?
Boken har absolut ett värde, framförallt i hur han framför budskapet att demokratisering och jämlikhet är inte bara viktiga utan nödvändiga i arbetet mot klimatförändringarna. Men jag tycker också om diskussionen om geo-engineering, äntligen någon som skriver som det är: vi behöver geo-engineering OCH radikal miljöpolitik. Tekniken räcker inte hela vägen, om vi inte gör någonting åt våra utsläpp.
Boken avslutas med budskapet om att det viktigaste vi kan göra för klimatet är att prata med vår omgivning, även den omgivning som ställer sig skeptisk till minsta klimatarbete.
Titel: Jordens framtid
Författare: Eric Holthaus
Förlag: Harper Collins
#jordensframtid #ericholthaus #harpercollins #thefutureearth #optimisticclimate
En misslyckad kvinnas bekännelser
Den här boken marknadsfördes som hysteriskt rolig. Ingen annan än min go-to gällande feelgood, Lucy Dillon, tyckte detta, och visst skrattade jag lite här och var, men det var inte roligheten som gjorde att jag fastnade för Alexandra Potters bok.
Nell Stevens är fytrio plus (41, tror jag att det betyder), precis som jag. Men våra liv skiljer sig åt gällande förhållande och barn, även om vi båda drivit café. Hon är arbetslös, barnlös, nydumpad och hyr in sig i ett rum hos en skenhelig miljövän som snålar på värmen samtidigt som han flyger i jobbet. Trösten finns hos vännerna och hos hunden Arthur vars vårdnad ingår i hyran. Men när en av hennes närmsta vänner blir alltmer förtjust i en till synes perfekt kvinna vid namn Annabel når Nell sin botten och startar en podd för andra fyrtiåringar som känner sig lika misslyckade som hon.
Hon får också jobb som frilansande dödsruneförfattare och möter på så vis underbara Cricket, en 80-årig barnlös änka som blir en av hennes närmsta vänner.
"En misslyckad kvinnas bekännelser" är mysig och härlig och lättläst. Samtidigt väcker den många tankar om livets mening, specifikt för kvinnor. Måste man ha barn för att känna sig lyckad? Är kvinnor med barn lyckligare än de utan? På sitt eget lilla lagom lättsamma sätt stöttade denna boken mig i att ta ett beslut som har varit väldigt jobbigt att ta, och det tackar jag Alexandra Potter för.
Titel: En misslyckad kvinnas bekännelser
Författare: Alexandra Potter
Förlag: Nona förlag
#enmisslyckadkvinnasförfattare #alexandrapotter #nonaförlag #feelgoodböcker
May 14, 2021
Senseis portfölj
Tsukiko har aldrig haft lätt att upprätthålla relationer, vare sig vänskapliga eller romantiska sådana. Så när hon, av en slump, stöter på sin gamla japanskalärare på en sakebar tänker hon inte något vidare på det. I början fortsätter de att träffas just slumpartat, bestämmer ingenting, bara hamnar samtidigt på samma bar och fortsätter prata där de slutade.
Hon kallar honom Sensei (lärare, mästare). Han är en underlig gammal man, dubbelt så gammal som hon, behåller gamla urladdade batterier och markerar dem med ursprung men vägrar kalla det en samling. Kanske en dag fungerar de igen idag? Han citerar haikus och ber henne att skriva poesi. Han har en komplicerad relation till sin exfru, men också till Tsukiko och till bartendern som de blir bjudna på svampletarexpedition av. Han och Tsukiko bråkar om trivialiteter, blir vänner igen.
När Tsukiko träffar en gammal kärlek på en skolåterförening ställs allt på sin spets. Vad är det egentligen för relation hon har med sin gamle lärare?
Berättelsen fortlöper under middagar med edamamebönor och friterad tofu, jag som har bott i Japan (kort) känner mig genast hemma i tillvaron och jag älskar det. Jag skrattar också och ler åt karaktärna som aldrig förklaras, Tsukiko och sensei bara är, och hungrig blir jag också.
"Senseis portfölj" är en kort och ganska avskalad bok med fulladdad stämning och mångfacetterade karaktärer. En briljant undersökning av ensamhet utan minsta spår av överdriven molokenhet. Den enda invändningen jag hade under läsningen var ett litet tvivel på Tsukikos känslor inför sin gamla lärare, på hur äkta de känslorna hon skrev om var oh vidare på huruvida de var besvarade.
Titel: Senseis portfölj
Författare: Hiromi Kawakami
Förlag: Tranan
#senseisportfölj #hiromikawakami #strangeweatherintokyo #trananbokförlag #japanskaböcker #japansklitteratur
Elsas husdröm
Just som hon var som lyckligast som nybliven mamma får Elsa Billgren ett fruktansvärt besked. En misstanke om att någonting inte står riktigt rätt till leder till en förödande diagnos: livmoderhalscancer. Hon, som hade föreställt sig en idyllisk familjetillvaro med ett par ungar till, stod nu utan livmoder och i djup sorg och ingenting verkade spela roll. Inte ens det gotländska hus de råkat buda på och vinna.
"Jag har svårt att se skillnad på det som är sorgligt och det som är vackert. framför allt på sommaren när tiden och lugnet ger utrymme åt tankarna. Den ultimata lyxen, en stilla ro på sommaren. Men där i bor också sorgen."
Billgren mellan självbiografiska nedslag i en sorgeprocess, inredningstips och recept. Mitt i reflektioner om sommardepression får jag lära mig att ta fram ledord innan jag ger mig iväg på mina loppisrundor och också vilka plagg jag ska vara på utkik efter. Tycker inte alltid jag lyckas med just kläderna. Recepten hon bjuder på är exempelvis citron- och vallmokaka, olika sorters spaghetti, mysiga frukostförslag och en komplett sommarmiddag för sex personer.
Jag får också lära mig att komponera buketter och blir sugen på att börja springa.
Som Österlenare som ser hur husen här går för fantasisummor till folk som vill ha sommarhus medan de som bott här i åratal inte har råd att flytta, är det dubbelt att läsa om sommarhusromantiseringen. Inte för att jag missunnar Elsa Billgrens familj den tillvaron, inte alls, men det är inte helt glasklart. Vad jag tänker är väl egentligen att vi alla borde bo i ett sommarhus, året om. Ett hus som speglar ett enklare liv, ett avskalat leverne där man diskar för hand i en balja och syr enkla klänningar med endast fyra mönsterdelar.
"Elsas husdröm" är väldigt speciell, en livsstilsbok med svärta. Jag har både läst alla Billgrens böcker en gång i tiden och dessutom stött på henne på en vintagemässa i Malmö, och boken känns väldigt nära på något sätt. Fin.
Titel: Elsas husdröm
Författare: Elsa Billgren
Förlag: Bookmark förlag
#elsashusdröm #elsabillgren #bookmarkförlag #livsstil #livsstilsbok #sommarhus #drömmenomettsommarhus #sommarhusrömmar
